Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2003
ASKEBY KYRKA
Askeby socken Linköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län
ASKEBY KYRKA
Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift Delrapport dec 2003, kompletterad 2007
Innehåll
Bakgrund... 3
Syfte... 3
Kulturminneslagen... 3
Kulturhistorisk bedömning ... 3
Inventeringens uppläggning och rapport ... 4
ASKEBY KYRKA ... 5
BESKRIVNING OCH HISTORIK... 6
Socknen... 6
Kyrkomiljön... 6
Kyrkogården... 6
Kyrkobyggnaden... 6
Exteriör beskrivning ... 9
Interiör beskrivning... 10
KULTURHISTORISK BEDÖMNING... 13
Kyrkogården... 13
Kyrkobyggnaden... 14
HÄNDELSELISTA ... 15
BEFINTLIGA SKYDDSFORMER... 19
KÄLLOR ... 19
Övriga inventeringar... 19
Kartor ... 19
Inledning
Bakgrund
Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapsunderlaget för våra kyrkobyggnader och kyrkomiljöer genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen inom stiftets del av Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2004. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006.
Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkobyggnader som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet.
Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport.
Syfte
De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är:
- att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkans kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården
- att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkan/kapellet och för vård- och underhållsplaner
- att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrko/kapellbyggnaden samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkobyggnader/kapell och kyrkomiljöer i stiftet från 2000-talets första decennium.
- att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning.
Kulturminneslagen
Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av kyrkobyggnaden.
Kulturhistorisk bedömning
Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk
bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljöns i sin helhet, men också till värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning.
Inventeringens uppläggning och rapport
Rapporten består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör, fotografier och en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i denna rapport. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, vilket är ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se).
Fältarbetet, fotografering och rapportsammanställningen har utförts av antikvarie Anna Lindqvist vid Östergötlands länsmuseum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet.
ASKEBY KYRKA
Askeby Prästgård 1:8, Askeby socken, Linköpings kommun, Bankekinds härad, Östergötlands län och landskap, Linköpings stift
Askeby kyrka uppfördes av sten i mitten av 1100-talet, sannolikt på kungligt initiativ.
På 1180-talet överläts kyrkan till cistercienserorden, som grundade ett nunnekloster på platsen. Det ovanligt långa koret tillbyggdes på 1400-talet i tegel med strävpelare.
Kyrkan tjänade såväl sockenborna som klosterorden. Klostret raserades på 1500-talet.
Efter en brand i början av 1600-talet återstår endast två våningar av tornet. Kyrkans fasader är putsade, men inte färgsatta och taket är belagt med spån. Kyrkan har flera ingångar, varav huvudingången är förlagd på norra sidan. De spetsbågiga
fönsteröppningarna är delvis försedda med gjutjärnbågar från 1876 och kopplade bågar med antikglas i blyspröjs från 1951. Omfattande restaureringar 1913 och 1951 har satt sin prägel på kyrkorummet.
Utdrag ur Ekonomisk karta, 1981, blad 8G 5a Askeby
BESKRIVNING OCH HISTORIK
Socknen
Askeby är en medeltida socken och omnämns första gången 1174. Socknen är belägen en dryg mil öster om Linköping och ligger i övergångsbältet mellan östgötaslätten och det bergiga skogslandskapet i sydöstra Östergötland. Huvudnäringen har varit åkerbruk.
Fornlämningarna i området är huvudsakligen av äldre järnålders karaktär och domineras av gravfält. Bland socknens större gårdar finns Öjeby och Stora Greby. Efter tillkomsten av järnvägen Linköping – Ringstorp år 1908 har ett villasamhälle vuxit fram vid Askeby station, som var belägen väster om kyrkan. Järnvägen är numera nedlagd.
Kyrkomiljön
Kyrkan är högt belägen med vida utblickar över det fornlämningsrika sprickdalslandskapet.
Söder om kyrkan finns några murrester från ett cisterciensiskt nunnekloster, som grundades på 1180-talet och raserades på 1500-talet. På en av murarna är en klockbod uppförd 1817.
Strax väster därom finns två timrade bodar, som enligt uppgift uppfördes på 1890-talet som sockenmagasin. Den södra boden är numer museum. Söder om kyrkogårdsmuren ligger några skolbyggnader, däribland en byggnad uppförd 1924 med rödfärgade fasader under brutet sadeltak. Strax intill ligger en f d lärarbostad från 1871 med reveterade vita fasader och tillhörande ladugård. Väster om kyrkan finns mangårdsbyggnaden till den f d prästgården, vilken sedan 1982 har funktion som församlingshem. Prästgården är uppförd 1872 och utgörs av en välbevarad panelklädd byggnad med sexdelad plan. Norr om prästgården finns även ett löneboställe från 1942. Till byn hör förutom prästgården även två gårdar, Östergården och Norrgården. Den förstnämnda var tidigare gästgiveri. Kyrkomiljön ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.
Kyrkogården
Kyrkogården omgärdas av en stenmur av olika ålder och utförande. I söder finns en kyrkogårdsgrind med smidesgrindar från 1800-talets början. En klockbod är placerad på kyrkogårdens södra sida. Den har en kvadratisk grundplan med fasaderna täckta av en rödfärgad lockpanel. Den norra sidan har bevarat en äldre bred lockpanel, medan de övriga sidorna försågs med ny panel 1991. Ingången är förlagd till den norra sidan. En stentrappa leder upp till dörren som, liksom luckorna, är klädda med svartmålad stående panel. I den höga sockeln på västra sidan finns även en dörr med tjärad stående panel. Topptaket är belagt med spån. Klockboden är enligt uppgift uppförd 1817. Den står på delar av klostermurarna, som har täckts in med ett skyddande tak med spånbeläggning. Taket kröns av en vindflöjel med ett årtal, som kan utläsas 1709. Kyrkans två klockor hänger i klockstapeln. De är båda från 1817 och är gjutna av Jonas Fries i Jönköping.
En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.
Kyrkobyggnaden
Askeby kyrka räknas som en av Östergötlands märkligaste kyrkor och har en något oklar byggnadshistoria. Kyrkans komplicerade plan och ansenliga dimensioner tyder på att den inte är uppförd som en vanlig sockenkyrka utan antagligen för en storman eller kung. Det är inte helt osannolikt att kyrkans uppförande bekostades av kung Knut Eriksson. Tornet har ett s k västverk, vilket är en benämning på speciellt utformade torn, som ofta uppförts av en kung eller storman. Tornet har på grund av en brand 1609 endast kvar de två nedersta våningarna.
Till andra våningens påkostade tornkammare kom man via murtrappor som mynnade i
långhuset. Den äldsta delen av kyrkan kan dateras till mitten av 1100-talet. Professor Andreas Lindblom, som ansvarade för kyrkans restaurering 1913, anser att kyrkans torn, västra delen av långhuset samt korsarmarna uppfördes samtidigt. Antikvarie Gunnar Redelius tolkning går ut på att korsarmarna tillbyggdes på 1220-talet och koret försågs med absid.
Redan på 1180-talet överlämnades kyrkan till ett cistercienserkonvent, som sannolikt tillkom genom konungens tillrådan. Enligt muntliga uppgifter av 1:e antikvarie Jan Eriksson,
Linköping uppförde kungen istället en ny kyrka i Bankekind. Ett nunnekloster grundades som dotterkloster till Vreta. Under 1400-talets första hälft byggdes det nuvarande koret av tegel med tresidig avslutning i öster. Koret försågs med ribbvalv som dekorerades med
kalkmålningar. Korets södra och norra väggar har kvadratiska nischer, som sannolikt använts under klostertiden. År 1444 finns det uppgifter på att även delar av långhuset valvslogs av en murmästare Mattias Johansson. Även dessa valv försågs med kalkmålningar. Målningarna är utformade som enkla ribbdekorationer. I cistercienserklosterkyrkor fanns vanligtvis inte figurativa bildframställningar. Sakristian tillkom sannolikt vid den här tiden eller strax därefter och har också bemålade kryssvalv. När valven i långhuset tillkom murades
ingångarna till tornet igen, vilket tyder på att tornrummens ursprungliga funktion inte längre var aktuell. Över valven finns även spår av fönsteröppningar och olika byggnadsetapper.
Klostret fanns kvar fram till reformationen 1527, då de kvarvarande nunnorna flyttade över till Vreta kloster. Därigenom blev den gamla uppdelningen mellan klosterkyrka och
sockenkyrka överflödig och klosterkyrkodelen togs i anspråk som långhus och kor. År 1609 inträffade den ödesdigra branden då tornets övre delar förstördes. 1600- och 1700-talen har annars mest satt sina spår i kyrkorummet genom specifika inventarier och fast inredning. År 1754 tillverkades en orgel av Jonas Wistenius i Linköping, vilken senare har ersatts av en
annan orgel. Predikstolen tillverkades av Niclas Österbom 1763 och även den har förändrats vid ett flertal tillfällen. År 1775 ombyggdes långhusets västra del för att utnyttjas till
sockenmagasin och tornrummen användes som förråd till prästgården. Denna del av långhuset har därför bevarats i högre grad än det övriga kyrkorummet. Portarna på norra och södra sidorna är intakta liksom valvets kalkmålningar, som aldrig blivit överkalkade.
Nästa stora förändring inträffade 1876-77, eventuellt var östgötabyggmästaren August Nyström inblandad. Resterna av den norra korsarmen och övriga utbyggnader revs. En mellanvägg av tegel murades upp i långhusets västra del. Korfönstrenas muröppningar förstorades nedåt och samtliga fönsteröppningar försågs med gjutjärnsfönster. Läktaren tillkom samt orgelfasaden i nygotik. Orgelverket byggdes ursprungligen av Åkerman & Lund.
För det nuvarande verket, som är från 1951, svarar N Hammarberg i Göteborg.
År 1913 genomfördes en omfattande restaurering av kyrkan under ledning av Andreas
Lindblom (1889-1977). Lindblom var konsthistoriker och museiman och dessutom uppvuxen i kyrkoherdebostaden i Askeby. Tornets bottenvåning iordningställdes som gravkapell med bl a nytt tegelgolv och ny port i väster. År 1951 genomgick kyrkorummet återigen en större restaurering. Denna gång under ledning av arkitekt Erik Fant. 1400-talets kalkmåleri frilades och en Pietàbild från 1400-talet placerades på altaret. Bänkinredningen från 1830
moderniserades. Golvet i långhus och kor försågs med nya kalkstensplattor, med undantag av korets östra del där det äldre kalkstensgolvet och gravhällarna fick ligga kvar. Korfönstren från 1870-talets ombyggnad ersattes av mindre blyinfattade fönster, med undantag av östfönstret som försågs med en glasmålning efter förslag av konstnären Einar Forseth (1892- 1988). Forseth var en mycket mångsidig konstnär och ett av hans monumentalverk är
utsmyckningen i guldmosaik i Stockholms stadshus. Han gjorde också en stor insats som förnyare av glasmåleriet med fönster i flera kyrkor.
Interiör från Askeby kyrka ca år 1900.
Under 1970-talet renoverades kyrkans exteriör och takets äldre spånbeläggning ersattes av tryckimpregnerat furuspån. Interiören förändrades genom att läktarunderbyggnader, innehållande bl a WC och väntrum, tillkom. År 1991 genomgick kyrkorummet en inre restaurering med bl a rengöring av kalkmålningarna, målningsarbeten och
konservatorsarbeten för delar av skulpturerna.
Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med koret i öster. Kyrkan har ett rektangulärt långhus, ett långsmalt tresidigt korparti med strävpelare, vidbyggd sakristia i norr och en korsarm i söder. Kyrkan är uppförd av kluven gråsten och kalksten. Koret är uppfört av tegel.
Sockeln är av natursten, södra korsarmens sockel består av kalksten. På vissa delar är den tunt slammad. I sockeln på norra sidan finns tydliga spår efter en riven korsarm. På långhusets nordvägg finns tre inmurade konsolstenar, som sannolikt har haft sin plats i det ursprungliga koret. På dessa finns spår av bemålning. Fasaderna är putsade, men inte färgsatta vilket ger kyrkan en ”medeltidsgrå” karaktär. Korpartiet är försett med strävpelare och långhuset har en mönstermurad, genombruten tegelfris. Korsarmen är utsmyckad med en rundbågefris.
Kyrkans exteriör uppfattas som mycket säregen då tornet mist sina övre våningar och inte är högre än kyrkan i övrigt. Kyrkan har ett brant sadeltak som är avvalmat i öster. Den södra korsarmens östra del täcks av ett pulpettak. Takfallen, som även täcker de två kvarvarande
våningarna av tornet, är täckta med spån. Avtäckningar är utförda med blyplåt.
Fönsteröppningarna är spetsbågiga och försedda med brunmålade gjutjärnsbågar, tillkomna 1876. Korets fönsteröppningar förminskades 1951 och försågs med nya fönster med antikglas i blyinfattning. Dessutom finns mindre fönsteröppningar med träbågar och sakristian har ett kopplat fönster i öster. En del fönsterbleck består av svartplåt och en del av galvaniserad plåt.
En ingång är förlagd till kyrkans norra sida med en pardörr, sedan 1951 klädd med brunmålad diagonalställd profilerad panel. På södra korsarmens västra sida finns en stickbågig
dörröppning med en dörr, som tillkom 1951, med profilerad panel lagd i fiskbensmönster.
Kyrkan har ytterligare ett antal ingångar. Till tornets bottenvåning leder en rundbågig
dörröppning på tornets västra sida. Dörren, som tillkom 1913, är klädd med profilerad panel i fiskbensmönster med nationalromantiskt smide. På sakristians norra sida finns en dörr med brunmålad liggande panel. I gavelröstet finns en stickbågig öppning till sakristievinden med en lucka med samma panelklädnad som sakristiedörren.
Interiör beskrivning
Interiören är indelad i tre delar; västtornet, museirummet i långhusets västra del samt kyrkorummet i den östra delen.
Kyrkorummet nås via en ingång på norra sidan, men även via södra korsarmen. Långhuset har ett golv av kalksten inlagt vid renoveringen 1951. Väggarna är vitputsade med kvadratiska öppningar i murarna i de östra delarna. På norra sidan finns en igenmurad dörröppning, som ursprungligen ledde till den norra korsarmen. Taket består av två valv med sparsamt målade ribbdekorationer. Fönsteröppningarna i väster är försedda med gråmålade innanfönster och korets fönster är sedan 1951 kopplade. I väster finns en dörr till vapenhuset/förstugan och i
söder en stickbågig dörröppning med en brunlaserad dörr. Den slutna bänkinredningen härstammar från 1830 men omgjordes och moderniserades med bekvämare sittbänkar 1951.
Bänkinredningen är indelad i två kvarter och är försedd med trägolv. Orgelläktaren i väster har en rak barriär med marmoreringsmålat ramverk och blågrå speglar. Orgeln är
ursprungligen byggd av Åkerman & Lund med en fasad i nygotik, men det nuvarande verket är byggt 1951 av N Hammarberg i Göteborg. I kyrkorummets västra del finns en av kyrkans två dopfuntar. Den är tillverkad 1693 av mässing.
Korets golv ligger ett steg högre än långhusets golv med golv av äldre kalkstensplattor med ilagda gravhällar. Väggarna är vitputsade med fyrkantiga nischer, som tillhört klostertiden.
Taket täcks av ett kryssvalv med huggna kalkstensribbor. Fönsteröppningarna är förminskade 1951 och försedda med kopplade fönster med antikglas i blyspröjs. I korets östra fönster finns sedan 1951 en glasmålning av konstnären Einar Forseth. Altaret nymurades 1951 och försågs med en kalkstensskiva. På altaret står en piétaskulptur i en av arkitekt Erik Fant 1951 nygjord anordning. Även altarringen nygjordes 1951. Den är öppen mot öster och består delvis av brunlaserade plywoodskivor. I korets södra del finns sedan 1951 ett uppmurat
kalkstenspodium för kyrkans 1200-talsdopfunt. Dopfunten är av kalksten och såväl skålen som foten har fyrpassformig genomskärning och är ornerade med stiliserade ansiktsmasker.
Predikstolen är placerad på norra sidan med uppgång från öster. Korgen tillhör en predikstol från 1763 tillverkad av bildhuggaren Niclas Österbom. Den omgjordes 1823 till en
altarpredikstol, som ånyo omgjordes med ny fot och trappa 1951 då den fick sin nuvarande placering. Kyrkans nummertavlor är en gåva från 1830 med förgyllda ramar dekorerade med vinrankkvistar, fumaroler och festonger. På norra sidan finns en spetsbågig dörröppning till sakristian med en dörr av nitade järnplåtar.
Södra korsarmen har kalkstensgolv av samma typ som i långhuset. Väggarna är putsade och på södra sidan finns två igenmurade dörröppningar, varav den ena sannolikt fört till en trappa till dormitoriet och den andra till klostersakristian. Väggarna är vitputsade liksom takets tunnvalv. I öster finns en absid som iordningställdes 1951 med ett murat altare och ett litet rundbågigt fönster. I väster finns en stickbågig dörröppning med en innerport med trären plankstomme och utsidan är klädd med brunmålad profilerad panel med äldre smide. I murnischens ytterkant har en ny dörr monterats 1951 så att ett vindfång skapats. Södra tvärskeppets golv har samma typ av kalkstensgolv från 1951 som i långhuset.
Sakristian är belägen på korets norra sida med ingång från koret. Golvet består sedan 1951 av tegel lagt i ett fiskbensmönster. Väggarna är vitputsade med fragment av medeltida kalkmåleri företrädesvis i fönsternischen på östra sidan. På norra väggen finns en murad öppen spis.
Taket består av två kryssvalv med kalkmåleri. I norr finns en utgång med en innerdörr i en ramkonstruktion och en ytterdörr som sitter i murnischens ytterkant så att ett litet vindfång skapats. På östra sidan finns en fönsteröppning med en sidohängd gråmålad träbåge med spanjoletthandtag.
Vapenhuset/förstugan iordningställdes i samband med renoveringen 1951 och har ett
tegelgolv lagt i fiskbensmönster och dörrar i väster till WC och museidelen, i söder till förråd och orgelläktare samt i öster till kyrkorummet. Väggarna är klädda med en träpanel.
Tornets bottenvåning når man genom en rundbågig port i västra muren. Tornkammaren används idag som gravkapell och restaurerades 1913 och 1999. Tegelgolvet i fiskbensmönster inlades 1913. Väggarna har bevarat äldre putslager med en del ritsningar. Rummet täcks av ett
kryssvalv av kalksten och i öster finns en absidformad nisch, som flankeras av två igensatta öppningar. Mot söder och norr finns smala förrådsrum. I konstruktionen finns brandskadade bjälkar. Bottenvåningen har inte haft någon direkt kommunikation med tornets övre våningar.
Tornets andra våning eller den övre tornkammaren når man via en 1951 åter upptagen öppning från museirummets sydvästra del. I såväl södra som norra muren löper murtrappor till andra våningen som har mynnat i det medeltida långhuset. Andra våningens rum har även en absidformad nisch mot öster flankerad av rundbågiga nischer med murade ”sittbänkar”.
Golvet är täckt med sand och taket består av ett tunnvalv. Mot väster finns en muröppning.
Tornkammaren används som förvaringsutrymme för äldre föremål från socknen.
Museirummet har sedan 1951 tegelgolv lagt i fiskbensmönster. Vitputsade väggar med i väster målade kors och valv med enkla ribbdekorationer. I söder och norr finns äldre dörrar med dörrblad med omålad plankstomme och stocklås. I museirummet förvaras inventarier från kyrkan och kyrkogården. Denna del av långhuset är mycket välbevarad
KULTURHISTORISK BEDÖMNING
Kyrkan, klockboden, klosterlämningarna och kyrkogården utgör tillsammans med prästgårdsanläggningen och övriga administrativa byggnader en mycket innehållsrik
kulturmiljö som fortfarande vittnar om kyrkplatsens historiska dimension och dess betydelse som socknens centrum. Skolbyggnaderna, som fortfarande är i bruk, bidrar starkt till en historisk kontinuitet. Kyrkomiljön ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.
Kyrkogården
Klockboden utgör en arkitektoniskt och byggnadstekniskt intressant uppföljare till de äldre klockstaplarna.
En kulturhistorisk bedömning av kyrkogården redovisas i separat rapport efter avslutad kyrkogårdsinventering.
Kyrkobyggnaden
Askeby kyrka framstår som en av Östergötlands märkligaste medeltidskyrkor. Kyrkans byggnadshistoria talar för att Askeby uppfördes som kungskyrka under Knut Erikssons tid.
Byggnadsplanen och utformningen har paralleller i bl a Vreta klosterkyrka och den äldsta romanska domkyrkan i Linköping. Den har ett ovanligt påkostat västverk och koret från 1400- talet har en elegans och storslagenhet som är ovanlig för en landsbygdskyrka. Kyrkans
utformning har dels påverkats av cistercienserordens regler samt av den kung eller storman som lät uppföra den. De nedre delarna av tornet är, trots branden 1609, mycket välbevarade och utgör en viktig källa till empiriska d v s jämförande studier av andra bevarade torn till kungskyrkor. Över valven finns även spår av fönsteröppningar och olika byggnadsetapper, vilket utgör ett mycket intressant och värdefullt forskningsmaterial. Det långsmala koret har tillkommit för nunnornas speciella behov och utgör även det en ovärderlig källa vid studier av cistercienserordens klosterkyrkor. Kalkmålningar i långhusets västra del har aldrig blivit överkalkade, vilket är mycket ovanligt. Från klostertiden finns flera byggnadsdetaljer bevarade, som t ex nischerna i koret och konsolerna på norra sidan. Pietàbilden och triumfkrucifixet härstammar också från denna tid.
Kyrkorummet präglas i hög grad av 1900-talets renoveringar; 1913 års restaurering i en nationalromantisk anda och 1951 års restaurering i sin tids sakliga medeltidssyn. Kyrkan har överhuvudtaget inventarier av hög klass, däribland dopfunten av kalksten, den ovan nämnda pietàbilden och triumfkrucifixet, skulpturer från ett medeltida altarskåp, en dopfunt av mässing från 1693 samt gustavianska nummertavlor och Einar Forseths glasfönster. I korets kalkstensgolv finns förutom hela gravhällar även delar till udda hällar med inskriptioner och dekor.
Sammanfattning
• Kyrkobyggnaden som helhet är ett sällsynt väl bevarat byggnadsverk från medeltiden och hör till ett unikt nationellt kulturarv. Att bevara kyrkobyggnaden i sin nuvarande skepnad med den information den bär på har högsta prioritet.
• Kyrkans medeltida murverk, västverket, koret, sakristian med bevarade byggnadsdetaljer, som t ex mönstermurningen, rundbågefriserna, de skulpturala konsolerna, den
kvaderristade putsen i tornet och sakristidörren utgör värdefulla historiska dokument.
• De medeltida kalkmålningarna, speciellt de icke överkalkade i långhusets västra del har ett stort konsthistoriskt värde.
• Askeby kyrka, klockboden, klosterlämningarna och kyrkogården utgör tillsammans med de omkringliggande administrativa och kyrkliga byggnaderna en helt unik miljö med mycket stora kulturhistoriska värden som vittnar om kyrkplatsen som socknens centrum.
HÄNDELSELISTA
Förteckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade källor och kan i framtiden komma att revideras.
1130-1169 Nybyggnad – stenkyrka, långhus med rakslutet kor, västtorn samt eventuellt korsarmar. (BR)
1180-1185 Nybyggnad – kloster för nunnor tillhörande cistercienserorden.
Klosterbyggnaderna låg söder om kyrkan. (AL)
1200-1225 Ändring – ombyggnad, eventuellt förlängdes kyrkan åt öster med korsarmar och anslutande absider och kor. (GR)
1200-1299 Specifika inventarier – dopfunt. (BR)
1377 Brand - klostret och klosterkyrkan härjades av brand. (ÅN)
1400-1450 Specifika inventarier – pietàgrupp, utgör den nuvarande altarprydnaden. (BR) 1418-1444 Ändring – ombyggnad, det nuvarande koret färdigställdes, valvslagning av tre
kryssvalv i långhuset av murmästaren Mattias Johansson. Tornets ingångsöppningar från långhuset murades igen. (BR, ÅN, AL) 1400-1499 Nybyggnad, sannolikt av sakristia. (ÅN, AL)
1450-1499 Arkitekturbunden utsmyckning – kalkmålningar på valv och i sakristians östfönster. (ÅN)
1490-1499 Brand – klostret. (ÅN)
1527 Ändring – klostret lades ner. Församlingen nyttjade koret och långhuset kom att användas som vapenhus. (BR)
1537 Brand – kyrkan. Skador okända. (AL)
1567 Brand – kyrkan, i samband med danskarnas härjningar. Skador okända. (AL) 1609 Brand - tornets övre delar förstördes, kvarstår de två nedersta våningarna. (BR) Efter 1609 Ändring – ombyggnad, mittrummet i tornets andra våning försågs sannolikt med
ett tunnvalv av tegel. (ÅN)
1693 Specifika inventarier – dopfunt av mässing. (BR)
1700 Brand – kyrktaket, klockor och stapel skadades. ”Kyrkio fönstren försmältes”.
(AL)
1700 Ändring – ombyggnad, sannolikt nya takstolar efter branden. (AL)
1754 Fast inredning - orgel av Jonas Wistenius, Linköping. Den ersattes 1878 av en ny orgel. (AL)
1759 Ändring – ombyggnad, interiör, sakristian fick ett nytt trägolv, vilket utbyttes mot tegel 1951. (AL)
1763 Fast inredning – predikstol tillverkad av Niclas Österbom, Norrköping. Korgen användes i en altarpredikstol 1823, ändrades på nytt 1951. (BR)
1775 Ändring – ombyggnad, långhusets två västliga travéer ombyggdes för att det övre partiet skulle nyttjas som sockenmagasin, tornet nyttjades som förråd för prästgården; ny ingång till tornets andra våning från bottenvåningens södra vägg samt nytt mellanbjälklag. (BR, AL)
1817 Nybyggnad – Klockboden uppfördes söder om kyrkan. (ÅN)
1817 Specifika inventarier – två klockor göts av Jonas Fries, Jönköping. (ÅN) 1823 Ändring – fast inredning, altarprydnad i form av en skärmvägg med målningar
samt en altarpredikstol med korgen från 1763 års predikstol. Sakristians fönster i östmuren förstorades och ett fönster i norra muren sattes igen. (BR, AL)
1830 Fast inredning – ny bänkinredning, nya nummertavlor. (BR, AL)
1836 Ändring – ombyggnad, ”beslöts att till förekommande av svampning, graven under altaret skulle igenfyllas.” (AL)
1841 Ändring – ombyggnad, interiör, nytt golv av finhuggna kalkstensplattor innan för altarringen. (AL)
1841 Fast inredning – altarring, ersattes av en ny 1951. (ATA) 1854 Specifika inventarier – altartavla målad av G A Engman. (BR)
1876 Ritning till nytt torn, sannolikt utförd av byggmästare August Nyström. (AL) 1876 Uppmätningsritningar samt förslag till restaurering av byggmästare August
Nyström. Församlingen följde inte Nyströms råd och han fick inte heller bygguppdraget. (GN)
1876-1877 Ändring – ombyggnad, exteriör, norra korsarmen samt andra utbyggnader i anslutning till denna revs. Korfönsteröppningarna utvidgades nedåt. Ett fönster i koret sattes igen och två nya upptogs på långhusets norra vägg. Nya
gjutjärnsfönster tillverkade i Finspång. Ev. byggmästare August Nyström. (BR, ÅN, AL, ÖLM )
1876-1877 Ändring – ombyggnad, interiör, långhusets västligaste travé avskärmades med en tegelvägg för att användas som sockenmagasin. Orgelläktaren uppfördes.
Väggarna omputsades. Ev. byggmästare August Nyström. ( BR, ATA) 1878 Fast inredning – Orgelfasad och verk byggt av Åkerman & Lund, verket
ombyggt 1951. (K)
1880-1889 Teknisk installation – kamin på långhusets södra vägg. (ÖLM)
1913 Restaurering, interiör – tornets bottenvåning inreddes till gravkapell, ett mellangolv från 1775 togs bort, nytt tegelgolv, ny dörr i västportalen,
upptagning av igenmurade runda fönsternischer i västmuren, uppmurande av ett nytt altare efter förslagsritningar av Johannes Dahl, Tranås och under ledning av Andreas Lindblom. (BR, ÅN, AL)
1914 Arkitekturbunden utsmyckning – medeltida kalkmåleri upptäcktes vid kalkningsarbetet i kyrkan. (ATA)
1915 Uppmätningsritning av Thure Bergentz och O Lagergren. (ATA) 1919 Utgrävning av norra korsarmens grundmurar under ledning av Andreas
Lindblom. (AL)
1928 Vård/underhåll – nytt spåntak och vattrivning av ytterväggarna. (ÖC 27/5 1938) 1928 Upprättat förslag till restaurering av arkitekt Erik Fant. (ÖC 27/5 1938)
1948 Teknisk installation – förslag till installation av elektrisk belysning och uppvärmning. (ÖLM)
1951 Ändring - ombyggnad, exteriör, norra ytterdörren och trappdörren fick ny panelbeklädnad. I porten på tvärskeppet ordnades vindfång genom att en ytterdörr med karm insattes i smygen. Ev sänktes marknivån runt kyrkan.
Arkitekt Erik Fant, Stockholm. (ATA)
1951 Ändring – restaurering, interiör, de medeltida kalkmålningarna i koret, i långhusets två östligaste valv samt i sakristian frilades, väggarnas tjocka puts ersattes med tunn putsstrykning, bänkinredningen från 1830 omgjordes och bänkkvarteren togs bort i den västra delen. Korfönstren återställdes till ursprunglig storlek och försågs med blyinfattat glas, frånsett det östligaste fönstret som fick en glasmålning efter förslag av konstnären Einar Forseth. De igenmurade nischerna i koret återställdes. Dopfunten placerades på ett nytt podium. Predikstolen flyttades från sin placering över altaret till norra sidan och försågs med ny fot och trappa. Nytt uppmurat altare med kalkstensskiva.
Eventuellt ny altarring. Pietábilden från 1400-talet placerades på altaret.
Långhus och vapenhus/södra korsarmen försågs med kalkstensgolv. En del nya innerdörrar. Innanfönster. Ommålning. En dörr i södra korsarmens östra mur ersattes av ett litet fönster och absiden återställdes. Sakristians trägolv ersattes av ett tegelgolv. Vapenhuset iordningsställdes med ny väggpanel och golv av tegel. Även västra travén lades med tegelgolv och iordningställdes som
museirum. Bjälklaget som delade rummet samt trappan till övre tornkammaren revs. En ny öppning till murtrappan till tornkammaren togs upp i sydvästra hörnet. Arkitekt Erik Fant, Stockholm. (ATA, ÅN, ÖLM)
1951 Ändring – fast inredning, nytt orgelverk byggt av N Hammarberg, Göteborg.
Fasad, skåp samt 10 stämmor från 1878 års orgel. (ÅN, K)
1969-1970 Restaurering, exteriör. Takets spånbeläggning utbyttes mot tryckimpregnerade furuspån leverade av Olle Källström, Kilafors. Fasaderna omputsades och sockeln befriades från sin puts. Sannolikt renoverades även klockboden och medeltidsmurarna omfogades och över murarna läggs ett litet takfall med spånbeläggning. (ATA)
1971 Ändring – ombyggnad, toalett och väntrum anordnades under läktaren. Ingenjör Ture Jangvik, Linköping. (ATA, ÖLM)
1979 Förslag till putslagning, rengöring alt. omkalkning av interiören. Ture Jangvik.
(ÖLM)
1980-1989 Dränering runt kyrkan. (ÖLM)
1980-1989 Ändring – ombyggnad, interiör. Utrymmena under läktaren renoverades. (ÖLM) 1990 Antikvarisk kontroll i samband med uppsättning av belysningsstolpar och
ledningsdragning runt kyrkan. Rapport ÖLM 19900425-26. (ÖLM)
1991 Restaurering, interiör. Innanfönster till de tre kvarvarande gjutjärnsfönstren från 1870-talet i långhuset. Lagning och omkalkning av skadade murpartier,
rengöring och ev. ommålning. De medeltida kalkmålningarna rengjordes samt konservering av inventarierna. Ahrén Jacobsson Arkitekter AB, Linköping.
Konservator Sten Peterson, Linköping. (ÖLM, BR, ÅN)
1991 Teknisk installation – nya oljefyllda elradiatorer ersatte de gamla från 1950- talet. (ÖLM)
1998 Arkeologisk förundersökning inför uppförandet av en ny skolbyggnad. (ÖLM) 1999 Ändring – ombyggnad, gravkapellet i tornets bottenvåning renoverades. Det
uppmurade altaret från 1913 togs bort, nytt kalkstensgolv i nischen. Peterson Restaureringskonsult, Linköping, Ahréns arkitektkontor AB. (ÖLM, ATA) 2002-2003 Mögelproblem upptäcktes och mögelsanering utfördes. (ÖLM)
2003 Installation av brandlarm och inbrottslarm. (ÖLM, K)
2003-2007 Kulturhistorisk inventering av kyrkan och kyrkomiljön, utförd av Östergötlands länsmuseum på uppdrag av Linköpings stift.
Förkortningar
AL – Lindblom, Andreas, Askeby kyrkor, Sveriges kyrkor. Östergötland, band I, Sthlm 1921.
ATA – Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet
BR – Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
www.bebyggelseregistret.raa.se
GN – Nyström, Georg, Herrgårdarnas byggmästare och deras släktled under trehundra år.
Värnamo 2002.
GR – Redelius, Gunnar, Kyrkobygge och kungamakt i Östergötland, Antikvariskt arkiv 45, Sthlm 1972.
K – Kyrkan
LK – Kennerstedt, Lars, Östgötaslättens romanska kyrkor, ingår i I Heliga Birgittas trakter, red. Göran Dahlbäck, Uppsala 1990.
ÅN – Nisbeth, Åke, Askeby kyrka. Linköpings stifts kyrkor. 3:e upplagan, 1993.
ÖLM – Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv.
Ömd – Ullén, Marian, Ljungstedt, Sune, Östergötlands medeltida dopfuntar, Riksantikvarieämbetet 2003.
BEFINTLIGA SKYDDSFORMER
Kyrkan och kyrkogården är skyddade enligt Lagen om kulturminnen 4 kap.
Askeby kyrkomiljö, K32, är utvärderad som kulturhistorisk värdefull miljö i
kulturminnesprogrammet för Östergötland, utgivet av länsstyrelsen i Östergötlands län 1983.
[KE42]
KÄLLOR
Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
www.bebyggelseregistret.raa.se
Kennerstedt, Lars, Östgötaslättens romanska kyrkor, ingår i I Heliga Birgittas trakter, red.
Göran Dahlbäck, Uppsala 1990.
Lindblom, Andreas, Askeby kyrkor, Sveriges kyrkor. Östergötland, band I, Sthlm 1921.
Nisbeth, Åke, Askeby kyrka. Linköpings stifts kyrkor. 3:e upplagan, 1993.
Redelius, Gunnar, Kyrkobygge och kungamakt i Östergötland, Antikvariskt arkiv 45, Sthlm 1972.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, A-L, Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del III, Uddevalla 1950.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria.
Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums arkiv Övriga inventeringar
Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län, utförs av Östergötlands länsmuseum.
Bogårdsmurar i Linköpings stift, Östergötlands län, Grenberger Byggnadsrestaureringskontor 2004.
Prästgårdsinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978.
Skolinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978.
Kartor
Häradsekonomisk karta 1868-1877, Svinstad
Ekonomisk karta, 1947 och 1981, blad 8G 5a Askeby
Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i december 2003, kompletterat i september 2007.
Den kulturhistoriska bedömningen har utförts i samverkan med Linköpings stift 2003.
