Paragraf 14

Paragraf 14

Utbildningspliktens implementering

Författare: Sanna Tällberg

Handledare: Jonas Larsson Taghizadeh Antal sidor: 31

Innehållsförteckning 1 Inledning 3 1.1 Syfte 4 1.2 Frågeställning 4 1.3 Disposition 4 1.4 Bakgrund 4 1.4.1 Etableringsreformen 5 1.4.2 Etableringsprogrammet 5 1.4.3 Utbildningsplikten 6

2 Teori och tidigare forskning 7

2.1 ”Tjänstemannen” 8

2.2 Triss i implementering 9

2.3 Analysverktyg 10

3 Metod 10

3.1 Val av fall och urval av respondenter 11

3.2 Samtalsintervjuer 12

3.2.1 Informanter och respondenter 13

3.3 ”Informanterna” 13 3.4 Kritik 14 3.5 Operationalisering av analysverktyget 15 3.5.1 Förståelse 15 3.5.2 Möjlighet 15 3.5.3 Vilja 16 4 Resultat 16 4.1 Förståelse 16 4.2 Möjlighet 19 4.3 Vilja 22 5 Diskussion 25

5.1 Analys och slutsats 25

5.2 Avslutande reflektioner 28

1.   Inledning

Sverige står inför stora utmaningar – sedan 2010 har hundratusentals personer invandrat till landet. Av dem har 458 396 personer varit asylsökande (Migrationsverket 2018). Bara år 2015 beviljades 36 462 uppehållstillstånd på grund av asyl. Därtill beviljades ytterligare 16 251 personer uppehållstillstånd såsom familjemedlemmar till asylsökande (Migrationsverket, 2016). Året därpå var siffrorna 71 571 respektive 15 148 (Migrationsverket, 2017). Detta innebär att Sverige nu står inför den stora uppgiften att integrera dessa personer i det svenska samhället samt hjälpa dem till att etablera sig på arbetsmarknaden. En inte helt enkel uppgift.

I Sverige är det Arbetsförmedlingen som ansvarar för nyanländas etablering i samhället. Detta har varit gällande sedan år 2010. Grundtanken är att alla som kan arbeta, ska arbeta. Men för många nyanlända är vägen till arbete olika. Vissa kanske har ett kontaktnät medan andra står helt ensamma. Efter beviljat uppehållstillstånd har staten därför ett stort ansvar. Man ska kliva in och erbjuda svenskutbildning, samhällsorientering och arbetsförberedande insatser (frågor och svar, Arbetsförmedlingen, 2018). En svårighet som staten möter med just de arbetsförberedande insatserna är att insatserna för nyanlända kan anses vara otillräckliga. Detta gäller särskilt för de personerna med låg eller ingen utbildning. Saken kompliceras ytterligare då Sverige för tillfället har en väldigt stark arbetsmarknad där det finns många arbetsmöjligheter (om utb.plikt, Regeringskansliet, 2017).

Som ett sätt att möta denna utmaning presenterade regeringen den 1 januari 2018 en ny etableringsförordning (SFS 2017:820). I denna kan vi finna paragraf 14 och utbildningsplikten. Utbildningsplikten togs fram för att råda bot på problemet att vissa nyanlända inte kunde matchas till arbete på grund av låg eller ingen utbildning. Därför är målet nu, genom utbildningsplikten, att tydliggöra för individerna vilket ansvar de har för att skaffa sig den utbildning, eller de kunskaper som krävs för att bli självförsörjande (om utb.plikt, Regeringskansliet, 2017).

förenkling för implementeringsprocessen av reformen.

1.1  Syfte

Syftet med denna uppsats är, som sagts, att granska den pågående implementeringen av utbildningsplikten. I och med detta kommer studien att fokusera på att söka implementeringsproblem som kan uppstå vid genomförandet av den nya förordningen och redovisa dem. Detta för att sedan enklare kunna belysa riskerna med ordningen och det som kan komma att gå fel på vägen under implementeringsarbetet. Min ambition är presentera tydliga exempel på implementeringsproblem, eller så kallade flaskhalsar.

För att besvara min frågeställning har jag inför uppsatsen intervjuat relevanta aktörer. Dessa är främst arbetsförmedlare vid Arbetsförmedlingen. Jag har också valt ut en rektor vid SFI i Gävle. Frågorna som har ställs har utformats utifrån ett analysverktyg som utgår ifrån möjlighet att genomföra, vilja att genomföra och förståelse kring vad som ska genomföras. Analysverktyget kommer att presenteras i senare kapitel i uppsatsen.

1.2  Frågeställning

Vilka implementeringsproblem kan eller har uppstått under den pågående implementeringen av utbildningsplikten?

1.3  Disposition

Jag kommer inledningsvis ge en kortare bakgrund till etableringsreformen. Inom min presentation kommer både reformen från 2010 och den nya förordningen, från 2018, att beröras. Därefter ska en analytisk presentation, av dagens system och dess innebörd, göras. Inom min analys kommer jag att särskilt fokusera på de utmaningar som Arbetsförmedlingen och utbildningsväsendet står inför den nya ordningen, paragraf 14 - utbildningsplikten. Frågor och svar från varje informationstillfälle kommer att presenteras löpande. Jag kommer också att presentera teorin och tidigare forskning. Uppsatsen avslutas med ett diskussionsavsnitt där en avslutande reflektion ges.

1.4  Bakgrund

1.4.1   Etableringsreformen

Den 1 december 2010 blev lagen (SFS 2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare gällande. Genom denna lag trädde etableringsreformen igenom (Arbetsförmedlingen, 2018). Med detta regelverk flyttades ansvaret från kommunerna till Arbetsförmedlingen. Syftet reglerna var att förenkla nyanländas etablering i arbetslivet. (Migrationsinfo, 2016).

När en nyanländ hade fått besked om uppehållstillstånd skulle Arbetsförmedlingen, så snart som möjligt, sätta upp ett etableringssamtal. Innebörden av ett sådant samtal var att inom två månader upprätta en så kallad etableringsplan (EPA). Etableringsplanen skulle utarbetas utifrån den nyanländes preferenser. Huvudregeln var att etableringsplanen skulle motsvara 40 timmar per vecka, dvs. en heltidstjänst under två års tid. Etableringsplanen innefattade SFI, samhällsorientering, arbetsförberedande aktiviteter och arbetsmarknadspolitiska program. (Migrationsinfo, 2016)

1.4.2   Etableringsprogrammet

Den 1 januari 2018 trädde en ny förordning i kraft, förordning (SFS 2017:820) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare. Detta medförde väsentliga förändringar från 2010-års regelverk. Exempelvis ersattes den så kallade rätten till etableringsplan med etableringsprogrammet. En handlingsplan för etablering på arbetsmarknaden tas numera fram för den som deltar i programmet, på samma sätt som för en redan etablerade (icke-nyanländ) arbetssökande. I och med den nya förordningen kan deltagarna i programmet nu komma att varnas eller förlora sin ekonomiska ersättning under en kortare eller längre period. (om nya ETA, Regeringskansliet, 2017)

Tidigare kunde deltagarna i programmet ha en så kallad överhoppningsbar tid, det vill säga tid du spenderar utanför programmet, exempelvis vid föräldraledighet, (Arbetsförmedlingen, 2016) Detta har tagits bort. Numera gäller ett system om 24 månaders heltidsinsatser eller ett system om hel- och deltidsinsatser som motsvarar 24 månader. Insatserna ska dock ges inom 36 månader räknat från starten av etableringsprogrammet.

etableringsinsatser, så länge de kan tillgodogöra sig någon av insatserna som sker inom programmet.

En annan skillnad är att etableringsprogrammet numera enbart gäller nyanlända mellan 20–64 år. Tidigare ingick även ensamkommande 18 och 19-åringar i målgruppen. Detta har alltså förändrats eftersom regeringen nu istället vill att fokus i första hand ska ligga på att denna grupp, 18- och 19-åringar, ska fullfölja en gymnasieutbildning. (om nya ETA, Regeringskansliet, 2017)

Vidare förflyttas handläggningen av nyanländas ersättning från Arbetsförmedlingen till Försäkringskassan.

En ytterligare skillnad är det nya regelverket nu är på förordningsnivå. Skälet till detta är att förändringar och justeringar ska kunna ske snabbare och mer effektivt. (om nya ETA, Regeringskansliet, 2017) Att regelverket kan förändras snabbare beror på att en förordning inte behöver passera Riksdagen. Att förordningar meddelas av regeringen framgår av 8 kap. 1 § Regeringsformen (SFS 1974:157). Däri framgår även att riksdagen stiftar lagar.

Slutligen infördes den så kallade utbildningsplikten, som kommer att prägla denna uppsats.

1.4.3   Utbildningsplikten

Utbildningsplikten infördes, som ovan nämnts, den 1 januari 2018, i samband med införandet av förordningen (SFS 2017:820) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare. Utbildningsplikten nämndes publikt för första gången i den så kallade Migrationsöverenskommelsen den 23 oktober 2015. Insatserna presenterades efter en överenskommelse mellan regeringen, Centerpartiet, Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. I dokumentet framkom utbildningsplikten samt möjligheterna till att införa granskning av plikten. (Regeringskansliet, 2015)

(om utb.plikt, Regeringskansliet, 2017)

Enligt regeringen ska utbildningen ske inom kommunernas vuxenutbildning, vilket innebär att ett samarbete mellan kommunerna och Arbetsförmedlingen kommer till stånd. Regeringen har, för att klara detta, gett Skolverket uppdraget att utforma ett förslag på hur innehållet i utbildningen ska se ut.

Då utbildningsplikten i huvudsak fokuserar på personer med liten eller ingen utbildning från hemlandet har det varit viktigt att Skolverkets förslag fokuserat på läsa, skriva och räkna. Detta är framförallt viktigt för att utbildningsplikten i praktiken ska fungera. (om nya ETA, Regeringskansliet, 2017)

För att innefattas av utbildningsplikten ska personen vara nyanländ och ingå i ett etableringsprogram hos Arbetsförmedlingen. Om Arbetsförmedlingen anser att det krävs en utbildning för att den nyanlände ska nå arbetsmarknaden, kan den nyanlände då hänvisas att söka en viss utbildning. Om personen vägrar att söka eller delta i utbildningen kan etableringsersättningen komma att dras in. (om utb.plikt, Regeringskansliet, 2017)

2.   Teori och tidigare forskning

Universitetslektorn Nils Hertting lyfter i kapitlet ”implementering: perspektiv och mekanismer” att politik är mer än bara beslutsfattande. Politik skapar mål och visioner, men att dessa mål måste omvandlas till resultat. Om ingen implementerar dessa mål och visioner, kommer politiken endast att förbli tomma ord. Hertting kallar detta för ”implementeringsforskarens läxa” (Hertting, 2014:185). Vidare uppmärksammas statsvetarna Jeffrey L. Pressman och Aaron Wildavsky. Enligt Hertting sägs det att Pressman och Wildavsky startade implementeringsforskningen för 40 år sedan. (Hertting, 2014:185) Fortsättningsvis sammanfattar Hertting Pressman och Wildavskys budskap enligt följande:

implementeringsproblemet: under processens gång uppstår en skillnad mellan beslutad och

implementerad policy. (Hertting, 2014:185)

Pressman och Wildavsky lyfts ofta i implementeringsforskningen som pionjärer. Karl Löfgren menar att Pressmans och Wildavskys studie, från 1973 som diskuterar Oaklands ”Economic Development Administration”, är den mest klassiska studien inom ämnet. Vidare diskuterar Löfgren Pressmans och Wildavskys slutsats, som är att ju desto fler mellanrum, mellan den som beslutar och den som implementerar är, desto större är riskerna för misslyckade resultat och att beslutet inte implementerades på det sätt som beslutsfattaren tänkt sig. (Löfgren, 2012)

Mycket har hänt sedan Pressman och Wildavskys tid. Idag är implementeringsforskning utbrett och många forskare har bidragit med teorier som idag kan hjälpa beslutsfattare, så att deras beslut blir verklighet. (Hertting, 2014:186)

2.1  ”Tjänstemannen”

Hertting väljer, i Politik som organisation (2014), att ägna några ord åt personen som är den sista länken, i den så kallade ”implementeringskedjan”, implementeraren. I mitt exempel är implementeraren tjänstemannen. Tjänstemannen är sedan den som genomför politiken i praktiken. Det som Hertting lyfter här är att handläggare vid en myndighet, i detta fall Arbetsförmedlingen, kan tolka ett politiskt beslut på olika sätt. (Hertting, 2014:200) Detta kan i sin tur leda till att personer får olika behandling.

Vidare lyfts två teorier, den första är att de specifika tjänstemännen inte vill göra mer än de behöver, att de drivs av eget intresse. (Hertting, 2014:201) Den andra teorin förespråkar istället det motsatta, att tjänstemän arbetar för att denne är kvalificerad till arbetet och att tjänstemannen har den ”professionalism” som krävs. Tjänstemannen är alltså inte där för egen vinning – utan för att utföra det arbete deras yrkesroll kräver. (Hertting, 2014:201)

Hertting väljer även att presentera en tredje teori, den från Michael Lipskys, Street-Level

Bureaucracy från 1980. Hertting förklarar det som en mellanliggande teori jämfört med

regelverken samt kraven och å andra sidan resurser som myndigheten har tilldelats. (Lipsky, 1980) (Hertting, 2014)

2.2  Triss i implementering

Hertting lyfter tre typer av styrningssätt vid implementering av beslut som här nedan kommer presenteras var för sig.

Top-down

Det första styrningssättet och benämns ofta i implementeringslitteraturen som top-down, eller uppifrån-ner-perspektivet. Detta perspektiv handlar om att styrning sker, precis som namnet hintar om, uppifrån och ner. Det vill säga att man lägger mycket tillit på de högt uppsatta beslutsfattarna och deras förmåga att styra implementeringsprocessen direkt. I detta perspektiv är det alltså beslutsfattarna, politikerna, som bestämmer riktningen på implementeringen och har den främsta kontrollen över styrningen. (Hertting, 2014:189)

Bottom-up

Det andra perspektivet lägger inte lika mycket förtroende åt beslutsfattarna. Detta perspektiv anser att den hierarkiska styrningen snarare förstör implementeringen. Enligt Bottom-up-perspektivet är de allra flesta implementeringsprocesser i behov av flexibilitet. Detta perspektiv premierar en snabb anpassning till verkligheten. Därför kallas detta perspektiv bottom-up eller nedifrån-upp. (Hertting, 2014:189-190)

Metastyrning

Metastyrning är ett synsätt som först presenterats i litteraturen på senare år och kan ses som en form av mellanläge jämfört med de tidigare nämnda perspektiven. Detta perspektiv anser att det är viktigt med självorganisering till en viss grad, dock måste denna ske inom ramarna som ska vara uppsatta av beslutsfattare. Det vill säga att lokala aktörer ska ha egen makt att fatta beslut och styra sin implementering, men att de högre uppsatta politikerna ska vara de som skapar regelverken. (Hertting, 2014:190)

2.3  Analysverktyg

Verktyget som kommer att användas för analysen av materialet senare i uppsatsen hämtas från van Meter och van Horns The Policy Implementation Process: A Conceptual Framework

processer, eller principer om man så hellre vill kalla det. (van Horn & van Meter, 1975:478) De processer som presenteras är kommunikationsprocessen, kapabilitetsproblem och dispositionskonflikter. Enligt författarna kan dessa tre orsaka problem och sätta käppar i hjulen för diverse implementeringsprocesser. Med dessa processer, eller principer, handlar kommunikationsprocessen om huruvida implementeraren förstår vad som exakt ska göras. Om implementeraren inte förstår innebörden i uppdraget kommer denne inte kunna göra sitt arbete på ett korrekt sätt. Resultatet kommer då bli att utfallet av politiken inte kommer bli detsamma som det som var tänkt vid tiden för beslutsfattandet. (van Horn & van Meter, 1975:478-479) Vidare diskuteras kapabilitetsproblemet. Med det menas vad implementeraren kan göra. Exempelvis om organisationen som ska genomföra den beslutade politiken har kapacitet att genomföra det de fått i uppdrag att göra. Om organisationen inte har tillräckligt med ekonomiska resurser eller personal, så kommer inte resultatet bli det önskade. Till sist presenterar van Horn och van Meter dispositionskonflikterna. Denna process handlar om huruvida implementerarna vill genomföra politiken. Om de tänkta implementerarna av någon anledning anser att beslutet som fattats inte är passande, kan dessa att komma att vägra implementeringen. Då kommer politiken inte att genomföras.

Därutöver har jag studerat Birgitta Rydéns doktorsavhandling (2003) Principen om den

anpassningsbara försvarsförmågan – Ett implementeringsperspektiv på svensk försvarspolitik under försvarsbeslutsperioden 1997-2001. I denna avhandling granskar Rydén

anpassningsprincipen och huruvida den implementerats. (Rydén, 2003:15) Fortsättningsvis presenterar hon även analysverktyget som kommer att känneteckna denna uppsats. Genom att ställa upp analysverktyget beskriver hon det som kan, vill och förstår.

3.   Metod

3.1  Val av fall och urval av respondenter

För att undersöka det som ovan nämnts kommer jag i uppsatsen att använda mig av kvalitativa intervjuer. Inte minst då det är flera aktörer som är med och påverkar hur resultatet av implementeringen av utbildningsplikten kan komma att falla. Av detta skäl anser jag att tillvägagångsättet, med kvalitativa intervjuer, är mest lämplig för att få en så god och rättvis bild som möjligt, av den pågående implementeringen av utbildningsplikten.

Undersökningen kommer att ske med utgångspunkt från Gävle kommun. Val av kommun har skett på grund av flera olika aspekter. För det första, så har kommunen haft en hög arbetslöshet som ligger över landssnittet under en lång tid. (Ekonomifakta, 2018) På grund av detta tänker jag att Arbetsförmedlingen, samt andra aktörer i kommunen, har ett upparbetat arbetssätt kring huruvida man arbetar med personer som inte är matchningsbara till arbete. Precis som de personer som kommer att ingå i utbildningsplikten. För det andra är Gävle en mellanstor kommun med ca 100 000 invånare. (SCB, 2017) En kommun av denna storlek kan därför anses vara generaliserbar till både större, och mindre kommuner. För det tredje arbetar Arbetsförmedlingen i Gävle kommun enbart mot en kommun, och inte mot flera kommuner vilket ibland är fallet vid andra enheter på Arbetsförmedlingen. En Arbetsförmedlingsenhet som arbetar mot flera kommuner hade i detta arbete försvårat undersökningen då det finns vissa ramar angående hur stor undersökningen får vara. Därför krävs en sådan begränsning. Vid intervjuerna lyfte både SFI och Arbetsförmedlingen i kommunen att de har ett gott och upparbetat samarbete mellan kommun och myndighet, vilket är en förutsättning för att en implementering av utbildningsplikten över huvud taget ska gå att genomföra. Ytterligare skäl till val av kommun är att Gävle, över tid, har tagit emot många nyanlända. Således har det funnits en viktig erfarenhet av att matcha personer till arbete. I och med de skäl som lyfts här ovan anser jag att Gävle kommun har goda möjligheter att lyckas med implementeringsarbetet. Därmed kan kommunen anses som mer sannolik än andra kommuner att lyckas med detta.

utbildningsplikten. Efter kontakt med en kvalificerad handläggare vid Arbetsförmedlingens huvudkontor fick jag även kontakt med den aktivitetsansvarige för utbildningspliktens införande och genomförande. De två kvalificerade handläggarna intervjuades främst för att få en större förståelse i analysverktygets ”förståelse”-kapitel. Då det är intressant att se hur de arbetat för att arbetsförmedlarna ska ha en förståelse för vad de ska implementera. Denna metod har varit särskilt användbar för att identifiera eventuella flaskhalsar, eller implementeringsproblem, i genomförandet av utbildningsplikten. Slutligen har varje intervjuperson lämnat egna tillägg och spekulationer om de konsekvenser som införandet kan komma att medföra.

Sammantaget sker valet av intervjupersonerna på grund av att varje person har en praktisk inblick i det ämne som denna uppsats berör. Under avsnitt 3.3 kommer dessa personer presenteras mer utförligt.

3.2  Samtalsintervjuer

3.2.1   Informanter och Respondenter

Vid kvalitativa intervjuer väljer Esiasson et al. att dela upp intervjupersonerna i två grupper. Den ena gruppen väljer de att kalla Informanter och den andra kallar de Respondenter. Informantundersökningarnas syfte är att intervjupersonen används för att skildra hur verkligheten ser ut. Personen anses vara ”sanningsägare” och källa för det som hen beskriver. (Esiasson et al, 2017:235) Respondentsundersökningarnas fokus ligger istället på intervjupersonerna, som är det av intresse. Här finner forskaren intresse i personernas egna tolkningar, tankar och åsikter om undersökningens syfte. (Esiasson et al, 2017:236) Det intressanta med respondentundersökningar är alltså att fånga varje vald respondents tankar för att sedan dra en slutsats för helheten.

En intervjuundersökning kan präglas av både informant- och respondentskaraktär. (Esiasson et al, 2017:261) Intervjuerna som har skett inför denna uppsats kommer att kännetecknas av detta. Dock kommer jag att för enkelhetens skull kalla intervjupersonerna för informanter. Detta trots att jag menar att intervjupersonerna både har informant och respondentskaraktär.

3.3  ”Informanterna”

Som precis nämnts kommer intervjupersonerna nu att kallas för informanter. Inför uppsatsen har sex informanter intervjuats. De personer som har intervjuats är:

Erik Eriksson, rektor, SFI Gävle kommun.

Lillemor Hult, kvalificerad handläggare, aktivitetsansvarig för utbildningspliktens införande och genomförande, Arbetsförmedlingen.

Björn Westlund, kvalificerad handläggare, Arbetsförmedlingen.

Jeannette Radstake Gustavsson, sektionschef, Arbetsförmedlingen Gävle.

Caroline Dahlström, arbetsförmedlare etableringsuppdraget, Arbetsförmedlingen Gävle. Tove D Karlsson, arbetsförmedlare etableringsuppdraget, Arbetsförmedlingen Gävle.

3.4  Kritik

Det har framförts kritik mot intervjuer som metod. Det som särskilt brukar nämnas är att intervjumetoden har ett allt för stort fokus på individen och dess uppfattningar. Kritiken är att det anses vara bekymmersamt att informanternas egna åsikter hamnar i för stort fokus – istället för det man ska undersöka. (Repstad, 2007:83) Även fast detta kan anses vara ett problem, så är det enligt Repstad inte en anledning till att helt välja bort intervjumetoden, dock är det något man alltså ska reflektera över i sin analys. (Repstad, 2007:83) Vidare kan diskussionen kring respondentsundersökningar föras. Där kan problemet snarare finnas i att komma nära intervjupersonen. Det är viktigt att man som forskare aktar sig för att ens egna förutfattade meningar kring hur en person bör svara spelar in och ger ett sämre underlag. (Esiasson et al, 2017:268) Det är viktigt att det är personens tankevärld som kommer till uttryck och inte forskarens.

Torell och Svensson diskuterar fyra hinder som kan uppstå i en intervjuundersökning. Först nämns problematiken som uppstår om intervjupersonen inte förstår eller uppfattar frågan korrekt. På grund av den risken bör akademiskt eller avancerat språkbruk undvikas. Torell och Svensson går sedan vidare och beskriver det andra hindret som innebär att informanten behöver kunna svara på frågan. Som forskare i denna situation måste man acceptera att personen inte har ett svar, om man som forskare i den situationen ”pressar” fram ett svar, finns risken för att svaret blir ”framtvingat”. Det tredje hindret är ifall informanten inte vill svara på frågan som ställs. Avslutningsvis, det fjärde hindret är det språkliga, vilket innebär att informanten måste kunna måla med ord. (Teorell & Svensson, 2007:90)

Arbetet som skett inför intervjuerna handlar om intervjufrågorna. Svaren som presenteras utgår egentligen inte utifrån informanternas egna åsikter. Det är personerna yrkesroller som är av främst vikt. I och med analysverktygets sista del vilja, har dock vissa personliga åsikter vävts in. Detta är noggrant övervägt. Beslutet har fattats på grund av att dimensionen vilja handlar till stor del om vad informanterna faktiskt tycker. Informanterna är trots allt människor, med egna intressen och åsikter, som i praktiken kommer att implementera utbildningsplikten. I övrigt har jag som intervjuare försökt att hålla frågorna korta, och ge utrymme för långa svar. Detta för att mina frågor inte ska påverka informanten för mycket och att svaret inte ska bli ”framtvingat”.

Gävle anses vara centrala för uppsatsen. Detta eftersom arbetsförmedlarna är ansvariga för implementeringen, likaså rektorn vid SFI. Det hade dock varit önskvärt att intervjua fler arbetsförmedlare och även ytterligare aktörer vid Gävle kommun. Dock har tidsrymden haft en avgörande roll, varför begränsning varit nödvändigt. Ett annat bekymmer i intervjusituationen har varit att komma in djupt på informanterna i dimensionen vilja. Detta kan länkas ihop med det tredje hindret Teorell och Svensson tar upp, att informanten inte vill svara på en viss fråga. I denna aspekt kan det anses vara känsligt och informanterna kanske inte vågar uttrycka vad dem själva och deras kollegor faktiskt känner.

3.5  Operationalisering av analysverktyget

Det analysverktyg som kommer att användas vid denna uppsats undersökning har presenterats i tidigare kapitel. Undersökningen kommer att genomföras med hjälp av kvalitativa intervjuer där vi intervjuat informanter från relevanta organisationer. Frågorna som ställts under intervjuerna har anpassats efter analysverktyget som här nedan kommer att operationaliseras.

3.5.1   Förståelse

Van Horn och van Meter diskuterar, i sin skrift, problematiken som sker om implementeraren inte förstår vad som ska genomföras. (1975:478) Utifrån detta har denna del av analysverktyget tagits fram för att se huruvida informanterna förstår uppdraget som dem ska genomföra. Hur tydlig har kommunikationen varit? Vad har personerna på Arbetsförmedlingens huvudkontor tänkt på när uppdraget ska formuleras ut? Vad gör sektionscheferna för att öka kunskapen hos arbetsförmedlarna? Men framförallt, hur mycket förstår arbetsförmedlarna eller de som ska skapa de tillhörande utbildningarna på kommunen?

3.5.2   Möjlighet

tillräckligt med lärare? Finns det tillräckligt med arbetsförmedlare för att de ens ska ha tiden att sätta sig in i ett nytt uppdrag?

3.5.3   Vilja

Till sist introducerar van Horn och van Meter den del som vi kommer kalla ”Vilja”. Det författarna lyfter är att implementering kan påverkas negativt om implementerarna vägrar göra det dom har fått tillsägelse att göra. (van Horn & van Meter, 1975:482) Här kommer därför intervjufrågorna vara anpassade till huruvida inställningen hos de anställda ser ut. Varför vissa inte kommer vara motiverade till att arbeta med implementeringen. Finns det någon anledning till att kommunen inte finner motivation till att skapa utbildningarna? Finns det något som gör arbetsförmedlarna omotiverade till att presentera utbildningsplikten hos de arbetssökande?

4.   Resultat

Härmed kommer nu resultatet av de intervjuer som genomfördes mellan 18 april och 27 april 2018 att presenteras. Intervjuerna har omfattat de tre teman som har presenterats i kapitlet där analysverktyget presenteras. Så här nedan kommer vi kategorisera och dela upp resultatet i tre delar, som vi kommer att kalla Förståelse, Möjlighet och Vilja. Avslutningsvis kommer varje del att avslutas med några kortare reflektioner.

4.1  Förståelse

Den första delen av analysverktyget kallas för förståelse vilket innebär, som tidigare nämnt, huruvida de som ska implementera har förstått det som ska genomföras. Jag har här därför ställt frågor till de aktörer som står närmast genomförandet, såsom arbetsförmedlare och rektorn på SFI. Vidare har frågor ställts till den kvalificerade handläggare som är aktivitetsansvarig för genomförandet och införandet av utbildningsplikten. Så har skett för att se hur de samtliga tänkt och resonerat för att hjälpa de tjänstemän som ska genomföra politiken i praktiken.

Utbildningsplikten är som vi tidigare berättat, en blocköverskridande överenskommelse som vi kan finna i etableringsreformen men likväl i migrationsöverenskommelsen från 2015.

arbeten? Beror det på den låga utbildningen? Kan det vara ett annat hinder? Om jag har ett pågående trauma, ska jag då utbildas nu eller lösa traumat först” (Westlund, 2018) Även Lillemor Hult, kvalificerad handläggare vid Arbetsförmedlingen tog upp en diskussion kring hur man ska tolka ”att matchas till arbete”. Hon anförde följande:

Men sedan är det ju mycket liksom samhällsekonomiskt försvarbart, eller individuellt försvarbart att sätta en 58 åring i utbildningsplikten eller är det, eller vart går gränsen till när man är matchningsbar mot ett arbete. Ja men det där, och det kräver ju ganska mycket resurser från våran sida såklart. Att få en rättssäker bedömning så att alla förmedlare gör

lika. (Hult, 2018)

Tydligt finner vi redan här problem i tolkningen hos Arbetsförmedlingen. Men det intressanta med utbildningsplikten är framförallt att genomförandet ska ske i samarbete mellan flera aktörer. Därför kommer implementeringen ske både via arbetsförmedlingen och kommunerna.

Något man tidigt märkte var förvirringen i just samarbetet aktörerna emellan. Arbetsförmedlarna hade svårt att förstå vilken skillnad utbildningsplikten egentligen skapade. Caroline Dahlström uppgav följande:

Jag tror att den största svårigheten är att förstå vad det är vi ska göra. Är att det liksom inte finns fler vägar för oss att gå nu, än innan utbildningsplikten. Alltså vi har SFI, vi har liksom men, men, det blir inte en sån stor skillnad för oss just nu. […] vilket gör det svårt, att liksom, se en målbild om var vi ska. Vi kan ju liksom läsa och se att ja, en lågutbildad person, […] vi tycker att den här behöver studera, men vi har liksom inte fler studievägar. Än. (Dahlström, 2018)

Caroline Dahlström, arbetsförmedlare, var inte ensam om detta synsätt utan även Tove D. Karlsson, arbetsförmedlare, tog upp detta och sa ”vi har alltid arbetat mot att de som behöver utbildning ska söka utbildning. Så att jag tror att, det är inte så stor grej för om man får säga så.” (D. Karlsson, 2018)

Ja alltså det otydliga blir ju egentligen bara vilka krav ställs på oss utifrån det här, vad är det som skiljer det här mot för hur det varit förut. Så att ja det är väl det som är det stora frågetecknet egentligen. Men där tror jag att man måste vara noga med att titta på, det låter ju som att man tjatar om det, men man måste ju titta på uppdrag. Vad ska vi göra, i den här verksamheten. Vad säger lagen, vad säger förordningen, vad säger läroplanen och sen kursplanerna. Vad står det för någonting där? Vad är vårat huvuduppdrag där? Och det är ju det vi har att förhålla oss till. men som sagt var det blir ju väldigt tydligt när AF får dom här signalerna att det finns och att den här plikten kommer och om då vi inte gör det AF tycker att vi borde göra, då blir det väldigt tydligt att vi kanske inte riktigt vet vilka krav ställer egentligen staten på oss. Det är väl mest det man kan säga. (Eriksson, 2018)

Vidare ställde jag frågan till sektionschef Jeannette Radstake Gustavsson vid arbetsförmedlingen i Gävle huruvida hon trodde att kommunen vet vad deras uppdrag är. Hennes uppfattning är:

Nej det tror jag inte, skratt. Vi ska ha ett möte nästa vecka faktiskt. Med SFI ska jag börja med nu. […] så vi har ju liksom. Vi har pratat om det, men båda lite, hur ska vi tackla det här? Jag har fått en mycket tydligare bild nu vart jag skulle vilja gå liksom det är ju exempel SFI på heltid och såna saker. Men det är krävs ju en ganska stor omställning från deras organisation också om det ska fungera. en annan möjlighet är att kombinera SFI med Komvux på ett annorlunda sätt och sånt där, (Radstake Gustavsson, 2018)

Arbetsförmedlingen och SFI i Gävle har inte påbörjat sitt gemensamma implementeringsarbete. Dock kommenterar Erik Eriksson ”Jag tror att att eh dit vi har kommit i Gävle kommun, är det många andra kommuner som inte har gjort.” (Eriksson, 2018) Trots att implementeringsarbetet inte riktigt dragit igång så verkar Gävle kommun ligga något i framkant jämfört andra kommuner. Vidare förklarar Eriksson:

Sammanfattningsvis märker man tydligt när det gäller förståelsedimensionen att implementeringen är pågående. Bilden vi får är att det råder relativt stor otydlighet, dels tolkningsproblem, som exempelvis ”matchning” och vad det innebär. Men samtidigt verkar det även finnas en viss skillnad i hur långt man kommit i arbetet/inställning till arbetet beroende på vilken kommun man befinner sig i. Men man ser även att det finns en viss problematik förmedlare emellan och hur deras tolkning ser ut. Detta kan framförallt bli problematiskt då det är arbetsförmedlarna som är de som ska besluta om vilka som omfattas av utbildningsplikt. Avslutningsvis kan jag dra slutsatsen att förvirringen i samarbetet aktörer emellan är stort för tillfället. Dock är det särskild vikt att man reflekterar över att processen är pågående och ännu inte färdig. Något som också är särskilt intressant är att Erik Eriksson, Rektor SFI Gävle, Tove D. Karlsson, arbetsförmedlare, och Caroline Dahlström, arbetsförmedlare, tog diskussionen om huruvida utbildningsplikten faktiskt kommer skapa någon skillnad över huvud taget.

4.2  Möjlighet

Den andra delen av analysverktyget benämns som möjlighet. Denna kategori utgår ifrån huruvida de som ska implementera har möjlighet att implementera politiken. Resursfrågor för exempel hör hemma under denna dimension.

I och med utbildningsplikten har regeringen delat ut ett ekonomiskt tillskott till kommunerna. (UTB ekonomi, Regeringskansliet, 2017) Frågan är dock om det är tillräckligt eller om det finns annat som kan sätta käppar i hjulen under implementeringen. Erik Eriksson, rektor på SFI, berättade:

[…] det är ju en jättebrist på det, [lärare] nu har jag haft tur här och har många skickliga lärare som också vill komma till mig. Så att det känns ju fantastiskt för mig, men det hade inte behövt vara så. Jag hade kunnat suttit här och haft 10% obehöriga, rent procentuellt sätt, för så kan det se ut i andra kommuner. Så att, man kämpar med det. (Eriksson, 2018)

Samtidigt lyfter Björn, kvalificerad handläggare, Caroline, arbetsförmedlare, och Tove, arbetsförmedlare, problematiken med utbildningar. Det som verkar vara det främsta problemet som Arbetsförmedlingen ser just nu. På frågan om vilka så kallade flaskhalsar som de tror att kan uppstå får jag svaren ”Ja dels att utbildningarna inte finns. Det är väl det stora.” (Westlund, 2018). På samma fråga svarar Caroline Dahlström ”den största är tror jag väl att vi står inför och det är att överhuvudtaget få till utbildningarna” (Dahlström, 2018) Även Tove instämmer med föregående talare och uttrycker sig om samma fråga ”att det inte finns något att anvisa till, ehm, eller det man kan hänvisa till har för hög nivå” (D. Karlsson, 2018)

Efter att ha fått dessa svar kontaktade jag återigen Erik Eriksson rektor på SFI, denna gång via mail, för att se vad han hade att säga angående det problem som informanterna vid

arbetsförmedlingen kände. Eriksson förstod problematiken och uttryckte sig såhär ”Svaret är både ja och nej. På SFI är det inget problem med att möta behovet.” (Eriksson, 2018) Vidare så förklarade han ”Men när det gäller kombinationen SFI med en yrkesutbildning på

gymnasial nivå så finns det däremot begränsningar idag.” (Eriksson, 2018)

På grund av detta känner sig arbetsförmedlarna osäkra och vågar inte hänvisa till utbildningsplikten, Caroline Dahlström, arbetsförmedlare uttryckte sig enligt följande:

Jag måste ju göra bedömningen så jag måste ju informera om att jag gör en bedömning om att du behöver studera. Men att gå in mer i detalj på vad det skulle innebära det är ju någonstans att faktiskt öppna för att personen säger ”nä men gud vad bra! Vad kan jag göra mer?” – ”Jaaa, vi kan vänta!” (Dahlström, 2018)

[…] vi har ju som sagt samarbetat väldigt nära SKL och skolverket. [..] men vi har ju framförallt också uppmuntrat våra lokalkontor att bidra till kommunernas förståelse genom dialog och så vidare. För att på inget annat sätt kan vi nå fram tror jag så att det

blir tillräckligt konkret. (Hult, 2018) 1

Tydligt blir det att utbildningsplikten kommer att fungera olika i beroende på kommun och att det ställs höga krav på Arbetsförmedlingen och kommunernas samarbete. I de kommuner där Arbetsförmedlingen och kommunen inte har ett upparbetat samarbete sedan tidigare så framgår det att det kan komma att bli problematiskt för implementeringen. Hult förtydligar att det som kan komma att skapa hinder för implementeringen är just det gränsöverskridande samarbetet mellan Arbetsförmedling och kommun. Hult sa:

Vi kan ju bara styra, liksom, våran myndighet, sen har ju vi gått ut med uppmaningar tillsammans med SKL, liksom i samverkan, om att också kommunerna behöver ju eh, ställa upp på det här. Och det är ju dom som slutligen ska leverera. Eh, samtidigt så har ju vi också varit väldigt tydliga, inte minst emot uppdragsgivarna, så regeringen, om att det är problematiskt att kommunerna inte har fått något uppdrag. (Hult, 2018)

För att sammanfatta möjlighetskapitlet finner vi tydligt resursproblem när det kommer till lärare. Att finna utbildade lärare verkar vara ett stort problem och utan lärare blir hela ordningen svår att genomföra och realisera i praktiskt arbete. Vidare lyftes problematiken kring att Arbetsförmedlingen inte känner att det finns faktiska utbildningar de kan hänvisa till. Detta verkar framförallt göra arbetsförmedlarna osäkra, något som resulterar i att de inte vågar använda sig av utbildningsplikten i praktiken. Avslutningsvis så ser vi att både Arbetsförmedlingen på flera nivåer samt kommunen reflekterar över de problem som kan uppstå i samarbetet aktörerna emellan.

4.3  Vilja

Slutligen presenteras den tredje och sista delen av analysverktyget. Denna dimension utgår främst från tjänstemännens vilja att implementera reformen. Innebörden är följande. Om

1  _{Denna  aspekt  kan  anses  passa  bättre  in  i  förståelsedimensionen.  Jag  har  dock  valt  att  använda  svaren  om}  

tjänstemännen är kritiska till uppdraget kommer det bli problematiskt för själva implementeringen. Motivationsfrågor och diskussion kring personliga åsikter passar därför in under detta kapitel.

I slutet av intervjuerna så fick informanterna svara på frågor utifrån viljan att implementera utbildningsplikten. Det tydligaste motståndet vi fann som svar hos flera av informanterna handlade om själva begreppet ”utbildningsplikten”. Lillemor Hult, kvalificerad handläggare, uttryckte sig såhär ”[…] jag motsätter mig lite liksom namnet, eller begreppet. För att egentligen handlar det om att individerna behöver studera, utbildningsplikt eller inte.” (Hult, 2018) Även Tove D. Karlsson, arbetsförmedlare, instämmer ”[…] det är väl kanske just själva ordet, […] plikt, alltså” (D. Karlsson, 2018) Likväl instämmer sektionschef Jeannette Radstake Gustavsson in ”Jag tror det är en jättebra lösning att utbildning blir mycket tydligare del av det utbudet vi har, eh, plikt, har jag ju alltid lite svårt, men det är bara min personliga åsikt.” (Radstake Gustavsson, 2018). På frågan om arbetsförmedlaren Caroline Dahlström vill implementera utbildningsplikten så lyder svaret såhär

Jag tycker det är en jättebra grej, jag kan ju liksom personligen känna att jag har lite svårt för, liksom, att prata om saker som plikt och måsten, och alltså, av flera anledningar. Både för att för att jag liksom rent personligen och privat tycker att jag tror att människor kan vilja saker ändå men också för att det retoriskt är ganska avskräckande. (Dahlström, 2018)

Arbetsförmedlaren Tove D. Karlsson tillägger ”det skulle ju låta mycket mera trevligt och positivt om det hette rätt till grundläggande utbildning, så bockar man i att den personen har rätt till att få den här möjligheten, för att jag bedömer att den inte kommer komma ut i arbete,” (D. Karlsson, 2018) Men bakom namnet så finns även andra frustrerande delar. Implementeringen har som tidigare tagits upp varit svårmotiverad på grund av att arbetsförmedlarna inte känner att det finns utbildningar att anvisa till. Caroline Dahlström spinner vidare och förklarar

blir, ska jag väl säga, lite av en frustration, att vi får mer administration men inga fler verktyg, inga fler vägar, så. (Dahlström, 2018)

Även på kommunen så ser Eriksson att det finns en viss frustration hos lärarna. På frågan om han trodde att lärarna hade jobbigt med just implementeringen av utbildningsplikten löd svaret:

Ja precis, och det är ju egentligen inte bara utbildningsplikten, utan hela etableringstiden, utan också sen när dom går över till socialtjänsten. För det är ju samma sak där, dom kräver ju också närvaro och, och att dom ska vara här. Och det blir ju att du kanske kan känna som lärare ibland, att eleverna är här och sitter av tiden. Istället för att verkligen göra någonting. Men dom kanske inte har motivationen. Så utbildningsplikten löser ju inte med automatik att personer lär sig mycket mer mycket snabbare. Det kan ju också bli bakvänt att dom som egentligen inte är så intresserade är fortfarande inte det, och det kan bero på olika saker förvisso. Det kan ha att göra med att man har en sjukdomsbild kring sig som gör att det blir jobbigt, eller så är man helt enkelt inte intresserad. (Eriksson, 2018)

Diskussionen kretsade då huruvida lärarna finner något engagemang kring implementeringen och på frågan om han trodde att lärarna var negativt inställda sa han ” Ja, alltså inte negativt, men kanske inte alltid ser till hela strukturen. Och ah, och så kan man väl säga.” (Eriksson, 2018) diskussionen gick över till att lärare hellre undervisar elever som vill vara närvarande ”ja men det är klart, än att någon säger åt någon att ”du måste vara här”.” (Eriksson, 2018) Men även Eriksson som rektor på SFI kan känna igen sig i lärarnas oro. Han tillägger:

Går det att tvinga personer till att lära sig saker genom ekonomisk…öh ja men, påtryckning. Är det rätt väg att gå egentligen? […] i stort sätt förstår jag vad man vill med det såklart. […] utifrån ett samhällspolitiskt perspektiv förstår jag varför man gör det. Men utifrån utbildningsperspektiv är det ju som att skjuta sig i foten litegrann, […] vad får det för konsekvenser egentligen. Vad kan vi hm. Kan vi få ut någonting utav det här egentligen? Som vi inte redan får? Det är den frågan jag kan ställa mig litegrann. (Eriksson, 2018)

jättemycket med frågan heller.” (D. Karlsson, 2018) På frågan om hon tror att det handlar om huruvida viljan att implementera fortsätter hon

ja, det kan det ju göra, det handlar om prioriteringar, det har ju varit väldigt mycket förändringarna […] inom etableringen, det har gått från rättighetslagstiftning till program, beslut och helt enkelt, jag tror att det handlar om har lite med det att göra. Man har vi har inte hunnit i kapp riktigt. (D. Karlsson, 2018)

Något som dock framgår som positivt är inställningen till samarbetet mellan kommun och Arbetsförmedlingen. Både Erik Eriksson, rektor på SFI och Jeannette Radstake Gustavsson som sektionschef, lyfte samarbetet under sina intervjuer. ”Utan vi har ett om man ser för vår kommun, med dom som jobbar med den här målgruppen, så har vi ett jättebra och tight samarbete. Eh vi har haft det i många år nu.” (Eriksson, 2018) Erik fortsätter dock med att det är inget man ska ta för givet

Det fungerar ju jättebra i kommunen idag. och det kanske är det som jag beskriver här. Den resan som Gävle kommun har gjort här med arbetsförmedlingen, den är det många kommuner som inte har gjort. Än. Ska jag säga, inte ens i närheten har dom gjort. (Eriksson, 2018)

Även Jeannette instämmer och förklarar ”[…] här i Gävle har vi haft ett jättebra samarbete senaste åren. Vi jobbar ganska nära SFI, vi jobbar ganska nära, vi har ju Sprintgymnasiet här i Gävle också […]” (Radstake Gustavsson, 2018)

5.   Diskussion

I föregående kapitel presenterades resultatet av undersökningen som skett genom tre kategorier.

Förståelse, möjlighet och vilja. Härefter kommer det nu att presenteras en sammanfattning av

slutsatserna utifrån de tre dimensionerna och en analys av dessa.

5.1  Analys och slutsats

I det första delkapitlet, förståelse, framgick att det förmodligen finns en viss otydlighet förmedlare emellan. Som nämnt i teorin så lyfte Hertting diskussionen kring att handläggare på arbetsförmedlingen kan tolka beslut på olika sätt, vilket leder till att olika personer får olika behandling. Just detta fick vi se en reell oro inför i resultatet, då det lyftes att förmedlare emellan hade olika tolkningar av just utbildningsplikten och dess genomförande. Detta kan bli högst problematiskt om möjligheten till utbildning blir olika beroende på vilken arbetsförmedlare eller vilket kontor du besöker. Detta återspeglar just ett annat problem som togs upp, just vad begreppet ”matchning” faktiskt innebär. Vidare utvecklades problematiken kring detta och det diskuterades vad som är samhällsekonomiskt försvarbart? Vilka personer, trots att de inte kan matchas, ska studera? Otydligheten kring begreppen försvårar rejält för genomförandet av utbildningsplikten.

Fortsättningsvis fann vi problemet hos kommunerna. Kommunen kände viss osäkerhet över vad som förväntas av dem, dock kände vår representant att framstegen hos större kommuner var betydligt bättre än vid mindre kommuner. Arbetsförmedlingen instämde om att kommunerna inte riktigt vet vad det är dem ska göra, utan att de behöver tid för att ses och planera samarbetet. Det är nog just detta som även kan bli det så kallade

implementeringsproblemet som Pressman & Wildavsky presenterade. Implementeringen av

politiken kan bli något helt annat än det som var tänkt, när vardagliga problem kommer i vägen, såsom att sektionschef och rektor ännu inte har träffats för att diskutera detta ordentligt. Förklaringen till detta skulle då kunna vara att de båda aktörerna kanske har haft annat arbete göra på var sitt håll. Dock såg de ändå positivt på samarbetet då de hade bokat in möten för diskussion och planering av hur de ska gå tillväga. Därför tror jag inte att detta kommer stå för någon större problematik i framtiden, i alla fall inte för denna kommun. Det kanske är mer problematiskt i mindre kommuner med mindre resurser.

Den andra kategorin utgick från möjligheter och huruvida implementeringen kan genomföras. På kommunen uttrycktes det att de ekonomiska resurserna inte var ett problem. Snarare låg problemet i att lärarbristen är hög, möjligheten att anställa lärare vid tillfället för intervjun fanns. Den aktuella kommunen där vi befann oss hade dock fördelen att ha utbildade lärare. Men det lyftes att så inte var fallet i alla kommuner i Sverige. Detta kommer självklart kunna innebära stora problem för införandet av utbildningsplikten och såklart andra utbildningar, om det inte finns möjlighet att anställa lärare i vissa kommuner.

(utbildningarna) och å andra sidan förordningen och den arbetssökandes önskan om utbildning. Sidorna riskerar att hamna i konflikt.

Vidare lyftes problematiken kring att Arbetsförmedlingen bara kan styra sin egen myndighet samt att det är problematiskt att kommunerna inte har fått ett uppdrag gällande detta. I den aktuella kommunen där intervjuerna har skett så verkar samarbetet mellan kommun och Arbetsförmedling vara så pass upparbetat att problematiken inte kommer vara speciellt hög. Däremot i kommuner som inte har ett upparbetat samarbete med Arbetsförmedlingen så kommer arbetet med implementeringen att ta betydligt längre tid, om det någonsin genomförs. Därav är min åsikt att chanserna för att uppdraget faktiskt genomförs öka om regeringen skulle ge kommunerna detta som ett faktiskt uppdrag.

Till sist presenterade vi den tredje kategorin, vilja. Här var många samstämmiga angående namnet på uppdraget, utbildningsplikten. De tyckte att namnet inte symboliserade vad det faktiska syftet faktiskt är. Dock tror jag inte att detta kommer förhindra implementeringen av utbildningsplikten. Kanske kommer namnet inte användas i första hand, utan man kanske snarare bara väljer att förklara innebörden av utbildningsplikten. Självfallet kan regeringen välja att se över namnvalet för framtiden om inte implementeringen lyckas.

Fortsättningsvis så diskuterades en det viss frustration hos de närmast ansvariga tjänstemännen. Arbetsförmedlarna kände frustration över att de återigen får mer administrativa uppgifter, men inga reella verktyg för att genomföra uppgifterna. Rektorn som intervjuades diskuterade även att det fanns en viss frustration hos lärarna som inte vill arbeta med omotiverade elever som enbart ”sitter av tiden”. Denna problematik tror jag absolut att kan påverka resultatet av implementeringen, då kommunerna och främst de utbildningsansvariga inte blir motiverade att implementera då de faktiskt inte har fått ett riktigt uppdrag från regeringen. När verktygen inte finns så får arbetsförmedlarna det svårt att faktiskt göra något av politiken. Det är framförallt viktigt att regeringen i framtiden ser till att verktygen, så som utbildningar, faktiskt presenteras tidigt i processen.

5.2  Avslutande reflektioner

För framtida studier inom området skulle det framförallt vara intressant om någon valde att se över hur utbildningsplikten ser ut om några år, det vill säga när den är helt genomförd och hur de faktiska resultaten har utvecklats. Eftersom utbildningsplikten kommer från en gränsöverskridande överenskommelse bör den stå fast oavsett styrande regering i Sverige. Det skulle även vara intressant att göra en analys mellan olika kommuner och huruvida arbetet skiljer sig kommuner emellan, framförallt med kommuner av olika storlek.

Huruvida utbildningsplikten i sig lyckas eller inte beror i hög grad på den aktuella kommunen. Jag tror att Gävle kommun har många grundläggande förutsättningar för att kunna lyckas. Som tidigare anförts har kommunen dels en erfarenhet av hög arbetslöshet och dels arbetar arbetsförmedlingsenheten enbart mot en kommun. Vidare finns även en god erfarenhet av arbete med nyanlända. Gävle kommun har dessutom ett relativt högt befolkningsantal. Mot bakgrund av dessa faktorer finner jag att vi dessutom bör kunna generalisera resultatet av mitt arbete till så väl större som mindre kommuner. Vill man generalisera mitt arbete på andra kommuner bör man ha klart för sig om möjligheten till utbildning finns i den kommun man väljer att jämföra med. Alternativt om det går att köpa utbildning av närliggande kommun. Om utbildningsmöjligheten inte finns kan generalisering av resultatet i uppsatsen inte ske. Vi bör även vara försiktiga med att generalisera resultaten till de allra minsta kommunerna. Detta eftersom arbetssättet i Gävle ändå rör ett stort antal människor. I en kommun där det är väldigt få som omfattas av utbildningsplikt kommer arbetet förmodligen fungera på ett annat sätt och vi kan därför inte använda Gävle som ett gott exempel. Vi kan heller inte generalisera mitt arbete på kommuner som helt saknar ett tidigare etablerat samarbete med Arbetsförmedlingen.

För att generalisering till annan kommun ska ske bör den jämförande kommunen ha liknande arbetsstyrka som informanterna i denna uppsats.

implementeringen av just denna reform om kommunen fick utbildningsplikten som uppdrag av regeringen.

Vidare så behöver arbetsförmedlarna, men även kommunen få se en skillnad. Det arbetsförmedlarna och SFI lyfte som svårt, handlade om att man inte förstod skillnaden mellan tidigare och nuvarande regelverk. Detta kan dessutom påverka tjänstemännens motivation. Av detta skäl är det särskilt viktigt att uppdragsgivaren tydliggör uppdraget.

Sedan till det mest självklara, utbildningarna måste utformas. Detta är förstås en utmaning då personerna som omfattas av utbildningsplikten kan komma att ha oerhörda olika bakgrunder. Om inte adekvata utbildningar presenteras kommer utbildningsplikten aldrig kunna implementeras.

Källförteckning

SFS 2017:820. Förordning (2017:820) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet.

Hertting, N. Implementering: perspektiv och mekanismer. Ingår i: Rothstein, B., Ahlbäck Öberg, S., Hertting, N., Jönsson, C., Lundquist, L., Lundqvist L. J., Persson, A., Pierre, J., Sjöstedt, M., Olofsdotter Stensöta, H., & Teorell, J. (2014). Politik som organisation. Lund: Studentlitteratur AB.

Esiasson, P. Gilljam, M. Oscarsson, H. Towns, A. Wängnerud, L. (2017) Metodpraktikan,

konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: Wolters Kluwer.

Regeringskansliet. (2017) Mer pengar till kommunerna för utbildningsplikten av nyanlända. Hämtad 2018-05-12, från http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/12/mer-pengar-till-kommunerna-for-utbildningsplikten-for-nyanlanda/

Van Meter, D. S. Van Horn, C.E. (1975) The Policy implementation Process: A Conceptual

Framework, Administration & Society, (6) (4)

Rydén, B. (2003) Principen om den anpassningsbara försvarsförmågan – Ett

implementeringsperspektiv på svensk försvarspolitik under försvarsbeslutsperioden 1997-2001. (Doktorsavhandling, Örebro universitetet, Örebro) Hämtad från Uppsala

universitetsbibliotek.

Lipsky, M. (1980) Street-Level Bureaucracy, Russel Sage foundation

Internet

SCB. (2017) Kommuner i siffror. Hämtad 2018-05-16, från https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/kommuner-i-siffror/#?region1=2180&region2=

Löfgren, K. (2012) Implementeringsforskning – en kunskapsöversikt. Malmö: Malmö stad. Hämtad 2018-05-11, från

http://malmo.se/download/18.d8bc6b31373089f7d9800026373/Karl+Löfgren_Implementerin gsforskning.pdf

Migrationsverket. (2016) Statistik 2015, Hämtad 2018-05-16 från, https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Statistik/Oversikter-och-statistik-fran-tidigare-ar/2015.html

Migrationsverket. (2017) Statistik 2016. Hämtad 2018-05-16 från, https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Statistik/Oversikter-och-statistik-fran-tidigare-ar/2016.html

Migrationsverket. (2018) Översikter och statistik från tidigare år. Hämtad 2018-05-18 från,

Regeringskansliet. (2017). Frågor och svar om utbildningsplikt. Hämtad 2018-04-13, från http://www.regeringen.se/artiklar/2017/06/fragor-och-svar-om-utbildningsplikten/

Arbetsförmedlingen. (2018). Etableringsuppdraget – så arbetar vi. Hämtad 2018-04-12, från

http://www.arbetsformedlingen.se/Om-oss/Om-Arbetsformedlingen/Etablering-av-nyanlanda/Sa-arbetar-vi-med-nyanlandas-etablering.html

Migrationsinfo. (2016). Etableringsreformen. Hämtad 2018-04-12, från https://www.migrationsinfo.se/arbetsmarknad/etableringsreformen/

Regeringskansliet. (2017). Frågor och svar om införandet av det nya regelverket för

etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare. Hämtad 2018-04-13, från

http://www.regeringen.se/artiklar/2017/11/fragor-och-svar-om-inforandet-av-det-nya-regelverket-for-etableringsinatser-for-vissa-nyanlanda-invandrare/

Utredning från: Arbetsförmedlingen. (2016) Remissyttrande: Ett nytt regelverk för nyanlända invandrares etablering i arbets- och samhällslivet (Ds 2016:35) Förlagsort: Förlag hämtad

från,https://www.arbetsformedlingen.se/download/18.546b84d6158f5ee07763100f/14821390 37476/remissyttrande+ett+nytt+regelverk+for+nyanlanda+invandrare.pdf

Regeringskansliet. (2015). Insatser med anledning av flyktingkrisen. Hämtad 2018-04-13, från http://www.regeringen.se/contentassets/6519e46a9780457f8f90e64aefed1b04/overenskomme lsen-insatser-med-anledning-av-flyktingkrisen.pdf.

Regeringskansliet. (2017). Frågor och svar om utbildningsplikt. Hämtad 2018-04-13, från http://www.regeringen.se/artiklar/2017/06/fragor-och-svar-om-utbildningsplikten/

Arbetsförmedlingen. (2018). Frågor och svar om etableringsprogrammet. Hämtad 2018-05-10, från https://www.arbetsformedlingen.se/Om-oss/Om-Arbetsformedlingen/Etablering-av-nyanlanda/Fragor-och-svar-om-etableringsprogrammet.html

Ekonomifakta. (2018). Arbetslöshet (Arbetsförmedlingen), Gävle. Hämtad 2018-08-19, från

https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Regional-statistik/Alla-lan/Gavleborgs-lan/Gavle/?var=17255 Intervjuer

Erik Eriksson, rektor, SFI Gävle kommun.

Lillemor Hult, kvalificerad handläggare, aktivitetsansvarig för utbildningspliktens införande och genomförande, Arbetsförmedlingen.

Björn Westlund, kvalificerad handläggare, Arbetsförmedlingen.

Jeannette Radstake Gustavsson, sektionschef, Arbetsförmedlingen Gävle.