Examensarbete 15 hp – Journalistik
Påklädda män
och söta kvinnor
En studie i representationer av genus
i tidningen Frida 2013
Joanna Górecka Emma Uddesson
Abstract
Author: Joanna Górecka & Emma Uddesson Title: Well dressed men and cute women Location: Linnaeus University
Language: Swedish Number of pages: 46
This theises aims to extend the understanding of how representation of gender is produced and reproduced in the young women’s magazine Frida. We examine this through analyzing pictures of male and female celebrities in a selected number of magazines from the year of 2013. We use a quantitative analysis of the pictures, as well as a supplementary quantitative analysis of ajectives used to describe male and female celebrities in captions. We research what types of patterns we can find in these analyses that construct representations of gender, also surveying how the celebrities in the magazine look.
Our analysis shows us that the context of Frida contains several recurring visual patterns that preserves a representation of men being superior to women. We also find that for both men and women in the magazine- their attractive exterior is their most prominent attribute. That is not only perceived visually, but also reinforced by the editorial text. The result also shows us that the celebrities shown in the Frida is a very
homogeneous group, with very similar attributes.
Nyckelord
Journalistik, Genus, Frida, Kändisskap, Kvinnomagasin, Ungdomar
Innehåll
1. Inledning
Vårt examensarbete handlar om hur föreställningar om genus produceras och
reproduceras genom journalistik- och bildjournalistik i ungdomstidningen Frida. Vi vill med hjälp av teorier om genus, kändisskap, framing och identitet kartlägga hur utvalda kända människor porträtteras i tidningen, som riktar sig tillkvinnliga läsare i tonåren.
2.
Introduktion och problembakgrund
Maj 2013 briserade en tämligen hetsig diskussion i sociala medier om tidningen Frida. Både i debattartiklar och under en så kallad hashtag, som löd #fri dagate. Anledningen var att magasinet Frida hade valt att publicera en artikel om hur mycket kända personer väger. Tidningen radade upp nio kända kvinnor och skrev ut deras vikt under rubriken Så mycket väger kändisarna. Artikeln väckte upprörda känslor på Twitter, i bloggar1 och på debattsidor. De upprörda rösterna som höjdes var i huvudsak kritiska till att ingjuta utseende- och viktfixering så tidigt i unga tjejers liv och göra de så pass medvetna om kraven på den egna kroppen.
Radioprofilen Cissi Wallin som på den tiden var programledare i Radio1 berättade hur hon ringde upp Fridas chefredaktör Beatrice Birkeldh för att fråga hur det kom sig att magasinet publicerade den här typen av artiklar. Birkeldh svarade då Wallin att Frida publicerar den typen av innehåll eftersom unga tjejer vill läsa om vikt och kändisar.
Unga tjejer spenderar över sex timmar om dagen åt mediekonsumtion2 och är också en grupp vars psykiska hälsa blir allt sämre. Bland tjejer i åldern 16–18 år uppger en av tre att de har psykosomatiska och psykiska besvär.3
Vi hävdar inte att unga tjejers medievanor och exponering för bilder på kändisar och information om deras vikt nödvändigtvis går hand i hand med unga tjejers psykiska hälsa, men vi hävdar att medier har mycket stor makt i och med att unga i dag lägger halva vakna dygnet på att konsumera dem i olika former. Det är därför värt att forska kring vad unga egentligen exponeras för i medier riktade specifikt mot dem. Vi vill undersöka vilka som egentligen får figurera i en tidning som kallar sig för Sveriges
1 Lundell, Sanna (2013).
2 Mediebarometern (2013).
bästa tjejtidning,4 på vilket sätt de figurerar där, och vilka könsroller som sålunda förmedlas i magasinet.
Vi tittar här närmare på en speciell typ av journalistik som sällan granskas och vars inflytande vi tror ofta underskattas. Vi tycker att det är intressant att forska om
innehållet i den här typen av magasin eftersom det ofta är ett av de första mötena med tidningsjournalistik som unga flickor erfar och kanske regelbundet konsumerar.
2.1. Fridas bakgrund
Frida trycks i 60 000 exemplar och har 15 000 prenumeranter enligt deras eget mediekit5 som finns på Frida Förlags hemsida. Frida når även en stor publik genom sociala medier. Magasinet har 22 000 gilla-markeringar på nätverkstjänsten Facebook och 23 000 följare på det virtuella fotogalleriet Instagram.
Magasinet grundades 1981 av Ove Jerselius och ges ut av Frida Förlag AB. På Fridas hemsida6 står det att Frida Förlag AB har en unik kompetens att producera
magasin till tjejer och kvinnor
På kommunikationsplattformen Newsfactory presenterar sig Fridaredaktionen på följande vis:
“Vi har som mål att upplysa och underhålla, att informera och inspirera och att vara
någon unga tjejer kan lita på. Att vara tonåring i dag är en utmaning. Man ställs dagligen inför – vad som för många kan kännas som – livsavgörande val: Är de här
byxorna fortfarande inne? Hur kan jag säga nej till killen? Vad kan jag göra åt mobbningen på min skola? I många fall finns det ingen självklar person att fråga, men FRIDA är bara ett brev bort och för oss är ingen fråga för liten eller för stor (även om
det ibland är svårt, även för oss, att leta fram megastjärnors MSN-adresser …” 7
En av de största beståndsdelarna i tidningen är bilder på unga kända personer som arbetar inom underhållningsbranschen, ofta som sångare eller skådespelare. Både omslaget och stora delar av magasinsinnehållet fylls av bilder på- och texter om dessa personer.
4 Fridas hemsida (2015).
5 Frida Förlag, Newsfactory (2015). 6 Fridas hemsida (2015).
2.2 Föreställda gemenskaper
För båda uppsatsförfattarna, Emma Uddesson och Joanna Górecka, var Frida en av de första regelbundet lästa tidskrifterna. Detta medförde en viss syn på både vad det innebar att vara kvinna och journalist på en tidning som riktar sig till kvinnliga läsare. Vi föreställer oss att det är så för många av Fridas läsare och att tidningen på så sätt formar och bekräftar en bild av en kvinnlig gemenskap i ett tidigt stadium. I
Mediekultur - Mediesamhälle talar Jostein Gripsrud om medierna som just kreatörer av föreställda gemenskaper. Medierna fungerar alltså som ett sätt att tala om för oss människor vad det betyder att vara man eller kvinna. Gripsrud uttrycker det som att medierna är samhällets förlängda arm in i hemmets privatsfär och konkurrerar om uppfostran med mamma, pappa och andra vuxna, så som lärare. De definierar alltså verkligheten omkring oss och förklarar även för oss vilket ”könslag” vi tillhör och hur vi bör agera därefter.8
Som en av Sveriges största tjejtidningar har Frida alltså en mäktig roll enligt den här teorin. Den riktar sig till ett av könslagen med en viss typ av innehåll som förutsätts tillfredsställa det här könslagets intressen - i det här fallet flickors intressen. Men vad möter unga flickor i tidningen? Och vilka möter de? Vad lär Frida sina unga läsare om vad det betyder att vara kvinna?
Beatrice Birkeldh sa till Cissi Wallin att unga tjejer vill läsa om vikt och kändisar. Men varför vill de det? För att citera Hirdman: “Är det journalistiken som producerar
en publik eller producerar publiken journalistik?” 9 En fråga vi inte kan eller kommer att svara på, men som är tänkvärd i forskningsprocessen lyder som följer: kan det möjligen vara så att Fridas läsare vill läsa om vikt och kändisar för att Frida och andra medier genom att skriva om vikt och kändisar faktiskt har gjort det till en kvinnlig angelägenhet? Oavsett hur det förhåller sig så finns det starka skäl att tro att innehållet i Frida på något sätt påverkar sina läsare, medvetet eller omedvetet. Vi kommer att ta reda på vad tidningen Frida genom sina bildval och ordval förmedlar.
8 Gripsrud (2002, s.19).
3. Teori och tidigare forskning
Under följande rubriker presenterar vi de teorier och den litteratur som utgör den teoretiska ramen för vår uppsats. I vår forskning ska vi titta närmre på en tidning som potentiellt kan bidra till unga tjejers identitetsskapande. Eftersom vi specifikt ska undersöka hur magasinet porträtterar kända personer så redogör vi här för teorier som rör genus, kändiskultur, identitet, framing och påverkan.
3.1 Genus
Genus är den vetenskapliga benämningen för könsroller.10 Som Marcus Priftis skrev i sin bok Det otäcka könet så kan man förklara teorier om genus hur komplicerat som helst. Men vi väljer att ta till Priftis enkla förklaring för att redovisa begreppet:
“Teorin om genus är alla aspekter av kön som är socialt eller kulturellt konstruerade.
Alltså - inte könet i sig utan snarare hur vi skapar kön i samspel med medmänniskor.”
11
Vi har alla ett biologiskt kön som medför olika typer av förutsättningar. Men till detta tillkommer enligt genusteorin alltså ett inlärt kön, ett kulturellt betingat kön. Om detta talar Yvonne Hirdman i publikationen Genussystemet - reflexioner kring kvinnors sociala underordning. Genus, menar Hirdman, är alltså det begrepp som används för att för att skilja det kulturellt inlärda i vårt kön från det biologiskt. Yvonne Hirdman skriver att genussystemets två grundläggande punkter är etablerandet av det manliga som norm och särhållningen av könen.12
Exempelvis: genom att uppfostra och uppmuntra pojkar och män att vara starka, aktiva och drivande - och parallellt uppmuntra kvinnor till motsatsen så kan ojämna maktförhållanden skapas, så kallad könsmaktsordning.13 Att analysera ur ett
genusperspektiv hjälper till att blotta mönster i maktförhållandena mellan kvinnor och män.14
Just för att blotta liknande mönster väljer vi att analysera våra resultat utifrån ett konstruktivistiskt feministiskt perspektiv. Det innebär att vi tar en närmre titt på maktrelationen mellan könen med utgångspunkten att det är sociala handlingsnormer snarare än biologiska skillnader som har skapat kön så som det uppfattas i dag, snarare
10 Fagerström & Nilson (2008, s.7). 11 Priftis (2014, s.22).
12 Hirdman (1988, s.50).
än någonting som är ovedersägligt och biologiskt avgjort. Enligt det feministiska perspektivet lever vi i ett manligt dominerat samhälle där det kvinnliga ses som underordnat det manliga.15
Konstruktivismen tror egentligen inte på gruppering efter kön, men som den
feministiska teoretikern Nina Björk skriver i Under det rosa täcket16 så har det på grund av patriarkala könsmaktordningar blivit politiskt viktigt för feminismen att definiera kvinnor som en grupp. Men, skriver hon, det är av lika stor vikt att inte tro på den konstruerade kvinnan, utan olika kvinnor, individer, som inte nödvändigtvis samklingar med henne.
3.1.1. Kvinnan som såg på sig själv med en manlig blick
Bilder på sexualitet och män och kvinnor är numera husmanskost för ögat - vi ser dem varje dag från alla möjliga riktningar. Med den stora anstormningen av visuella intryck vore det tämligen otroligt om våra identiteter förblev opåverkade, skriver Gauntlett i boken Media Gender and Identity.17
Det finns teorier som menar att kvinnor länge har förnekats en egen subjektiv blick, synnerligen i bildvärlden. De tvingas att titta på sig själva och andra kvinnor med manliga ögon.
Gauntlett lyfter den feministiska filmteoretikern Laura Mulveys publikation från 1975, Visual pleasure and narrative cinema. Han citerar Mulveys tes om den manliga blicken.
“In a world ordered by sexual imbalance, pleasure in looking has been split between active/male and passive/female. The determining male gaze projects its phantasy onto
the female figure which is styled accordingly. In their traditional exhibitionist role women are simultaneously looked at and displayed, with their appearance coded for
strong visual and erotic impact so that they can be said to connote to-be-looked-at-ness.” 18 15 Johansson (2001, s.18). 16 Björk (1996, s.22). 17 Gauntlett (2008, s.1).
Vi översätter Mulveys citat till svenska:
”I en värld ordnad av sexuell obalans, har tittandets njutning splittrats mellan aktiv /manlig och passiv/kvinnlig. Den bestämmande manliga blicken projicerar sin fantasi
över den kvinnliga figuren som framställs i enighet med den. I sin traditionella exhibitionistiska roll är kvinnor samtidigt tittade på och uppvisade, deras utseende är
kodat för ett starkt visuellt och erotiskt intryck så att de kan sägas konnotera på-tittbarhet.” 19
Mulvey talar i sin essä huvudsakligen om genus på film, men den manliga blicken kan appliceras på andra bildintryck. Gauntlett förklarar Mulveys tes med att den manliga publiken identifierar sig med den manliga protagonisten när de tittar på film, medan kvinnan snarare beskådas som ett föremål för åtrå. Kruxet är att även den kvinnliga publiken intar den manliga karaktärens synsätt på handlingen och ser den kvinnliga karaktären främst som ett föremål för åtrå.20 Kvinnor har alltså lärt sig att se sig sjäva med manliga ögon.
I det här mönstret har även kvinnomagasinen opererat. I boken Under det rosa täcket – om kvinnlighetens vara och feministiska strategier skriver Nina Björk om hur magasin som riktar sig till kvinnor lär kvinnor att klä på sig sin kvinnlighet. Kvinnor har i
magasinen manats till att vara närmast självobjektifierande.
“Budet och uppgiften rymmer en motsättning: den medfödda kvinnligheten måste läras in.” 21
När det talas om kvinnlighet, skriver Björk, så talas det samtidigt om kläder, om smink, om masker. Kvinnan är sin klädda kropp, sitt sminkade ansikte, sina sexiga
underkläder.22
Hirdman som forskade kring magasinen Veckorevyn och Fib Aktuellt och jämförde utgåvor från från 1960-, 1970- och 1990-talet säger så här:
19 Mulvey, direkt översatt. På-tittbarhet kan möjligen liknas med ”beskaffad för att betraktas”. (1975,
citerad i Gauntlett 2008, s.41)
“Tidningen skapar en värld med ett eget språk, egna ämnen, frågor och svar, där Hon
har huvudrollen, där hennes kroppsdelar, hem, kläder, mat och smink ger upphov till otaliga berättelser. Denna mediala kvinnovärld bygger dock på två premisser: att kvinnlighet måste läras ut och den får sin betydelse i förhållande till andra. För att godta den första premissen (utlärandet) måste synen på femininitet som ett arbete, en
uppgift, accepteras, att den något om ständigt förändras och förbättras.” 23
Kvinnlighet är alltså i den moderna tjejtidningen, liksom i 1960-talets tidning,
någonting som kvinnan ständigt lär sig, någonting att omdana och nydana. Någonting Simone de Beauvoir konstaterade redan 1949.
“Man uppmanar oss att vara kvinnor, förbli kvinnor och bli kvinnor. Varje kvinnlig
varelse är alltså inte nödvändigtvis en kvinna, hon måste vara delaktig i denna mystiska och hotade realitet som kallas kvinnlighet.” 24
3.2. Kändisskap
Ordet kändis härrör ur ordet celebritet som kommer ur franskans célèbre, som i sin tur betyder berömd, upphöjd.25 Fenomenet kändisskap som vi känner till det i dag har cirka hundra år på nacken, men processen kring kändisskap är i princip tidlös. Det säger Michael Rübsamen, forskare i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet, vid en föreläsning på samma universitet för programserien UR Samtiden, Lundaforskare föreläser.26
I sina studier utgår han från premissen att en kändis är ett fenomen som skapas av tre huvudaktörer - person, publik och medium. Personen är vad som förkroppsligar
kändisen, det är hen som vi kallar för kändis. Medierna (och journalisterna) behövs för att göra personen synlig och för att återberätta vad hen gör. Publiken tolkar sedan mediets text och formar sig en bild av personen. Tillsammans skapar de tre
huvudaktörerna en offentlig bild av den här personen, de skapar en kändis. Vilket inte är samma sak som den fysiska personen, poängterar Rübsamen. Publiken kan genom medierna skapa sig en så pass detaljrik bild av personen att de upplever sig känna kändisen, om än på en ytlig nivå. Men det är inte den fysiska personen som de har varit i kontakt med, man kan snarare säga att de har varit i kontakt med kändisen.
23 Hirdman (2001, s.271)
24 Beauvoir (1949, s.9).
Rübsamen listar tre orsaker till att kändisskap uppstår. En kändis blir en kändis genom att ha åstadkommit någonting, till exempel producerat en film, spelat in musik eller skrivit en bok. Eller en kändis blir en kändis för att hen får en stor stor mängd medial uppmärksamhet och blir preliminärt intressant för en publik. Eller för att hen tillhör en känd familj, till exempel den svenska kungafamiljen.
Gemensamt för alla, oavsett hur de har blivit kända, är att de genom sitt kändisskap kommer att tillhöra en grupp med hög status, en elitgrupp i samhället. De tillhör en grupp som publiken kan fantisera om att få tillhöra, det kan vara fantasier om popularitet, gemenskap, hög social status, pengar eller medial uppmärksamhet, till exempel.27
”Kändisar fyller funktionen som projektionstavlor för publikens fantasier, för vår åtrå,
för våra begär. De förkroppsligar våra drömmar, kan man säga lite poetiskt.” 28
Ibland ser publiken även kändisar som en typ av förebilder, de ser någon som de tycker har åstadkommit något de själva drömmer om och kan på så sätt inspireras av kändisen. En förebild kan vara någon som man ser upp till, baserat antingen på hur de agerar i förhållande till omvärlden eller något de har åstadkommit. En förebild kan till exempel vara en familjemedlem, en vän - eller just en kändis.
Men i vilken utsträckning valet av förebilder kan påverka oss och hur, har visat sig vara svårt att bevisa. I en kvalitativ studie i ämnet signerad Fatimah Awan, som
innefattar intervjuer med 13–14 åringar, så resonerar hon kring hur förebilder och deras egenskaper kan ge oss en slags verktygslåda för oss att applicera på idéer kring vår egen identitet. Snarare än att ha direkt påverkan på beteende.29
Gauntlett, i sin bok Media Gender and Identity, menar att det inte finns ett tydligt sätt att förklara den påverkan som förebilder har på vårt identitetsskapande, men att det forskare kan enas om är att människor söker efter olika inspirerande personer samt trygghetsfigurer som ger oss en positiv idé av hur vi kan välja att leva våra egna liv. Det här är framför allt viktigt under uppväxten, och även i tjugoårsåldern och framåt.
Innehållet i den tidigare nämnda verktygslådan låter oss låna bitar av våra förebilder och deras karaktär, de bitar vi gillar.30
27 Rübsamen (2012).
Gripsrud talar om att identifikation med kända popidoler eller sportstjärnor handlar om en fortsatt identifikationsprocess utöver den man bedriver i förhållande till sina föräldrar.
“Det handlar om att definiera sig själv i förhållande till vissa attraktiva auktoriteter
till vilka man knyter mer eller mindre starka känsloband.” 31
Gripsrud skriver att just idoliserandet av filmstjärnor och popidoler och andra medieförmedlade förebilder tyder på att det finns starka skäl till oro över mediers effekter.
3.3. Framing
Framing är ett begrepp som syftar att förklara mediernas sätt att måla upp en viss bild av omvärlden utifrån vad de väljer att visa för sin publik. Framingprocessen har flera nivåer och påverkar hur mottagaren tolkar text, och med text menar vi i det här fallet medieinnehåll som till exempel ett foto, film eller skriven text. Journalister kan använda sig av framing genom att upprepa ett mönster, ord eller bild, i medietext så att det präglas in hos mottagaren. Frames blir som en ram för publiken, som ger riktlinjer för hur de ska förstå och tolka text och bild.32
Men hur vi tolkar och förstår vår omvärld beror också på vilka referensramar vi har med oss. Text kan aldrig leva helt på egen hand. Den måste tolkas och förstås av mottagaren innan den får en betydelse, och hur mottagaren tolkar den baseras på de erfarenheter hen redan har med sig. Därför kan ingen text ha exakt samma betydelse för varje människa. Vi har alla olika mentala referensramar med oss, så kallade scheman. Dessa scheman finns både på individnivå och samhällsnivå och utgörs av vad vi vet om vår omvärld och hur vi har lärt oss agera i olika situationer. Hela livet skapar vi nya scheman och utvecklar gamla. Ett schema kan vara allt från hur man ser att en vän är ledsen, åt vilket håll du läser rutorna i en serietidning eller hur du ser att en person inte vill vara med på bild. Scheman hjälper oss att sortera all information och alla intryck vi konstant omges av.33
En så simpel sak som hur vi positionerar vår kropp i olika sammanhang kan ge den som observerar oss mycket information utifrån de scheman vi har med oss. Bara genom
31 Gripsrud (2002, s.29).
att röra vår kropp på ett visst sätt kan vi visa tydliga tecken på flera olika känslor som lycka, upphetsning eller sorg.34 Det känns naturligt för oss att röra oss- och se andra röra sig, i bekanta mönster.
Vi är alltså vana att se konstruerade mönster i bild och text utformade efter ramar, frames, och vi vill undersöka i vilken utsträckning Frida använder sig av framing.
3.4. Könsidentitet, medier och påverkan
“När ett barn föds till ett samhälle som är patriarkalt, där könstillhörigheten är det grundläggande svaret på frågan ”vem är jag?” inser detta barn snart att det har en viss
roll att fylla, att det måste inta en viss position, skapa sig en viss identitet. För både pojkar / män och flickor / kvinnor innebär det vissa könsbestämda privilegier - även om
dessa privilegier ser helt olika ut för respektive kön.” 35
Enligt det latinska ordspråket tabula rasa föds vi alla som oskrivna blad. Judith Butler tar i Gender Trouble: Feminism and the subversion of identity teorin en bit längre med sin performativitetsteori. Kön, menar Butler, är inte mycket mer än ett skådespel. Hon skriver women - kvinnor, inom citationstecken - “women”. Att biologiskt vara kvinna enligt Butler går inte automatiskt hand i hand med att vara en kvinna socialt.
Maskulinitet kan återfinnas i en kvinnlig kropp och femininitet i en manlig.36 Butler menar att det är problematiskt att ständigt klumpa ihop människor av samma biologiska kön, som vi gör i dagens samhälle, och tillskriva dem samma egenskaper. När bilder i media av vad ett visst kön är och bör vara ständigt upprepas så upplevs de tillslut som naturliga. Simone de Beauvoir drar paralleller mellan tillskrivandet av “naturliga egenskaper” hos ett kön till rasism.
“Det evigt kvinnliga” motsvarar “negrernas själ” eller “det typiskt judiska”. 37
Enligt dessa teorier är inte det biologiska könet tillräckligt för att klumpa ihop grupper av människor och utgå från gemensamma intressen - vilket råkar vara kärnan till affärsidén bakom kvinnomagasin och herrtidningar.
Hirdman poängterar att det som är unikt för kvinnomagasin är just att alla kvinnor är potentiella läsare, presumtivt förenade av just kvinnligheten. Men vad är denna
34 Hirdman (2001, s.49)
kvinnlighet för något och varför behövs det magasinprenumerationer för att lära sig om den? Ska vi behöva lära oss att vara essensen av någonting vi är födda till? Den frågan ställer sig Nina Björk i Under det rosa täcket.38 Björk formulerar att konsekvensen blir att kvinnor längtar efter att konstruera sig själva enligt magasinens premisser för att likna kvinnan från affischen eller filmer.
“I varje flicka som föds skapas ett begär efter att uppfylla den förväntning som det rosa täcket - gåvan på BB - symboliserar; ett begär att vara Kvinna, att vara den kvinnliga
kvinnan. När vi möter Kvinnan i reklamen, i filmer, i vår älskades blick på oss är hon inte en bild bland andra bilder. Hon är bilden av oss själva, av den vi förväntas - och
vill - vara.” 39
Naomi Wolf lyfter denna strävan som problematisk i boken Skönhetsmyten. Där skriver Wolf att skönhetsmyten används som ett verktyg för att kunna bevara den patriarkala maktstrukturen. Kvinnor distraheras från att uppnå framgång och makt genom att ständigt uppmuntras att sträva efter större skönhet.40
38 Björk (1996).
4. Syfte och frågeställning
Syftet med forskningen är utforska hur journalistiskt innehåll i tidningen Frida bidrar till att konstruera och reproducera könsroller, utifrån mönster i text och bild som rör kända personer.
- Hur konstrueras och reproduceras föreställningar om genus i Frida?
- Vilka mönster i text och bild kan vi hitta som befäster dessa föreställningar? - Hur ser urvalet kända kvinnor och män som får figurera i tidningen ut?
5
.Metod och tillvägagångssätt
Vi kommer att göra en kvantitativ bildanalys av åtta nummer av tidningen Frida från år 2013. Med en semiotisk metod kommer vi att analysera de värderingar och
associationer som kan dölja sig i Fridas urval av bilder. Med våra teorier som grund kommer vi att bryta ner bilderna genom denotation och konnotation. Vi kommer att komplettera bildanalysen med en kvantitativ textanalys av bildtexter och bildnotiser som ligger i direkt anslutning till bilder i tidningen.
5.1. Forskningsetiska principer
Vetenskapsrådets rekommendationer för forskningsetik syftar till att råda forskare att bedriva sin forskning i enlighet med de principer som utgör informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.41 Det är främst aktuellt för forskning som utgår från kvalitativa studier som innefattar intervjupersoner och personliga uppgifter om enskilda personer. Särkskilt viktigt för oss är däremot att vi redovisar vårt arbete öppet och att det är inte påverkat av några kommersiella intressen eller annan typ av personlig vinning. Vår forskning är av kvantitativ sort och innefattar enbart redan publicerat, offentligt material. Inga enskilda personer behöver skyddas eller samtycka till vår forskning och därför möts vi inte av några etiska problem.
41
5.2. Metod och urval
Tidningen Frida utkommer med 23 nummer per år, plus fyra specialnummer. En vinterspecial och en sommarspecial förekommer alltid.42 Vår analys kommer att bygga på ett riktat urval av åtta slumpmässigt utvalda ordinarie nummer. Urvalet vi gör är riktat på så sätt att vi valt att enbart använda oss av nummer från 2013, och undviker de specialnummer som finns utöver de ordinarie numren. Vi väljer år 2013 eftersom det i skrivande stund är det senaste året med alla nummer publicerade.
Vi motiverar storleken på vårt urval dels genom det likartade innehållet i tidningen Frida. Det följer nästan exakt samma mönster varje nummer och är väldigt likartat, både i bild- och textinnehåll. Tidningen innehåller få långa texter, men desto fler bilder och tillhörande bildnotiser- och texter, vilket är precis vad vi vill titta på. Därför tror vi att åtta utvalda nummer kommer att räcka för att ge oss ett representativt urval för vår analys. Vi håller oss till de ordinarie numren, för att vi tycker att de är mest
representativa för tidningen.
Av de sedan slumpmässigt utvalda numren från 2013 kommer vi att göra en kvantitativ bildanalys och en kompletterande kvantitativ textanalys.
I bildanalysen kommer vi att titta på de bilder som tillhör det redaktionella
innehållet och som presenterar personer som medverkar i tidningen för att de är kända. När vi har samlat in och redovisat vårt empiriska material så ligger fokus på att
analysera och diskutera eventuellt återkommande mönster och samlade intryck som alla bilderna skapar. Sammanlagt kommer vi att titta på 1008 bilder.
I textanalysen har vi valt att enbart titta på textinnehållet i bildtexter och bildnotiser som rör kända personer, inte innehållet i längre artiklar. Dels eftersom tidningen till större del består av bildtexter och bildnotiser, snarare än längre texter och reportage. Bildtexterna som utgör stoffet för vår textanalys kommer också att vara en bra komplettering till vår bildanalys, eftersom de finns till just för att förstärka varandra. I enlighet med våra frågeställningar om hur kändisarna i Frida framställs så väljer vi att kartlägga användningen av olika adjektiv, eftersom de är en stor del av hur de kända personerna beskrivs för mottagaren.
Vi tittar på alla bildnotiser, men inte alla innehåller adjektiv. Sammanlagt har vi registrerat 262 adjektiv, varav 158 beskrev män och 104 beskrev kvinnor.
5.3. Bildanalys
Bilder är i dagens samhälle en naturlig och ständigt växande del av vår vardag.
Semiotiken är vetenskapen som handlar om hur vi har möjlighet att använda alla dessa bilder och visuella uttryck för att förmedla ett budskap. Sättet att kommunicera genom att använda semiotiska verktyg definierades först av den amerikanske filosofen Charles Peirce under 1800-talet. Peirce menade att all kunskap innefattar tolkningar av tecken, som kan delas in i tre olika kategorier, ikon, index och symboler.43
En bild kan inte existera helt på egen hand, den skapas och sätts i ett sammanhang av en producent och måste tolkas av en mottagare. Viktigt att ha i åtanke när man gör en bildanalys är att bilder kan tolkas och förstås olika från person till person, även om det även finns symboler och tilltal i bilder som tolkas likadant av en majoritet av alla människor.44 Vi kommer att använda oss av semiotisk metod när vi gör vår bildanalys.
Vi dekonstruerar och tolkar även bilderna med hjälp av denotation och konnotation. Genom att bryta ner bilden på enklaste sätt och notera utvalda variabelvärden som färger på kläder, hårlängd och leende så använder vi oss av denotation. Ett leende kan sedan till exempel vara en kod som konnoterar en glad person, men också konnoterar och konsturerar kvinnor på bild (se 5.3.4 Leende).45
Vi har valt ett kvantitativt angreppssätt och kommer att redovisa resultatet i en innehållsanalys.
Vi redovisar vårt tillvägagångssätt noggrant, med ambitionen att forskningen ska vara replikerbar och ha hög intern validitet. Nedan följer detaljer i vår metod för bildanalys och vilka variabler vi har valt att kartlägga i innehållsanalysen. Vi har valt våra variabler utifrån nämnda teorier och tankar kring mönster i bildjournalistik som ramar in kvinnor och män, och även utgått från teorier kring kändisskap och genus. Se förtydligande exempel på vår bildanalys i bilaga A, och variabelvärden i bilaga B.
5.3.1. Trolig ålder
Vi kommer att notera de kända personernas troliga ålder i bildanalysen. Det är intressant för oss bland annat för att kunna vi ska kunna kartlägga om de aktuella kändisarna är i närheten av läsarens ålder eller om majoriteten är äldre än läsaren själv. Vi har valt att hålla oss till väldigt breda åldersspann som vi delar upp i kategorierna barn (0–12), ungt utseende (13–30) och moget utseende (30 >). Vi är medvetna om att trolig ålder till viss
del är en subjektiv observation, mycket baserad på vad uppsatsförfattarna associerar för ansiktsdrag med de olika ålderskategorierna. För att inte riskera att vara allt för
subjektiva i vår analys har vi därför medvetet valt att ha ett bredare åldersspann. Vi finner heller inte att det fyller ett syfte för undersökningen att dela upp kategorierna ytterligare.
5.3.2. Utseende och klädsel
Det är intressant att notera vilken typ av utseende hos män och kvinnor som läsaren möts av i Frida, där majoriteten av allt bildmaterial är bilder på kända personer. Syns det tydligt om männen och kvinnorna har smink? Smink som ofta kopplas till
kvinnlighet och femininitet.46
Döljer de ögonen med solglasögon? En symbol som så ofta i populärkultur exemplifierar bilden av en känd person.
En variabel som kanske säger oss ännu mer kan vara håret. Har de långt eller kort hår? Är håret tydligt behandlat av hårprodukter?
Hur män och kvinnor väljer att bära sitt hår har rötter långt tillbaka i historien. I boken Female Sexualization - A collective work of memory beskrivs hur
sexualiseringen av kvinnan kan gå till steg för steg. I boken lyfts de vedertagna hårlängderna hos män och kvinnor som djupt rotade symboler för maskulinitet och femininet. Här beskrivs kort hår hos kvinnor som en protest mot den vedertagna, djupt rotade bilden av femininitet.47 Hår som går nedanför axlarna kommer vi att notera som långt hår.
Vi lägger också vikt vid att titta på hur kläderna ser ut. Är de avslöjande eller täckande? I vilken utsträckning är de avslöjande eller täckande? Till exempel kommer vi att notera en armlös knälång klänning som ett plagg som visar lite hud, eller
långbyxor och t-shirt. Medan en kortare klänning med djupare urringning som ett plagg som visar mycket hud, eller en armlös t-shirt och kortare shorts. Ett heltäckande plagg kan till exempel vara en kostym. Bikini och badbyxor faller in under kategorin
halvnaken.
Är kläderna ljusa eller mörka? Johann Wolfgang von Goethe skrev 1790–1807 Utkast till en färglära. I den talar Goethe bland annat om känslostämningar som färg
46 Haug (red. 1999, s.35).
skapar - färgpsykologi helt enkelt. Det är bland annat med hjälp av en bearbetad utgåva som vi navigerar oss genom färglandskapet.48
Goethe talar om att de mörka färgerna, t.ex. blått eller svart associeras till allvar, intellekt och allvarligt betraktande. De ljusa färgerna t.ex. rosa och andra ljusa färger associeras enligt färgläran med det sublima; oskuld, renhet och godhet.49
För att åter igen ge ett exempel på hur vi använder oss av denotation och konnotation, så kommer vi att diskutera hur mörk klädsel kan vara koder som konnoterar en konstruktion av manlighet, medan ljusa kläder kan fungera som koder som konnoterar en konstruktion av kvinnlighet.
Vi exemplifierar här utifrån Ambjörnssons argument50 där hon hävdar att män helst avstår från att klä sig i allt som anses vara den hegemoniska maskulinitetens motpol - ljusa kläder som utstrålar mjukhet och andra traditionellt kvinnligt kodade egenskaper.
5.3.3. Omgivning och sammanhang
Ytterligare en variabel vi har valt att titta på är vilken typ av miljö vi ser i bilderna. Ser bilden ut att vara tagen på röda mattan eller befinner den aktuella kändisen sig på en parkeringsplats och lastar in varor i en baklucka? Det vi vill skilja på här är ett tydligt offentligt sammanhang och ett mindre offentligt sammanhang.
Eftersom kända personer mer eller mindre alltid är offentliga så väljer vi att skilja på just tydligt offentligt sammanhang och mindre tydligt offentligt sammanhang (i stället för ett kalla det för ett icke offentligt sammanhang). Vi definierar det tydliga offentliga sammanhanget som en röda mattan-miljö, en konsert eller fotografering där det är den kända personen väljer att vara synlig.
Vi identifierar det tydliga offentliga sammanhanget dels genom bakgrunden, är det en “röda mattan-miljö” så syns väggar med logotyper och bilder i bakgrunden. Det syns också ofta på den aktuella personen, hen är ofta välklädd och riktar blicken mot
kameran. Ytterligare ett attribut vi ser som gemensamt för det mer offentliga sammanhanget är god bildkvalitet och en kraftig blixt. Även fotograferingar för offentligt bruk identifierar vi genom bakgrunden, ofta tydligt iscensatt, och
bildkvaliteten. Ytterligare bilder som tillhör offentliga sammanhang är de där kändisen i fråga står på en scen eller är omgiven av publik.
48
Goethe (1976).
Allt annat hamnar under kategorin mindre offentligt sammanhang. I alla bilder där vi inte kan avgöra något slags samband, till exempel en extrem närbild, så väljer vi också att placera dem i kategorin mindre offentligt sammanhang. I övrigt är det inte intressant för oss att notera bakgrunden och sammanhanget i detalj, eftersom vi vill fokusera på människorna i bilderna.
5.3.4. Leendet
Gester och kroppsspråk kan säga mycket om en person i bild. Vi uttrycker känslor genom att röra oss på olika sätt, och just det tydligaste exemplet kan vara leendet, som vi associerar med en person som är glad. På en mer primitiv nivå kan leendet även vara ett rituellt tecken på att man befinner sig i en trygg situation.51 Det kan skapa en slags relation mellan betraktaren och subjekt, ge en känsla av gemenskap.52
Hirdman menar också att kvinnor väldigt ofta avbildas med just ett leende på läpparna och genom det framställs som mer lättillgängliga och oproblematiska, och motsatsen skulle kunna gälla män.
Kan det vara så att kvinnor ler mer i bild än vad män gör i tidningen Frida? På så sätt skulle det kunna vara en kod för hur kvinnlighet som gestaltas i bild, och konnoterar konstruktionen av kvinnor.
5.3.5. Kroppsbyggnad
Efter en snabb titt i ett års upplaga av Frida-tidningar kan man konstatera att en majoritet av alla kända personer som är med på bild har en slank och mer eller mindre vältränad kroppsbyggnad. Medan kändisar med “kraftig”, “mullig” eller “extremt smal” kroppsbyggnad sällan verkar synas i bild. Vi tycker det är intressant att sätta siffror på den här variabeln för att se hur dominant den smala normen faktiskt är i bildurvalet i tidningen Frida.
För att kunna skriva ut laddade ord som smal, mullig, kraftig och väldigt smal i vår bildanalys behöver vi definiera de orden med exempel som vi själva har valt. Se alla exempel i bilaga A.
51
Goffman (1979, s.48).
5.3.6. Bildutsnitt
Att notera bildutsnittet blir intressant eftersom vi tolkar helkroppsbilder som ett utsnitt som konnoterar konstruktionen av kvinnan. Detta kopplar vi till Mulveys teori53 om den betrakningsbara kvinnan som granskas från topp till tå av mannen. Detta styrks av Hirdmans citat: De manliga aktörernas kroppar är inte där för att visas upp för
betraktaren på samma sätt som de kvinnliga.54 Förekommer det möjligen fler bilder på kvinnliga kändisar i helbild i Frida än helbilder på manliga kändisar?
Vi kommer att skilja på följande bildutsnitt. Extrem närbild - ett ansikte på väldigt nära håll, till exempel en bild på bara ett par ögon. Här syns detaljer väl. Närbild - fokus ligger på ansiktet och axlar. En närbild kan ge oss mer intim information om personer i bild, vi ser fler detaljer.
Halvbild - ansiktet och del av kroppen syns. Kan vara beskuren vid midja eller längre ner. Ger oss inte samma närhet till personen i bild. Helbild - hela personen syns i bild. Det skapas distans mellan den som observerar och personen i bild, vi har svårare att utläsa detaljer.55
5.3.7. Bilder som utesluts
Vi utesluter annonser och bilder av den typ där magasinet använder kända personer för att pryda artiklar som är tillsatta för att förstärka produktplacering, till exempel en infälld bild på en skådespelerska med en särskild håruppsättning i anslutning till en artikel om hårprodukter. Även bilder som är för små kommer att uteslutas ur analysen, med det menar vi bilder som är i så liten storlek att vi inte kan utläsa de detaljer som vi vill notera per bild i vår analys. Bilder där personen inte syns tydligt eller har ryggen emot kameran kommer också att uteslutas. Den sortens bilder ger oss inte möjlighet att notera alla variabler.
Om bilden är tagen från en film eller tv-serie så kommer vi inte heller att räkna med den, eftersom kändisen i fråga porträtterar någon annan än sig själv. Till skillnad från scener ur musikvideor, där vi utgår från att kändisen agerar mer eller mindre som sig själv. Den typen av bilder går att urskilja i Frida genom återkommande svarta ramar som visar att bilden är tagen från video. Bilder på kändisar som små barn utesluts också, helt enkelt eftersom det inte är aktuella bilder för vår analys. Slutligen tar vi inte heller
53 Mulvey (1975, citerad i Gauntlett 2008, s.41). 54 Hirdman (2001, s.221).
med bilder på produkter. Till exempel, ett bild på ett lakan med en kändis på. Eller en bild på ett skivomslag. Det är produktplacering och inte direkta bilder i tidningen.
5.4. Textanalys
Vi kompletterar vår bildanalys med en kvantitativ textanalys av bildnotiser och
bildtexter. I textanalysen noterar vi alla adjektiv som används för att beskriva kändisar. Vi delar upp adjektiven efter vilket kön de ansluts till i text. Vi räknar också hur
frekvent olika adjektiv förekommer och till vilket kön. Finns det ett mönster av adjektiv som typiskt associeras med ett visst kön?
Textanalysen blir kompletterande för bildanalysen och kan hjälpa oss kartlägga hur kändisar porträtteras i tidningen Frida.
5.4.1. Texter som utesluts
Bildtexter vi utesluter är de som tillhör bilder som förstärker eller utgör
produktplacering, hör till horoskop, quiz eller läsarbrev. Vi anser inte att innehållet i de texterna är intressanta för våra frågeställningar. Inga texter skrivna av andra än
journalisterna bakom Frida tas med i analysen.
5.5. Metodkritik
Bryman redovisar tydligt hur den kvantitativa metoden och innehållsanalysen har begränsningar, förutom att det tar tid att samla in tillräckligt stora mängder data och att utforma variabler som passar undersökningen.56
Utöver det så måste man vara medveten om att det alltid förekommer ett visst mått av personlig tolkning av uppsatsförfattarna dels när det gäller utformning av variabler och variabelvärden, men också kodning. Även om vi försöker undvika det så gott vi kan genom att vara noggranna och tydliga när vi beskriver vårt tillvägagångssätt. Inte bara för den som vill läsa uppsatsen, utan även för vår egen del innan vi inleder forskningen, så att vi har en gemensam tolkningsgrund och kodar vårt material likadant.57
Vidare redovisar Bryman hur en annan svårhet med innehållsanalys är att resultatet sällen ger svar på varför-frågor. Vi är medvetna om detta, att våra diskussioner är spekulationer i svaren på dessa varför-frågor. Ambitionen är att belysa frågorna och peka framåt mot vidare forskning.58
56 Bryman (2008, s.296).
Vi har också i åtanke att semiotisk metod i bildanalys kan kritiseras för att den presenterar analyser på ett sätt som får dem att framstå som objektiva redogörelser, konkreta fakta, medan de i många fall även bygger på subjektiva tolkningar.59 Vi har därför försökt att utförligt förklara vårt sätt att analysera bilder på, bland annat med flera exempel i bilaga A.
Ett mer konkret fel som vi kan stöta på är samplingsfel, som kan uppstå om sidor i tidningarna har rivits ut eller blivit urklippta. Eftersom vi lånar tidningarna från
bibliotek finns det en risk att någon olovligen har tagit delar av innehållet för att behålla själv. Då kan det innebära att vi saknar ett antal bilder och texter i vår analys, utan att veta om det. Vi anser dock att vårt urval ändå kommer att vara tillräckligt stort för att vara representativt för våra frågeställningar och den analys vi vill göra.
Slutligen vill vi även poängtera att vi genom vår empiri enbart kan använda oss av generalisering när det gäller tidningen Frida år 2013. Vi kan inte dra generella slutsatser om andra tidningar eller Frida överlag, och inte heller kring andra områden än de vi undersöker.
6. Resultat
I den här delen kommer vi dela med oss av den information som vi har samlat in och sammanställt. Medan resultaten presenteras utförligt i siffror i bilaga C och D, kommer vi i den här delen att presentera och bryta ner de siffrorna i text som förklarar vad de visar. För en mer utförligt redovisad sammanställning hänvisar vi alltså till bilagorna. Resultatdelen delas in i underkategorier för att tydligt återkoppla till våra
frågeställningar och fokusområden. Vi avslutar med en tydliggörande sammanfattning som ger en överblick av resultatdelen.
6.1. Den typiska kvinnan och den typiske mannen på bild i Frida
Genom följande tabeller kan vi utläsa hur de kvinnliga och manliga kändisarna som syns i bild i Frida vanligen ser ut genom att redovisa vilka variabler som förekommer mest frekvent.
6.2. Översikt
Frida är en tidning vars största beståndsdel är bildmaterial. I vår forskning har vi tittat på sammanlagt 1008 bilder i åtta nummer av tidningen. I dessa bilder har vi sett 1132 kända personer varav 619 var män och 513 var kvinnor. Vi har tittat på personernas troliga ålder, kroppsbyggnad, hårlängd och styling, hur mycket hud de visar, huruvida de har glasögon eller solglasögon, huruvida de ler, vilken färg de har på kläderna, ifall de är synligt sminkade, ifall de ler samt bildutsnitt och sammanhang.
I tabell 1.1 och tabell 1.2 ser vi den typiska visuella representationen av kända kvinnor respektive kända män i tidningen Frida.
6.3. Visuella representationer av kvinnor
I åtta nummer av tidningen var det endast två kända kvinnor som kunde bedömas vara någorlunda mulliga och en som kunde bedömas vara extremt smal. Inte en enda kunde bedömas som kraftig. Resterande 99 procent tillhörde samma kategori av kroppsbyggnad - smala.
90 procent av de kända kvinnorna som figurerar i tidningen har ett ungt utseende. 10 procent kan bedömas ha ett moget utseende, alltså vara i trettioårsåldern och uppåt enligt vår definition. Fyra stycken, 0,8 procent, ser ut att vara barn.
Nästan alla kända kvinnor, 80 procent i tidningen har långt hår. 9 procent har kort hår och 10 procent har en hårlängd som inte kunde bedömas på grund av till exempel huvudbonad eller bildutsnitt.
58 procent av kvinnorna har tydligt stylat hår och 42 procent har en styling som inte är tydlig, eller är obefintlig.
Vi kan med hjälp av vår empiri bedöma att de flesta kända kvinnor i tidningen bär ljusa eller färgglada kläder, 50 procent. 38 procent syns i mörka kläder. 12 procent av kläderna är inte synliga i bild och 0,4 procent är nakna.
Majoriteten av de kända kvinnorna, 41 procent, som presenteras i de undersökta numren av Frida visar lite hud med sina klädesplagg. Detta kan innebära t.ex. armar, ben, axlar och dekolletage i en klänning. 29 procent bär på bilderna kläder som är heltäckande och 16 procent av kvinnorna bär kläder som vi bedömer visar mycket hud. 0,3 procent av kvinnorna är halvnakna och 0,4 procent är helt nakna.
Frida visar de kända kvinnorna i huvudsak i halvbild. 41 procent av bilderna på de kända kvinnorna presenteras i det bildutsnittet. Många visas även i helbild, 36 procent. 23 procent av kvinnorna visas i närbild och 0,3 procent i extrem närbild.
Flertalet av bilderna på de kända kvinnorna, 60 procent, är tagna i ett tydligt offentligt sammanhang. 40 procent av bilderna bedömer vi är tagna i ett mindre offentligt sammanhang.
6.4. Visuella representationer av män
Genom vår empiri har vi kunnat kartlägga den typiske manlige kändisen som
porträtteras i bild i Frida. Den här mannen förekommer oftast i en halvbild och ses i ett tydligt offentligt sammanhang. När man ser till hans utseende så är han ung, smal, har kort, tydligt stylat hår, är klädd i heltäckande mörka kläder. Han ler inte, har varken glasögon eller solglasögon, och är inte synligt sminkad.
Tittar man närmare på siffrorna i bilaga C så kan man också se vad som är mindre förekommande i den visuella representationen av män i Frida. Vi ser att smink är högst ovanligt hos männen, endast 3 procent är synligt sminkade. Medan de däremot i allra högsta grad syns i synligt stylat hår. 69 procent av männen har synligt stylat hår medan 29 procent inte har det. Enbart 0,3 procent har inget hår alls. När det gäller hårlängden så har en klar majoritet kort hår. 95 procent har kort hår och bara 3 procent har långt hår.
Det är unga och smala män som syns i Frida. I vår innehållsanalys kan vi utläsa att 91 procent har ungt utseende, 8 procent har moget utseende och 0,3 procent är barn. Hela 99 procent har en smal kroppsbyggnad. 0,03 procent är mulliga och inte en enda kraftig man förekommer. Endast 1 procent bär glasögon, medan 6 procent har
solglasögon. Resterande 93 procent bär inga glasögon.
Ungefär varannan man i Frida ler i bild. 51 procent ler inte medan 49 procent ler. De manliga kändisarna förekommer i 68 procent av bilderna i ett tydligt offentligt sammanhang, och 32 procent i ett mindre offentligt sammanhang. Och oftast bär de heltäckande kläder. 0,2 procent av männen är nakna, 1 procent är halvnakna, 2 procent visar mycket hud och 21 procent visar lite hud. Men majoriteten, 68 procent av männen har heltäckande kläder. Vanligen är kläderna mörka, bortsett från de 2 procent med inga synliga kläder i bild, så bär 64 procent mörka kläder och 34 procent bär ljusa kläder. Relativt få syns i helbild, 19 procent. 0,3 procent syns i extrem närbild, 35 procent i närbild och 46 procent i halvbild.
6.5 Tabell över förekommande adjektiv
I följande tabeller har vi redovisat och sammanfattat hur frekvent olika adjektiv
6.6. Beskrivningar av kvinnor
Den kända kvinnan som figurerar i Frida beskrivs oftast som söt, cool, snygg, glad och
vacker - tätt följt av naken. Vi kan se att det är de adjektiven som förekommer flest
gånger i tabell 2.1.
Allt som oftast beskriver Fridas journalister de kända kvinnorna med adjektiv som är utseenderelaterade. Söt, snygg, vacker, trendsäker, fin är benämningarna som
återkommer i olika nummer. Det mest populära adjektivet att beskriva kvinnor med i Frida är söt.
Adjektiv som beskriver prestationer eller personliga egenskaper är mer sällsynta.
Cool förekommer visserligen ofta, men används ofta för att beskriva den kända
kvinnans utseende eller personliga stil. Framgångsrik, engagerad och omtänksam förekommer bara en gång vardera vid beskrivningen av kvinnor i texterna.
Inte helt sällan beskriver journalisterna de kända kvinnorna med adjektiv vars definitioner kan tolkas ha negativ innebörd. Bland dessa hittar vi
uppmärksamhetstörstande, jobbskadad, sur, uttråkad, rädd, missnöjd, luddig, obekväm
och förkrossad.
6.7. Beskrivningar av män
I tabell 2.2 kan vi se att det vanligaste adjektivet med vilket journalisterna väljer att beskriva män i Frida är snygga. 23 gånger kallas män snygga. På andra plats kommer
söt som är utskrivet 20 gånger, och på tredje plats hittar vi gullig utskrivet tretton
gånger. Den översta prispallen delas mellan ord som alla klingar positivt och som en majoritet av gångerna syftar på mannens utseende. Samma gäller hunk och hunkig, utskrivet sju gånger, som i det här fallet syftar på en vacker och välbyggd man. På topp tio mest utskrivna adjektiv hittar vi även sexig fyra gånger och het fem gånger. Ord som vi uppfattar kan förknippas med just män förekommer också, som hunkig, stenhård, tuff och manlig.
Få gånger beskrivs männen utifrån sitt yrke eller prestationer. Möjligen skulle ord som musikalisk och underhållande kunna falla in i den kategorin, men inte många fler. Vi hittar däremot ord som kan associeras med kändisskap, som aktuell, populär, känd och omskriven.
6.8 Sammanfattning av resultat
Vi har kunnat konstatera att de bilder på såväl kända kvinnor som män som
journalisterna anser relevanta att trycka i Frida i en överväldigande majoritet porträtterar personer med en smal kroppsbyggnad och ett ungt utseende.
Ytterligare likheter mellan de kända män och kvinnor som får figurera i bild i Frida är följande: bilder på leende personer är ungefär lika frekvent förekommande oavsett kön. Strax under hälften av personerna på bilder i Frida ler. Det vanligaste bildutsnittet är halvbild, avseende både kvinnor och män. Bilderna som figurerar i tidningen är främst tagna i tydligt offentliga sammanhang. Det finns knappt några bilder på varken kvinnor eller män i glasögon.
Men det finns även en hel del skillnader mellan de kända kvinnor och män vars bilder trycks i tidningen Frida. 80 procent av kvinnorna har långt hår och 95 procent av männen har kort hår. Männen på bilderna bär övervägande mörka, heltäckande kläder medan kvinnorna på bilderna i Frida bär ljusa kläder som visar hud.
Som nämnt ovan är det vanligaste bildutsnittet halvbild, men därefter skiljer sig av bildutsnitten mellan könen. Efter halvbild är helbild det vanligaste bildutsnittet som de kända kvinnorna syns i och närbild det vanligaste bildutsnittet som män syns i.
Männen är till 97 procent ej tydligt sminkade medan kvinnorna till 64 procent är tydligt sminkade.
Tabellerna visar att både kvinnor och män oftast beskrivs utifrån sitt utseende, snarare än för kompetens inom sitt yrkesområde. Det förekommer få negativa beskrivningar av kändisar i Frida, men i vår forskning har vi funnit att när det väl förekommer negativa ord så beskriver de oftast kvinnliga kändisar.
7. Analys
Under den här rubriken kommer vi att analysera empirin utifrån utvalda teoretiska perspektiv. Vi avslutar analysdelen med en sammanfattning där vi svarar på vår centrala frågeställning.
Vi väljer att analysera våra resultat utifrån ett konstruktivistiskt feministiskt perspektiv. Det innebär att vi tar en närmre titt på maktrelationen mellan könen med utgångspunkten att det är sociala handlingsnormer snarare än biologiska skillnader som har skapat kön så som det uppfattas i dag, snarare än någonting som är ovedersägligt och biologiskt avgjort.60
7.1. Det smala idealet
Genom vår forskning har vi kunnat utläsa ett större antal tydliga mönster som är återkommande både i text och bild i tidningen Frida. Vissa mönster bekräftade vad vi redan visste genom tidigare forskning, medan andra mönster föreföll oss som mindre väntade. Vi fann också att bild- och textanalysen ofta förstärkte varandra i de mönster vi såg.
I tabell 1.1 och 1.2 kan vi tydligt utläsa det generella mönstret för hur män och kvinnor avbildas i Frida. De siffrorna som vi finner bland de mest talande är hur 99 procent av männen respektive 99 procent av kvinnorna har smal kroppsbyggnad. Det finns i princip ingen som avviker från den smala normen, endast på tre bilder hittade vi “mulliga” kända personer och en bild på en person som var “extremt smal”. I vårt urval fann vi inte en enda bild av en känd människa med “kraftigare” kroppsbyggnad.
Det smala kändislandskapet i Frida är med andra ord inte likt samhället i övrigt, där människor existerar i alla storlekar. En fråga att diskutera blir då, hur kan den här uteslutande bildjournalistiken påverka den unga läsargrupp som tidningen riktar sig till?
Som Rübsamen konstaterar, så ser betraktaren ibland kändisar som en typ av förebilder och kan komma att inspireras av kändisen. Det behöver inte vara ett aktivt val, utan det kan vara en källa för inspiration på en mindre medveten nivå. Och Fridas unga läsare har inte stor valmöjlighet när det gäller inspirationskällor, eftersom kändislandskapet är väldigt homogent, särskilt när det gäller kroppsbyggnad.
Bildjournalistiken i Frida presenterar alltså nästan uteslutande smala människor både
60
när det gäller kvinnor och män. Och om kändisar förkroppsligar våra drömmar, som Rübsamen säger, så kan en del av den drömmen vara en smal kroppsbyggnad.
Eftersom Fridas målgrupp är unga tjejer så är det också värt att lägga lite extra vikt vid att diskutera hur det det smala idealet kan påverka dem. Just en smal kroppsbyggnad förknippas ofta med större skönhet och den ideala kvinnan som kändisen mer eller mindre förkroppsligar. Andra kvinnor kan därför sträva efter att efterlikna henne Wolf.61 Denna strävan efter större skönhet kan visa sig tidigt i livet, inte minst under den adolescenta processen. I värsta fall kan man tänka sig att beteendet bli skadligt om det innefattar destruktiva sätt att minska i vikt.
På de grunderna, och i tron att det faktiskt finns gott om såväl kraftiga, mulliga som extremt smala kändisar, skulle man kunna dra slutsatsen att bildjournalistiken i Frida med fördel skulle kunna innefatta en mer “verklighetstrogen” porträttering av kändisars kroppsbyggnad.
I textanalysen kan vi också utläsa associationer till kändisarnas kroppsbyggnad. När det gäller beskrivningen av manliga kändisar så är det mest förekommande adjektivet
snygg, som antyder att mannen har ett vackert utseende. Och om då 99 procent av alla
männen är smala, så blir det en av de saker vi börjar associera till ett vackert yttre. Samma gäller orden het och hunk som också finns med bland topp tio mest
förekommande adjektiv som beskriver män i Frida.
Det ser ungefär likadant ut när det gäller kvinnor, snygg ligger trea på listan över mest förekommande adjektiv. Här hittar vi också söt och vacker. På samma sätt associerar vi de adjektiven, som anspelar på vackert yttre, till en smal kroppsbyggnad.
När man tittar på både sammanställningen av bildanalysen och textanalysen på det här sättet blir det tydligt att text och bild förstärker varandra i det här fallet.
7.2 Oskuldsfullhet och makt
Vi har genom vår empiri kunnat konstatera att de kvinnor som syns i Frida
huvudsakligen bär ljusa kläder som visar hud medan männen bär mörka, heltäckande kläder.
Männen som presenteras i Frida bär alltså auktoritära, värdiga färger som symboliskt och historiskt har stått för allvar och makt. Medan färgerna som kvinnorna bär
symboliserar mjukhet, oskuldsfullhet och skirhet.62
61 Wolf (1992).
Fanny Ambjörnsson skriver att det länge har varit såhär. Flickor förväntas från ung ålder bära sköra och spröda färger, pojkar ska bära en stark och bestämd färg.63 Här kan vi konstatera att färgerna vi ser bäras av kändisarna i Frida förstärker en inrotad
särhållning av könen.
7.3 Avklädda kvinnor och män med mörka kläder
I vår empiri delade vi upp klädtyper i kategorierna Heltäckande, Kläder som visar lite hud och Kläder som visar mycket hud (även Kläder som inte syns samt Inga kläder alls). För att ännu mer distinkt tydliggöra mönster i könens representation kan vi lägga ihop siffrorna i Kläder som visar mycket hud och Kläder som visar lite hud och ställa de mot könets användning av heltäckande kläder (för att se ursprungliga siffror se bilaga C). Förtydligande: om männen enligt vår bildanalys visar mycket hud till 2 procent och lite hud till 23 procent, så visar männen i Frida hud överhuvudtaget 25 procent.
Då ser vi att männen på bilderna endast till 22 procent bär kläder som visar hud överhuvudtaget, medan kvinnorna bär kläder som visar hud till 57 procent.
Vi håller de siffrorna i åtanke och tar en snabb titt på bildutsnitten i vilka män och kvinnor visas i Frida. Bilder på både män och kvinnor i Frida är huvudsakligen
halvbilder. Men därefter skiljer sig de olika utsnitten i vilka könen visas. Männen visas då främst i närbild och kvinnor visas främst i helbild.
Det vi alltså kan se i Frida är att majoriteten av män som visas på bild i tidningen är klädda i traditionella maktfärger och bär heltäckande kläder. Männens ansikte är ofta i fokus i ett stort antal närbilder.
Majoriteten av kvinnorna som visas på bild i tidningen är klädda i färger som traditionellt uppfattas som mjuka och oskuldsfulla, de visar hud, har synligt sminkade ansikten och visas ofta i helbild.
Detta överensstämmer ganska väl med Laura Mulveys teori om “betrakningsbara” kvinnor och manliga blickar hos både kvinnor och män, där Mulvey skriver att kvinnor i sin traditionella roll samtidigt är tittade på och uppvisade och att kvinnors utseende är kodat för ett starkt visuellt och erotiskt intryck.64
Jämfört med de kända männen som förekommer i Frida är de figurerande kvinnorna mer frekvent visuellt framställda som ”betraktningsbara”. Majoriteten är sminkade, stylade, visar hud och är klädda i mjuka, underdåniga färger.
63Ambjörnsson (2011, s.10).
Samtidigt beskriver journalisterna i högre grad män än kvinnor utifrån deras
utseende. Söt, snygg, gullig, hunkig är några av de vanligast förekommande adjektiven. Och även om bildanalysen för sig själv antyder att kvinnorna som får figurerera i Frida är mer assimilerade för att tillfredsställa ögat med färg, hud och styling så beskrivs männen i högre grad än kvinnor på ett objektifierande sätt.
Det här typen av retorik verkar härröra ur 70-talets kvinnomagasin när rätten till kvinnlig sexualitet, kvinnligt begär och kvinnlig blick började förespråkas av bl.a. Cosmopolitan samtidigt som magasinen fortsatte reproducera bilden av den traditionellt välansade, tillfredsställande kvinnan (som samtidigt är sexig, charmig, glamorös, framgångsrik, smart, och mäktig).65
Ur ett konstruktivistiskt perspektiv skulle det kunna konstateras att Frida följer just den motsägelsefulla kvinnomagasinstraditionen som Gauntlett pålyser. Kvinnorna som får figurera i magasinet har i högre grad än män ett fabricerat utseende anpassat att behaga betraktaren. 64 procent av kvinnorna som syns i Frida är tydligt sminkade till exempel.
Även hårlängden hos de båda könen följer ett västerländskt könstypiskt mönster. 80 procent av kvinnorna har långt hår och 95 procent av männen har kort hår.
Just den i huvudsak långa hårlängden som kvinnor ofta bär är intressant ur flera aspekter. Kvinnohår har genom historien- kultur och religion - ofta tvingats skylas pågrund av dess påstådda sensuella krut. Samtidigt har exempelvis häxor historiskt ofta porträtterats med mycket långt svävande hår).66 Det långa flygande håret är en av de saker som utgör den djupt rotade bilden av femininitet. Kort hår hos kvinnor däremot, kan uppfattas om en protest mot den här bilden. Kort hår har i stället har blivit en symbol för maskulinitet. Männen som förekommer i Frida avviker dock från forntidens ofåfänga, rufsiga mansideal genom att i majoritet ha tydligt stylat hår och till 3 procent förekomma tydligt sminkade på bild.
7.4. Den glada kändisen?
Hirdman skriver om leendet67 som vanligt förekommande när kvinnor porträtteras i bild, och att det ger betraktaren uppfattningen av kvinnan som oproblematisk och mer lättillgänglig. En uppfattning som båda uppsatsförfattarna själva hade innan själva undersökningen. Vi gissade därför att bilder på kvinnliga kändisar som log skulle
65Gauntlett (2008, s.107). 66 Haug (red. 1999, s.96). 67
förekomma oftare i Frida än bilder på manliga kändisar som log. Frida bekräftade inte den teorin, vi hittade inte någon övertydlig skillnad mellan könen.
51 procent av männen log inte och 49 procent log. Av kvinnorna fann vi också att en majoritet, om än med små marginaler även här, inte log. 56 procent log inte och 44 procent log. I det stora hela var det alltså ungefär varannan person på bild som log, och om det var några som log mindre så var det faktiskt kvinnorna.
När det gäller textanalysen så är ordet som tydligast förknippas med leendet glad. Här ser vi dock att kvinnliga kändisar beskrivs som glada oftare än manliga kändisar. Vi hittar ordet glad fyra gånger i tabellen över adjektiven som beskriver kvinnliga
kändisar. I männens tabell förekommer det bara en gång. Kan det bero på en förändring i det manliga idealet? Eller att är det enbart en mjukare bild av män som konstrueras eftersom det är en tidning med en ung målgrupp?
7.5. Inga synfel
Majoriteten av alla kända personer som syns i bild i tidningen Frida saknar solglasögon och vanliga glasögon. Framför allt förekommer bilder på kändisar med glasögon väldigt sällan. 1 procent av alla männen syns i glasögon och 0,1 procent av alla kvinnor. Men det är inte troligt att det innebär att resten av alla kända människor i bild har perfekt syn. Optiska synfel är inte sällsynta, tvärtom. Och även om majoriteten av de kända
människorna som syns i Frida är unga så är det inte troligt att det inte skulle vara fler av dem som behöver linser eller glasögon för att se bra. Bilderna som valts ut för tidningen visar dock knappt några människor som synligt visar sina synfel genom att bära
glasögon. Med Rübsamens diskussion68 om hur vi idealiserar kändisar i åtanke, så skulle man löst kunna tolka avsaknaden av glasögon i bild som ytterligare ett attribut hos en den ideala personen. Ordet fel ingår i synfel, och att vara felfri är på ett sätt det ultimata idealet.
Desto vanligare är det att Frida publicerar bilder på kända personer med
solglasögon. Till saken hör också att en majoritet av de kända personerna befinner sig i ett varmt klimat där solen är stark. 12 procent av kvinnorna hade solglasögon och 6 procent av männen hade solglasögon, ingen större skillnad mellan könen.
Inom populärkultur ser man ofta hur solglasögon används som en slags statussymbol och hur de förknippas med “tuffa” personer. Vår egen uppfattning är, att eftersom de döljer ögonen så gör de det svårare för betraktaren att avläsa känslor hos personen,
vilket kan få betraktaren att uppfatta hen som lugn, oberörd och mindre känslosam. Med hjälp av Hirdmans argument69 för hur kvinnor oftare framställs som lättillgängliga och underordnade männen, och även genom egen analys - så drar vi slutsatsen att det uppfattas ge högre status att vara svåråtkomlig, än att vara lättillgänglig. Solglasögonen passar kanske just därför bättre på en kändis, en person med hög status, än vad glasögon gör.
7.6. Hela bilden av kändisen
Det är inte ovanligt att bilderna på kändisar i Frida är tagna i mindre offentliga sammanhang. Men oftast ser vi bilder tagna i tydligt offentliga sammanhang, på den klassiska röda mattan. 60 procent av männen och 56 procent av kvinnorna syns i tydligt offentliga sammanhang. Det är inte en stor skillnad, men den är ändå nämnvärd när man samtidigt tittar på hur mycket av personerna vi ser i bild.
När det gäller bildutsnitt så väljer Frida oftast att visa både män och kvinnor i halvbild. Ett utsnitt som låter betraktaren komma närmare personen i bild, se fler detaljer. Men som tidigare nämnt så innehåller Frida även många helkroppsbilder på kvinnor, medan männen inte syns lika ofta i helbild. Både i urvalet av bilder från röda mattan och alla smygbilder tagna av paparazzifotografer på bilparkeringen - så väljs helbilderna på kvinnorna oftare än de på männen. Vi återvänder till vår teori om hur även bildutsnitt kan vara koder för hur kvinnlighet och manlighet gestaltas i bild. Vi gav exempel på hur helbilder kunde ge exempel på konnotation för den granskade kvinnan. Och när vi nu analyserar de faktiska resultaten kan vi se att det är vanligt i Frida att läsaren ofta får tillgång att betrakta hela den kvinnliga kändisen. Hela kroppsfiguren, allt hon har på sig. Medan männen inte syns lika ofta i helbild. Vi tolkar därför detta som ytterligare ett inslag i bildjournalistiken som talar för att kvinnor betraktas och granskas mer utifrån sitt utseende än män i dessa sammanhang.
7.7. De är inte gamla
90 procent av de kända personerna ur båda könen i Frida representeras av personer med ett ungt utseende. Mängden unga ansikten skulle kunna styrka vissa påståenden om ett ungdomssträvande samhälle som t.ex. Hamilton skriver om i Det infantila samhället70 - men faktum är att Frida faktiskt vänder sig till en ung läsarskara. Utan jämförelser med
69
Hirdman (2001).
andra medier är det därför svårt att konstatera om Frida är en beståndsdel i en fläta av ett eventuellt medialt ungdomsdyrkande. Det är dock intressant att konstatera att personer med ett moget utseende faktiskt förekommer mycket oftare i tidningen än personer med en kroppsbyggnad som avviker från den smala normen.
7.8. Övrigt
Utöver de variabler som vi har tittat på i vår bildanalys, och sammanställningen av textanalysen - så har vi även kunnat se andra övertydliga mönster som vi vill ägna en, om än mindre, uppmärksamhet åt att notera här innan vi når vår sammanfattning.
7.8.1. Manlig dominans i siffror
Det förekommer fler män än kvinnor i Frida, trots att det är en livsstilstidning för unga kvinnor, och man därför möjligen kan tro att tidningen främst kommer att innehålla bilder på kvinnliga kändisar. Adjektiven som beskrev män var fler, 158 stycken, respektive 104 stycken som beskrev kvinnorna. Antalet män i bild var 619, respektive 513 kvinnor. I siffror ser vi alltså en manlig dominans i både text och bild.
Det här blir intressant när man kopplar det till textanalysen, som visar att männen mer frekvent beskrivs utifrån sitt yttre än kvinnorna. Men samtidigt som de män som figurerar i tidningen beskrivs med objektifierande ord i högre grad än kvinnorna så har kvinnorna som får figurera i magasinet i högre grad än män ett fabricerat utseende anpassat att behaga betraktaren.
7.8.2. Det vita västerländska kändislandskapet
Ett genomgående mönster i kändislandskapet i Frida är att urvalet kända personer i bild är väldigt homogent. Betraktaren möts främst av amerikanska, vita kändisar. Utan att ha noterat det här i bildanalysen kan vi ändå konstatera att få som avviker från den här konstruerade och reproducerade normen.
I The Handbook Of Journalism Studies skriver Van Dijk om hur det västerländska samhällets främsta maktpositioner tillhör vita män i medelklassen, medan kvinnor och minoriteter är underlägsna makten och har en större tendens att bli underrepresenterade och negativt representerade i medietext.71 Och just den underrepresentationen av
minoriteter hittar vi även i tidningen Frida.
