Personcentrerat förhållningssätt på särskilt boende för äldre

(1)

Examensarbete i omvårdnad, 15 hp

Personcentrerat förhållningssätt på särskilt boende för äldre

En kvantitativ enkätstudie

Maria Bengtsson Malin Durdel

Handledare: Christel Borg

Specialistsjuksköterskeprogrammet, kurs: OM 2531 Blekinge Tekniska Högskola, Institutionen för hälsa Karlskrona november 2021

(2)

Blekinge Tekniska Högskola, Institutionen för hälsa,

Specialistsjuksköterskeprogrammet inriktning mot distriktssköterska, Examensarbete i omvårdnad

November 2021

Personcentrerat förhållningssätt på särskilt boende för äldre

Maria Bengtsson Malin Durdel

Sammanfattning

Bakgrund: Befolkningen i Sverige lever längre vilket i sin tur leder till att fler drabbas av sjukdomar. Den äldre som bor på särskilt boende har ett komplext vårdbehov och det gäller för sjuksköterskan och teamet att möta upp dessa behov enligt patientens önskningar. Genom att arbeta efter ett personcentrerat förhållningssätt följer alla samma plan för patienten.

Sveriges Kommuner och Regioner har fattat beslut om att driva personcentrerad vård framåt.

Enligt Region Blekinge ska personcentrerat arbetssätt tillämpas på särskilt boende. Om det personcentrerade förhållningssättet tillämpas i omvårdnaden och i vilken grad är dock oklart.

Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors uppfattningar om personcentrerat förhållningssätt (PCPI-S) i särskilt boende för äldre.

Metod: En kvantitativ enkätstudie som genomfördes i samtliga av Blekinges kommuner. 40 sjuksköterskor verksamma på särskilt boende svarade på enkäten Person-centred Practice Inventory – Staff (PCPI-S) och bidrog med sina uppfattningar kring personcentrerat

förhållningssätt. Resultatet analyserades statistiskt och presenteras med deskriptiv statistik, tabeller och diagram.

Resultat: Delarna som handlade om organisationen och ledarskapet fick lägst medelvärden medan delarna som berörde sjuksköterskans egna personcentrerade förhållningssätt gentemot patienten fick högst medelvärden. Index visade att en majoritet av sjuksköterskorna arbetade utifrån personcentrerat förhållningssätt samt att yrkeserfarenhet och ålder spelade in. Inga signifikanta skillnader kunde ses vid jämförelser kommuner emellan, det fanns däremot en signifikant skillnad gällande ålder och yrkesverksamma år på specifika frågor.

Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskorna på särskilt boende övervägande har ett

personcentrerat arbetssätt vilket kan tolkas som att även personalen på särskilt boende till viss grad efterföljer detta. Denna studie förväntas med hjälp av PCPI-S att ge ett första svar kring sjuksköterskors personcentrerat förhållningssätt. För att få ett svar på om personalen på särskilt boende för äldre tillämpar personcentrering i dagliga rutiner behövs mer forskning.

Nyckelord: enkätstudie, PCPI-S, personcentrerat förhållningssätt, sjuksköterska, särskilt boende, äldre

(3)

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning ... 3

Inledning ... 5

Bakgrund ... 6

Den äldre ... 6

Särskilt boende ... 7

Sjuksköterskan och teamet på särskilt boende ... 8

Personcentrerad vård ... 10

McCormacks och McCances ramverk för personcentrerade arbetssätt ... 11

Personcentrerat arbetssätt ... 12

Mäta personcentrering ... 13

Problemformulering ... 13

Syfte ... 14

Metod ... 14

Design... 14

Urval ... 15

Datainsamling ... 15

Dataanalys ... 16

Etisk egengranskning ... 18

Förförståelse ... 19

Resultat ... 19

Professionell kompetens ... 21

Utveckling av personliga egenskaper ... 22

Att vara engagerad i sitt jobb ... 23

Självkännedom ... 24

Värderingar ... 25

En mix av olika färdigheter ... 26

Delaktig i beslut ... 27

Effektiva team ... 28

Maktfördelning ... 29

Förmåga till nytänkande och våga ta risker ... 30

Fysiska miljön ... 31

(4)

Stödjande organisationer ... 32

Arbeta utifrån patientens tro och värderingar ... 34

Delat beslutsfattande ... 35

Engagemang ... 36

Närvaro och sympati ... 37

Ge holistisk vård ... 38

Diskussion ... 38

Metoddiskussion... 38

Resultatdiskussion ... 42

Slutsats ... 46

Självständighet ... 47

Referenser ... 48

Bilaga 1 ... 56

Bilaga 2 ... 64

Bilaga 3 ... 66

(5)

(6)

Inledning

Begreppet personcentrering har blivit vanligare både nationellt och internationellt och anses bidra med en rad fördelar till hälso- och sjukvården (World Health Organization [WHO], 2015a). Forskning som gjorts kring personcentrering på särskilda boenden för äldre påvisar att personalen har mer tid att göra det lilla extra för de boende. Personalen upprättar därtill gemensamma mål tillsammans med patienten som blir mer tillfreds (Vassbø et al., 2019).

Personcentrering kännetecknas av ett tydligt ledarskap (Backman, 2018) och personalen reflekterar i högre grad kring sitt arbete och sin värdegrund (Backman et al., 2020). År 2015 antog Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) en motion om att införa personcentrering i vården och personcentrerad vård är därtill en kärnkompetens som sjuksköterskan förväntas arbeta efter (Ekman & Norberg, 2013; SKR, 2018).

Idag är var femte person 65 år eller äldre i Sverige och mellan 2019–2030 kommer antalet invånare över 80 år öka med 50 % (Boverket, 2020). De äldre kommer att leva längre med fler diagnoser och kroniska sjukdomar, vilket ställer krav på vård och omsorg

(Socialstyrelsen, 2021b). Kommunerna väntas ta ett större ansvar vad gäller hälso- och sjukvården framöver. Detta på grund av att befolkningen blir äldre och får ett allt större behov av vård och omsorg, men även för att fler hälso- och sjukvårdsinsatser utförs i de äldres hemmiljö (Socialstyrelsen, 2020). Den äldre kommer ställa större krav på

omvårdnaden samt hur och när den ska utföras, arbetet behöver därför utgå ifrån den äldres behov (Socialstyrelsen, 2021b; Svensk sjuksköterskeförening, 2020). Idag är vården till stor del styrd av rutiner som ofta innebär att det blir svårt att utföra vård och omsorg

personcentrerat (Westlander, 2020). Inflyttning på särskilt boende sker senare i livet och tiden den äldre bor där är i snitt 2 år (Boverket, 2020; Socialstyrelsen, 2021a). Med tanke på den korta tiden den äldre bor på särskilt boende behövs personcentrering för att göra livet så gott som möjligt för personen.

(7)

Bakgrund

Den äldre

Personer över 65 år räknas som äldre i Sverige enligt Socialtjänsten och detta har främst med den allmänna pensionsåldern att göra (Socialstyrelsen, 2011). Åldersgruppen 65–79 år kallas ibland yngre äldre, personer i denna grupp är ofta pigga och klarar sig själva (Hylen Ranhoff, 2018). Begreppet ”det friska åldrandet” används ofta men det finns ingen konsensus på hur det definieras eller mäts. Begreppet används främst för att jämföra friska och sjuka äldre individer. Det friska åldrandet kan ses på som en process som syftar till att underhålla och utveckla funktionell förmåga samt bibehålla välbefinnande hos äldre personer (WHO, 2015b). Forskning visar att för att äldre ska känna livskvalitet är det särskilt viktigt att ha lägre ålder, högre utbildning, leva i en relation, ha hälsan i behåll och att klara sitt ADL på egen hand (Elmståhl et al., 2020).

Förmågan att utföra vardagliga sysslor avtar med stigande ålder och sjukdom och hjälpbehovet blir större. Sysslor som kan bli svåra att hantera på egen hand är personlig hygien, tillaga och äta nyttig mat, klä på sig och hantera sina läkemedel (Kirkewold, 2018a).

Personer över 80 år kallas för äldre äldre och många av dessa har en eller flera

sjukdomsdiagnoser (Hylen Ranhoff, 2018). Att bli äldre innebär en ökad risk att drabbas av sjukdomar då kroppen biologiskt åldras. Det anses svårt att upptäcka och behandla symtom som uppkommit på grund av naturligt åldrande och åtgärden blir ofta farmakologisk vilket inte alltid är nödvändigt (Socialstyrelsen, 2018). De äldre äldre är oftast de personer som har behov av särskilt boende på grund av sjukdomar, vanligast är demenssjukdom

(Socialstyrelsen, 2011). I sammanhang om äldre patienter förekommer ofta begreppet multisjuklighet. Detta definieras som personer över 75 år som har minst tre diagnoser och minst tre vårdtillfällen på sjukhus under ett års tid (Gurner & Thorslund, 2001). Vanliga diagnoser hos äldre utöver demenssjukdom kan vara hjärtsjukdomar, typ 2-diabetes, stroke, KOL, osteoporos, cancer, depression, försämrad syn och hörsel (Hylen Ranhoff, 2018).

Multisvikt är ett annat begrepp och innefattar personer över 75 år som har någon eller flera diagnoser, nedsatt motorik och ork samt behov av träning för att bibehålla fysiska funktioner (Gurner & Thorslund, 2001). WHO gav 2015 ut en definition av begreppet skörhet: ”en progredierande åldersrelaterad försämring av olika kroppsfunktioner som resulterar i minskade reserver och som leder till stor sårbarhet vid olika påfrestningar och därmed ökar

(8)

risken för olika typer av negativa hälsoutfall” (W. Ekdahl, 2020, s. 43; WHO, 2017).

Begreppet ”sköra äldre” syftar till att se helheten hos patienten och är lämpligare att använda istället för begreppet multisjuk som mer riktar in sig på sjukdom och diagnos (Clegg et al., 2013). Allmäntillståndet hos sköra äldre kan snabbt försämras (Kirkewold, 2018a). De har ofta symtom som trötthet, viktnedgång, ökad risk för infektioner och fall (Clegg et al., 2013;

W. Ekdahl, 2020). Forskning baserad på registret Senior Alert visar att äldre på särskilt boende ofta har en ökad risk för fall och undernäring och att det finns ett samband mellan dessa risker (Gusdal et al., 2021). Den äldre hjärnan reagerar även lättare med konfusion i stressade situationer (Clegg et al., 2013; W. Ekdahl, 2020). Beteendemässiga Psykiska Symptom vid Demens (BPSD) drabbar cirka 90% av personer med demenssjukdom och symtomen kan vara oro, ångest, rastlöshet, aggressivitet, vanföreställningar. Symtomen är ofta svåra att förstå och bemöta för vårdpersonal och anhöriga (Svenskt register för

Beteendemässiga och Psykiska Symptom vid Demens, 2021). På grund av demenssjukdom kan äldre i vissa fall ha svårt att uttrycka sina tankar, känslor och sitt mående (Persson et al., 2017, Kapitel 3).

Särskilt boende

År 2021 bor cirka 109 800 personer över 65 år på ett särskilt boende i Sverige

(Socialstyrelsen, 2021b). Över 90 % av personerna som bor på särskilt boende behöver hälso- och sjukvårdsinsatser och har ett stort behov av omvårdnads och omsorgsinsatser (Andersson, 2018). Inflyttning på särskilt boende sker allt högre upp i åldrarna och tiden den äldre bor på ett särskilt boende är i snitt 2 år (Boverket, 2020; Socialstyrelsen, 2021a). Ädelreformen som genomfördes år 1992 är en av de största förändringarna inom vård och

omsorgsorganisationen. Denna innebar att kommunerna tog över ansvaret för sjukhem, ålderdomshem, gruppbostäder och servicehus. Gemensamt fick de namnet särskilda boenden och sjuksköterska skulle finnas tillgänglig dygnet runt (Sveriges riksdag, 2003). Enligt Socialtjänstlagen (SOL) ska varje kommun erbjuda särskilda boenden till äldre i behov av hjälp och stöd. Kommunerna är även skyldiga att samarbeta med regionerna och andra viktiga instanser (SOL, 2001). Den fysiska samt den psykosociala miljön är av avgörande betydelse på särskilt boende. Tid att prata med eller bara umgås med de boende är viktigt (Sjögren, 2013). Boendemiljön ska efterlikna det egna hemmet i så stor utsträckning som möjligt (Sveriges riksdag, 2003; Wijk, 2020). Det kan vara en utmaning att skapa en trivsam miljö men ofta är det enkla saker som behöver ses över. Det kan innefatta möblering och vilken typ av möbler som används, belysning, färgval och att inte ha mörka mattor på golvet

(9)

då dessa kan uppfattas som hål (Svenskt Demenscentrum, 2019). Forskning visar att

boendemiljön är avgörande för trivseln men också för att neuropsykiatriska symtom som oro och ångest skall minska (Baxter, 2021). Vid en intervju med Omvårdnadsmagasinet uppgav Baxter att under hennes forskning blev det synligt att samförståelse mellan personal och de boende bidrog till ökad trivsel, välmående och trygghet (Johnsson, 2021).

Sjuksköterskan och teamet på särskilt boende

Alla i teamet på särskilt boende har olika kompetenser som är av vikt för patienten. När teamet fungerar väl har alla en medvetenhet om varandras professioner och då får patienten en mer god och säker vård (Forsberg, 2016, Kapitel 9). Arbetssättet som passar bäst och gynnar alla i teamet, både personal, patient och närstående väljs utifrån patientens situation (Rosengren, 2014, Kapitel 7).

Sjuksköterskan har mest kunskaper inom omvårdnad och medicin och är ansvarig för att göra insatser och bedömningar på särskilda boenden enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL, 2017). Boendena bemannas med patientansvariga sjuksköterskor (PAS) dagtid vardagar och övrig tid gäller jourverksamhet (Andersson, 2018). Inom kommunal verksamhet skall det även finnas en medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) som är ansvarig för att riktlinjer samt att Hälso- och sjukvårdslagen följs (HSL,2017; Rämgård & Petersson, 2017).

Sjuksköterskans vanligaste arbetsuppgifter inom vård av äldre är relaterade till nutrition, magbesvär och katetervård samt rådgivning, vägledning och utbildning till annan personal.

Några av de viktigaste uppgifterna är att få de boende att känna välbefinnande, livskvalité, trygghet och värdighet (Cooper et al., 2017). Sjuksköterskan är skyldig att dokumentera vilka bedömningar, åtgärder och uppföljningar som gjorts för varje patient (Patientdatalagen, 2008). Forskning visar att bristfällig dokumentation var en vanlig orsak till fel och brister inom vården av äldre. Trots ökade omvårdnadsbehov på särskilda boenden är

sjuksköterskebemanningen låg. För den patientansvarige sjuksköterskan blir det därför aktuellt att arbeta med delegeringar av uppgifter till omvårdnadspersonal, ett exempel kan vara hantering av läkemedel (Andersson et al., 2018). Delegeringar får enligt

Patientsäkerhetslagen (PSL) endast ske när vården betraktas som god och säker (PSL, 2010).

Sjuksköterskan behöver vidare speciell expertis och erfarenheter för att kunna ge en god vård (Cooper et al., 2017). Sjuksköterskan behöver kunskap om att kunna se på det normala åldrandet som en helhet, holistiskt vårdande. Därtill behöver sjuksköterskan inom vård av äldre utifrån symtom kunna ställa diagnos på sjukdomar och föreslå eventuella

(10)

behandlingsalternativ (Blomqvist & Beck, 2017). Det är patientens bästa som skall vara i fokus, där blir etiken och förhållningssättet betydelsefullt. Det handlar om att ständigt fråga sig om de tilltänkta åtgärderna är det bästa för patienten (Persson et al., 2017, Kapitel 3).

I kommunerna råder det brist på sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor (Socialstyrelsen, 2021b). Det finns studier som visar att grundutbildade sjuksköterskor med hög

arbetsbelastning kan medföra allvarliga vårdskador för patienten (Wijk, 2017). Enligt PSL ska vårdgivare arbeta förebyggande för att undvika vårdskador (PSL, 2010). Som ett led i detta arbetar sjuksköterskor inom kommunen med Senior Alert för att upptäcka och förebygga eventuella risker hos patienter gällande fall, undernäring, trycksår samt ohälsa i munnen (Senior Alert, 2021). Enligt forskning får inte hälften av de äldre med konstaterad risk för fall och/eller undernäring de åtgärder som planerats av sjuksköterskan (Gusdal et al., 2021). Sjuksköterskan ska utifrån BPSD:s skattningsinstrument göra en bedömning av eventuella symtom hos äldre med demenssjukdom, samt regelbundet följa upp och åtgärda eventuella symtom med hjälp av omsorgsinsatser (Svenskt register för Beteendemässiga och Psykiska Symptom vid Demens, 2021). Forskning visar att det saknas kompetens hos personal på särskilt boende för att kunna förebygga vårdskador, liknande forskning i Norge visade på samma sak (Andersson, et al., 2018). Kompetensutveckling är viktigt för all personal, såväl vårdpersonal som omsorgspersonal inom kommunal hälso- och sjukvård.

Dock visar jämförelser mellan kommuner att de flesta saknar en övergripande plan för fortbildning (Socialstyrelsen, 2021b). Sjuksköterskan förväntas underhålla och förnya sina kunskaper (Svensk sjuksköterskeförening, 2017) och ska därtill vara en förebild och en ledare för teamet som ser till att god vård och omsorg ges till den äldre utifrån dennes behov

(Hauge, 2018). Forskning visar emellertid att sjuksköterskor inom kommunal äldrevård har svårt att se sig själva som ledare för omvårdnadsarbetet (Josefsson & Hansson, 2011).

Omsorgsinsatser görs av omvårdnadspersonal i enlighet med socialtjänstlagen (SOL, 2001).

Omvårdnadspersonal som deltog i en studie i Sverige, Norge och Australien tyckte att det viktigaste var att fokusera på de äldres rutiner och låta detta styra det dagliga arbetet samt att de upplevde att de hade tid att göra ”det lilla extra” (Vassbø et al., 2019). Den äldre och dess närstående arbetar ihop med teamet för att upprätta en planering av vården (Kirkevold, 2018b). Resultat från en studie gjord i England och Tyskland visar att närstående känner sig som en del i vårdteamet när de får vara delaktiga i beslut kring vården (Ris et al., 2019).

Enhetschefer inom vård av äldre leder och fördelar det dagliga arbetet, skapar en trivsam

(11)

arbetsmiljö samt leder utveckling och förändring (Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, 2021). Forskning visar på att egenskaper som är uppskattade hos en enhetschef inom

äldrevård är att testa nya idéer och metoder, ha en noggrann översikt över arbetet, ha tillit till sina anställda, instruera och ge direkt återkoppling samt hantera konflikter på ett konstruktivt sätt (Backman et al., 2017). I teamet på särskilt boende ingår även fysioterapeuter och

arbetsterapeuter samt dietist (Ekman & Norberg, 2013). Läkare är också en del i teamet men är anställda under regionen (Sveriges riksdag, 2003) till skillnad från övriga teammedlemmar.

Ädelreformen var betydande för utvecklingen av team, då samarbete behöver ske över gränserna (Carlström et al., 2013).

Personcentrerad vård

Personcentrerad vård och omvårdnad växte fram i Storbritannien och Australien under 2000- talet. I Norden började begreppen förekomma alltmer mellan åren 2005 och 2010

(Edvardsson, 2020, Kapitel 3). Personcentrerad vård är ett komplext begrepp med flera tolkningar och beskrivningar. Tom Kittwoods definition av personcentrerad vård är bland den första beskrivningen på begreppet och förknippas ofta med demensvård: ”… en ställning eller status som tilldelas en människa av andra människor, mot bakgrund av relationer och socialt varande. Den förutsätter erkännande, respekt och tillit ” (McCormack & McCance, 2021b, s.

49–50). Omvårdnadsforskaren Edvardsson menar att personcentrerad vård är mer än tekniker, kunskaper, färdigheter och tillvägagångssätt. Att det handlar om att fokusera på hur man ska närma sig patienten och dennes anhöriga för att få till ett partnerskap (Edvardsson, 2015).

McCormack och McCance som är framstående inom personcentrerad vård definierar personcentrerat arbetssätt enligt följande:

… ett förhållningssätt till vårdverksamhet som etableras när terapeutiska relationer formas och utvecklas mellan alla vårdare, vårdtagare och andra som är betydelsefulla för dem i deras liv. Grunden är värderingar som respekt för personen, den enskildes rätt till självbestämmande och ömsesidig respekt och förståelse. Personcentrering blir möjlig i miljöer som främjar en kontinuerlig verksamhetsutveckling (McCormack &

McCance, 2021b, s. 54).

Enligt Centrum för forskning om personcentrering (GPCC) bygger personcentrerad vård på tre nyckelbegrepp: partnerskap, patientberättelse och dokumentation (Centrum för

personcentrerad vård - GPCC, 2020).

(12)

McCormacks och McCances ramverk för personcentrerade arbetssätt

McCormack & McCance har vidareutvecklat sitt ramverk som ursprungligen är från år 2006 till att mer spegla dagens syn på medkänsla, värdighet, omsorg och vad som är viktigt för varje enskild person. Så här ser ramverket ut idag:

McCormack & McCance, 2021a. Ramverket för personcentrerade arbetssätt [bild]. John Wiley & Sons Ltd.

I den yttre ramen finns vårdpersonalens förutsättningar angivna. Här ingår

kompetensutveckling, att ständigt lära nytt för att på så sätt bli kunnigare i sin yrkesroll.

Patientsäkerheten blir också viktig här. Likaså att ha en medvetenhet om hur kommunikation och egna livserfarenheter kan påverka relationer. Vetskap kring värdegrund, både teamets samt egen, blir central. Engagemang är också en förutsättning för personcentrerat arbetssätt, både vad det gäller patienter, deras anhöriga samt teamet. I den andra ramen finns vårdmiljön beskriven. Här innefattas vilka som ingår i teamet, det uppmuntras till nytänkande och

organisationen som helhet tillåter patienten som delaktig i beslutsfattandet. Den fysiska vårdmiljön, oavsett om det gäller nybyggnation eller befintlig vårdmiljö som förbättras, är av betydelse. I den inre cirkeln återfinns personcentrerade processer. I dessa ingår fokus på hela patienten, dennes värderingar och rätt till beslutsfattande i det sammanhang där vården utförs.

(13)

Att som vårdare vara här och nu i mötet med patienten, lära känna denne på ett djupare plan samt att förstå patientens agerande i olika situationer. I kärnan ses personcentrerade resultat och här handlar det för patientens del om att utvärdera vårdupplevelsen och för vårdaren att utvärdera den utförda vården (McCormack & McCance, 2021a).

Personcentrerat arbetssätt

I personcentrerat förhållningssätt är partnerskap centralt. Detta beskrivs som en yrkesmässig vänskapsrelation som strävar efter det bästa för patienten. Trots stor omsättning på personal, olika huvudmän, olika professioner och lagar inom vård av äldre gäller det att behålla känslan av partnerskapet. Partnerskapet kan variera från person till person men även över tid för samma person (Barenfeld & Ebrahimi, 2020). Det blir viktigt för alla i teamet att ha en medvetenhet kring patientens perspektiv, autonomi och kunskap om dennes sjukdom för att kunna arbeta efter samma plan. Hälsoplanen är överenskommen med patienten och anhöriga, den behöver finnas tydligt dokumenterad i patientens journal och det är sjuksköterskans uppgift att dokumentera denna (Ekman & Norberg, 2013). När personcentrerat arbetssätt används upprättas och dokumenteras patientens och anhörigas egna mål till större

utsträckning i en hälsoplan (Jansson et al., 2018). Forskning visar att en tydlig hälsoplan förkortar vårdtiden på sjukhus samt att patientens förmåga att klara sina aktiviteter i det dagliga livet (ADL) själv bibehålls (Ulin et al., 2016). Kortare tid på sjukhus minskar även risken för den äldre att drabbas av vårdskador (Lindh & Sahlqvist, 2012, Kapitel 2).

Livsberättelsen är en samlad bild av personens bakgrund, hälsotillstånd samt dennes

önskningar. Den syftar till att se personen bakom sjukdomen och blir särskilt viktig i arbetet med äldre och personer med demenssjukdom. Livsberättelsen kan underlätta personcentrering och det är vårdarens uppgift att ta del av den (Santamäki Fischer, 2020). Enligt de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom är det personcentrerat arbetssätt som ska tillämpas (Socialstyrelsen, 2017). Enligt Region Blekinge ska hälso- och sjukvården arbeta personcentrat och syftet är att byta fokus från sjukdom till person. Patienter och anhöriga skall märka att personalen lyssnar och bemöter utifrån personens önskningar kring vården.

Hela organisationen ska genomsyras av personcentrerat förhållningssätt i allt från personal till lokaler (Region Blekinge, 2019). De flesta tänker att om patienten är i centrum är arbetssättet personcentrerat. En medvetenhet bör finnas om att personcentrerat förhållningssätt är svårt och kräver mycket i form av goda rutiner, arbetssätt samt att organisationen skall vara anpassad utifrån personcentrering (Centrum för personcentrerad

(14)

vård - GPCC, 2020). Personcentrerat förhållningssätt innebär inte endast hur patienten bemöts utan även hur jargongen är kollegor sinsemellan (Ekman & Norberg, 2013). Det krävs att hela organisationen har en samsyn kring personcentrerad vård för att det ska fungera fullt ut. En tydlig värdegrund ska finnas och arbetskulturen med allt vad det innefattar till exempel rutiner, journaler och lokaler ska främja personcentrering. Detta för både patientens, anhörigas och medarbetares bästa (Persson et al., 2017, Kapitel 3). Forskning visar att vård- och arbetsmiljön kring de äldre och personalen är avgörande för i vilken grad personcentrerad vård förekommer (Sjögren, 2013). Enligt Region Blekinge ska personalen på särskilt boende arbeta personcentrerat och erbjuda en fysisk miljö som är utformad efter varje persons behov och därtill skapa en hemlik miljö (Region Blekinge, 2018).

En vanlig anledning till att inte arbeta personcentrerat är att detta anses ta för lång tid (Udo, 2020). Här har enhetscheferna på särskilt boende en viktig roll vad det gäller

personcentrering, att stärka teamet och ta tillvara allas olika kompetenser (Backman, 2018).

Forskning har visat på att det finns positiva samband mellan personcentrerad vård på särskilt boende gällande de äldres välbefinnande och vårdpersonalens tillfredsställelse i sitt arbete (Sjögren, 2013). Genom att arbeta personcentrerat möter omvårdnadspersonalen varje person som den önskar och teamet samarbetar mot gemensamma mål (Vassbø et al., 2019).

Mäta personcentrering

Det anses lätt att beskriva vad personcentrerad omvårdnad är men det är svårt att mäta om organisationen är personcentrerad eller ej (Westlander, 2020). SKR anser att sätten

personcentrering mäts på idag behöver utvecklas (SKR, 2018). I en intervju med Karin Sjögren som forskat kring personcentrering på särskilt boende för äldre nämns tre sätt att mäta personcentrerad vård på. Det första är att intervjua personal på särskilt boende, patienter och deras anhöriga. Det andra alternativet är att använda sig av färdiga enkäter med

skattningsskalor med 5 svarsalternativ från ”Nej, tar helt avstånd” till ”Ja, instämmer helt”.

Det tredje alternativet är interventionsstudier som innebär att man mäter innan och efter man utför ett förändringsarbete (Westlander, 2020).

Problemformulering

Personcentrering är en kärnkompetens där sjuksköterskan ska se varje patient och dennes närstående som personer med egna behov och mål (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Det

(15)

krävs att sjuksköterskan tar sig tid för samtal kring önskningar, intressen, livshistoria samt öppnar upp möjligheten för personen att lära sig nya saker (Svensk sjuksköterskeförening et al., 2019). I Blekinge ska arbetet på särskilt boende vara personcentrerat (Region Blekinge, 2018). Det är dock oklart om det dagliga arbetet på särskilt boende för äldre sker utifrån kärnkompetensen personcentrerad vård och om personalen arbetar utifrån personcentrerat förhållningssätt. Sjuksköterskans uppfattning kring personcentrering blir viktigt att

uppmärksamma eftersom denne ska vara en god förebild och ledare för teamet. Denna studie förväntas ge ett första svar på hur sjuksköterskor på särskilt boende för äldre förhåller sig till ett personcentrerat förhållningssätt.

Syfte

Syftet är att beskriva sjuksköterskors uppfattningar om personcentrerat förhållningssätt (PCPI-S) i särskilt boende för äldre.

Metod

Design

För att besvara studiens syfte, att beskriva sjuksköterskors uppfattningar om personcentrerat förhållningssätt i särskilt boende för äldre, användes kvantitativ metod med ett positivistiskt perspektiv och en deduktiv ansats. Enligt Kristensson (2014, Kapitel 2) utgår deduktiv ansats från hypotesprövning. Denna studie utgår ifrån att sjuksköterskorna bör arbeta

personcentrerat då detta är en kärnkompetens. Mothypotesen är om detta efterföljs av sjuksköterskorna på särskilt boende i Blekinge relaterat till ålder, kommun och

yrkesverksamma år. I denna studie används ett positivistiskt perspektiv när hypoteser prövas för att kunna se sanningar statistiskt. Detta i enlighet med Kristenssons ord om positivism (Kristensson, 2014, Kapitel 2). Studien genomfördes med hjälp av enkäter (PCPI-S) (Bilaga 1) som efterfrågade sjuksköterskors förhållningssätt. Enkäterna gav information från många människor samtidigt (Billhult, 2017). Mätningen skedde under ett enda mättillfälle juni- september 202. Enligt Kristensson är det en tvärsnittsstudie som har tillämpats (Kristensson, 2014, Kapitel 5).

(16)

Urval

Målpopulationen i denna studie var sjuksköterskor som arbetade på särskilt boende i någon av Blekinges fem kommuner. Sammanlagt tillfrågades 75 sjuksköterskor att svara på enkäten, vilket var samtliga sjuksköterskor som då var verksamma inom särskilt boende i Blekinges kommuner. 40 sjuksköterskor valde att delta i studien, två av dessa var män. I

bakgrundsfrågorna efterfrågades om sjuksköterskorna hade någon specialistutbildning till äldre- eller distriktssköterska. Fyra sjuksköterskor svarade att de hade specialistutbildning.

Arbetssättet skiljer sig åt mellan kommunerna, i vissa kombineras arbete på särskilt boende med arbete i ordinärt boende. Sjuksköterskor, distriktssköterskor och äldresjuksköterskor som arbetade enbart inom ordinärt boende exkluderades på grund av de olika arbetssätten samt patientklientelet. Därtill har omvårdnadspersonal som till exempel undersköterskor och vårdbiträden exkluderats då studien genomförts inom distriktssköterskeutbildningen.

Sjuksköterskorna inkluderades i studien oavsett yrkeserfarenhet och svarade utifrån sina förutsättningar, men yrkesverksamma år efterfrågades för att kunna se eventuella skillnader.

Då syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors uppfattningar om personcentrerat förhållningssätt i särskilt boende i Blekinges kommuner användes ett bekvämlighetsurval.

Enligt Kristensson är ett bekvämlighetsurval deltagare från ett visst sammanhang vid en viss tidpunkt (Kristensson, 2014, Kapitel 7).

Datainsamling

Studien är genomförd med hjälp av ett standardiserat frågeformulär (Bilaga 1) som bygger på McCormaks engelska version PCPI-S (Slater et al., 2017) samt bakgrundsvariabler. Enkäten PCPI-S är uppdelad i olika delar och varje del består av mellan tre och fem frågor. Delarna är: Professionell kompetens (1-3), Utveckling av personliga egenskaper (4-7), Att vara engagerad i sitt jobb (8-12), Självkännedom (13-15), Värderingar (16-18), En mix av olika färdigheter (19-21), Delaktighet i beslut (22-25), Effektiva team (26-28), Maktfördelning (29- 32), Förmåga till nytänkande och våga ta risker (33-35), Fysiska miljön (36-38), Stödjande organisationer (39-43), Arbeta utifrån patientens tro och värderingar (44-47), Delat

beslutsfattande (48-50), Engagemang (51-53), Närvaro och sympati (54-56) samt Ge holistisk vård (57-59). Frågorna är ställda utifrån en så kallad Likertskala där svarsalternativ

tilldelades ett nummer (1–5); 1= ”tar helt avstånd”, 2= ”tar delvis avstånd”, 3= ”tar varken avstånd eller instämmer”, 4= ”instämmer delvis” och 5= ”instämmer helt”.

(17)

Handledaren till studien har tillsammans med Centrum för personcentrad vård - GPCC översatt PCPI-S från engelska till svenska. Enkäten finns före detta inte översatt till svenska och är heller inte använd i Sverige. Enkäten finns tidigare översatt till bland annat norska (Bing-Jonsson et al., 2018). Originalet på engelska är validerat och testat av experter (Slater et al., 2017), vilket gjorde att pilotenkäter ej användes i denna studie. Pilotenkäter används annars för att testa hur lång tid enkäten tar att fylla i, språkbruk och formuleringar (Eliasson, 2018, Kapitel 3). Validiteten syftar till att beskriva om instrumentet mäter det som är avsett att mätas (Eliasson, 2018, Kapitel 1). Reliabiliteten beskriver hur mätningarna utförs (Eliasson, 2018, Kapitel 1). I denna studie har vi påverkat reliabiliteten genom att variabler kontrollerats noggrant vid kodning från papper till dator för att undvika felregistrering.

För att kunna beskriva den svarande populationen efterfrågades bakgrundsinformation om bland annat kön, ålder, kommun, profession och antal yrkesverksamma år (Bilaga 1). För att kunna hålla deltagarna så anonyma som möjligt exkluderades frågan om tid på arbetsplatsen.

Informationsbrev (Bilaga 2) skickades via mail till enhetschefer för hälso- och

sjukvårdsorganisationerna i Blekinges kommuner för att få deras godkännande att genomföra enkätstudien. När de givit sitt godkännande till studien skickades enkäterna ihophäftade med informationsbrev (Bilaga 3) per post till dem, de fick även muntligt via telefon aktuellt datum för insamling av enkäterna. Enhetscheferna delade sedan ut enkäterna till sjuksköterskorna som arbetade på särskilt boende i respektive kommun. Deltagarna fick själva fylla i enkäten för hand och sedan lägga den ifylld i ett omärkt kuvert/låda på arbetsplatsen. Enligt

Kristensson är det självrapportering som har tillämpats (Kristensson, 2014, Kapitel 7).

Enkäterna skickades ut till enhetscheferna i början på juni 2021 och inhämtades 2–17 september 2021. Denna period valdes för att deltagarna skulle få informationen innan

semesterperioderna tog vid och tid på sig att välja om de ville delta eller ej. Enligt Ejlertsson (2014, Kapitel 2) kan val av tid påverka studien och svarsfrekvensen. Påminnelser blir också viktiga för att påverka svarsfrekvensen (Kristensson, 2014, Kapitel 7). Dessa gjordes per telefon i samband med att enkäterna skickades ut och någon vecka innan de samlades in för hand med enhetscheferna som mellanhand.

Dataanalys

Enkäterna fördes in i Excel och fick varsin sifferkod för att kunna urskilja dem i det samlade resultatet (Billhult, 2017). IBM SPSS Statistics Version 28 har använts i analysprocessen och där laddades Excel filen upp, detta för att på ett enkelt sätt ta fram värden för beskrivande

(18)

statistik samt analytisk statistik som tabeller och diagram (Eliasson, 2013, Kapitel 4).

Enkäterna PCPI-S är inmatade i SPSS på ordinalskalenivå, variablerna kön, kommun, yrkesgrupp ligger på nominalskalenivå medan variablerna ålder och yrkesverksamma år tillhör kvotskala (Kristensson, 2014, Kapitel 7).

För att redogöra och beskriva fördelningen användes deskriptiv statistik. I denna studie görs det bland annat med hjälp av medianvärdet, vilket är värdet i mitten om de ordnas i

storleksordning. Medianvärdet används för att antalet deltagare var lågt. Resultatet kompletteras med kvartiler (q) för att synliggöra spridningen kring medianen. Resultatet presenteras även med medelvärdet som är ett genomsnittsmått och beräknas som summan av alla svar dividerat med antalet svar. Standardavvikelsen (SD) finns angiven efter medelvärdet i tabellerna då detta visar avvikelsen på medelvärdet åt bägge hållen. Vissa delar i resultatet redovisas i faktiska nummer (n) och procent (%) för att förtydliga resultatet (Kristensson, 2014, Kapitel 7).

För att kunna jämföra åldern i specifika frågor delades åldern in i 3 grupper som syftade till att få så jämnt antal svarande som möjligt i varje grupp. Grupp 1; 23–32 år (n = 11), grupp 2;

33–39 år (n = 14), grupp 3; 40–63 år (n = 14). Variabeln yrkesverksamma år från

grundutbildningen delades in i två grupper <1–10 år á 22 sjuksköterskor (grupp 1) och 11–40 år á 17 sjuksköterskor (grupp 2). Få män besvarade enkäten, därför valdes att inte skilja på män och kvinnors svar i resultatet. Även sjuksköterskor med specialistutbildning var få därför gjordes ingen jämförelse med denna variabel. Icke parametriskt Mann Whitney U-test

användes för att materialet inte var normalfördelat (Ejlertsson, 2019, Kapitel 8). För att kunna se eventuella skillnader i specifika frågor vid jämförelse med fler än två oberoende grupper på ordinalskalenivå användes det icke-parametriska testet Kruskal-Wallis som analysmetod.

(Polit & Beck, 2017, Kapitel 17). Analyserna resulterade i ett p-värde som bevisade om det fanns en statistiskt signifikant skillnad eller ej. Ett p-värde under 0.05 i jämförelse med två grupper bevisade att en signifikant skillnad kunde ses mellan dessa grupper (Kristensson, 2014, Kapitel 7). Reducerat p-värde användes i jämförelse med fler än två grupper för att minska risken för att ange att en skillnad fanns när så eventuellt inte var fallet (Ejlertsson, 2019, Kapitel 6). Det reducerade p-värdet räknades ut med hjälp av Bonferroni correction genom att dividera den annars bestämda gränsen för p-värdet, det vill säga 0.05, med antal grupper. För gruppen ålder beräknades det reducerade p-värdet genom att det ursprungliga p- värdet dividerades med antalet grupper det vill säga 3. Det nya p-värdet blev då 0.017 för

(19)

grupper gällande ålder. För gruppen kommunerna dividerades det ursprungliga p-värdet med 5 som var antalet kommuner och det nya p-värdet blev då 0.01.

Analyser gjordes med korstabeller som syftade till att se samband mellan två variabler. I studien korsades tillexempel yrkesverksamma år med en specifik fråga (Polit & Beck, 2017, Kapitel 16 & 17). Beräkningar gjordes med index där alla fullständigt ifyllda enkäters värden räknades ihop till en totalsumma som max kunde bli 295 poäng och minst 59 poäng per enkät. Detta beräknades genom att multiplicera högsta och lägsta svarsalternativ det vill säga 1 och 5 med antalet frågor, 59. Ett index kan också ses för varje område i resultatet, detta beräknades genom att poängen för varje fråga adderades för att sedan divideras med antalet enkätsvar. Medelvärdet på det totala indexet räknades ut och gränsen för hur deltagarna klassade sig drogs utifrån medelvärdet. Från medelvärde och över medelvärde klassades deltagarna som personcentrerade och under medelvärde som ej personcentrerade (Djurfeldt et al., 2018, Appendix 3). Detta gjorde det möjligt att se hur många sjuksköterskor som utifrån medelvärdet klassat sig som personcentrerade respektive ej personcentrerade i varje kommun, åldersgrupp och i jämförelse med yrkesverksamma år.

Etisk egengranskning

Etisk rådgivning gavs av Etikkommittén Sydost. Detta för att få återkoppling och eventuellt stöd. Initialt gjordes en egengranskning av studien. En ansökningsblankett fylldes i och skickades till etikkommittén för granskning (Linnéuniversitetet, 2020). Efter återkoppling gjordes ändringar utifrån rådets synpunkter. I informationsbrevet (Bilaga 3) finns det i enlighet med Vetenskapsrådet information om att deltagandet är frivilligt. Den som inte önskade delta kunde bortse från enkäten. Informationsbrevet innehåller även information om att enkäten är konfidentiell och att inga personer kan spåras via denna (Vetenskapsrådet, 2017). Genom att fylla i enkäten gav sjuksköterskorna sitt samtycke till att delta i studien (Kristensson, 2014, Kapitel 4). Varje ifylld enkät fick en sifferkod för att kunna identifieras i analysprogrammet (Billhult, 2017). Pappersenkäterna förvaras i låst skåp efter att ha förts in i analysprogrammet. Detta har endast undertecknade tillgång till. Dator är försedd med

personlig kod som ingen annan känner till. All sparad data rörande studien kommer att raderas efter examensarbetets godkännande.

(20)

Förförståelse

En viss förförståelse i ämnet fanns. Detta genom yrkeserfarenhet som sjuksköterskor på särskilt boende för äldre inom Karlskrona kommun. Enligt Johannessen et al. (2019, Kapitel 2) behöver forskare vara medvetna om sin förförståelse då denna påverkar vad som

observeras samt hur det tolkas och analyseras. Dock skall här betonas att innan

specialistutbildningen påbörjades fanns få förkunskaper rörande personcentrering och övriga kärnkompetenser.

Resultat

Studien genomfördes i samtliga av Blekinges kommuner. När enkäterna skickades ut fanns det enligt enhetscheferna sammanlagt 75 sjuksköterskor i tjänst inom särskilt boende. 40 (53%) svarade på enkäten, av dessa hade fyra distriktssköterskeutbildning och ingen svarade att de hade specialistutbildning till äldresjuksköterska. Den som varit distriktssköterska längst hade varit det i 16 år, övriga tre hade varit det i ett år eller mindre. I bakgrundsfrågorna efterfrågades kön. Två män besvarade enkäten. Medianåldern på de svarande

sjuksköterskorna var 39 år, den yngsta var 23 år och den äldsta 63 år (q129-q349). Åldern anses snedfördelad eftersom de i ålderskategori 25–30 år och 60< har fler deltagare än övriga åldrar. Yrkesverksamma år från grundutbildning var minst 3 månader och mest 40 år,

medianen var 7 år (q13-q318). Även yrkesverksamma år anses snedfördelade (Figur 1).

På det totala indexet drogs gränsen för personcentrerad eller ej personcentrerad vid

medelvärdet 259. I relation till medelvärdet på index (N=31 (77,5%) och missing 9 (22,5%)) visade resultatet att 14 sjuksköterskor (35%) var ej personcentrerade och 17 sjuksköterskor (42,5%) var personcentrerade. Indexet visade att i Karlskrona kommun var 9 (60%)

personcentrerade och 6 (40%) ej personcentrerade, i Ronneby var 2 (40%) personcentrerade och 3 (60%) ej personcentrerade, i Karlshamn var 4 (66,7%) personcentrerade och 2 (33,3%) ej personcentreade, i Olofström var 1 (50%) personcentrad och 1 (50%) ej personcentrerad och i Sölvesborg var 2 (66,7%) personcentrerade och 1 (33,3%) ej personcentrerad. Index gällande ålder visade att i gruppen 23–32 år var 5 sjuksköterskor (55,6%) ej personcentrerade och 4 sjuksköterskor (44,4%) personcentrerade, 33–39 år var 6 sjuksköterskor (50%) ej personcentrerade och 6 sjuksköterskor (50%) personcentrerade och i gruppen 40–63 år var 3 sjuksköterskor (30%) ej personcentrerade och 7 sjuksköterskor (70%) personcentrerade.

Jämförelse mellan grupperna yrkesverksamma år och personcentrerad eller ej

(21)

personcentrerad visade att i gruppen <1–10 var fördelningen 9 sjuksköterskor (50%) i gruppen ej personcentrerade och 9 sjuksköterskor (50%) personcentrerade. I gruppen 11–40 år var 5 sjuksköterskor (38,5%) ej personcentrerade och 8 sjuksköterskor (62,5%)

personcentrerade.

Figur 1.

Sjuksköterskornas yrkesverksamma år från grundutbildningen

Av de 75 tillfrågade sjuksköterskorna svarade i Karlskrona 19 av 34 (55%), Ronneby 6 av 10 (60%), Karlshamn 7 av 12 (55%), Olofström 4 av 9 (44%), Sölvesborg 3 av 10 (30%) och missing 1 (1,3%) som ej svarade på frågan angående kommun.

Tabell 1.

Antal svarande i respektive kommun

n = 40 % av n = 40

Karlskrona 19 47.5

Ronneby 6 15.0

Karlshamn 7 17.5

Olofström 4 10.0

Sölvesborg 3 7.5

Missing 1 2.5

Total 40 100.0

(22)

Professionell kompetens

Tabell 2.

Fråga 1–3 redogör för delen professionell kompetens

Total Yrkesverksamma år <1–10 år

Yrkesverksamma år 11–40 år

Yrkesverksamma år Medelvärde (SD)

Median Medelvärde (SD)

Median P-värde*

1. Jag har de förmågor som behövs för att diskutera alternativ i vård och/eller behandling

4.51 (.721) 5.00

4.36 (.790) 5.00

4.71 (.588) 5.00

0.172

2. När jag utför vård/omvårdnad så ser jag även personens andra behov förutom de fysiska/kroppsliga vårduppgifterna

4.87 (.339)

5.00 4.77 (.429)

5.00 5.00 (.000)

5.00 0.232

3. Jag söker aktivt möjligheter till att förbättra min professionella kompetens

4.69 (.468) 5.00

4.82 (.395) 5.00

4.53 (.514) 5.00

0.131

Medelvärde (SD) på index för denna del = 13.9032 (1.07563).

Medelvärdet kan variera mellan 3–15.

*P-värdet visar om det finns en signifikant skillnad mellan grupperna yrkesverksamma år.

Värden <0.05 visar signifikant skillnad.

I den här delen var det 39 svarande av 40 och svaren var fördelade på svarsalternativen 2–5.

På fråga 2 har samtliga i gruppen yrkesverksamma år svarat ”instämmer helt”. Svaren på fråga 3 var även de samlade på de positiva svarsalternativen, medan svaren var mer spridda på fråga 1. Det sågs ingen signifikant skillnad i hur deltagarna svarat i jämförelse med ålder samt kommuner emellan på någon av frågorna.

(23)

Utveckling av personliga egenskaper

Tabell 3.

Fråga 4–7 redogör för delen Utveckling av personliga egenskaper Totalt Yrkesverksamma

år

<1-10år

Yrkesverksamma år 11-40år

Median P-värde*

4. Jag säkerställer att jag hör och bekräftar andras perspektiv

4.88 (0.335)

5.00 4.86 (0.351)

5.00 4.88 (0.332)

5.00 0.922

5. Jag

kommunicerar så att jag visar respekt för andra

4.93 (0.267)

5.00 4.91 (0.294)

5.00 4.94 (0.243)

5.00 0.878

6. Jag använder olika

kommunikations- strategier för att nå gemensamma lösningar

4.63 (0.540) 5.00

4.68 (0.568) 5.00

4.53 (0.514) 5.00

0.362

7. Jag

uppmärksammar hur mitt

kroppsspråk påverkar min relation med andra.

4.40 (0.709) 5.00

4.36 (0.727) 4.50

4.41 (0.712) 5.00

0.856

Medelvärde (SD) på index för denna del = 18.61 (1.202) Medelvärdet kan variera mellan 4–20

* P-värdet visar om det finns en signifikant skillnad mellan grupperna yrkesverksamma år.

På denna del var det 40 svarande, lägsta svar var 3 och högsta 5. Inga signifikanta skillnader fanns i hur deltagarna svarat i jämförelse med ålder samt kommuner emellan.

(24)

Att vara engagerad i sitt jobb

Tabell 4.

Fråga 8–12 redogör för delen Att vara engagerad i sitt jobb Totalt Yrkesverksamma

år

<1–10 år

Median P-värde*

8. Jag strävar efter att ge en högkvalitativ vård och/eller behandling till patienterna

4.95 (0.221)

5.00 4.91 (0.94)

5.00 5.00 (0.000)

5.00 0.644

9. Jag försöker lära känna personen och dennes familj för att kunna erbjuda vård/omvårdnad utifrån hela människan

4.50 (0.555)

5.00 4.41 (0.590)

4.00 4.59 (0.507)

5.00 0.424

10. Jag anstränger mig extra för att tillbringa tid tillsammans med patienterna

4.35 (0.770)

4.50 4.36 (0.848)

5.00 4.29 (0.686)

4.00 0.604

11. Jag strävar efter att ge en högkvalitativ och evidensbaserad vård och/eller behandling

4.88 (0.335)

5.00 4.91 (0.294)

5.00 4.82 (0.393)

5.00 0.664

12. Jag försöker hela tiden förbättra vårdupplevelsen

4.70 (0.516)

5.00 4.68 (0.568)

5.00 4.71 (0.470)

5.00 0.967

40 svarade på frågorna under denna del. Lägsta svar var 2 och högsta 5. På fråga 8 har 2 svarande (5%) svarat ”instämmer delvis”, dessa arbetade i Ronneby kommun och tillhör gruppen yrkesverksamma år <1–10 år. Samtliga i gruppen yrkesverksamma år 11–40 år har svarat ”instämmer helt”. Frågan får ett högt medelvärde men Kruskal-Wallis test ger inget utslag för signifikant skillnad kommuner emellan på grund av reducerat p-värde. Det fanns heller ingen signifikant skillnad på svaren gällande frågorna 9–12 vid jämförelse med ålder.

(25)

Självkännedom

Tabell 5.

Fråga 13–15 redogör för delen Självkännedom

Totalt Yrkesverksamma år

<1–10 år

Median P-värde*

13. Jag tar mig tid att reflektera över varför jag reagerar som jag gör i vissa situationer

4.53 (0.640)

5.00 4.50 (0.740)

5.00 4.59 (0.507)

5.00 0.944

14. Jag reflekterar över om mina handlingar överensstämmer med mitt sätt att vara

4.50 (0.641) 5.00

4.50 (0.598) 5.00

4.47 (0.717) 5.00

0.967

15. Jag

uppmärksammar hur mina livserfarenheter påverkar mitt arbete

4.50 (0.961) 5.00

4.36 (1.177) 5.00

4.65 (0.606) 5.00

0.685

40 svarade på denna del, svaren var spridda mellan 1–5. 11 (78,5%) av sjuksköterskorna i åldersgruppen 40–63 år har på frågorna 13–15 svarat ”instämmer helt”. I åldersgrupp 33–39 år och 23–32 år är svaren spridda på fler svarsalternativ och genomsnittet på hur många som har svarat ”instämmer helt” för dessa bägge grupper är 6,33 sjuksköterskor (57,5% i ålder 23–32) (45% i ålder 33–39). Skillnaden visade inte på signifikans men en tendens till hur svaren skiljde sig åt kunde ses. Det sågs inga signifikanta skillnader i hur deltagarna svarat i jämförelse med vilken kommun som sjuksköterskorna arbetade i.

(26)

Värderingar

Tabell 6.

Fråga16-18 redogör för delen Värderingar

<1–10 år

Median P-värde*

16. Jag söker aktivt efter andras feedback på hur jag utför mitt arbete

3.70 (1.043)

4.00 3.77 (1.110)

4.00 3.53 (0.943)

4.00 0.279

17. Jag utmanar mina kollegor när deras arbete inte stämmer överens med vårt teams gemensamma värderingar

3.58 (0.984)

4.00 3.59 (1.098)

4.00 3.53 (0.874)

4.00 0.664

18. Jag stöttar kollegor att utveckla sitt arbetssätt så att det är i linje med teamets gemensamma värderingar

4.53 (0.554)

5.00 4.55 (0.596)

5.00 4.47 (0.514)

4.00 0.624

Alla 40 deltagare svarade på denna del och svaren var spridda mellan 1–5. På fråga 16 var det 11 sjuksköterskor (27,5%) som inte tog ställning och svarade ”tar varken avstånd eller

instämmer”, 7 av dessa hade yrkeserfarenhet mellan 11–40 år. Vidare på frågan gav 3 (7,5%) sjuksköterskor ett negativt svar och 25 (65%) sjuksköterskor ett positivt svar. På fråga 17 var det 13 sjuksköterskor (32,5%) som svarade ”tar varken avstånd eller instämmer”. Det sågs inga signifikanta skillnader i hur deltagarna svarat i jämförelse med ålder samt kommuner.

(27)

En mix av olika färdigheter

Tabell 7.

Fråga 19–21 redogör för delen En mix av olika färdigheter Totalt Yrkesverksamma

år

<1-10år

Yrkesverksamma år 11-40år

Median P-värde*

19. Jag kan se när det saknas kunskap och färdigheter i teamet och hur det påverkar vård och/eller

behandling

4.60 (0.496)

5.00 4.52 (0.512)

5.00 4.71 (0.470)

5.00 0.279

20. Jag kan lyfta fram när jag känner att vår gemensamma expertis är under en acceptabel nivå

4.51 (0.644) 5.00

4.38 (0.669) 4.00

4.65 (0.606) 5.00

0.243

21. Jag

värdesätter hela teamets insatser för deras bidrag i vården

4.85 (0.427)

5.00 4.76 (0.539)

5.00 4.94 (0.243)

5.00 0.510

På fråga 21 svarade 39 sjuksköterskor. På övriga frågor under denna del svarade alla 40. De svarade mellan 3–5. Det kunde inte ses några signifikanta skillnader i hur deltagarna svarat i jämförelse med ålder samt kommuner.

(28)

Delaktig i beslut

Tabell 8.

Fråga 22–25 redogör för delen Delaktig i beslut

<1–10 år

Yrkesverksamma år Medelvärde

(SD) Median

Medelvärde (SD)

Median P-värde*

22. Jag deltar aktivt i teammöten för att kunna fatta informerade beslut

4.83 (0.385) 5.00

4.77 (0.429) 5.00

4.88 (0.332) 5.00

0.566

23. Jag tar del av organisations- övergripande beslut som påverkar mitt arbete

4.58 (0.712)

5.00 4.41 (0.854)

5.00 4.76 (0.437)

5.00 0.279

24. Jag har möjlighet att aktivt delta i och påverka beslut på min avdelning

4.25 (0.776)

4.00 4.09 (0.868)

4.00 4.41 (0.618)

4.00 0.319

25. Min åsikt efterfrågas i kliniska teammöten (ex.

ronder, patient- konferenser, ut- skrivningsplanering)

4.72 (0.452)

5.00 4.68 (0.477)

5.00 4.76 (0.437)

5.00 0.664

Medelvärde (SD) på index för denna del är = 18.3548 (1.68421) Medelvärdet kan variera mellan 4–20

Samtliga 40 svarade på denna del och här var lägsta svar 2 och högsta 5. Det sågs ingen signifikant skillnad på hur deltagarna svarat vid jämförelse med ålder och kommun på grund av reducerat p-värde. Om p-värdet inte hade reducerats hade en skillnad kunnat ses gällande kommunerna i fråga 23. I Ronneby hade 1 sjuksköterska svarat ”tar delvis avstånd” vilket ingen i de övriga kommunerna svarat. 2 sjuksköterskor hade svarat ”tar varken avstånd eller instämmer”, 1 av dessa arbetar i Ronneby och 1 i Sölvesborg. Övriga hade svarat positivt på frågan.

(29)

Effektiva team

Tabell 9.

Fråga 26–28 redogör för delen Effektiva team

<1-10år

Yrkesverksamma år 11-40år

Median P-värde*

26. Jag arbetar i ett team som värdesätter mitt bidrag till personcentrerad vård

4.36 (0.903)

5.00 4.29 (1.007)

5.00 4.41 (0.795)

5.00 0.862

27. Jag arbetar i ett team som uppmuntrar allas bidrag till personcentrerad vård

4.13 (0.894) 4.00

4.05 (0.973) 4.00

4.24 (0.831) 4.00

0.622

28. Mina kollegor är positiva

förebilder för att utveckla fungerande relationer

4.38 (0.897)

5.00 4.43 (0.870)

5.00 4.41 (0.795)

5.00 0.726

På en fråga i denna del har 40 svarat, övriga 2 frågor har 39 svar. Lägsta svar var 2, högsta 5.

Det sågs ingen signifikant skillnad i hur deltagarna svarat i jämförelse med ålder samt kommuner.

(30)

Maktfördelning

Tabell 10.

Fråga 29–32 redogör för delen Maktfördelning

<1-10år

Yrkesverksamma år 11-40år

Median P-värde*

29. Kollegornas insatser är värdesatta och uppskattade

4.50 (0.716)

5.00 4.50 (0.673)

5.00 4.65 (0.493)

5.00 0.644

30. Jag bidrar aktivt till utvecklingen av gemensamma mål

4.53 (0.506)

5.00 4.64 (0.492)

5.00 4.41 (0.507)

4.00 0.243

31. Chefen/

vårdledaren möjliggör delaktighet

4.20 (0.939) 4.00

4.18 (1.053) 4.50

4.18 (0.809) 4.00

0.747

32. Jag blir uppmuntrad och stöttad i att leda verksamhetsutveckling

3.75 (1.032)

4.00 3.77 (1.110)

4.00 3.65 (0.931)

3.00 0.528

Medelvärde (SD) på index för denna del är = 17.0000 (2.39444) Medelvärdet kan variera mellan 4–20

På denna del svarade 40 sjuksköterskor och svaren var spridda mellan 1–5. Här ingår fråga 31 och 32 som båda har lågt medelvärde. På fråga 32 var det 12 sjuksköterskor (30%) som svarat ”tar varken avstånd eller instämmer”, se tabell 11 för spridningen över svarsalternativ.

Svaren på frågorna gentemot kommun och ålder visade inte på någon signifikant skillnad.

Tabell 11.

Fråga 32. Jag blir uppmuntrad och stöttad i att leda verksamhetsutveckling

n = 40 %

Tar helt avstånd 1 2.5

Tar delvis avstånd 3 7.5

Tar varken avstånd eller

instämmer 12 30.0

Instämmer delvis 13 32.5

Instämmer helt 11 27.5

Fråga 29 ingår också i denna del och berör ämnet om kollegornas insatser är värdesatta och uppskattade. Här svarade 92,5% av de svarande antingen ”instämmer delvis” eller

”instämmer helt”. Alla sjuksköterskor (100%) svarade ”instämmer delvis” eller ”instämmer

(31)

helt” på fråga 30; jag bidrar aktivt till utvecklingen av gemensamma mål. Det sågs inga signifikanta skillnader i hur deltagarna svarat i jämförelse med ålder samt kommun.

Förmåga till nytänkande och våga ta risker

Tabell 12.

Fråga 33–35 redogör för delen Förmåga till nytänkande och våga ta risker Totalt Yrkesverksamma

år

<1–10 år

Yrkesverksamma år 11–40 år

Median P-värde*

33. Jag stöttas i att göra saker annorlunda för att förbättra mitt arbete

3.56 (1.095)

4.00 3.52 (1.123)

4.00 3.53 (1.068)

4.00 0.885

34. Jag har förmåga att göra en avvägning mellan evidens och risktagande

4.25 (1.056)

5.00 3.81 (1.250)

4.00 4.71 (0.470)

5.00 0.025

35. Jag är dedikerad till att förbättra vård och behandling genom att ifrågasätta rådande praktik

4.15 (0.864)

4.00 3.95 (0.865)

4.00 4.29 (0.849)

4.00 0.729

40 har svarat på de sista två frågorna i denna del. Den första frågan har 39 svar. Svaren var spridda mellan 1–5 på denna del. Det kunde inte ses några signifikanta skillnader i hur deltagarna svarat i jämförelse med ålder samt kommun. En signifikant skillnad kunde däremot ses vid jämförelse med grupperna gällande yrkeserfarenhet på fråga 34, U 108,000, N1 = 22, N2 = 17, p = .025 [2*(1-tailed Sig.)]. Samtliga 17 i gruppen yrkesverksamma år 11–

40 år har svarat att de ”instämmer helt” eller ”instämmer delvis” medan de i gruppen yrkesverksamma år <1–10 år har mer spridda svar över alla svarsalternativ.