Biografisk självgestaltning

Biografisk självgestaltning

F E I W E L K U P F E R B E R G

Institut for Samfundsudvikling og Planlaegning, Aalborg Universitet

Inledning

Sam hällen förändras, men det gör enskilda individer också. Förhållandet m ellan de två förändringsprocessem a, dvs hur sam hälleliga förändringar knyts sam m an m ed biografiska livsförlopp är huvudtem at för den m oderna biografiforskningen (Fuchs, 1984, A lheit & H oem ing, 1989, von W ensiers- ki, 1994, B erger & Sopp, 1995, Fischer-R osenthal & A lheit, 1995, D iew ald et. al. 1995). Avsikten med denna artikel är dels att introducera några av de teoretiska och m etodiska överväganden m an finner inom speciellt den tyska biografiforskningen, m en också att kritiskt granska den sociologiska tradi­ tionens uppenbara svårigheter med att betrakta biografiska livsförlopp som självgestaltade, dvs ett resultat av biografiskt arbete och biografiska hand­ lingar, med utgångspunkt i individen själv.

Biografisk refiexivitet

P roblem et m ed biografisk självgestaltning är ju långtifrån nytt, den m oderna litteraturen i bred m ening handlar i stort sett inte om annat. Insikten att biografisk självgestaltning ska ses m ot bakgrund av sam hälleliga m odernise­ ringsprocesser där det reflexiva elem entet (G iddens, 1990,1991, B eck, 1992) står centralt, både i förhållande till biografisk självgestaltning och den sam hälleliga utvecklingen tem atiseras redan i slutet av 1800-talets tidiga ” m odernistiska” litteratur, inte m inst bland skandinaviska författare (Ibsen, Strindberg, H am sun).

D etta sker ungefär sam tidigt som M arx, D ürkheim , Sim m el och W eber lägger grundstenarna till den m oderna sociologin, där frågan om biografisk självgestaltning och det ” reflexiva arb ete” som detta förutsätter i stort sett är frånvarande. Senare sociologer som Parsons och Schutz skiljer sig från klassikerna så tillvida att de i högre grad betonar den reflexiva dim ensionen i sociala handlingar, m en utifrån antagandet att denna reflexivitet redan är förstrukturerad eller inbyggd i de sam hälleliga strukturerna själva. De senare är i princip ” o rö rlig a” eller opåverkbara av biografiskt självgestaltande handlingar.

D essa strukturer kan definieras på m ikronivå (livsvärlden) i form av förutsägbara rutiner och typologiserad ” receptkunskap” (Schutz, 1973 - 75) eller alternativt på m akronivå där de antar form en av en system given m ålm edelrationalitet, inbäddad i sam hälleligt definierade norm er (Parsons, 32 Sociologisk Forskning 4 ■ 1995

1968), det H aberm as kallar system /livsvärld. A tt Parsons och Schutz väljer att betona olika aspekter av den sam hälleliga förstruktureringen av m änsk­ liga handlingar hindrar dock inte att de i grunden är ganska eniga. B ägge förutsätter sam m a, outtalade axiom , näm ligen att det är m öjligt och fruktbart att arbeta m ed förstrukturerade handlingstypologier som förståelseram ar för envar typ av socialt definierade handlingar.

D et betyder att individers handlingar alltid i sista hand är förutbestäm da, de kan per definition inte gå utöver dessa gränser. D etta betyder i sin tur att sam hälleliga förändringar m åste uppfattas som självgenererade. Förändring­ ar uppstår inte på grund av att m änskliga handlingar bryter upp de satta gränserna, m en ses som uttryck för att dessa gränser i sig själva flyttas.

I denna m ening är sociologin djupast sett vetenskapen om subjektlösa, biografiskt opåverkbara förändringar. B iografier är fångar i system et eller livsvärlden eller bägge delarna och fram för allt har de ingen självständig, gränsöverskridande roll.

D et är denna uppfattning av sociala förändringar jag vill ifrågasätta i denna artikel. B iografisk självgestaltning, som jag ser det, problem atiserar hela denna förståelseram , ty den antyder att det finns en dynam ik utanför den subjektlösa förändringens ram ar, ja att uppkom sten av ” det n y a ” (oav­ sett om vi talar om vetenskap, konst, politik, teknologi etc.) inte kan förstås utan att relateras till den biografiska självgestaltningens problem atik.

D et jag föreslår pekar ut över den skarpa uppdelning av ” m ak ro ” - och ” m ik ro ” -orienterad sociologi som präglat de senaste decenniernas sociolo­ giska diskussioner. D en fråga vi m åste ställa oss är h u r sociologin ska gå vidare och bryta m ed det m era fundam entala antagandet om subjektlösa förändringar. D et är här frågan om biografisk självgestaltning blir central.

P roblem et som jag ser det är inte bara teoretiskt m en också m etodiskt. D et är något i själva det sociologiska språket och sättet att rekonstruera det sociala livet i all sin kom plexitet som gör att sam hälleliga förändringar beskrivs och analyseras som om de var subjektlösa. Själva sociologins berättarteknik eller retorik utgränsar den biografiska självgestaltningens problem atik, för att denna stör den bild av sam hälleliga förändringar som sociologin m issionerat för alltsedan den etablerade sig som självständig disciplin för om kring hundra år sedan.

A tt lära sig berätta på ett m era levande sätt är därför en viktig del av den radikala om orientering av sociologin som en sociologisk biografiforskning im plicerar.

Biografiskt arbete

Som m aren 1891 fly r den m isslyckade dram atikern T heodor H erzl sitt älska­ de W ien, som inte längre vill veta av honom och ett äktenskap som efter bara två år knakar i fogarna. Han vill så långt bort som m öjligt, m en den franska A tlantkusten visar sig inte vara det han söker efter, så han ändrar färdrikt­ ning söderut, m ot Pyreneem a och ham nar så sm åningom i en stilla bergsby vid nam n Luz. H ans tankar är i uppbrott som resultat av en stor besvikelse. Å ter igen har ett av hans m ästerverk, ett teaterstycke, blivit refuserat av sam tliga teatrar i W ien. H ans flykt är ett illa m askerat försök att slicka såren efter denna, den senaste i raden av djupt försm ädliga förödm jukelser. Hans sårade självtillit slår dock ifrån sig, han är inte beredd att ge upp.

Då han anländer till den undersköna byn sprudlar hjärnan av idéer om hur stycket ska ändras så det blir ännu bättre, m en inspirationen varar inte veckan ut och för att kom m a på andra tankar skriver Herzl ett litet resebrev, en ” feuilleton” som han m ed den tillkäm pat självsäkres nonchalans skickar till den i Ö sterrike välansedda dagstidningen

Neu Freie Presse.

A rtikeln antas och publiceras den 10 septem ber sam m a år. D en väcker en m indre litterär sensation hem m a i W ien. Tidningens redaktörer, B acher och B ene­ dikt ber om flera bidrag.

Då han läm nar Luz och reser vidare m ot B iarritz är H erzl igång m ed sitt fem te resebrev. H ans själsliv är dock fortfarande djupt upptaget av teaterpjä­ sen som han är fast besluten att få antagen. De journalistiska artiklarna är m est tidsfördriv och plåster på såren. De är en del av H erzls ” biografiska arb ete” . 1

Herzl är fortfarande fixerad vid ett tidigare biografiskt projekt (att erövra W iens teaterpublik) som han ännu inte är beredd att överge. Efter ankom sten till San Sebastian, där ryktet om hans nyvunna litterära be­ röm m else skapat stor intresse om kring hans person, blir han strax integrerad i de högre klassernas intensiva sällskapsliv. U ppm untrad av de oväntade fram gångarna och den nya sociala rollen, skickar han iväg ytterligare några artiklar i sam m a vinnande stil.

M an skulle kunna tro att detta skulle få det biografiska arbetet att ändra karaktär och att H erzl nu skulle kunna förm ås att läm na det tidigare, m isslyckade biografiska projektet bakom sig. D etta sker dock inte. F ram ­ g å n g a rn a ! den nya rollen får istället Herzl att pånyo försöka sig på att revidera den refuserade pjäsen. Full av tillförsikt, går han igång. O m ­ skrivningen går dock trögt, m ycket trögt. Å terigen skulle m an förvänta att detta inre m otstånd borde vara en tydlig signal och få Herzl att reflektera djupare över vad han egentligen vill m ed sitt liv och ändra sin ” berättelse” så den bättre passade in m ed den nya ” kolonisering av fram tid en ” (G iddens, 1991) som nu ligger öppen för honom . D etta sker dock inte. Om något går H erzls berättelser i m otsatt, regressiv riktning.

I ett brev hem till föräldrarna skriver han om sina svårigheter: ” M en det gör ingenting. A lla goda ting tar tid, och den här p jäsen kom m er att bli m itt m ästerstycke. O m jag begriper m ig på någonting som helst, h ar Tyskland aldrig sett en så djup kom edi som denna” (cit. P aw el, 1989, s. 143).

Repair work

Herzl var en eländig dram atiker, och den typ av m elodram atiska, rom antiska teaterestetik han kände sig hem m a i var helt passé. H ans livsbana som dram atiker var definitivt slut, den ende som vägrade inse det var T heodor Herzl själv, vars starkt narcissistiska behov av socialt erkännande (K ohut, 1971) inte kunde tåla de förödm jukande nederlag han upplevt. Innan han kunde börja på att om definiera sitt biografiska projekt, var han därför tvungen att utföra det G offm an kallar ” repair w o rk ” p å sitt sårade självm ed­ vetande (B um s, 1992). D etta tyder på att biografiskt arbete tar tid. Vi ändrar inte uppfattning om oss själva bara för att vi har varit utsatta för ett antal personliga nederlag. Ju m era kränkande detta nederlag är, ju större behov har vi av social upprättelse.

K onsekvensen blir att aktörens reflexion över det rationella i valet av ett bestäm t biografiskt projekt snedvrids. I stället för att fråga sig själv om det kanske var valet av ju st detta projekt som borde om prövas, envisas aktören m ed att uppfinna den ena efterrationaliseringen efter den andra till varför projektet ännu inte har lyckats. Vilket ställer frågan om det kan vara något i det m o dem a själv som får oss att övervärdera rationaliteten i våra h an d ­ lingar. D å vi blir ställda inför dessa handlingars faktiska irrationalitet, tenderar vi att i efterhand tilldela tidigare handlingar en rationalitet som de inte hade, vilket i sig själv är irrationellt eftersom det m inskar våra chanser att bli herre över vårt eget öde. Förklaringen ska tydligen sökas i det biografiska arbetets inre dynam ik i en m odem kontext.

En m otsvarande narcissistisk regression kan m an finna hos den tidigare ” system nära” eliten i D D R, vars biografiska projekt ju i hög grad var nära kopplad till D D R ’s existens. D å staten försvann, blev tidigare biografiska investeringar i ” det socialistiska experim entet” värdelösa över en natt (M ar­ kovits, 1993, von W ensierski, 1994). Ingen i det ” o fficiella” Tyskland ville ha något att göra m ed individer som kunde göras ansvariga för att bygga en M ur kring ett helt land och system atisk diskrim inera alla dem som inte ville stanna, till den grad där individerna blev helt rättslösa och kunde skjutas ned på fläcken. I stället för att öppet erkänna att det m åste vara något inneboende fel i det socialistiska projektet själv som gjorde att det kunde léda till sådana resultat, kom huvudparten av den detroniserade, system nära elitens ” b io ­ grafiska arb ete” dock att i likhet m ed H erzls riktas m ot det förflutna snarare

än fram tiden. Projektet som sådant var det inget fel på, det skulle bara göras bättre nästa gång.

Det paradoxala är att denna ” regressiva” vändning stärktes efter att PD S, efterföljaren till det styrande SED, kom över sin väljarm ässiga vågdal 1990 då m an låg på under 10 procent i genom snitt i Ö sttyskland. Fyra år senare, ” S upervalåret” 1994, hade väljaranslutningen närm ast fördubblats, detta sam tidigt som de ” nystalinistiska” ström ningarna i partiet växte sig allt starkare.

O ckså här finner vi en klar parallell till H erzls fall. D et ökade förtroendet i befolkningen för PDS var knappast uttryck för en längtan tillbaka till det gam la DDR, m en antydde att det var behov för ett ” m o d ern t” vänsterparti utanför det m era etablerade SPD som, befriat från ideologiskt vrakgods, kunde sam la ett brett m issnöje mot den återföreningspolitik som regeringen Kohl stod för. D etta var den linje som parlam entsgruppens ledare G regor Gysi och partiordföranden Lothar Bisky stod för (Falkner & Huber, 1994) m en som de hade uppenbara svårigheter att genom driva gentem ot det ” gam ­ la g ard et” . D essa äldre generationer som hade grundat och byggt upp staten (H oem ing, 1995) hade fastnat i sitt biografiska arbete och kunde inte kom m a loss.

Biografisk konvertabilitiet

Efter de oväntade fram gångarna som freelancejoum alist, stod frågan om Herzls biografiska fram tid och vägde. Om det enbart avhängt av honom själv, skulle han nog ha försökt sig på att återvända till dram askrivandet ännu en gång. Ingenting tyder på att han hade uppgett tanken om att återta sin rättm ätiga plats i W iens teaterm iljö. Likväl ändrar han plötsligt och oväntat sina planer för fram tiden.

M eningen var att Herzl skulle ha fortsatt söderut från San Sebastian, m ot M adrid och därifrån till N ordafrika, m en han kom aldrig så långt, ty strax innan uppbrottet nådde honom ett telegram från

Neue Freie Presse

m ed ett erbjudande om att bli tidningens faste Pariskorrespondent för en lön på

1.000 Francs om m ånaden.

H erzls accepterade strax och reste nästa dag till Paris. D enna förbluffande flexibilitet i om definieringen av det biografiska projektet står i skarpast tänkbara kontrast till det rigida m otstånd han dem onstrerat i den förutgående perioden. O ckså här kan man finna en klar parallell i det östtyska fallet. Inte alla system nära personer höll benhårt fast vid det socialistiska projektet till envar pris. Enstaka individer ändrade radikalt hållning och började se oer­ hört kritiskt på sin tidigare m edverkan i upprätthållandet av den förljugna och starkt repressiva D D R-regim en. D etta verkade oerhört provokerande på m ånga D D R -m edborgare, vars om edelbara reaktion efter D D R ’s plötsliga 36 Sociologisk Forskning 4 • 1995

och oväntade sam m anbrott var att förklara sig ” o sk y ld ig a” till allt det onda regim en förknippades med. D etta var nödvändigt inte främ st för att rensa sig själv, m en för att kunna nostalgiskt hänge sig till allt det ” g o d a” som D D R -regim en associerades m ed, härunder inte m inst de karriärm öjligheter som öppnade sig för alla dem som sjöng m ed i lovsångskören eller bara lät bli att öppet ifrågasätta regim ens existensberättigande.

G enom att förneka detta ” g o d a” och i stället fram häva det inre sam bandet m ellan projektets utopi och den brutala verkligheten, ruckade dessa in­ divider vid de livslögner som om fattade inte bara den system nära eliten, m en den övervägande delen av befolkningen som ju också på sitt sätt ” arran­ g erat” sig m ed regim en.2

De befriande m öjligheter som ligger latent i en om definiering av ett uppenbarligen m issriktat biografiskt projekt blev här uttalat förnekade av om givningen. I H erzls fall var det hans eget narcissistiska ego som klängde sig fast vid det tidigare biografiska projektet, tills om givningen befriade honom från nödvändigheten att ljuga för sig själv. I post-D D R var o m ­ ständigheterna m indre gynnsam m a. E tt helt folks narcissism var sårat och ingen kom individerna till hjälp. Den starka aggressiviteten, som kom m er till uttryck i kom m unikationsblockeringar m ot im porterade västtyskar som kom m it för att hjälpa, de relativt få utlänningarna och de oerhört sällsynta ” W endehälse” ska ses m ot bakgrund av den statusförskjutning som äger rum vid återföreningen.

Före återföreningen uppfattade sig D D R som num m er ett eftersom m an den gången jäm förde sig m ed resten av det socialistiska blocket. Efter återföreningen är stort sett ingenting av det som en gång var D D R och som m an då var täm ligen stolt över (industri, socialpolitik och inte m inst b io ­ grafiska inversteringar i utbildning och yrkeskarriärrer) särskilt m ycket värt. D et fallet H erzl illustrerar är att det är lättare att uppge ett uppenbart förfelat biografiskt projekt om det kan ske utan m otsvarande statusförlust. Förklaringen till att Herzl utan vidare lade tidigare planer om en dram atiker­ karriär på hyllan var att erbjudandet från de två herrarna i W ien gav Herzl det sociala erkännande han förgäves hade sökt att uppnå genom sitt skrivan­ de av teaterpjäser. R esultatet blev att det biografiska arbetet, knutet till ett tidigare m isslyckat projekt nu kunde avslutas en gång för alla. H erzl b e ­ hövde inte längre denne typ av (illusorisk) fram gång för att återskapa sitt självvärde. D en dissonans som tidigare existerat m ellan hans höga u pp­ fattning av sig själv (privat ” socialt v ärd e” ) och om givningens uppfattning (offentligt ” socialt värde” ) var elim inerad.

Vi kunde kalla detta fenom en ” biografisk k o nvertabilitet” . P eter M arris (1985) beskriver en liknande m ekanism i en studie av afrikanska entreprenö­ rer. Pga av den koloniala förtiden, reproduceras en social statusstruktur där offentlig tjänst ligger högst i statushierarkin inom eliten. D å konkurrensen om de m est begärliga tjänsterna inom m inisterierna är hög, försöker några

att skaffa sig extra fördelar genom att ta en utbildning i utlandet, helst vid en av det tidigare koloniallandets prestigefyllda högre läroanstalter. D etta m in­ skar radikalt chansen för den kategori av duktiga och am bitiösa afrikaner som på grund av en m indre prestigefylld utbildning bakom sig nu obön­ hörligt ratas i konkurrensen. D et är för att ” rätta u p p ” på den statusförlust hos ” fö rlo rarn a” att några av dem i stället etablerar sig i det privata affärslivet som egna företagare. D ärvid uppnår individerna ifråga i stort sett den sociala status m an hela tiden eftersträvat och tidigare m indervärdighets- känslor och karriärfrustrationer kan läggas åt sidan.

Tyska biografiforskare fram häver ofta B ourdieus tanke att individuella, karriärorienterade livsförlopp ( ” trajecto ries” ) alltid är inplacerade inom ett givet socialt fält (A lheit & H oem ing, 1989). H ärvid bortses dock från att individer kan hoppa från ett fält till ett annat, ofta på ett täm ligen oförut­ sägbart sätt. Strindbergs biografiska självgestaltning innan han ham nade i författarskrået är ett tydligt exem pel på en sådan ” h arliknande” biografisk livsbana. E fter att i rask takt ha försökt sig på i tur och ordning skådespelar- yrket, läkaryrket, folkskoleläraryrket, telegrafistyrket, bibliotekarieyrket och yrket som freelancejoum alist, slog Strindberg igenom m ed dunder och brak m ed debutrom anen R öda R um m et (B randell, 1983 - 87, L agercrantz, 1979). Det intressanta är att i stort sett alla de karriärer som Strindberg orienterade sig em ot låg socialt på ungefär sam m a nivå (det O rw ell kallar ” the low er upper m iddle c la ss” ).

D et som tycks underlätta byten av biografiska projekt är att det finns så m ycket att välja m ellan inom sam m a eller liknande statusnivå. Tyska socio­ loger har nyligen kom m it fram till att om m an tar hänsyn till denna dim en­ sion, fram står den biografiska om gruppering som sker efter återföreningen som betydligt m indre dram atisk än den om edelbart kan se ut. Enligt en studie utförd vid M ax-Planck-Institut für B ildungsforschung i Berlin, har nästan alla östtyskar under de första fyra åren (1989 till 1993) upplevt dram atiska förändringar i sin yrkesm ässiga placering. M en om m an ser på vari dessa förändringar består, visar det sig att om kring 75 procent har om placerats till något m otsvarande. A ndelen ” vin n are” (de som har stigit socialt) och ” fö rlo rare” (de som sjunkit) utgör en klar m inoritet (D iew ald et. al. 1995, D iew ald & H uinink, 1995).

Biografiska händelser och normalbiografier

E fter sin utnäm ning till utrikeskorrespondent m ed fast placering i Paris, tycktes H erzls biografiska fram tid vara utstakad. H ans yrkesroll, som pålade honom att tillbringa en stor del av sin tid i det franska parlam entet gav honom en m ycket detaljerad inblick i fransk politik och hans blandning av faktaförm edling och stilistisk elegans gav honom snabbt ett grundm urat 38 Sociologisk Forskning 4 • 1995

rykte. H an hade funnit sig själv och sin ” m etier” och hade nu allt en m an i hans sociala ställning kunde önska sig. O m allt gått som det skulle hade han förm odligen slutat sina dagar som gam m al m an, m ätt och nöjd m ed livet som Tolstoj uttrycker det (Weber, 1967). M en tingen utvecklas inte alltid som m an tror. H erzl var jude av börd om än inte av uppfostran. Till en början ignorerade han den hastigt växande antisem itism en i Frankrike. I hans privata brevväxling och dagböcker från denna tid finner m an rentav u t­ talanden som åtm instone delvis ger antisem iterna rätt. M an m ärker att Herzl här försöker beskydda sin offentliga ställning och yrkesroll, som han i hög grad kom m it att identifiera sig med.

M en så inträffar något som vänder upp och ned på H erzls liv. H ela hans livsplanering tycks ram la sönder om kring honom . B akgrunden är D reyfusaf- fären som starkt upptar sinnena i F rankrike och som kulm inerar då D reyfus blir döm d i en hem lig rättegång för högförräderi.

Herzl var själv närvarande på M ilitärakadem ins gård då D reyfus offentligt blev fråntagen alla sina hedersbevisningar och m ilitära grad, innan den stackars m annen skickades vidare till det fängelsestraff han blivit utsedd att sona för ett brott han inte kunde ha begått, en orättvisa som nästan kom att dela nationen. D et var denna upplevelse som kom att avgöra H erzls vidare livsöde. H an hade i hela sitt liv käm pat em ot att bli identifierad m ed judendom en och tycktes dela m ånga av antisem iternas fördom ar m ot den egna ” stam m en” . Den starka upplevelsen tvingade honom dock att om ­ värdera hela sin tidigare livsbiografi och ur detta uppstår den m ärkliga identitets-förvandling vari T heodor H erzl träder fram i den form som värl­ den lärt att identifiera m ed nam net ” T heodor H erzl” , näm ligen den sionis­ tiska rörelsens grundare och skaparen av den m oderna idén om en själv­ ständig, suverän judisk nationalstat.

Inom biografiforskningen försöker m an att fånga in denna typ av identi- tetsförvandlingar m ed hjälp av begreppet ” biografiska h än d elser” (på tyska ” L ebensereignisse” eller ” B iographische E reig n isse” ). M ed ” Lebenser- reig n isse” m enar Erika H oem ing ” händelser som m edför avgörande för­ ändringar för det biografiska förloppet” (H oem ing, 1987, s. 231). Problem et inom den sociologiskt orienterade biografiforskningen är dock hur m an skiljer sådana täm ligen atypiska självtransform ationer som i H erzls fall från ” norm albiografiska” livsförlopp.

En ” norm albiografi” i Tyskland eller vilket som helst annat ” m od ern t” västligt sam hälle uppvisar som regel ett förhållandevis stabilt och förut­ sägbart m önster. E fter att m an är färdig m ed sin utbildning träder m an in i yrkeslivet och påbörjar sin ” B erufskarriere” . M ilitärtjänstgöring är också en erfarenhet m än delar m ed m ånga andra m än, liksom det att gifta sig och få barn är en norm al biografisk erfarenhet för kvinnor. D ärefter inträder så en fas då bam en flyttar ut ur hem m et ( ” em pty n e st” ), några börjar känna av

sjukdom ar m ed eller utan anknytning till jobbet, m an får b am bam , blir pensionerad och ens vänner och anhöriga d ör och till sist är m an ensam kvar.

I alla dessa tillfällen kan m an tala om avgörande biografiska händelser, m en d et karaktäristiska för dem är den höga graden av förutsägbarhet, vilket i sin tu r g ör en hög grad av institutionalisering eller sam hällelig förstrukture­ ring av dessa förutsägbara livsbiografiska ” statuspassager” (G laser & Strauss, 1971, Levy, 1977) m er eller m indre sannolik. Just denna institutio­ nalisering av livsförloppet har stått i centrum för m ycket av den fram ­ växande biografiforskningen i Tyskland (K ohli, 1985) som därvid i hög grad kom m it att bli en sociologi om livsförloppets norm alisering i det m oderna. K onsekvensen blir att elem entet av biografisk självgestaltning m arginalise - ras eller görs osynlig inom ju st det fält där den upplevs som m est akut av de verkliga aktörerna.

Biografisk självgestaltning

Frågan om den biografisk självgestaltning har stått centralt i litterära skild­ ringar av sam hälle och individ. D et vi kallar ” ro m an en ” kan betraktas som ett försök att i ” fik tiv ” form , analysera hur självet konstitueras i en livsbio- grafisk kontext. ” Fallet H e rz l” är helt autentiskt, m en liknar såtillvida en rom an i det att intresset för en individs livsöde i rom aner fram står som helt legitim t. D en fråga m an m åste ställa sig är varför m otsvarande inte gör sig gällande inom sociologin. Varför kräver en nyfikenhet på det livsbiografiska, den kanske m est naturliga nyfikenhet vi m änniskor är begåvade m ed en om ständig förklaring och genom tänkt argum entation?

D et kännetecknande för litteraturen som m etod är dess större vilja att acceptera kaos och turbulens, m en också att den står m ycket närm are det verkliga livet. D essa två ting tycks hänga intim t sam m an. Livet, inte m inst det sociala livet är betydligt m era kaotiskt än de flesta sociologer och sam hällsvetare vill erkänna. D ärför startar all litteratur värd nam net också ” in m edia re s ” , dvs den hoppar rakt in i det kaotiska och arbetar sig sedan gradvis fram m ot ökad klarhet och ordning.

D är sociologer börjar i det allm änna (begreppen) och idéernas ordning (teorin) låter rom anförfattare, dram atiker och poeter den inneboende struktu­ ren, tem at och dess olika variationer, växa fram ur de biografiskt förankrade indidem as strävan att finna en hållpunkt i en kaotisk och oöverskådlig tillvaro.

L itteraturen förnekar m ed andra ord inte existensen av ordning, m en hävdar sam tidigt att det krävs ett idogt arbete att skapa denna ordning. D en m edierande instansen i detta skapandet av ordning är ju st den biografiska självgestaltningen. Individerna förstår sig själva och sam hället enbart genom

att identifiera sig m ed biografiska projekt som de ” avstäm m er” tills de finner den harm oni de söker (eller ger upp på halva vägen).

En annan viktig skillnad m ellan litteratur och sociologi är att intresset för individuella livsöden, som ju är oerhört varierade, strax stöter på den sociologiska klassificeringsivem . Sociologins ” vilja till vetan d e” eller ” m aktdiskurs” börjar alltid m ed en radikal förenkling av verkligheten. För m arxistiskt skolade sociologer är de ” v erk lig a” aktörerna alltid så kallade ” klasser” , för W eberianer är de ” id ealtyper” och för D urheim ianem a finns det inga aktörer. H är uppträder individer som om de vore ” im pregnerade” av de av sam hället skapade norm erna, m yterna, diskurserna eller praxis- form erna.

M en också skenbart m era livsnära begrepp som ” livsvärlden” kom m er till korta i biografiska livsförlopp, i synnerhet om de läm nar det ” n o rm ala” och ” rutinpräglade” . L ena Inow locki fram häver i en studie av traditions­ bildning och intergenerationell kom m unikation bland judiska fam iljer b e ­ tydelsen av en traum atisk biografi. En sådan är närm ast om öjlig att förm edla och ju st av detta skäl tenderar den att ersättas av återvändande till ” o rto ­ d o x i” . D etta kontrasteras m ed ett huvudantagande hos Schutz om existensen av starkt rutinpräglade och typologiserade vardagskunskapskategorier, vilka ju st förutser en stabil förm edlingssituation. ” M en om livsform en och um - gängesspråket hos en grupp har förändrats, hur kan m an då tala om en social tradering av receptkunskap? O ch hur kan - m ed de olika relevanssystem som uppstått ur extrem a biografiska erfarenheter av förföljelse hos de äldre gentem ot yngre generationerna — överhuvudtaget intersubjektivitet fram - skapas m ellan generationerna” ? (Inow locki, 1995, s. 420).

D et finns utan tvivel sociologiska analyser hos Schutz som avlägsnar sig från det typologiska och där konkreta biografiska livserfarenheter gör fram ­ ställningen både m era levande och övertygande. Jag tänker bl.a. på det lilla m ästerverket ” T he H om ecom er” och den underbara m etaforen ” grow ing old together” . D en stackars Schutz vet dock inte själv vad han ska göra m ed dessa litterärt-sociologiska insikter, ty det passar inte in i den bild av sociologisk vetenskaplighet han kritiskt övertar. M edvetandet om att socio­ logi kan vara m era och nå djupare än vad det objektivistiska vetenskaps­ idealet tillåter, plågar honom och tvingar honom att avbryta sina fenom eno- logiska utredningar ju st då det börjar bli spännande, dvs då hans m etod hotar att spränga gränserna m ellan det subjektiva och det objektiva.

Uppkomsten av det nya

D en första m odem a rom anen, C ervantes D on Q u ix o te (K undera 1987) beskriver en livsbiografi som nästan helt och hållet är av ” tän k t” karaktär, dvs författarens fantasi använder sig här av den fiktiva form en för att skapa i

stort sett helt fritt (dessutom citeras det friskt i texten till en annan text, vilket g er den en ” p o stm o d em ” anstrykning). Det fiktiva uppträder här oför- blom m at och ogenerat, vilket tycks vara en viktig del av njutningen. En författare av m odem a rom aner får tillåta sig vad som helst, det är ungefär C ervantes estetiska budskap. Den enda begränsningen ligger i själva rom an­ form ens konvention, att det ska verka trovärdigt på läsaren, dvs att texten skall leva upp till visa hantverksm ässiga och konstnärliga förutsättningar av ” tillitsskapande” art (H all, 1994, Boylan, 1993). Frågan om vad som väcker tillit eller inte är dock långt ifrån statiskt. ” E stetik ” och estetiska dim ensio­ ner kan därför med fördel studeras som genom sättandet av nya litterära och konstnärliga tekniker. Vilka dessa blir är inte avgjort på förhand, det förut­ sätter ett socialt erkännande av ” det n y a ” som uppträder i konfrontation m ed det ” gam la” .

D enna strid äger förvisso m m inom något som kan kallas ett ” fä lt” som redan är ockuperat av m aktfulla ” p o sitio n er” där personer m ed ett inövat ” h a b itu s” tycks kunna styra och ställa som de vill. I denna m ening kan B ourdieus kultursociologiska typologiseringar (B ourdieu, 1993) m ed fördel användas för att ge en inblick i hur det ” n o rm alt” fungerar om inget oförutsett inträffar. Problem et är att det gör det, gång på gång och varje gång bryter Bourdieus m ödosam t konstruerade korthus sam m an. D etta kan illu­ streras m ed den franska existensialism ens genom brott med Sartres rom an L a N ausée. D en tog honom sju år att skriva och rom anen hade så när inte blivit antagen. D en blev faktiskt refuserad första gången liksom Sartres alla tidigare romaner.

D en passade helt enkelt inte in i fältet, trots att det inte var något fel på S artre’s habitus, han hade sam m a litterärt-hum anistiska skolning som hela den litterära eliten. B oschettis B ourdieuinspirerade ” läsn in g ” av Sartre (B oschetti, 1989) lyckas aldrig lösa denna m otsättning. D enna till tänderna rustade sociolog hackar och sågar och lyckas bara m isshandla liket till oigenkännande. D etta till skillnad m ot de två stora nya biografierna om Sartre (H aym an, 1985, C ohen-Solal, 1987) som inte har något problem i det avseendet. Den livsbiografiska läsningen tycks åtm instone på denna punkt vara suveränt överlägsen det bästa som den m odem a kultursociologin har presterat. Vilket tål att tänka på.

Problem et med sociologiska typologier är att de inte hjälper oss särskilt m ycket då det vi vill beskriva är uppkom sten av det nya, i detta fall en estetisk revolution. D enna innebär ju en rubbning av gam la m aktpositioner och en ” om definiering” av fältet. D et är denna ” transform ationsprocess” som är intressant att studera och här kom m er m an inte ifrån den livsbio­ grafiska dim ensionen i det att det nya alltid uppträder i gestalt av ett antal ” förgrundsgestalter” som ifrågasätter det gam la.

D en franska ” n aturalistiska” rom anens genom brott på artonhundratalet är förbunden m ed Zolas liv och verk liksom im pressionism en är knuten till 42 Sociologisk Forskning 4 ■ 1995

M anet. En stor del av diskussionen om det ” n y a ” i im pressionistem as konst var länge på irrvägar, i det att m an lade alltför stor vikt vid det ” y ttre ” i tekniken, utom dörrsm ålning, de klara färgerna, stora penseldrag kontrastlära etc. D et m an glöm de var det m est revolutionerande hos im pressionistem a, näm ligen det radikalt nya ” social k ontrakt” det bygger på, m en som först avvisades av publiken, näm ligen att den m oderna konsten skulle handla om det m oderna livet själv, alltså om åskådarna, de som frekventerade ut- ställningshallam a och gallerierna och vars utgifter för konstinköp de m oder­ na konstnärerna skulle leva av (Herbert, 1988).

Liksom i den naturalistiska litteraturen, sker det således en avgörande riktningsändring i det att ” nyfikenheten” vänds från det strikt form riktiga till nya,m era fria um gängesform er i den m era öppna stadsarkitekturen ska­ pad av von H aussm ann. D etta har till bildestetisk konsekvens att ” fö rlag an ” inte som tidigare uteslutande är de tavlor som hänger på L ouvre ( ” tex ter” ) m en det m odem a livet självt. D et intressanta är att där ” n atu ralism en ” inte m öter ett särskilt stort m otstånd, tvärtom utgör Z ola en av de m est fram ­ gångsrika författarna genom tidem a, har bildkonsten som försöker göra någon m otsvarande inom sitt om råde det betydligt värre. D et tar om kring trettio år innan im pressionistem a är fullt ut accepterade i sitt eget hem land (R ew ald,1973).

H ur ska m an förklara detta förbittrade m otstånd? A tt säga att det be­ käm pades för att det var något nytt är trivialt. D essutom gäller denne ” re g e l” inte alltid. D et är m ånga exem pel på nyskapande konstnärer som inte h ar stött på ett så hårdnackat m otstånd som im pressionistem a gjorde och går vi till angränsande fält, naturvetenskap, sam hällsvetenskap, filosofi o.s.v är m önstret inte heller särskilt entydigt. I vissa tillfällen var det inte ens prim ärt idéerna som stötte på m otstånd, m en brister i den nyskapande individens personliga karaktär och bedöm ingskraft (Brent, 1993). Vilket tyder på att biografiskt förankrat strategiskt tänkande också kan ha en betydelse, något exem pelvis Freud (G rosskurth, 1991) var en m ästare på.

I detta tillfälle ska förklaringen nog sökas i själva konstform en, att det m odem a livet gjordes ” fullt synligt” på ett nästan chockartat sätt. Z ola som arbetade inom litteraturens ram kunde bygga vidare på en tidigare kon­ vention, knuten till rom anens ” fiktiva” form . D et gjorde att han och de naturalistiskt orienterade författarna till skillnad m ot im pressionistem a hade lättare att ” d ö lja” att de använt sig av ” lev an d e” modeller.

D en förste som får känna av publikens vrede är i stället M anet vars

Le

déjeuner sur 1’herbe

och

Olympia

väcker så våldsam t m otstånd hos p ari­

sarna ju st för att de känner igen sig själva. D et är uppenbart för alla att den kvinna som uppträder på dessa tavlor inte kan vara gudinna från antiken (Friedrich, 1992). Striden, som ytterst är av etisk karaktär - får m an lov att skildra vardagslivet som det är i ett konstverk som ju ska vara ” upp­ byg g an d e” (en problem atik som senare går igen i den så kallade ” socia­

listiska realism en” som bygger på sam m a patem alistiskt upplysningsdikta- toriska ideal) — slutar med den m odem istiskt-naturalistiska estetikens seger, men det är en hård kam p och utgången är oviss in i det sista (Denvir, 1987, Pool, 1988).

Då den franska publiken till sist ger upp och accepterar det nya konst­ begreppet, är litteraturen redan på väg in i nästa estetiska revolution, den egentliga ” m odernism en” . D et karaktäristiska i denna revolution är för­ skjutningen från en skenbart ” o b jek tiv ” , distanserad och ” allvetande” för­ fattare, till en ” participant o b serv er” som själv är inflätad i handlings­ förloppet och utifrån vilken handlingsförloppet betraktas (Bradbury & M cFarlane, 1987; W ellek & W arren, 1973). Jo y c e ’s författarskap är m öns­ terbildande inom denna nya rom anestetik, som sett ur en sociologisk be- traktning går ett steg vidare än naturalism en i det att det ” fiktiva” i tesen om den objektive betraktaren uppges (Ellm an,1959, M agalaner & Kain, 1956, C ostello, 1992).

M odernitetens överordnade problem , frågan om de sociala läroprocesser som ingår i skapandet av självidentiteten förskjuter intresset från det ytligt naturalistiska till det reflexiva och kom petent handlande subjektet. I Zolas rom an

Terese Raquin

är subjekten helt och hållet fångna i en natur­ vetenskapligt präglad predeterm inism som gör katastrofen förutsägbar. N a­ turalism en är ” ytlig ” snarare än ” innerlig” . M an får nästan inte veta något som helst om vad som äger rum i huvudet på de två huvudpersonerna före, under eller efter det förskräckliga mordet. Skildringen är m edvetet ” be­ h avioristisk” och det långt innan Skinner ens blivit född. För att ge en så naturvetenskapligt exakt bild av offret som m öjligt efter att det legat och ruttnat i Seine i ett antal veckor, uppsöker Z ola de parisiska bårhusen och gör noggranna anteckningar, som han sedan använder sig av i den scen då m ördaren konfronteras m ed sitt offer i syfte att bekräfta den senares identi­ tet. Varken den hastigt uppflam m ande kärleken m ellan de två ” v itala” karaktärerna och dess lika plötsliga död beskrivs som subjektivt känslo­ m ässiga upplevelser. Den stränga objektiviteten förlänar den sexuella för­ eningen en rent djurisk karaktär och den växande irritationen påm inner om det m an kan iakta m ellan kroppar som stängts in i en bur eller begränsad yta.

I novellsam lingen

Dubliners,

Joyces debut som skönlitterär författare, finns en liten m ästerlig skildring av en ung kvinna, Evelyne.som också lider av att hon känner sig instängd. N ovellen inleds m ed att hon sitter och tittar ut genom fönstret. Hon har beslutat att resa långt bort, till Buenos Aires. A tlantångaren ska avgå senare sam m a dag, vi får följa Evelyns sista tankar innan den planerade avfärden. Då tiden till sist närm ar sig står hon där och väntar och vet fortfarande inte vad som är det riktiga att göra. Först då hennes älskare kom m er och griper hennes hand, bestäm m er hon sig. Hon vill inte m ed.

G iddens fram häver i

New Rules of Sociological Method

just den m oder­ na rom anen som ett m önster på hur den m oderna individens sociala kom pe­ tens och självreflexivitet fram träder tydligt. D et intressanta är att rom anför­ fattarna fick käm pa länge innan de hittade den form som skulle till för att beskriva hur det m oderna livet faktiskt ser ut och speciellt hur centralt subjektets eget m edvetande är för det m oderna sam hällets konstituering. D et G iddens kallar ” strukturationsteori” , det att sam hällets strukturer inte bara påverkar individen m en att dessa strukturer själva skapas och återskapas av reflexiva och kom petenta agenter (G iddens, 1984, 1990, 1991), bygger således ytterst på en konstnärlig, rom anestetisk revolution, m odernism ens upptäckt av det m oderna subjektets självgestaltande kom petens och självre- flexiva böjelse.

Risk management och strategiskt tänkande

Vi kan definiera ” rom anen” som en särskild typ av undersökning där det som står på spel eller är i centrum för intresset är det livsbiografiska sam m anhang i vilket ett själv ingår och förändras till något annat än in­ dividen var tidigare. D enna förändring är alltid individuell m en den är sam tidigt också sociologisk (Evans, 1993) i den m eningen att individens relationer till andra m änniskor som uppträder med nam n i rom anen och den ” allm änna uppfattningen” om kvaliteten och arten av dessa relationer i avgörande grad påverkar läsarens bedöm ning av den typ av transform ation självet genom går.

I D oris L essings debutrom an

The Grass is Singing

är huvudpersonen en ung vit kvinna i ett sydafrikanskt land. I rom anens början cirkulerar olika m ärkliga rykten om hennes plötsliga död. M an har funnit m ördaren, som visar sig vara den svarte kocken i hushållet. Författaren låter ana att något otillbörligt har ägt rum och att det som upprör de vita inte är själva m ordet men denna sprängfarliga blandning av svart och vitt. I resten av rom anen får vi följa den unga kvinnan från den tidpunkt då hon ingår i det äktenskapliga ståndet m ed en oduglig vit farm are, hennes växande frustrationer då hon inser det m isstag hon har begått, hennes m isslyckade försök att rym m a, m annens sjukdom och den korta tid då hon övertar ansvaret och lyckan plötsligt tycks vända, förfallet då allt återgår till det gam la vanliga, den svarte kockens växande m akt över husets vita härskarinna och den ound- gåeliga tragedin, den som ger anledning till skvallret.

I likhet m ed H erzls livsöde, ” v e t” läsaren hur det slutar. Spänningen i rom anen består i att utforska själva resan m ellan olika ” livsstationer” . D etta är den livsbiografiska självgestaltningsproblem atiken som är oändligt ko m ­ plex och därför också till synes outtöm lig. Frågan är om sociologin har något

att tillfoga här eller om vi helt ska överlåta problem et till rom anen och dess närbesläktade genre, den litterära biografin.

I Flauberts

Madame Bovary

följer vi en kvinnas vars livsöde utspelas i sam spelet m ellan hennes man, en tråkig och obetydlig landsbygdsläkare och diverse, m era eller m indre klum piga m en passionerade älskare. Läkaren och älskarna star för de olika typer av livsval och dröm m ar en kvinna i M adam e Bovarys position kan föreställa sig, m en ju st denna tankefrihet m edför också stora risker och kräver ett utvecklat ” strategiskt tänkande” som ingenting i hennes bakgrund har förberett henne för. Hon är ingen M adam e Pom padou och hon är fram för allt ingen man, därför m åste det sluta tragiskt.

I B alzacs sam tida

Per Goriot

går läroprocessen betydligt m era sm idigt, trots att huvudpersonen kom m er direkt från landet. Som m an, har R astignac betydligt större m anöverm öjligheter. R isken att han ska ” fa lla ” igenom socialt genom sina kärleksäventyr är betydligt m indre. D etta hänger sam m an m ed att hans brott m ot anständighetsnorm em a ingår i en noggrannt uttänkt strategi vars syfte inte som hos M adam e B ovary är ett em otionellt rikare liv och att undslippa en andlig död, m en är noga avstäm t m ed självets karriär­ förväntningar, som m edan rom anen fram skrider skruvas allt högre upp. Till sist kom m er han dock till besinning och väljer en lite lägre station än den teoretiskt m öjliga, det em otionella priset visade sig vara för högt. M en i det stora hela m åste m an säga att hans risk m anagem ent är oerhört kom petent och att hans strategier är vällyckade. H ans m oraliska hänsynslöshet och strategiska ” satsning” på allt högre ” h ä sta r” lyfter honom upp i sam hälls­ hierarkien på förvånansvärt kort tid.

Individualiserat ” risk m anagem ent” och ” strategiskt tän k an d e” står cen­ tralt i den m oderna rom anen som i detta avseende ger oss ett m ycket precist inblick i det m oderna livet. D etta är något helt nytt, då risk m anagem ent i ett traditionellt sam hälle ju är en kollektiv angelägenhet. Ibsens dram an från Peer G ynt och fram at illustrerar ännu tydligare denna m odem a problem atik. D et är inte sa m ycket den överordnade sam hälleliga om struktureringen från ett patem alistiskt och patriarkaliskt sam hälle till ett m odem t, ” funktionellt differentierat” (Parson, 1970, Sm elser,1968, Zapf, 1991) som intresserar Ibsen, m en den typ av individuella kom petensutveckling och självreflexivi- tet som krävs av individerna för att de ska kunna bem ästra de helt nya typer av individualiserade risker och m öjligheter som bjuder sig. H ur hanterar individen det personliga ansvar som de nya frihetsutrym m ena och gestalt- ningsm öjlighetem a som det m odem a sam hället m öjliggör och vilka typer av nya konflikter kan tänkas uppsta (m ellan sam hälle och individ, m ellan m an och kvinna, fädrer och söner etc.) då patriarkatet och patem alism en går i graven?

Den m odem a risksociologin (Luhm ann, 1991, Beck, 1992) har, om kring hundra år försent, upptäckt att det m odem a inte kan analyseras sociologiskt utan att kategorin ” ris k ” eller snarare ” risktagande” m edtänks. M en ” risk ” 46 Sociologisk Forskning 4 • 1995

eller ” risktagande” är ju till skillnad från ” faro r” ( ” d an g er” ) en typ av kategori som förutsätter en aktiv, reflexiv handling hos aktören som härvid frivilligt ” kliver u t” ur de förhållandevis förutsägbara strukturer som sam ­ hället erbjuder och frivilligt p åtar sig en risk, i förhoppning om en m ot­ svarande högre belöning eller profit i jäm förelse m ed m era ” säk ra” livsin­ vesteringar.

D enna tanke har drivits hos sin spets hos återförsäkrings-bolaget ” L lo y d ” vars affärsidé bygger på en obegränsad betalningsskyldighet hos investorer- na, detta till skillnad m ot exem pelvis aktiebolag eller vanliga kom m anditför- eningar, där det m an riskerar att förlora om det värsta skulle inträffa på förhand är begränsat och därför också förutsägbart. Så länge det m an återförsäkrade (fartygslaster etc.) i sig själva var begränsat, kunde riskerna hållas under kontroll m en i och m ed att m an började sprida sina investering­ ar till andra om råden, bl.a. oljeutledande och andra starkt m iljöfarliga anläggningar på hav och land (tankfartyg, oljeborrar, kem ikalieutledande produktion, asbestfabriker etc.), gick botten ut ur återförsäkringsbranchen och Lloyds hotas nu på längre sikt av en total konkurs, som om den tillåts bli verklighet kom m er att riva m ed sig i stort sett hela den västliga världens industriella återförsäkringsindustri (R aphel, 1994).

Risksamhället

Sociologin som disciplin uppstår som ett försök att förstå och förhålla sig kritisk till det m oderna eller m odem iserings-processem a, m en vari består egentligen det m oderna och vad är det som skiljer m oderna sam hällen från förm odem a? En av de tidigaste försöken att göra upp m ed sociologins tendens att reifiera sam hälleliga förändringsprocesser var B erger & Luck- m anns bok

The Social Construction of Reality.

Boken fram häver det subjektiva elem entet, m en inom en täm ligen klassisk socialisationsteoretisk ram. D et aktivt förändrande och gränsöverskridande i den subjektiva aktivi­ teten försvinner. I en senare bok,

The Homeless Mind,

ligger fokus på de sam hälleliga förändringsprocessem a som sådana och här är det intressanta att B erger och hans kollegor (inspirerade av den tyske filosofen G ehlens arbeten) introducerar tanken om självvalda och självgestaltade biografier.

D etta sker i kapitlet om ” pluralisering av livsstilar” (B erger et. al. 1993) som fram för allt betonar den nya m öjligheten i det m oderna sam hället att utform a självvalda biografiska projekt. A ndra sociologer har i stället fram ­ hävt elem entet av ” risk ” i självvalda utbildningsvägar eller yrkeskarriärer (Luhm ann, 1991). D et biografiskt projektet fram ställs här som något täm ­ ligen osäkert, chansartat och öppet i dubbel m ening (m an vet inte vem som vinner och vem som förlorar, det är liksom ett lotteri). D etta riskelem ent i individuella biografier (och det m oderna sam hället i övrigt) fram hävs i

synnerhet av Ulrich Beck. H an ser i det m odem a i sina nuvarande u t­ vecklingtendenser en utpräglad grad av strukturell indeterm inism eller från­ varo av förstrukturerade begränsningar, vilket för sociologin är ” bad n e w s” eftersom det hotar hela det sociologiska projektets axiom om subjektlösa sam hällsförändringar:

” Individualisering i denna m ening betyder att varje persons biografi avlägsnas från givna determ ineringar och placeras i hans eller hennes egna h änder och görs öppen och avhängig av beslut. A ndelen av livsm öjligheter som är fundam entalt stängda för beslutsfattande m inskar och andelen av biografin som är öppen och m åste konstrueras personligt stiger. Individuali- seringen av livssituationer och processer betyder således att biografier blir

självreflexiva;

socialt förutskrivna biografier transform eras till biografier

som är självproducerade och fortsätter m ed att bli producerade . . . i det individualiserade sam hället m åste individen alltså lära sig . . . att uppfatta sig själv som centrum för handling, som ett planeringskontor m ed hänsyn till sin egen biografi, förm ågor, orienteringar och relationer och så vidare. U nder dessa betingelser

måste

” sam h ället” m anipuleras som ” v ariab el” och in­ d iv id u ellt” (Beck, 1992, s. 135).

D et Beck säger är för det första att biografisk självgestaltning inte som tidigare var ett undantag m en att det blivit norm altillståndet. Varje individ i det m oderna sam hället står i princip i sam m a situation som Strindberg eller Herzl fö r hundra år sedan. D en typ av ” k o n tinuerlig” norm albiografi som m an tidigare kunde anta gällde för de flesta m änniskor, har gradvis börjat ersättas av ” diskontinuerliga” biografier som m era och m er blivit norm en. M en diskontinuerliga biografier kan inte längre förutsägas i sam m a grad, det blir för kom plicerat i ett funktionellt differentierat, ” autopoietiskt” sam hälle där varje sfär styr sig själv. D en enda återstående integrationsm ekanism en är individen själv, här sam las så att säga trådarna. D etta sker i form av biografisk självgestaltning, där livsplanering spelar en stor roll. D etta är det viktigaste skälet till att biografier har fått en betydligt starkare karaktär av självgestaltning. M an kan också uttrycka det så att ” självriskprem ien” ökat kraftigt i takt med att ” olycksfallsstatistiken” gjort det till en olönsam affär för sam hället att helförsäkra biografiska livsförlopp.

F ör det andra kräver detta en helt annan typ av individer än tidigare, individer som är beredda att påta sig dessa risker. H ur legitim erar sam hället ett ” risksam hälle” i denna m ening? D et är ju långt ifrån säkert att in­ dividerna föredrar ett sådant sam hälle fram för ett sam hälle m ed säg färre självgestaltningsm öjligheter m en större garanti för att de livsplaner m an lägger sig fast vid nu också blir en realitet.

Problem et är långt ifrån akadem iskt m en har präglat hela den tyska efterkrigstidens två m odem iseringsaltem ativ, varav det östtyska av m ånga tyskar uppfattades som ett nog m indre effektivt m en m era ” m änskligt” system i det att trycket på den enskilde att gestalta sin egen biografi m en på 48 Sociologisk Forskning 4 ■ 1995

eget ansvar, var betydligt m indre (Fischer-R osental & A lheit, 1995). M ånga av de sociala och kulturella anpassningsproblem en hos östtyskarna efter återföreningen bottnar också i denna problem atik (Reissig, 1993, Schm itz,

1995).

Biografisk institutionalisering och livsplanering

Frågan om den roll institutionerna kan spela i detta sam m anhang är in­ tressant. B ourdieu hävdar ju , och m ånga sociologer är benägna att ge honom rätt, att biografisk självgestaltning i hög grad är socialt förstrukturerad m ed fam iljen och de sociala nätverken som kärnan i individernas ” sociala kap i­ ta l” , där den senare em ellertid också förkropplisgas i en individuell ” hab i­ tu s” bestående av biografiska resurser, sedvanliga livsförväntningar och traderade strategier för hu r dessa förväntningar ska infrias. Tesen om risk ­ sam hället ställer em ellertid hela frågan om social reproduktion på huvudet. A r det överhuvudtaget m eningsfullt att tala om social klasser som reproduk- tionsagenter i ett genom individualiserat sam hälle?

B ecks, täm ligen djärva m en inte ointelligenta tes är att fam iljerna som m edieringsinstans för social, klassm ässig reproduktion, helt har spelat ut sin roll i konstruktionen av de biografiska projekten. D essa har i stället, i takt m ed att den biografiska självgestaltningen blivit ett faktum , fått sin viktigas­ te stödjepunkt i institutionerna (utbildningssystem et, arbetsm arknadspolitis- ka åtgärder, m öjligheten till förtidspensionering, beslut om daghem sutbygg- nad, tjänstledighetsordninger etc.). Dvs att såväl biografiska projekt som sociala reproduktionsprocesser i långt högre grad blir förem ål fö r politiska beslut. D å dessa i sig själva är täm ligen opålitliga eller svåra att förutsäga, på grund av dem okratins och m arknadsekonom ins inneboende osäkerhet (Prze- w orski, 1991) ökas snarare än m inskas elem entet av godtycklighet och risk. D et b lir m ed andra ord inte lättare att livsplanera fö r att staten griper in och skenbart lägger livet till rätta, snarare tvärtom , eftersom en dem okratiskt styrd stat aldrig vet vad den vill.

D etta är också en del av bakgrunden till den reflexiva m oderniteten och till den radikala frikoppling från stabila, förutsägbara biografiska livsför- loppsm önster som ägt rum .

”Individen själv blir reproduktionsenheten

för det sociala i livsvärlden.

Eller annorlunda uttryckt, fam iljen kollapsar

som den ” avgörande” syntesen av livssituationer m ellan generationer och könen, och individer innanför och utanför fam iljen blir agenter för sitt levebröd m edierat av m arknaden, m en också av deras biografiska planering och organisering” (Beck, 1992, 130).

E lem entet av livsplanering fram hävs här av B erger et. al. (1973) där det förklaras bl.a. som uttryck för den teknologiska livsform en, m ed sin ” tinke­ rin g ” attitude, dvs att saker och ting kan om form as eller gestaltas m en också

som uttryck för en ” m ultirelationell” kom plexitet, som också kan återfinnas i den teknologiserade produktionsprocessen, där m an ju ska kunna tänka på m ånga saker på en gång för att produktionen ska glida.

Speciellt det senare är av central betydelse för biografisk livsplanering, där ju ett otal ” k arriärer” ska fås att passas ihop på en gång; professionell karriär (ska jag ta jobbet i C alifom ien), fam iljekarriär (hur passar det m ed hustruns planer), finansiell karriär (hur m ycket kan vi få för villan och har vi råd att byta), utbildningskarriär (passar det för barnens fram tidsplaner), fritidskarriär (hur går det m ed m itt tennisspel eller fiskeintresse) o.s.v.

Tanken om biografisk självgestaltning blir realistisk först i ett sam hälle där individernas självgestaltande ” sk ills” eller biografiska ” k u n sk ap ” är relativt välutvecklad. Daniel L em ers ” trad itio n als” (Lem er, 1958) som varken kan läsa eller skriva, som inte har tillgång till m assm edia och som för sin inform ation är avhängiga av den lokale bossens åsikter och rekom m en­ d ationer ställs autom atiskt utanför. ” T ransitionals” kan m öjligen skaffa sig sig dessa åtråvärda kunskaper genom att ” em ig rera” till ett land där m öjlig­ heterna är betydligt större. Å terstår den kategori han kallar ” M o d e m s” som åtnjuter ju st detta privilegium att själva kunna gestalta sin biografi.

Typologi och biografisk variation

D et att livsbiografier inte följer färdiga, på förhand tillrättalagda eller förut- sägbara schem an eller m önster följer av själva de ram villkor som det m odem a sätter. D et liberaldem okratiska sam hällets institutioner bygger på tanken om accept av osäkerheten som grundvillkor (Di Palm a, 1990). Både politikens och m arknadens E xit och Voice skapar ett elem ent av ovisshet eller kaos i den m akrosociologiska styrningen som i sin tur sm ittar av sig på individernas sätt att planera sin fram tid.

Individuellt ” riskm anagem ent” och ” strategiskt tänkande” blir ett ” m ås­ te ” för den m odem a, biografiskt friställde individen. Problem et kan illu­ streras av den tyska återföreningen. D en har ställt frågan om livsbiografisk kontinuitet och brott i centrum för en djupare sociologisk förståelse av vad återföreningen m ellan två stater m ed ursprung i sam m a folk eller nation djupast sett går ut på. I inget tidigare östeuropeiskt land har själva det ” institutionella” system skiftet gått så sm idigt som i Ö styskland, m en ju st den rasande takten i den institutionella transform ationsprocessen (R eissig,

1993) har bortsett från den ” m änskliga fak to rn ” , näm ligen 16 m iljoner individuella livsbiografier som i övervägande grad har utform ats utifrån den förutsättningen att D D R skulle bestå.

H ur har östtyskarna klarat den om ställningen? Själva problem ställningen visar sig vid närm are betraktande vara falsk, i det att den ju st utgår från en ” ty p o lo g isk ” eller ” k lassificerande” förståelse. D et intressanta är att fråga 50 Sociologisk Forskning 4 • 1995

sig varför några har klarat sig så m ycket bättre än andra, trots att de alla uppfostrats i ett system vars ” sociala k o n trak t” m ed m edborgarna ju st gick ut på att staten skulle ” b e fria ” självet från ansvaret och friheten att gestalta sin livsbiografi.

D en m etod m an använder får därför betydelse för det resultat m an ko m ­ m er fram till. Schm itz (1995) utgår från en traditionell sam hällsvetenskaplig m etod och kom m er inte överraskande fram till att de psykosociala k ostna­ derna för östtyskarna har varit extrem t höga. H an pekar på att den sociala om vandlingen upplevs som stress, skapar anpassningssvårigheter och identi­ tetskriser m ed klara narcissistiska ” kränkningsdrag” . D ärutöver konstaterar han en språngartad växt i det han kallar ” W endesjukdom ar” som ofta är av psykosom atisk karaktär. D et m est oroväckande är att den också uppträder bland barn och att m an här klart kan spåra ett ” orsakssam band” som har att göra m ed en plötslig förändring i föräldrarnas status (arbetslöshet, oro inför fram tiden, social deklassering o.s.v.).

von W ensierski (1994) har använt en helt annan m etod. H an har intervjuat ett antal unga östtyskar i åldersgruppen tjugo till trettio år. D eras livsbiografi beskrivs utförligt i boken och utifrån dessa enskilda biografier görs sedan en slags prim är klassificering som visar att om kring en tredjedel kan k ategori­ seras som förlorare, en tredjedel är tydliga vinnare och en tredjedel har knappt m ärkt av die W ende, den har i stort sett går spårlöst förbi. D enna grova kategorisering stäm m er ganska väl överens m ed de opinionsunder­ sökningar som genom förts av östtyskarna. En undersökning utförd tre år efter återföreningen (H ilm er & M üller-H ilm er, 1993) visar att förvånansvärt m ånga påstår att de klarat återföreningen ganska bra. 35 procent hävdar att de redan från början klarade sig bra, 38 procent m edger att de hade problem i början m en att de klarar sig bra nu, 21 procent anger att de har problem m en att det nog ska gå. 6 procent tror inte att de någonsin kom m er att finna sig till rätta i det återförenade Tyskland.

D enna högst varierande grad av anpassning kan vara frustrerande för en sam hällsforskare (eller journalist) som gärna vill ge ett entydigt svar eller som vill ringa i alarm klockorna. D et är naturligtvis behjärtansvärt att vilja hjälpa de ” svaga” i sam hället. Sam m a argum entation användes av D D R i fyrtio år m ed känt resultat. M an skulle därför om vänt kunna hävda att resultatet av denna om klam ring av individen visar sig i att det idag är en stor grupp m änniskor i D D R som behöver hjälpas, som inte kan klara sig på egen hand. ” T eorin” att m an ska inrätta sam hället så att det anpassar sig efter de förm ent ” svaga” gruppernas behov har alltså fungerat som en självupp­ fyllande profetia. M en bara för en m inoritet. M ajoriteten har trots att de levt i ett system som inte verkat befordrande fö r den biografiska självgestalt­ ningen likväl lyckats klara sig m ycket bättre än m an kunnat frukta.

D et m est överraskande resultatet uppträder dock då m an går in i de enskilda livsbiografiem a som von W ensierski redogör för. H är visar det sig

att de enskilda livsbiografiem a inte kan förklaras enbart som en reflex av system et, m en att gestaltningen av livsbiografiem a fram står som ett sam spel m ellan biografiska resurser och strategier och en visserligen rigid ideolo­ gisk, patem alistisk förm ynderistisk och överreglad men dock sam tidigt förvånansvärt förstående och kom prom issinställd stat. H är uppträder ex ­ em pelvis en ” sy stem n ära” person som i början av sin karriär var ytterst kritisk m ot system et. H an ” övertalades” dock att ta sitt förnuft till fånga. M an kan ana fadem s beskyddande hand någonstans uppe i system et men också förm ågan att höja rösten och ställa ultim atum . Det är som häm tat ur ett Ibsendram a. Personen i fråga faller till slut till föga. Från potentiell dissident om vandlas han till en påläggskalv m ed utom ordentligt lysande fram tidsut­ sikter. Så kom m er ” Die W ende” och allt ram lar sönder för denne person, vars hela livsbiografi nu visar sig vara en felsatsning.

A tt han kom att tillhöra förlorarna kan i detta fall inte enbart skyllas på ” sy stem et” , varken det östtyska eller det västtyska. Det berodde delvis på honom själv, att han lät sig övertala, men också de dåliga ” råd g iv arn a” i hans närm aste om givning. Det var förenat m ed en viss risk att satsa så ” h ö g t” , ingen kunde ju garantera att D D R skulle bestå i evighet. A tt ett sam hälle är genom syrat av kollektiviserad, överreglerad riskm anagem ent utesluter därför inte existensen av biografisk självgestaltning inom ram en för system et självt.

M en också personer i opposition till system et (både på vänster- och högerkanten) antyder att de förlorat i social status på återföreningen. En av de vänsterradikala personerna var starkt engagerad i den halvt underjordiska rockpunkscenen före die W ende, vilket gav hans liv både m ening och innehåll och fram för allt styrktes det narcissistiska egot. Varje gång säker­ hetsstyrkorna ingrep och avlyste en planerad rockkoncert och nyheten spreds i m iljöerna växte personen i social betydelse, självet ” svällde” och livet var härligt att leva. I Förbundsrepubliken är det ingen som lägger m ärke till vad som äger rum i de sm å källarna, här är ju rockkoncerter inte förbjudet, m en därvid är det heller inget speciellt, alltså inget att vara stolt över, vilket onekligen m åste kännas bekläm m ande.

D en m est utpräglade DDR- nostalgin finner vi dock paradoxalt nog hos en nynazist och skinhead, som i stort sett bara har ros till övers för sin gam la stat, inte m inst Stasifolken som behandlade honom som en m änniska. Han visste vad han gav sig in på, D D R var ju officiellt en ” an tifascistisk ” stat, här fanns inga nazister kvar, detta till skillnad m ot förbundsrepubliken där nazisterna uppträdde öppet och skam löst. Just denna D DRs m est seglivade livslögn, kunde dock de östtyska nynazisterna strategiskt utnyttja m ot regi­ m en, som lät dem vara i fred, om de bara lovade att hålla sig i skinnet och fram för allt inte uppträda organiserat, som nynazisterna i V ästtyskland.

D etta skinheads um gänge m ed nynazisterna gjorde naturligtvis att alla uppstigningschanser var uteslutna, men detta pris var han beredd att betala. 52 Sociologisk Forskning 4 • 1995