ORSA. skoltidning. Foto: Hedvig A ulin omkr Bildarkivet. E N Å N I VÅRTID. Nr årg.

E N Å N I VÅRTID

Nr 2 1984. 54 årg.

ORSA

skoltidning

Besök i en

afrikansk skola av

Tanzania ligger i Östafrika och består av det forna Tanganyika och öarna Zansibar och Pemba. Innan landet blev självständigt hade det många år av ofri­

het under olika kolonialmakter, först kallades det Tyska Östrafrika, sedan blev det en brittisk koloni.

Befolkningen försökte vid olika till­

fällen göra uppror mot de främmande herrarna. Ett av de första upproren stod folket av HEHE-stammen för. Vid ett väldigt slag nära byn Lulago kämpa­

de de mot de tyska soldaterna, och även om de förlorade så har det upproret kommit att betyda mycket för folkets självkänsla.

När den fria staten inrättade en skola i staden Inringa, fick skolan namn efter byn Lulago, som ligger i närheten. Jag besökte Lulago secondary school i sep­

tember i år och fick då höra hur stolta både elever och lärare är över att skolan fått namn efter just den byn.

1 Lulago-skolan går 400 elever från Iringa och byarna omkring. De som har lång väg till skolan får också bo där, ef­

tersom de offentliga kommunikationer­

na är bristfälliga. Eleverna är ca 14 år när de börjar där, de har då först gått i Primary school, som motsvarar vårt

En skolklass med äldre elever.

låg- och mellanstadium. Det är bara de allra bästa ur sista årskursen som får fortsätta i secondary schools eftersom man ännu har alltför få sådana skolor.

I Lulagoskolan får eleverna välja mellan tre olika linjer. De kan speciali­

sera sig på jordbruk och trädgårdssköt­

sel, på kontorsyrket eller på hemkun­

skap. De sista åren har tyvärr hem- kunskapslinjen varit stängd på grund av brist på lärare.

Skoldagen börjar 7.30 och håller på till 16.30; eleverna får lunch i skolan, och hela skolgången är kostnadsfri.

Liksom på de flesta arbetsplatser och i de flesta skolor som jag kom i kontakt med i Tanzania, har man på Lula­

goskolan något man kallar self-reli- ance-project. Målet är att skolan ska bli självförsörjande.

Man tillverkar egna räkne- och skriv­

häften, snickrar sina egna möbler och gör alla reparationer själv.

Mycket måste dock köpas, och för att få pengar till detta har man olika aktiviteter igång. I träslöjdsundervis- ningen gör man också möbler för avsa­

lu. Jordbruks- och trädgårdslinjen od­

lar grönsaker för skolan men också för avsalu, och man har stor svinavel och ett hönseri.

I Lulagoskolan har man satsat på svin av svensk lantras och är mycket nöjd; man har både värphöns och föder upp broilers.

De grönsaker man odlar är tomater, äggplantor och spenat. När jag besökte skolan var det torrtid, så man hade stort besvär med vattning. För att be­

tjäna jordbruket och bönderna runt skolan har man byggt en kvarn, som ger goda inkomster.

Lärare och elever arbetar till­

sammans på de olika projekten — det praktiska arbetet varvas med teorilek­

tioner. Föreläsningssalar och andra lo­

kaler var skänkta av Norad, den norska motsvarigheten till Sida, och alla var mycket glada åt de fina lokalerna.

Eleverna i skolan har ganska mycket inflytande över arbetet där. Elevråd är ganska okänt på andra håll, men just i denna skola har man inrättat fem kom­

mittéer, som har del i ansvaret för träd­

gården, för sport- och kulturaktiviteter och disciplinfrågor. En kommitté ägnar sig åt hälsovården bland eleverna. Un­

dernäring och olika tropiska sjukdo­

mar, som t.ex. malaria, gör att hälso­

tillståndet hos eleverna inte alltid är det

bästa. Den dag jag besökte skolan hade en elev just avlidit, och alla var mycket förstämda.

Det var naturligtvis spännande för dem att få besök från Sverige, men det visade sig snart att de kände väl till de nordiska länderna eftersom Sida, No­

rad och det danska Danilo har många olika projekt igång i Tanzania. Jag be­

rättade litet om skolan i Sverige, men den kändes väldigt långt borta, när jag såg de problem man har därute.

I svenska tidningar läser man tyvärr ganska ofta negativa artiklar om den u-hjälp som vi lämnar. Jag besökte många skolor under mitt uppehåll i Tanzania och upplevde överallt, att den hjälp man fått att bygga upp skolor och lärarhögskolor utnyttjas till mycket fin självhjälp. Den hjälpen har alltså kom­

mit att betyda mycket där ute.

När jag nu är tillbaka i mitt eget klassrum, bland friska, välnärda elever och med tillgång till pennor, papper och allt annat material vi behöver, så tänker jag ofta tillbaka på elever och lä­

rare i Tanzania. Jag hoppas och önskar att de ska få behålla sin självständighet så att de kan bygga upp ett gott under­

visningssystem. Vi, som är mer lyckligt lottade, kan hjälpa dem på väg. Själva arbetar de hårt för att nå sitt mål.

Marianne Ehrlin

Begravningsbyrån i Orsa

L e v e n iu s B lo m m o r

ombesörjer allt inom branschen Tel. affären 400 92, bost. 413 21

Välj kvalité

när Du k ö p e r hem slöjd och presenter. Gå till

J ä rn v ä g sg a ta n 15, tel. 4 1 3 32

En lärares dagbok III

Anders Andersson, Abergas förste folk­

skollärare. Verksam

1889 — 1891.

Jag gick upp i skogen här. Slutligen kom jag så långt bort och blev så förvil­

lad på väderstrecken att jag ej visste vart jag skulle gå. Jag steg över höjder och gick över myrar. Slutligen kom jag till en större myr vars ena kant jag följ­

de. En bäck välde fram därur. Jag följ­

de densamma och kom slutligen till en större stråkväg. Jag gick åt det håll va- rest trakten syntes mest öppen, oviss om jag kom till Åbera, Mickelvål eller någon annan by. Omsider fick jag dock se en by nedanför i dalen. Snart upp­

täckte jag Kallmora skolhus rätt nedan­

för mig. Vägen kom fram ungefär mitt i Kallmora.

Jones Jon kom hit. Han talade om hur orätt det var att taga emot frikyrkli­

ga. Ville därigenom tadla Jågas Brita.

Då vore det väl bättre taga sig en sup.

Det var partierna som varit orsak till ogudaktigheten. Han bad mig följa ho­

nom hem, som jag gjorde.

29. Varit ned åt skogen. Det kom en hit, en bror till Lovar Brita, och ville jag skulle hjälpa honom räkna. Så kom Lundgren som varit bort och köpt smör och så Brita Jonsson. Så gingo de utom den sista. Så kom det två andra vilkas namn jag icke känner som likaledes vil­

le ha bistånd i timmerräkning.

30. Stenograferna kommo hit, dock endast ett fåtal. Brita Jonsson hade fö­

reslagit att vi skulle istället för att skri­

va gå till höjden öster om byn och se på trakten och utsikten. Norberg och Jo­

nes Erik ville dock skriva, och så skrevo vi så länge vi sågo. Därpå gingo vi dit.

Gossarne med stövlar försökte stampa vatten på Brita Jonsson och skolflic­

korna på Lovar Brita som även följde oss. Hon skulle däremot ge dem stryk.

Det blev ett vådligt springande. Sedan gingo vi till en slätt uti byn där de hade en tjärpyts på en stång. Där var det ganska mycket folk.

MAJ 1889

5. Har varit till kyrkbyn i sällskap med Brita Jonsson. Skulle egentligen höra efter när vi kunde få examen. Saken rangerades så att vi skulle få den på måndag, jag först och hon sen. Vi vo­

ro in på ett ställe i Stackmora: Mickols, där vi fingo middag. De hade orgel. Det kom en man hem som spelade några stycken därpå. När jag kom hem var kl.

nära 6.

16. Jag måtte rakt ha glömt av min dagbok. Är det därför att dagarna äro sig lika eller intresselösa eller jag allde­

les likgiltig för det som timar? Kanske det är en viss dåsighet, en viss obenä­

genhet för att företaga sig något, vilket under senare tiden ofta överfallit mig, som är orsaken därtill. I morgon är sis­

ta läsdagen i skolan och sen blir examen om måndag.

17. Nu är det slut på undervisningen för den här terminen. Vilka reflektioner kan jag göra vid ett sådant tillfälle? Re­

sultatet av vårt arbete — Ja, nog ha vi vunnit något men nog tycker jag att det kunde ha varit mer. Bättre materiel och bättre undervisning skulle säkerligen förbättra ställningen. Katekesen är ohjälplig, åtminstone kan jag icke hjäl­

pa honom. Barnen ha icke en smula be­

hållning av undervisningen i detta äm­

ne. Jag frågar, vad som har varit orsa­

ken.

Jag funderar att sammanfattningar vid slutet av lektionerna, vilka jag hit­

tills mycket försummat, skulle vara go­

da. Tänker i sommar skaffa mig mate­

riel till en livfullare och åskådligare un­

dervisning. Icke i katekesen.

Nu börja björkarna bli gröna. De har redan skiftat i grönt några dagar. Det är mycket varmt i dag.

18. Jag gick och snodde i skogen. Stun­

dom satt jag och skrev. På aftonen kom Uhlin hit.

19. Vi gingo till Kallmora och hörde på Jansson. Voro i sällskap med Lovar Brita och Brita Jonsson. Besökte på hemvägen Elingspers Erik i Kallmora.

Sen kommo de där flickorna hit och spelade för oss på gitarr och Uhlin stod ute på katedern och deklamerade ” Mitt hem” av Gösta samt ” 1 trollens garn”

av Victor Moll. Då det led mot 6 följde vi Uhlin på vägen till Orsbleck närapå.

20. Nu har examen gått fast det dröjde länge. Vi väntade på pastorn från kl halv tio till bortåt ett. Barnen hade smyckat skolsalen med kransar och löv.

Examen gick på det hela taget ganska dåligt. Jag har dock icke förväntat mig att det skulle gå bättre. Pastorn var ovanligt seg att släppa barnen ifrån skolan. Jag får erkänna att jag var nöjd därmed, ävensom att han yrkade på att barnen icke måtte gå så många år i små­

skolan. Det var mycket folk på examen.

Elingspers Erik, Spenner, Balter An­

ders, Björk Hans, Bågg Jon och en hel hop andra. Diffner yttrade till mig att de tyckte det gick bra men det tycktes mig nära på ett gyckel.

21. Jag väntade att få brev från mitt hem, men jag blev utan. På detta sätt kan jag väl ej fara härifrån förrän på torsdagen.

Vi gingo till Skattungbyn på efter­

middagen, Lundgren och jag. Vi stan­

nade där för att vänta på posten. Så gingo vi in och hälsade på Orsén och fingo naturligtvis dröja en stund innan vi blev o färdiga. Jag hade ” Frisk luft”

åt Marin Erik och så kom jag till Brita Jonsson med den. Dit kom den andra stora Kallmorakullan. Vi fingo kaffe.

Sen kom det några andra också, som stannade ute. Jag förfogade mig därför snart i väg. Hon lovade att taga betygen åt mig i morgon då hon skulle till kyrk­

byn. Mor kom ändå på kvällen.

23. Vi foro alltså i går ifrån Orsa. Det var mycket varmt och hett. Hästen gick mycket sakta. Vi kommo hem så där vid sju-tiden. Bror Erik har farit till Äppelbo igen och Anna till Sundsvall.

26. Under de dagar jag varit hemma har jag just ingenting gjort. Vädret är varmt och torrt fortfarande. För närva­

rande har jag något ont i huvudet. Hål­

ler till för det mesta inne i nya stugan, sover i kammaren.

Naturen väver på sin gröna mantel.

29. Den här veckan har jag hållit på och sytt något. Det var mulet i dag på mor­

gonen men det är klart ånyo. Far håller på att så något på en nygrävning. Mor är än här än där. Brita syr koftor. Kers­

tin är idag borta och klär kyrkan, ty i morgon ska de konfirmeras. Olle, Ka­

rin och Lisamor äro också hemma fast de ibland äro osynliga. Mera är ej att säga.

AMAERSJiÄS

Glasmästeri

O R S A

Vid södra järnvägsövergången mitt emot Kåhléns

Tel. 408 91, bost. 411 78

Bilglas Sj- Fönsterglas Inramningar

JUNI 1889.

3. Det kom regn i slutet på förraveckan.

Nu är det åter varmt som förut. Växt­

ligheten är långt framskriden. Rågen har på sina ställen gått i ax, redan för flera dagar tillbaka. Jag tycker nästan det är långsamt. Intet bestämt mål eller arbete. Syr något om dagarna.

6. Jag har varit till examen i Gulleråsen.

Det var just ej många närvarande: bara Hedberg och en bonde. Pastor före­

slog i allmänhet, var han skulle taga och förhöra. I biblisk historia, där han började talade han om löftet till Israel och uppehöll sig sen i synnerhet vid la­

gens utgivande på Sinai berg; tog sen som pastorn sagt, tredje budet. Fastän barnen i allmänhet lärt sig styckena vi­

sade det sig även här, att de icke försto- do mycket. Innanläsningen gick ej så bra. Det lästes i allmänhet för fort i mitt tycke. I geografi gick det ganska bra. Det var för det mesta att visa på kartan. Slöjdsakerna voro alla väl gjor­

da. Pastorn yttrade att det låg en stor uppfostrande gärning däri att barnen så här från början tillhöllos att göra nå­

gonting riktigt ordentligt.

*

Så har den unge skolläraren Anders Andersson fått sitt välbehövliga första sommarlov. Men tro nu inte att han därför ligger på latsidan! I dagboken berättar han om sina sysslor och upple­

velser under ferierna — och det är inte litet det.

Det vore frestande att låta våra läsare följa Anders och hans dagbok under denna intensiva sommar, 1889, men vi får nöja oss med några glimtar för att i ett kommande nummer fortsätta med hans vistelse i Åberga och Orsa.

Se här vad magister Anders har för sig under sitt sommarlov: Han hjälper far och mor med slåtter och annat arbe­

te på gården hemma i Änderåsen i Bo­

da. Han hjälper till med arbetet i fäbo­

darna. Han syr! Att vara byskräddare är tydligen hans huvudsakliga bisyssla, och han nämner ofta att han jobbar med nål och tråd. Bl a syr han ” ett blått lifstycke åt Långsvens Olof och en skinnbyxa åt Långmans Hans’ gosse” . Han deltar i en månadslång slöjdkurs på Backmanska skolan i Hedemora, och under denna besöker han tillsam­

mans med kurskamrater Säterdalen, hänförd över dess skönhet.

Han är som vanligt en flitig besöka­

re i kyrkor, kapell och frikyrkor, och han är ofta närvarande, där möten och föredrag hålles, alltid med stenogram- block och penna i full användning. Själ­

va stenografiskriften är också föremål för särskilt intresse. Han lägger ner stor tankemöda på att söka förbättra det kortskriftsystem han brukar använda, men till något lyckat resultat kommer han inte.

Sällskaplig och utåtriktad som han är, tycks han ha många vänner. Man sjunger och spelar tillsammans, gör ut-

Omslagsbilden

— Det fanns inte mindre än fyra fo­

toateljéer i Orsa på 1890-talet, berättar bildarkivets föreståndare Erik Borgert, när vi ville veta mera om omslagsbilden och dess skapare.

— Konsten att fotografera var ju ny på den tiden, och i ateljéerna ställde åt­

skilliga orsabor upp sig för att bli före­

vigade. En god marknad för fotografer alltså. De fyra fotograferna, som na­

turligtvis i yrket gjorde en stor kultur- gärning, var Olof Sjödin i Kallmora, Märta Cederholm, Anders Lind, Bom, och Hedvig Aulin. Den sistnämnda kom till Orsa i början av 90-talet. Hon slog sig ner i övre våningen av Timan- ders fastighet vid Järnvägsgatan, där hennes mor drev en manufakturaffär.

(Det var i samma hus som Bengtssons Blommor härbärgerades innan huset revs för ett par år sedan.)

Hedvig Aulin, som lämnade Orsa 1918, hade lagt massor med glasplåtar på vinden. Dessa finns numera i vårt bildarkiv.

Om motivet är att säga, att platsen, enligt uppgift, i gammal tradition be­

nämnts gärnär, ett ålderdomligt ord som betyder ungefär inhägnat område.

Befolkningen har naturligtvis under långa tider dragit nytta av Enåns vat- tenföring. Utefter dess lopp har det funnits 2 sågar, Stenbergs- och Slätt- bergssågarna, och inte mindre än ett femtiotal små skvaltkvarnar (enl Orsa- boken).

Vår omslagsbild är ett av många exem­

pel på, att ateljéfotograferna ingalunda var främmande för naturmotiv.

Orsa

Lastbilcentral

u tfö r alla slags tra n s p o rte r Tel. 404 30, 404 31

flykter i naturen, metar, badar. En av dessa längre utflykter tar formen av en

” lustresa” till Leksand. Sommaren rin­

ner iväg, och den 21 september skriver Anders så här i dagboken:

— Det börjar lida mot slutet av feri­

erna. Sommaren har, då jag vill göra en återblick, förflutit ganska trevligt med omväxlande sysselsättningar. Nu bör­

jar det nya arbetet, det regelbundna i skolan. Det förefaller något egendom­

ligt att åter börja. Jag motser det näs­

tan som något nytt.

Fortsättning i ett kommande num­

mer.

Telefon 402 08

Villa- och husägare!

Badrum, g o lv och p a rk e tt Plast, k o rk och linoleum , läggning och slipning.

Heltäckande: Forshaga, Tarkett. Ä ven avpassade.

Nääs ^Måleri

golvavd.

M ORA, Fridhemsgatan 3 Tel. 02 50/136 62

För femtio år sedan

Orsa Skoltidning var inne på sin femte årgång, när majnumret kom ut för femtio år sedan.

I samband med att vi flyttade vårt arkiv, plockade vi fram det femtioåri­

ga numret för att se vad det innehöll, det gäller alltså nr 2, utkommet den 18 maj 1934.

Här är litet plock ur den gamla tid­

ningen, tryckt i Falun med Karl Wennberg som redaktör. Formatet var större då, men priset betydligt lägre, 30 öre bara.

Numret visar, att redaktionen med framgång sökt leva upp till målsätt­

ningen att befrämja samarbetet hem­

skola och att sprida kännedom om hembygden.

Där finns en berättelse på orsamål,

” Ann i just sömmön engöl” av signa­

turen Låv, en artikel om ” Slöjden, ett viktigt ämne inskolan” , Skolnytt, Nya böcker, en artikel om skolträdgården och en av redaktören själv signerad artikel: ” Pilkalampinoppiminnen’ ’.

Jemt Hans’ ” Wårwaisa” dyker upp för första gången. Så finns här barnupp­

satser och teckningar i mängd för­

stås. Här är namnen på några av de unga författarna, som, om de fått le­

va och ha hälsan, bör var i ålders­

klasserna över de sextio vid det här la­

get: Tyra Ohlsén, Aina Engström, Mimmi Erkapers, Olle Keding, Marga­

reta Tysklind, Eric Borén m fl.

Annonser fanns det gott om. Det ser faktiskt ut som om de allra flesta före­

tagare i Orsa var med. Av dem är det några, som hängt med genom alla de femtio åren, och du finner dem också i numret du just nu läser. Det är August Larssons, Wesströms, Hans Peterson och Orsa Ringcentral. Bland annon- sörerna hittar vi också Vasatryckeriet i Mora som ny trycker O.S.

Dåtidens barn skrev också vårdikter i majnumret. Så här skrev 11-åriga Mar­

gareta Tysklind:

VÅRENS BUDBÄRARE Först kommer staren, fast snön ligger kvar.

Så kommer lärkan, när ängen blir bar, och slår sin drill högt uppe i sky, när klarnande morgon börjar gry.

En kväll hörs taltrasten sjunga och dril­

la,

när solen sjunker så fridsamt och stilla.

På gården trippar sädesärlan så nätt, tar sig en fluga och vippar med sin stjärt.

Och alla de sjunga samma sång:

’ ’Tänk att våren kom än en gång! ’ ’

Blåsippan blå som himmelen är, tussilago gul som solen sig klär.

Och alla som kommit med våren sjun­

ga,

när båtarna ut på vågorna gunga.

Margareta Tysklind Följande saxar vi direkt ur tidnin­

gen, för vi tror att innehållet kan in­

tressera våra läsare av i dag.

En skrivelse från 1879.

Vid rivning av en köksspismur hos hem­

mansägare Hans Elfner i Kyrkbyn hittades nyligen längst ned ett kuvert på vilket det stod: Tag och läs! Det befanns innehålla nedan avtryckta rader, skrivna av organis­

ten Erik Eriksson, som ditlagt konvolutet vid byggandet av spismuren och avsett att giva en bild av förhållandena vid den tiden i socknen.

Kanske minnen från svunna tider kan hittas på fler ställen i socknen, och det kan vara skäl att aktgiva på dylikt vid rivandet av gamla murar.

Orsa Skolgård d. 15 Augusti 1879.

Psalmen 90.

Till dig, som i en framtid finner detta, vill jag säga följande. — För närva­

rande bo omkring 5000 personer i Orsa med Skattunge kapell. Prester i Orsa äro två, nämligen Sernander, kyrkoherde, och Abenius, komminis­

ter. Den förste folkskolläraren i sock­

nen var Grape, som år 1874 flyttade till Mora, hvarest han blef handlande, förnämligast med böcker. År 1875 den 1 januari tillträdde jag folkskollärare­

befattningen härstädes. I fjol, då orgel byggdes i kyrkan, blef jag äfven anta­

gen som organist. Min lön för begge dessa befattningar är omkring 1200 kronor. — I religiöst afseende är fol­

ket inom socknen mycket splittradt.

Här finns lutheraner, baptister och metodister, som alla hafva egna sam­

lingshus, af hvilka de först nämndas denna sommar är under byggnad här midt emot, på andra sidan landsvä­

gen. Högst få gå i kyrkan och höra presterna, som af flertalet icke det rin­

gaste äro omtyckta. I Skattungbyn finnes ännu ingen prest. Folkskolehu- set här strax intill färdigbyggdes år 1876, då jag på hösten, i November, flyttade dit med min familj. — I dessa dagar är fråga om att inleda Storån i Lillån, på det att ångbåtarne måtte kunna gå upp till Lillåsbron. Hittills har ångbåten ” Mora” gått endast till sjöstranden utanför garfvaren Sund­

bergs. En jernväg är utstakad från Kyrkbyn till Furudals bruk och äfven upphuggen, men torde dock aldrig

komma att byggas. Deremot har un­

dersökning skett för en bana mellan Kristiania i Norge och Söderhamn.

Kanhända kommer denna att byggas i framtiden. — Telegraf finnes upp till Mora. — På Siljan går ångaren

” Gustaf Wasa” hvarje dag. — Efter storskiftet, som afslutades här i sock­

nen för ett par år sedan, hafva flerta­

let gårdar blifvit utflyttade från den egentliga Kyrkbyn, d v s byn vester om kyrkan. Orsa Handels-Aktiebolags lokal har i sommar varit under bygg­

nad; likaså handlanden Petersons och Käckens i Trunna byggningar. — Min hustru är född 1844 vid Stackmora qvarn och dotter till mjölnaren Sundström. Våra barn: Adina, Frida och Emil. De siste född 1875.

TecknarE. Eriksson.

Erik Eriksson, som lagt in det intres­

santa brevet i spismuren, var, som framgår av brevet, folkskollärare och organist i Orsa. Han var en stor kultur­

personlighet med många strängar på sin lyra. Han dog 1938, 92 år gammal.

i k

Skolnytt

Orsaskolan

har som ny lärare fr o m vårterminen 1984 anställt adjunkt Karin Bodin i svenska, engelska och franska.

Läsåret 1984/85 får följande tider:

H t -84 Fredag 17/8 — torsdag 20/12 Vt -85 Måndag 7/1 — söndag 9/6 Lovdagar:

Torsdag 1/11 — fredag 2/11

Måndag 25/2 — fredag 1/3 (sportlov) Tisdag 9/4 — fredag 12/4 (påsklov) Fredag 17/5

Olle Bjärkmar

Rättelse

Tryckfelsnisse är en filur som då och då gör livet surt för redaktören. Du har väl märkt att det ibland finns tokiga ord i texten? Då brukar man skylla på nämn­

da filur — fast egentligen är det redak­

tören som inte haft ögonen med sig.

Som t ex i förra numret: Namnlistan till skolkortet på eleverna i Digerberget 6 B. Pojken längst till höger i andra ra­

den fick ett förnamn, som säkert inte gjorde honom glad. Men rätt ska vara rätt. Robert Rahm ska han heta.

Red

Orsa Skolors Idrottsförening

Efter skolskidtävlingen i Backänget den 15 februari höll Orsa Skolors Idrottsfö­

rening sitt årsmöte. Tävlingsverksam­

heten under det gångna året har varit lilvlig. Förutom de sedvanliga tävlin­

garna inom föreningen på skidor, i sim­

ning och fri idrott samt Knattekampen i orientering kan nämnas följande: Kyrk­

byns åk 3—4 och Bergets åk 4 deltog i gatustafetten ” Bästa fyran” i Mora,

Stackmoras åk 6 i en terrängstafett i Kvarnsveden och Digerbergets åk 6 i Mjölkkannans kretsfinal i fri idrott.

Högstadiets elever har deltagit i bord­

tennis, fotboll, orientering, handboll, ishockey och basket. Basketflickorna tog sig till kvartsfinal i SM. I skol-DM i handboll kom flickorna till kvartsfinal och pojkarna till semifinal.

Ordförande i skolidrottsföreningen är Inga-Britta Johansson. Till ordinarie styrelseledamöter utsågs Allan Berg­

lund, Jan-Erik Broberg och Johan Nordström, till suppleanter Anne- Christine Pettersson, Birgit Johnsson

och Hans-Erik Laggar. Till elevrepre­

sentanter utsågs Tomas Boström och Gunilla Davidsson med Tomas Berg och Torbjörn Laggar som suppleanter.

Ordinarie tävlingsledare är Lena Nordström. Till vice tävlingsledare val­

des Ann-Christin Kallenstål. I . J .

Gällkall-waj sa

av Jemt Hans Jonsson 1891 — 1964 1. Börtä liddja måjner tjiner.

Wisält ir-ä! Krusa siner.

Wennsö slajktjett spratt?

Tjiner, kum ‘int att.

Snövit, Spräckla, Krusa, Wennsö ajt-o merär rusa Ö int kum jo t a mi?

Wi-oj-oj ni öller, ni!

Gno-ni etter öllån söpp?

Indjön inner kaj t i kopp.

Tjära ni, war-i ni nögär nu?

I a snott i-ring um Twössktjånnbjar, å i kuler: ”Tu-tu-tutt, tu-tuu!”

Tenk um grånnåsmor nu icker tar.

2. Wennsö skar-i, mes i göter, gno i rajsi, dagar, nätär?

Spör i känn int sjä, inga mjök ifo.

Spräckla sö ska bjårå!

Ur skar-i då fårå?

”0 lö-lö-lö-lö-lö-lum!

Kumi-kumi-kumi-kum!”

Blött, fin t strö ä in-i fjosi.

Wennsö isso jå tom bosi?

Kumi,kumi,emat a mi nu.

Inga, inga stjallu ärer i.

Måjner tjiner, ur ska itta bi?

Im enn strajt i blås: ”Tu-tuu-tu-tuu!”

*

Sammanfattning och några ordförkla­

ringar:

Strof 1. En fäbodkulla klagar och ropar på sina kor. I första strofen är hon bara missnöjd och bannar korna. De har sprungit för långt utåt myrarna, ajt-o merär, för att leta efter svamp, söpp.

Ett berg i skogarna leker med tanken att skogsrået, grånnåsmor, kanske tar dem.

Strof 2 börjar i samma stämning. Gåta, valla djur. I rajsi, borta i skogen. Hon är särskilt orolig för kossan Spräckla, som ska kalva snart, bjårå. Sedan loc­

kar hon på korna och målar ut hur fint det är inne i fjöset. Hon blåser i luren, strajtn.

Dikt och kommentarer hämtade ur an­

tologin Ossfok utgiven av Per Lindvall.

SUNBLEACHED

Vitt, fräscht och frestande. Lee’s vitajeans- wear-program. Välj modell och låt fantasin leka i matchningar, variationer och kombi­

nationer.

. Åa\ss<'tts

T E L .4 0 0 2 1 O R S A

— LUNCHÖPPET — i i c u i u i n

A llt i kläder

för " H e n n e ” !

Allting är så annorlunda . . .

En brevhälsning från Tasmanien. a v

Hej!

Jag är Karin Jäderbrink.

Just nu befinner jag mig i Australien, så jag tänkte att jag skulle berätta lite om ” The Aussieland” som australien- sarna själva kallar sitt land. Okey!

Jag kommer ihåg när jag var hemma i Orsa och tänkte på Australien. Vad jag tänkte på var kängurur, ormar, haj­

ar, öken och långa avstånd. Ja, man vet ju inte så mycket om ett land, som lig­

ger så långt borta. Jag var dock fortfa­

rande intresserad. Som vi alla vet så är det nog alltid ett land som man ” speci­

ellt” vill åka till. För mig var det Aust­

ralien.

Jag sökte och fick ett stipendium av Orsa Rotaryklubb, vilket innebar, att jag åkte den 10 augusti 1983 och skulle tillbringa ett år i detta enorma land.

Jag förstod nog inte riktigt vad som var på gång, innan jag kom hit.

Nu har jag varit här på Tasmanien, som är en ö söder om Australien, i 7 månader. Jag bor i huvudstaden Ho- bart på Tasmanien. Jag älskar verkli­

gen den här ön, men Sverige är fortfa­

rande mitt hemland.

Allting är så annorlunda här.

Nu är det mars och det börjar gå emot höst!!! Jovisst, det är sant! Jag fi­

rade jul och nyår mitt i högsommaren!!

På julbordet stod det bl a jord- gubbstårtor, kiwifruktstårtor, kyckling och en plommonpudding, som de kallar

” Christmas Cake” Innan de serverar

”julkakan” , häller de på brandy och flamberar den. När plommonpuddin­

gen kommer brinnande in i rummet, sjunger alla julsånger och är glada. Allt detta händer på juldagen. Julklapparna delade vi ut på juldagsmorgonen. Min

” mamma” i familjen kom och väckte mig klockan 7.00 på morgonen. Vi skulle öppna julklapparna. Nu behövde jag inte alls vänta på utdelningen hela dagen.

Efter juldagsbordet åkte många ner till beachen.

Visst är det annorlunda!

Min andra värdfamilj tog med mig till en semesterort på fastlandet, som heter Surfers Paradise, i feb-84. Nam­

net talar nog för sig självt. Vågorna var alldeles enorma. Där kommer jag, en snurrig svenska, som aldrig har sett så­

dana vågor förut. Jag förstod inte, hur jag skulle göra för att komma ut på lite djupare vatten, där alla andra var och simmade?! Jag blev ju hela tiden ikull-

Karin bjuder på godis!

kastad av vågorna. Jag kom på det lite senare i alla fall. Man skulle dyka un­

der dem. När jag hade kommit längre ut och kunde simma, började det plöts­

ligt tjuta överallt. Alla sprang upp från vattnet. Jag började sakta komma på vad det kunde vara, så jag simmade också in. Det var ett HA JALARM!! En haj hade ” ätit” sig igenom nätet, som nästan alla stränder har runt om sig här i ” Aussieland” .

Personligen simmade jag i poolen ef­

ter detta. Nu hade något hänt, som jag trodde om Australien, innan jag kom hit i alla fall.

Jag hade sommarlov mellan den 4 november och den 21 februari. Ganska långt lov alltså. Nu har jag i alla fall börjat skolan igen.

Det är en stor skillnad mellan skolan här och hemma.

Skolan jag går på (Rosny College) är verkligt modern i jämförelse med de flesta andra. De flesta är privatskolor.

De är mycket strikta och man hittar ofta enskilda pojk- och flickskolor.

Skoluniformen är ett måste i dessa privatskolor. Om du har skoluniformen på dig, så representerar du skolan. Gör du då något dumt sitter t ex på en kaf­

ferestaurang — kan du få stora prob­

lem med skolan.

Australien har en otrolig natur. All­

ting finns här. Tropisk natur, medel­

havsklimat, snö, öken, berg, ja allting.

Skogen är nästan bara ecualyptus.

Australiensarna säger ofta, att de kän­

ner sig isolerade från övriga världen, men jag håller nog inte med dem där­

om. Allting finns i detta land. Men man får lov att åka till alla dessa olika kli­

matområden. Men det är klart. Visst är det roligt att åka till andra länder ib­

land.

Jag har sett kängurur, men inte lika ofta som jag trodde att jag skulle. Men i maj — juni ska jag med en hel grupp utbytesstudenter åka på en resa till fast­

landet. Denna gång blir det central- Australien och även stora Korallrevet.

Där skall det vara massor av kängurur.

De är så söta. Jag kommer säkert att se Aborigines (Australiska negrer) där också. De säger att de kan vara farliga ibland.

H os

KLOCKARS

finns som vanligt allt för alla!

Titta in Välkomna!

Tel. 403 20

Vad Australiensarna vet om Sverige är inte mycket. Det gör det dock lättare att hålla föredrag då. De känner till vå­

ra svenska bilar Volvo och SAAB.

Dessa är lyxbilar här. En Mercedes kos­

tar ungefär lika mycket. De frågar ofta:

” Hur kallt är det? Har du träffat Björn Borg eller Mats Wilander?” De gillar dem verkligen! De var verkligen glada, när de slog oss i Davis Cup.

De vet också att vi är mer frigjorda i Sverige!! Där finns en stor skillnad.

När vi går till bastun hemma, så brukar det stå utanför på en lapp att man IN ­ TE får ha baddräkten på sig. Här står det att man M ÅSTE ha baddräkten på sig.

Australiensarna själva är hemskt snälla och lätta att prata med. De tyc­

ker att det är roligt att hjälpa någon som talar med accent.

Jag har inte så långt kvar på mitt år på andra sidan jordklotet. Mina 7 må­

nader hittills har flugit förbi. Jag är sä­

ker på att resten av tiden också kommer att göra deta.

Jag vet inte hur jag kommer att kän­

na mig när jag åker hem igen. Visst kommer jag att tycka att det skall bli skönt att komma hem. Men jag kom­

mer säkert att gråta, när jag åker härif­

rån. Att säga ” Hej då” till alla vänner kommer att vara det värsta. Jag kom­

mer att träffa dem igen. Jag har verkli­

gen haft det roligt.

Jag skulle vilja tacka Orsa Rotary- klubb som sponsade mig, och inte minst mina föräldrar, som verkligen har ställt upp. En hälsning till Orsa Skoltidnings läsare!

Karin Jäderbrink, 17 år

Välsorterad närhetsbutik

Stackmora Handel

Tel. 403 22

Från en gata i Dahka.

En hälsning från Bangladesh av

Hej!

Jag heter Charlotte Bergström och har gått i Bergetskolan. Jag, mamma, pap­

pa och mina syskon åkte hit ut till Bangladesh 1983-09-11. Jag gick i fyran då. Vi åkte hit för att pappa, som heter Börje Bergström skulle vara lärare för missionärsbarn.

Bangladesh är ett av världens fatti­

gaste länder. Ibland när jag följer mamma eller pappa och handlar, så kommer det massor med bengaler och tigger pengar. Då säger de: bokshish, som betyder pengar eller gåva.

Jag trivs med att ha pappa till lärare i skolan. Vi äter mycket frukter varje dag. Den bästa timmen i skolan är id­

rotten, för då åker vi och badar i sven­

ska poolen.

Vintern i Bangladesh är så varm som en svensk sömmar. Då känns det kallt.

Men under den riktiga sommaren är det

jättevarmt. Då har man aricondition in­

ne i husen och fläktar. Också i bilarna har man aircondition. Ibland längtar jag efter snö, t ex att åka skidor i Grönklitt.

I Bangladesh är det mycket cykel- rickshor på gatorna som syns på bilden.

Hälsningar från Charlotte Bergström

Dhaka, Bangladesh

★ El-installationer

★ El-reparationer

★ El. hushålls­

apparater

Helgesons El

Tel. 416 11

Kurs om droger av

Under tre dagar har jag och Ellenor Olsson varit uppe i Grönklitt på en kurs om alkohol, hasch och alla slags dro­

ger.

Det var inte bara vi utan elever från andra klasser också. På måndagen fick vi börja med att lära känna varandra.

Sedan började vi jobba om frågor om droger t ex Vad finns det för droger?

Vad händer med missbrukare? o s v . Efter lunch kom en socionom som hette Leif Franzén och berättade att han jobbade på Hasselakollektivet uppe i Hälsingland.

På tisdagen fortsatte vi med frågor och lekar som vår ledare Lena Borgs hade hittat på. På onsdagen började vi med lite lekar för att vi inte skulle bli så trötta när vi skulle jobba. Sedan börja­

de vi göra en sammanfattning av allt vi hade gjort och vad vi skulle redovisa för skolan.

Den dagen slutade vi kl 14.00. Det var synd, för vi hade jätteroligt.

Ewa Löfqvist, Å k 6.

SPARKÖP

V ästeråkern, K yrkogatan 23

Välsorterat Lättparkerat

Tel 400 48 Ö ppet:

M,md. — ired. 9 — 18, förd. 1 — 13

Teater i Orsa av

Tisdagen den 20/3 var jag på teater på Röda Kvarn i Orsa. Det var Riksteatern från Solna som gav en föreställning för mellanstadiet. Föreställningen hette Cirkus för livet, och gruppen kallades Panoptikon.

Det hela började med Electric Boogie där alla dansade i gråa dräkter med ett emblem på magen. Jag själv tyckte att det numret var mycket bra.

Efter det började en av de kvinnliga mimarna att berätta om hur pantomi­

men kom till. Hon berättade på ett ro­

ligt sätt antagligen för att det hela inte skulle bli så långtråkigt. Numret med lindansösen tyckte jag själv inte var så hemskt bra, men däremot var numret med clownerna väldigt bra enligt min mening. Numret med marionetterna var lite väl långtråkigt, och lika så häs­

tarna och domptören. Lejontämraren och Starke Arvid var mycket bra.

Rollerna var väldigt väl inövade och välgjorda. Det var mycket skickliga skådespelare, så för min del var jag nöjd med såväl skådespelare som med rollerna.

Jag tyckte att det var mycket bra och de hade verkligen gjort fint på scenen.

De hade satt upp färgade strålkastare, och de spelade mycket fin musik.

Men jag måste säga att publiken var mycket störande. Många kastade tug­

gummi och en del kastade till och med läppstift, och när skådespelarna gick för att byta om, hördes burop så det ekade i salongen. Det var mycket stö­

rande, och jag tycker att det var synd om skådespelarna. Dom måste på nå­

got sätt känna att de misslyckats med showen här i Orsa. Hade jag varit dom hade jag inte uppträtt, men det gjorde de, så jag måste säga att de hade tåla­

mod.

Jag tyckte att föreställningen var väl- regisserad och skådespelarna gjorde mycket bra ifrån sig. Skulle jag få sätta betyg skulle jag göra så här:

skådespelare* * * * * roller****

publik 0

Mikael Larsson, åk 6

Herr

2 butiker med Urval =

bl. a. möjlighet till bätt­

re och roligare köp. Du slipper kostnaden för resor m. m.

Kvalité =

bl. a. kanske något hög­

re pris vid köptillfället, men på sikt mycket billigare.

Service =

bl. a. bättre betjäning.

Vi hjälper Er med för­

slag och goda råd. Vi försöker skaffa det vi ev. ej har i lager.

”Ingen affär är en bra affär om inte båda parter är nöjda”.

När det gäller herr- och barn­

kläder

gör som sa mänga andra

—

gä till affärerna med U R V A L

K V A L IT É

SE R V IC E

HERR 400 05 BARN 402 19

Där finns det mesta av det bästa!

Orsas

billigaste bensin?

Alltid ett fint köp att köra till Fina

Frick & Bergman

Tel 429 25 Närbutik som är har stängt . . .

öppen när andra

Fullständig bil­

verkstad ■ Allt inom däckservice Tvättmaskin som tvättar, vaxar och torkar bilen

Hans Peterson

P e u g e o t samt beg. b ila r i i skilda m odeller och p ris ­ lägen.

Älvgatan 62

M O R A , tel. 100 00

Orsa-Mora Antik

— Hans Rahenius — Strandgatan 3, Mora. 154 60, 511 00

Öppet vard. 13.oo — 17.oo Köper och säljer Guld, mynt, antikviteter, sterbhus

Auktionsuppdrag emottages

Orsa Trafikskola

— Inge Nyman — Tel. 406 85. ORSA Teori tisdagar kl 19

Kyrkogatan 21

S prångs. ..

när det gäller färg, vägg och golv.

Sl»RAi\(iS FÄlMi X

Orsa, tel. 403 40

STACKMOR A 5—6

Första raden: Jens Fjelstad, Stefan Falk, Sacha Gatby, Anna Falk.

Andra raden: Magdalena Mattsson, Mikael Järvegård, Carina Emilsson.

Tredje raden: Camilla Glandberger, Carina Lind, Karin Hedberg, Anneli Bogg.

Fjärde raden: Pontus Björklund, Jakob Limby, Lredrik Wahlund. Lärare: Kjell Enmalm. Loto Allan Berglund.

Synden straffar sig själv av

Det var en gång en sultan, som skulle göra sin första resa till staden. Han ville se sig om. En av tjänarna följde med honom. När de var framme, gick de till torget. Där såg de något konstigt. Det var en ryttare som sporrade och piskade sin häst, så att blodet rann. Sultanen tyckte att det var underligt. Han ville veta varför ryttaren gjorde så. Han sän­

de sin tjänare till ryttaren för att bjuda in honom till palatset, på en kopp te.

Någon dag senare drack sultanen te med ryttaren. De pratade om allt möj­

ligt och hade trevligt tillsammans. Men sultanen kunde inte glömma händelsen på torget.

— Jag såg hur du misshandlade din häst. Varför gjorde du det? frågade sul­

tanen.

— Det är en lång historia, svarade ryttaren.

— Jag har gott om tid att lyssna på dig, sade sultanen.

Ryttaren började berätta om sitt för­

flutna:

— För fem år sedan gifte jag mig med en underbar kvinna, men hon be­

tedde sig så konstigt varje morgon, när vi skulle äta. Hon åt bara ris, ett ri­

skorn i taget. Det upprepades varje morgon. Hon vägrade att äta kött.

En natt vaknade jag av att min fru klädde på sig och gick ut i mörkret. Jag klädde snabbt på mig och följde efter henne, utan att hon såg mig. Hon gick in på kyrkogården. Jag klättrade upp på kyrkomuren för att se vad hon skulle göra. Det jag fick se gjorde mig illamå­

ende. Där satt min fru med kyrkotroll och åt människokött, som de hade grävt upp. Jag skyndade mig hem igen och gick till sängs, innan hon skulle komma. Nästa dag åt hon enbart ris som vanligt. Jag frågade henne, om det fanns något kött som hon gillade. Hon tittade upp en stund men fortsatte att äta. Jag sade att jag tänkte skaffa män­

niskokött.

Det skulle jag inte ha sagt. Hon rusa­

de upp från bordet. ” Du vet min hem­

lighet. Du måste straffas!” vrålade hon. Sen tog hon fram en dosa med en röd vätska och skvätte den på mig. Den röda vätskan förvandlade mig till en hund. Hon kom emot mig med en stor käpp och rappade till mig över ryggen, så att jag förlorade medvetandet en kort stund. Hon sparkade och slog mig.

Jag lyckades komma undan och sprang ut på gatan. Jag ville bort från huset.

Nu började ett nytt liv för mig. Jag kunde inte prata. Varje gång jag för­

sökte få kontakt med människor, så kastade de sten på mig. De skrek ” Stick härifrån!” Jag fick leta mat i soptun­

nor och i diken. Det gick några dagar och jag var helt utmattad. Jag låg och flämtade när en snäll bagare hittade mig. Han tog mig till sitt hus och gav mig mat. Där fick jag bo.

En dag kom en gubbe till bageriet och skulle köpa bröd. Jag såg något, som bagaren inte såg. Fyra av de åtta mynten, som gubben betalade med, var falska. Då började jag skälla. Baga­

ren sa åt mig att vara tyst. Men när gub­

ben hade gått, hoppade jag upp på dis­

ken och sorterade ut de falska mynten.

Bagaren tittade förvånat på de två hö­

garna. När han hade granskat högarna, märkte han att ena högen var falska mynt. Då tog bagaren två falska och ett äkta mynt och lade dem i en hög fram­

för mig. Jag tog ur det äkta myntet och lade det åt sidan. När bagaren såg vad jag gjorde, så gapade han bara. Tänk dig själv, att se en hund sortera mynt.

Ryktet om hunden spreds snabbt, och bagaren tjänade mycket pengar på mig.

En dag kom en gumma till bageriet och ville se mig. När hon sett mig sortera mynten, förstod hon att jag var en för­

trollad hund. När bagaren inte var i närheten, så ” smugglade” gumman ut mig på gatan. Jag fick följa henne hem.

Hon visade upp mig för sin dotter. Dot­

tern, som var trollkunnig, blandade iordning en vätska. Den liknade den vätska som min fru hade skvätt på mig tidigare. Gummans dotter sade att vät­

skan skulle bota mig. Hon skvätte någ­

ra droppar på mig. Genast blev jag mig själv igen. Jag frågade, hur jag skulle kunna tacka dem. De tyckte att jag skulle förklara, varför jag blev för­

vandlad till hund.

Jag berättade om mina upplevelser.

Dottern tyckte att jag skulle hämnas på min fru. Hon plockade fram en annan vätska, som skulle förvandla min fru.

Vad hon skulle förvandlas till, sa hon inte. Jag gick sakta hemåt. Jag hade flaskan med den underliga vätskan med mig. Min fru var ej hemma. Jag gick in och väntade på henne. Tiden gick men ingen kom. Efter en stund hörde jag nå-

gon komma. Jag korkade upp flaskan och väntade. Det var min fru. När hon kom in, hoppade jag fram och skvätte vätskan på henne. Genast förvandlades hon till en häst. Det var den hästen som du såg att jag plågade så. Jag straffade min fru på det här sättet, avslutade ryt­

taren sin berättelse.

Peter Sparring, komvux

NU inkommet!

Bygdesko " B ritta "

från Wiskania Skofabrik, Borås O vandel av äkta läder

Läderbindsula

Finnpers Skoaffär

Järnvägsgatan Tel. 402 32

Experiment med frön av åk 1 , K y rk b y n

Vi har sått frön i var sin kruka. En del fick rosen-böna, en del fick blomman för dagen, en del fick krasse. Jorden måste vara fuktig.

Rosen-bönan var störst av alla fröna.

Vi sådde och ställde krukorna med namn på i fönstret. Där är det soligt och varmt och ljust.

Nu börjar fröna att gro och växa. I bland måste vi vattna. I vårt mini-växt­

hus ser vi hur det växer. Det är kul att titta varje morgon.

När de har växt upp till små plantor, får vi ta hem dem.

Vi har också planterat en lycko- klö­

ver tillsammans. Det är vår klass­

blomma. Den har så gullig liten kruka.

åk 1, Kyrkbyn

En dag i maj av S tin a O h lsén , åk 3

Lärkorna drillar, och ormarna ringlar sig i gräset fram under solens sken.

Fru Rödhake äggen ruvar, medan herrn sjunger på en gren. Från ovan hörs tranans vilda skri.

Ett surrande hörs från blomman och ut kommer ett bi.

Våren är så härlig, mmm!

Stina Ohlsén,

åk 3

I Grövelsjön av E llin o r L ag g ar, åk 1

När vi var i fjällen så såg jag, Mona och Susanne ett bäverbo. Vi tänkte gå ut och titta på bävern i solskenet, men vi ville inte gå dit, för jag trodde att den var nog farlig. Den var vid huset som vi bodde i.

Ellinor Laggar,

å k 1

Affär-post-bank av L ars N o rd v all, åk 2

Jag satt på banken. Dennis och Mar- cus var expediter. Anna och maria fick vara postmästare. Det dröjde näs­

tan hela tiden att plocka fram varor, men vi hann i alla fall leka lite. Nästa dag ska vi leka vidare.

Lars Nordvall,

åk 2

Känsla för framtiden

ORSA 0250-430 50 Orsa Lås & Nyckelservice

Jonas Karlbom • Butik och verkstad Järnvägsgatan 31, Orsa ■ Tel. 407 19 N y c k la r tillv e rk a s m e d a n ni vä n ta r!

Även bilnycklar. Lås och tillbehör. Byten och monteringar av lås.

J o u r d y g n e t runt!

Teckning: Håkan Löfgren, klass 3 Di

SKA TTU NG BYN5— 6

Första raden: Anna Olsson, Gunilla Enochsson, Fredrik Isaksson, Christina Halvarsson, Martina Steen, Jonas Nordin.

Andra raden: Magnus Nyman, Tomas Olsson, Magnus Jonsson, Veronica Wallberg, Karin Kallman, Joakim Håkansson, Marcus Bodin.

Saknas: Anders Reuter. Lärare: Eric Ullström. Foto: Allan Berglund.

En tågresa av

I fredags åkte vi till Uppsala. Vi hade kul. Vi var där till måndag. När vi åkte hem, träffade jag Isac. Vi hade kul på tåget. Vi gick till en förstaklass-vagn.

Vi satt kvar en stund och såg ut genom fönstret. Sen gick vi tillbaka, men så ändrade vi oss och gick tillbaks igen.

Sen åt jag godis, men då kom konduk­

tören och sa: Nästa Mora . Då klädde vi på oss och gick och väntade på, att vi var framme. Men då blev det spännan­

de. Vi fick gå in i loket. Det var lyxigt.

Isac fick sitta på stolen. Sen backade tå­

get ca 6—7 meter. Sen hoppade vi ut ur loket och åkte hem.

Tobias Åkerlind, åk 3

Våren av

När våren kommer är det slaskigt och blaskigt.

När våren kommer börjar träden knop­

pas.

När våren kommer kan man spela brännboll.

När våren kommer lyser solen så här­

ligt.

Malou Carlsson, åk 2

Kåhléns Elektriska AB

Trunnavägen 4 ■ Tel. 410 37, 401 92

U tfö r alla slags

Installationsarbeten, Elvärme Grävningsarbeten

Våren av

Nu börjar våren komma.

En del blommor börjar slå ut.

Det börjar bli varmt.

Snön är snart borta.

Nu kan man hoppa hage och hoppa rep och spela brännboll och göra mycket annat roligt.

Jenny Lindgren, åk 2

Runes Kiosk

& Grillbar

Järnvägsgatan 27, Orsa Tel. 422 06

Vardagar

husm anskost

LÅDAN av

En eftermiddag var jag ensam hemma.

Det ringde på dörren och jag gick och öppnade. Utanför stod två mörkklädda män. Mellan sig hade de en stor låda.

Jag frågade, vad de ville men de svara­

de inte. Så kom de in och ställde lådan vid ena sidan brevid dörren, och sen sprang de i väg. Jag sprang efter en bit men det syntes inte en skymt av dem.

Då gick jag in till lådan och försökte ta reda på vem den var till. Men det stod ingenting. Jag gick för att stänga dör­

ren. Då såg jag ett brev. Jag tog brevet och gick och satte mig i en soffa. När jag skulle öppna det, var det så igenk­

listrat, att jag nästan inte fick upp det.

Men till slut gick det, och i brevet stod:

TiJIOIle

Hemligt! Var (försiktig med lådan.

Öppna den så snart som möjligt.

Vem kan det vara, som skickat lå­

dan, tänkte jag. Det måste vara nån som känner mig, för mitt namn står ju i brevet. Så gick jag fram till lådan. Det var massor med hål i den. Plötsligt fick jag höra, att det pep och skällde. Ljudet kom från lådan. Med stor nyfikenhet öppnade jag den. Där låg det en liten hundvalp och gnällde. Nu förstod jag.

Det var ju min födelsedag, och jag fick valpen av mamma och pappa.

Markus Bodin, åk 5

En vår-dikt av

Det är vår nu.

Snön börjar smälta.

Björkarna börjar blomma.

Nu får vi sluta med vinter-skor.

Det är mysigt, när det är vår.

Nu är det slut på vintern.

Snön blir vatten.

Nu är det vår.

Mona Björk, åk 2

Tobaksaffär

Kyrkogatan 8, Orsa Tel. 0250/41919

T ip s — Lotto P e n n in g lo tte r P re se n ta rtikla r

K o n fe ktyre r

Min drömresa till djungeln av

När jag låg och sov en natt, drömde jag, att jag gick i en fälla. Så åkte jag flera mil ner i en fälla. När jag var nere märkte jag, att jag inte var hemma i Sverige. Jag var i Afrikas djungel. Jag klättrade upp i en palm. Där låg ett papper. Jag rullade upp papperet. Det var en skattkarta. Sen följde jag kartan och kom till en å. Jag simmade över ån.

Så kom jag till ett berg. Jag klättrade upp på berget. Jag kom in i en grotta.

Jag såg inte. Då kände jag, att jag hade en ficklampa. Jag tände ficklampan.

Då kunde jag se. Men då kom några rö­

vare. Jag gömde mig bakom ett klippb­

lock, när dom letade efter sin skatt. När de hade gått så gick jag till deras skatt.

Jag tog tag i skatten men då kom en an­

nan pojke och han hjälpte mig. Sen fi­

rade vi ner skatten. Därefter vaknade jag och tittade under sängen. Där låg skatten.

Anders Carlsson, åk 2

Vem knackar på fönstret? av

En mörk och kall kväll skulle jag gå och lägga mig. Då hörde jag att det knacka­

de någonstans men jag visste inte var.

Jag kände hur skräcken växte i mig. Jag gick till köket och tittade men där hör­

des knackningarna allt svagare. Då gick jag upp för trappan till vardagsrum­

met. Någonting hoppade på mig och rev och slet i mig.

Jag kämpade för livet. Men sedn kom jag åt strömbrytaren och ljuset tändes och då såg jag, vem som hade hoppat på mig. Det var ju bara Missan, min katt.

Vi fortsatte tillsammans uppför trap­

pan och där hördes knackningarna allt mer. Och gissa vem som knackade på fönstret. Jo, min kloka papegoja, som jag hade glömt att ta in.

Anna Eldh, åk 3.

VVS

och e n e r g ib e s p a r in g a r K ontakta oss!

Nilsons Rör AB • Orsa

Kontor och lager, Bergvägen 365 Tel. 400 35, 423 17

GREFS SMIDE

Erik Gref & C:o Tel. 0250/420 97 - Orsa

Ekonomitraktorn, det visar bl a en rad OECD-tester. Tack vare Turbomatiken får du ryckfria starter utan kopplingsslitage. Helsyn- kroniserad och tätstegad växellåda. Alla fyrhjulsdrivna Fendt är utrustade med Lokomatic differentialbroms på framaxeln.

Kort sagt, Fendts många detaljer pressar kostnaderna nedåt och därmed lönsamheten uppåt.

Skogsindianerna av

Det var en gång fyra skogsindianer, som vandrade ut mot kusten. De skulle be kustindianerna om några goda råd.

Skogsindianerna var bröder. Den yngs­

te av bröderna var 130 cm lång och het­

te Långa Fjädern. Den näst yngste av bröderna var 135 cm lång och hette Ör­

nen. Och den näst äldste brodern var 140cm lång och hette Röda Räven. Men den äldste av bröderna var hela 2 meter hög och hette Lilla Vargen. De red över prärien, på berg, över åar, ja nästan överallt.

När de befann sej uppe på en klippa, såg de en lång karavan med blårockar!

Dessa var förmodligen på väg mot kus­

tindianerna för att överrumpla dem.

Nu fick indianbröderna bråttom. De satte högsta fart mot kusten. De kom fram en bra stund före blårockarna och hann berätta hela historien och förbere­

da anfallet. Sammandrabbningen gick fort, blårockarna fick fly hals över hu­

vud. Efter anfallet fick skogsindianerna de här goda råden: 1. Rid aldrig utan pilbåge och pilar. 2. Använd björntän­

der till spets på pilarna. 3. Glöm aldrig att binda fast hästen, när du inte ska ri­

da.

Skogsindianerna tackade för råden och vände hem igen.

Fredrik Isaksson, åk 5

Bengtssons Begravnings­

byrå Eftr

Trygghet är att fä sakkunnig hjälp vid dödsfall!

Tel.: Affären 41840 L.O. Uleander 42205 Ernst Hållén 40466 Eric Bengtsson 443 66 B lo m m o r — B inderi P re s e n te r— B egravnin gsbyrå

P S M a

kg#

LÄNS!

I D a la rn a - För D a la rn a !

BANKEN DALARNA

— HEMMABANKEN

ORSA tel 436 00, exp.-tid. månd. och torsd. 9.30—17.00 tisd.-onsd.-fred. 9.30-15.00

Jakten av

Det är morron och jag och pappa ska upp till skogen. Vi tar vår hjullösa bil och kör upp till skogen. Där möter vi en tjugotvå-taggad älg. Vi tar upp våra sladdlösa telefoner och ringer till älgjä- garförbundets ordförande.

— Ring! låter det med en skarp sig­

nal. Ordförande Karlsson svarar med en yrvaken röst.

— Hm, pust, flämt, vad gällde sa­

ken?

— Jo vi står mitt ute i skogen och framför oss står en stor björn med hän­

derna i skinnfickorna. Nej! en hornlös tjugotvåtaggare.

— Va! en tjugotvåtaggare. Vi kom­

mer genast. Innan vi hann blinka var hela älgjägarförbundet där.

— Poff pang! lät det, men ännu vär­

re, så älgen sprang sin väg.

— Tack för ni skrämde iväg älgen, sa pappa.

Då blev älgj ägarna ledsna och gick hem. Robin Sundberg,

åk 4

Min lille bror

Min lillebror heter Olle och han är jät- tebusig. Han brukar riva ut alla mina kläder. Och ibland tar han mina böcker och river ut dem. Ibland går de sönder och ibland inte. Han är jättegosig också.

Gåtor av

Vad är det som man kan ha i fickan fast den är tom?

Vad är det som blir blötare ju mer man torkar?

Linda Hansson, åk 4

En dikt om Orsa av

Orsa är en vacker plats, från Grönklitt tar man sats.

Vintern tycker jag är skoj, och på sommarn cyklar jag på hoj.

Orsa är mycket känt, för allt som här har hänt.

I skolan får vi addera, subtrahera, och även multiplicera.

En del grejer får man se

så att man börjar le. Maria Lindh, åk 5

Se livet med nya ögon

- med glasögon från

OPia Optik

Olle Gustafsson

Kyrkogatan 10, Orsa - tel 400 90

Av socialstyrelsen leg. optiker

Så kan det gå av

Det var en gång en igelkott, som hette August. Han hette så för han var född i augusti månad. Han bodde med sin mamma och pappa i skogen i en håla.

Pappa hade varnat August för myrstac­

ken i skogen. August, ät aldrig myror­

na, brukade pappa säga. Men en mor­

gon vaknade August före dom andra och gav sig iväg för att leta mat. Han sa till sig själv, det kan väl inte vara så far­

ligt att hälsa på myrorna.

Så gick August raka vägen till myror­

na. August ville se hur myrorna hade det och tog av barr från stacken och vips började August jämra sig. Myror­

na biter mig, skrek August. Pappa kom springande och sa, så kan det gå. Pappa hjälpte August hem.

Sofia Karlsson, åk 2

Runes Kiosk

& Grillbar

Järnvägsgatan 27, O rsa Tel. 422 06

Vardagar

husmanskost

Från en biologilektion i åk 7. Kulmögel, urdjur. Jästsvampar och bakterier tas i närmare betraktande.

Foto: Tommy Jonow.

FJÄRILEN av

En dag såg jag en fjäril

den var orange och svart i färgen.

Jag såg hur den flög över buskarna.

Den var liten och fin.

Jag sträckte fram handen.

Fjärilen kom och satte sig i min hand ett tag.

Sen flög den igen.

Mona Laggar, åk 4

Vi tillåter oss att saxa ett par historier ur Bergetbladet:

Flickan: Har ni blått tyg?

Expediten: Nej, vi har vitt, men ni kan väl inbilla er att det är blått.

Flickan: tar plagget och går.

Expediten ropar: Ni glömde att betala!

Flickan: Ni kan väl inbilla er det.

Sofia Blom, klass 3

Bortskänkes: Schäfer. Äter allt. Tycker mycket om barn.

Susanne Wallin, klass 3

BORENS

(D a h h & tP

IRIS AXELSSON /

Kyrkogatan - ORSA • Tel.0250/40191

Blommor till alla 'dagar’

från Levenius

Pelargonier och rosor från egna odlingar, även blom­

mande vårpensé. Blommografera i god tid!

CF CARL s s o n AB

ORSA • Tel 401 88, 419 11 utför

s m id e svetsnin g re p a ra tio n e r

FÖR INDUSTRI och MILJÖVÅRD

DalaKalk AB

Tel 502 00

G U M M I- verkstad Bilringar Vu!k Balansering Orsa Ringcentral

BROR EHRLIN Tel 403 55

TAXI RÖR R& SIG!

I kollektiviseringens, stordriftens och automatikens tidevarv utgör taxiföraren och hans bil ett angenämt fenomen. Taxi är det levande beviset på att än kan man få service med personlig känsla.

Taxi ställer upp alla tider på dygnet.

Taxi tar dig från dörr till dörr, snabbt och bekvämt.

BUDTAXI

Gäller hela Orsa kommun!

Orsabodeii

Frelins gränd 23 (gågatan) • ORSA • Tel. 40112 LEKSAKER — KONFEKTYR

Auktoriserad återförsäljare för

BMW ^och TOYOTA

Fullständig service

BERGL0FS BILAB

Rätta stilen — pä servicen och bilen Ä J Lisselhedsvägen 1, Orsa

^ Tel. 0 2 5 0 - 4 2 0 15

Anlita W S - fackmannen -innan något

händer

1 wesströms ws

Orsa, tel. 0250/409 25 växel

Att prenumerera

på Orsa Skoltidning är inte så dumt — för dig som bor så till att du inte kan nås av våra unga försäljare — och för dig som vill vara absolut säker på att få nästa nummer som ett brev på posten!

Lite dyrare blir det dock. Vi har måst höja prenumerationspriset till 25 kr. Enklast är det att sätta in detta belopp på vårt postgiro­

konto 136558 — 4. Men kom ihåg att skriva ditt namn och din adress på talongen!

ORSA SKOLTIDNING N r 219» 14 maj 1984 U tgives av O rsa L ä ra refö ren in g A n sva rig utgivare: S -O B jä rk m a r

R ed. P elle Ja k o b sso n tel. 502 94 Postgirokonto 13 65 58 - 4 _____ Bankgiro 438 - 9979_____

Prenumeration sker genom insättning å tidningens postgiro av 25 kr. Skriv tydligt namn och adress å girokortets kupong.