Fotbollssupporterns dramaturgi

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Idrottsvetenskap

Examensarbete

Fotbollssupporterns dramaturgi

The dramaturgy of the football supporter

Mattias Melkersson

770214-3376

Magisterexamen 60 poäng Handledare: Frans Oddner Idrott i förändring Examinator: Bo Carlsson Vårterminen 2008

Abstract

What kind of self images characterise a football supporter? This question is the main focus of this thesis. Therefore, the thesis is trying to finddistinguishing characteristic traits for football supporters. This work has been carried out through qualitative interviews with individuals who define themselves as football supporters. The interviews were mainly focused on two different types of supporters, official supporters and other supporters. The official supporters consist of individuals from official supporter clubs which are officially linked to a specific team in the first division in Sweden, the Swedish Allsvenska. The other supporters consist of individuals who are also supporters but they express their supportership in a different way. The interviews were analyzed using the Canadian sociologist Erving Goffman’s theories of dramatism, specifically from the book, The Presentation of Self in Everyday Life (1959). The thesis concludes that the phenomena of supporters is affected by a widely spread heterogeneity and has been exposed for a major differentiation, which has led to the design of many different types of supporters. Some of these different types of supporters are noticed in the thesis, such as Official supporters, Low commitment supporters, Lower division supporters and TV-supporters. The thesis also casts light on, that more types of supporters exist, for example Hooligans, Casuals, Ultras, Supporters of success etc. The analysis of the interviews concludes that different roles are acted out in the performances of a supporter. All the different types of supporters have different types of role-descriptions (actions, behaviors and traits) which are characteristic for their type of supportership. Therefore, all supporters can be seen as if they consist of two different types of characteristic role-descriptions as a supporter. These characteristic roles are; the general supporter and the specific supporter. The general supporter role is characterized by different types of actions and traits which are general for all supporters. The specific supporter role is characterized by specific actions and traits commonly connected to a specific type of supporter. The thesis also concludes that the supporters are well aware of the on-going heterogeneity and therefore, all supporters can be seen as smaller parts in the whole picture of supportership.

Förord

Då denna uppsats markerar slutet för min utbildning och min tid på Malmö Högskola känns det viktigt att rikta ett par uppskattande ord till personer som bidragit till en intressant och inspirerande tid inom den Idrottsvetenskapliga Institutionen. Först vill jag rikta ett stort tack till Kutte Jönsson, Torbjörn Andersson, Johan Norberg, Torsten Buhre och Jesper Fundberg för inspirerande föreläsningar, seminarium, diskussioner och samtal.

Jag vill också rikta ett stort tack till min handledare Frans Oddner som väglett, guidat och inspirerat mig genom arbetets gång. Frans, du har väckt ett omfattande intresse för sociala relationer och i synnerhet Erving Goffmans livsvärld, det är jag evigt tacksam för och det kommer att influera mig i både mitt framtida yrkes- och vardagsliv. Ett stort tack riktas även till er som varit föremål för undersökningen i denna uppsats, utan er hade undersökningen inte kunnat genomföras.

Till sist vill jag tacka min fru Karissa och min son Enzo. Tack för att ni har stått ut med mina utlägg om allt mellan idrottshistoria och folkhälsa under fyra långa år. Utan ert stöd och er kärlek hade jag aldrig kommit så här långt.

Innehållsförteckning

1 Inledning

6

2 Undersökningens syfte

9

3 Bakgrund – Vad är en supporter?

9

3.1 Fotbollssupporterns historik

9

3.2 Övrig forskning kring supportrar

11

3.3 Sammanfattning

16

4 Teori – Goffman och det dramaturgiska perspektivet

17

4.1 Framträdanden och roller

18

4.2 Team

21

4.3 Regioner

22

4.4 Hemligheter och diskrepanta roller

23

4.5 Avslutning – det dramaturgiska perspektivet

24

5 Metod

25

5.1 Val av metod

25

5.2 Avgränsningar och urval

26

5.3 Genomförande

28

5.4 Källkritik

29

6 Analys – Fotbollssupportrar

30

6.1 Supporter – Malmö FF

30

6.2 Supporter – Helsingborgs IF

34

6.3 Supporter – Kalmar FF

37

6.4 Supporter – AIK

41

6.5 Supporter – Lågt engagemang

43

6.6 Supporter – Lägre divisionstillhörighet

45

6.7 TV-supportern

47

Referenslista

56

Bilagor

Bilaga A – Allsvenskan 2008 - Klubbar och Supporterföreningar

Bilaga B – Intervjuguide – Supportrar

1 Inledning

– Hur går det med den nya bebisen Jocke?, frågar Tomas. Vad var det han hette nu igen, var det Karl?

– Ja, lille Kalle. Det går bra, kan inte fatta att man har blivit farsa.

– Du får verkligen se till att han blir Djurgårdare, har du köpt någon matchtröja till honom än? – Självklart, svarar Jocke och skrattar högljutt.

Det är i mitten av april och det är dags för den Allsvenska premiären i fotboll. Tillsammans med en grupp djurgårdssupportrar (runt 15 stycken) befinner jag mig på restaurang Östra Station bara ett stenkast från Stockholm Stadion. Lokalen är spartanskt inredd och har dagen till ära utsmyckats med Djurgårdens klubbfärger rött, gult och blått. På väggen ovanför den sparsamt utrustade baren hänger en fyra till fem meter bred flagga med klubbens emblem, under emblemet står det; ”Djurgårdens IF – Stockholms Stolthet”. Gång efter gång skanderar de allihop högljutt; HEJA DJURGÅR´N, HEJA DJURGÅR´N! Det är uppenbart att dessa supportrar längtat efter den Allsvenska premiären, ett antal gånger hör jag personer göra uttryck för detta; – Äntligen, fan vad jag har saknat detta!

Premiärmotståndare är Helsingborgs IF och det diskuteras vilt om hur det kan tänkas gå. – Fan grabbar, nu gäller det verkligen att vi ligger på ”Henke” [Henrik Larsson, min anm.]. Vi måste störa honom som bara den, skrika så fort han får bollen, säger Claudio.

– Äh han är slut, det är lugnt, kontrar Jocke. Jocke, som ofta får medhåll när han säger något och ofta står i centrum för diskussioner, får medhåll av de flesta i sällskapet. Flera i gruppen nickar instämmande och någon säger; Jo Henke är nog inte lika bra längre.

Den tydliga kollektiva samstämmighet som de övriga påvisar verkar göra Claudio obekväm; Claudio skruvar på sig, flackar med blicken och tittar snabbt runt omkring sig för att sen utbrista i en för Djurgården specifik hejaramsa. De övriga hakar omedelbart på och skanderar högljutt tillsammans; Rött för blodet genom hjärta och ven, gult för solens värmande sken,

blått för himmel regn och hav, Stockholms stolthet vårat lag! Claudio ser åter sig omkring

bland sina kamrater och drar en lättnadens suck. Då Claudio tidigare uttalat sig om något som övriga personer i gruppen inte höll med om, och på det sättet eventuellt visat en bristande kunskap, verkade han orolig över att ha blivit ifrågasatt. Genom hans senare agerande verkar det dock som om han lyckats återta sin plats i kollektivet och visat att han verkligen besitter kunskapen om hur en supporter till Djurgårdens IF bör agerar.

Exemplet på föregående sida är hämtat från en observationsstudie som jag utförde under inledningen av allsvenskan i fotboll 2007. Observationerna genomfördes i samband med en pilotundersökning om fotbollskulturen i Sverige. Undersökningen väckte ett något oväntat intresse för en specifik aspekt av supportrar, nämligen den socialiseringsprocess som fenomenet omfattas av. Vad är det egentligen för slags självbilder, agerande och beteenden som supportrar kännetecknas av? Ett sätt att förstå detta kan vara genom att supportrar undersöks dels genom historiska faktorer, dels utifrån självpresentationer så som supportrar själva ger uttryck för dem.

Fotboll och dess verksamheter har i alla tider starkt engagerat människor både på och utanför spelplanen. Den moderna versionen av det vi idag kallar fotboll har sitt egentliga ursprung från de brittiska öarna i de så kallade Public Schools (ett slags internatskola för övre medel- och överklassbarn) under 1850-talets senare hälft (Blom & Lindroth, 1995). Från Public Schools spreds sig senare fotbollen till resten av samhället, det vill säga allmänheten bildade fotbollsföreningar och förbund. Detta berodde till stora delar på den rådande industrialiseringen i samhället och den allmänna uppfattningen om fotboll som en god uppfostringsmiljö. När fotbollen spreds till den stora allmänheten startades också ett intresse av att beskåda det som ägde rum på planen och inte bara för att själv deltaga (Taylor, 1992).

De första åskådarna var oftast familjemedlemmar, äldre individer och sådana som av någon anledning inte kunde deltaga själva. Runt sekelskiftet 1800 – 1900 skedde dock en lavinartad ökning av antalet åskådare vilket bland annat berodde på att det under denna tidsperiod startades tusentals nya fotbollsföreningar. Dessa föreningar var ofta knutna till en viss stadsdel eller stad vilket skapade starka lokala band och identifikation bland dess anhängare/supportrar (Taylor, 1992). Ett liknande mönster skedde också i Sverige under det tidiga 1900-talet, där främst de lokala anknytningarna till en specifik fotbollsförening var tydligast (Andersson & Raadman, 1998). Att vara supporter under den organiserade fotbollens första tid antas dock ha varit relativt okomplicerat. Under 1900-talet skedde dock en differentiering av fotbollen och således även av fenomenet supporter (Taylor, 1992). Fotboll har vuxit och expanderat med stor kraft både globalt och nationellt under de senaste 50 åren och engagerar miljontals människor. Tidigare var en supporter starkt lokalt förankrad medan det i dag kan skilja hundratals mil mellan en fotbollsförening och dess supportrar. Det som definierade en supporter för hundra år sedan är således inte detsamma som definierar honom

eller henne idag. Att vara supporter kan därför under senare tid sägas ha blivit ett allt mer

heterogent fenomen.

Den forskning som har gjorts visar exempelvis att det kan finnas olika grader av engagemang som definierar supportrar och att det kan finnas olika typer av supportrar. Exempelvis ”vanliga” supportrar eller ”extrema” supportrar som ägnar sig åt våldshandlingar eller klär sig på ett speciellt sätt (Ultras, Casuals och Huliganer) (Peitersen, 2004). Det har också forskats kring vad som gör att individer blir supportrar och vilka de består av. Exempelvis så kan god stämning på arenan, gemenskap eller livsstil locka individer till supporterverksamheter (Damsgaard, Dengsøe & Jensen, 1997). Tidigare forskning gör också gällande att den massmediala utvecklingen i samhället har kommit att påverka vad en supporter kännetecknas av. Detta genom att massmedier numera är integrerade i individers vardagliga liv vilket lett till att idrott blivit mer tillgängligt (Abercrombie & Longhurst, 1998). Vad en supporter kan kännetecknas av behöver dock inte bara bero på yttre faktorer. Detta kan också bero på ”inre” faktorer, det vill säga hur supportrarna själva uppfattar vad det är som kännetecknar en supporter, samt deras egen självbild. Vad styr deras uppfattning och vad påverkas den av? Vilka ageranden fordras av dem och vilka kunskaper krävs för att de ska kunna identifiera sig själva som supportrar?

Genom föreliggande undersökning avser jag ge ett bidrag till förståelsen av vad som kännetecknar fotbollssupporterns agerande och beteende. För att kunna undersöka denna komplexitet finner jag det passande att en teoretisk ansats intas. Erving Goffman skriver i sin bok Jaget och maskerna om hur individer iklär sig roller som de sedan använder sig av i möten med andra individer. Supporterns vardag och självbild bygger i hög grad på möten och hur han/hon identifierar sig och bekräftas som supporter. Goffman (2006) benämner dessa möten som framträdanden eller självpresentationer och innebär att individer tillskriver olika situationer vissa nödvändiga egenskaper som de sedan agerar ut för att på lämpligast sätt klara av en specifik roll eller situation och finner legitimitet i sitt rollutförande. I vart och ett av dessa möten agerar individen efter personliga mönster som är baserade på tidigare erfarenheter, fördomar och upplevelser. De personliga mönster som individen innehar styr beteendet och talar om för individen hur hon ska agera i olika situationer, vad som inte anses passande och vad som anses passande (Goffman, 2006). Goffmans teoretiska resonemang avser jag således ska hjälpa till att identifiera de grundläggande beståndsdelarna i det som kallas supporter och vad det är som krävs för att agera som supporter.

2 Undersökningens syfte

Undersökningens övergripande syfte är att undersöka vad som definierar och karakteriserar en supporter. För att kunna besvara undersökningens övergripande syfte ska arbetet genomföras genom kvalitativa intervjuer med individer som på ett eller annat sätt upplever sig och definierar sig själva som supportrar. Urvalet av intervjuobjekt har skett utifrån ett försök att spegla den rådande heterogeniteten som fenomenet supporter omfattas av. Det övergripande syftet kan specificeras genom följande frågeställningar;

 Vad slags självbilder kännetecknar en supporter?  Vad slags beteenden kännetecknar en supporter?

 På vilka sätt skiljer sig supporterns beteende från övriga åskådare?

3 Bakgrund – Vad är en supporter?

För att kunna svara på undersökningens frågeställningar om vad som kännetecknar en fotbollssupporter och vad dennes beteende kännetecknas av bör även tidigare forskning om supportrar undersökas. Genom att se på historiska faktorer och andra forskningsansatser ska detta bidra till att öka förståelsen av den komplexitet som fenomenet supportrar omfattar. Delar av denna forskning har valts ut för dess relevans till undersökningens syfte och frågeställningar och kommer att presenteras i efterföljande text. I texten har de historiska forskningsexemplen främst tagits från England. Att England tagits med som exempel kan motiveras med att England allt som oftast kallas ”fotbollens vagga” (Peterson, 1989).

3.1 Fotbollssupporterns historik

I England sägs det att det var i samband med att det engelska fotbollsförbundet (FA) 1863 satte grundreglerna för fotbollsspelande, det vill säga elva spelare på varje sida och en områdesbegränsad spelplan, som individer började beskåda fotboll. I samband med detta skapades också de första organiserade fotbollsklubbarna. Dessa klubbar var ofta organiserade av kyrkor, pubar eller arbetsplatser och hade till uppgift att både sköta klubben och att arrangera matcher (Taylor, 1992). De första supportrarna antogs bestå av individer som var medlemmar av en fotbollsklubb men inte var aktivt delaktiga i spelet, äldre spelare eller släktingar till dem som spelade. På denna tid kan det också sägas att ett säsongskort och medlemsavgiften var samma sak, detta gjorde att innehavaren både kunde se alla matcher men

också vara delaktig vid styrelsemöten. Under 1870 och 1900 tillkom tusentals fotbollsklubbar och de startades ofta av vänner eller på grund av lokal anknytning. Det antas också att majoriteten av dessa klubbar startades och sköttes av individer från arbetarklassen (Taylor, 1992).

Under 1800-talets slut fanns det en stor mängd olika idrottsevenemang som konkurrerade om åskådare men trots detta växte intresset för fotboll enormt snabbt. Detta berodde troligtvis dels på den idrottsliga spänningen som en fotbollsmatch levererade, dels på de starka lokala anknytningar som det stora antalet lokala lag kunde erbjuda. Det skapades således på de här sätten en stark identifikation mellan individer och en fotbollsklubb. Detta faktum tillsammans med att arbetarklassen i och med industrialiseringen fick allt mer i lön och att matcherna spelades på deras lediga dag gjorde att åskådarantalet till fotbollsmatcherna ökade lavinartat. Under den första säsongen av den nya fotbollsligan (1888-89) var det genomsnittliga publiksnittet cirka 4 600 personer, säsongen 1913-14 var siffran 23 100 personer (Taylor, 1992). Vi kan så långt se att det var många individer som fotbollen engagerade under denna tidsperiod och att det var främst arbetarklassen som drogs till fotbollen. Detta berodde främst på lokal anknytning, organisering av spelet och arbetarklassens möjligheter att ta del av matcher.

Vilka var det då som gick på matcherna? Som det tidigare sagts så utgjordes många av åskådarna under det sena 1800- och tidiga 1900-talet av män från arbetarklassen. Detta var dock beroende på var och vilken typ av matcher som spelades. Det fanns dock också matcher och lag som även engagerade majoriteter av individer från över- och medelklassen samt att åskådarna bestod av gammal som ung och av både kvinnor och män. Det var också så att åskådarna ofta var aktiva i styrelsebeslut (eftersom de i stor utsträckning var medlemmar i föreningen) och hade ofta åsikter om vart och hur klubbens pengar skulle distribueras och spenderas. Det var inte heller ovanligt att de anordnade vadslagning eller diverse försäljningar för att uppbringa ekonomiska medel till klubben (Taylor, 1992). Den supporterverksamhet som pågick under den organiserade fotbollens tidiga år skiljer sig således inte på vissa centrala punkter från den verksamhet som pågår idag. Det vill säga att det engagemang för ett visst lag och sättet som detta ges uttryck på kan se likadant ut hos dagens supportrar. Supporterskapet idag omfattar dock en heterogenitet som inte tidigare fanns. Detta kan eventuellt förklaras med en ökad globalisering av fotboll som skett via media och utvecklandet av nya transportmedel (Abercrombie & Longhurst, 1998). Denna historiska

återblick av hur det såg ut i England kan bidra till att öka förståelsen av varför fotboll och dess supportrar ser ut som den gör idag.

När det gäller fotbollens intåg i Sverige så skedde detta någon gång mot slutet av 1800-talet och hade som första syfte att hjälpa samhället med att forma och engagera unga män i en disciplinerad aktivitet. Idrotten kom först till mellan-, och västra Sverige från England och i söder från Danmark (dock så var den danska fotbollen influerad av den engelska). Utövandet av fotboll var dock initialt en aktivitet för ungdomar från medel- och överklassen. Den väckte dock blandad kritik, vissa ansåg att den var alltför brutal och opassande medan andra såg dess potential som en fostrare av unga män. Det manliga idealet var nämligen att en man skulle vara hård och kunna ta fysiska motgångar, detta för att stärka den personliga karaktären. Då fotbollsutövning tidigare varit förbehållen medel- och överklassens ungdomar fanns det under det tidiga 1900-talet ett intresse att sprida fotboll till alla samhällsskikt. Allt eftersom fler arbetarklassföreningar startades började de också utmana medel- och överklassföreningarna vilket ledde i flera fall till att en slags klasskamp utspelades på fotbollsplanen. Detta tillsammans med en allt större ökning av fotbollsföreningar gjorde att det skapades ett allt större intresse för fotboll som åskådarsport (Andersson, Radmann, 1998).

3.2 Övrig forskning kring supportrar

Historiskt sett var det således den lokala anknytningen och fotbollens nymodernitet som främst lockade individer att beskåda idrotten. Den brittiske sociologen Garry Crawford (2004) lyfter i sin bok Consuming sport: fans, sport and culture fram att det existerar en komplexitet i individers intresse av idrott. Crawford menar att ett fan ofta ses som en individ som i någon grad har ett intensivt intresse för något. Han menar också att de allmänt setts som instabila, fanatiska och besatta individer. Detta kan ses i två olika stereotyper; den manlige samlaren och den kvinnliga groupien (Crawford, 2004). Vidare menar Crawford att begreppet supporter historiskt har ansetts vara ett nedsättande uttryck för att benämna de som, på ett osportligt sätt, hoppades att en specifik sida skulle vinna. Enligt Crawford kan också supportrar utgöras av gradskillnader; en individ kan följa ett lag sporadiskt under en säsong medan en annan kan följa varje match, träning och artikel som skrivs, de kan dock båda benämna sig själva som supportrar. Det är enligt författaren därför ett komplext problem att entydigt definiera vad en supporter är (Crawford, 2004).

I boken Audiences behandlar sociologerna Abercrombie och Longhurst (1998) den komplexitet som begreppet åskådare omfattar. Abercrombie och Longhurst menar att en åskådarskara består av en grupp individer som bevittnar någon form av uppträdande. Uppträdande beskriver de som en aktivitet där en eller flera individer verkar inför en samling individer som granskar dem både på ett genomtänkt och omedvetet sätt. Detta gör att det skapas en interaktion mellan de som uppträder och de som är åskådare. Dessa interaktioner ser olika ut för olika situationer och uppträdanden, det vill säga de har olika normer och regler för vad som gäller i den specifika situationen. Det är också dessa normer som ligger till grund för hur de olika typerna av åskådare definieras. Alla uppträdanden inkluderar också grader av ceremoniella ritualer. Exempel på detta är att som åskådare klä sig, transportera sig, agerar etc. på ett specifikt sätt inför ett specifikt uppträdande (Abercrombie & Longhurst, 1998).

Abercrombie och Longhurst säger vidare att desto intensivare en åskådarskara ger ett uppträdande uppmärksamhet desto mer involverade kommer de att bli i själva uppträdandet. En åskådares grad av uppmärksamhet har dock att göra med vilken typ av uppträdande det är, genom vilket massmedium (Tv, Radio, Live etc.) uppträdandet sker och att det kan variera över tid. Författarna menar också att ett teaterbesök har hög grad av uppmärksamhet medan en Tv-pjäs har låg grad av uppmärksamhet. De menar också att typen av uppträdande är av central betydelse för konstruktionen av åskådare och att olika typer av uppträdande ger olika grader av uppmärksamhet (Abercrombie & Longhurst, 1998). Abercrombie och Longhurst (1998) delar därför in en åskådare i tre olika kategorier; den enkla åskådaren, massåskådaren och den diffusa åskådaren. Massåskådaren och den diffusa åskådaren är utvecklade från den enkla åskådaren men de ersätter dock inte den enkla åskådaren utan de kompletterar den. Figur 1 visar vad som kännetecknar de tre olika typerna av åskådare.

Kommunikation Enkel åskådare Direkt Massåskådare Förmedlande Diffus åskådare Blandad

Lokal/Global Lokal Global Universell

Ceremonier/Ritualer Hög användning Medel användning Låg användning

Allmän/Privat Allmän Privat Allmän & Privat

Avstånd Långt Väldigt långt Kort

Uppmärksamhet Hög Varierande Allmän ouppmärksamhet

När det gäller den enkla åskådarskaran så sker det en direkt kommunikation mellan åskådare och den/de uppträdande. Uppträdandet sker på allmänna platser och har lokala tydliga rumslig gränser. Det finns också en tydlig gräns mellan de som producerar ett uppträdande och de som komsumerar det, konsumenterna agerar med stor inlevelse och ger uppträdandet stor uppmärksamhet. Den enkla åskådarskara omfattas av tydliga och starka rituella och ceremoniella handlingar i samband med ett uppträdande eftersom dessa inte är vardagliga händelser (Abercrombie & Longhurst, 1998).

Massåskådarna ses som en utveckling av den enkla åskådarskaran, denna process beror på

utvecklingen av masskommunikationer (radio, Tv, Internet etc.). Masskommunikationerna har haft en enorm påverkan av vad som kan definieras som att vara en medlem av en åskådarskara. Massåskådarna tar del av uppträdanden som inte nödvändigtvis har en lokal anknytning. Uppträdandet sker genom medier på främst privata platser och är mer en del av de vardagliga händelserna. Massåskådarna omfattas inte av lika tydliga och starka rituella och ceremoniella handlingar som hos den enkla åskådarskaran men de kan existera i mindre utsträckning. Den uppmärksamhet som massåskådarna ger ett uppträdande kan vara av varierande grad beroende på det specifika uppträdandets natur (Abercrombie & Longhurst, 1998).

Med den tredje typen, den diffusa åskådarskaran, menar Abercrombie och Longhurst att alla individer i det moderna samhället är en del av en åskådarskara hela tiden. Att vara en åskådare är inte längre vare sig en enstaka eller en vardaglig händelse utan det är integrerat i det vardagliga livet. Abercrombie och Longhurst (1998) säger dock att de enkla åskådarna och massåskådarna fortfarande existerar i hög grad men att dessa sker i bakgrunden av de diffusa åskådarna. Den diffusa åskådaren har sin förklaring i att individer spenderar en stor mängd tid att konsumera masskommunikationer, detta har lett till att media numera är integrerade i individers vardagliga liv. Medias påverkan gör bland annat därför att individer ser omvärlden som ett skådespel där den egna individens funktion tar allt större plats. Detta har enligt författarna lett till att individer uppfattar sig själva både som åskådare och uppträdare, det vill säga att de betraktar och blir betraktade på samma gång (Abercrombie & Longhurst, 1998).

I boken Det handlar ikke om att vinde… behandlar och analyserar författarna Damsgaard, Dengsøe och Jensen danska fotbollssupportrar för att få reda på vilka de danska fotbollssupportrarna var och vad det var de sökte i supporterskapet. Damsgaard, Dengsøe och

Jensen (1997) riktade sin kvantitativa undersökning mot officiella supporterföreningar till fotbollsklubbar i den danska högsta divisionen. De kom fram till att den genomsnittliga åldern för en supporter var 22 år och att män var representerade med 85 procent och följaktligen 15 procent kvinnor. Genom enkätundersökningarna försökte de finna vad det är en supporter söker genom att vara delaktig i en supporterverksamhet. De kunde utkristallisera fyra olika kategorier av vad det är som en supporter söker; stämning, gemenskap, livsstil/identitet och ritualer/myter (Damsgaard, Dengsøe & Jensen, 1997).

Enligt resultaten av Damsgaard, Dengsøe och Jensens undersökning angav flertalet att de värdesatte stämningen högt. Vidare säger de att den stämning som skapas på en match ofta beror på ett samspel mellan spelare och supportrar. De undersökta supportrarna angav också att tack vare den höga stämningen kunde de visa både glädje och aggressivitet på ett sätt som de annars inte kan göra i vardagen. Det vill säga att de kunde ge utlopp för och agera ut sina känslor utan att bli nämnvärt ifrågasatta för det (Damsgaard, Dengsøe & Jensen, 1997).

Gemenskap, i undersökningen uppgav 82 procent av de tillfrågade att gemenskapen som

skapas mellan supportrar var en stor och viktig del av att vara supporter. Genom att vara en del av en gemenskap som styrs av intresset till fotbollen fick de tillfrågade nya vänner och en betydande roll i en helhet. När det gäller livsstil och identitet menar författarna att det genom en stark koppling och känsla av gemenskap till ett fotbollslag skapas en viss typ av livsstil. Den livsstil som skapas genom supporterverksamheterna bidrar således till att forma individers identitet. De menar att vissa individer är supportrar ett par gånger i månaden medan andra är supportrar 24 timmar om dygnet. De centrala komponenterna i livsstilen för denna typ av individer är fotbollslaget och supporterklubben. Damsgaard, Dengsøe och Jensen menar slutligen att olika ritualer och myter bidrar till att individer söker sig till supporterkulturen. Exempel på dessa ritualer och myter är att supportrar kan träffas en till två timmar innan matchstart för att dricka ett par öl och samtala. Andra exempel på ritualer kan vara att sjunga hejaramsor eller att ikläda sig matchtröjor och halsdukar med klubbemblem med mera (Damsgaard, Dengsøe & Jensen, 1997). Damsgaard, Dengsøe och Jensen (1997) konstaterar således att det i stora drag finns fyra olika huvudgrupper av vad det är som en supporter söker i och med sitt engagemang för ett fotbollslag. Det som kan engagera en individ till att bli supporter är; stämning, gemenskap, livsstil/identitet och ritualer/myter. En annan dansk författare (Peitersen, 2004) gör emellertid en annan typ av indelning när det gäller vilka olika varianter av supportrar det finns.

Peitersen (2004) menar att det finns skillnader mellan åskådare och supportrar. En åskådare ”bara” tittar och övervakar en match medan en supporter även aktivt deltar i matchen. Vidare menar Peitersen att utvecklingen inom den moderna och professionella fotbollen visar tendenser på att det blir en allt tydligare åtskillnad mellan åskådare och supportrar. Peitersen säger att de som besöker en fotbollsmatch har olika grader av engagemang för det som utspelar sig. Engagemanget (inlevelsen) beror enligt Peitersen på en tidsfaktor, denna tidsfaktor grundas på hur ofta en match ses eller besöks. Detta är något som påverkar hur stark anknytning en individ får till ett visst fotbollslag (Peitersen, 2004). Det är också så att en individs engagemang kopplas till dess agerande på arenan. Peitersen graderar detta enligt följande;

Åskådare Pilens riktning anger graden av engagemang och

Fans inlevelse som en individ har i samband med en Supportrar fotbollsmatch. Åskådaren består av en eller ett par

– Ultras bekanta som sitter längs långsidan, långt borta från – Casuals supporterklacken. De agerar lugnt och låter sig inte

– Huliganer bli allt för uppspelta. Deras agerande består av

Fig. 2 Grad av engagemang (Peitersen, 2004). sporadiskt klappande och de bestämmer själva när och med vilken intensitet som de vill klappa. De ser matchen som en isolerad händelse och resultatet påverkar inte resten av dagen. Besöket kan ofta vara en engångsföreteelse eller en familjeutflykt (Peitersen, 2004). Individer som Peitersen betecknar som fans består oftast av mindre grupper som står eller sitter bakom målen på kortsidorna och de tar initiativ till eller deltar ofta i andra gruppers aktiviteter. De har god insyn i klubbens verksamheter och om spelarna och de bär klubbens färger, matchtröjor och dylikt. Fansen är dessutom känslomässigt engagerade och utgången av matchresultatet kan påverka dem under resten av dagen. En supporter enligt Peitersen är däremot en individ som ingår i medlems- och organiserade verksamheter. De har oftast en bestämd plats på arenan där de engagerar andra individer i storskaliga aktiviteter både före, under och efter matchen. Supportrarna reagerar kollektivt på händelser som sker ute på planen och de försöker också påverka spelet genom ramsor och burop. Matchens resultat påverkar inte bara resten av dagen utan hela vardagslivet (Peitersen, 2004).

Peitersen menar vidare att det inom supportergruppen existerar mer extrema varianter av supportrar. Ultras är ett begrepp som härstammar från Italien men har på senare tid även börjat användas i allt fler länder. Fenomenet som kom att kallas Ultras sågs för första gången

någon gång under 1960- och 1970-talet och de bestod till störst del av missnöjda ungdomar. Ultras placerade sig själva på de platser som hade de billigaste biljettpriserna och markerade in sitt område med banderoller. De ville heller inte förknippas med andra supportrar och de bär därför inte klubbens färger utan de är oftast klädda i Armani-jeans och T-shirt. Ultras är ofta kritiska till klubbens agerande, tränarens och spelarnas prestationer. Detta till trots vill de hävda att de är de äkta supportrarna och de gör vad som helst för att stötta sitt lag (Peitersen, 2004).

Casuals är ytterligare en extrem variant av supportern. När bekämpningen av huliganer var

som störst i England i mitten av 1980-talet så bytte huliganerna stil. Istället för att som tidigare vara klädda i typisk skinheadstil med kängor och rakat hår valde huliganerna att klä sig i dyra märkeskläder. På detta sätt infiltrerade de en redan existerande samhällsgrupp, nämligen Casuals. Casuals var en livsstil som kännetecknades av modeintresse, musik och till viss del mindre kriminella aktiviteter. På fotbollsarenan placerar sig Casuals på långsidorna. När det inträffar våldshandlingar i samband med fotbollsmatcher är Casuals oftast inblandade (Peitersen, 2004).

Den sista typen av supporter i Peitersens gradering är huliganen. Huliganen är en individ som i samband med en fotbollsmatch söker upp och deltar i våldshandlingar med motståndarlagets supportrar. Den våldsfixering som finns kring huliganbegreppet har gjort att frågor om huruvida en huligan verkligen är intresserad av fotboll har väckts. Huliganer organiserar mycket av sina aktiviteter med hjälp av Internet via nätverk som kallas Firmor (Peitersen, 2004).

3.3 Sammanfattning

Detta avsnitt har behandlat olika aspekter som kan ligga bakom vad som definierar en supporter. Att definiera vad en supporter är, är således en komplex fråga. En supporter kan ses utifrån det historiska perspektivet, hur och vem som var de tidiga supportrarna och vilka faktorer det var som drev dem. Fenomenet ”supporter” kan också ses utifrån den differentiering som skett av fotboll, och som vi står inför idag i och med professionalisering, globalisering och kanske framförallt den massmediala utvecklingen. Att vara supporter i dag kännetecknas inte på samma sätt som det gjordes för 100, 50 eller ens 10 år sedan. Abercrombie och Longhurst (1998) visar på denna differentiering när de talar om den

massmediala utvecklingen och den komplexitet som den innefattar. Så vad är det egentligen som gör att olika individer blir mer eller mindre engagerade och finner olika grader av identifikation med ett fotbollslag? Att supportrar visar mer eller mindre engagemang kan ses som en viktig ingrediens i analysen av fotbollssupporterns dramaturgi. Detta då graden av engagemang kan styra det som kännetecknar olika typer av supportrar (Peitersen, 2004). Men vad är det då som skapar engagemang och identifikation i dagens läge? Damsgaard, Dengsøe och Jensen (1997) har undersökt vad den danska supporterns intressen för att deltaga i supporterverksamheter styrs av. De kom bland annat fram till att gemenskap, stämning och livsstil var viktiga påverkansfaktorer. Det kan dock vara intressant att undersöka kvalitativt vad det är som styr supporterns agerande och beteende, det vill säga på vilket sätt de presenterar sig själva som supportrar. Detta för att undersöka och synliggöra den komplexitet som fenomenet supporter omfattar. En supporter påverkas således av både inre och yttre faktorer, dessa styr bland annat vilket lag som supportern visar engagemang för och i vilken utsträckning supportern agerar. Som tidigare sagt menar Peitersen (2004) att det också måste göras en distinktion mellan åskådare och supportrar och en åtskillnad mellan olika typer av supportrar. Supportrar är således ett heterogent fenomen där gränserna mellan olika typer av supportrar förändras och där flera olika faktorer påverkar individen i olika riktningar och där det existerar gradskillnader inbördes mellan supportrar. I undersökningen kommer denna heterogenitet att undersökas genom kvalitativa intervjuer med individer som själva benämner sig och andra som supportrar. Hur definierar och presenterar de sig själva? Hur uppfattar och definierar de vad som kännetecknar respektive inte kännetecknar en supporter? I nästföljande kapitel kommer den teoretiska ansatsen att presenteras, denna har här till syfte att användas för att försöka förstå hur supportrars livsvärldar kan tolkas.

4 Teori –

Goffman och det dramaturgiska perspektivet

Det dramaturgiska perspektivet har sitt upphov i litteraturteoretikern Kenneth Burkes forskning (Burke, 1969). Det är dock framförallt genom Erving Goffmans bok Jaget och

maskerna som perspektivet fått störst genomslag.Goffman (1959/2006) menar att det ständigt

sker möten mellan samhällets olika individer, alla dessa möten har dock olika koder för hur ett lämpligt beteende bör se ut. Det vill säga att något som kan vara avgörande för individens trovärdighet som agerande i en situation kan vara betydelselös i en annan situation. Detta kan synliggöras genom följande exempel. Låt oss se på hur en person förväntas agera som närvarande på ett bröllop respektive en begravning. Under ett bröllop förväntas personen ha

ett leende på läpparna, skratta högljutt och vara allmänt upprymd. Under en begravning förväntas däremot personen vara sorgsen, samtala med låg och vördnadsfull röst samt inte röra sig på ett alltför yvigt sätt. Låt oss nu leka med tanken att personen agerar på ett motsatt sätt av vad som förväntas. Att vara sorgsen, samtala med låg och vördnadsfull röst och vara lågmäld är ett beteende som normalt sett inte förknippas med ett bröllop. På samma sätt är det att vara upprymd, skratta och le helt klart oförenligt med hur ett beteende förväntas vara vid en begravning. Dessa två något överdrivna ytterligheter av en persons verbala och kroppsliga uttryck hjälper oss dock att förstå hur avgörande ett specifikt beteende kan vara för en specifik situation.

I Jaget och maskerna försöker Goffman förklara sådana vardagliga (ordinära och extraordinära) situationer genom ett dramaturgiskt perspektiv; det vill säga han använder sig av teaterinspirerade begrepp och ett dramaturgiskt synsätt för att förtydliga den problematik och de utmaningar som existerar i samband med en individs identitet och självpresentation. Just självpresentationen är ett centralt begrepp i Goffmans forskning. Självpresentationen är relaterad till både medvetna och omedvetna definitioner av specifika situationer där individens uppfattning om sig själv är av central betydelse. Det handlar dock även om att övertyga andra individers uppfattning om presentationens trovärdighet. Goffman menar vidare att individens självuppfattning är av betydelse för individens sociala verklighet, det vill säga att individen byggt upp delar av sin personlighet genom social interaktion och identifierar sig således därefter. Om en individ inte har nödvändiga definitioner av en specifik situation kan detta påverka självuppfattningen och således skapa en otydlig bild av hur en specifik situation ska definieras (Goffman, s. 11-23, 2006) För att förklara och förstå vad dessa situationer och dess beteende påverkas av och hur de är uppbyggda använder sig Goffman av ett antal begrepp som är relaterade till begreppet självpresentation. Några av de övergripande begreppen är framträdanden, roller, publik, regioner, och team och kommer att redovisas i efterföljande text. Presentationen av dessa begrepp kommer att vara relativt extensiv, detta är dock en nödvändighet då den fulla teoretiska ansatsen har en betydande roll för undersökningen.

4.1 Framträdanden och roller

I det tidigare nämnda exemplet med närvaranden på bröllop och begravningar visas det att det kan finnas olika situationer där olika typer av beteende är de rådande, det vill sägas vad som

anses som det förväntade beteendet. Goffman menar dock att det sociala livet är mer komplicerat än så. Den sociala interaktionen består av ett konstant rollskiftande, dels mellan specifika situationsbundna beteenden och ageranden, dels mellan att vara den agerande och

publik. Med publik menas den roll som individen träder in i när ett framträdande presenteras

inför honom. Publiken utgörs således av individer som ett framträdande presenteras inför och det är publiken som avgör om individens framträdande i en viss roll ses som trovärdigt eller ej (Goffman, s. 25-67, 2006). Då individen agerar, uppvisar ett visst beteende, gör hon detta för att visa att hon förstår situationen eller att hon vill förvissa de andra individerna om att hon förstår och har legitimitet att agera i den sociala situationen. I situationen använder sig individen av redan befästa kunskaper och erfarenheter om de andra individerna eller så försöker hon skaffa nya informationer om dem. Detta görs för att individen ska kunna tolka den rådande situationen på ett korrekt sätt så att hon kan styra sitt beteende till att optimalt passa den specifika situationen. Goffman (2006) benämner detta sammanlagda agerande som ett framträdande. I framträdandet agerar individen utefter specifika roller, dessa roller i samband med framträdandet kommer att behandlas nu närmast.

Då individen i sitt framträdande agerar efter ett specifikt mönster kan detta benämnas som agerandet i en roll. Agerandet i rollen används för att övertyga sig själv och de som agerandet sker gentemot ska ses som trovärdigt. Goffman menar att när en individ agerar i en specifik roll utgår hon från att hon anses som trovärdig i den specifika rollen. I grunden kan det sägas att rollens trovärdighet avgörs dels utifrån den agerande individen och dels utifrån de som agerandet sker inför. Den agerande individen kan dock ställas inför viss problematik. Om individen inte initialt är övertygad om sin egen trovärdighet i agerandet kan hon dock bli det. Detta sker genom att hon agerar så pass övertygande att de hon agerar inför anser henne som trovärdig vilket i sin tur gör att hon själv blir övertygad. Det kan dock ifrågasätta om det specifika agerandet verkligen är trovärdigt. Denna individ skulle kunna sägas vara duperad av sitt eget agerande (ibid. s. 25-57, s. 182-206, 2006).

En annan problematik kan vara att individen inte låter sig bli övertygad av sitt eget agerande eller att agerandet sker för att kunna manipulera en situation. En individ som inte tror på sitt eget agerande eller agerar för att utnyttja andra kan kallas för cynisk. En cynisk individ behöver dock inte vara det för att dra egen vinning av situationen utan kan agera så för andra individers skull. Detta kan individen göra för att till exempel belysa en politisk ståndpunkt eller för att se till individernas, som hon agerar inför, eget bästa. Dessa två exempel (individen

som kan ses duperad av sitt eget agerande och den cyniske individen) ska dock ses som något av ytterligheter och att det är i gråzonen där emellan som de flesta individer befinner sig i. Dessa exempel belyser dock att olika individer kan agera utefter olika orsaker och att bara för att en individ ses som trovärdig i sitt agerande inte nödvändigtvis måste vara det (ibid. s. 25-36, 2006).

Att uppfattas som trovärdig i sitt agerande är av en central betydelse i framställandet av rollen, det vill säga självpresentationen. Det är således upp till de som agerandet sker inför, publiken, att avgöra om framställandet av rollen ses som trovärdigt eller inte. Om publiken misstror agerandet kan detta leda till att den agerandes självpresentation ifrågasättas, det vill säga att den bild som den agerande har försökt projicerat av sig själv kan raseras. Detta kan leda till en förvirring bland publiken som kan ifrågasätta inte bara den specifika rollframställningen utan även tidigare och kommande framställningar av roller (ibid. s. 25-72, 2006).

I framträdandet (agerandet) använder således individen olika mönster och uttryck för att agera på ett så övertygande sätt som möjligt. Detta gör hon för att kunna vara en del av, och förstå en specifik situation. Goffman använder sig av begreppet fasad för att beskriva de allmänna normer som är gällande för en specifik situation. Fasaden är uppbyggd av flera komponenter och består av de redskap (kunskaper, kläder, attribut, etc.) som individen använder sig av för att uttrycka sig (medvetet eller omedvetet) i en specifik situation. Ett av dessa redskap är

inramningen, som innefattar den fysiska platsen där framträdandet äger rum, det vill säga att

den fysiska platsen och dess utformning är avgörande för individens trovärdighet i agerandet (ibid. s. 28-35, 2006). Detta kan synliggöras genom ett exempel. Om en person som har en högt uppsatt position i ett företag ska tala till sina anställd krävs det med stor sannolikhet att han bör ha en fysisk placering där han syns, hörs och ges en upphöjd position. Detta för att förstärka, eller kanske snarare inte förringa hans roll, som en ledare med högre position än de han talar till. Skulle det vara så att hans fysiska placering var på samma fysiska nivå som de anställda, att hans röst inte skulle höras och att de anställda knappt såg honom så skulle nog hans trovärdighet som ledare och hans högre position i hierarkin ifrågasättas av både de anställda och honom själv. Detta exempel belyser att en fysisk plats och placering kan vara avgörande för ett framträdandes trovärdighet.

En komponent av fasaden är den personliga fasaden. Till skillnad från inramningen så är den personliga fasaden bunden till själva individen (personliga attribut) istället för till en fysisk plats. Exempel på dessa attribut kan vara kön, ålder, social status, utseende, uttryck etc. Goffman menar också att dessa attribut skiljer sig inbördes åt, en del av dem kan vara permanenta medan andra kan växla under tid. Den personliga fasaden delar Goffman in i

uppträdande och manér (ibid. s. 28-35, 2006). Uppträdande är den del som beskriver vilken

social status som individen har och som påverkar hennes beteende. Manér kan ses som den del där individens val av roll som hon valt för den specifika situationen/framträdandet. När det gäller den personliga fasaden förväntas det finnas en överensstämmelse mellan uppträdande och manér. Detta betyder att om en person har en högre social status än de hon agerar med också agerar utefter detta. Det är dock inte alltid så att det finns en överensstämmelse mellan uppträdande och manér. Exempel på detta kan vara att en person med högre social status än de hon agerar med agerar på ett sådant sätt som inte hör samman med vad som förväntas av henne. Goffman menar också att det finnas ett samband mellan uppträdande, manér och inramning. Detta samband hjälper till att skapa och definiera ideala specifika situationer, detta medför dock också att det synliggörs när ett framträdande bryter mot idealet (ibid. s. 28-72, 2006).

4.2 Team

Begreppet team använder Goffman för att benämna en samling individer som på något sätt agerar tillsammans i ett framträdande. Relationen mellan teamets medlemmar grundar sig i att de alla har samma avsikt med framträdandet. Detta gör att de samarbetar utefter uppsatta normer för att framträdandet ska ses som trovärdigt. Medlemmarna i teamet består således av individer som är ömsesidigt beroende av varandra för att framställa en specifik definition av en situation. Detta kan benämnas som ett dramaturgiskt samarbete (ibid. s. 73-96, 2006). När ett team agerar i ett framträdande finns det dock risker för att en, eller flera, av medlemmarna i teamet på något sätt skadar framställningen. Medlemmarna i teamet måste således lita på varandra så att de inte bryter mot de uppsatta normerna för framträdandet. Det kan också sägas att även om teamets medlemmar består av individer med olika social status, och därför har olika personliga fasader, står de enade bakom teamets framställande. Framställandet av teamets framträdande är dock viktigare än personliga åsikter då det handlar om teamets samlade trovärdighet. En teammedlems personliga åsikter kan ibland skilja sig från övriga teamets, det gäller då för individen att inte agera på ett sådant sätt som går emot teamets

normer. I teamet råder det således en slags förtrolighet mellan teamets medlemmar. Detta betyder att teamet måste samarbeta och de slår därför vakt om teamspecifika hemligheter som de använder för att definiera olika situationer. Dessa hemligheter utgör de beståndsdelar som skiljer medlemmarna i teamet åt från dem som inte är medlemmar i teamet. Teamets medlemmar bör inte heller kritisera varandra öppet inför publiken, detta kan nämligen skada framträdandet och teamets trovärdighet. En medlems roll i teamet kan dock tas ifrån henne genom att de andra undanhåller teamets ställningstaganden och synpunkter (hemligheter) i specifika situationer (ibid. s. 73-96, s. 149-206, 2006).

4.3 Regioner

Region är ett begrepp som Goffman använder sig av för att förklara en plats som till viss del

styrs av någon form av begränsning som är av betydelse för den sociala ordningen. Begränsningen kan vara visuell, det vill säga att det som utspelar sig på platsen inte är hörbart för vissa individer medan det kan vara möjligt för individerna att se vad som utspelas. Det kan dock också vara så att begränsningen är auditiv, det vill säga motsatsen till det föregående exemplet, att vissa individer kan höra men inte se vad som utspelas. Den tredje begränsningen är en plats där vissa individer inte kan ta del av det som utspelas vare sig visuellt eller auditivt. I en region är det oftast bara ett framträdande som utspelas åt gången, det finns dock tillfällen då det utspelas flera framträdanden samtidigt (ibid. s. 97-125, 2006). Detta kommer att belysas längre fram i texten.

Goffman särskiljer begreppet regioner i tre olika delar, främre och bakre regionen samt

utsidan. Den främre regionen kan kopplas samman med det som tidigare har behandlats om inramning. Det vill säga att ett framträdande som äger rum i den främre regionen innefattar en

fysisk plats som inverkar på individens trovärdighet och där det finns individer att agera inför (en formell verksamhet). När ett framträdande sker i den främre regionen försöker den agerande individen ge uppfattningen av att hans agerande bevarar vissa normer. Goffman delar in dessa normer i två övergripande grupper; hövlighetsnormer och anständighetsnormer. Hövlighetsnormer innefattar på vilket sätt den agerande individen talar och gestikulerar inför de han agerar. Anständighetsnormer omfattar hur den agerande individen beter sig när han är inom hör- eller synhåll för de individer han agerar inför (ibid. s. 97-125, 2006). När det gäller det som Goffman kallar för anständighetsnormerna så delas dessa in i två olika typer, de

normer så som exempelvis att inte störa andra, sexuellt ofreda andra eller att visa respekt för vissa institutioner etc. När det gäller de instrumentala normerna omfattar dessa normer mer skyldigheter som kommer i samband med något annat, exempelvis arbetsmoral eller att vara lojal mot en vän. Båda dessa typer av normer påverkar dock den agerande individen på ett liknande sätt, det vill säga de används av individen för att skilja på rätt och fel beteende. Det framträdande som sker i den främre regionen är synligt för alla och det är därför av stor vikt att upprätthålla de givna normerna (ibid. s. 97-125, 2006).

När det gäller den bakre regionen så menar Goffman att detta är en plats där det som sker i den främre regionens framträdande kan uttryckas på ett annat sätt, inom ramen för en informell verksamhet. I den bakre regionen kan det vara tillåtet att bryta mot de normer som styr framträdandet i den främre regionen. Den bakre regionen tillåter att agerande individer eller team öppet ventilerar sina personliga fasader. Till skillnad från den främre regionen kan de agera utan att vara rädda för att avslöja hemligheter om teamet eller riskera att sakna trovärdighet i sin rollframställning. Det är även i den bakre regionen som rollpresentationer för framträdanden i den främre regionen förbereds och tränas. Gränsdragningarna mellan den främre och bakre regionen är ofta satta av fysiska ramar (byggnader, väggar etc.). Det kan dock vara så att gränserna mellan regionerna inte är totalt utestängda från varandra, de kan även antingen vara auditivt eller visuellt avgränsade/begränsade (ibid. s. 97-125, 2006).

Den tredje regionen, utsidan, kan beskrivas som de föreställningar individer har om vilken typ av agerande och i vilken region (främre eller bakre) som ett dolt framträdandet sker i. Detta kan vara att individer förknippar en specifik byggnad/inrättning (exempelvis ett fängelse, en idrottsarena etc.) med ett visst framträdande. Det vill säga att ett specifikt framträdande existerar men att det inte är synligt för tillfället. Sammanfattningsvis kan det sägas om regioner att det i den främre regionen gäller att ”hålla masken” medan känslorna kan ”flöda fritt” i den bakre regionen (ibid. s. 97-181, 2006).

4.4 Hemligheter och diskrepanta roller

När en individ eller ett team agerar i ett framträdande gäller det således att försöka upprätthålla de normer och regler som definierar och organiserar den specifika situationen och inramningen. Då det hela tiden krävs av de agerande att upprätthålla specifika normer gör detta också att framträdandet kan bli bräckligt vilket kan leda till att framträdandets

trovärdighet ifrågasätts. Publiken som det ageras inför bör inte heller få ta del av det som utspelar sig i den bakre regionen eller teamets hemligheter då detta kan göra att publiken tvivlar på framträdandets trovärdighet. Hemligheterna och normerna är nämligen det som definierar skillnaderna mellan medlemmarna i teamet och publiken som de agerar inför (ibid. s. 126-148, s. 182-206, 2006). Teamets hemligheter består enligt Goffman av tre olika typer;

mörka hemligheter, strategiska hemligheter och inside-hemligheter. Mörka hemligheter är det

som omfattas av den bild som teamet försöker upprätthålla av sig själva. Strategiska hemligheter är de egenskaper och intentioner som teamets framträdande baseras på. När det gäller inside-hemligheter omfattas dessa av det som definierar en medlem av teamet, det vill säga vad det är som skiljer en teammedlem från andra individer. De ovan nämnda hemligheter som teamet försöker bevara är således saker som teamet måste undanhålla för dem som de agerar inför (ibid. s. 126-148, 2006).

Det finns dock andra risker med att försöka bevara ett teams hemligheter, mer än utomstående faktorer. Det kan nämligen också finnas hot mot teamets hemligheter inom själva teamet och dess medlemmar. En teammedlem kan således utgöra ett sådant hot, en roll som en sådan medlem agerar i definierar Goffman som diskrepanta roller. En diskrepant roll är en roll som är motstridig till det som det övriga teamet försöker att upprätthålla. Goffman menar att det finns flera olika typer av diskrepanta roller, två av dessa är; angivaren och lockfågeln. Angivaren är en individ som först låtsas vara en teammedlem, och som delar de hemligheter teamet har, för att sedan förråda och synliggöra dessa hemligheter för alla. En teammedlem behöver dock inte först ha till avsikt att förråda teamet men kan under tiden ändra sina intentioner till att ta på sig angivarens roll. Angivarens avsikter med förräderiet kan också variera från ekonomiska vinster, politisk uppfattning eller sociala skäl etc. När det gäller lockfågeln så är detta en individ som agerar som en publikmedlem, men i själva verket är en teammedlem. Denna typ av roll används för att förstärka (öka trovärdigheten) av ett teams framträdande genom att lockfågeln påverkar, genom att vara en del av, de individer som agerandet sker inför (ibid. s. 126-148, 2006).

4.5 Avslutning – det dramaturgiska perspektivet

När individer agerar utefter en specifik roll gör hon således detta för att hon har kunskap om en specifik social situation och hon vill bevisa för sin publik att hon har förståelse för situationen. Då det är upp till publiken att avgöra om hennes agerande är trovärdigt eller inte

är det av största vikt att presentera rollen på ett korrekt sätt. Att framställa rollen på ett korrekt sätt är således av största vikt för framträdandets trovärdighet. Om individen inte ses som trovärdig av publiken i sitt agerande riskerar hon således att framstå som en individ som så att säga har ”tappat masken”. Det vill säga att den agerande individen inte kan upprätthålla den bild av sin självpresentation som hon har framställt i agerandet. Att inte ses som trovärdig av sin publik är det ofördelaktigaste som kan ske i rollframställandet. Detta kan nämligen göra att den agerande individen förlorar sin plats i gemenskapen eller ännu värre, hon förlorar sin identitet i ett specifikt sammanhang (ibid. s. 25-206, 2006).

5 Metod

5.1 Val av metod

Teoriavsnittet har haft till syfte att bidra med förståelsen för hur supportrars beteende, agerande och vad slags självbilder som kännetecknar dem kan tolkas. Undersökningen har dock också till syfte att undersöka individers, som på ett eller annat sätt uppfattar sig själva som supportrar, självbilder om att vara supporter. För att kunna erhålla dessa självbilder hos supportrar har kvalitativa intervjuer valts som metod. Avsikten med denna metod är att kunna erhålla specifik data så att undersökningens frågeställningar och syfte besvaras på bästa sätt (Gratton & Jones, 2004). Kvalitativa intervjuer benämns ofta som ett möte mellan en eller flera individer och en intervjuare där den sistnämnde försöker få fram svar på specifika frågor (Kylén, 2004). Den kvalitativa intervjuns övergripande avsikt är att bidra till förståelsen av den intervjuades relation och förhållning till ett specifikt problemområde. Kvalitativa intervjuer försöker erhålla kvalitativa kunskaper istället för att erhålla ett kvantifierat vetande (Kvale, 1997). Kvalitativa kunskaper är det centrala i den kvalitativa intervjun och syftar till att finna kvalitativa tendenser eller mönster. Det är således upp till undersökningen (intervjuaren) att tolka de svar som ges i de kvalitativa intervjuerna för att besvara undersökningens frågeställningar, istället för att söka ett konstaterande av hur ett problemområde ser ut. Den kvalitativa intervjun är också ofta upplagd kring teman som det diskuteras kring istället för att innehålla specifika frågor som är mer eller mindre strukturerade (Kvale, 1997). För att kunna besvara undersökningens frågeställningar (Vad slags självbilder kännetecknar supportrar, vad kännetecknar deras beteenden? Skiljer sig supportrars beteenden från övriga åskådares beteenden?) konstruerades en intervjuguide med tematiska mönster (se bilaga B). Intervjuguiden innehåller en rad uppsatta teman av

ämnesspecifik natur relaterade till supporterskapets innebörder. Detta gjordes för att kunna erhålla nödvändig data på ett tillfredsställande sätt.

5.2 Avgränsningar och urval

Valet av intervjupersoner har skett utifrån ett strategiskt urval för att kunna finna lämpliga individer för undersökningen. Ett strategiskt urval är ett urval som grundar sig på att ett antal kriterier satts upp för att finna lämpliga intervjupersoner för undersökningen. Kriterierna kan till exempelvis innefatta ålder, kön, socioekonomisk ställning etc. (Trost, 1994). Fenomenet supportrar består idag av, som vi skall gå närmare in på framöver, en omfattande heterogenitet och det kan således därför också existera ytterligare kategorier och varianter av supportrar som undersökningen inte innefattar. Detta är dock något som vidare forskning inom området eventuellt kan utröna.

För att kunna undersöka fenomenet fotbollssupportrar, dess komplexitet och den rådande differentieringen, var det således nödvändigt att finna lämpliga intervjupersoner. Dessa intervjupersoner bestämdes till att omfatta individer som på ett eller annat sätt definierar sig själva som fotbollssupportrar. För att kunna nå dessa individer var det tvunget att analysera vilka olika typer och former av supporterskap som existerar. Peitersen (2004) menar bland annat att olika individer kan drivas av olika engagemang för att se en match och att detta också kan sammankopplas till det engagemang gällande (det fysiska) agerandet som en individ visar i samband med en match. En individ som sitter stilla under de nervkittlande delarna av en match har troligtvis ett mindre engagemang för utgången av matchen än en individ som fysiskt ”lever sig in i matchen” (Peitersen, 2004). Det finns också olika faktorer som avgör vad en supporter anser viktigt med själva supporterverksamheten, dessa faktorer kan enligt Damsgaard, Dengsøe och Jensen (1997) bland annat vara gemenskap, livsstil och god stämning på arenan. Det kan således finnas flera olika typer av individer som omfattas av fenomenet supportrar och dessa kan i sin tur ha olika typer av självbilder av sig själva som supportrar.

Mot bakgrund av den heterogenitet som fenomenet supportrar omfattar borde intervjupersonerna således bestå av individer som på något sätt antingen deltar regelbundet eller oregelbundet i supporterverksamheter. Med supporterverksamheter menas här att besöka fotbollsmatcher mer eller mindre regelbundet, vara engagerad i ett specifikt fotbollslags mot-

respektive medgångar, vara insatt i fotbollsverksamheter och ha generell kunskap om fotboll. För att finna lämpliga intervjupersoner för undersökningen valdes två huvudgrupper ut, den första benämndes som officiella supportrar, den andra gruppen benämndes som övriga

supportrar. Detta gjordes för att enkelt visa på den omfattande heterogenitet som fenomenet

supportrar innefattar. Gruppen officiella supportrar bestämdes till att omfatta individer som tillhör en supporterförening till ett Allsvenskt lag (Bilaga A). Allsvenskan är den högsta serien inom svensk fotboll och innefattar år 2008 16 stycken lag. Av de 16 Allsvenska lagens supporterföreningar valdes fem ut för undersökningen. Dessa supporterföreningar var AIK (Stockholm), Helsingborgs IF, Kalmar FF, Malmö FF och GIF Sundsvall. Individer från dessa fem föreningar valdes således ut för att representera gruppen officiella supportrar. Det bör dock klargöras att dessa individer inte på något sätt representerar alla de supportrar som är knutna till respektive supporterförening eller Allsvensk fotbollsförening. Intervjupersonernas värderingar, synpunkter och tankar ska således enbart ses som individuella åsikter, dock åsikter som en officiell supporterindivid.

Då det även finns andra (än de officiella supportrarna) typer av individer som definierar sig själva som supportrar var det således nödvändigt att även ta med dessa i undersökningen. Den andra gruppen, övriga supportrar, har tagits med för att ytterligare visa på den komplexitet som fenomenet omfattar. Då supportrar till lag i den högsta serien tagits med var det därför intressant att ta med supportrar från de lägre divisionerna. Detta för att se om de finns några klara skillnader mellan supportrar från olika divisionstillhörigheter. På samma sätt kan det tänkas att supportrar till lag i den högsta divisionen drivs av ett annat slags engagemang (Peitersen, 2004) än andra typer av supportrar. I undersökningen blev därför även supportrar som drivs av olika slags engagemang (ibid. 2004) också väsentliga att ta med för att visa på den komplexitet som fenomenet fotbollssupporter innefattar. När det gäller en individ med högt engagemang kan denna definieras som en individ som regelbundet besöker/ser fotbollsmatcher och är i hög grad påverkad av matchens utgång och har starka känslor och kopplingar till ett specifikt lag (ibid. 2004). En individ med lågt engagemang kan definieras enligt följande; inte se/besöka fotbollsmatcher regelbundet, vara mer eller mindre opåverkad av matchens utgång och inte nödvändigtvis ha en stark känsla för ett specifikt lag. För att ytterligare visa på fenomenets differentiering och komplexitet har ännu en typ av supportrar tagits med. Denna typ kännetecknas främst av den tekniska utvecklingen av massmedier vilket har lett till att en ny kategori supportrar kan urskönjas. I undersökningen kommer denna kategori att kallas TV-supportrar. Det bör även här påpekas att de intervjupersoner som tillhör

kategorin övriga supportrar först och främst endast representerar sina egna individuella värderingar, tankar och synpunkter. Det kan således inte göras en generalisering av olika typer av supportrar, de kan däremot synliggöra tendenser och visa på den komplexitet som fenomenet supportrar omfattas av.

5.3 Genomförande

För att få kontakt med lämpliga intervjupersoner var en insamling av kontaktinformationer nödvändig. De Allsvenska fotbollsklubbarnas hemsidor söktes igenom efter lämpliga kontaktpersoner till deras respektive officiella supporterföreningar. Därefter kontaktades ett antal individer (medlemmar) från de fem utvalda supporterföreningarna (AIK, Helsingborgs IF, Kalmar FF, Malmö FF och GIF Sundsvall) för en första kontakt. Fyra individer (från AIK, Malmö FF, Kalmar FF och Helsingborgs IF) sa sig vara villiga att deltaga i undersökningen, en kunde inte kontaktas (GIF Sundsvall) och föll därmed ut ur undersökningen. Undersökningen kom således att omfatta supportrar knutna till fotbollsföreningarna AIK, Helsingborgs IF, Kalmar FF och Malmö FF. Det visade sig dock relativt snabbt att det inte skulle kunna gå att genomföra alla intervjuer genom personliga möten. Lösningen blev att det i två fall var nödvändigt med korrespondens via e-post, en intervju genomfördes via telefon och en intervju genom ett personligt möte. När det gällde övriga tre intervjupersoner i undersökningen, supporter med lågt engagemang, supporter från lägre divisioner och Tv-supportern kontaktades dessa genom ett personligt nätverk av, för undersökningen, relevanta individer. Varje intervju pågick under en tidsperiod som sträckte sig mellan cirka 30 och 60 minuter. Inledningsvis fick de berätta om sig själva, därefter diskuterades de i intervjuguide uppsatta teman. Intervjuguiden (se bilaga B) konstruerades efter att en stor faktainsamling om supportrar gjorts, detta för att se vilka ämnen, aspekter och faktorer som skulle kunna främja och vara av nytta för undersökningens syfte och frågeställningar. För att få intervjuobjekten att svara så uttömmande som möjligt kompletterades diskussionen med följdfrågor när det var nödvändigt. När alla intervjuer var genomförda behandlades de för att ge en tydligare bild och för att icke-relevant data skulle kunna sorteras ut. Efter en genomgång av intervjuerna kunde vissa mönster utläsas av svaren och de kategoriserades därför utefter undersökningens frågeställningar. För att kvalitetssäkra arbetet var det också nödvändigt att kontinuerligt gå tillbaka till intervjusvaren för att se om någonting har förbisetts (Gratton & Jones, 2004). I presentationerna av intervjuerna kommer intervjupersonernas individuella värderingar, synpunkter och tankar om supporterskap att analyseras. Intervjupersonerna har dessutom