Näringsavskiljning och biologisk mångfald i våtmarker

Näringsavskiljning och biologisk mångfald i

våtmarker

Inventering och analys av rehabiliterade våtmarker i Borgholms kommun

Utloppet ur Maren, Persnäs, juli 2015

Börje Ekstam 2015

Börje Ekstam, Viktoriagatan 12, SE 387 33 Borgholm +46 (0)70 6072800 borje.ekstam@telia.com

Innehållsförteckning

Näringsavskiljning och biologisk mångfald i våtmarker...1

Inventering och analys av rehabiliterade våtmarker i Borgholms kommun...1

Sammanfattning...3

Inledning...3

Avrinningsområden...4

Kväve- och fosforavskiljning...5

Kväveavskiljning...5

Fosforavskiljning...6

Biologisk mångfald...8

Högenäs Frönäs våtmark...8

Maren, Persnäs...10

Sundet, Valsnäs...12

Grindmossen, Vanserum...14

Bilaga 1. Beräkningsgrunder, näringsavskiljning Bilaga 2. Protokoll mångfaldsinventering

Börje Ekstam, Viktoriagatan 12, SE 387 33 Borgholm +46 (0)70 6072800 borje.ekstam@telia.com

Sammanfattning

Analys av mätdata visar att kväveavskiljningen våtmarkerna i Högenäs/Frönäs och Maren är effektiv, trots att avrinningen i stort sett avstannar från juni till oktober. Båda avskiljer mellan 210- 250kg kväve per hektar och år, motsvarande 36 respektive 44% av den årliga kvävebelastningen.

Sundet avskiljer ca 350 kg per ha och år, motsvarande ca 17% av den årliga kvävebelastningen.

Beräkningarna för Grindmossen är osäkra men pekar på lägre kväveavskiljning.

Fosforavskiljningen uppgår till mellan 26 och 40kg per ha och år i Högenäs/Frönäs och Maren, vilket motsvarar 59-66% av fosforbelastningen. Motsvarande avskiljning för Sundet uppgår till 18kg per ha och år, eller 50% av fosforbelastningen. Mätningarna i Grindmossen tyder på att fosforavskiljningen är försumbar. Vattnet som rinner in i Grindmossen är redan fattigt på fosfor (<12µg/L).

Samtliga våtmarker bedöms ha höga till goda förutsättningar för biologisk mångfald enligt

Jordbruksverkets bedömningsmodell. De biologiska indikatorerna pekar på hög biologisk mångfald för samtliga fyra våtmarker. En viktig anledning till de höga mångfaldsvärdena är att åtgärderna genomförts i områden som redan tidigare var våtmarker. Rehabiliteringen av degraderade våtmarker för retention har också förstärkt den biologiska mångfalden.

Inledning

Kommunfullmäktige i Borgholm beslutade 2009 att verka för att minska näringsläckaget från land med 50%. En viktigt medel för att nå detta mål är att restaurera och skapa 300ha våtmarker. För detta ändamål har kommunen beviljats statliga så kallade LOVA-medel. Projektet har pågått 2010- 2014.

Föreliggande rapport är en analys av näringsavskiljning och inventering av biologisk mångfald i fyra av dessa våtmarker i Borgholms kommun. Följande rehabiliterade våtmarker utvärderas i föreliggande rapport:

Grindmossen i Vanserums bymarker, Runsten socken

Våtmarken nedströms Frönäs mar i Högenäs och Frönäs bymarker, Källa och Persnäs socken Maren i Persnäs bymark i Persnäs socken

Sundet i Valsnäs by i Löt socken.

En detaljerad beskrivning av våtmarkerna och åtgärderna presenteras i broschyren "Våtmarker i Borgholms kommun" (http://www.borgholm.se/wp-content/uploads/2013/12/Våtmarker-för- webb.pdf)

Metoder och beräkningsunderlag för våtmarkernas näringsavskiljning finns i Bilaga 1. I Bilaga 2 redovisas inventeringsprotokollen, som ligger till grund för bedömningen av den biologiska mångfalden.

Börje Ekstam, Viktoriagatan 12, SE 387 33 Borgholm +46 (0)70 6072800 borje.ekstam@telia.com

Avrinningsområden

I tabell 1 redovisas uppgifter om de undersökta våtmarkernas avrinningsområden, volymer och uppehållstider för vatten som använts i denna rapport.

Avrinningsområdet för våtmarken i Högenäs-Frönäs har avgränsats från delavrinningsområdet (DARO) med hjälp av de vattendelare och höjdkurvor som presenteras i vattenkartan (VISS).

På motsvarande sätt har våtmarkens avrinningsområde avgränsats för utloppet ur Grindmossen.

Trots det överskattas antagligen vattenföringen genom Grindmossen. Delavrinningsområdet och vattenföringsmodellen i vattenwebben (S-Hype2012, v.2 0 0), tycks inte ta hänsyn till den

bifurkation som avleder en del av avrinningen mot Linsdsmossen istället för mot Grindmossen (se vidare Bilaga 1).

Uppskattningen av våtmarkernas volymer baseras på digitalisering av medelhögvattennivån (MHV) som avgränsats med hjälp av gränsen mellan fuktängs- och lågstarrvegetation och på avvägningar av bottennivåer.

Tabell 1. De undersökta våtmarkernas avrinningsområden, volymer och uppehållstider för vatten.

Våtmark Delavrinnings-

områdets area, ha (DARO

subid)

Våtmarkens avrinningsområde

ha (VARO)

Hydraulisk belastning

(m/år)

Våtmarkens maxvolym

(M

)

Vattnets uppehållstid

dygn vid MQ

Högenäs- Frönäs

4551ha (40412) 478

12,4 28980 16,1

Maren, Persnäs

7971ha (40403) 272

10,4 5860 6,2

Sundet, Valsnäs

6570ha (40394) 1310

38,4 9940 1,9

Grindmossen

Vanserum 2057ha (1071) [1870]

[126,7]

8580 [0,2]

1

Arean och volymen vid medelhögvattennivån (MHV) har avgränsats med hjälp av gränsen mellan fuktängs- och lågstarrvegetation och invägning av bottennivåer för denna rapport

2.

Uppehållstiden är beräknad på maxvolymen Flödesstatistik för åren 1981-2010 (vattenwebben, SVAR 2012-2) muliplicerad med VAROs andel av DARO

3

Avgränsning som jag genomfört med hjälp av höjdkurvor i vattenkartan för denna rapport

4

Vatten & Samhällsteknik. Rapport till Borgholm kommun

5

Bruch & Ledel 1996- Ölands vattenförsörjn. Rapport till Borgholms kommun

6

Våtmarkens avrinningsområde och vattenföringen genom Grindmossen överskattas troligen av SMHI i Vattenkartan och vattenwebben (se vidare Bilaga 1)vilket leder till överskattning av hydraulisk belasting och underskattning av vattnets uppehållstid.

Börje Ekstam, Viktoriagatan 12, SE 387 33 Borgholm +46 (0)70 6072800 borje.ekstam@telia.com

Kväve- och fosforavskiljning

Här redovisas våtmarkernas förmåga att avskilja fosfor och kväve. Metoden och underlaget för beräkningarna redovisas i Bilaga 1. Resultaten jämförs också med en generell modell för

avskiljningsförmågan i anlagda våtmarker i Halland, som kan användas som referens för att bedöma effektiviteten hos enskilda våtmarker ("JV modell", Weisner, Johannesson & Tonderski 2015.

Näringsavskiljning i anlagda våtmarker i jordbruket. Jorbruksverket rapport 2015:7).

Kväveavskiljning

B eräkningen av våtmarkernas årliga belastning och avskiljning av kväve redovisas i Tabell 2.

Gemensamt för våtmarkerna är att kvävet till största delen transporteras in i form av nitrat, som är direkt tillgängligt för denitrifikationsbakterierna.

Tabell 2: Våtmarksarea, nitratandel av totalt kväve, N-belastning och N-avskiljning i fyra anlagda våtmarker i Borgholms kommun. Den beräknade N-avskiljningen jämförs med modellvärden för 15 våtmarker i Halland (JV-modell). Beräkningen bygger på medelvärden av månatlig belastning åren 2009-2014 (se vidare Bilaga 1)

Våtmarksarea

ha (andel av avrinnings- området)

Andel nitrat i inlopp &

utlopp (%)

(NO

-N/Tot-N)

Tot-N (mg/L) (medel±std )

N-

belastning (kg/ha år)

N-

avskiljning (kg/ha år)

"JV - modell"

N-avskiljn.

(kg/ha år) Högenä

s Frönäs,

5,76 (1,2%) 64 & 25 (N=8) 8,4±6,0

(N=6)

581 210 55

Maren 4,01 (1,5%) 85 & 44 (N=8) 6,4±3,7

(N=8)

569 250 (256)

50

Sundet 5,52 (0,42%) 70 & 63 (N=17) 7,1±3,5

(N=27) 2120 (213-) 358

352

Grind- mossen

3,06 (0,16%) 73 & 64 (N=5) 2,5±0,9

(N=7)

[4484]

[251]

[524]

1

Area vid högvattennivån. Arean avgränsas av övergången från lågstarrzon till fuktäng.

Värdet inom parentes avser modell med retention under juni-oktober.

Båda värdena bygger på modeller med relativt låg förklaringsgrad (r

<

0,35). Det lägre värdet. ger större vikt åt ett mätvärde med låg retention vid hög belastning (se Bilaga 1).

4

Delavrinningsområdet är antagligen felaktigt avgränsat i vattenwebben vilket leder till överskattning av belastning och retention (se bilaga 1).

Uppskattningen av kväveavskiljningen tyder på våtmarkerna i Högenäs/Frönäs och Maren är mycket effektiva trots att avrinningen i stort sett avstannar från juni till oktober. Båda avskiljer ungefär 4 gånger mer kväve per hektar och år än referensvåtmarkerna i Halland. Detta avspeglas också i minskningen av andelen nitratkväve i utloppet jämfört med inloppet. Nitratandelen halveras i båda våtmarkerna. Av den totala årliga kvävebelastningen avskiljs 36 respektive 44%.

Rehabiliteringsåtgärderna har bidragit till retentionen genom att öka uppehållstiden och den hydrauliska effektiviteten. Dessa båda våtmarker har också jämförelsevis lång uppehållstid för vatten. Det finns inga provtagningar före åtgärderna som kan användas till att kvantifiera effekten.

Oregelbundna variationer i avskiljningen, som inte förklaras av belastningen, gör uppskattningen av effektiviteten i Sundet mer osäker. Baserat på tillgängliga mätvärden uppskattas avskiljningen till 358 kg N per ha år. Det motsvarar ca 17% av den årliga kvävebelastningen. Sundet uppnår ungefär

Börje Ekstam, Viktoriagatan 12, SE 387 33 Borgholm +46 (0)70 6072800 borje.ekstam@telia.com

samma effektivitet som referensvåtmarkerna. Mätningar av kvävehalterna i in- och utlopp visar ingen tydlig effekt av rehabiliteringsåtgärden (se Bilaga 1), som innebär att en ca 1ha öppen yta (0.5m djup) skapades i våtmarkens inloppsdel. Magasinsvolymen vid högvattennivån ökade därigenom med ca 3500 m

. Åtgärden innebär att uppehållstiden vid medelhögvattenföring (MHQ 397 L/sek) ökade till 7 timmar från 4 och en halv timma. Schaktmassorna placerades till stor del på ytor som annars skulle översvämmats under högvattenföring. Detta bör ha motverkat syftet med åtgärden. I beräkningen av retentionen har inte ev. skillnader mellan två inflöden kunnat beaktas eftersom provtagning bara gjorts i det största inflödet.

Mest osäkra är beräkningarna av retentionen i Grindmossen. Det beror dels på att antalet

provtagningar få, och, dels på att modellen i vattenwebben överskattar vattenföringen och därmed kvävebelastningen. Överskattningen av den hydrauliska belastningen påverkar emellertid inte det negativa förhållandet mellan Grindmossens in- och utflöde av näringsämnen. Uppskattningen som presenteras här är inte korrigerad. Jämförelsen med referensvåtmarkernas avskiljningsförmåga är därför inte rättvisande eftersom den faktiska belastningen sannolikt är betydligt är lägre i

Grindmossen.

Fosforavskiljning

Beräkningen av våtmarkernas årliga belastning och avskiljning av fosfor redovisas i Tabell 3.

Gemensamt för våtmarkerna är att fosforn till största delen transporteras in i form av fosfat (eg.

molybdatreaktiv fosfor, MRP), som är direkt tillgängligt för upptag av bakterier, alger och växter.

Fosfatjoner kan också bilda svårlösliga fällningar med kalcium och kalciumkarbonatkomplex.

Kalciumutfällningarna drivs av biogena processer som kräver ljusexponerade och grunda vattenytor.

Tabell 3: Våtmarksarea, andel fosfatfosfor, P-belastning och P-avskiljning i fyra anlagda våtmarker i Borgholms kommun. Den beräknade P-avskiljningen jämförs med modellvärden för 15 våtmarker i Halland (JV-modell). Beräkningen bygger på medelvärden av månatlig belastning åren 2009-2014 (se vidare Bilaga 1).

Våtmar ks-area

(ha)

Andel (%) fosfat i inlopp

& utlopp PO

-P/Tot-P

Tot-P (µg/L) (medel±std) P

-belastnin g

(kg/ha år) P-

avskiljning (kg/ha år)

"JV - modell"

P-

avskiljning (kg/ha år) Högenäs

Frönäs

5,76 71 & 56 (N=7) 262±116 (N=7)

44

26 20

Maren, Persnäs

4,01 92 & 91(N=8) 571±169 (N=8)

60

(38-) 41

26

Sundet, Valsnäs

5,52 67 & 52 (N=16) 95±51 (N=27)

36 18 16

Grindmossen,

Vanserum 3,06 25 & 23 (N=5) 11±6 (N=7) [82]

[(-3) -3]

[36]

1

Area vid högvattennivån.

Fosformätningarna i inloppet visar att vattenwebbens modell underskattar P-belastningen.

Värdena är här kalibrerade med hjälp av fältmätningar(se Bilaga 1).

Inom parentes anges beräknad belastning om våtmarken antas sakna inflöde under juni-oktober.

Tot.P , vattenföring och P-belastning är sannolikt starkt överskattade i "vattenwebbens"modell. Det innebär att retentionsberäkningen är orealisisk (se bilaga 1)

Börje Ekstam, Viktoriagatan 12, SE 387 33 Borgholm +46 (0)70 6072800 borje.ekstam@telia.com

Fosformätningarna i Högenäs-Frönäs våtmark visar att belastningsmodellen i vattenwebben underskattar totalfosforhalterna och P-belastningen (se Bbilaga 1). I tabell 3 redovisas därför en kalibrerad modell som bygger på vattenwebbens månatliga medelvattenföring åren 2009-1014 och på de uppmätta halterna i inloppet. Den kalibrerade modellen visar att P-retentionen är ca 26 kg P per hektar och år vilket är i samma storleksordning som referensvåtmarkerna (Tabell 2).Lägre belastning tillsammans med den vegetationsrika och skuggade vattenmassan kan förklara att den annars kalciumrika miljön inte ger lika stor retentionseffektivitet som Maren i Persnäs.

Maren har hög avskiljningsförmåga i förhållande till belastningen, ca 41 kg P per ha och år. Det är 1.5 gånger mer än referensvåtmarkerna. Maren har ungefär samma storlek men volymen och uppehållstiden är avsevärt mindre (Tabell 1). Den välbetade, ljusöppna och grunda och kalciumrika miljön i Maren bidrar förmodligen starkt till utfällning av fosfat och yteffektiv fosforavskiljning.

Fosforavskiljningen i Sundet motsvarar ungefär referensvåtmarkernas effektivitet. Våtmarken är konstruerad med en djupare öppen vattenyta i anslutning till inloppen följt av sammanhängande bestånd med övervattensväxter. Utformningen är effektiv för att skapa sedimentation av partikulärt bunden fosfor. Det är också lämpligt med hänsyn till att andelen fosfat är lägre än i de båda

förstnämnda våtmarkerna (Tabell 3).

Trots osäkerheterna i beräkningarna talar mätningarna för att Grindmossen har liten

avskiljningsförmåga av fosfor. Mätningarna av Tot-P halterna tyder på att huvudorsaken till detta är att P-belastningen är extremt låg. Såväl fosforkoncentrationer som flöden tycks vara kraftigt

överskattades i den modell som används i "vattenwebben". En bidragande orsak kan vara att andelen fosfatfosfor tycks vara ovanligt låg i inloppsvattnet vilket motverkar biogena

kalciumfällningar med fosfor i den kalkrika vatenmiljön. I våtmarken finns vidare täta bestånd av inplanterad fisk som genom uppgrumling (resuspention) och födosök kan bidra till fosforförluster ur systemet.

Börje Ekstam, Viktoriagatan 12, SE 387 33 Borgholm +46 (0)70 6072800 borje.ekstam@telia.com

Biologisk mångfald

Inom ramen för detta uppdrag har också de fyra våtmarkernas har funktion för biologisk mångfald utvärderats med ledning av Jordbruksverkets reviderade metod (Hassel 2011, Jordbruksverket Rapport 2011:7). Metodiken baseras på inventering av fysiska förutsättningar för biologisk mångfald och på inventeringar av förekomst av fåglar, vegetation, bottenfauna, grod- och kräldjur samt fisk och kräftor. Inventeringarna sammanställs i standardiserade protokoll. Resultatet

redovisas i form av spindelnätsdiagram, som värderar fysiska förutsättningar och funktion för de olika organismgrupperna.

Varje bedömningsvariabel tilldelas också ett potentiellt värde. Det kan avse inventerarens tolkning av värdet som våtmarken redan har, men som inte kunde dokumenteras vid inventeringstillfället.

Arter som troligen finns eller arter som inom kort kan förväntas kolonisera våtmarken är sådana exempel. Det potentiella värdet kan också avse funktioner eller värden som skulle kunna uppnås med kompletterande anläggnings- eller skötselåtgärder.

I Bilaga 2 redovisas protokollen som sammanställts vid inventeringarna. Varje våtmark har besökts vid två tillfällen under junli och augusti. Inventeringen är delvis utökad utöver Jordbruksverkets grundmodell.

Högenäs Frönäs våtmark

Resultaten av värdeklassningen redovisas i Figur 1. De fysiska förutsättningarna erhåller 24 av maximalt 25poäng vilket innebär ”hög förutsättning för biologisk mångfald”. De biologiska indikatorerna erhåller 19 av 25 poäng vilket innebär dokumenterat ”god biologisk mångfald”.

Börje Ekstam, Viktoriagatan 12, SE 387 33 Borgholm +46 (0)70 6072800 borje.ekstam@telia.com

Storlek

Morfometri

Omgivande mark Landskapsplacering

Skötsel 0

1 2 3 4 5

Fysiska förutsättningar

Värde Potentiellt värde

Figur 1: Klassificering av biologiskt mångfaldsvärde i Högenäs-Frönäs våtmark, Persnäs socken, Borgholms kommun.

Våtmarksfåglar

Vegetation

Evertebrater Grod och kräldjur

Fisk 0

5

Biologiska indikatorer

Värde Potentiellt värde

Under inventeringen noterades 37 kärlväxtarter i själva våtmarken, ytterligare 3 finns noterade i artportalen. En av arterna, plattsäv, är rödlistad (NT) och förekommer lokalt talrikt i välbetad lågstarrvegetation. Sammanlagt 17 arter påträffades som födosökande eller häckande

(häckingsindicier) under inventeringen, ytterligare 8 arter finns noterade i artportalen (Svalan). Åtta av fågelarterna är rödlistade eller ingår i artdirektivet (se vidare bilaga 2).

Potentiellt värde:

Fysiska förutsätningar

Skötsel. Den nuvarande beteshävden inte tillräcklig för att bromsa igenväxningen med

övervattensväxter. Kompletterande slåtter eller betesputs kan bromsa igenväxningen och återskapa öppna vattenytor.

Biologiska indikatorer:

När det gäller organismgrupperna uppnås högt värde för våtmarksfåglar, vegetation och vattenlevande småkryp (evertebrater).

Grodjur. Vid inventeringen påträffades den rödlistade (sårbar) arten långbensgroda (Figur 2).

Våtmarken är sannolikt även lekplats för arten. Antagligen finns det fler arter groddjur vilket skapar det potentiella värdet. Tidigare har jag påträffat större vattensalamander inom migrationsavstånd (<1,5km) från våtmarken.

Fisk. Efter åtgärderna finns nu möjligheter för finskvandring och lek av gädda vilket skapar det nuvarande poängvärdet. Potentiellt fungerar våtmarken som reproduktionsområde är idag. Troligen finns även spigg som dock inte påträffades vid inventeringsinsatsen.

Figur 2: Långbensgroda (t.v.) och större vattensalamander (t.h.). Foto: Börje Ekstam (CC BY-SA 2.5SE).

Börje Ekstam, Viktoriagatan 12, SE 387 33 Borgholm +46 (0)70 6072800 borje.ekstam@telia.com

Maren, Persnäs

Våtmarken är en så kallad vät som regelbundet torkar ut under sommaren. Resultaten av

värdeklassningen redovisas i Figur 3. De fysiska förutsättningarna erhåller 20 av maximalt 25poäng vilket innebär ”hög förutsättning för biologisk mångfald”. De biologiska indikatorerna erhåller 18 av 25 poäng vilket innebär dokumenterat ”god biologisk mångfald”.

Under inventeringen noterades 38 kärlväxtarter i själva våtmarken. En av arterna, smalruta, är rödlistad (NT) och förekom lokalt talrikt i välbetad lågstarrvegetation. Sammanlagt 4 fågelarter påträffades som födosökande under inventeringen. Ytterligare 8 arter, varav tre häckande, noterade i en inventeringsrapport till Borgholm kommun av Tobias Berger. Tre av fågelarterna är rödlistade eller ingår i artdirektivet (se vidare bilaga 2).

Potentiellt värde:

Fysiska förutsättningar

Morfometri. Våtmarken får låg värdering i den morfometriska bedömningen. Det beror att

poängsättningen är konstruerad för våtmarker som har en öppen vattenyt ahela året. Öländska vätar och periodvis översvämmande våtmarker får i detta system låga värden.

Skötsel. Den nuvarande beteshävden är mycket gynnsam för mångfalden. Kompletterande betesputs behövs i nyligen röjda ytor som annars återkoloniseras av igenväxningsarter.

Börje Ekstam, Viktoriagatan 12, SE 387 33 Borgholm +46 (0)70 6072800 borje.ekstam@telia.com Figur 3: Klassificering av biologiskt mångfaldsvärde i Maren, Persnäs, Borgholms

kommun.

Storlek

Morfometri

Omgivande mark Landskapsplacering

Skötsel

0 1 2 3 4 5

Fysiska förutsättningar

Värde Potentiellt värde

Våtmarksfåglar

Vegetation

Evertebrater Grod och kräldjur Fisk 0

5

Biologiska indikatorer

Värde

Potentiellt värde

Biologiska indikatorer

När det gäller organismgrupperna uppnås högsta värdet för våtmarksfåglar och vegetation Grodjur. Vid inventeringen påträffades vanlig padda, åkergroda och mindre vattensalamander (Figur 2). Våtmarken är sannolikt även lekplatser för dessa arter. Det potentiella värdet erhålls om yngel hade noteras och om långbensgroda också använder våtmarken som lekvatten.

Fisk. Vid inventeringen påträffades talrikt med småspigg i de uttorkande vattensamlingarna. Efter åtgärderna finns nu möjligheter för fiskvandring vilket skapar det nuvarande poängvärdet.

Potentiellt fungerar nu våtmarken även som reproduktionsområde för gädda.

Börje Ekstam, Viktoriagatan 12, SE 387 33 Borgholm +46 (0)70 6072800 borje.ekstam@telia.com

Sundet, Valsnäs

Våtmarken ligger i ett vattendrag som breddas ut över låglänta delar under högvattenföring. Öppna vattenytor har skapats genom grävning. Resultaten av värdeklassningen redovisas i Figur 4. De fysiska förutsättningarna erhåller 18 av maximalt 25poäng vilket innebär ”god förutsättning för biologisk mångfald”. De biologiska indikatorerna erhåller 15 av 25 poäng vilket innebär

dokumenterat ”god biologisk mångfald”

Under inventeringen noterades 17 kärlväxtarter i själva våtmarken. Hög värdering av vegetationen beror på riklig förekomst av högstarr, övervattensväxter (bredkaveldun, blåsäv, havssäv, ) och undervattensängar med kransalger (Chara spp.). Inga rödlistade arter påträffades. Artikkedomen, arttätheten, i våtmarken är mycket låg vilket dock inte beaktas i värderingssystemet.

Sammanlagt 18 arter påträffades som födosökande under inventeringen. Fyra av fågelarterna är rödlistade eller ingår i artdirektivet (se vidare bilaga 2). Bristen på hävd innebär att våtmarken inte alls kan uttnyttja sin potential som rastplats och häckningsplats för många fågelarter, något som Jordbruksverkets värderingssystem inte väger in i bedömingsggrunderna.

Potentiellt värde:

Fysiska förutsättningar

Börje Ekstam, Viktoriagatan 12, SE 387 33 Borgholm +46 (0)70 6072800 borje.ekstam@telia.com Storlek

Morfometri

Omgivande mark Landskapsplacering

Skötsel 0

2 4

Fysiska förutsättningar

Värde

Potentiellt värde

Figur 4: Klassificering av biologiskt mångfaldsvärde i Sundet, Valsnäs, Löt, Borgholms kommun.

Våtmarksfåglar

Vegetation

Evertebrater Grod och kräldjur Fisk

0 5

Biologiska indikatorer

Värde

Potentiellt värde

Skötsel. Våtmarken hävdas varken med bete eller slåtter. Tjockleken på förnalagren visar att marken inte hävdats på flera år. Vegetationen består av högvuxna och konkurrenskraftiga arter.

Schaktmassor har lagts upp över den forna starrvegetationen i söder. Dessa ytor domineras nu av meterhög högörtvegetation med rörflen, åkerrtistel, rosendunört och älgört. Söder om de årligen översvämmade ytorna finns dock kvar kalkrika fuktängar som ännu inte utarmats på arter.

Morfometri. Värdering i den morfometriska bedömningen sänks av bristen på flikighet i stranden och av att blå bård saknas. Schaktmassornas placering bidrar till att minska förutsättningarna för mångfalden.

Biologiska indikatorer

När det gäller organismgrupperna uppnås högsta värdet för våtmarksfåglar och vegetation

Evertebrater. Vid inventeringen påträffades inte ett antal taxa som man normalt skulle förvänta sig i ett vegetationsrikt vatten (se bilaga 2). Anledningen kan vara låga tätheter och för liten

provtagningsansträngning i testprotokollet. Låga tätheter kan orsakas av fiskpredation.

Grodjur. Vid inventeringen påträffades bara mindre vattensalamander. Avsaknaden av hävd, med mycket tät strandvegetation, försvårar utnyttjandet och minskar våtmarken värde som lekplats för groddjur.

Fisk. Vid inventeringen påträffades ingen fisk, men möjligheter för fiskvandring finns vilket skapar det nuvarande poängvärdet. Potentiellt fungerar förmodligen våtmarken även som

reproduktionsområde för gädda även om schaktmassornas placering försämrat den funktionen.

Börje Ekstam, Viktoriagatan 12, SE 387 33 Borgholm +46 (0)70 6072800 borje.ekstam@telia.com

Grindmossen, Vanserum

Våtmarken ligger i ett vattendrag som kanaliserats. Efter dämning breddas det nu ut över låglänta delar under högvattenföring. Öppna vattenytor har skapats genom grävning. Resultaten av

värdeklassningen redovisas i Figur 5. De fysiska förutsättningarna erhåller 20 av maximalt 25poäng vilket innebär ”hög förutsättning för biologisk mångfald”. De biologiska indikatorerna erhåller 16 av 25 poäng vilket innebär dokumenterat ”god biologisk mångfald”.

Under inventeringen noterades 31 kärlväxtarter i själva våtmarken, ytterligare 17 finns noterade i artportalen. En av arterna, ängsstarr, är rödlistad (NT) och förekommer i kortvarigt översvämmad lågstarrvegetation.

Sammanlagt 7 arter påträffades som födosökande eller häckande (häckingsindicier) under inventeringen, ytterligare 4 arter finns noterade i artportalen (Svalan). Tre av fågelarterna är rödlistade eller ingår i artdirektivet (se vidare bilaga 2). De vattenlevande småkrypen är både art-

Börje Ekstam, Viktoriagatan 12, SE 387 33 Borgholm +46 (0)70 6072800 borje.ekstam@telia.com Storlek

Morfometri

Omgivande mark Landskapsplacering

Skötsel 0

2 4

Fysiska förutsättningar

Värde

Potentiellt värde

Figur 5: Klassificering av biologiskt mångfaldsvärde i Grindmossen, Vanserum, Runsten, Borgholms kommun.

Våtmarksfåglar

Vegetation

Evertebrater Grod och kräldjur

Fisk 0

5

Biologiska indikatorer

Värde

Potentiellt värde

och individfattiga i de bassänger som innehåller inplanterad fisk.

Vid inventeringen påträffades gädda och talrikt med evertebratätande, småvuxen abborre (<10cm).

Enligt uppgift finns också sutare inplanterad.

Anledningen till att våtmarken ända får höga mångfaldspoäng för evertebrater beror på att en hydrauliskt isolerad och antagligen fisktom damm. en lertäkt. Flera evertebrattaxa påträffades enbart i den dammen. Utan den skulle mångfaldsvärdet vara 3 istället för 4. I våtmarkens finns blodigel.

Vanlig padda förökar sig framgångsrikt i våtmarken. Vid första besöket fanns täta bestånd med yngel i vattnet och senare fanns talrikt med unga paddor bland högstarrtuvorna.

Potentiellt värde:

Fysiska förutsättningar

Skötsel. Våtmarken hävdas inte med bete eller årligen återkommande slåtter. Det innebär att högvuxna arter som bladvass och ag ökar sin utbredning och att tjockleken på förnalagren på sikt kommer att leda till lokala utdöenden i de artrika, kortvarigt översvämmade kärren. På

schaktmassorna behöver vegetationen hävdas för att inte domineras av högvuxna och konkurrenskraftiga arter.

Biologiska indikatorer

När det gäller organismgrupperna uppnås högsta värdet för vegetation och näst högsta för evertebrater.

Fåglar. Observationerna visar att våtmarken fungerar dåligt som habitat för evertebratätande simfåglar. Det kan förklaras av att födokonkurrens med abborre och sutare. Ur mångfaldssynpunkt vore det önskvärt med reduktionsfiske av sutare och abborre. Det skulle kunna minska

födokonkurrensen och ge chans åt småvuxna individ att utvecklas till stora fiskätande abborrar (>15 cm).

Grodjur. Fiskbestånden minskar våtmarkens värde som lekplats för groddjur. Paddor skiljer sig från andra groddjur genom sin förmåga undgå fiskpredation. Ynglen kan leva i fiskrika damma genom att smaka illa.

Fisk. Dämmet är utformat så att fiskvandring är möjlig, vilket tillsammans med förekmsten av gädda skapar det nuvarande poängvärdet. Potentiellt fungerar förmodligen våtmarken även som reproduktionsområde för gädda. Förekomsten av inplanterad sutare minskar även mångfaldsvärdet i bedömningsgrunderna av fiskhabitatfunktionen.

Börje Ekstam, Viktoriagatan 12, SE 387 33 Borgholm +46 (0)70 6072800 borje.ekstam@telia.com

BILAGA 1

1.1 Kväveavskiljning

1.1.1 Beräkningsmetod

Våtmarkernas N-avskiljning baseras på mätningar av totalkvävehalten (Tot-N) i inlopp och utlopp.

Enbart mätningar som gjorts under samma dag eller inom tiden för vattnets uppehållstid i våtmarken har använts. Avskiljningen (N-retention) vid varje mättillfälle beräknades genom att multiplicera differensen i Tot-N med vattenföringen (L/sek) den aktuella dagen (alt. ett medelvärde om mätningarna skett två olika dagar). Uppskattningen av vattenföringen de aktuella dagarna beräknades med hjälp av dagliga uppgifter för delavrinningsområdet (SMHI vattenwebb, S-HYPE 2012 ver 2 0 0). Dagligt inflöde beräknades genom att multiplicera värdet för hela DARO med våtmarkens andel av DARO. Avskiljningen uttrycks som kg N per ha och dygn. Arean

approximerades till medelhögvattennivåns area vilket ger en viss underskattning av den arealspecifika belastningen och retentionen.

Eftersom avskiljningen beror av belastningen anpassades en kurvfunktion med avskiljning (kg per ha och dygn) som en funktion av belastningen (kg per ha och dygn, figur 1). Belastningen

beräknades genom att multiplicera koncentrationen i inflödet med vattenföringen (L/sek) den aktuella dagen.

Modellen (kurvfunktionen) användes därefter för att beräkna den månatliga avskiljningen under ett medelår (perioden 2009-2014). Månatliga belastningar för delavrinningsområdet (DARO, SMHI vattenwebb) under perioden, beräknades för perioden och multiplicerades med andelen för våtmarkens avrinningsområde av DARO.

Den månatliga medelbelastningen på våtmarken, uttryckt som kg N per ha och dygn, användes därefter för att uppskatta medelavskiljningen under årets olika månader med hjälp av

kurvfunktionen. Avskiljningen ha per år beräknades som summan av månadernas avskiljning.

Den beräknade månatliga N-belastningen baserat på data från vattenwebben jämfördes med fältmätningarnas uppskattningar.

1.1.2 Högenäs-Frönäs våtmark

Beräkning av avskiljningen baseras på 5 mätningar i februari (2), mars (1) och april (2).

Avskiljningen av kväve varierade vid mättillfällena och var 1,8 (±1,7) kg N per ha och dygn (medelvärde ±standardavvikelse). Sambandet mellan N-retention som funktion av N-belastning förklarade 59% av variationen i uppmätt N-retention (Figur A).

Medelbelastningen för månaderna december - maj varierade mellan 1,4 och 4,5 kg per ha och dygn och ligger därmed inom kurvfunktionens område. Från juni - november var belasningen mindre än 1,18 kg per ha och dygn, den gräns där avskiljning upphör. Vid beräkningen av avskiljning per år har därför månaderna med lägre belastning inte antagits bidra till avskiljning (Figur B).

Den beräknade N-belastningen baserat på data från vattenwebben för februari mars april, åren 2009- 2014, var 3,6 kg per ha och dygn. Motsvarande värde baserat på fältprovtagningarna var 4,0kg per hektar och dygn. Överensstämmelsen tyder på att fältmätningarna är representativa om

vattenwebbens belastningsberäkningar är realistiska.

1.1.2 Maren, Persnäs

Beräkning av avskiljningen baseras på 8 mätningar i januari (2), mars (2) och april (4). N- retentionen varierade vid mättillfällena och var 2,1 (±3,3) kg per ha och dygn (medelvärde

±standardavvikelse).

Retentionsberäkningen måste ta hänsyn till att våtmarken har tre inflöden med olika Tot-N halter.

Vid beräkningen antas att inflödesdiket bidrar med 30% nordvästra översilningsfåran med 40% och västra inflödet med 30% av belastningen (Bertil Lundgren, muntl). Koncentrationen av Tot-N i västra och nordvästra inflödet var 5 respektive 6% av koncentrationen i dikesinflödet. Dessa flödes och haltfördelningar användes för att beräkna kvävebelastningen vid mättillfällena. Vid ett

mättillfälle var retentionen negativ. Sambandet mellan N-retention som funktion av belastning förklarade 67% av variationen i retention (Figur C).

Medelbelastningen för november - maj (2009-2014) varierade mellan 0,8 och 4,7 kg N per ha och dygn och ligger inom kurvfunktionens mätområde. Belastningen under juni - oktober är mindre än 0,47 kg N per ha och dygn. För denna period används extrapolerade värden.

Figur B: Månatlig belastning (blå staplar) och avskiljning (retention, röda staplar) av kväve i Högenäs Frönäs våtmark. Siffrorna är baserade på medelbelastning 2009-2014

januari mars

maj juli

september november 0

20 40 60 80 100 120 140 160

kg p er h ek ta r o ch m ån a d

Figur A: Samband mellan kvävebelastning och avskiljning (retention) i Högenäs-Frönäs våtmark

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5

f(x) = 1,7426 ln(x) - 0,3013 R² = 0,5868

N belastning (kg/ha dygn)

N - re te n tio n ( kg /h a d yg n )

Under juni till oktober avrinner under normala år inget, eller lite, vatten från våtmarken. Perioden december till maj uppgår den årliga avskiljningen till 282 kg per ha (Figur D). Om sommarperioden inkluderas uppgår retentionen till 310 kg N per ha och år.

Den beräknade N-belastningen baserat på data från vattenwebben för januari-april, åren 2009-2014, var 3.5 kg per ha och dygn. Motsvarande värde baserat på fältprovtagningarna var 4,2

kg per hektar och dygn. Överensstämmelsen tyder på att fältmätningarna är representativa om vattenwebbens belastningsberäkningar är realistiska.

Figur C: Samband mellan kvävebelastning och avskiljning i Maren, Persnäs.

Figur D: Månatlig belastning (blå staplar) och avskiljning (retention, röda staplar) av kväve i Maren, Persnäs.

Siffrorna är baserade på medelbelastning 2009-2014. Avrinningen upphör under juni-oktober vilket medför att beräkningen av retentionen osäker.

0 2 4 6 8 10 12 14

-2 0 2 4 6 8 10 12

f(x) = 0,5481x - 0,1538 R² = 0,6719

N belastning (kg/ha dygn)

N r e te n tio n ( kg /h a dy g n )

januari februari

mars april

maj juni

juli augusti

september oktober

november december 0

20 40 60 80 100 120 140 160

N-

belastning N-retention

kg p er h a o ch m ån a d

1.1.3 Sundet, Valsnäs

Beräkning av avskiljningen baseras på 16 mätningar i januari (4), februari (1), mars (3) och april (7) och november (1). Av dessa är 9 genomförda efter åtgärden (2012-03-31), men bara två av dessa genomfördes vid hög N belastning. Vid retentionsberäkningen har därför alla 16 mätningarna använts för att uppskatta sambandet med belastning.

N-retentionen varierade vid mättillfällena och var 1,6 (±2,4) kg N per ha och dygn (medelvärde

±standardavvikelse). Vid två tillfällen var avskiljningen negativ. Ett av dessa är vid hög belastning (>50 kg/ha och dygn). Det medför att en logaritmisk modell blir konservativ, underskattar

retentionen, och ger låg förklaringsgrad (r

< .02). Därför valdes en exponentiell funktion som bättre beskriver sambandet mellan N-retention som funktion av belastning. Variationen innebär dock att även denna funktion har relativt låg förklaringsgrad, ca 34% av variationen i retention (Figur E).

Med den logaritmiska modellen blir kväveavskiljningen 213kg per ha och år och med den exponentiella modellen 357 kg per ha och år (Figur F).

Medelbelastningen för månaderna december - maj varierade mellan 2,7 och 19,5 kg per ha och dygn och ligger därmed inom kurvfunktionens område (Figur E).

Den beräknade N-belastningen baserat på data från vattenwebben för november-april, åren 2009- 2014, var 10,5 kg per ha och dygn. Motsvarande värde baserat på fältprovtagningarna var 10,3kg per hektar och dygn. Överensstämmelsen tyder på att fältmätningarna är representativa om vattenwebbens belastningsberäkningar är realistiska.

Figur E: Samband mellan kvävebelastning och avskiljning i Sundet, Valsnäs. Modellfunktionen bygger både på mätningar före (+) och efter (x) åtgärden.

0 10 20 30 40 50 60

-4 -2 0 2 4 6 8

f(x) = 0,2 x^0,92 R² = 0,34

N belastning (kg/dygn och ha

N r e te n tio n ( kg /d yg n o ch h a )

januari mars

maj juli

september november 0

100 200 300 400 500 600 700

N belastn N-retention

kg per ha och månad

Figur F: Månatlig belastning (blå staplar) och avskiljning (retention, röda staplar) av kväve i Sundet, Valsnäs.

Siffrorna är baserade på medelbelastning 2009-2014.Figur E: Samband mellan kvävebelastning och avskiljning i Sundet, Valsnäs. Modellfunktionen bygger både på mätningar före (+) och efter (x) åtgärden.

januari februari

mars april

maj juni

juli augusti

september oktober

november december 0

100 200 300 400 500 600 700

kg per ha och månad

1.1.4 Grindmossen, Vanserum

Beräkning av avskiljningen baseras på de tre mätningar i januari (2) och april (1) som genomförts efter åtgärden (2013- 2014) Ytterligare två mätningar har gjorts före åtgärden.

Retentionen för samtliga fem mättillfällena var -1,4 (±13,2) kg N per ha och dygn (medelvärde ±standardavvikelse).

Vid två tillfällen var avskiljningen negativ. Båda dessa är vid hög belastning (>30 kg/ha och dygn). För att beskriva sambandet mellan N-retention som funktion av belastning. valdes en linjär modell (Figur G). Bristen på mätningar innebär att uppskattningen av retentionsfunktionen är mycket osäker.

Om mätningarna är representativa tyder de på att kväveavskiljningen i stort sett bara sker under sommaren (Figur H).

Medelbelastningen för månaderna december - april varierade mellan 4,1 och 39,3 kg per ha och dygn och ligger inom funktionens område (Figur G). Under perioden maj - nov är dock belastningen mindre än 8 kg per ha och månad vilket innebär att modellen måste extrapoleras utanför mätområdet.

Den beräknade N-belastningen baserat på data från vattenwebben för jan-april, åren 2009-2014, var 29,4 kg per ha och dygn. Motsvarande värde baserat på fältprovtagningarna var 29,3kg per hektar och dygn. Överensstämmelsen tyder på att de tre fältmätningarna av tot-N koncentrationer trots allt är representativa om vattenwebbens belastningsberäkningar är realistiska.

Men värdet på belastningen är antagligen för stort. Delavrinningsområdet (id 1071) ser ut att vara felaktigt avgränsat.

En större andel av det flöde som antas gå mot Grindmossen från Övetorp avrinner antagligen istället mot Lindsmossen i Södra bäck. Det innebär isåfall att beräkningen av hydraulisk belastning, kvävebelastning och -retention ger felaktigt höga absolutbelopp, men det ändrar inte det negativa förhållandet mellan Grindmossens in- och utflöde av

näringsämnen.

Figur G: Samband mellan kvävebelastning och avskiljning i Grindmossen, Vanserum. Modellfunktionen bygger bara på mätningar efter (x) åtgärden. Två mätningar (+) är gjorda före rehabiliteringsåtgärden.

0 10 20 30 40 50 60 70

-8 -6 -4 -2 0 2 4 6

f(x) = -0,0462x + 1,2538 R² = 0,9904

N-belastning (kg/ha dygn)

N r e te n tio n ( kg /h a oc h d yg n )

Figur H: Månatlig belastning (blå staplar) och avskiljning (retention, röda staplar) av kväve i Grindmossen, Vanserum. Siffrorna är baserade på medelbelastning 2009-2014.

jan feb mars apr maj juni juli aug sept okt nov dec

-200 0 200 400 600 800 1000 1200 1400

kg per ha och månad

1.2 Fosforavskiljning

1.2.1 Beräkningsmetod

Beräkningen av våtmarkernas P-avskiljning baseras på mätningar av totalfosforhalten (Tot-P) i inlopp och utlopp, med samma metod som beskrivs för kväve ovan (1.1.1).

1.2.2 Högenäs-Frönäs våtmark

Beräkning av avskiljningen baseras på 5 mätningar i februari (2), mars (1) och april (2). P- retentionen varierade vid mättillfällena och var 0,11 (±0,07) kg P per ha och dygn (medelvärde

±standardavvikelse). P-retention visar inget starkt samband med belastning och modeller förklarar mindre än 4% av variationen i retention (Figur I).

Den beräknade P-belastningen baserat på data från vattenwebben (S-HYPE) för februari mars april, åren 2009-2014, var 0,06 kg per ha och dygn. Motsvarande värde baserat på fältprovtagningarna var 0,23 kg per hektar och dygn. Vidare är vattenwebbens skattade Total-P koncentrationen 0,074 mg/L för februari mars april, åren 2012-2014. Motsvarande uppmätta värde, baserat på 6

fältprovtagningar i inflödet under samma period, är drygt fyra gånger så högt, 0,343 mg P/L.

Skillnaderna tyder på att P belastning underskattas i Frönäs Högenäs om S-HYPE modellen (2012 version 2 0 0), för delavrinningsområdet (subid 40415) används på våtmarkens avrinningsområde.

För att uppskatta retentionen valdes därför en belastningsoberoende modell baserad på den genomsnittliga procentuella avskiljning vid de fem mätningarna. Medelavskiljningen vid dessa tillfällen var 59%. Vidare beräknades månatlig belastning med ledning av 6 haltmätningar i inloppet under februari - april. Belastningen var genomsnittligt 4,4 (3,2-5,5) gånger större än vad som predikterades av S-HYPE modellen. För övriga månader korrigerades belastningsberäkningen, byggd på S-Hype, genom att muliplicera med 4,4.

Figur I: Samband mellan fosforbelastning och avskiljning (retention) i Högenäs-Frönäs våtmark. Streckad linje visar modell för beräkning av retention.

0,03 0,08 0,13 0,18 0,23 0,28 0,33 0,38 0,43 0,48

0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25

f(x) = 0,023 ln(x) + 0,148 R² = 0,044

P-belastning (kg/ha dygn)

P -r e te n tio n ( kg /h a dy g n )

1.2.2 Maren, Persnäs

Beräkning av avskiljningen baseras på 8 mätningar i januari (2), mars (2) och april (4). P- retentionen varierade vid mättillfällena och var 0,2 ± 0,2 kg per ha och dygn (medelvärde

±standardavvikelse). Vid ett tillfälle var avskiljningen negativ.

Liksom våtmarken i Högenäs-Frönäs visar fältmätningarna att vattenwebbens modell starkt

underskattar total-P halterna och P-belastningen. Fältmätningarna av halterna i de tre inflödena kan istället användas för att beskriva P-belastningen som en linjär funktion av vattenföringen (Figur K).

Modellen beskriver 97% av den uppmätta variationen i P-belastning på våtmarken. För åren 2009- 2014 är den korrigerade årliga belastningen, baserad på flödesmodellen, 6 gånger större än

uppskattningen baserad på vattenwebben (59,9 respektive 9,5 kg P per ha och år).

Även P-retentionen uppskattades som funktion av vattenföringen. Modellen beskriver ca 61% av variationen i retention (Figur L). Månadernas medelvattenföring åren 2009-2014 varierade mellan 2,6 och 37,1 L/s och ligger inom kurvfunktionernas område (Figur K och L). Om våtmarken antas sakna inflöde under perioden juni - oktober uppgår den årliga P-avskiljningen till 38 kg per ha jämfört med 41 kg per ha om alla årets månader inkluderas (Figur M).

Figur J: Månatlig belastning (blå staplar) och avskiljning (retention, röda staplar) av fosfor i Högenäs Frönäs våtmark. Medelbelastning åren 2009-2014 är korrigerad (x4,4) och retentionen baseras på en konstant andel 0,59 av belastningen (se förklaring i texten)..

januari februari

mars april

maj juni

juli augusti

september oktober

november december 0

2 4 6 8 10 12

kg p e r h a oc h m å na d

Figur K: Fosforbelastningen som en funktion av vattenföringen i Maren, Persnäs.

Figur L: Fosforavskiljningen (retention) som en funktion av vattenföringen i Maren, Persnäs .

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 1,2

f(x) = 0,0114x + 0,0148 R² = 0,9704

Vattenföring (L/sek)

P -b e la st n n g (k g/ ha o ch d yg n )

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

-0,1 0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6

f(x) = 0,0175 x^0,7502 R² = 0,6129

Vattenföring (L/sek)

P -r e te n tio n ( kg /h a dy g n )

1.2.3 Sundet, Valsnäs

Avskiljningsberäkningen baseras på 8 mätningar i januari (3), mars (2) och april (3) och november (1) genomförda efter åtgärden (2012-03-31).

P-retentionen var 0,031 ± 0.082 kg per ha och dygn (medelvärde ±standardavvikelse). Vid två tillfällen var avskiljningen negativ. Sambandet mellan P-retention som funktion av belastning beskrivs av en kurvfunkton som förklarar ca 94% av variationen i retention (Figur N).

Med funktionen och den månatliga medelvattenföringen kan fosforavskiljningen beräknas (Figur O). P-avskiljningen till uppgår till 17,63kg per ha och år för perioden 2009-2014.

Medelbelastningen för månaderna (vattenweb) varierade mellan 0,011 och0,307 kg per ha och dygn. Värdena för aug-sept (< 0,016 kg per ha och dygn) är utanför kurvfunktionens område och har därför extrapolerats (Figur O).

Den beräknade P-belastningen baserat på data från vattenwebben för november-april, åren 2009- 2014, var 0,221 kg per ha och dygn. Motsvarande värde baserat på fältprovtagningarna var 0,146kg per hektar och dygn. Skillnaderna tyder på att fältmätningarna är representativa och att

belastningsberäkningarna realistiska om avrinningsområdet är korrekt avgränsat..

Figur M: Månatlig belastning (blå staplar) och avskiljning (retention, röda staplar) av fosfor i Maren Persnäs.

Belastning och retention baseras på månatlig medelvattenföring åren 2009-2014.

januari februari

mars april

maj juni

juli augusti

september oktober

november december 0,0

20,0 40,0 60,0 80,0 100,0 120,0 140,0 160,0

N-belastning N-retention

kg p e r h a oc h m å na d

Figur N: Samband mellan kvävebelastning och avskiljning (retention) i Sundet, Valsnäs. Kurvfunktionen är anpassad till mätvärden efter (x) rehabiliteringsåtgärderna. Mätningar före åtgärd (+).

0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 0,8

-0,15 -0,1 -0,05 0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25

f(x) = 0,2605 x^0,6822 R² = 0,9383

P belastning (kg/ha dygn)

P r et en tio n (k g /h a d yg n )

Figur O: Månatlig belastning (blå staplar) och avskiljning (retention, röda staplar) av fosfor i Sundet, Valsnäs.

Siffrorna är baserade på medelbelastning 2009-2014.

januari februari

mars april

maj juni

juli augusti

september oktober

november december 0

2 4 6 8 10 12

kg p er h a o ch m ån a d

1.2.4 Grindmossen, Vanserum

Beräkning av avskiljningen baseras på tre mätningar i januari (2) och april (1) som genomförts efter åtgärden (2013-2014) Ytterligare två mätningar har gjorts före åtgärden.

Vid tre av fem tillfällen var avskiljningen negativ. Totalfosforhalterna i inlopp och otlopp var vid dessa tilfällen mycket låga (≤ 11µg/L). Vid så låga halter överstiger mätfel eventuella

retentionseffekter. För att beskriva sambandet mellan P-retention som funktion av belastning.

valdes en linjär modell som bara förklarar ca 31% av variationen (Figur P). Få mätningar och låga halter i både inlopp och utlopp innebär att uppskattningen av retentionsfunktionen är mycket osäker.

Den beräknade P-belastningen baserat på data från vattenwebben för nov-april, åren 2009-2014, var 0,408 kg per ha och dygn. Motsvarande värde baserat på fältprovtagningarna var 0,175

kg per hektar och dygn. Omräknat i tot-P koncentrationer innebär vattenwebbens modell ett medel för samma period på 73±14 µg P/L som kan jämföras med fältprovtagningarnas 11±7 µg P/L.

Skillnaderna tyder på att beräkningarna baserade på vattenwebben överskattar P- belastningen (ca 7 gånger för hög Tot-P koncentration) eller att provtagningarna inte är representativa. Se vidare ovan (1.1.4)

Modellen föreslår ett nettoläckage av fosfor från våtmarken (-3,31 kg per ha och år), men att viss fosforavskiljningen sker under vintern (Figur Q). Det förutsätter att beräkningsmodellen för

våtmarkens avrinningsområde också representerar perioden juni-oktober. Om den periodens utflöde ur våtmarken försummas uppgår avskiljningen istället till 3,26 kg per ha och år.

Figur P: Samband mellan belastning och avskiljning (retention) av fosfor i Grindmossen, Vanserum 0,000 0,050 0,100 0,150 0,200 0,250 0,300 0,350 0,400

-0,100 -0,080 -0,060 -0,040 -0,020 0,000 0,020 0,040

f(x) = 0,1823x - 0,0500 R² = 0,3080

P-belastning (kg/ha dygn)

P -r e te n tio n ( kg /h a dy g n )

Bilaga 2

Inventeringsprotokoll för biologisk mångfald 1 Högenäs Frönäs våtmark

2 Maren Persnäs by 3 Sundet, Valsnäs by

4 Grindmossen, Vanserums by

54 55 54

7.10 Inventeringsprotokoll

Kontor Obligatorisk Fördjupning

Namn Datum

Län Inventerat av

Nedströms sjö

Betesersättning Syfte

Tidigare markanvändning Skiss finns

Foto inlopp

Foto utlopp Koordinater för utlopp

Anmärkning

Storlek

Storlek (sifferuppgifter alt. Ja eller nej)

Anmärkning Potentiellt värde

Morfometri

Antal uddar

1. 2. 3. 4. 5. 6.

Dämd Körbar zon runt dammen

Naturligt

Naturligt

Artificiellt fall inkl.höjd

Artificiellt fall inkl.höjd

Typ av utlopp: Munk/pump Fiskgaller/ålkista

Fiskgaller/ålkista Munk/pump

Flacka stränder (1:6<)

Fast

Höjd <2dm Otillgänglig pga vegetation Vattenregl. möjlig Vattenregl. sker

Öar, fördjupning

Säkerhet

Omkrets i förhållande till yta

Kostnader

Yta grundare än 0,5 m Näringsretention

Omkrets (m)

Stränder (% av strandlinjen; 0 = 0, 1 = < 5%, 2 = 5-50%, 3 = >50% alternativ antal hektar)

Objektsinformation

Kommun

Fastighetsbeteckning

Fysiska delmoment

Översvämningsyta (antal ha)

Våtmarksareal (ha) Waypointnummer

Säkerhet

Flacka (lutning över 1:6)

Översvämningsområde Rekreation

Kulturmiljö Skötselersättning

Läckage i utlopp Läckage i inlopp Typ av inlopp:

Restaurerad Huvudavrinningsområde

Vattenförekomst-ID

Anlagd Slutbesiktningsår

Storlek (längd x bredd)

Tid sedan tömn.

Öar (sifferuppgift alt. ja eller nej)

Djup (% av arean; 0 = 0, 1 = < 5%, 2 = 5-50%, 3 = >50%, meteruppgift eller ja/nej) Tömningsbar

Efemär Uttorkning

Inventeringsprotokoll för biologisk mångfald i våtmarker

Maxdjup (m) Körbar dammvall

Igenväxt utlopp

Flikighet

Antal

Avstånd från land över 25m

Mosaikartat utseende, vegetation (kryssa för den typfigur som stämmer bäst med verkligheten) Fotografier, översiktsbild

Eventuell skyddsform Block-id

Stödberättigad areal Miljöinvestering

Biologisk mångfald Fågelvåtmark Fiskvåtmark Grodvåtmark

2015-07-01 Börje Ekstam Frönäs Högenäs våtmark

HARO 119, DARO 40415 Borgholm

Kalmar

- -

Delvis naturreservat, ingår i myrskyddsplan x

x

Maxdjup vid besök X

Högenäs 6:1&5:5, Frönäs 3:2

2013 Ja

“N Ölands kustvatten”

SE628996-155638 Östra Ölands kalkberg

110 414kr Ja

X Nej X

Foto 1 Ja

Ja

Ja Nej RT90 6329173, 1570593

Ja Nej Foto 4

Foto 2-3

1442 m 6,00 ha

3 2,31

3 (85%) Nej

0,9m Nej 3

Nej

3 (Bra)

1,66 2

1

38 x 15m _Ja Ja (ca 40m)

Ja Ja Ja

Text

X

3 östra delen

54 55 54

7.10 Inventeringsprotokoll

Kontor Obligatorisk Fördjupning

Namn Datum

Län Inventerat av

Nedströms sjö

Betesersättning Syfte

Tidigare markanvändning Skiss finns

Foto inlopp

Foto utlopp Koordinater för utlopp

Anmärkning

Storlek

Storlek (sifferuppgifter alt. Ja eller nej)

Anmärkning Potentiellt värde

Morfometri

Antal uddar

1. 2. 3. 4. 5. 6.

Dämd Körbar zon runt dammen

Naturligt

Naturligt

Artificiellt fall inkl.höjd

Artificiellt fall inkl.höjd

Typ av utlopp: Munk/pump Fiskgaller/ålkista

Fiskgaller/ålkista Munk/pump

Flacka stränder (1:6<)

Fast

Höjd <2dm Otillgänglig pga vegetation Vattenregl. möjlig Vattenregl. sker

Öar, fördjupning

Säkerhet

Omkrets i förhållande till yta

Kostnader

Yta grundare än 0,5 m Näringsretention

Omkrets (m)

Stränder (% av strandlinjen; 0 = 0, 1 = < 5%, 2 = 5-50%, 3 = >50% alternativ antal hektar)

Objektsinformation

Kommun

Fastighetsbeteckning

Fysiska delmoment

Översvämningsyta (antal ha)

Våtmarksareal (ha) Waypointnummer

Säkerhet

Flacka (lutning över 1:6)

Översvämningsområde Rekreation

Kulturmiljö Skötselersättning

Läckage i utlopp Läckage i inlopp Typ av inlopp:

Restaurerad Huvudavrinningsområde

Vattenförekomst-ID

Anlagd Slutbesiktningsår

Storlek (längd x bredd)

Tid sedan tömn.

Öar (sifferuppgift alt. ja eller nej)

Djup (% av arean; 0 = 0, 1 = < 5%, 2 = 5-50%, 3 = >50%, meteruppgift eller ja/nej) Tömningsbar

Efemär Uttorkning

Inventeringsprotokoll för biologisk mångfald i våtmarker

Maxdjup (m) Körbar dammvall

Igenväxt utlopp

Flikighet

Antal

Avstånd från land över 25m

Mosaikartat utseende, vegetation (kryssa för den typfigur som stämmer bäst med verkligheten) Fotografier, översiktsbild

Eventuell skyddsform Block-id

Stödberättigad areal Miljöinvestering

Biologisk mångfald Fågelvåtmark Fiskvåtmark Grodvåtmark

Blå bård

Anmärkning Potentiellt värde

Brukningsmetod

Potentiellt värde

Tillrinningsområdets storlek

pH

Omsättningstid

Potentiellt värde

Ekologisk produktion

Vatten från våtmarken (ange vad våtmarken mynnar i genom att kryssa i lämplig ruta)

Strömmande uppströms

Öppet dike

Vattenkvalitet (ja i lämplig ruta)

20-100 m

% av strandlinjen; 0 = 0, 1 = <5%, 2 = 5-50%, 3 = >50% Förekomst av (ja där det förekommer) Säkerhet

Omgivande mark

20-100 m

0-20 m 0-20 m

Förekomst

Siktdjup

Betesmark Övrigt Längd

Klart

Ej bedömd Stort

Markslag

Yngre lövskog Sumpskog

Äldre löv (över 50 år)

Produktionsbarrskog Blandskog

Annat

Grumlighet

Naturligt vattendrag

Stenmur

Gård med djurhållning/lada

Ej bedömd Mycket grumligt

Klockslag för mätning

Annat

Sjö

Odlingsrösen

Anmärkning

Annan form av påverkan

Gödsling Åker med ettårig gröda Slåtter med borttag av material

Ej bedömd Översilning

Medel Dagvatten

Källpåverkad

Litet

Klart

Strömmande nedströms Fördjupningsuppgifter

Vattenfärg Starkt färgat

Grumligt

Öppet dike

Utkiksplatser för rovfåglar/kråkor Bebyggelse Asfalterad, trafikerad väg

Ej bedömd

Vatten till våtmarken (kryss i lämplig ruta, ange även bredd på diket resp. bäcken i rutan) Avstånd till närmsta vattenförekomst (m)

Säkerhet

Kvot tillrinningsområde/våtmarksyta Våtmark placerad i läge för tidigare naturlig våtmark

Åkerdränering Avstånd till närmsta våtmark (m)

Öppet dike

Färgat Övrigt

Anmärkning

Naturligt vattendrag Ytligt markvatten

Landskapsplacering i tillrinningsområdet

Torr mark, ej skogsbevuxen Fuktig mark, ej skogsbevuxen

3

3 2 1 0

0 0 0

Ja Ja

Ja Ja

Ja Ja

3

Ja

3 370m

60m kustv

477,7 ha 80 våtm: 1,3%

Ja Ja

Ja

Ja Ja

x

16,1dygn

Omsättningstid vid beräknad MQ= 20,1 L/s (vattenweb 1999-2013 andel av DARO)

1 2

Ja 1200m

Värdet kan ökas om träd och buskar röjs bort från “ön” i söder

3 1

0 2 0 0 0

1

0 0

2 3

56 57 56

Nöt Används som bevattningsuttag

Potentiellt värde

Potentiellt värde

Potentiellt värde

Skogssnäppa Dvärgmås

Totalt antal arter (vattenvegetation) (st) varav rödlistade el. N2000-arter (st) Rörhöna

Ingen skötsel

Förekomst

Säkerhet

Slåtter ner i vattnet Tas materialet bort

Häst

Biologiska delmoment

Doppingar ej sk äggdopping

Bete ner i vattnet År sedan senaste hävdinsats

Regelbunden

Övriga arter Anmärkning

Häckande skrattmåskoloni Slåtter

Total vegetation i våtmarken Anmärkning

Skedand

Vegetation saknas helt Övriga arter

Vegetation

Över vatten

Under vatten, långskott Flytblad Förekomst av starr

Antal rödlistade eller N2000-arter Hjort

Storspov Häckning

Säkerhet Häckning Obs

Årta

Enkelbeckasin Rödbena

Gulärla

Dominerande art Totalt antal funna arter

Anmärkning

Trådformiga alger Kransalger

Mossor i vattenmiljön Vattenpest/smal vattenpest Under vatten, kortskott

Fördjupn. även antal ind.

Fågel

Enstaka

Betas av:

Bete

Skötsel förekommer

Skötsel

Indikatorarter Obs

Sker utfodring

Säkerhet Extern källa Extern källa

Får/Getter

Totalt antal häckande arter

3 3

3

Ja Kontinu

Nej

X

X Spel

X Varnar

Stjärtand, gräsand, häger 11ex, grönbena(A1), gluttsnäppa, sothöna (H), trana (A1), brun kärrhök(A1), sävsparv, stare(

8 sädesärla (H), hämpling (H), steglits. Svalan: vitkindad gås, sädgås (NT), bläsgås, kanadagås, skrattmås, fiskmås, tofsvipa

22

Häckfågelinventering maj/juni skulle ge rättvisande bild av häckfågelfaunan

3

2 bunkestarr hundstarr, jättestarr,

0 0

2 vattenmöja

2 Chara spp.

1 Cladophora sp

1 2

hirsstarr, slankstarr 1

smalkaveldun

vattenpilört

blåsäv, storigelknopp, hästsvans, havssäv, plattsäv

1 bortsnate

38 se separat artlista

6 havsörn