Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2004
VÄSTRA STENBY KYRKA
Västra Stenby socken Motala kommun Linköpings stift Östergötlands län
VÄSTRA STENBY KYRKA
Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift Delrapport december 2004
Innehåll
Inledning... 3
Bakgrund... 3
Syfte... 3
Kulturminneslagen... 3
Kulturhistorisk bedömning ... 3
Inventeringens uppläggning och rapport ... 4
VÄSTRA STENBY KYRKA ... 5
BESKRIVNING OCH HISTORIK... 5
Socknen... 5
Kyrkomiljön... 6
Kyrkogården... 6
Kyrkobyggnaden... 6
KULTURHISTORISK BEDÖMNING... 10
Kyrkogården... 10
Kyrkobyggnaden... 10
ÖVRIGT... 11
Aktuella skyddsformer... 11
Övriga inventeringar ... 11
Källor... 11
Kartor ... 11
HÄNDELSELISTA ... 12
Källor... 15
Inledning
BakgrundMed utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapsunderlaget för våra kyrkobyggnader och kyrkomiljöer genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen inom stiftets del av Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2004. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006.
Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkobyggnader som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet.
Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport.
Syfte
De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är:
- att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkans kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården
- att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkan/kapellet och för vård- och underhållsplaner
- att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrko/kapellbyggnaden samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkobyggnader/kapell och kyrkomiljöer i stiftet från 2000-talets första decennium.
- att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning.
Kulturminneslagen
Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av kyrkobyggnaden.
Kulturhistorisk bedömning
Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk
bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljöns i sin helhet, men också till värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning.
Inventeringens uppläggning och rapport
Rapporten består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör, fotografier och en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i denna rapport. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, vilket är ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se).
Fältarbetet, fotografering och rapportsammanställningen har utförts av antikvarie Jessica Åkeson vid Östergötlands länsmuseum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet.
VÄSTRA STENBY KYRKA
Västra Stenby kyrkliga samfällighet, Linköpings stift
Västra Stenby kyrka 1:1, Västra Stenby socken, Motala kommun, Aska härad, Östergötlands län och landskap.
Västra Stenby socken bildades 1812 genom en sammanslagning av Kälvestens och Stens socknar. Dessa kyrkor revs och ersattes av en gemensam kyrka som uppfördes 1811- 1812 på platsen för den tidigmedeltida Kälvestens kyrka. Den nya kyrkan i
nyklassicistisk stil ritades av arkitekt Per Wilhelm Palmroth och som byggmästare valdes Johan Holmberg. Det medeltida tornet sparades och ingår i den nuvarande kyrkan. Långhuset är rektangulärt med rakslutet korparti, en tresidig sakristia i två våningar i öster och torn i väster. Den är till viss del uppförd av stenar från de två äldre kyrkorna, fasaden är vitputsad och dess sadeltak är täckt av spån. Tornet som är
dendrokronologiskt daterat till 1200-talets början kan ha haft en ingång till en herrskapsläktare, en indikation på att den romanska kyrkan var uppförd av en av bygdens stormän.
BESKRIVNING OCH HISTORIK
SocknenVästra Stenby socken ligger sydöst om Motala i det kyrkotäta forna Västanstång. Det är en typisk slättbygd som har haft åkerbruk och boskapsskötsel som huvudnäringar. Socknen bildades 1812 genom en sammanslagning av Kälvestens och Stens socknar. Sten var
dessförinnan moderförsamling med Kälvesten som annex. Av Stens kyrka återstår endast en ruinkulle och en ödekyrkogård. Mittemot ligger Stens gamla prästgård, en byggnad i
karolinsk stil från 1707, och en av de få bevarade äldre komministergårdarna i Östergötland.
På 1970-talet sattes den i stånd som museibyggnad.
Trakten är rik på fornlämningar med flera gravfält från yngre järnålder,och guld- och
silverskatter hittade i Stens socken . På kyrkogården står ”Kälvestenen”, en runsten som varit inmurad i såväl den medeltida som den nuvarande kyrkan. I kyrktrappan fann man även ett fragment av en s k eskilstunakista, ett tidigkristet gravmonument, som bär vittne om att det
har funnits en kristen begravningsplats i trakten redan på 1000-talet. Enligt traditionen skall en av pilgrimslederna mot Nidaros ha passerat genom trakten.
Kyrkomiljön
Kyrkan är belägen ca 5 km söder om Motala på en svag höjd med utsikt över ett mjukt böljande slättlandskap. Kyrkan anlades inte i en by utan utmed den forna huvudleden
söderifrån över Jönköping och vidare upp mot Bergslagen. Ett stycke väster om kyrkan finns en medeltida offerkälla kallad Birgittas källa som enligt sägnen rann upp då Birgitta törstig stack ned sitt finger i jorden under sin färd mellan Ulfåsa och Vadstena. Vattnet sades ha undergörande krafter på sjuka och krymplingar, och ännu på 1800-talet offrade man pengar i källan. Invid kyrkan finns tre vitputsade skolbyggnader, kyrkskolan från 1868, småskolan från 1877 och nya skolan från 1929, vilka fram till 1983 fungerade som låg- och
mellanstadieskola. Österut längs vägen ligger Torstorps församlingshem, byggt som kantorsbostad 1898 och donerat till församlingen 1958.
Kyrkogården
Kyrkogården omgav Kälvestens medeltida kyrka, men präglas idag av flera omändringar.
Dagens omfattning kan bl a ses på en karta från 1820, enda undantaget är den sentida utvidgningen söder om kyrkogården, där bl a minneslunden finns. Kyrkogårdsmuren har ett ålderdomligt utseende och är uppbyggd av bullersten. Kyrkogården är släntad mot muren.
Söder om kyrkan är karaktären strikt med gravvårdar och rygghäckar i nord/sydlig riktning.
Trädkransen består av relativt likåldriga träd i väster, norr och öster. Några träd saknas i norr och i söder är trädkransen ersatt av träd runt utvidgningen. Typen av gravvårdar är varierande med enstaka högre vårdar, en del i raden närmast muren, en stenomgärdad grusgrav och flertalet låga och breda vårdar. Norr om kyrkan går raderna något snett i nord/sydlig riktning och här finns knappt 20 vitmålade träkors på den gamla allmänna linjen. Korsen förnyas efter hand. Vid norra grinden står en runsten. Enligt uppgift lades hela kyrkogården om år 1887 och den rustades upp med nya häckar och gräsmattor 1967.
Kyrkobyggnaden
Sten och Kälvestens kyrkor tillkom under tidig medeltid, men Stens kyrka brändes ned av den danske härföraren Rantzaus styrkor 1568 och återuppfördes under senare delen av 1500-talet. Till följd av sockensammanslagningen 1812 mellan Sten och Kälvesten revs de båda kyrkorna och ersattes av nuvarande Västra Stenby kyrka på den plats där Kälvestens kyrka låg.
Stens kyrka övergavs och en ödekyrkogård med ett stort träkors markerar var den en gång låg.
Endast tornet återstår av den gamla kyrkan. Torntrappan som ligger i södra muren har ett rakt trapplopp, och de två nedre våningarna har välvda tak. I tornets första våning finns en
igenmurad öppning mot långhuset, vilket kan betyda att det har funnits en herrskapsläktare avsedd för traktens stormän. Det är en indikation på att kyrkan ursprungligen inte hade funktionen av en sockenkyrka utan var uppförd på privat initiativ. Enligt sägnen brukade den
heliga Birgitta övernatta i tornrummet då hon färdades mellan Ulfåsa och Vadstena, och till Birgittajubileet 2003 lät man inreda Birgittas kammare i den första tornvåningen. I samband med detta gjordes en arkeologisk analys av tornrummets avsatta smutslager då man fann ett silvermynt från 1200-talet och en medeltida trissporre. År 2003 gjordes också en
dendrokronologisk datering utifrån trävirke från det bevarade tornet som visar att timret fälldes omkring 1212, långhuset kan emellertid ha tillkommit innan tornet.
Den nu rivna romanska kyrkan i Kälvesten är känd utifrån en avbildning av Elias Brenner från 1670. Den bestod då av ett rektangulärt långhus, smalare kor och absid dekorerad med
rundbågsfris och lisener samt torn i väster med avtrappat murliv. På sydsidan fanns ett timrat vapenhus genom vilken kyrkans enda ingång fanns, nuvarande ingång togs troligen upp efter 1761. Väster om kyrkan fanns en klockstapel. Någon gång, sannolikt under 1700-talet, revs det romanska koret och ersattes med ett betydligt större, och en sakristia tillbyggdes på korets nordsida.
Den nya kyrkan uppfördes 1811-1812 i nyklassicistisk stil enligt ritningar av Per Wilhelm Palmroth vid Överintendentämbetet, och som byggmästare valdes Johan Holmberg,
nytillträdd slottsbyggmästare i Vadstena. Långhuset är rektangulärt med rakslutet korparti, en tresidig sakristia i två våningar i öster samt torn i väster. Vid nybyggnationen ersattes
tornspiran av en låg tornhuv prydd med glob och kors. Byggnaden är murad av marksten och kalksten från de två äldre kyrkorna, fasaden grovputsad och avfärgad i vitt med slätputsade omfattningar och profilerad taklist. Långhuset täcks av ett sadeltak, sakristian av ett lägre valmat tak och tornet av en låg huv, alla belagda med spån. Ursprungligen var långhuset täckt av taktegel men ersattes av spån redan 1829. Det är oklart vilket material tornet och sakristian ursprungligen var täckta med. Huvudingången är via tornet i väster men det finns ingångar även på långhusets samt sakristians sydsida. Portöppningarna är stickbågiga och dörrarna klädda med snedställd profilerad panel. Sakristians ytterdörr är medeltida och även de inre dörrarna i sakristian har ett ålderdomligt utseende, sannolikt sparade från den äldre kyrkan.
De symmetriskt placerade fönstren är rundbågiga och försedda med färgat antikglas i gjutjärnspröjs. Tornet har runda fönsteröppningar som dock är igensatta förutom mot söder.
Klockorna kommer från de båda rivna kyrkorna.
Interiören präglas av byggnadstidens ideal med ett luftigt och ljust kyrkorum med ett
tunnvälvt trätak, kraftigt profilerad taklist och ett symmetriskt uppbyggt kor med portaler och runda fönsteröppningar till den bakomliggande sakristian. Korets fönsteröppningar och södra dörröppning är dock igensatta. Altartavlan ”Korsfästelsen” är målad av Pehr Hörberg 1798 för Kälvestens kyrka efter förlaga av David Klöcker Ehrenstrahl. 1819 tillkom altartavlans
arkitektoniska inramning där pilastrar utformade som spöknippen sammanhållna av korslagda band bär upp en arkitrav med en ovanliggande strålomgiven Jahvetriangel. Altaret, enligt uppgift ursprungligen ett stenaltare som blev inklätt i trä 1820, är grågrönmålat med en vit bård med bruna vinrankor upptill. Det förefaller inte otroligt att altarets måleri är bevarat sedan inklädnaden 1820. Den femsidiga altarringen, sannolikt tillkommen vid 1879 års renovering, har nedsänkta, kvadratiska fält med gyllene stjärnor i mitten. Predikstolen som saknar ljudtak är placerad i koret. 1985 återfick den sin originalfärgsättning i svart med förgylld ornamentik. På dess sidor visas symboler för lagen, evangeliet, bönen och den andliga skörden. Den är tillverkad 1818 av Anders Malmström som troligen även är upphovsman till de förgyllda nummertavlorna och den dekorerade tavelramen till
”Konungarnas tillbedjan” som hänger på sydväggen, vilka skänktes till kyrkan 1818. Tavlan var ursprungligen altartavla i Hospitalskyrkan i Linköping, och troligen från 1700-talet.
Orgeln är byggd 1892 av E A Setterqvist & Son i Örebro och ersatte då en orgel tillverkad 1820 av Jonas Schiörlin i Linköping. Det är dock osäkert om den nya orgeln omfattade såväl verket som fasaden. På läktarens norra sida finns de ursprungliga läktarbänkarna och
gradinerna bevarade. Läktarens raka barriären är ursprunglig och har en sparsmakad dekor i form av rektangulära speglar och en liten tandsnittslist.
Till de större förändringarna hör byggmästare C J Rolanders renovering 1912, då bl a de slutna bänkkvarteren byttes ut mot öppna bänkar målade i rödbrunt, fortfarande med en
indelning i tre kvarter. Koret utvidgades invändigt och ett nytt trägolv lades över det gamla.
Läktaren med trappor ombyggdes och en läktarunderbyggnad innehållande förråd tillkom. De fasta inventarierna målades i benvita toner och väggarna tonades i gult och gråblått.
När arkitekten Johannes Dahl från Tranås blev anlitad för diverse ombyggnadsarbeten 1938- 1939, valde han att försöka återställa interiörens ursprungliga karaktär. Den öppna
bänkinredningen fick rektangulära gavlar och nya skärmar, en matt brungrön färgton valdes till bänkinredning, predikstol, altarring och förmodligen även till dörrar och omfattningar.
Väggarna blev åter vita och taklisten marmorerades. Korets runda fönster sattes igen men är ännu synliga som nischer. I sakristian inreddes ett arkiv på övre våningen. Vid denna tid blev också elektrisk värme och belysning installerade.
Läktarunderbyggnadens utformning med vitmålad panel och en ovanliggande fönsterrad är ett resultat av arkitekten Ture Jangviks ombyggnad 1965, då den inreddes med samlingsrum och skrudkammare.
Kyrkorummet ommålades återigen 1971 under arkitekten Kurt von Schmalensees ledning, och fick då det utseende det har än idag. Korets färger går i grått, brunt och guld,
bänkinredningen i tre grå nyanser, läktarbarriär och orgel i grått och guld med ljusgrå marmorering i fälten. Takets grå färg tillkom dock vid en restaurering 2001.
Från den äldre kyrkan finns en del inventarier bevarade. Dopfunten är tillverkad i Michael Hackes verkstad i Skänninge och har inskriften Anno 1663. Den är av kalksten med en åttakantig cuppa och är rikt dekorerad med rödfärgade djurfigurer och blommor i låg relief.
Hacke, som avled 1673, introducerade denna dopfuntstyp i Östergötland och ett tjugotal av de bevarade dopfuntarna kan hänföras till hans verkstad. En trästol i romansk form skänktes till Kälvestens kyrka 1602 av Martin Olai och står idag bredvid predikstolen. I kyrkan finns totalt 28 gravhällar, de flesta från de gamla kyrkorna.
KULTURHISTORISK BEDÖMNING
Kyrkan och kyrkogården utgör tillsammans med de fd skolbyggnaderna en kulturhistoriskt värdefull miljö.
Kyrkogården
Av stor betydelse för kyrkogården vid Västra Stenby är de många vitmålade träkorsen på allmänna linjen. De ersätts efter hand med nya likadana kors. Kyrkogårdens omfattning, norra grinden och f d grindhålet i södra muren (grinden är där flyttad till utvidgningen) är
åtminstone av samma ålder som nuvarande kyrkan och bildar tillsammans med kyrkan en helhet. Trädkransen visar på parkidealet, som slog igenom på våra landsortskyrkogårdar under andra halvan av 1800-talet.
Kyrkobyggnaden
Västra Stenby kyrka utgör ett exempel på de förändringar som många sockenkyrkor
genomgick under befolkningsökningen på 1800-talet då de gamla medeltida kyrkorna revs för att ge plats åt nya, stora och ljusa kyrkor. Som på många andra platser i Östergötland valde man att spara det medeltida tornet intill det nyuppförda långhuset. Tornets murverk utgör en viktig kunskapskälla om medeltida byggnadsteknik, och den tradition som anknyter
tornkammaren till den heliga Birgitta är värd att värna om. Dopfunten, flertalet gravhällar och sannolikt även sakristians dörrar är bevarade från de äldre kyrkorna vilket visar på en lång historisk kontinuitet och samband med de medeltida kyrkorna. Runstenen och hällen till en eskilstunakista anknyter till den tid då kristendomen vann insteg i trakten. Dopfunten är tillverkad i Michael Hackes verkstad i Skänninge och är därigenom av betydande regionalt och konsthistoriskt intresse.
Kyrkans välbevarade exteriör med dess vitputsade fasader och symmetriskt placerade rundbågiga fönsteröppningar är en god representant för tidens rådande nyklassicistiska byggnadsideal. Med undantag för läktarunderbyggnaden har interiören den för tiden så typiska salkyrkokaraktären bevarad med ett ljust och luftigt kyrkorum i gustaviansk stil, förstärkt av det tunnvälvda taket, de stora rundbågiga fönsteröppningarna och den
symmetriskt uppbyggda inredningen. Altaruppställningen med altartavla, altaret, predikstolen, nummertavlorna, tavlan ”Konungarnas tillbedjan” samt orgelläktaren med gradiner och bänkar tillhör den ursprungliga inredningen och är värdefulla i ett regionalt och ett
konsthistoriskt sammanhang. Predikstolens färgsättning i svart och guld är tidstypisk om än inte särskilt vanligt förekommande. Orgeln med dess ovanliga solfjäderform är värd att lyfta fram.
Sammanfattning
• Kyrkans välbevarade torn från 1200-talets början är en viktig kunskapskälla om medeltida byggnadsteknik.
• Kyrkans exteriör utgör ett välbevarat exempel på det nyklassicistiska byggnadsideal som präglar många av Östergötlands kyrkobyggnader från första hälften av 1800-talet.
Interiörens gustavianska karaktär med dess ljus och rymd, är väl bibehållen trots vissa förändringar.
• Altaruppställningen med altartavla, altaret, predikstolen, nummertavlorna, tavlan
”Konungarnas tillbedjan” och orgelläktaren med läktarbänkar tillhör den ursprungliga inredningen och har såväl stora regionala som konsthistoriska värden. Den senare tillkomna orgeln är också värd att lyfta fram.
• Dopfunten, sakristians dörrar och det stora antalet gravhällar har stora kulturhistoriska värden. De är bevarade från de äldre kyrkorna vilket visar på en lång historisk
kontinuitet och samband med de medeltida kyrkorna.
ÖVRIGT
Aktuella skyddsformer
Kyrkan med inventarier och kyrkogården är skyddade enligt Lagen om kulturminnen 4 kap.
Kyrkomiljön i Västra Stenby, K4, är utvärderad som kulturhistorisk värdefull miljö i kulturminnesprogrammet för Östergötland, utgivet av länsstyrelsen i Östergötlands län 1983.
Övriga inventeringar
Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län, utförs av Östergötlands länsmuseum.
Prästgårdsinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978.
Källor
Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet
Bebyggelseregistret, kulturhistorisk bebyggelseinformation Riksantikvarieämbetet;
www.bebyggelseregistret.raa.se
Larsson, Margareta, Historik över Stens, Kälvestens och Västra Stenby kyrkor, Motala 1969 Manuskript till Sveriges kyrkor, Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 5 Östergötland,
Riksantikvarieämbetet.
Rosenlund, Lars, Västra Stenby kyrka, Motala 2003.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del IV, Uddevalla 1950.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria.
Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
Kartor
Häradsekonomisk karta 1878
Ekonomisk karta, 1948 och 1983, blad 8F 6b Västra Stenby.
Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i december 2004. Den kulturhistoriska
bedömningen har utförts i samverkan med Länsstyrelsen i Östergötland och Linköpings stift.
HÄNDELSELISTA
Förteckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade källor och kan i framtiden komma att revideras.
1100-1199 Nybyggnad - Kälvestens medeltida kyrka med rektangulärt långhus och ett smalare absidkor. Ett torn med avtrappat murliv hörde antingen till den ursprungliga anläggningen eller tillbyggdes en kort tid därefter. Ett timrat vapenhus tillkom framför långhusets sydportal, okänt när. (Sockenk)
1212 Dendrodatering – utförd 2003 av tornets träkonstruktion. (Lst)
1470-1499 Specifika inventarier – lillklockan gjuten för Kälvestens kyrka i slutet av 1400- talet, omgjuten 1912. (ATA)
1600-1632 Specifika inventarier – storklockan gjuten under Gustav den II Adolfs regering för Stens kyrka, omgjuten 1776. (ATA)
1663 Specifika inventarier – dopfunt av Michael Hacke. (Sockenk)
1671-1794 Tillbyggnad – det romanska koret revs och ersattes med ett nytt, och en sakristia tillbyggdes på korets nordsida, en källa talar om att en ombyggnad skedde 1767.
(Sockenk, RL)
1776 Specifika inventarier – storklockan omgjuten av Elias Anell i Norrköping.
(ATA)
1778 Ändring – Kälvestens kyrkklockor flyttades från klockstapel till torn. (RL)
1798 Specifika inventarier – ”Korsfästelsen”, altartavla av Pehr Hörberg, målad för Kälvestens kyrka. (Sockenk)
1811 Rivning - Den medeltida kyrkan rivs, endast tornet behålls. (Sockenk)
1811-1812 Nybyggnad – Kyrkan i sin helhet med rektangulärt långhus med rakslutet korparti, och en utbyggd tresidig sakristia i öster. I väster kvarstår den äldre kyrkans torn som putsades och försågs med ny tornhuv. Arkitekt Per Wilhelm Palmroth, överintendentämbetet och slottsbyggmästare Johan Holmberg, Vadstena. (Sockenk, SvK)
1812 Fast inredning – predikstol av Anders Malmström. Årtalet kan även tolkas som 1818. (SvK)
1813 Ändring – Sten socken införlivades med Kälvesten socken. Sockennamnet ändrades därmed till Västra Stenby. (Sockenk)
1818 Specifika inventarier–nummertavlorna och ramen till tavlan ”Konungarnas tillbedjan”, troligen tillverkade av Anders Malmström och skänkta av ingenjör C Leffler i Örvad. (SvK)
1819 Specifika inventarier – altaruppställning kring altartavlan tillkom, altartavlan utökades med måleri av Johan Fredrik Kock. (Sockenk, SvK)
1820 Fast inredning – orgel byggd av Jonas F Schiörlin, byttes ut 1892, dock osäkert om det rörde sig om enbart verket eller hela orgeln. (Sockenk)
1820 Fast inredning - tidigare stenaltare kläddes med bräder, målades och förgylldes.
(ML, SvK)
1829 Vård/underhåll – takteglet byttes ut mot spån. (ML)
1877-79 Ändring, ombyggnad - ”Stor reparation pga jordskalv” Troligen ny, femsidig altarring och vitmålning av inredningen. Ev. tillägg i altaruppställningens dekor samt förändring av korfönstrens spröjsning. (ML, SvK)
1892 Fast inredning – ny orgel byggd av E A Setterqvist & Son, dock osäkert om det rörde sig om enbart verket eller hela orgeln. (Sockenk)
1906 Ändring – Församlingen ålagd att sätta in ankarjärn pga att rämnor i muren förvärrats efter ett jordskalv. (ATA)
1912 Specifika inventarier – lillklockan sprack och blev omgjuten av KG Berholtz.
(ATA)
1912 Ändring, ombyggnad – exteriör: långhusets spåntak lades om med rött
cementtaktegel, skador efter förskjutningar i långhusets väggar reparerades, ny port vid sydingången.
Interiör: koret utvidgades, rundfönstren på korväggen försedd med glasmålningar, textband över altaruppställning, nytt brädgolv, de slutna bänkkvarteren ersattes med öppna bänkar i blandstil målade i rödbrunt, dörrar och dörromfattning på korväggen ändrades och målades i rödbrunt liksom en hel del inventarier, ommålning av väggarna i mättad gul ton i stället för den tidigare vita, predikstol, altaruppställning, altarring, läktarbarriär, orgelfasad ommålad i benvita toner, altarringen utvidgades och kläddes om, taket vävspändes, läktare med trappor byggs om, läktarunderbyggnad med förråd tillkom. Byggmästare C J Rolander, Klefshult (SvK, ATA)
1922 Ändring – långhusets cementtegel ersattes av spån. (SvK)
1938 Ändring – en runsten som suttit inmurad i korets stenfot uttogs och restes på kyrkogården. (ATA)
1938-1939 Ändring, ombyggnad – exteriör: sydingångens port fick beklädnad lik
tornportalen, tornets sockel justerades, de ursprungliga korfönstren sattes igen, Interiör: koret utvidgades invändigt, bänkinredningen förnyades med nya raka gavlar och nya bänkskärmar, ny korbänk vid södra väggen, trätaket framtaget,
textbandet borttaget, ommålning av interiören, bänkinredningen, altarringen och predikstolen målade i matt brungrön färgton, troligen även dörrar och
omfattningar, marmorerad taklist, sakristian omdanades, altartavlan
konserverades, elektrisk belysning och värme installerades, rengörning och ommålning av alla inre ytor samt allmänt reparations- och underhållsarbete såväl interiört som exteriört. Arkitekt Johannes Dahl, byggmästare C Hellström, målarmästare Gustaf Andersson, konservator Sven Sundbaum (Sockenk, ATA)
1950 Fast inredning – orgeln moderniserades. (ATA)
1963 Nybyggnad – bårhus. (ML)
1965 Fast inredning –läktarunderbyggnaden utökades och inreddes med ett samlingsrum och en skrudkammare. Arkitekt Ture Jangvik. (Sockenk)
1968 Ändring – nytt spåntak. (SvK)
1969 Utvidgning av kyrkogårdens södra del. (ML)
1971 Vård/underhåll – ommålning av snickerierna exteriört, total ommålning interiört. Taket i naturfärg, vita väggar, korets färger i grått, brunt och guld, bänkinredning i tre grå nyanser, läktarbarriär och orgel i grått och guld, ljusare grå marmorering i fälten. Ny elvärmeinstallation. Arkitekt Kurt von
Schmalensee. (Sockenk, SvK)
1976 Ändring, ombyggnad- WC installeras i utrymmen under läktaren. Ny
elvärmeanläggning. Ny spånbeklädning på långhusets södra sida. Arkitekt Ture Jangvik, K-Konsult. (SvK)
1978 Fast inredning – orgeln restaureras av orgelbyggaren R Kohlus i Vadstena.
(ATA)
1983 Ändring - Grundförstärkning vid sydvästra långhusgaveln. Byggnadsingenjör Lars Wallqvist. (SvK)
1984 Fast inredning – restaurering av predikstol, altarring och nummertavlor.
Predikstolen återfick sin ursprungliga polykromi i svart och guld. Konservator Sten Pettersson, Vikingstad, byggnadsingenjör Gunnar Tengdelius, Motala.
(SvK)
1987 Konservering – ”Konungarnas tillbedjan”. Konservator Östergötlands länsmuseum (ATA, ÖLM)
1996 Ny spånbeklädnad på långhusets norra sida och tornet. Tornets takhylla klädd med plåt. (Svk)
2001 Konservering – altartavlan ”Korsfästelsen” konserverades och invändig ommålning utfördes i kyrkorummet. Konservator Östergötlands länsmuseum.
(ÖLM)
2004 Kulturhistorisk inventering av kyrkan och kyrkomiljön, utförd av Östergötlands länsmuseum på uppdrag av Linköpings stift.
Källor
ATA - Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet
LM - Larsson, Margareta, Historik över Stens, Kälvestens och Västra Stenby kyrkor, Motala 1969
Lst – Länsstyrelsen i Östergötlands län.
SvK - Manuskript till Sveriges kyrkor, Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 5 Östergötland, Riksantikvarieämbetet.
RL - Rosenlund, Lars, Västra Stenby kyrka, Motala 2003.
Sockenk - Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria.
Riksantikvarieämbetet 2004.
ÖLM - Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i december 2004
