och gulliga tapeter

”En vit julgran

och gulliga tapeter

på toaletten”

”En vit julgran

och gulliga tapeter på toaletten”

Torbjörn Forkby

Utvärdering av ungdomsteamets

förebyggande arbete i Bergsjöskolan,

slutrapport

© FoU i Väst

Första upplagan september 2003 Layout: Infogruppen GR

Tryckeri: InformTrycket AB, Göteborg ISBN: 91-89558-16-2

FoU i Väst

Göteborgsregionens kommunalförbund Box 5073, 402 22 Göteborg

e-post: fou@gr.to

Innehåll

Sammanfattning ... 7

Inledning ... 11

Vad är ungdomsteamet? ... 11

Mina teoretiska referensramar ... 13

Syfte och Frågeställningar ... 16

Metod ... 17

Ungdomarna om ungdomsteamet ... 21

Bland vita granar och gulliga toaletter ... 21

”Lite hårdare straff och bättre säkerhet” ... 24

Ungdomarna om ungdomsteamet ... 25

Ungdomsteamet en resurs för allt fler ... 26

Den öppna skolan ... 27

Frukost på skolan – en lugn stund tillsammans med kompisarna .... 28

Färre ungdomar i svårigheter ... 30

Lärarna om ungdomsteamet ... 35

Samarbete omkring enskilda elever ... 39

Socialtjänsten om ungdomsteamet ... 43

Socialarbetaren i Bergsjön ... 44

”Hon är ju socialtjänsten på skolan” ... 45

Ungdomsteamet om ungdomsteamet ... 47

En organisatorisk anomali – trots allt ... 48

Mot organisatorisk likhet ... 50

Ungdomsteamets omgivning ... 51

Den allestädes närvarande referensen ... 52

Samarbete och misslyckandets skam ... 53

Den stabilisera(n)de punkten ... 56

Summerande diskussion ... 61

Vad kan man lära sig av: ... 61

Ungdomsteamets organisering? ... 61

Behovet av ungdomsteamet? ... 62

Om samverkan med andra yrkesgrupper? ... 63

Ungdomsteamets utveckling av metoder? ... 64

Ungdomsteamets stöd till ungdomarna? ... 65

Referenser ... 67

Figur och tabellförteckning

Figur 1 Den professionella identiteten ... 16

Figur 2 Elevernas rangordning av ungdomsteamets uppgifter ... 25

Figur 3 Ungdomarnas motivation till att söka hjälp hos ungdomsteamet ... 27

Figur 4 Andel elever som besöker den öppna skolan ... 27

Figur 5 Vad gör ungdomarna på den öppna skolan? ... 28

Figur 6 Andel utagerande elever och elever med psykosomatiska besvär ... 30

Figur 7 Elever med psykosomatiska besvär – kontakt med elevvård ... 31

Figur 8 Ungdomarnas uppfattning om de skulle tala med vuxna vid problem ... 32

Figur 9 Lärarnas övergripande inställning till ungdomsteamet ... 35

Figur 10 Lärarnas bedömning av kommunikation med ungdomsteamet ... 36

Figur 11 Lärarnas bedömning om ungdomsteamet är en viktig satsning ... 37

Figur 12 Lärarnas bedömning av skolans behov av ungdomsteamet ... 37

Figur 13 Prioritering mellan ungdomsteam och fler lärare ... 38

Figur 14 Lärarnas värdering av att ungdomsteamet är för lite tillsammans med elever på raster ... 38

Figur 15 Värdering av vikten av en ökad satsning på den öppna skolan ... 39

Tabell 1 Lärarnas värdering av samarbetet med ungdomsteamet ... 40

Sammanfattning

FoU i Väst fick år 2000 i uppdrag av stadsdelsförvaltningen i Bergsjön att genomföra en utvärdering av ungdomsteamet i Bergsjöskolan över två år. En delrapport av utvärderingen publicerades hösten 2001 av FoU i Väst (Forkby, 2001). Eftersom ungdomsteamet startade redan hösten 1999 var verksamhe- ten igång när FoU i Väst fick utvärderingsuppdraget. Starten för verksamhe- ten hade dock varit problematisk och den befann sig i en kris när utvärde- ringen påbörjades. Uppdraget innebar att söka förklara hur det kom sig att det visat sig så svårt att starta ungdomsteamet och hur man kunde utveckla verksamheten för att ge en bättre stabilitet.

Ungdomsteamet är en satsning för att utveckla det förebyggande arbetet bland ungdomar på Bergsjöskolan. I ungdomsteamet samlas elevvård och förebyggande verksamhet. Elevvården består av två socionomer med kurati- va uppgifter, en socialsekreterare, en skolsköterska och en psykolog på del- tid. Den förebyggande verksamheten består av fem fritidsledare som i stor utsträckning arbetar med fritidsrelaterade aktiviteter, bland annat genom den ”öppna skolan” på kvällstid, två ungdomsassistenter med uppgift att kontrollera frånvaro, bedriva elevsocial verksamhet bland annat genom att vara tillsammans med elever på rasterna.

I den första utvärderingsrapporten av ungdomsteamet försökte jag ana- lysera hur det kom sig att ungdomsteamets första verksamhetsår, 1999–2000, var så problematiska att ett flertal av dess medlemmar slutade sina tjänster.

Jag jämförde också ”det första ungdomsteamet” med ett ”andra ungdoms- team” som påbörjade sina anställningar inför hösten 2000. Detta andra ung- domsteams medlemmar kom att trivas i sina roller och började hitta mer välfungerande former för samverkan med lärare. Jag menade att orsaken till att det andra ungdomsteamet kom att fungera så mycket bättre fanns att finna i hur verksamheten organiserades i förhållande till den specifika ka- raktär som arbetet med utsatta barn och ungdomar har.

Denna rapport följer upp teman från den första rapporten bland annat om organisationen för Ungdomsteamet och om Bergsjön som uppväxtmiljö.

Därtill har ungdomsteamets viktigaste ”intressenter”, alltså ungdomar, lära-

re och socialtjänstemän tillfrågats om sina uppfattningar. Deras omdöme om verksamheten är i stort sett mycket positiv. Det finns också intressanta tecken på att situationen för ungdomarna i skolan har förbättrats i några avseen- den, bland annat är det färre som uppger sig begå brott. Den första delrap- porten beskriver mer utförligt vad ungdomsteamet arbetar med på skolan.

Den som saknar denna beskrivning i slutrapporten, hänvisas alltså till den första rapporten.

Ungdomsteamet är beroende av goda relationer till sin omgivning, och då i första hand till lärarna. Denna grupp är viktig för ungdomsteamet såväl som en samarbetspartner som en referens till gruppens identitetsskapande arbete. I utvärderingen konstateras att denna relation blir alltmer harmo- nisk. Lärarna är alltjämt positiva till satsningen på ungdomsteamet, även om man har svårt att göra en avvägning mellan en satsning på fler lärare

lanstadiet framhåller att de också skulle behöva stöd av ett ungdomsteam.

Eleverna känner väl till ungdomsteamets anställda och deltar i stor utsträck- ning i deras anordnade aktiviteter. En tredjedel av eleverna besöker exem- pelvis den öppna skolan. Färre elever uppger att de vill ha hjälp för utage- rande beteende mellan åren 2000 och 2001. Likväl är det färre elever som uppger att de besväras av psykosomatiska besvär.

Socialtjänsten är en väsentlig organisation för ungdomsteamet, inte minst då en av tjänsterna i ungdomsteamet tillhör socialtjänsten. Under ungdoms- teamets första år var det dock svårt för ungdomsteamet att få till stånd ett fungerande samarbete med socialtjänsten eller överhuvudtaget att komma i kontakt med dem. Allteftersom har dock situationen förbättrats när det gäl- ler ungdomsteamets relation till socialtjänsten (i form av ungdomsenheten).

För ungdomsteamets del har detta inneburit att socialtjänsten blivit till en verksamhet att räkna med som samarbetspartner. Ett slags kommunikativt nät mellan vissa aktörer inom det förebyggande arbetet i stadsdelen börjar skönjas. Detta är dock gryende och kräver en fortsatt medveten ansträngning för att det ska utvecklas.

Samtidigt som ungdomsteamet funnit, och till viss del vilat i sina former,

har den egna organiseringen återigen stressat de anställda. När chefen för

ungdomsteamet slutade inför vårterminen 2002 blev situationen svårhanter-

lig. Från hösten 2001 till senvåren 2002 var det oklart hur ungdomsteamet

skulle organiseras. En möjlighet var att det skulle splittras i mindre enheter,

en annan att det skulle läggas in under någon annan verksamhet eller slutli-

gen att det fortsatt skulle behållas som en egen arbetsenhet. Inför hösten 2002

hade det dock beslutats att ungdomsteamet skulle bilda en egen arbetslagsen-

het på samma sätt som andra enheter på skolan. Fördelen är att man får en

organisatorisk likhet med andra enheter inom skolan, nackdelen att chefspo- sitionen kan få en otydlig plattform att utgå från, samt att detta i realiteten innebär en nedskärning i verksamheten.

Utvärderingen konstaterar att ungdomsteamet är en såväl välbehövlig som lovande satsning som gjorts av stadsdelsnämnden. Det är dock viktigt att man när man utvecklar verksamhet lägger ner mycket energi vid organi- seringsformerna. Utvecklingsarbete är sällan något som bara flyter på i en- lighet med de visioner som en gång i tiden motiverade en satsning. Man skulle därför behöva ett annat slags styrande logik för projektkonstruktion.

Istället för att visionerna om ”det nyas” möjligheter får styra, och organiser- ingen blir av underordnad betydelse, borde man kasta om ordningen när väl idéer ska omsättas. Man skulle kunna kalla denna organiseringsform för ”de ständiga misslyckandenas princip”. Med detta menar jag att organisationen måste vara så pass kompetent och potent att den förmår att hantera alla de smärre eller större misstagen, haverierna och tillkortakommandena som ut- vecklingsarbete ofta innebär. Om denna skyddsstruktur inte behöver aktive- ras och organisationen enbart skulle träda in för att skörda frukter av projek- tets framgångar, så är det inget större problem. Problemet är det omvända, när en kompetent organisation krävs men inte går att finna. Ett utvecklings- arbete som sätts igång utan livlina är etiskt tveksamt, då det utsätter både anställda och ”brukare” för risker om personligt nederlag och/eller förlorat hopp om att framtiden eller förebyggande arbete är spännande, viktigt och möjligt.

Ungdomsteamet har under de år det funnits varit med om att utveckla ett spännande förebyggande arbete med skolan som utgångspunkt. Det finns nu en reell och påtaglig möjlighet för ungdomarna som går i skolan att få stöd och hjälp att delta i fritidsaktiviteter i närmiljön. Först och främst har detta åstadkommits genom ett kvantitativt tillskott av resurser i form av personal.

Den kvalitativa förändringen är mångfalden av metoder, möjligheter och idéer, samt just denna medvetenhet om möjligheten till hjälp och deltagande.

Detta är mycket viktigt i ett område som Bergsjön där många bär med sig

svåra upplevelser och är osäkra i sin position till ”det svenska” och samhäl-

let. Det är viktigt att stanna upp vid att gruppen som uppger att de besväras

av psykosomatiska problem fortfarande är stor (en tredjedel av eleverna),

även om den minskat mellan åren. Det borde vara en prioriterad fråga för

hela skolan, inklusive ungdomsteamet, att söka vägar till att ge dessa ungdo-

mar möjlighet att skapa mening i tillvaron, skapa förståelse för sin situation

och kunna hantera den. Nästa steg för ungdomsteamet skulle mycket väl

kunna handla om en sådan skolgemensam utgångspunkt i ett hälsofrämjan-

de arbete. Detta kan inkludera såväl samtalsgrupper, familjesamtal, spän-

nande aktiviteter, som möjlighet till att i samtal få kunskap om kroppen och

det inre livet. Och varför inte att köpa in en stor julgran till jul, helst vit gran

med glitter och kulor och falska julpresenter, som en av ungdomarna före-

slog.

Inledning

Vad är ungdomsteamet?

”För ett par år sedan hade jag inte trott att det var möjligt”, sade en av socialsekreteraren i Ungdomsteamet när jag träffade henne hösten 2002. Hon berättade om hur hon arbetat tillsammans med en imam för att stödja famil- jer. Detta hade inte egentligen varit en uttänkt strategi för att de skulle mat- cha olika kulturer, vilket man hade kunnat tänka sig. Sådant ger hopp för framtiden, att mitt i kulturmötenas epicentrum arbeta tillsammans över oli- ka gränser, inte för att det är en del av ett speciellt projekt eller satsning, utan helt enkelt för att det uppfattades som det naturliga sättet att arbeta.

Ungdomsteamet är en verksamhet som syftar till att utveckla det före- byggande och elevsociala arbetet på Bergsjöskolan i Göteborg. Tanken är att detta ska ske i samverkan inom teamet och med andra yrkesgrupper uti- från vars och ens specifika funktioner och kompetens. Vid sammansättning- en av teamet togs speciell hänsyn till att arbetsgruppen skulle vara ”mång- kulturell” när det gäller etnisk bakgrund och kön. Initiativet till ungdomstea- met togs sommaren 1998 av stadsdelnämndens politiker efter att ungdomar i stadsdelen begått ett uppmärksammat mord på en medelålders man. Samti- digt hade Bergsjöskolan utsatts för mycket kritik relaterat till ordning och studieresultat. Politikerna menade att om man på sikt skulle kunna göra något för att förbättra stadsdelens situation, skulle man börja med en sats- ning i skolan. Satsningen innebar i nytillskott 1,6 miljoner kronor och finan- sierades genom centrala utvecklingsmedel i Göteborg.

Ungdomsteamet startade redan hösten 1998 genom att två så kallade ungdomssekreterare anställdes. Ytterligare fem ungdomssekreterare och en skolvärd rekryterades och påbörjade sina anställningar våren 1999. I den första delrapporten i utvärderingen (Forkby, 2001) kallar jag detta för ”det första ungdomsteamet”. Detta första team kom emellertid att bli tämligen kortlivat då en stor del av gruppens medlemmar slutade sina anställningar.

Jag diskuterade i rapporten orsakerna till detta i termer av bristande organi-

sering i relation till den specifika karaktär arbetet med socialt utsatta barn

och ungdomar innebär. Inför hösten år 2000 rekryterades så ett andra team vilket är det team, som när denna rapport skrivs, fortfarande finns kvar. Nu består teamet av elva medlemmar. Dessa har ett tydligare uppdrag än det första teamet och organiseras som en egen enhet med en arbetsledare. Social- sekreterartjänsten tillhör dock fortfarande socialtjänsten. Teamet består av två delar, elevvårdare och förebyggare, vilkas huvudsakliga funktion kort- fattat beskrivs nedan. Denna beskrivning är tämligen översiktlig i denna rapport. Den som önskar en mer noggrann genomgång hänvisas till den för- sta rapporten.

Elevvårdare

Elevvårdsteamet arbetar på uppdrag från eleverna själva, deras familjer, lärarna, socialtjänsten och efter behov som de själva har uppmärksammat.

Uppdragen från lärare presenteras vid ett särskilt möte och fördelas bland elevvårdarna. Förutom ”rena” elevvårdsuppdrag arbetar de tillsammans med förebyggarna i den öppna skolan och håller ibland i kill- eller tjejgrupper tillsammans med annan personal. Gemensamt för de olika funktionerna är också att de i olika hög grad konsulterar och stödjer annan skolpersonal med psykosocial kompetens.

• Två ungdomssekreterare som arbetar kurativt. De träffar elever i enskilda stödsamtal eller tillsammans med deras familjer och nätverk.

• En socialsekreterare som har en dubbel tillhörighet då tjänsten ”tillhör”

socialtjänsten. Hon är en länk mellan socialtjänsten och skolan och får därigenom ett dubbelt informationsansvar. När ungdomar på skolan är aktuella för förseelser, såsom snatterier, gör hon ofta bedömningar efter sammanträffande med familjen om det bör tas ytterligare kontakter med socialtjänsten.

• En skolsköterska som arbetar med sedvanligt elevhälsoarbete med vac- cinationer och hälsoundersökningar. Hon har en hel del stödsamtal med de elever som söker en vuxen att tala med.

• En skolpsykolog (deltid). Uppgiften är främst att genomföra utredningar och utvecklingsbedömningar samt att ge samtalsstöd.

Förebyggare

Uppdraget till förebyggarna är främst verksamhetsbaserat och inte individ- centrerat, även om de också kan stötta enskilda ungdomar och har kontakt med deras familjer. De får inte sällan en annan typ av kunskap om ungdo- marna än övrig personal, då de träffar dem i ”friare” sammanhang och ser dem på fritiden.

• Två ungdomsassistenter som arbetar med ”elevsocial” verksamhet som att

vara ute bland eleverna på raster, bedriva frånvarokontroll med mera.

Ungdomsassistenterna står i ständig kontakt med eleverna. De har också arrangerat aktiviteter som idrottsturnering och fri idrottsutövning.

• Fem förebyggare ansvarar för den öppna skolan, kontakt med föreningsliv och föräldragrupper, kill- och tjejgrupper med mera. Två av tjänsterna är också speciellt ansvariga för att utveckla kontakt mellan skolan och för- äldrar. En av dem har verkat för att bilda en föräldraförening och den andra riktar sig mer till samarbete med familjer där kontakten varit brist- fällig.

Mina teoretiska referensramar

Syftet med detta avsnitt är att ge en övergripande bild av vilken typ av teoribildning som inspirerat mig i studien. Oavsett om man närmar sig föror- ten och dess ungdomar med ögon känsliga för problem eller möjligheter, om man redovisar ohälsotal eller lyfter fram skratten mellan de höga huskrop- parna, kommer man inte ifrån att man måste förhålla sig till något nytt. I alla fall om man som många med mig är född och uppvuxen i Sverige, är av medelklassbakgrund och därtill i medelåldern. Det är inte samma sak att växa upp i Rosengård, Botkyrka, Bergsjön eller Råslätt som att växa upp i 20-talets Bullerby, 40-talets folkhem eller 70-talets villaförort – det är radi- kalt annorlunda. ”Nedärvda” handlings- och tankemönster som förr gav viss- het om hur livet kunde och borde kunna gestalta sig har upplösts och tradi- tioner lösgjorts från sina sammanhang. Den sena moderniteten har satt mycket i tillvaron under kontinuerlig omvandling och den egna identiteten har blivit till ett slags reflexivt projekt (Giddens, 1990, 1991). I allt högre grad måste man skapa sig själv genom att söka vem man ”egentligen är”. Särskilt på- tagligt blir det för den uppväxande generationen som har allt färre möjlighe- ter att lära sig av historien för att navigera in i framtiden. Föräldrarna sak- nar i realiteten själva mycket av den avläsningskompetens som krävs för att förstå och handla i det nya. Därutöver skapar kulturella skillnader mellan

”det svenska” och ”det andra” en extra översättningsproblematik. Det är alltså inte utbuden på hur man kan eller bör leva sitt liv som saknas, snarare präglas situationen av ett överflöd av imaginära identitetsförslag. För ung- domarna i de moderna förorterna innebär detta en tilltagande spänning mel- lan utbudet av förslag till olika identitetsprojekt och möjligheten till att rea- lisera dem. Å ena sidan konfronteras ungdomarna av ett överbud av alterna- tiva livsstilar och olika kulturer, å andra kringskärs minst lika aktivt de faktiska möjligheterna att förverkliga olika drömmar och idéer genom en utanförskapets dramaturgi (Sernhede, 2001).

Även om utvärderingen handlar om en specifik verksamhet i en skola, är

det av stort värde att bostadsområdet, ungdomarnas situation i det senmo- derna och det mångkulturella samhället kan få utgöra resonansbotten till diskussionen om ungdomsteamet. Att alltför snävt fokusera på gruppen, utan att se den i sitt sammanhang är med en metafor samma som om bilreparat- ören enbart skulle justera bromsarna på en bil där motorn har svårt att ens dra bilen framåt.

Om man ska kunna förstå skolan som organisation måste man studera samtliga yrkesgrupper som verkar inom skolans ram, inte bara lärare och skolledare (Berg, Groth, Nytell, & Söderberg, 1999). De andra grupperna är inte bara kring- eller extra stödpersonal, utan bidrar alla till att konstruera vad skolan är och bör vara. Skola är så att säga resultatet av hur alla dessa olika aktörer gör skola (självfallet inkluderat elever och föräldrar med fle- ra). Detta gemensamma gestaltande av skola är naturligtvis inget som upp- finns på nytt för varje dag, utan sker med hjälp av kulturella idéer om vad skola är, i relation till materiella förutsättningar såsom befolkningsstruktur, formella och informella regler såsom betygskrav, professionell praxis och inom olika organisatoriska ramar. Allt detta medför, trots att skolan i prak- tiken uppstår genom att den praktiseras, tämligen sega och trögrörliga struk- turer. Det är inte helt omöjligt att ju mer etablerat ungdomsteamet blir på skolan, desto mer kommer det att påverka inte bara vad som sker i praktiken på Bergsjöskolan, utan också idén om vad skolans roll i det lokala samhället kan och bör vara. Med denna utgångspunkt blir skolan bara ett av många sammanhang där lärande sker, samtidigt som detta lärande sker med ut- gångspunkt i en förståelse av en större del av elevernas liv och erfarenheter (Säljö, 2000).

Utvecklingsarbete i projekt eller annan organisationsform antas ge den ordinarie verksamheten viktigt förnyelsekapital. En sådan befruktning har dock visat sig vara långt ifrån regelmässig eller okomplicerad (Johansson, Löfström, & Ohlsson, 2000). När det handlar om förebyggande arbete riktat till ungdomar har målsättningen att utveckla samverkan mellan olika yrkes- grupper varit som en projektens minsta gemensamma nämnare (Sahlin, 1992).

Många av dessa har dock vittnat om hur svårt det varit att utveckla en god samverkan, trots att de allra flesta aktörer ställer sig bakom själva idén.

Danermark (1999) menar att vi ofta förklarar misslyckad samverkan med

bristande personkemi. Även om den kan ha en viss betydelse så leder det oss

att söka på fel ställe. Istället måste vi undersöka vad det är som komplicerar

samverkan på ett organisations- och yrkesrollsplan. Olika organisationer

och skilda professioner skapar olika sätt att förstå verkligheten på och ger de

anställda olika mandat att handla på. Dessa antaganden om verkligheten

handlar bland annat om hur de problem de anställda arbetar med bäst ska

förstås och vad man bör göra åt dem. I vissa fall är dessa motstridiga, även om de inte lyfts fram. Detta kan innebära att de anställda uppfattar ett hot mot den professionella integriteten och den organisatoriska friheten.

Hasenfeld (1983; 1992) menar att ”människovårdande” verksamheter (socialtjänst, skola, sjukhus med flera) organiseras i förhållande till en rad osäkerheter omkring hur ”råmaterialet” (klienten, eleven etc.) ska uppfattas och behandlas. Dessa osäkerheter är en naturlig följd av verklighetens kom- plexitet, där bland annat frågan om orsak och verkan är mycket svårare att bestämma än i till exempel kliniska laboratorieförsök. Det är med andra ord svårt att bevisa att det bästa för att hjälpa bråkstaken Kalle är att ge familjen terapi, eller ge honom extra stödundervisning för att han ska komma ikapp kamraterna. Detta innebär att verksamheterna måste göra antaganden om verkligheten, om klienten, eleven etc. och den professionella aktörens rela- tion till dem. De professionella aktörerna urskiljs från varandra bland annat genom att de bekänner sig till delvis olika sådana (i högsta grad moraliska) antaganden. Det är viktigt att påpeka att dessa antaganden inte är några halvdana och hastigt framkastade idéer, eller konstruktioner aktörerna ska- par ”mot bättre vetande”, utan är förpliktelser till en övertygelse som prö- vats mot andra och gäller ”tills vidare”. Utan någon form av förpliktelse skulle det vara omöjligt att handla i en organisation. Genom organiseringen sätts gränser för vilka antaganden som anses giltiga inom och utom en verk- samhet. Den kommer därför att ha stor betydelse för utvecklingen av en professionell identitet. När man ska förstå utvecklingsarbete där samverkan ingår är organiseringen därför av alldeles särskild betydelse att studera. Det räcker inte att studera olika visionära idéer som en verksamhet tillägnas om vad den bör och kan vara i förhållande till andra.

Organiseringen av ungdomsteamet hör alltså intimt samman med de anställdas yrkesidentitet och deras visioner om vad arbetet kan innebära.

Den professionella identiteten formas i relation till idéer om vad arbetet upp-

fattas vara, hur det bör vara och hur det organiseras. När organisationen

gungar för ungdomsteamet är det alltså inte bara frågan om att verksamhe-

tens ”produktion” försvåras. Det är ett mer omfattande hot riktat mot såväl

denna produktion som den övergripande bestämningen av den

.

Figur 1. Den professionella identiteten.

Organiseringen av ungdomsteamet påverkar dess ”vision”, dess identitets- skapande moment, dess ”produktion” och dess relation till dess ”råvara”, alltså till de ungdomar som verksamheten är till för. Figuren ovan vill visa att råvaruförädlingen, som betecknar arbetet med ungdomarna, anknyter från motsatt sida till den professionella identiteten i förhållande till utveck- lingssidans ”visioner”. Orsaken till detta är att produktionen av visioner och råvaruförädlingen följer delvis olika logiker. Medan råvaruförädlingen gyn- nas av att kunskap och teknologier är klara och att tydliga strukturer och rutiner finns för olika sorters problem, är visionsproduktionen snarare en följd av en problematisering av det förhärskande och sökande efter att gå utöver dess invanda bestämningar. Den professionella identiteten konstrue- ras därtill i relation till andra grupper och att det kan ses som att olika professioner gör anspråk på olika kunskaps- och handlingsterritorier.

Syfte och Frågeställningar

Syftet med denna utvärdering av ungdomsteamet är att söka besvara hur man kan utveckla ett förebyggande arbete med skolan som utgångspunkt.

En fråga som stadsdelsförvaltningen i Bergsjön ville ha svar på när ut-

värderingen diskuterades var vad man kunde lära sig omkring organisa-

tionsfrågor, inte minst mot bakgrund av att i stort sett hela första gruppen

ungdomsteam slutade. Fanns det något sätt att organisera ett utvecklingsar-

bete som kunde ge ökad stabilitet och stöd åt den personalen? Man hade

också konstaterat att samverkan mellan lärargruppen och ungdomsteamet

inte fungerade tillfredsställande. Det fanns många olika förväntningar och

olika yrkesspråk. Är satsningar som ungdomsteamet dömda att misslyckas eller finns det vägar att nå fram till ett annat slags samarbete? Ungdomstea- met är en stor personalgrupp när det handlar om förebyggande satsningar.

Arbetsuppgifterna är vida, alltifrån fritidsverksamhet till behandlande och stödjande samtal med unga i kris. Vad kommer ut av en sådan satsning? Ger det upphov till nya, kreativa lösningar och metoder? En särskild tonvikt ska ungdomsteamet lägga vid gruppen ungdom i riskzon. Vad innebär detta i praktiken? Kommer de anställda i kontakt med denna grupp och hur i så fall? Det första ungdomsteamet initierades uppifrån, vilket bland annat inne- bar att man inte efterfrågade hur den viktiga lärargruppen uppfattade beho- vet på skolan. Inför det andra ungdomsteamet gjordes detta på ett annat sätt.

Kvarstår gör dock gruppen unga; vad de anser behövs, vad de menar att ungdomsteamet bör göra och inte minst hur riskzonsgruppen uppfattar verk- samheten.

1. Vad har projektet inneburit för de ungas behov av psykosocialt stöd?

2. Hur fungerar organisationen av ungdomsteamet?

3. Hur ser de olika intressenterna av ledning, personal och unga på behovet av ungdomsteamet och dess uppgifter?

4. Hur fungerar samverkan mellan yrkesgrupperna?

5. Vad innebär ungdomsteamet för metodutveckling av det förebyggande ar- betet?

Metod

Utvärdering av sociala program har en relativt lång historia. Utvärderingar- nas ”guldålder” inleds med socialpolitiska satsningar i 1930-talets USA och blommar som mest intensivt under 1960-talet (Björkenmarken, 1995). Presi- denterna Roosevelts ”New Deal” och senare Kennedys och särskilt Johnsons

”War against poverty” syftade till att reformera socialpolitiken och var in-

timt förknippade med tanken på utvärdering. Politiken skulle ange riktning-

en för program vars effektivitet skulle prövas i verkligheten. Resultatet av

denna prövning skulle därefter bli underlag för justeringar av programmens

inriktning och för prioriteringar mellan olika satsningar. I Sverige har utvär-

derare inom utbildningssystemet varit något av pionjärer, inte minst genom

Sigbritt Franke-Wikbergs insatser. Mycket av praktik och teoriutveckling

har annars skett inom statsvetenskap där Evert Vedungs bok ”Utvärdering i

politik och förvaltning” (Vedung, 1998) har blivit en självklar läsning för

den som vill skaffa sig en bred överblick över olika inriktning av utvärde-

ring

. Även inom socialt arbete finns en viss tradition genom arbeten av

bland andra Bengt Eriksson och Per-Åke Karlsson (1990), Stefan Morén (1996) och forskare knutna till socialt arbete vid Lunds universitet (Eliasson, Levin, Meeuwisse, & Sunesson, 1990). I diskussionen om ”den kunskapsbaserade socialtjänsten” (Socialstyrelsen, 2001) aktualiserade Socialstyrelsen återigen en diskussion som hade en tydlig koppling till utvärdering. I en inledande debattartikel i Dagens Nyheter

tecknades en bild av en socialtjänst som famlade i blindo och saknade kunskap om vad olika satsningar ledde till.

Det är etiskt tveksamt och inte professionellt att bedriva socialt arbete, och speciellt utvecklingsarbete, utan att man bemödar sig att ta reda på dess resultat, menade man. Oavsett hur man ställer sig i denna diskussion, kan man konstatera att utvärderingar återigen blivit ”högsta mode”, när man ser till vad centrala aktörer vill se

.

Utvärderingen av ungdomsteamet innefattar dels målbaserade frågeställ- ningar och dels processbaserade (Vedung, 1998). De första handlar om att jag vill mäta om satsningen har haft effekter i förhållande till den uttalade målsättningen. I första hand handlar detta om effekter bland ungdomarna och i andra hand i samverkan mellan yrkesgrupper. De andra, processinrik- tade, innebär att jag velat följa utvecklingen av satsningen för att beskriva mönster, generella svårigheter och faser i utvecklingen av verksamheten. De två angreppssätten kan komplettera varandra genom att utvidga den målba- serade utvärderingens snäva inriktning på det som programmet uttalar som mål, samtidigt som utvärderingen tar fasta på det demokratiskt rimliga i att måluppfyllelse på något sätt granskas i en utvärdering (Eriksson & Karlsson, 1998). Formen för utvärderingen har stora likheter med en intressentutvärde- ring genom att jag försökt fånga olika intressenters uppfattning om ung- domsteamet. Dessa intressenter är förvaltningsledning, socialtjänstens ung- domsenhet, lärare, eleverna och ungdomsteamets medlemmar själva. Mål- utvärderingen är baserad på dels vad olika intressenter uppfattar att ung- domsteamet uppnått, dels ungdomsteamets egna uppfattningar och dels mina iakttagelser.

Jag har använt både kvalitativa och kvantitativa metoder. De första ge- nom kvalitativa intervjuer i grupp och enskilt (Kvale, 1997), observationer i miljön på Bergsjöskolan och spontana samtal med elever och anställda (Mar- low, 1998), och de andra genom enkäter till lärare och elever (Trost, 1994).

Enkäterna har delats ut vid två tillfällen till samtliga elever och lärare, i

december 2000 och december 2001. Enkäten till eleverna innehöll 27 frågor

med fasta svarsalternativ indelade i avsnitten bakgrund/familjeförhållanden,

ungdomsteamet, framtidstro, uppfattade problem, fritidssituation, vilja till

att förändra sitt liv, förtroende för offentliga institutioner och tankar om

Bergsjön. En öppen fråga avslutade enkäten. De ombads i denna öppna frå-

ga att fritt skriva ner tankar om Bergsjön, ungdomsteamet eller Bergsjösko- lan. Utdelning och insamling av enkäten administrerades av lärare. Enkäten innehöll inga direkta frågor om skoltrivsel då dessa ingår i en näraliggande undersökning inom Göteborgs kommun (balanserade styrkort). Förutom en fråga om skolfrukosten är enkäten identisk mellan åren. Enkäten besvarades 2001 av 332 elever vilket innebär 85 procents svarsfrekvens. Bortfallet för- klaras i första hand av sjukdom, annan frånvaro och att två av sju klasser för nyanlända ungdomar till Sverige inte besvarade enkäten på grund av språk- svårigheter

.

Enkäten till lärarna var helt identisk med den som besvarades år 2000.

Enkäten bestod av sju frågor, varav en var öppen där olika tankar och idéer om ungdomsteamet kunde formuleras fritt. Två av frågorna var indelade i tio påståendesatser. Svarsfrekvensen var ca 73 procent år 2001 mot ca 57 procent året innan. Enkäterna fördelades och samlades in av ledarna för arbetslagen. Inga systematiska eller slumpmässiga fel har kunnat konstate- ras för år 2001, utan bortfallet förklaras av olika former av frånvaro såsom sjukdom, utbildning och liknande.

Enskilda intervjuer med medarbetare i ungdomsteamet såväl som grupp- intervjuer med hela och delar av ungdomsteamet och socialsekreterare vid ungdomsenheten har följt en semistrukturerad metod. Detta innebär att jag försökt skapa ett naturligt samtalsklimat kring vissa teman. Frågor och te- man som dykt upp under intervjutillfället har följts upp. I gruppintervjuerna kunde deltagarna fylla på där den ena hade slutat, komma med invändning- ar och inspireras av varandra. Min roll var att föra samtalet vidare enligt de teman jag var intresserad av, samt att kontrollera tolkningar jag gjorde och då få höra deras associationer omkring dessa.

1 Denna framträder i form av moraliska värden och professionella visioner. Detta hot kommer naturligtvis att gälla olika för olika yrkesgrupper. Ju större anspråk på egen idéproduktion en viss profession har och ju större tillägnelser av förhoppningar man givit till projektet, desto större blir det uppfattade hotet.

2 Se även antologin ”Från sanningssökande till styrmedel”

(Rombach & Sahlin-Andersson, 1995)

3 Socialstyrelsens generaldirektör Kerstin Wigzell och överdirektör Lars Pettersson med ansvar för socialtjänstfrågor i en uppmärksammad debattartikel i DN 991006.

4 Det som förts fram i debatten är behovet av ”evidensbaserad” kunskap, vilket innebär att man främst vill se utvärderingar genom så kallade kontrollerade studier med kontrollgrupper.

5 Materialet bearbetades statistiskt med SPSS 11.0 (även om det inte återfinns några mer avancerade

”körningar”). Empirin från det öppna svarsalternativet har bearbetats med hjälp av analysprogrammet för kvalitativt material QSR NVivo version 1.3. Användningen av programmet begränsar sig här till en indelning av materialet i olika kategorier.

Ungdomarna om ungdomsteamet

I detta kapitel ska vi försöka få en bild av ungdomarna på Bergsjöskolan.

Hur uppfattar de skolan, bostadsområdet i allmänhet och ungdomsteamet och dess olika verksamheter i synnerhet?

Jag kommer att försöka relatera resonemang om det egna bostadsområdet och skolan till ungdomarnas iden- titetsprojekt genom att börja med något konkret och näraliggande – i det möjliga eller omöjliga att kunna få en vit julgran…

Bland vita granar och gulliga toaletter

– Byta gardiner i alla salar.

Köpa ny stereo till Caféet.

Köpa paj med vaniljsås till Caféet.

Sälja te eller kaffe, läsk i Caféet.

Städa datasalen varje dag och se till att nästa grupp som ska ha salen, då är den ren och har ren luft (öppna fönstret).

I matsalen borde de också byta gardinen vid scenen, nåt fint, vackert och se till att vi får en stor tjock julgran till jul (helst vit gran med glitter och kulor och falska julpresenter).

Flicka i nionde klass

En stor tjock julgran, helst vit med glitter och kulor och falska julpresenter…

tänk om den en morgon bara stod där. Ungdomarna skulle, när de ställde sig i kön till matserveringen, nästan bländas av det starka skenet från granens alla lampor som reflekterades av dess glittrande vita barr. En symbol hade landat med vittnesbörd inte bara om julens högtid, utan främst med budska- pet om att miljön omkring eleverna också är ett sätt att visa deras värde. Om ungdomarna skulle få inflytande över skolans budget skulle annars VVS- installatörer och kakelsättare ha anledning att känna tillförsikt. Det tydli- gast formulerade önskemålet bland eleverna är nämligen en upprustning av toaletterna:

– Jag tycker att toaletterna är dåliga, de är mycket smutsiga. Jag vill att det blir bra i Bergsjöskolan.

Flicka i förberedelseklass

– Att eleverna kanske skulle kunna få vara med och måla om toaletterna och sätta upp några gulliga tapeter. Och eftersom eleverna tycker att det är roligt att klottra överallt kanske man kunde tänka sig att skaffa en vägg som alla klotternödiga barn kan klottra på!

Flicka i sjunde klass

Eftersom Bergsjöskolan står inför en ombyggnad och renovering finns det all anledning att dröja en stund vid dessa uttryck. Ungdomarna menar att den miljö de vistas i är viktig. Den första grunden är estetisk. Även om ungdo- marna självklart har olika uppfattningar om vad som är fint, är det många som lyfter fram miljöns betydelse för deras känsla av tillfredsställelse och värde. Miljön framstår som en tydlig värdering av dem som vistas där. Att växa upp i en förort som många har en uppfattning om, uppmanar ungdo- marna till att reflektera och förhålla sig till bostadsområdet i deras identi- tetskonstruktion. Om man bor i ett område som så ofta framställs i negativ dager, vem uppfattas man då som och hur förhåller man sig till det? ”In- vandrarförorten” som ofta associeras med utanförskap, våld och vandalism med mera blir alltså till ett inte oväsentligt material för den komplexa pro- cess i vilken ungdomarnas identitet utvecklas. Ove Sernhede (Sernhede, 2001, s. 213-233) menar att det finns tecken som tyder på att olika former av ut- tryck för det egna bostadsområdet blir en slags förtätad symbol för ett sökan- de efter identitet i en samtidigt splittrad och globaliserad värld. Om de unga Hip Hop-artisterna i Hammarkullen säger han att ”det finns bland de unga män jag mött ett starkt behov av att ladda och uppvärdera såväl den fysiska miljön som den lokala ungdomsgemenskapen” (s. 223). Bostadsområdet är också en social markör, en representation för ett större betydelsefält (Chaib

& Orfali, 1995) som byggs upp genom skillnader och likheter till andra bostadsområden. Bergsjön ger alltså material till ungdomarnas identitets- konstruktion, vilket upprättar skillnader och likheter mellan mig och ”de andra”. Dessa skillnader och likheter skulle inte vara så komplexa att hante- ra om de inte också lades vid sidan av ett värderingssystem som upprättar hierarkier mellan det eftersträvansvärda och det avskydda och mellan det höga och det låga (Bourdieu, 1993). Man kan se ungdomarnas uttalanden om miljöns betydelse i detta ljus. Miljön blir så att säga välsignad med talets gåva och säger till ungdomarna vad de är värda i förhållande till de andra.

Göra skolan häftigare, coolare, finare. För ibland kommer elever från an- dra skolor, man skäms för att skolan inte är fin. Andra skolor har soffor, finare väggar, snyggare skåp, bättre musik. Skolan målar ju toaletterna, kan man inte måla skåpen i olika färger som Hjällboskolan har? Hallå, jag tycker jag skriver detta i onödan, för skolan gör ju ändå inget, visst har jag

rätt? Ni kommer använda samma ursäkt som ni alltid gör, ”Vi har inga pengar”. Rätta mig om jag har fel, men det kan ni inte, för jag har rätt. Ta ert ansvar! Snygga till skolan!

Pojke i åttonde klass

Det är en stor grupp flickor bland dem som önskar en renovering av toalet- terna. Det är väl närmast kulturell common sense att för flickor och kvinnor är toaletten en sorts social inrättning, medan den för pojkar och män är en mer individuell anordning. Det är kanske inte bara på restaurang som toalet- ten kan ses ett förrum till det offentliga, där kvinnor tillsammans med vänin- nor kan förbereda sin entré i det öppna rummet, relatera erfarenheter, ge råd och förhållningssätt om relationer och inte minst för en stund dra sig tillbaka från spelet mellan könen

. Med Goffman (1959/1990) skulle man kunna lik- na toaletterna vid en bakre region, där aktörerna kan hämta sig och samti- digt förbereda sig för framträdandet i en social roll i den främre regionen. En skola är en plats för intensiv offentlig socialitet. Det finns få ställen att dra sig undan till och i ”skyddat rum” få återhämta och förbereda sig för återin- träde på den offentliga arenan enskilt eller tillsammans med vän eller vänin- na. Den tyske socialisationsforskaren Thomas Ziehe (Ziehe, 1986, 1989) har lyft fram ungdomars behov av ”frirum”. Dessa rum är platser i relativ frihet från kontroll från vuxna och den kommersialiserade varuindustrin. De erbju- der en möjlighet för ungdomarna att i avskildhet dra sig undan för att skapa förståelse av omgivningen, vuxenvärlden och hur framtiden ska bli möjlig.

Detta kopplar han samman med en kultur som ständigt, inte minst genom skolsystemet, framhäver det progressiva framför det regressiva. Alltså, ny kunskapsinlärning framför befästande av det som man kan, nya erfarenheter istället för att få insikt om betydelsen av de man redan har etc. Poängen med denna diskussion är att alla har ett behov av balans mellan dessa poler;

mellan det som skrider över mot det nya och det som vilar i det bekanta om

man ska vara tillfreds med sig själv och utvecklas gott. Detta gäller i särskilt

hög grad i tonåren då hela personen är satt i en omdaningsprocess. För att

avsluta kan sägas att var och en som besökt Bergsjöskolan och då gått på en

av elevernas toaletter, förmodligen inte skulle ha svårt att ställa sig bakom

elevernas önskemål. Toaletterna ligger i ett block om fem på ömse sidor. De

är så små att det knappast går in fler än en person åt gången (om ens det). Ett

par sådana block finns i korridoren. Färgerna varierar, åtminstone när enkä-

ten fylldes i, från rött till grönt vilket ger ett tämligen mörkt intryck.

”Lite hårdare straff och bättre säkerhet”

En flicka från Somalia ger uttryck för vad hon menar skulle förbättra situa- tionen i Bergsjön. Lite hårdare straff, en mer synlig polis så att man kunde känna sig helt trygg i området. Även om tre fjärdedelar av ungdomarna menar att de trivs i Bergsjön, vill samtidigt många ha lite mer ”ordning och reda”. Flera skriver att bråkstakarna, de som drogar, vandaliserar och stäl- ler till det inte längre skall få dominera i området. De andra som vill kämpa måste få chansen. Uttalandena andas en frustration över att ständigt behöva hantera det som bostadsområdet både som symbolisk och som faktisk reali- tet ställer dem inför. De allra flesta vill vare sig i verkligheten möta eller överhuvudtaget förknippas med företeelser som den omtalade maffialiknan- de organisationen Original Gangsters, som kommer från området.

Ändå går det inte att komma undan känslan av osäkerhet. Detta genere- rar å ena sidan en önskan hos knappa två tredjedelar av eleverna att engage- ra sig för att Bergsjön skall bli bra att växa upp i, å andra sidan en uppfatt- ning hos en lika stor grupp att ”folk i allmänhet” inte visar dem som bor i Bergsjön tillräcklig respekt. Över en fjärdedel av eleverna menade dessutom att man har sämre chanser att lyckas i livet om man kommer från Bergsjön.

Samtidigt menade åtta av tio att det är upp till en själv om man lyckas eller inte. Samma antal, åtta av tio, trodde också att det skulle gå bra för dem i framtiden och ytterligare två av tio att det skulle gå ”sådär”. Endast två procent trodde att det skulle gå dåligt.

Ungdomarna uppfattar alltså att de har en tuffare väg i framtiden än många andra. Samtidigt menar de att det är en väg de i största utsträckning måste erövra själva. Det skulle självklart dock vara en hjälp på vägen om det hade lugnat sig i området.

. Kampen för att Bergsjön inte skall vara en belastning för ungdomarna är dock såväl en kamp för bättre strukturella villkor, med tillgång till arbete, utbildning, social service med mera, som en symbolisk kamp som handlar om vem som har rätten att definiera hur ett område ska beskrivas och vad som behöver göras (Bourdieu, 1977).

Om inte alla snackade skit om Bergsjöskolan. Barnen här behöver hjälp från människor. De blir inte bättre om man säger till dem att de är dåliga.

Flicka i sjunde klass

Parallellt med krav på hårdare tag och ordning och reda, visar många av

ungdomarna ett starkt socialt ansvarstagande, inte minst genom att knappt

tre fjärdedelar av eleverna menade att ungdomsteamet i första hand ska pri-

oritera de ungdomar som har det svårt på olika sätt (detta är en ökning på 10

procent sedan år 2000).

Att lärarna ska bry sig lite mer om eleverna! Att man ska öppna fler ställen här i Bergsjön där de ungdomar kan gå till dem som har det svårt som snor, krossar, knarkar osv. Ett ställe där de kan lära sig att sluta med droger, tjuva och våld. T ex fritidsgårdar från 15 år och uppåt, sådana slags ställen.

Flicka i sjunde klass

Ungdomarna om Ungdomsteamet

Lyssna på UNGDOMARNA! Viktigt, viktigt, MYCKET viktigt!

Pojke i nionde klass

En pojke i nionde klass ger uttryck för vad som nästan var som ett mantra under 1990-talets olika projektstöd – ungdomars delaktighet (Sahlin, 1992).

Om man då skulle lyssna på ungdomarna så som de formulerat sig i enkät- ens öppna svarsalternativ skulle man få en hel del konkreta förslag på saker som ungdomarna tycker skulle kunna förbättras i skolan och i bostadsområ- det, såsom fler fotbollsturneringar, godare mat i bamba, fler studiebesök och mer varierad undervisning.

Eleverna tillfrågades i enkäten både om konkreta verksamheter och om delaktighetsfrågor. I figur 2 redovisas hur eleverna prioriterade bland ung- domsteamets uppgifter. Staplarna visar en jämförelse mellan undersökning- en år 2000 och år 2001. Det är som synes inga stora förändringar mellan åren, men några omflyttningar finns. Hjälp till läxläsning visar sig ha stigit i popularitet och är den tredje högst rankade uppgiften. De två delaktighets-

Figur 2. Elevernas rangordning av ungdomsteamets uppgifter.

frågorna har tappat något i popularitet (hjälp till egenorganisering och att arbeta så att ungdomarna kan få mer att säga till om). Ett bestående resultat mellan åren är att ungdomsteamet ska prioritera arbetet direkt med ungdo- marna, enligt eleverna. I första hand handlar det om att prioritera de ungdo- mar som har det svårt och i andra hand att arrangera roliga aktiviteter, såsom turneringar av olika slag, dataundervisning eller tillgång till datasal.

Ytterst få av eleverna prioriterar däremot att ungdomsteamet engagerar sig för att få fler föräldrar att komma till skolan.

Ungdomsteamet en resurs för allt fler

Även om eleverna i stor utsträckning menar att ungdomsteamet ska vara till för dem som har det svårt, är det inte säkert att de ser verksamheten som en möjlig resurs för dem själva. Det underlättar oftast för ungdomar att söka hjälp hos någon om de känner personen. Låt vara att vissa frågor lättare kan diskuteras med någon som är lite mer utanförstående

, men generellt sett är förtroendet för personen och verksamheten en viktig del för att etablera en kontakt. Att känna till en person är ju dock bara första steget. Nästa steg är hur denna kontakt ser ut, särskilt om ungdomen hyser förtroende för perso- nen eller inte. Därefter kan man tänka sig att de ungdomar som haft mer omfattande kontakt med ungdomsteamet är viktiga informationsspridare.

Goda respektive dåliga erfarenheter av ungdomsteamet sprids bland elever- na, vilket successivt bidrar till att tilltro stärks eller försvagas. Det är väl känt från marknadsföringsbranschen att de dåliga erfarenheterna har en säll- synt förmåga att ”få vingar”.

Figur 3 är en sammanställning av tre frågor, för det första av hur många som anser sig känna ungdomsteamet bra, för det andra hur många som skul- le söka hjälp hos dem (oavsett vad det handlar om) och för det tredje hur många som är positiva till det stöd (kontakt med elevvården) de fått. Det visar sig att det är en dramatisk ökning när det gäller de två första variabler- na. Andelen som känner ungdomsteamet bra har ökat med knappt 78 procent till knappt 40 procent av eleverna och andelen som skulle kunna söka hjälp med 52 procent, även det till att omfatta knappt 40 procent. Den tredje vari- abeln behandlar ju specifikt de som varit i kontakt med kuratorer eller soci- alsekreterare. Även här visas en viss ökning, drygt 80 procent nöjda. Detta torde förklaras av det redan höga värdet för år 2000. År 2001 uppger också en större andel av eleverna, 25 procent (79 elever), att de haft kontakt med elevvården mot drygt 15 procent året innan.

Även om man bör sträva efter att höja dessa redan positiva resultat ytter-

ligare, kan det vara så att en grupp av dem som inte svarat att de skulle

kunna söka hjälp av ungdomsteamet gör det för att det inte ser sig som i behov av hjälp, alternativt skulle söka hjälp någon annanstans. Vidare är det en viss omstart varje läsår, då sjuorna är nya och till stor del obekanta med ungdomsteamet. När undersökningen gjordes 2001, hade dock förebyg- garna inom ungdomsteamet deltagit i introduktionen av sjuorna.

Den öppna skolan

Den öppna skolan är en eftermiddags- och kvällsverksamhet förlagd till sko- lans lokaler. I verksamheten arbetar dels

fritidsledare och dels socialarbetare från ungdomsteamet. Även lärare deltar i verk- samheten och då genom stöd till läxläs- ning. Ungdomarna kan umgås med sina kamrater, spela biljard, surfa på Internet, delta i kill- och tjejgrupper med mera.

Verksamheten visar sig locka en tämligen stor del av eleverna på skolan. Om man räknar de som ofta går dit, de som går till verksamheten en eller flera gånger per vecka och därmed de andra som sällanbe- sökare framkommer en stor ökning mel- lan undersökningarna. År 2001 är grup- perna i princip lika stora, medan det året innan endast var en tredjedel som besökte verksamheten ofta.

När man vidare ser till vad ungdomar-

Figur 3. Ungdomarnas motivation till att söka hjälp hos ungdomsteamet.

Figur 4. Andel elever som besöker den öppna skolan.

na gör när de är på den öppna skolan, finns några intressanta förändringar mellan åren. Det viktigaste skälet till att ungdomarna går till verksamheten är alltjämt för att träffa sina kamrater. Därefter finns dock två förändringar;

nämligen att man faktiskt kan lära sig saker och få delta i roliga aktiviteter.

Detta var ju också något som redovisades ovan som ungdomarna starkt öns- kade att ungdomsteamet skulle arbeta med. En stor grupp av dem som lärt sig saker, är de som lärt sig mer om data.

Figur 5. Vad gör ungdomarna på den öppna skolan?

Frukost på skolan – en lugn stund tillsammans med kompisarna Eleverna har möjlighet att äta frukost på skolan. Tanken är att de inte ska slarva med näringsintaget, utan få energi så att de ska orka med skoldagen och i övrigt få möjlighet till att starta dagen på ett lugnt sätt. I enkäten uppger 80 elever (26 procent) att de åtminstone ibland äter frukost på skolan.

Eleverna uppger att skälen till att de äter frukost på skolan främst är att det är roligare att äta med kompisarna och att det ger en skön stund på morgo- nen. Tidspressen spelar också in eftersom de slipper duka fram och av fru- kosten hemma och de kan då sova lite längre på morgonen. Ytterst få uppger att de inte alltid har mat hemma eller att föräldrarna på något sätt skulle tvinga dem att äta på skolan.

Jag presenterade detta resultat för ungdomsteamet som plötsligt insåg att

deras föreställningar om vad de gjorde inte alltid överstämde med vad ung- domarna tyckte att de fick ut. Härmed inte sagt att det skulle vara sämre eller mindre viktigt, eller att det inte finns andra nyanser i det ungdomarna uttrycker som ”roligare”.

Torbjörn: Svaret från eleverna var att det är roligare.

Arbetsledare: Än att äta hemma alltså?

Skolsköterska: Roligare!? (Sagt med viss bestörtning) Torbjörn: Att äta med sina kompisar.

(Flera börjar skratta) Förebyggare: Ja, det är klart.

(Börjar inse hur man som anställd ibland glömmer av vad som är viktigt för ungdomarna och vilken betydelse olika saker har för dem). (Skrattar högt) Så tror vi att vi gör en sån fin insats, ni vet ”å vad socialt”,

(Flera instämmer och förstärker och det blir svårt att höra de enskilda rösterna)

vi tror att de inte har mat hemma så känner vi oss som jungfru Maria så är det … (…)

Skolsköterska: Men dom blir ju mätta på köpet, så det är väl bara att va glad.

(Konstaterande att trots att man fått omvärdera varför eleverna äter fru- kost, är det ändå bra utifrån andra utgångspunkter – de får ju näring i sig så de orkar med skoldagen. Hon säger senare också att det verkar som att det blivit mindre Alvedon vid 11-tiden sedan frukosten började).

Att få en skön stund på morgonen är säkert viktigt för många, även om de i

princip skulle kunna äta hemma. Det blir en slags mjukstart på morgonen,

där man tillsammans med sina kamrater kan stressa av i ett annat klimat än

den ofta mer pressande skoldagen. Flera elever kommer dessutom till frukos-

ten kvart över sju trots att de kanske inte börjar förrän vid nio. Det är inte

orimligt att tänka sig att frukosten har stor betydelse för dem som lever i

familjer som lider av psykosocial stress. För dem kan en mjukstart på mor-

gonen innebära en annan möjlighet, nämligen att samla ihop sig och slapp-

na av och kommunicera på ett mjukt sätt med sina kamrater. Detta gäller

kanske speciellt för de elever som själva uppvisar olika psykosomatiska symp-

tom, se nedan. Hälften av dessa äter frukost på skolan. Det är i och för sig

inte en större grupp än 24 elever.

Färre ungdomar i svårigheter

Det är inte helt enkelt att kartlägga hur många ungdomar som egentligen har olika typer av svårigheter. Särskilt svårt är det naturligtvis att ta reda på hur många som gör olika former av olagliga aktiviteter. I och med att stu- dien riktar in sig på att utvärdera ungdomsteamet, valde jag att ställa frågor utifrån om de ville förändra ett eller flera av ett uppräknat antal problem (samt ett öppet svarsalternativ). Dessa var relaterade till ungdomarnas häl- sa, familjesituation, psykiskt välbefinnande, kamratrelationer, om de gjorde brott eller tog droger. Analysen av enkäten koncentrerades till två grupper.

För det första en grupp som jag kallar för utagerande, vilket innebär att de uppgivit att de vill ha hjälp med att sluta göra brott och/eller ta droger. Att de uppgivit att de vill ha hjälp torde ju vara en positiv ingång för ungdoms- teamet. Den andra gruppen kallar jag för psykosomatiserande. Denna har uppgivit att de flera gånger per vecka, eller i stort sett varje dag, besvärats av ett eller flera problem; ont i magen, haft svårt att sova, känt sig nere varit

”deppiga” eller känt sig oroliga och rastlösa.

Figur 6 visar för det första att det finns en minskning i, den uppgivna, problemtyngden mellan åren 2000 och 2001. Andelen ungdomar som uppger att de besvärats av psykosomatiska svårigheter var 36 procent år 2000, vil- ket minskats år 2001 till 28 procent (17 procent uppger att de besväras i stort sett dagligen). I den utagerade gruppens andel har minskat från 11 till 6 pro- cent.

Figur 6. Andel utagerande elever och elever med

psykosomatiska besvär.

Även om gruppen som besväras av psykosomatiska problem har mins- kat, är det fortfarande en tredjedel av eleverna som säger att de besväras av detta. Gruppen består av ungefär lika fördelning flickor och pojkar. Fördel- ningen mellan åldersgrupperna är också ungefär lika. En stor grupp av dessa ungdomar säger också att de ”mår dåligt” (deppig, ledsen eller liknande) och vill känna sig bättre, drygt 40 procent mot knappt 5 procent i den grupp som inte besväras av dessa problem. I en undersökning som genomfördes 1998 av 6 400 högstadieungdomar i Västra Götaland (Rubinstein, Kruuse, &

Swedenfeldt, 1999) tillfrågades ungdomarna om liknande besvär. År 2001 är det ungefär lika många ungdomar på Bergsjöskolan som besväras av psyko- somatiska problem som gymnasieungdomar i Västra Götaland. Det är bara när det gäller sömnproblem som fler Bergsjöungdomar uppger att de har problem

. Även om andelen ungdomar som besväras av dessa problem inte är högre än i länet i genomsnitt, så betyder det inte att det inte är problema- tiskt. Snarare pekar det på ett större och mer generellt (folkhälso-) problem i samhället.

Glädjande nog har de med psykosomatiska besvär i högre uträckning varit i kontakt med elevvården (drygt fyra av tio) än andra elever. Däremot skulle något färre kunna tänka sig att söka hjälp från ungdomsteamet i den- na grupp jämfört med de utan dessa problem.

Figur 7. Elever med psykosomatiska besvär – kontakt med elevvård.

En stor grupp av eleverna skulle inte välja att tala med vuxna om de fick personliga bekymmer. Figur 8 visar att en tredjedel av ”den besvärsfria”

gruppen inte skulle tala med vuxna och fyra av tio av dem som har dessa

besvär. De som väljer att tala med en vuxen person väljer i första hand de

egna föräldrarna eller släktingar, men många skulle också kunna tänka sig

att tala med en lärare. De ungdomar som har psykosomatiska besvär ser mer

sällan att de skulle tala med vuxna, förutom då det handlar om att tala med annan skolpersonal, alltså den grupp som ungdomsteamet tillhör. En tolk- ning av detta utfall är att lärarna för de allra flesta ungdomar är en första instans och den naturliga personen, om man vill tala med en vuxen utanför familjen. Annars är det en inte alltför vågad gissning att ungdomarna väljer att tala med sina kamrater i första hand och inte med vuxna. Att ungdomar- na med psykosomatiska besvär i lägre grad kan tänka sig att tala med vuxna kan möjligen vara ett uttryck för mer distanserade relationer till vuxna. Det- ta skulle till viss del åtminstone också kunna förklara varför de har dessa besvär.

Man kan också konstatera att lärare inte bara är den första instans som eleverna skulle kontakta, utan har tillsammans med skolsköterskan det hög- sta förtroendet när eleverna redovisar deras relation till några olika yrkes- grupper. Ungefär två tredjedelar av ungdomarna har högt förtroende för lä- rare och skolsköterska

.

När det gäller gruppen som uppger att de begår brott och/eller använder droger och vill sluta med det, kan man säga att de generellt sett har lägre förtroende för samhällets stödsystem. Det är dock en så liten grupp att det är svårt att uttala sig säkert. De har hur som helst oftare haft kontakt med elevvården och har i hög grad uppskattat det stöd de fått av dem (ca åtta av tio mycket positiva), även om många av dem (drygt hälften) blev ”tvingade”

att komma genom att de blev uppmanade av någon av kuratorerna eller socialsekreteraren. I den andra gruppen valde drygt hälften att själva ta kon- takt med denna del av elevvården.

Figur 8. Ungdomarnas uppfattning om de skulle tala med vuxna vid problem.

1 58 procent av de svarande var pojkar och således 42 procent flickor. 69 procent hade bott i Sverige längre än åtta år, 22 procent mellan två och åtta år och 9 procent upp till två år. Eleverna uppger att deras föräldrar kommit från 50 olika länder (inklusive Sverige). De största länderna är Sverige 14,6 %, Bosnien 10,6 %, Irak 9,3 %, Somalia 6,3 procent och Iran 5,6 %.

2 Citaten från ungdomarna är hämtade från ett av elevenkätens öppna svarsalternativ.

3 I och för sig måhända till förmån för ett spel inom det egna könet, men detta lämnar vi därhän för tillfället.

4 Det är också så att ungdomarna ligger helt i linje med preventionsforskningen när de talar om behovet av ”ordning och reda” i lokalsamhället och att vuxna faktisk reagerar

(för en genomgång av hälsobefrämjande strategier se Hagström, Redemo, & Bergman, 2000)

5 Jag tänker här på frågor av mer känslig natur såsom sex- och samlevnadsfrågor, där ungdomsmottagningarna har en viktig roll att spela. Det kan vara skönt att slippa stöta på den person i korridoren som man diskuterat sådana frågor med.

6 Sömnsvårigheter 21 procent i Bergsjön mot ca 14 procent i Västra Götaland, ofta magont i Bergsjön 8,3 procent och Västra Götaland 8 %, deppig/ledsen Bergsjön 15 procent och Västra Götaland 16 %.

7 Detta följs av förtroende för polisen med 55 %. Högt förtroende för socialtjänsten, kuratorer, skolvärdar, fritidsledare, skolledare och skolpsykolog varierade mellan knappt 40 procent för socialtjänsten till dryga 50 procent för skolledning.

Lärarna om ungdomsteamet

En huvudtanke bakom satsningen på ett ungdomsteam i Bergsjöskolan var att olika yrkesgrupper skulle samverka med varandra. Denna idé visade sig vara svår att gestalta i praktiken, inte minst på grund av att organisationen under första året var ny och inte förmådde hantera de konflikter som lätt uppstår i mötet mellan olika yrkesgrupper, särskilt när det handlar om barn eller ungdomar som far illa (Forkby, 2001). Oavsett om ungdomsteamet är en relativt stor arbetsgrupp, och på ett sätt utgör en inte obetydlig del av det som skapar Bergsjöskolan, arbetar man fortfarande på en mark som histo- riskt sett är ägd av en annan yrkesgrupp. Detta innebär att lärarna är en viktig referensgrupp när ungdomsteamet ska konstruera en identitet och ska- pa organisatoriskt handlingsutrymme.

På det stora hela har lärarna en mycket positiv bild av ungdomsteamet.

Som figur 9 visar har fler än fyra av fem en övergripande positiv eller myck- et positiv uppfattning. Man kan också se att inställningen förbättrats från året före, då knappt tre av fem hade en sådan positiv bild.

Figur 9. Lärarnas övergripande inställning till ungdomsteamet.

I det öppna svarsalternativet i enkäten kommer vid ett flertal tillfällen

uppfattningen fram att ungdomsteamet även skulle arbeta med barn i de

yngre åldrarna. I den mån man kan tala om att det finns en kritik på ett

övergripande plan mot verksamheten rör det sig alltså främst om att ung- domsteamet borde rikta sig till flera.

– Vi på låg- och mellanstadiet har ingen del av ungdomsteamet under skol- dagen. Jag önskar att det satsas på barnen redan i lägre åldrar. Är vi bort- glömda? Vi har inte fungerande mobbningsteam, inga kompisstödjare med mera.

– Borde jobba från förskolan och uppåt. Ungdomsteamet OCH fler lärare.

– Önskemål om att de arbetar mer förebyggande med de små barnen, jag hör att det stämmer bra med enskilda personers idéer inom ungdomstea- met. De verkar inte ovilliga men har inte det ”uppdraget”.

Detta svar stämmer också vid förfrågan om hur kommunikationen mellan yrkesgrupperna fungerat. Fortfarande är drygt fyra av fem positiva eller mycket positiva (Figur 10). Skillnaden är så stor mot året innan på grund av att de allra flesta också då uppfattade kommunikationen som välfungerande.

Möjligen kan man förklara det med att något fler på ett generellt plan var tveksamma till ungdomsteamet som företeelse tidigare, med erfarenhet från det turbulenta första året.

Figur 10. Lärarnas bedömning av kommunikation med ungdomsteamet.

Figur 11 visar att fler än nio av tio lärare gör bedömningen att ungdomstea- met är en viktig satsning. Även detta är en ökning i förhållande till året före.

Det är andelen tveksamma som har minskat till förmån för dem som är

positiva. I och med att ungdomsteamet arbetat på Bergsjöskolan har de blivit

en mer naturlig del i organisationen. Lärarna har under denna tid kunnat

bilda sig en grundligare uppfattning om verksamheten som uppenbarligen

visat sig vara positiv.

Det positiva omdömet om ungdomsteamet skulle åtminstone delvis kunna förklaras av andra faktorer än en värdering av själva verksamheten. Man kan tänka sig att en bedömning av skolans generella resursbehov och/eller en värdering av bostadsområdets sociala situation spelar in i svaren. Alltså, det skulle kunna vara så att man ser varje satsning i skolan och på området som positiv om man uppfattar att det finns ett stort behov. Man skulle där- med få svar som överdriver det positiva omdömet, kanske på grund av att man kan vara orolig för att mista en resurs. För att få en indikation på detta har lärarna ombetts att ställa satsningen på ungdomsteamet i relation till dels skolans behov och dels en alternativ satsning på ökade lärarresurser.

Visst stöd för detta resonemang får man i dessa viktningar, se figur 12. I bedömningen om satsningen motsvarar skolans behov, finns faktiskt en minsk- ning i stödet mellan åren 2000 och 2001 och därtill är positivt ställningsta- gande inte så dominerande. Möjligen kan det förklaras av att andra resurs- behov framstått tydligare under året och/eller att man ser att satsningen i relation till andra resurser är väl tilltagen. Fortfarande är det dock en över- vägande majoritet, omkring sju av tio som instämmer helt eller delvis till påståendet att ungdomsteamet är en satsning som motsvarar skolans behov.

Figur 12. Lärarnas bedömning av skolans behov av ungdomsteamet.

Figur 11.

Lärarnas bedömning om ungdomsteamet är en viktig satsning.

När man därefter ber lärarna att vikta satsningen i förhållande till en alternativ satsning på ökade lärarresurser, viker stödet för ungdomsteamet.

År 2000 menade en fjärdedel att det skulle vara bättre med en satsning på fler lärare än på ungdomsteamet. År 2001 var den siffran uppe i drygt 40 pro- cent. De som tar avstånd från att en sådan satsning skulle vara bättre har halverats mellan åren, från 25 procent till 12,5 procent. Påståendet som de skulle ta ställning till var om det skulle vara bättre att satsa pengar på fler

Figur 13. Prioritering mellan ungdomsteam och fler lärare.

Figur 14. Lärarnas värdering av att ungdomsteamet är för lite tillsammans med elever på raster.

En stor del av lärarna menar att ungdomsteamet tillbringar för lite tid till-

sammans med eleverna på rasterna, även om denna uppfattning minskat

något sedan år 2000. Endast en mindre grupp (cirka en femtedel) menar att

detta inte är fallet. Denna uppfattning kläs vid ett antal tillfällen i ord. Det

betonas att prioriteringen mellan det som ses som resurser ”till skolan” och

till ungdomarnas ”fritid” bör väga över mer till skolans fördel. Inte minst

betonas att det behövs vuxna ute i korridoren där det kan bli stökigt.

– Saknar ungdomsteamet ute i korridorerna under skoltid. De behövs defi- nitivt under denna tid. Ser gärna en omprioritering av arbetstider så att fler ur ungdomsteamet finns tillgängliga under dagtid. Särskilt under fredag eftermiddag. Då ”mycket händer” i korridorerna i brist på vuxna som rör sig bland eleverna. Varför inte helt fokusera på att få skoltiden att vara så lugn som möjligt och kanske skära ner på öppna skolan?

– Kunskapen för de här barnen är det viktigaste, fritidsaktiviteter bör kom- ma i andra hand. (Se Monroekonceptet). Prioriterar man i fel/omvänd ord- ning kommer detta sannolikt att leda till ett magert och otillräckligt kun- skapsinhämtande samt i vissa extremfall vandalisering och kriminalitet.

Det är tydligt att lärarna menar att ungdomsteamet är en resurs som i stor utsträckning ska vara till för att skolan ska fungera under dagtid. De ser inte en ökad satsning på ungdomarnas fritidsaktiviteter, åtminstone inte om de går ut över resurser som idag riktas till skolan, som positiv. Endast en liten grupp menar att denna typ av satsning skulle vara positiv.

Samarbete omkring enskilda elever

Det är väl omvittnat att samarbete inte är något som låter sig etableras i en handvändning. Många projekt har stupat på just svårigheterna att komma fram till hur man ska närma sig varandra över yrkes- och organisationsgrän- ser (Danermark & Kullberg, 1999). Ungdomsteamets första år, 1999, är ett exempel på hur svårt och smärtsamt det kan vara för de anställda när en tänkt samverkan leder till revirbevakande och motsättningar (Forkby, 2001).

Om samverkan havererar kan effekten av de sammanlagda resurserna bli lägre än om endast en grupp varit ansvarig.

När lärarna år 2001 fick värdera denna samverkan omkring enskilda elever var det med erfarenhet av över 200 elevärenden. Formen för denna samverkan uppfattades också i allmänhet innebära mer än en enkel remitte-

vikten av en ökad satsning på den öppna skolan.