Den moderna husmodern och hennes praktiska

Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.

Th is work has been digitized at Gothenburg University Library.

All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. T h is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima-ges to determine what is correct.

01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM

N:R 39 (1550) 29:DE ÅRO. LOSNUMMERPRIS: 12 ORE. UPPLAGA A.

SÖNDAGEN DEN 24 SEPTEMBER 1916.

HUFVUDREDAKTOR:

ERNST HÖGMAN.

RED.-SEKRETERARE:

ELISABETH KREY.

ILLCJSTREPADr^TIDN ING

FOR-KVINNAN MOCh -HEMMETl IFRITHIOF-HELLBERG

slfir-,?

m ui*

RODA ASTER! SE, I PARKEN rosorna ha fällts lill marken.

Nu är dagen din —

makt, som suger ut och öder, lidelse, som tär och glöder i ett mänskosinn’.

HÖSTASTRAR.

AF

ANE RANDEL.

Minnen bara... Där du sitter fin i svarta pärlors glitter, spetskrås och chignon,

drömmer du om hviti och siden, om den gamla goda tiden, ack, som var en gång.

Ingen tid att resignera!

Blodets hets vill mer och mera.

Det är laga fång.

Ynglingar i myrtenlunder,

kom och drick af min burgunder!

Liebfråumilch — fi donc!

:j.

Aster hvit... champagne och atlas!

Himmel, hvad det tes och sprattlas i ditt höga slott!

Än det glöder i din aska, ännu kan du öfverraska med en yr gavotte.

Astrar hvita, astrar röda! ; Sommarns sol och sommants möda

sprungit sent i blom. ■

Men fast år och ungdom svika, ’•

gif att kunna så predika * ■

lifvets rikedom! ï

.***•;♦:

. ... ...

O. Ellqvis't foto.

Den moderna husmodern och hennes praktiska

uppgifter.

För Idun af GERTRUD och PETER NORDEN.

V. Marfas köksbekymmer.

SEDAN VI NU I HVARDAGSRUMMET RE- sonerat om kvinnans siällning i nådens inne­

varande år, som husmoder och som tjänare, och vid skrifbordet kalkylerat litet om bo­

sättning och hushållspengar, är det kanske tid att gå ut i köket också. Här ha vi nämli­

gen problemets konkretaste sida för ögonen, liksom denna detalj i hvad rör kvinnans för­

hållande till och möjligheter för det husliga arbetet är den praktiskt viktigaste och den — i praktiken mest styfmoderligt be­

handlade.

Det dr ett ”teoretiskt” kök, men gör icke desto mindre anspråk på att tillgodose huf- vudsakligen praktiska synpunkter. Det är intet ”idealkök” — jag har redan framhållit, att jag icke tror på någon allena saliggö­

rande frälsningsmetod. Det är blott exem­

pel på en genomtänkt och genomarbetad plan. Exemplets tillämplighet på hvars och ens individuella fall blir en sak för hvars och ens pröfning.

*

Köket bör vara det synliga uttrycket för husmoderns sträfvan, behof och skicklighet inom hithörande verksamhetsområde, och därför lika individuellt betonadt som hemmet och kvinnan själf. Men vissa- elementära grundsatser gälla — eller borde gälla — för hvarje kök ifråga om belysning, sanitära an­

ordningar, tillvaratagande af ett rationellt anslaget utrymme och bekväma arbetsmöjlig­

heter. Och om husmödrarna som regel varit mera kompetenta, skulle de aldrig ha nöjt sig med de på en höft tillkomna fattigdomsbevis, som öfverallt och i alla land bjudits dem af arkitekter och byggmästare. Den fullkom­

liga brist på ändamålsenlighet och planmäs- siyhet, som är utmärkande för flertalet kök, hur modern våningen, hur charmant marmor­

trappan än må vara, vittnar om, hur litet äf- ven husmödrarna reflekterat öfver och insis­

terat på kökets mening och behof.

Vi berömma ju oss af våra stora framsteg i alla hygieniska angelägenheter, och särskild respekt ha vi för vetenskapens renlighetskraf i hvad det späda barnets vård tillhör. Men för att då icke brista i den konsekventa till- lämpningens första stycke, så borde vi också betrakta köket som ett laborato­

rium för födans beredning och ej, hvilket är det vanliga, som den plats bakom kulisserna, dit hushållsarbetets samtliga di­

verse är förlagd!. Och eftersom rätt mycket smutsigt göra är oundvikligt i hvarje hushåll, så borde också en särskild plats finnas till­

gänglig för sådant, hvad engelsmännen, som hittills äro ensamma om att äfven i anspråks­

lösa hem ha genomfört denna praxis, kalla för en scullery. Elsa Törne tog upp scullery’n i sin ”Solidar” och gaf oss ett bra svenskt namn för den: rens er i. Att hon sedan ville brodera ut den engelska förebil­

den till en allt för fantastisk vidlyftighet, bör ju icke hindra oss från att införlifva namnet med vårt dagliga tal och att sträfva oss till den verklighet, för hvilken ordet skall ge uttryck.

Så länge renseri saknas, så kan det aldrig undvikas, att man ena ögonblicket borstar skodonen i köket och det andra, in­

nan dammet lagt sig, tar itu med frukosten.

Vid afloppet sköljer man än lillens flaskor, än sfår man där och sköljer sina grönsaker, sin fisk eller sitt kött. Afloppet blir fullt af sand efter grönsakerna, fiskfjällen sprätta öfver hela köket (fast man kan dämpa fyr­

verkeriet genom att hålla sig under ett tid­

ningspapper), händerna bli nedsmorda af in- älfvor och vi måste ta i kranen för att få vatten. En stund efteråt ha vi kanske sterili­

serat våra händer i spädbarnshygienens namn och gå till vattenledningen utan att komma ihåg med hvilka fingrar vi nyss öpp­

nade kranen. Hvad är då hela vår hygien annat än ett dåligt skämt? Vid köksbordet röra vi vår kaksmet, sprita våra ärter och stryka barnkammartvätten. Och på samma plats polera vi silfver, koppar och mässing och bemöda oss förgäfves att skydda bordet med papper. I de flesta enkla hem måste hela barntvätten ske i köket. När man så erinrar sig allt os, alla dunster och ångor som äro oundvikliga i illa ven­

tilerade kök, så måste man vidgå, att det hela inte är riktigt snyggt och aptitligt, och att det ger en viss ironisk bismak åt den hy­

gieniska förkunnelse, hvarvid vi uppbygga både oss själfva och allt ”folket”. Och om någon kommer och yrkar, att man skall göra väl rent efter e 11 göra, innan man tar itu med ett annat, så har jag blott ett svar: Försök själf hur godt det är! Försök att göra det, med ett par, fre små i kjolarne, alla ärenden att uträtta, dörren att passa, maten att ensam laga — försök bara att göra ordentligt rent efter hvarje smutsigt arbete, innan ni börjar med något som kräfver renlighet, ja, ”hygie­

nisk noggrannhet”! Nej, den enda förnuftiga, den enda möjliga utvägen är att strängt skilja på dessa båda slag af husligt arbete.

Hvarje kök borde vara försedt med ett litet renseri, inredt med tanke på de i ett hushåll förekommande rengöringsvärfven.

För ett sådant renseri skulle jag först och främst vilja rekommendera ett lätt spoladt, väl afvägdt golf med aflopp. Dessutom natur­

ligtvis på vanlig vägghöjd en slasktratt med, så vidt möjligt, kranar för både kallt och varmt vatten. En annan för de flesta hem värdefull sak vore en väggfast tvättho, för­

sedd med ett lock att fälla ned, när man be- höfde det som ”bord”. Ett litet skåp för bor­

star, rottingar och dammtrasor vore äfven förmånligt. Växlande behof kräfva väx­

lande utrustning; hufvudsaken är att allt smutsigt och söligt göra kan förläggas till en plats, där det icke kommer i konflikt med så­

dant arbete, som förutsätter iakttagande af noggrann snygghet. Och ingången till köket bör vara förlagd genom renseriet, så att bud och springpojkar med smutsiga fotter eller skräpiga paket ej behöfva komma längre.

Sedan vi begränsat själfva kökets uppgift till att vara ett matlagningslaboratorium, blir det också lättare att afgöra hvad som hör till den väsentliga utrustningen i ett verkligt modernt, d. v. s. för vår tids ändamål till­

godosedi kök.

Hvad som främst kommer i betraktande i ett bra kök är:

a) belysning, ventil ering, sanitär utrustning.

b) följdriktig plan,

lagom (ej för stort) utrymme, bekvämlighet.

Jag gör denna tu-gruppering, emedan de olika egenskaperna i hvarje grupp stå i nära beroende af hvarandra. Första gruppen af- ser hvad som fordras för att göra köket hygi­

eniskt och behagligt att vistas i. Den andra tar sikte på ett systematiskt ordnadi, förenk- ladt och raskt arbete.

*

Tillräcklig och ändamålsenlig belys- n i n g är af lika stor betydelse i köket som i verkstaden eller ateljén. Man bör till att börja med sträfva efter att åstadkomma ett så all­

mänt fördeladt, diffust ljus som möjligt och undvika ett alltför koncentreradt ljus med ty åtföljande skarpa, och gärna förvillande slagskuggor. Både af denna anledning och med tanke på att få köket så sommarsvalt som möjligt förlägges köksfönstret helst nordligt. Denna regel är nog hvad enfa­

miljshusen beiräffa'r redan så allmänt i kraft, att den betraktas som axiom. Så’mycket mindre tar man hänsyn till belysningens vik­

tigaste bud, som rör spisens läge i förhål­

lande till fönstret. Den som arbetar vid spi­

sen bör icke tvingas att stå och skugga sig själf. För placeringen af en spis gäller sam­

ma regel som för placering af ett skrifbord:

ljuset från vänster! I fråga om skrifbordet anses detta själfklart; ifråga om spisen tycks ingen tänka på det. Åtminstone förefaller det vara mest lyckträff, om spisen i våra kök råkar vara ur belysningssynpunkt fördelak­

tigt uppställd.

Samma synpunkt bör man ha i minnet, när det gäller den konstgjorda belysningen.

Framför allt ingen lampa från höger, eller bakifrån, för den som arbetar vid spis eller diskbänk. Finnes tillgång till elektriskt ljus är den indirekta belysning, som på sis­

tone börjat vinna insteg äfven i Sverige, som allmän ljuskälla att rekommendera. Att där­

emot ha en lampa med direkt ljus midt i rummet som enda ljuskälla leder till mången vidbränd rätt och sönderslagen tallrik. Helst och främst bör man ha en lampa rakt öfver spisen och en annan öfver diskbänken. Tän­

ker man så dessutom på att skärma af för­

ståndigt, så att ljuset faller på arbetsplatsen utan att sticka bländande i ögonen på den arbetande,* så reder man sig med rätt däm- padt ljus och har icke så litet underlättadt arbetet.

Kökets ventilering är betydelsefull både för undvikande af matos och med hän­

syn till den arbetandes hälsa. Luften i ett kök blir mycket hastigt förbrukad, och den arbetande känner sig tung och olustig. För­

modligen ligger här förklaringsgrunden till köksornas till talesätt vordna ”argsinthet”.

Fönstret bör vara så anordnadt att det be­

kvämt kan öppnas upptill.** Därigenom kan man få frisk luft utan direkt drag. En effek­

tiv ventil öfver spisen hör ocksé till. Och fastän jag vet, att våra arkitekter f. n. icke gilla spishufvar, så håller jag ändå, isynner­

het om spisen är stor, på en ordentlig huf.

Suger ventilen som den skall, så stannar nog det mesta af ångorna inom hufven. Med den moderna, huflösa metoden bli ju ofta köksväggarna drypande af ånga och gardi­

nerna hänga som fuktiga trasor. Metoden är kanske dessutom inte så modern längre;

ty i Amerika är hufven på väg att återinsättas som kökets tronhimmel.

Utan god belysning och god luftväxling kan den allmänna renlighet och snygghet, som utgör ett af de elementära önskemålen ifråga om ett tidsenligt kök, aldrig uppnås. Men kökets hygien kräfver mera än så.

Ingenting gläder ju så husmoderns hjärta

* Försök t. ex. med en elektrisk lampa innan­

för spishufven!

** Om fönstret skall närmare talas längre fram.

Prenumer

Vani. upplågan:

Helt är... Kr. 6.50 Hallt är ... « 3.50 Kvartal... « 1.75 Månad ... « 0.75

ationspris:

Praktupplagan : Helt är... Kr. 9.- Halft år ... . 5.—

Kvartal... » 2.50 Månad ... » 0.90

Idans byrå och expedit

Redaktionen :• Riks 16 46. Allm. 9803.

Kl. 10—4.

Red. Högman: Riks 86 60. Allm. 4 02.

Kl. 11-1.

Verkst. direktören kl. 11—

I*... Stockholm, MästersamueIsgatan 45.

Expeditionen: Riks 16 46. Allm. 6147.

Kl 9-6.

Annonskontoret: Riks 1646. Allm.6147.

Kl. 9-6.

. Riks 86 59. Alltn. 43 04.

Annor

Pr millimeter 25 öre efter text.

30 öre å textsida.

20b, ti förhöjning för särsk.

begärd plats.

ispris:

enkel spalt:.

Utländska annonser:

30 öre efter text. 35 öre å textsida. 20 °/o förh.

för särsk. begärd plats.

som eti skinande kök, och allt bör göras för att detta önskemål skall kunna uppnås så lätt som möjligt och af så många som möj­

ligt. Väggar och golf böra, i all synnerhet i närheten af spis och diskbänk, ha en hård, jämn yta med så få springor och fogar som möjligt. Bäst är att ha kakel på väg­

gen och linoleum på golfvet. Det ena som det andra är lätt att hålla rent, och för li­

noleum talar äfven starkt den omständig­

heten, att det är mjukt och hvilsam! att gå på.

Till fönstret hör om sommaren flugnät, an­

nars är det omöjligt att freda sig för den snuskiga bacillbäraren.

Och så diskbänken!

Det finns en särdeles nyttig och användbar metall, som heter zink, och som bl. a. har den egenskapen att få fula

nr

1 /-/A/YÛDJKAR I

3 fr ba /v /r

HYLL

/SS/TAP ( OVER 1SSKÀPET U tetskjutföhstcr 'JTTILL PENSE#! ET,

köksskåp7»

{/SE!Y JIFGCES HAR UT.IFRÅN) SIASKAULORP

/rriLA

(/ BORDSHÖJ D)

FALLSK/M / TVATTHO

(HED HED FÄLLBAR LOCK)

BAKSK RP

KOKSBORD

RenS^r'n9*

SKÅP FÖR BOfiSTAR

SKALA 1=20

DM. 10 5ERVER/NG5RUM

finns det mycket ati välja på: porslin, hvii emalj, råglas (tyvärr dyrt), marmor, granit- massa, marmormosaik.

Den olägenhet, som är förknippad med dessa beklädnader, nämligen hårdheten, som är ris­

kabel för porslinets hållbarhet, är afhjälpt genom att breda en kökshandduk öfver bänken .Det finns för­

resten ett slags sär­

skilda trasor af ljus­

vekegarn för ända­

målet, som ha en speciell förmåga att suga vattnet åt sig.

En beklädnad som icke är hård och för­

resten har mycket som talar för sig, är lino­

leum. Den vill ju trasa sig i kanten, men det afhjälpes genom att sko fast kanten med en zinkremsa, som jag hört uppgifvas, att man gjorde på ett Ett kök (jämte renseri och skafferi) planeradt med hänsyn till den naturliga arbetsgången, ren- ställe. En diskbänk af

Iighef, korrekt belysning, bekvämlighet och ett begränsadt, men vät utnyttjadt utrymme. trä duger däremot ej, Till serveringsrummet svängdörr, som går åt båda hållen. — Isskåpet har lucka ut till ren- emedan den snart fläckar af rent vatten, seriet (synes å teckningen), genom hvilken isen ilägges direkt härutifrån. I väggen öfver isskåpet murknar.

Med en så opraktisk eit skjutfönster (synes ej): den rensade fisken f. ex. införes på detta sätt direkt i skafferiet. — Mnt ' helännninnen Framför köksfönstret kan man lämpligen ha blomsterlåda med persilja, gräslök o. dyl. , ... .y

med porslin vilja kan- beklädnad äro de

allra flesta svenska

diskbänkar öfverdragna. D. v. s., skall det vara riktigt fint och tip-top, så är det — kop­

par, hvilket är ändå mera opraktiskt! I vissa moderna skolkök, där eleverna tydligen äf­

ven delvis få lära sig, hur det inte skall vara, har man ett förfärligt besvär med att hindra kopparbeklädnaden vid diskbänken från att bli våt!

Tänker man sig blott ett ögonblick för, så torde man vara på det klara med, att en diskplats bör vara en plats att diska vid, följaktligen en plats som tål vatten, och är lätt aftorkad, icke ideligen behöfver skuras

med dyra putsmedel och bortslösandet af dyrbar arbetskraft. Dessutom bör vattnet ha tillfälle att rinna af från de diskade föremå­

len och därför den del af bänken, där man ställer disken ifrån sig icke vara en slät bänk, utan ha en svag lutning mot afloppet och refflad yta.*

livad diskbänkens beklädnad angår, så

*Att ställa upp talk ikar o. dyl. i en “diskhylla“

lyfter visser.igen porslinet ur väian, men det är ju likafullt mera trefnad med att vattnet har tillfälle att afrinna under stäfningen. Dylika disksfäll fin­

nas af olika typer, bl. a. har Rimforsa en modell, som lokalpatrioierna varmt förorda.

ske både husmödrar och husvärdar invända, att den ställer sig för dyr. Men för dem som bygga själfva vill jag påpeka, att flertalet svenska hem torde på renhållningen af sina eviga zinkbänkar ned­

lägga en årlig kostnad, som ungefär räcker till prisskillnaden mellan zink och porslin.

Och till hyresvärdarna vill jag säga, att våra våningar verkligen i regel äro så dyra, att man skulle kunna fordra att en förnuftig disk­

bänk vore inbegripen.

* 1

Ofvergå vi så till nästa grupp af de för köket uppställda önskemålen, så måste vi

Kökets första och fjärde vägg (jmfr planritning!).

Lådorna i köksbordet innehålla alla de olika redskap, som användas vid födans beredning. — Längst t. v. sväng dörren till serveringsrum­

met. 1 hörnet dörr till renseriet. T. h. dörr till skafferiet. — Närmast skafferiet köksskåpet. Sammanbyggd! därmed bakskåpet; underst (tude- lad) mjölbinge. Ofvanför den till bakbord nedfällda slufskifvan. Längst t. v. står den skål, i hvilken mjölet faller ned från den i understa skåp- hyllan inbyggda sikten (man siktar genom att vefva vid munstycket under hyllan). Ofriga hyllor upptagas af formar, kafle och andra bakutensilier

samt kryddor, russin o. dyl.

Kökets andra och tredje vägg.

Längst till höger ett litet serveringsbord på hjul. På detta skjutes den färdiga maten in i matsalen. När bordet återkommer med användt porslin skjutes det direkt bort till diskbänken. — Alli som behöfs vid matlagningen inom omedelbart räckhåll vid spisen. T. h. en fällskifva (under denna koklåda), där den förberedda maten ställes, och där den tillagade upplägges. Använda kärl och karotter sättas undan t. v. om spisen. — Användt porslin sättes t. h. på diskbänken, det rengjorda t. v.

(hvarifrån man bloif har ett steg till köksskåpet). Diskbänkens vänstra del sluttar sakta och bör ha refflad yta. Under diskhon är bänken öppen. — Fönstrets öfre del går att skjuta ned, dess nedre del att skjuta upp. —

Väggpartiet bakom spis och diskbänk kakelklädt.

mattor, gardiner.

Konstfliten, Göteborg

Konstnärligt verkningsfulla mönster och färgsättningar. Prover sändas till påseende, precisera noga vad som önskas.

S:ta Birgittaskolan

Linneutstyrslar

--- Textilarbeten

Regeringsgatan ---19-21---

Handsydda £ linneblusar £

c 5

?!..?,

Förste pristagarens förslag i villatäflingen för Djursholm.

sätta en följdriktig plan före allt an- naf, dels emedan en sådan är af största be­

tydelse i och för sig själf, dels emedan en rationell utrymmesberäkning och arbetslätt- nad äro väsentligen beroende däraf. När man iakttar den fullkomliga bristen på sy­

stem i de flesta kök, så inser man genast, att de byggts och inredts utan minsta hänsyn till den logiska ordningsföljden mellan köks- arbetets olika delar.

Fyra särskilda faser äro lätta att urskilja ifråga om kökets arbete:

11 Den beredning af födoämnena, som går före själfva tillagningen.

21 Kokandet, stekandet o. s. v. af maten, jämte dess uppläggning.

3) Disk och rengöring af alla utensilier.

41 Bortställandet, upphängandet o. s. v. af alla utensilier samt det allmänna arbetet med att få köket fint-oeh i ordning igen.

Dessa fyra olika faser och deras na­

turliga förhållande till hvaran- d r a bör man alltid noga hålla i minne, när man planlägger — och inreder — ett kök.

1 de bilder, som åskådliggöra denna upp­

sats, observeras, att hela planläggningen går ut på att hålla just dessa fyra arbetstempon strängt isär och att få dem att följa så na­

turligt och bekvämi som möjligt på hvar­

andra.

Hvar -och en af kökets fyra väggar är an­

slagen åt en af arbetets fyra faser. Vi röra oss hela tiden åt ett håll och gå i den natur­

liga ordning med frågorna, som följer af ar­

betets egen art. Och all den utrustning, alla de redskap etc. som höra till en viss fas, äro sammanförda just på den plats, dit detta ar­

bete är förlagdt.

Vid första väggen till höger, som man kommer in från renseriet, står köksbordet med sina stolar. Det bör ha lådor för för­

varing af de knifvar, grönsaksskärare, späck- nålar o. s. v., som användas vid födans finare beredning. Ofver bordet hänger köksklockan och finns en hylla för hushållsvägen, för bur­

kar * o. dyl.

Vid andra väggen, några steg från köksbordet och matsalsdörren, står spisen.

Å ömse sidor af, i omedelbar fortsättning af och i jämnhöjd med denna finnas vägg-

En intressant pristäfling för Djursholmsvillor.

DEN TÄFL1NG OM BEBYGGANDET AF KVAR- ieref Ygdrasil, som för någon tid sedan utlystes af Djursholmsbolaget, har nu åtgjorts och resulta­

tet af de 35 förslagen har blifvit synnerligen gif- vande. Vi reproducera ett par bilder af förste pristagarens, arkitekt T. Rybergs förslag. Vil­

lorna verka mycket förnuftigt planerade och aro vackert inlagda i terrängen. Man lägger sär- skildt märke till att tomterna afgränsats med mu­

rar mot yttervärlden, hvilket ger möjlighet att af ett mindre område skapa en harmonisk helhet.

Andra pris tilldelades arkitekterna Eric Ericsson och Arvid Stille och tredje pris arkitekterna Sven lonsson och Olof Lundgren.

Kvinnoporträtt till dags- krönikan.

* Hvad dessa burkar beträffar är det mest praktiskt att ha dem af glas. De porslinsburkar man satsvis ser i bosättningsaffärerna äro till att börja med ogenomskinliga så att man dr bero­

ende af etiketten och icke utan att sdrskildt se efter blir påmind om beståndets höjd i burken.

Dessutom äro de oftast opraktiskt stora, så att de äro svåra att gripa och följaktligen lätt ut­

satta för att gå sönder. Vanliga konservglas med lätt aflyft, men säkert hvilande glaslock äro utmärkt användbara, men vi få nog ha några fler än tecknaren gifvit oss på bilden, och vi binda gifvetvis inte ofver någon med papper!

Fröken Anna Nordgren. Fru Ina Villner.

Målarinnan fröken Anna Nordgren, välbe­

kant för en äldre generation och uppskattad för sina känsliga landskapsmålningar och genrebilder med motiv såväl från hemlandet som från Frank­

rike, England, Holland och Irland, i hvilka sist­

nämnda länder hon vistades under årslånga stu­

dieresor, afled nyligen i Skara.

Från 1867—1874 studerade hon vid Konstaka­

demien i Stockholm. Bland lärarne därstädes torde professor Boklund ha utöfvat det största inflytandet på hennes utveckling och honom be­

varade hon också alltid i tacksamt minne. In­

tresserat, fastän själf reserverad, följde hon de olika konstriktningarne och tillgodogjorde sig är­

ligt hvad som i desamma stämde öfverens med hennes egen naturell. Med framgång utställde hon ofta på ”salongen” i Paris eller på Akade­

mien i London.

Genom hennes alstring går ett sundt realistiskt drag, som aldrig förfelade att slå an på ett skå­

dande öga.

Närmast sörjes den aflidna af syster och sys­

terbarn. De talrika vännerna af hennes ärliga och goda konst skola med vemod mottaga bud­

skapet om den försynta och anspråkslöst tillba­

kadragna konstnärinnans bortgång.

*

För några dagar sedan afled i Torpa prästgård fru Ina Villner, maka till kyrkoherden V. Vill­

ner. Den aflidna efterlämnar minnet af en säll- spordt fin och gedigen personlighet, en god kvin­

na i ordets bästa bemärkelse. Sitt trefna hem skötte hon med den erfarna husmoderns omsorg

tasta bordskifvor — ty man kan icke ha för mycket plats att breda ut sig på, när man arbetar vid spisen. Skifvan till höger är att fälla ned, och under densamma står kok­

lådan. Till vänster torde det vara mest prak­

tiskt att låta skifvan — som ev. går i ett med diskbänken — utgöra öfverdelen af vedlår el. dyl. Allt som behöfs för själfva matlag­

ningen, mjöl, salt, kryddor är placeradt inom bekvämt räckhåll direkt öfver högra fäll- skifvan, och vispar, slefvar o. s. v. hänga uppradade, genast åtkomliga, på en list öf­

ver spisen. I en fördjupning i öfre listkanten hvila grytlocken, och ofvanför finnas dubbla hyllor (i bekväm höjdD för pannor och grytor. Ljuset faller från vänster.

På tredje väggen under fönstret, åter­

finna vi diskbänken med allt hvad därtill hör.

I midten en grund, fyrkantig bassäng, till hö­

ger plats för uppsamlingen af användt porslin, till vänster en refflad, något lutande skifva, där man sätter det diskade ifrån sig. Om beläggningen är förut taladt. I bänken finnas lådor för putsmedel, under lådorna skåp.

Höger och vänster är det mycket viktigt att kunna skilja på ifråga om diskplatsen. Efter­

som en normal, högerhändt person diskar med höger hand och sätter ifrån sig med den vänstra, bör man gifvetvis kunna sätta ifrån sig åt v ä n s t e r. Eljes arbetar man med korsade armar, eller öfverflödiga handgrepp och riskerar att slå porslinet mot vattenled­

ningskranen. T. o. m. i mönstervillor på ut­

ställningar och förresten så godt som öfver- allt i svenska våningar finner man, äfven där det precis lika lätt kunde vara annorlunda, diskbänken så anordnad, att den arbetande måste ställa ifrån sig disken åt höger! Åter ett exempel på dessa meningslösa traditio­

ner, som det inte borde vara alltför utopiskt att tänka sig utrotade.

Vi ha, som synes, alltjämt rört oss åt ett håll. Vi komma nu, ett par steg från disk­

bänken till fjärdeväggen, där det vägg­

fasta köksskåpet för gröfre porslin o. dyl. har sm plats. Nedre delen af skåpet bör heb vara till största delen inredt med lådor: stora dörrar och djupa hyllor ner efter golfvet äro båda delarna lika besvärliga. Skåpskifvan bör vara så fri som möjligt. För öfverskåpet passa hyllor och stora' dörrar på vanligt sätt bäst.

(Forts.).

och förutseende och åt sin trädgård, den vackra trädgården å Torpa kyrkoherdeboställe, ägnade hon en pietetsfull vård. Hos alla, som kommo i närmare beröring med den älskliga prästfrun i Torpa, skall hennes minne lefva i tacksam håg­

komst, ej minst hos de många fattiga på orten, bland hvilka fru V. i det tysta utöfvade stor gif- mildhet. Den aflidna var vid sin bortgång 56 år och sörjes närmast af make, en dotter och fyra söner.

F^ellerins Grädd- och Växt- Margarin

ersätta det finaste mejerismör.

Eros ute på förbjuden mark.

Af MARIA RIECK-MÜLLER.

DEN GAMLA BURGNA KOPMÀNSSTADEN hade under de senaste årtiondena vuxit ut till storstad, med nya, pompösa stadsdelar och en mängd offentliga byggnader, hvilka, både i fråga om yttre stil och de olika syften, som de tjänade, gaf det hela en modärn prägel, samtidigt med att de stodo som ett synligt vittnesbörd om samhällets vakenhet och för­

måga att åt sina tidsenliga idéer skänka ett monumentalt hölje.

Detta var stadens ljusa utsida — solsidan.

Men det fanns också en skuggsida, och här saknades hvarken fattigdom eller misslycka­

de och ödestyngda existenser.

För att vara rättvis, måste dock sägas, att man härvidlag så mycket som möjligt sökt utjämna förhållandena. Ty det var just för dessa skuggsidans barn, som de modärnaste byggnaderna hade kommit till stånd, med sina vackert förgyllda namn och inskriptio­

ner öfver pelarprydda portaler. Och mer kan ju inte begäras af ett samhälle. Dessa asyler och inrättningar hade kostat miljoner;

och här, lika litet som annorstädes hade man tillåtit sig sådana vågsamma experiment som att använda tid, möda och pengar på förekommande af eländet — inte ens i form af ett tankeexperiment. Det hade varit att vända opp och ned på hela samhället; man hade inte längre varit tidsenlig, i det man gått tiden långt i förväg — och så hade ju staden då kanske inte varit i något behof af sina dekorativa arkitekturverk! —

Den vackrast belägna af dessa dyrbara välgörenhetsinrättningar — om också inte en af de allra modärnaste — var stadens ålder­

domshem, hvilket äfven kunde kallas hemmet för ”pauvres honteux”, då här endast emot- togs obemedlade åldringar ur de bildade klasserna, af hvilka många sett bättre da­

gar men utaf olika orsaker infe had« utsikt att förskaffa sig en tryggare och mer sorg­

fri tillflykt för den annalkande lefnadskväl- len, än den som här bjöds.

De hade också allt skäl att finna sig be­

låtna med tillvaron på detta ljusa, välordna­

de och behagliga ställe, där hvarken mat, värme eller tillräckligt umgänge saknades.

Det af två stora herregårdslika stenhus be­

stående ”hemmet” låg i stadens utkant, om- gifvet af en den vackraste trädgård och park, hvars gångar och trädomskuggade gräsmattor sträckte sig ända ned till den förbiflytande ån. Inomhus var allt bekvämt ordnadt och nästan likadant i de båda hu­

sen, af hvilka det ena inrymde den manliga afdelningen, och det andra, något större, den kvinnliga, som trots utrymmet likväl tycktes vara otillräckligt; ty ständigt lågo ansöknin­

gar inne från gamla hemlösa kvinnor, hvars mest brinnande önskan var att här få lefva några år i ro och se’n få sluta sina dagar inom dess hägnande murar.

Det kan inte heller sägas annat än att man på allt möjligt sätt försökte göra det ange­

nämt för dem, som lyckats få en fristad här.

De som orkade blefvo lite emellanåt bjudna af vänner och bekanta på konserter, teatrar, biografer och liknande förströelser; och un­

der de långa vinteraftnarna idkades ett hem- trefligt umgängeslif i det stora samlingsrum­

met, där äfven ett ganska bra pianino fanns.

Det hände till och med en och annan gång under vinterns lopp, att stadens musikaliska förmågor kommo till ”hemmet” och bjödo på aftonunderhållning, med både sång-, piano- och violinnummer. Det var riktiga högtids­

stunder, och särskildt, när dessa besök gäll­

de den kvinnliga afdelningen tog sig förtjus­

ningen och tacksamheten uttryck på ett näs­

tan rörande sätt.

I allmänhet gick det lifligare till i de gam­

la damernas afdelning — om det nu kunde bero på, att de hade lättare för att fördraga lifvets njugghet och vedervärdigheter, eller kanske de aldrig hade drömt så djärfva fram­

tidsdrömmar som de manliga kamraterna. Ja, ibland kunde det hända, att de begärde till­

stånd att någon aftonstund få låna ”lilla snälla Englund” — den enda manliga indi­

vide, som fick vistas inom kvinnohemmets fridlysta område, — detta tack vare hans egenskap af värmeledningsmaskinist. Och när så Englund kom, då makades bord och stolar åt sidan, och den hyggliga maskinis­

ten, som förstod sig på att sköta eldningen på mer än ett sätt, och som sådana gånger alltid visste hvad det gällde, tog samtidigt fram sin fiol — efter hvars lifliga vals- och polkamelodier de rörligaste och lifaktigaste bland de gamla gummorna sedan i dans ef­

ter dans lekte sig tillbaka till ungdomen, me­

dan de alltför ålderstigna och trötta från sto­

lar och dörröppningar infresseradt deltogo i förnöjelsen på sitt sätt — hvilket inte alltid var så mildt och förstående, som man kunde tänka.

Den för de flesta mest angenäma tiden var dock, när trädgårdens gångar började torka upp och knopparna på trän och buskar fingo en svag skiftning i grönt, medan rabatternas krokus och snödroppar lyste i det välsigna­

de vårsolskenef. Då vågade sig äfven de skröpligare och mest försiktiga ut för en stund. Och ju längre det led fram mot som­

maren, desto flera af de båda husens invå­

nare blefvo synliga där ute i grönskan och solskenet. Och i allmänhet trifdes de gamla damerna och herrarna riktigt bra tillsammans, fastän man aldrig träffades inomhus; eller kanske var det just därför, som pratstunderna ute i det fria voro så trefliga och alltid hade nyhetens behag.

En och annan fanns ju också här, som störde irefnaden och som hälst sett, att de båda husens yttre område äfven hade varit afskildt och utan något slags gemenskap, för att man skulle kunna vara helt och hållet ostörd och fri all förargelse.

Den som härvidlag oftast fann orsak till missnöje och dåligt humör var fröken Corne­

lia Pihl, en rörlig sjuftioåring, som i trettio år med nit och eftertryck skött lärarinnekallet i en af stadens privatskolor, och som aldrig visat något minsta spår af svaghet för det s.

k. starkare könet. I alla fall bedyrade hon själf, att hon allt från sin tidigaste ungdom och till den dag som var inte sett annat än uselhei och ynkedom hos männen. Och hon förargade sig i allra högsta grad öfver detta sommarumgänge. Hvar vår, när de första promenerande gubbarna och gummorna blef­

vo synliga där ute i trädgården, sade hon med ett fränt tonfall: ”Se så.där ja, nu ha vi samskolan i gång igen”. Och det var en skol­

form, som hon skänkte sitt djupaste förakt.

Allt gick emellertid sin gilla gång, årstid efter årstid, och småskvaller och småträtor florerade lika bra under vinterns afskildhet som under sommarsamvaron ute i trädgård och park, såsom ju helt naturligt var. De mest intressanta afbrotten i den ganska hän­

delsefattiga tillvaron var, då någon af de gamla fördes bort till den sista färden, och en ny — kanske under åratal väntande — efterträderska eller efterträdare intog den lediga platsen. Ibland hände det, att man ganska väl kände till allt som rörde den nya medlemmen, ibland återigen var han eller hon så godt som främling för dem alla. Och just då var det, som intresset steg till sin

höjdpunkt, och gissningar och förtroliga med­

delanden satte själfva luften i behaglig rö­

relse, där det några veckor i taget hviska- des, sprangs mellan rummen, ja, till och med bjöds på kaffe i mer slutna lag.

När änkefru Agnes Elfving efter tålmodig väntan ändtligen fick slå sig till ro här, åstadkom hon i ovanligt hög grad ett dylikt behagligt afbrott i det enformiga hvardags- lifvet. Ty om henne visste man en Uten del, och detta var så pass intressant, att man ovillkorligen måste få reda på allt det öfriga.

Och ingen kände henne personligen mer än Terese Asp, — den enda på hela afdelnin­

gen, som bara skämtade eller molteg, när det var fråga om skvaller. Men, huru det prata­

des och gissades, visste man efter ett år in­

genting mer om fru Elfving än när hon kom, och det var, att hon då nyss fyllt sjuttiofem år och var änka efter en för länge se’n mycket rik grosshandlare. Enda dottern till en af traktens bruksägare, lär hon ha gift sig myc­

ket ung, och — som det se’n berättades — hufvudsakligen för att rädda sin far från ruin.

Några barn, som lefde, hade hon inte heller;

— och när mannen för ett tiotal år sedan dog, voro också hans affärer i sådant skick, att änkan inte hade annan råd än att söka få räknas till ålderdomshemmets ”pauv­

res honteux”. Utom detta kom man inte un­

derfund om mer än att hon var en mycket angenäm och stillsam gammal-dam, som på en gång var vänlig och inte^härmade sig någon förtroligt, och hvars heFä-~väsen ägde ett visst omedvetet och själfultf- bëhag.

”Det är ingenting annat märkvärdigt med henne, mina allra nådigaste gamla mör och gummor” — utlät sig lilla fröken Asp en gång

— ”än att hon hör till dem, som aldrig bli riktigt gamla, huru illa lifvet än handskas med henne. Något annat vet inte jag, och något annat finns inte heller att veta.”.

Fru Elfving trifdes, såsom det tycktes, all­

deles utmärkt i sitt nya hem, där hon fick njuta af all den ro, hon saknat under de se­

naste ganska bekymmerfulla åren, och där det äfven fanns så godt om tid till sådant, som kunde intressera en. Och alldeles sär­

skildt lycklig öfver tillvaron här kände hon sig se’n hon under sommarens lopp funnit ett nästan dagligt sällskap i en så godt som för­

gäten ungdomsbekantskap, den nu snarf åtlioåriga Erik Toréus, ”gamle adjunkten”

som han kallades här, omväxlande med ”en­

störingen”. '

”Gamle adjunkten” var onekligen till viss grad ett original, hvilket nog också väsentli­

gen bidragit till hans misslyckande i kampen för tillvaron. Han hade aldrig kommit längre än till vikarierande adjunktsplatser i skolorna, och detta berodde ingalunda på bristande läraregenskaper eller arbetsförmåga.. Tvärt­

om var han en af de skickligaste i sina äm­

nen. Men Erik Toréus var en af dem, som inte kunde plugga sig fram, sedan han en gång fördjupat sig i den vetenskap, som var hans speciella område. Och, när han där­

jämte saknade medel till fortsatta studier, fick han stå där han stod som extra och vi­

karie, under det han samtidigt utvecklade sig till en ovanligt kunnig botaniker och natur­

forskare — men en som aldrig gjorde vä­

sen af sina kunskaper och därför inte heller härvidlag kom fram ur sin obemärkthet.

”Gamle adjunkten” hade under sitt förtroliga umgänge med naturen kommit på sidan om människorna och den stora allfarvägen, och på samma gång utanför alla möjligheter aii vinna något slags materiell framgång. Den mest betydande af det slaget, som någonsin kommit på hans lott var, när han fick en till­

flyktsort för sig och sin lilla bokskatt här på ålderdomshemmet, sedan det inte längre

- 621

gick att få något vikariat, och de knappa till­

gångarna inte räckte till lifvets nödtorft. Och här fann han sig öfver förväntan väl, trots alla regler och förordningar, som det ju var lite ovant att minnas och finna sig i, när man såsom han utom skoltimmarna mest lefvat ute i skog och mark eller fördjupad i studier, utan någon tanke på tid och rum.

Särskildt, när den s. k. ”vårstädningen”

började ute i trädgården tyckte han, att det åter var lönt att lefva — åtminstone öfver sommaren. Och någon mer kunnig och in- fresserad medhjälpare kunde inte hemmets trädgårdsmästare gärna tänka sig än ”gamle adjunkten”. Det var också märkvärdigt, huru han lefde upp och blef spänstig och kry denna tid på året. Han var verkligen ganska ovanlig både till själs- och kroppskrafter;

och när man såg den senfulla — ehuru något böjda — gestalten röra sig där ute mellan rabatterna, kratta till jorden på ett ställe, på ett annat binda upp någon slokande blom­

stängel, skulle man förr ha gissat att han snart fyllde sina sjuttio i stället för åttio år.

Under vintern däremot kände han sig gam­

mal och trött och höll sig då också mest inne på sitt rum för att inte reumatismen alldeles skulle ta öfverhand.

Äfven för adjunkten Toréus blef den för­

sta sommaren efter fru Elfvings ankomst all­

deles särskildt lycklig och värdefull. Och detta till en sådan grad, att han inte en enda gång tänkte på eller åstundade att denna blomstringsårstid skulle bli hans sista.

Vid deras första sammanträffande hade han till en början inte riktigt klart för sig, att de sett och talat med hvarandra i gångna ti­

der, under det att fru Agnes genast förstod att ”gamle adjunkten” inte kunde vara nå­

gon annan än den magister Toréus, som hon träffat några gånger på ungdomsbjudningar för ungefär femfiofem—sex år sedan. Ja, de mätte bestämdt också ha dansat med hvar­

andra, ty allt eftersom minnet af den unge magisterns person blef tydligare, så fram­

trädde också vissa detaljer med synnerlig klarhet. Och den lefnadsfriska Agnes Hari- sell hade alldeles säkert med nöje låtit föra sig i dansen af den sympatiske, ehuru litet blyge extraläraren, hvars djupt liggande mörka ögon och ljusbruna hår hon nu så tydligt tyckte sig minnas.

Allt efter som dessa flydda dagar manades fram, återfann äfven adjunkten så smånin­

gom de förgätna minnesbilderna. Och den gamla damen bredvid honom skymdes med ens bort af en ungdomlig flickgestalt, som ägde någonting af daggfrisk morgon öfver sig. Ja, ja, hade han inte en gång i tankarna liknat denna Agnes Hartsell vid en blomster­

äng — någonting blomlikt, ehuru ej med det ömtåliga och enfärgade likhefsdraget hos någon viss blomma ... Det är dock för­

underligt, hur klart dessa mest aflägsna bil­

der kunna träda fram ur glömskan ... Och så att träffas så här — likt ett par af hårda vindar kringblåsta höstlöf, som mot kvällen hamna på samma sopbacke ... Med ett halft skyggt ögonkast försökte han återfinna något af de drag, som så plötsligt frammanats ur det förflutna. Men han fann endast det af­

lägsna släkttycke, som kan spåras mellan en nittonåring och en gammal kvinna, på samma gång söm han tyckte, att detta gamla ansikte med sin omramning af gråvågigt hår hade ett visst ungdomligt behag, och ett lif i de klara ögonen, som kom honom att undra, huru hon egentligen helt skulle kunna passas in i om- gifningen här. Om det nu inte bara var det där uppdykande ungdomsminnet, som förvil­

lade honom. Emellertid fortsattes den åter­

knutna bekantskapen, utan andra störande afbroii i det nästan dagliga sommarumgän-

5^3

get än den, som regn och blåst åstadkommo.

Och de båda gamla människorna funno stän­

digt outtömliga samtalsämnen i sina så skil­

da upplefvelser, hvilka de sig själfva ovetan­

de gåfvo en mängd gemensamma anknyt­

ningspunkter, som i verkligheten aldrig hade funnits där; ty den obemärkte magister To­

réus och den firade brukspafronsdotiem hade ju lefvat inom hvar sin vidt skilda sfär, och de gånger de träffats voro blott tillfälligheter.

När löfven började gulna och astrarna blommade, tyckte de båda, att de kännt hvar- ann’ äfven alla de mellanliggande åren, eller att det egentligen var ganska märkvär­

digt att de inte gjort det, så länge som de lef­

vat i samma stad. Och nu tänkte de allt of­

tare med en känsla af oro på den annalkande kalla årstiden, då dessa förtroliga pratstun­

der skulle bli allt sällsyntare. Ja, hvem vet, hvad en vinter kunde bära i sitt sköte!

För ”gamle adjunkten” synnerligast var denna oro plågsam och ovan — han som aldrig vetat af, hvad det vill säga, att någon personligen brytt sig om honom. Och ovant var det att själf känna sig intresserad af en människa på detta sätt — allrahälst ett frun­

timmer. Visserligen hade han ju också — liksom de flesta — haft sin ungdomsföräl- skelse och en och annan tillfällig förbindel­

se af flyktig art. Men allt detta var ju af- lägset och hade aldrig lämnat ens den sva­

gaste skuggan af minne efter sig. Därtill hade hans arbetsintresse upptagit honom allt för helt. Och med en halft förlägen, halft undrande känsla såg han sig nu själf helt öppenhjärtigt och vänskapligt med­

dela sig med denna fru Agnes, för hvil- ken han inte kunde annat än känna både den varmaste sympati och tacksamhet. Ja, när han nu såg tillbaka på hela sitt ensam­

ma lif, måste han ju erkänna både att den här sommaren varit den behagligaste han upplefvai, och att han hittills knappast hade anat att det fanns enbart vänliga, förstående och godhjärtade kvinnor, som inte sägo med­

lidsamt eller med löje på en gammal enstö­

ring som han ... Bara nu inte den långa vin­

tern blefve allt för plågsam i sin afskildhet.

Men äfven vintern förflöt ovanligt lycko­

sam, med många milda dagar och étt och annat tillfälle för de båda vännerna att träf­

fas och få utbyta några uppmuntrande ord.

Till julaftonen hade fru Elfving lyckats få sina slantar att räcka till inköp af en liten senblommande ros, som hon skickade till ad­

junkten med Englund som budbärare. Och lite senare kom som gengåfva ett i flera papper inlagdt paket, hvars innehåll beredde henne stor öfverraskning och glädje. Det var ett litet handskrifvet häfte, på hvars första sida lästes: ”Om växternas psyke” af Erik Toréus 1870; och öfverst vid kanten: ”Någ­

ra af mina okända och obevisade rön med fack till min goda vän fru À. E.”

Det var första gången, som ”gamle ad­

junkten” hade låtit någon få del af sitt lifs arbetsresultat. Och det var med en känsla af andakt, som fru Agnes vände på dessa gulnade blad, hvars tälskrifna rader väckte minnet af så många graflagda förhoppnin­

gar till lif — inte minst hennes egna. Satt hon nu inte här vid slutet af sin vandring — en fattig, gammal gumma på ett ålderdoms­

hem — och höll i sin hand en af dessa gåf- vor, som hon under hela lifvef förgäfves längtat efter. Pengar och smycken, allt som kunde mätas med mått och vikt, hade hon ägt, men aldrig en känsla, som gaf af sitt eget, något som tydde på att själens känsla af samhörighet och inte blott beräkning eller sinnenas lust gaf lif åt människornas sym­

pati för hvarandra. I sanning, lifvet var un­

derligt och senfärdigt ibland. Och hur i

blindo man gick hvarann förbi! Men hon knäppte händerna samman öfver den gamla handskriften, tacksam och rörd öfver att dock en gång, innan döden kom, få känna verkligt innerlig hjärteglädje. —

Så kom då ändlligen våren, och när det grönskade och knoppades i ”hemmets” träd­

gård och park denna vår, hade de båda vän­

nerna redan börjat med sina af vinterkylan afbrutna promenader och pratstunder. Men nu var det mera sällan, som de yttre händel­

serna och den flydda ungdomstidens upplef­

velser utgjorde samtalsämnet. Adjunkten hade ändlligen fått erfara, hur välsignad! och välgörande det är att ha någon i sin närhet, som lyssnar till ens tankar och förstår upp­

skatta alla ens innersta siräfvanden, äfven allt som misslyckats och gått isär. Och fru Elfving lät honom i gengäld få en inblick i sitt eget glädjefattiga lif, där det i yttre måtto gifvits både af öfverflöd och brist — och för hjärtat så godt som intet. Allt efter som som­

maren led och grönskan djupnade i färgen, kommo de båda gamla människorna allt of­

tare att söka sig någon skuggig plats, litet skild från de öfriga, där de riktigt i ro kunde talas vid eller läsa högt för hvarandra. Och

”ungdomsvännerna”, som de med olika ton­

fall numera kallades inom ”hemmet”, var det heller numera ingen som brydde sig om att siöra, kanske hufvudsakligen emedan ”gamle adjunkten” var den ene af dem.

Men så hände sig en eftermiddag på sen­

sommaren, att de kommo ända ned till åpro­

menaden utan att ha sökt sig någon hvilo­

plats. Och som det ännu inte kändes någon fukt eller aftondimma, slogo de sig ned på soffan här. Det var en så vacker och skyddad plats, med utsikt öfver den sälgkantade ån och bort mot solnedgången. På den grön- målade bänken lyste ett par gulnade löf som guld i solskenet. ”Se så där ja!” kom det med en suck från adjunkten — ”nu är det slut på sommaren igen!” Det var som om en skugga lagt sig öfver dem.

”Vi ha dock så mycket att vara tacksam­

ma för”, sade fru Elfving lågt och dröjande.

”Bara det, att så här vid lifsdagens slut ha förmåga att glädjas åt samvaron så som vi kunna det, är väl en förunderlig gåfva!”

”Man blir endast så bortskämd, kära vän, och känner fruktan för ensamheten nu mot höstsidan.” Adjunkten afbröt sig tvärt — som om en ny tanke länkat sig till de uttalade orden. Sedan fortsatte han med ett skälfvan- de tonfall i den alltid lågmälda stämman.

”Tycker inte Agnes också, att när man frifs så godt tillsammans och behöfver hvarann så väl som vi två, då borde man heller inte lef­

va skilda åt någon enda af de få årstider man har kvar. Då borde man inte sitta i hvar sitt hus på ett ålderdomshem, fattig och bero­

ende— och ensam vänta på döden. Ty just i den stunden vore det välsignadt att kunna få ha en vän nära sig, då man aldrig förut i lif­

vet fått njuta glädjen af vänskapstjänster.”

Fru Elfving svarade ingenting, men det kom ett fuktigt skimmer i hennes ögon; och med ett obeskrifligt intagande leende lade hon sin lilla skrumpna hand på adjunktens.

”Se” — sade hon slutligen, ”hvilken vacker solnedgång, varm och vacker som vår egen!

Och när det slocknar för en af oss, då skall den andra försöka att vara nära... I den stunden vill jag gärna hålla Erik i handen liksom nu.”

”Tack, min kära vän!” Och adjunkten lade med en underligt högtidlig känsla armen om­

kring sin trofasta väninna, i det han lutade sitt gamla, grå hufvud mot hennes skuldra. —

Men just i denna stund hade fröken Cor­

nelia Pihl hört och sett sig led på grup­

perna af pratande, skrattande eller öfver lif-

- 622 ^-