”Förskolan är som ett litet samhälle”

”Förskolan är som ett litet

samhälle”

Om demokratisk samvaro i förskolan -

barns möjligheter till delaktighet och

inflytande

En studie om sex pedagogers uppfattningar av barns

delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet

Charlotte Stålgren & Emma Nylund

Självständigt arbete – Pedagogik GR (C), 15 hp Huvudområde: Pedagogik

Högskolepoäng: 15 hp Termin/år: VT 17 Handledare: Maria Styf Examinator: Anneli Hansson Kurskod: PE099G

Utbildningsprogram: Förskollärare, 210 hp

Förord

Vi är två studenter från förskollärarutbildningen vid Mittuniversitetet i Sundsvall som genomfört denna studie rörande pedagogers uppfattningar av barns delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet. Vårt intresse krig barns möjligheter till delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet har växt under utbildningen, vilket avgjorde valet av vårt ämne till denna studie. I detta examensarbete har vi genomfört intervjuer med sex pedagoger verksamma inom förskolans verksamhet.

Vi vill tacka våra respondenter som gjorde denna studie genomförbar genom att dela med sig av sina tankar och erfarenheter till oss. Vi vill ge ett stort tack till varandra och till det fantastiska samspel vi haft och den hjälp vi gett varandra genom arbetets gång!

Tack!

//Charlotte Stålgren och Emma Nylund

1

Abstrakt

Syftet med den här studien har varit att belysa pedagogers uppfattningar av barns delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet. Tidigare forskning inom området menar att barns delaktighet och inflytande begränsas i förskolans verksamhet på grund av olika faktorer som exempelvis tidsbrist, kompetens, pedagogers förhållningssätt, barngruppens storlek, organisation och miljö. Tidigare forskning visar även en problematik att förstå begreppen delaktighet och inflytande, samt hur dessa kan sammankopplas med demokratiuppdraget i förskolans verksamhet. Sex semistrukturerade intervjuer låg som grund för studiens resultat, varav varje förskola belägen i en och samma kommun.

Varje förskola hade ett antal barn i barngruppen omfattande 35-40 barn per avdelning med ett genomsnittligt antal av 6 pedagoger per avdelning. Resultatet av studien är uppdelad efter följande teman; Pedagogernas uppfattningar av delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet, Demokratisk samvaro i förskolans verksamhet, Barngruppens storlek - möjligheter för demokratisk samvaro? och Pedagogens roll och betydelse för demokratisk samvaro. Resultatet visade på svårigheter i förståelsen av begreppen delaktighet och inflytande, men samtidigt hade flertalet av pedagogerna gemensamma uppfattningar av hur begreppen borde praktiseras i förskolan. Samtliga pedagoger lyfte vikten av att aktivt arbeta med demokrati i förskolan och att som pedagog vara en förebild i detta både för barn och kollegor. Även om förskolans dagliga verksamhet i många fall innebär olika begränsningar som tidsbrist, kompetens, personaltäthet, barns och pedagogers mående, miljö och organisation så lyftes de dagliga rutinerna som viktiga och avgörande tillfällen för barns möjligheter till delaktighet och inflytande. Delaktighet och inflytande bör genomsyra hela verksamheten och barns fria val, egna vilja och rätten till medbestämmande uppfattades skapa bäst förutsättningar för att möjliggöra en demokratisk samvaro där delaktighet och inflytande får ta plats. Läroplanen för förskolan och tidigare forskning berör att barnen ska fostras till aktiva, ansvarstagande och självständiga medborgare, vilket även resultatet visade. Men samtidigt visade resultatet på en annan uppfattning och problematik rörande den individ som dagens samhälle tycks förespråka där fokus många gånger hamnar på jaget och självständigheten, vilket ibland riskerar bli på bekostnad av gruppen. Vikt lades även vid att barnen ska lära sig ta hänsyn, lyssna och hjälpa andra oavsett bakgrund. Detta betonades som extra viktigt i det samhälle vi lever i idag, där många kulturella och religiösa skillnader råder som kan påverka hur barns delaktighet och inflytande kan ta form och möjliggöras i förskolans verksamhet. Resultatet av vår studie kan bidra till en större inblick och förståelse i utvecklingen av förskolan som en demokratisk samvaro och kan därmed även bli betydelsefull för den fortsatta samhällsutvecklingen.

Nyckelord: Delaktighet, Demokratiuppdraget, Demokratisk samvaro, Förhållningssätt, Förskola, Inflytande, Kvalitativ metod, Självständighet

2

Innehållsförteckning

Abstrakt ... 1

Introduktion ... 3

Inledning ... 3

Bakgrund ... 4

Förskolans historiska framväxt och den förändrade barnsynen ... 4

Demokrati i förskolan – En demokratisk samvaro? ... 6

Delaktighet och inflytande som begrepp ... 7

Delaktighet och inflytande i förskolan ... 8

Barngruppens betydelse för delaktighet och inflytande ... 9

Miljöns betydelse för delaktighet och inflytande ... 9

Pedagogens betydelse för delaktighet och inflytande ... 10

Syfte ... 13

Metod ... 14

Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer ... 14

Urval ... 14

Tabell 1. ... 15

Genomförande ... 15

Databearbetning och Analys... 16

Etiskt ställningstagande ... 17

Metoddiskussion ... 17

Resultat... 20

Pedagogernas uppfattningar av delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet ... 20

Demokratisk samvaro i förskolans verksamhet ... 25

Barngruppens storlek – möjligheter för demokratisk samvaro? ... 27

Pedagogens roll i skapandet av en demokratisk samvaro ... 28

Diskussion... 31

Pedagogers uppfattningar av delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet ... 31

Demokratisk samvaro i förskolans verksamhet ... 33

Barngruppens storlek - möjligheter för demokratisk samvaro? ... 34

Pedagogens roll och betydelse för demokratisk samvaro ... 35

Avslutande reflektion ... 36

Förslag på vidare forskning ... 37

Referensförteckning ... 38

3

Introduktion

Inledning

Den här studien vill belysa pedagogers uppfattningar av barns delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet. Förskolan vilar på en demokratiskt grund och enligt Lpfö98 (Skolverket 2016) ska verksamheten bedrivas i demokratiska former och på så vis lägga grund till ett växande ansvar och intresse hos barnen för ett framtida liv som demokratiska medborgare. Förskolans roll och betydelse blir därmed av stor vikt för samhällsutvecklingen och för hur den demokratiska gemenskapen den bär med sig kan förstås, praktiseras och innebära. Lpfö98 nämner att de behov och intressen barnen själva ger uttryck för bör ligga till grund för skapandet av miljön och planeringen av verksamheten i sin helhet.

När vi själva varit verksamma inom förskolan i både arbete och verksamhetsförlagd utbildning har vi uppmärksammat problematik att praktisera läroplanens mål angående delaktighet och inflytande i den dagliga verksamheten. Enligt Qvarsell (2011), Klerfelt och Qvarsell (2012) samt Arnér (2009) och Åberg och Lenz Taguchi (2014) är barns delaktighet och inflytande begränsad och problematik råder hur förskolans värdegrund, barnkonventionens riktlinjer och andra styrdokument ska praktiseras.

Svårigheter tycks ofta uppstå att skapa möjligheter för alla barns röst att bli hörd och alltmer vikt läggs vid pedagogernas kompetens och ansvar. Vi har vistas mycket på förskolor med ett stort antal barn i barngruppen och anser därmed det vara intressant att studera barns möjligheter till delaktighet och inflytande i alltmer växande barngrupper.

Skolverket (2016) lyfter riktlinjer för antal barn i förskolans barngrupper, men poängterar att dessa enbart kan fungera som stöd. Viktiga aspekter att lyfta fram i frågan om antal barn i barngruppen samt för god kvalité i förskolans verksamhet menar de är; personalens kompetens, personaltäthet, sammansättning och antal barn i grupperna samt inne- och utemiljö. Dessa aspekter är några som även Renblad och Brodin (2013), Ribaeus (2014) samt Pramling Samuelsson, Williams och Sheridan (2015) nämner som avgörande faktorer för en förskoleverksamhet med god kvalité.

Qvarsell (2011), Johannesen och Sandvik (2013), Åberg och Lenz Taguchi (2014), Ribaeus (2014) samt Emilsson (2007) belyser vikten av pedagogers förhållningssätt när det kommer till vilka attityder, förutsättningar samt vilka olika möjligheter verksamheten skapar för barns demokratiska rättigheter och samvaro. Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle, därför blir vuxna viktiga förebilder.

Förändringen som förskolans verksamhet genomgått över tid har skapat ett uppdrag hos förskolan att förbereda barnen för livet i ett demokratiskt samhälle. Uppdraget är högst aktuellt och viktigt i dagens samhälle som bland annat består av en mångfald av människor som bär på olika erfarenheter, värderingar och normer, kulturer, religioner, samt människor med olika socioekonomiska bakgrunder, levnadsvillkor och uppväxt. Värdegrundsarbetet i förskolan blir därmed av stor vikt för att skapa förståelse hos barnen för andra individer och allas lika värde, solidaritet och allas rätt att få sin röst hörd oavsett individuell bakgrund. Barns möjligheter till delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet blir därmed av stor betydelse för målet att skapa en demokratisk samvaro där alla är lika viktiga.

Vårt problemområde är hur delaktighet och inflytande kan ta form i förskolans dagliga verksamhet.

Genom att arbeta med delaktighet och inflytande kan barnen känna att de har rätt att vara med och bestämma över deras vardag på förskolan och hur innehållet i verksamheten ska se ut, detta utefter deras egna intressen, behov och erfarenheter. Tid, dagliga rutiner, kompetens, organisation, miljön, barngruppens storlek och pedagogers förhållningssätt är några av de faktorer som lyfts fram som möjligheter eller hinder för barns delaktighet och inflytande.

Vårt fokus ligger främst vid hur detta arbete kan ta form i stora barngrupper, då den kommun vi mestadels arbetat inom bedriver avdelningar med stora barngrupper om 35 - 40 barn. Barngruppens storlek är ett aktuellt och återkommande ämne i såväl samhällsdebatten som i förskolans dagliga verksamhet. Det talas allt oftare om ett ökat antal barn per barngrupp, samt att barnen tillbringar mer tid över dagen på förskolan, vilket gör barngrupperna över dagen större till antal. Det känns därmed

4 angeläget att fokusera på de större barngrupperna i vår studie. Mycket ansvar läggs i och med detta på pedagogerna och deras sätt att strukturera upp och organisera verksamheten. Åberg och Lenz Taguchi (2014), Qvarsell (2011), Klerfelt och Qvarsell (2012) samt Arnér (2009) poängterar pedagogens roll och menar att denna är av stor vikt. Vi vill därför med denna studie belysa hur pedagoger uppfattar barns delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet, vilken inverkan barngruppens storlek kan ha på barns möjlighet för delaktighet och inflytande i en demokratisk samvaro enligt pedagogers uppfattningar, samt hur pedagoger ser på sin roll i skapandet av en demokratisk samvaro i förskolans verksamhet där barns delaktighet och inflytande får ta plats.

Bakgrund

Bakgrunden inleds med en sammanfattning av förskolans historiska framväxt och den förändrade synen på barnet som har spelat stor roll för barns delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet, sedan belyser vi begreppet demokrati och vilket samband det kan ha med barns delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet. Vidare följer förklaringar av begreppen delaktighet och inflytande, samt vad de innebär att arbeta med delaktighet och inflytande i förskolan, enligt vad forskare nämner om ämnet. Därefter följer en redogörelse för vad tidigare forskning visar angående barns delaktighet och inflytande och vad det kan ha för betydelse för barn i förskolan. Senare beskrivs olika aspekter som kan ha betydelse för hur barns delaktighet och inflytande kan ta plats i förskolan, där fokus ligger på barngruppens storlek, förskolans miljö och pedagogers roll och förhållningssätt.

Förskolans historiska framväxt och den förändrade barnsynen

Förskolan har genomgått en rad olika förändringar genom historien både vad gäller dess roll i samhället, struktur och innehåll samt när det kommer till synen på barnet i sin helhet, något Ribaeus (2014) och Tallberg Broman (2010) nämner. Förskolan, då kallad ”Barnkrubba”, inrättades 1854 och fungerade till en början som en plats för fostran, tillsyn och omsorg. I och med samhällsdebatten, under senare delen av 1800 talet, förändrades synen på barnet och de ansågs nu vara i behov av inte enbart fostran, tillsyn och omsorg, istället hamnade barnet, samhället och framtiden i fokus. Den tyske pedagogen Freidrich Fröbel (1782-1852) inspirerade under början av 1900 talet till nya tankar inom förskolan vilket medförde höga ambitioner om en bättre barndom och en ny fostran, ”Barnkrubbans”

efterföljare ”Barnträdgårdarna” växte därmed fram, (Tallberg Broman 2010). Enligt författaren syftade

”Barnträdgårdarna” och de andra Fröbel inspirerade institutionerna till mycket mer än enbart barnpedagogik, de ville förändra barnet, samhället och framtiden. Under samma tid diskuterades även barnens rättigheter och kvinnorna började komma ut i arbetslivet. I den växande industrialiserade världen blev förskolan en allt mer viktigare plats och barnet ansågs nu födas som en person, en egen individ och barns egen rätt, perspektiv och röst blev allt mer framträdande, vilket Tallberg Broman (a.a.) lyfter fram. Uppfostringsambitionerna och tilltron till bildning växte och tillsammans med att den nya synen på barnet, som en egen kompetent individ, skapades ett större intresse för omorganisation och omstrukturering av förskolans verksamhet. 1968 startades därför en statlig utredning och resultatet av den blev ”Barnstugeutredningen” (SOU 1972:26,27), detta något Tallberg Broman (2010) även berör. I och med Barnstugeutredningen fick förskolan nya förutsättningar och 1972 blev Barnstugeutredningen inflytelserik över arbetssätt och ambitioner i förskolans verksamhet, detta belyser Lundgren (2010) samt Tallberg Broman (2010). Fokus på förskolebarnet och dess utveckling var central och förskolan skulle nu nå alla barn oavsett bakgrundsförhållanden och levnadsvillkor, menar författarna. Tallberg Broman (a.a.) beskriver den nya förskolan som en plats för skapandet av den nya medborgaren. Barnet individualiserades och gavs möjligheter till delaktighet i en ny gemenskap, nya traditioner och värde kulturer i samspel med andra.

I samma tid som Barnstugeutredningen skapades något som kallades ”Dialogpedagogiken”, vilket Samuelsson Pramling och Sheridan (2006) beskriver. Denna pedagogik innebar att vuxna nu skulle börja kommunicera mer med barnen och föra en dialog dem emellan. Barnen började i och med detta få en större, central roll i förskolans verksamhet än tidigare och ansågs vara kommunicerande individer.

Dialogpedagogiken medförde en förändrad syn på barnen och menade att de skulle få rätt att bli

5 delaktiga i förskolans verksamhet, samtidigt som de skulle få utöva ett inflytande över hur dagen på förskolan skulle se ut. Med det nya arbetssättet som dialogpedagogiken innebar skulle barnen få växa till självständiga individer.

1987 utvecklades Barnstugeutredningen vidare då Riksdagen 1985 beslutade att förskolan skulle vara fullt utvecklad 1991 och att alla barn från ett och ett halvt års ålder skulle få delta. Resultatet av det blev ”Pedagogiskt program för förskolan” (Allmänna råd från socialstyrelsen, 1987:3), där det bland annat nämndes att för att förskolans verksamhet skulle vara utvecklande för barnen skulle den uppfattas som meningsfull för dem och ha ett innehåll som utgick från deras intressen, både vad gäller barngrupp och det enskilda barnet. Samtidigt som Pedagogiskt program kom, kom även ”Lära i förskolan” (1990:4), vilken riktade sig till de äldre förskolebarnen. ”Lära i förskolan” betonade ord som värderingar, självbestämmanderätt, integritet och demokratiska värderingar.

I och med förskolans nya uppdrag, som Barnstugeutredningen förde med sig, skapades dessutom intresset av att utarbeta mål och riktlinjer för förskolans verksamhet, (Lundgren 2010).

Utbildningsdepartementet (1997) utarbetade därmed ett förslag till ett nytt måldokument för förskolan som de kallades ”Att erövra omvärlden”. Detta var slutbetänkandet till ”Förslag till läroplan för förskolan” (SOU 1997:157) och tanken med den kommande läroplanen var att lyfta fram den nya synen på barnet som en aktiv, skapande individ som samtidigt kan erövra sin omvärld med nyfikenhet och lust att lära. I förslag till läroplan för förskolan poängterades barns inflytande med en egen rubrik och där nämndes bland annat att förskolan ska lägga grunden för att barnen ska förstå och införliva demokratiska principer. Detta för att kunna ta ansvar, vara delaktiga och påverka sin egen vardag. Mål som nämndes i förslaget var att förskolan ska sträva efter att varje barn ska ha möjlighet att påverka sin situation och få uppleva delaktighet, samt utveckla en förmåga att förstå demokratiska principer.

Arbeta efter demokratiska former där barnen skulle få delta i olika sammanhang av samarbete och beslutsfattande var även de mål som förslaget nämnde. Förskolan kunde därmed bli betydelsefull i arbetet med demokrati.

Första juli 1998 fick förskolan sin första läroplan och förskolan blev allt mer betydelsefull och viktig, (Lundgren 2010). Förskolans primära uppdrag ansågs vara omsorg och fostran men även att lägga grunden och skapa lusten till ett livslångt lärande. Kunskap och lärande ansågs skapas tillsammans med andra i en gemenskap och barnet själv beskrevs nu allt mer som en aktiv medskapare av denna kunskap. Precis som i Förslag till läroplan för förskolan blev demokratibegreppet, samt barns delaktighet och inflytande delar av styrdokumentet.

I Lpfö98 (Utbildningsdepartementet 1998, 2006) nämns att förskolan ska vila på en demokratisk grund, där förskolans verksamhet ska utformas efter grundläggande demokratiska värderingar. Vidare poängteras att verksamheten ska bedrivas i demokratiska former och med detta lägga grunden till ett växande intresse och ansvar hos barnen för att de ska kunna delta i samhällslivet. Barnen skulle dessutom få vara delaktiga genom att vara med och fatta beslut i förskolans verksamhet och barnens intressen skulle vara centrala delar av verksamheten. Samtidigt nämns mål som att barnen ska utveckla en förmåga att uttrycka sina tankar och åsikter, vilket i sin tur skapar inflytande hos barnen. De skulle dessutom utveckla en delaktighet och tilltro till den egna förmågan. Delaktighet nämns även i samband med kulturer och där nämns att varje barn ska känna delaktighet i sin egen kultur och utveckla en känsla och respekt för andra kulturer, liksom kunna förstå sin delaktighet i naturens kretslopp.

2010 reviderades Lpfö98 (Skolverket 2010), men målen om delaktighet, inflytande och demokrati är fortfarande då likvärdiga de som poängterades i den tidigare versionen. Betydelsefull blev istället FNs Barnkonvention där barns rättigheter skrivs fram på ett betydande sätt. I artikel 12 beskrivs exempelvis barns rätt att bilda och uttrycka sina åsikter och få dem beaktade och Barnkonventionen syftar till att ge barn rätt att behandlas med respekt och att få komma till tals, enligt Barnombudsmannen (2015). Likaså ville Skolverket förtydliga sambanden mellan de olika målen i Läroplanen för att de skulle bilda en helhet. I riktlinjerna framgår även att förskolan ska använda sig av flera olika metoder och verktyg för dokumentation och utvärdering för att synliggöra att förskolans verksamhet följer barnens intressen, erfarenheter, tankar och funderingar.

6 Idag har läroplanen reviderats ännu en gång (Skolverket 2016), men om dessa ämnen står den oförändrad och förskolan beskrivs fortfarande i termer som ovan nämnda. Förskolan ska vara en plats vilande på en demokratisk grund som ska skapa och möjliggöra barns förståelse för vad livet i det samhälle vi lever i idag kan innebära, vara och bli. Förskolan är även avsedd att vara en betydande plats för att skapa förståelse hos barnen för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle. Det poängteras att barnen ska fostras till aktiva, ansvarstagande och självständiga medborgare, samtidigt anses vuxna vara viktiga förebilder för barnen. Pedagogers förhållningssätt påverkar barns förståelse av omvärlden, normer och värderingar vilket gör att pedagogerna i förskolan kan få en betydande roll för hur barnen därmed förstår och ser på demokrati och vad det kan innebära i samvaro med andra.

Demokrati i förskolan – En demokratisk samvaro?

Förskolan ska lägga grunden och skapa förståelse för vad ett demokratiskt samhälle innebär samt fostra barnen till goda samhällsmedborgare som ovan beskrivits, men begreppet demokrati kan beskrivas, tolkas, betraktas och praktiseras på många olika sätt, (Ribaeus 2014). Hur begreppet kan förstås utifrån förskolans perspektiv är många gånger komplext, problematiskt och svårtolkat. I de styrdokument som finns idag framträder tydligt förskolans uppdrag att lyfta frågor som rör demokrati. Demokrati i förskolan kan handla om att både inkludera barnen i de vuxnas värld, föra de kunskaper som existerar vidare och samtidigt möjliggöra plats för barnens egna tankar, idéer och initiativ.

När det talas om demokrati i förskolan dyker ofta begrepp som; empati, respekt, allas lika värde, solidaritet, kommunikation och samspel upp. Men hur demokrati i förskolan egentligen kan praktiseras och vad den kan innebära är svårt och ofta handlar diskussionen enbart om vem som har rätten att bestämma, menar Pramling Samuelsson et.al (2015), Arnér (2009) samt Renblad Brodin (2012). De beskriver även demokrati i förskolan genom att lägga vikt vid att barn får sin röst hörd och att barnen ska utmanas vidare i sin tanke.

Johannesen och Sandvik (2013), Åberg och Lenz Taguchi (2014) samt Qvarsell (2011) beskriver demokrati som något mer än att enbart få vara med och bestämma. Det kan vara att få komma till sin rätt, bli mött med respekt eller att få möjligheten att uttrycka sig och samspela med andra barn i en gemenskap. Emilsson (2007) samt Ribaeus (2014) menar att när barn och vuxna möts med ömsesidighet, förståelse och respekt skapas ett demokratiskt sammanhang.

Arnér (2009) ställer sig frågan om vårt samhälle verkligen är uppbyggt så att barn har en chans att komma till tals. Där blir förskolan viktig då det är där grunden till barns förståelse av vad demokrati innebär kan formas. Vikten ligger vid pedagogerna att skapa möjligheter och sammanhang för barnen att få möta demokrati i verksamheten, både genom möjligheter att påverka sin vardag och i den pedagogiska verksamheten. För att skapa en givande och meningsfull verksamhet behöver dessa aspekter tillgodoses. Av vikt blir även att pedagogerna vill och kan skapa sig en uppfattning om hur barnen erfar sin omvärld, menar Arnér (a.a.) och Åberg och Lenz Taguchi (2014). Genom att ha detta i åtanke kan pedagogerna se vad barnen intresserar sig för, vad de har för erfarenheter och vad som är viktigt för dem utifrån deras egna förutsättningar.

Westlund (2010) i sin tur beskriver demokrati som en betydligt mer problematisk fråga än att barnen exempelvis får välja mellan apelsiner eller bananer på morgonsamlingen, något även Johannesen och Sandvik (2013) poängterar. Men Westlund (2010) betonar ändå vikten av de små val barnen erbjuds göra i förskolan, detta menar hon kan vara en introduktion till demokrati. Ibland är de val som görs, inte hundraprocent rättvisa, men då blir det viktigt som pedagog att istället skapa förståelse och acceptans hos barnen för orättvisan livet många gånger består av, menar författaren.

Vidare talar Johansson (2008) om den bild barn ofta ges av det demokratiska samhället vi lever i och vad det kan innebära. Att beskriva demokratin i förskolan på ett sätt som ger sken av att barnen har verklig makt kan medföra att barnen senare misstror demokratin de möter ute i samhället och i arbetslivet. Författaren menar istället att vikten bör läggas på de många demokratiska dilemman som finns, i relation mellan individ och grupp, mellan minoritet och majoritet och att göra sin röst hörd.

Demokrati är med andra ord inte samma sak som att få sin vilja igenom och det är viktigt att lyfta fram

7 och förmedla i samtalet med barnen, anser Johansson. Demokrati är något barn tidigt erfar och författaren belyser fortsättningsvis barns tidiga förmåga till att visa omsorg, rättigheter, rättvisa och makt. Barn är viktiga för varandras moraliska förståelse och även de kan agera förebilder för varandra, något även Johannesen och Sandvik (2013) samt Ribaeus (2014) poängterar. Författarna menar att det är i samspelet med andra som människor tvingas anpassa sig, acceptera andras åsikter, viljor, synsätt och förstå allas lika värde. Om många tillfällen möjliggörs i verksamheten för barns reflektioner, tankar och synsätt att träda fram skapas fler möjligheter till en demokratisk atmosfär, detta belyser även Åberg och Lenz Taguchi (2014).

Qvarsell (2011) anser att forskning visar svårigheter att skapa etiskt försvarbara möjligheter till påverkan för barn i olika åldrar i förskolans vardag. Barns delaktighet och inflytande är begränsad och dilemman existerar angående hur förskolans värdegrund, barnkonventionens riktlinjer samt andra styrdokument ska kunna bli en naturlig del av verksamheten i förskolan. Stora krav hamnar på verksam personal och deras sätt att omvandla teori till praktik. När det talas om demokrati i förskolans verksamhet är begreppen delaktighet och inflytande återkommande. Det kan handla om barns rätt att få vara med och bestämma om sin vardag och sin situation samt att få möjlighet att ingå i gemenskap med andra människor. Qvarsell (a.a.) och Åberg och Lenz Taguchi (2014) nämner att demokrati skapas genom att erbjuda många olika slag av möjligheter för barnen i verksamheten till delaktighet och inflytande. När barnen bjuds in till medverkan i exempelvis utvärdering och planering kan det medföra att barnen utvecklar förmågan att utöva inflytande och ta ansvar. Förutsättningarna som pedagogerna i förskolans verksamhet ger i frågan om delaktighet och inflytande öppnar eller stänger portar för ett meningsfullt och demokratiskt sammanhang för alla, något Emilsson (2007) och Arnér (2009) talar om.

Ribaeus (2014) anser att demokrati är en rättighet barnen har och menar att det inte bara kan handla om att kunna påverka sin egen situation utan det är även viktigt för deras lärandeprocess. Delaktighet och inflytande är med andra ord nödvändiga och betydelsefulla faktorer i skapandet av en demokratisk samvaro.

Delaktighet och inflytande som begrepp

Delaktighet och inflytande är båda begrepp som kan förklaras på flera olika sätt, vilket gör dem komplexa. I Lpfö98 (Skolverket 2016) nämns inflytande genom att förskolans verksamhet ska planeras och utformas utifrån barnens intressen och samtidigt ska förskolan arbeta för att barnen ska vilja ta ansvar och utöva inflytande. Lpfö98 menar med detta att barnen ska få ett reellt inflytande över verksamheten och dess innehåll och varje barn ska få möjlighet att bilda egna uppfattningar och göra val utifrån deras egna förutsättningar. Lpfö98 nämner även begreppet delaktighet och då i samband med att barnen själva ska kunna känna en delaktighet och en tilltro till den egna förmågan. Genom att barnen får känna denna delaktighet, kan förskolan tillämpa ett demokratiskt arbetssätt där barnen får delta aktivt, vilket Lpfö98 poängterar och de menar att det är i förskolan grunden läggs för att barnen ska förstå vad demokrati är. Detta i sin tur gör förskolan till en viktig plats för att förbereda barnen för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett samhälle präglat av demokrati. Hur detta ska arbetas med praktiskt i förskolan förklaras inte ingående i styrdokumentet, men Lpfö98 nämner bland annat att barnen ska få delta i olika former av samarbete och beslutsfattande rörande förskolans dagliga verksamhet.

Vidare beskriver Johannesen och Sandvik (2013) delaktighet och inflytande som en etisk praxis där det handlar om mer än enbart val och majoritetsbeslut. Men ännu en gång hamnar diskussionen kring delaktighet och inflytande ofta om vem som har rätten att bestämma. Diskussionen om delaktighet och inflytande menar författarna ofta landar i tankar om den enskilde individens vilja, lust samt rätt och ifall denna kan praktiseras på bekostnad av gruppen. Frågan är inte om barn ska få möjlighet till delaktighet och inflytande, utan mer om hur dessa begrepp ska förstås och tolkas samt hur de ska praktiseras i förskolans dagliga verksamhet.

Samtidigt sammankopplas delaktighet och inflytande med demokratibegreppet, som tidigare nämnts, detta gör det ännu mer komplext, menar Johannesen och Sandvik (2013). Begreppen beskrivs som nära sammanlänkat med en gemenskap av respekt, ömsesidighet och inkludering oavsett åsikter

8 och inställningar, något även Ribaeus (2014) poängterar. Barn är fullvärdiga medlemmar i ett demokratiskt samhälle och de ska få delta precis som de är. Begreppen kan även sättas i perspektiv till hur barn samspelar, lyssnar till varandra och respekterar andra i gemenskapen.

Arnér (2009) i sin tur nämner att begreppen inflytande och delaktighet ofta används synonymt. Både som vardagligt tal i förskolan, men även inom vissa forskningssammanhang. Arnér menar att det finns anledning att iaktta och försöka förstå hur ett begrepp som används av vuxna i barns värld skulle kunna beskrivas och tolkas av barnen själva. Begreppet inflytande beskriver författaren kan handla om att barn ges möjlighet att påverka sin tillvaro på ett påtagligt sätt, medan begreppet delaktighet kan innebära att få ta del av något någon annan redan bestämt. Med andra ord är begreppen delaktighet och inflytande högst komplicerade att beskriva enbart med några få ord och olika tolkningar råder angående hur dessa kan förstås och omsättas i en praktisk verksamhet. Begreppen delaktighet och inflytande nämns även ofta tillsammans vilket kan göra dem synonyma och beroende av varandra, trots att de egentligen kan vara två skilda saker. Utifrån detta väljer vi i denna studie att fortsättningsvis nämna delaktighet och inflytande som synonyma.

Delaktighet och inflytande i förskolan

Alla möten mellan människor skapar förutsättningar för människan att inse något nytt om sig själv, om andra och om sin omvärld. Att vara en del av en gemenskap och därmed kunna påverka det som händer med sina egna uttryck och åsikter menar Johannesen och Sandvik (2013) samt Åberg och Lenz Taguchi (2014) och Ribaeus (2014) kan vara ett sätt att beskriva innebörden av begreppen delaktighet och inflytande i relation till förskolan. Både Pramling Samuelsson et.al. (2015), Arnér (2009) Renblad och Brodin (2012), Ribaeus (2014) samt Westlund (2010) talar om delaktighet och inflytande för barn i förskolan i termer av möjlighet att få sin röst hörd, vara med och bestämma och utmanas vidare i sitt lärande och sin utveckling. Med detta menar Arnér (2009) att de är pedagogerna i förskolan som har makt att välja om barns röster ska bli hörda och respekteras eller inte, något även Ribaeus (2014) berör.

Oksnes (2011) samt Tullgren (2003) talar även de om makt, regleringar och rutiner som förskolans verksamhet ofta består av och de menar att dessa aspekter kan medföra begränsningar för barns möjligheter till inflytande och delaktighet över sin egen vardag. Samtidigt berör Klerfelt och Qvarsell (2012) vuxnas sätt att styra över barnen i verksamheten och de menar att detta kan skapa begränsningar för barnen i sina möjligheter att påverka sin dag på förskolan. Vuxna är ofta de som bestämmer vad som är rätt och fel, dagsrutiner samt annat som rör den vardagliga verksamheten, anser författarna. Att vara ett barn i en vuxenvärld kan innebära att barnens viljor och önskemål kan vara svåra att höra och ta del av, men samtidigt kan ett samspel med vuxna synliggöra barns viljor och önskningar och på så vis göra barnen delaktiga.

Emilsson (2007) och Arnér (2009) lägger tyngd vid att som pedagog våga närma sig barns perspektiv.

Enligt författarna gör barnen medvetna val, dock mestadels från givna alternativ, men Emilsson (2007) menar ändå att de tar initiativ. Detta ibland för att uttrycka sina åsikter och poängtera sin rättighet, exempelvis vid samlingssituationer i förskolan. Samtidigt nämner Arnér (2009) att barn kan uppleva att det är svårt att ta egna initiativ då pedagoger ofta inte tillåter barnens idéer, samt att barn ofta hindras av regler i förskolans verksamhet. Pedagogerna i sin tur kan uppleva att de hindras att ge barnen större utrymme för egna initiativ på grund av aspekter som för stora barngrupper, för få i personalgruppen, för små lokaler, etc.

Åberg och Lenz Taguchi (2014), Renblad och Brodin (2012), Qvarsell (2011) samt Pramling Samuelsson et.al. (2015) lägger stor vikt vid pedagogers sätt att organisera den dagliga verksamheten på ett sätt som möjliggör för barnen att tillsammans få reflektera över sina erfarenheter, något även Ribaeus (2014) poängterar. Arnér (2009) i sin tur menar att möjlighet till delaktighet och inflytande skapas i samspel med andra och för att det ska bli en del i verksamheten är en betydelsefull faktor hur pedagoger ser på barn, fostran och lärande. Åberg och Lenz Taguchi (2014) nämner att organisationen och dess utformande blir avgörande för vilka möjligheter barns delaktighet och inflytande får, något även Ribaeus (2014) belyser och poängterar samtidigt vikten av att ta barnen på allvar och att de får möjlighet att vara med och fatta beslut som rör dem själva. Arnér (2009) anser å andra sidan att det är

9 pedagogers förhållningssätt och förmåga att lyssna till barnen och ge dem utrymme som är av vikt, men att det även handlar om barnens egna initiativ till att utveckla och utforma olika redskap för att skapa ett inflytande.

Åberg och Lenz Taguchi (2014), Renblad och Brodin (2012), Qvarsell (2011) samt Pramling Samuelsson et.al. (2015) lägger vikt vid att tillsammans i arbetslaget reflektera över hur arbetet med läroplanens riktlinjer om delaktighet och inflytande ska hanteras utifrån de möjligheter och förutsättningar som finns i arbetslaget och barngruppen. De menar att detta kan skapa tillfällen för barns delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet.

Barngruppens betydelse för delaktighet och inflytande

Skolverket (Skolverket 2017) presenterar riktlinjer om barngruppens storlek. De rekommenderar en storlek på sex till tolv barn i åldrarna ett till tre, för barn mellan fyra och fem år är riktlinjerna nio till femton barn. Riktlinjerna är enbart rekommendationer och kan betraktas som stöd för hur en pedagogisk verksamhet kan planeras utifrån barngruppen. I samband med de riktlinjer som Skolverket (a.a.) lyfter fram, läggs vikt vid olika faktorer som kan skapa god kvalité i förskolan. Dessa berör personaltäthet, personalens kompetens och förskolans miljö. Kommunen i sin tur fattar sedan beslut om personaltäthet och storlek på barngrupp medan pedagogerna är de som dagligen bedriver det pedagogiska arbetet i förskolans verksamhet.

Enligt Pramling Samuelsson et.al. (2015) är det svårt att säga en exakt anvisning om gruppstorlek.

De menar att forskning kring just denna fråga varken berörs nationellt eller internationellt. Författarna anser att läroplaner och andra styrdokument kan lyfta fram vad som är önskvärt att uppnå, men inte hur detta ska praktiseras i verkligheten.

Att arbeta i stora barngrupper anses försvåra barns möjligheter till delaktighet och inflytande, samtidigt poängteras pedagogers förhållningssätt som en avgörande faktor. Enligt Arnér (2009) kan barngruppens storlek vara en aspekt som förhindrar att läroplanen följs, då det anses finnas för lite tid till att arbeta med alla mål. Samtidigt belyser Renblad och Brodin (2013) samt Pramling Samuelsson et.al. (2015) att en barngrupp med många barn kan gå bra beroende på hur den är sammansatt. Pramling Samuelsson et.al. (a.a.) poängterar därmed vikten av att pedagoger granskar och förändrar sitt arbetssätt vid behov, samt skapar en tydlig struktur och en genomtänkt organisation då de arbetar i större barngrupper. Exempelvis kan barnen delas in i mindre grupper under delar av dagen, vilket kan skapa fler möjligheter till allas röst att bli hörd, samt fler givande möten mellan pedagoger och barn.

Stora barngrupper kan bidra till att pedagogerna blir tvungna att göra olika val av målområde i verksamheten, vilket Renblad och Brodin (2013), Pramling Samuelsson et.al. (2015) samt Qvarsell (2011) poängterar. Pedagogerna kan avsiktligt eller oavsiktligt välja ett eller några områden av läroplanens mål istället för att arbeta för att hela läroplanen genomsyrar verksamheten.

Miljöns betydelse för delaktighet och inflytande

Förskolans miljö har enligt tidigare forskning varit en avgörande faktor för vilka möjligheter eller begränsningar barns delaktighet och inflytande får i verksamheten. Enligt Qvarsell (2012) handlar det om vad i miljön och verksamheten som bjuder in barnen till en demokratisk samvaro i någon form.

Arnér (2009) anser att det är barnens intressen och initiativ som de på olika sätt uttrycker som ska vara grunden till miljöns utformning, vilket kan liknas med Åberg och Lenz Taguchi (2014) som uppmanar till ett reflekterande arbetssätt där allas röst är lika viktig. Även i utformandet av miljön lyfts allas röst och tankar fram som avgörande faktorer för att skapa ett givande sammanhang. Lärandemiljön ska komplettera hemmet, uppmuntra till något nytt och till dialog mellan barnen, menar författarna och lägger även stor vikt vid vilka barn som finns i verksamheten just här och nu och deras respektive intressen.

Åberg och Lenz Taguchi (2014) menar vidare att miljöns utformande säger mycket om vilken uppfattning pedagogerna har på förskolans roll, barn och barns lärande. Det är av vikt att barn får ett reellt inflytande i den dagliga verksamheten, menar Arnér (2009), och att det är utifrån en tillåtande miljö i förskolan där barnen kommer till tals som delaktighet och inflytande kan möjliggöras. Åberg och

10 Lenz Taguchi (2014) menar att hur pedagoger väljer att utforma rummet avgör vad som kan hända i rummet, men även vad som inte kan hända. Där av blir ett medvetet förhållningssätt viktigt när det kommer till att skapa möjligheter för barns röst att bli hörd. Samtidigt krävs viljan av pedagogerna att lyssna till det barnen säger, menar Ribaeus (2014), och en annan viktig faktor menar författaren är hur pedagoger väljer att lyssna till och ta tillvara på det barnen uttryckt i den dagliga verksamheten.

Barnen själva ska känna att de har möjligheter till inflytande och att det de säger och gör har stor betydelse. Åberg och Lenz Taguchi (2014) lägger stor vikt vid relationen mellan pedagoger och barn och att denna ska präglas av en öppenhet. Det gäller att våga testa sig fram på olika sätt, både kring miljöns utformande, regler och att våga reflektera kring rådande normer och värden tillsammans med kollegor och barn. Åberg och Lenz Taguchi (a.a.) och Arnér (2009) beskriver dokumentationen som ett viktigt verktyg för att föra den pedagogiska processen framåt, de anser den vara en nyckel till ett mer demokratiskt förhållningssätt. Dokumentationen beskrivs av författarna som ett hjälpmedel för att öppna ögon och öron för det barnen tänker på och faktiskt gör. Detta menar författarna kan medvetandegöra pedagogers förhållningssätt och utveckla andra sätt att tänka, vara och förhålla sig på i samklang med barnens intentioner och tankar.

Pedagogens betydelse för delaktighet och inflytande

De attityder, förhållningssätt och normer pedagoger bär på är viktiga faktorer för hur barns delaktighet och inflytande får och kan ta plats i verksamheten, poängterar Johannesen och Sandvik (2013).

Författarna belyser vikten av ständig reflektion i arbetslaget och att kritiskt granska sitt eget arbetssätt, normer och sina värderingar i verksamhet, något vi ovan tidigare berört. Författarna talar även om delaktighet och inflytande som en etisk praxis och menar att det handlar om ett ansvar för alla. Alla barn är egna individer, både lika och olika varandra och därmed blir alla möten mellan människor i förskolan unika.

Inom förskolan kan en normalisering ske av frågan om vad ett barn är, kan vara eller borde vara, menar Johannesen och Sandvik (2013), Qvarsell (2011) och Arnér (2009). Författarna menar att pedagogerna måste se bortom normaliseringen av vad barnet är, vad de kan samt hur de utvecklas och lär. Johannesen och Sandvik (2013) anser att för att skapa möjligheter till barns delaktighet och inflytande måste pedagogerna vilja förstå vad barnen tycker och tänker utan förutfattade meningar, värderingar och normer. Om pedagogerna har en öppenhet i mötet med alla människor verksamma i förskolan ger detta möjligheter att se mer.

Johannesen och Sandvik (2013) och Arnér (2009) poängterar vikten av att öppna upp för barns egna tankar. Detta för att som pedagog kunna lära av barnens resonemang och tankegångar. Arnér (a.a.) menar att barn utvecklas och inspireras mer i samspel med andra barn och vuxna än på egen hand.

Författaren anser att om barnen har en rättighet, så har pedagogerna en skyldighet. Pedagogerna i förskolan blir därmed skyldiga att tillgodose barnens rätt där de får uttrycka sina åsikter, tankar och få möjlighet att påverka sin situation, något även Ribaeus (2014) berör. Johannesen och Sandvik (2013) beskriver vidare den svenska förskolans tradition som bristfällig i sin syn på barnet. Barnet beskrivs ofta utifrån vad det ännu inte kan och har utvecklat, detta menar författarna skapar begränsningar för barns olika uttryck och kompetenser att träda fram. Små barn beskrivs som hjälplösa, sårbara, utan erfarenheter, beroende av stimulans, ovetande och inte ännu färdigutvecklade. Detta skapar med avsikt eller inte att barnet hamnar i bristposition i relation till den vuxna. Enligt Ribaeus (2014) har barns inflytande i olika sammanhang ökat genom att barnens egna åsikter allt oftare tas tillvara och lyfts fram.

Samtidigt betyder inte barns möjligheter att få sin röst och åsikt bejakad samma sak som verkligt inflytande, menar författaren. Pedagogernas kompetens kring barnets kunskapsutveckling blir därmed en avgörande faktor för att kunna tolka och förstå barns olika perspektiv, åsikter och tankar, menar författaren.

Vidare lägger tidigare forskning vikt vid att pedagoger medvetet reflekterar kring sin maktposition i verksamheten. Genom att reflektera kring den skapas bättre förutsättningar för att barnen ska få delaktighet och inflytande i förskolan. Med detta menar Arnér (2009), Johannesen och Sandvik (2013) och Åberg och Lenz Taguchi (2014) att barn är underordnade de vuxna och kan därmed inte med

11 självklarhet få eget inflytande i förskolan. Åberg och Lenz Taguchi (a.a.) beskriver däremot alla människor som viktiga delar i ett större sammanhang, ett sammanhang som behöver allas synvinklar, allas tankar och idéer för att kunna utvecklas. Johannesen och Sandvik (2013) menar att om förskolan ska kunna uppfylla samhällets krav och förväntningar, inklusive barns rätt till delaktighet, måste det sökas efter kunskap om barn som inte definierar dem eller marginaliserar dem.

Johannesen och Sandvik (2013) samt Ribaeus (2014) menar att fokus ligger på att se barn som ett subjekt och att pedagoger istället ska inta ett frågande förhållningssätt, snarare än ett ledande. Det är inte förrän vuxna vågar släppa kontrollen som ett möjliggörande för delaktighet och inflytande kan äga rum. Arnér (2009) anser att det är av vikt att kunna inta en annans perspektiv, samtidigt som pedagogen kan hålla fast vid sitt eget perspektiv. Författaren menar att detta är grunden för ett meningsfullt samspel mellan barn och pedagog. Samtidigt nämner Johannesen och Sandvik (2013) att det inte handlar om att barnen ska få ett lika stort ansvar över förskolans verksamhet som pedagogerna, utan de menar att de vuxna fortfarande har det formella ansvaret, men att vuxna och barn istället befinner sig i en läroprocess tillsammans, vilket även Arnér (2009) belyser.

Qvarsell (2011), Arnér (2009) samt Emilsson (2007) betonar pedagogers förhållningssätt, förutsättningar samt attityder. De talar även om vilken mångfald av möjligheter som verksamheten egentligen skapar för barns demokratiska rättigheter och samspel och anser detta viktigt att reflektera kring kollegialt. Som tidigare berörts ovan, angående normalisering av barnet, kan detta skapa svårigheter i möjliggörandet av en demokrati i förskolan, då alla människor är olika och påverkade av den socioekonomiska och kulturella närmiljön, något Åberg och Lenz Taguchi (2014) berör.

Enligt Qvarsell (2011) kan problematik skapas i utvecklingen av en demokratisk samvaro om barns röst betraktas som trots. Detta uttryck är ett sätt barn kan ha och använda sig av när de vill säga sin mening och belysa sin rätt. Arnér (2009) i sin tur nämner de olika rutinerna och traditionerna som förskolans verksamhet består av och menar med detta att pedagoger många gånger har svårt att frångå dessa. Pedagogerna kan vara rädda för att om barnen själva tar initiativ till något som stör rådande ordning kan detta orsaka kaos eller stress i verksamheten. Istället för att lyssna till barnens önskemål och initiativ tar pedagogerna istället hänsyn till vad de traditionellt brukar göra på förskolan, men de tar även hänsyn till vad de andra pedagogerna tycker och tänker. Författaren menar att det många gånger råder ett klimat på förskolan där pedagoger av rädsla för att ”säga ja”, många gånger istället

”säger nej” till barnen, för att de inte vågar släppa på regler och rutiner. Resultatet av att säga ”nej”, menar Arnér (a.a.) och Åberg och Lenz Taguchi (2014), kan medföra att barnens meningsskapande blir begränsad. Författarna lägger stor vikt vid barns eget meningsskapande och menar att de behöver detta för att de ska få en möjlighet till inflytande över vad de själva anser är meningsfullt i sin vardag i förskolan. Pedagogerna blir därmed viktiga för att barnen ska kunna få gehör för sina initiativ och många gånger handlar det om att pedagogerna behöver frångå givna regler och försöka inta ett barnperspektiv för att kunna se de olika situationerna genom barnens ögon.

Sammanfattning

Förskolan har genomgått en rad olika förändringar genom historien och blivit en viktig plats för barns utveckling och lärande. Tidigare forskning beskriver förskolans historiska framväxt och stora betydelse för samhället, medborgarna och välfärden. Förskolan var länge en del av familjepolitiken och bidrog till en förändring i relationen mellan stat och familj, barn och föräldrar samt mellan olika familjeformer.

Sedan 1996 har förskolan varit en del utav utbildningspolitiken och existerar i många politiska frågor som jämställdhet, socialtjänst och arbetsmarknad. Synen på barnet och barndomen har därmed genomgått en ständig förändring, vilket i sin tur har medfört omstruktureringar och reformer både internationellt och nationellt som påverkat den svenska förskolans verksamhet och utveckling. Barnen beskrevs allt oftare som aktiva, kompetenta och medskapare av sitt eget och andras lärande, vilket i sin tur har påverkat synen på barns delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet. I och med den förändrade barnsynen förändrades även pedagogens roll, den fick en ny mening och ett nytt innehåll.

Förskolan ska lägga grunden och skapa förståelse för vad ett demokratiskt samhälle kan innebära och för att skapa möjligheter för detta poängteras barns delaktighet och inflytande som en viktig aspekt.

12 Demokratiuppdraget kan tolkas på flera olika sätt och begreppen delaktighet och inflytande är även de tolkningsbara, vilket gör dem komplexa i praktiken. Delaktighet och inflytande beskrivs i förskolans verksamhet i termer av att vara en del av en gemenskap och tillsammans få uttrycka sin mening och påverka sin dag. Ett annat sätt att beskriva delaktighet och inflytande i förskolan kan vara att få sin röst hörd, vara med och bestämma och utmanas vidare i sitt lärande. Tidigare forskning lägger även vikt vid de små val som barnen får göra i förskolan och menar att detta kan vara en väg att gå mot förståelsen av vad demokrati innebär. Många gånger hamnar diskussionen om delaktighet och inflytande ofta i vem som har rätten att bestämma. Diskussionen om delaktighet och inflytande landar med andra ord ofta i tankar om den enskilde individens vilja, lust, samt rätt och ifall denna kan praktiseras på bekostnad av gruppen.

Avgörande faktorer för vilka möjligheter delaktighet och inflytande får i förskolans verksamhet beskrivs som tidsbrist, dagliga rutiner, kompetens hos verksamma i förskolan, miljön, organisation samt barngruppens storlek och sammansättning. Även pedagogers attityder och förhållningssätt nämns som betydelsefulla för hur verksamheten blir, organiseras och planeras och därmed även för hur stor plats delaktighet och inflytande får i förskolans verksamhet.

Vi väljer följande att lyfta de faktorer som vi anser är relevant för studiens syfte där vi vill belysa pedagogers uppfattningar av delaktighet och inflytande, barngruppens storlek och dess inverkan för barns delaktighet och inflytande, samt pedagogens roll i skapandet av en demokratisk samvaro i förskolans verksamhet.

13

Syfte

Syftet med studien är att beskriva och förstå sex pedagogers uppfattningar av barns delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet. Vi väljer att i denna studie använda begreppen delaktighet och inflytande med synonym betydelse.

Denna studie baseras på följande frågeställningar:

 Hur uppfattar pedagoger barns delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet?

 Vilken inverkan har barngruppens storlek på barns möjlighet för delaktighet och inflytande i en demokratisk samvaro enligt pedagogers uppfattningar?

 Hur ser pedagogerna på sin roll i skapandet av en demokratisk samvaro i förskolans verksamhet där barns delaktighet och inflytande får ta plats?

14

Metod

Här redogörs för de metodval som ligger till grund för studien. Studien baseras på en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer, där genomförande, etiska överväganden och urval av respondenter presenteras. Vi redogör även för hur vi analyserat och bearbetat vårt datamaterial

Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer

Denna studie vill belysa pedagogers uppfattningar av barns delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet, därför har vi valt att basera studien på en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer som fokus. Eriksson – Zetterquist och Ahrne (2015) beskriver att vid kvalitativa intervjuer ligger en intervjuguide som grund, där fasta frågor kan varieras med öppna frågor. De menar även att kvalitativa intervjuer skapar möjlighet att ta upp nya ämnen, ställa nya frågor och hitta nya infallsvinklar under intervjuns gång. Med detta blir det möjligt att få en bredare bild med fler dimensioner och nyanser än vad som är möjligt med mer standardiserade intervjuguider. Genom en kvalitativ metod kan möjligheter skapas för att nå en mängd olika uppfattningar om delaktighet och inflytande, något vi tror att en kvantitativ metod inte hade möjliggjort i samma utsträckning. Vi vill med vår studie belysa alla olika uppfattningar pedagoger kan ha av ämnet, där av valet av en kvantitativ metod. Stukát (2011) menar att det centrala i en kvalitativ metod är att tolka och förstå det resultat som träder fram. Stukát anser att det forskningsproblem studien är uppbyggd på ska styra metodvalet och för att nå studiens syfte anser vi denna metod som lämplig, då vi vill ringa in pedagogers uppfattningar av ämnet. En kvalitativ metod anser vi kan skapa fler förutsättningar för en mångfald av datamaterialet, det vill säga fler perspektiv, nyanser och uppfattningar av vårt forskningsobjekt.

Våra intervjuer bygger på en intervjuguide (se bilaga 1) med fasta frågor som berör de mest centrala delarna som studien vill belysa vad gäller barns möjligheter till delaktighet och inflytande. Dessa frågor berör aspekter som delaktighet och inflytande i förskolan, betydelsen av barns röst, förskolan som en demokratisk plattform, barngruppens storlek som faktor, samt pedagogens roll. Genom att använda oss av semistrukturerade intervjuer skapas även möjligheter till öppna frågor där respondenten får tillfälle att utveckla sitt svar i fler dimensioner. Eriksson – Zetterquist och Ahrne (2015) menar att en fördel med dessa intervjuer är att de kan anpassas i vilken ordning frågorna ställs utefter situation, detta kan möjliggöra en bredare bild av det empiriska materialet.

Vid intervjutillfällena används ljudupptagning när tillåtelse från respondenterna ges. Detta är en fördelaktig metod för att inte gå miste om viktig information, vilket Eriksson – Zetterquist och Ahrne (2015) belyser. De poängterar även att det är en fördel att använda sig av papper och penna vid intervjutillfället, exempelvis för att få stöd vid vidare frågor och annat som inte går att höras eller ses vid ljudupptagning, vilket vi även kommer att använda oss av. I de fall respondenterna eventuellt väljer att avstå ljudupptagning är det enbart papper och penna som blir metoden.

Urval

Studien grundar sig på sex intervjuer med pedagoger verksamma på fyra olika kommunala förskolor i en och samma kommun. Valet av denna kommun grundar sig i att flertalet av kommunens förskolor arbetar efter samma förutsättningar, där stora barngrupper är vanligt förekommande. I urvalet av förskolor valde vi rikta fokus mot förskoleverksamheter med barngrupper om 35 barn och uppåt med en genomsnittlig personalomsättning på sex pedagoger per avdelning. Urvalet är grundat på tidigare forskning, där Renblad och Brodin (2013) samt Pramling Samuelsson et.al. (2015) belyser barns möjligheter till delaktighet och inflytande i arbetet i stora barngrupper. De menar att stora barngrupper kan gå bra i arbetet med delaktighet och inflytande beroende på sammansättningen av gruppen och poängterar att det är av vikt med ett arbetssätt som fungerar för alla barnen. Mycket ansvar hamnar därmed på pedagogerna och dess arbetssätt att strukturera upp verksamheten, vilket vi i vår studie är intresserade av att ta del av och fördjupa oss i. Samtidigt belyser Arnér (2009) att barngruppens storlek kan vara en aspekt som förhindrar att läroplanen följs i den utsträckning som vore önskvärd, vilket även det blir en av orsakerna till vårt urval av stora barngrupper.

15 Orsaken till valet av de fyra olika förskolorna syftar till att skapa en bredare inblick i ämnet då vi tänker att dessa fyra förskolor kan ha olika arbetssätt, mål och pedagogisk tanke trots de liknande yttre faktorerna av stora barngrupper och antal pedagoger. Dessutom har förskolorna olika chefer vilket även det kan bidra till likheter eller olikheter i verksamheterna. Valet att ta del av pedagogers uppfattningar om ämnet grundar sig i vårt intresse att ta del av hur verksamma inom förskolan möjliggör delaktighet och inflytande för alla barn. Detta för att få en bredare förståelse för och inblick i hur vi som blivande pedagoger kan skapa förutsättningar för delaktighet och inflytande för alla barn oavsett storlek på grupp.

Valet av respondenterna grundar sig i olika åldrar, olika lång arbetslivserfarenhet och kön. Studien består utav en manlig respondent och fem kvinnliga. Dessa aspekter för att försöka få ett bredare perspektiv kring hur olika pedagoger uppfattar fenomenet, samt de olika erfarenheterna de har beroende på arbetslivserfarenhet och liknande. Tabellen nedan visar en översikt över de olika förskolorna vi valt till vår studie. Tabellen visar antal barn i barngrupperna, antal pedagoger som är verksamma, pedagogernas arbetslivserfarenhet presenterad i antal år, samt ålder på våra respondenter.

Vi väljer att kalla förskolorna för; Förskola 1 Avd. 1, Förskola 1 Avd. 2, Förskola 2, Förskola 3 och Förskola 4.

Tabell 1.

Antal förskolor: 4 Förskola 1 Avd. 1

Förskola 1 Avd. 2

Förskola 2 Förskola 3 Förskola 4

Antal barn i

barngruppen

35 38 37 35 35

Ålder på barnen 1-5 år 1-5 år 1-5 år 1-5 3-5

Antal pedagoger 6 7 7 7 6

Arbetslivserfarenhet på intervjuad pedagog

45 år 8 år och 28 år

8 år 3 år 24 år

Ålder på intervjuad pedagog

64 år 28 år och 48 år

52 år 37 år 48 år

Genomförande

Vi började med att skicka ut vårt missiv (se bilaga 2) till förskolor som vi ansåg vara intressanta för vår studie. Missivet skickades ut via e-post till förskolecheferna på respektive förskola för att kunna komma i kontakt med pedagoger verksamma inom deras förskolor. I missivet framgick när vi senast önskade få svar från dem ifall de ville delta, detta för att studien skulle kunna genomföras inom vår tidsram.

Några av förskolorna hörde inte av sig, så vi tog istället kontakt med dem via telefon för att kunna gå vidare i vår studie.

Vi valde att göra det valbart för respondenterna ifall de ville ha intervjufrågorna i förväg eller inte.

Detta för att respektera dem och möjliggöra ett bra underlag för vår studie. Hälften av respondenterna valde att få frågorna i förväg, då de ansåg att de kunde utföra intervjun på ett bättre sätt ifall de fick titta på frågorna innan. Vi valde även att ha ljudupptagningen valbar, då vi anser att det kan vara en känslig del för olika människor och det kan sätta en onödig press eller nervositet på respondenten. I vår studie valde två stycken att avstå ljudupptagning, medan resterande ansåg det helt okej att bli inspelade.

Fem av våra intervjuer utfördes på respondenternas respektive förskola och de fick själva välja var de ansåg det bäst att sitta och bli intervjuade. Samtliga respondenter valde rum utan störande moment i närheten, för att kunna utföra intervjun i lugn och ro. Den sjätte intervjun utfördes i ett av våra hem, då varken tid eller möjlighet för att genomföra intervjun på respondentens arbetsplats var möjlig.

Respondenten arbetade inte heltid och den dag som intervjutillfället passade bäst var när personen i fråga var ledig från sitt arbete.

Tre av intervjuerna genomförde vi gemensamt och tre av intervjuerna genomfördes ensam på grund av olika omständigheter som sjukdom hos respondent och svårigheter att få ledigt från arbete. De

16 intervjuer som genomfördes gemensamt utfördes genom att en av oss ställde frågorna och en av oss antecknade. Under de övriga intervjuerna ställdes frågorna och svaren antecknades av en och samma person.

Tanken med våra intervjuer var att de skulle ta max en timme att utföra. Den tidsramen var i efterhand lite lång, men vår tanke med att sätta en maxtid på en timme var för att respondenterna i förväg kunde förbereda sig själva samt respektive arbetsplats bättre, med tanke på att de arbetade under tiden eller skulle gå hem för dagen. Tiden för intervjuerna uppgick till mellan 18-40 minuter och varierade beroende på hur djupt respondenterna valde att gå in på olika frågor, detta dels beroende på att alla hade olika erfarenheter och upplevelser av ämnet.

För att utföra våra intervjuer använde vi oss av en intervjuguide med frågor vi i förväg valt att planera. Vi följde denna guide, men valde i några fall att komplettera med några fler öppna frågor för att uppnå bredare svar. För oss var det av vikt att frågorna ansågs som öppna och inte ledande. Detta för att kunna få så trovärdiga svar som möjligt av respondenterna själva, utan att våra egna tankar och upplevelser skulle synas i respondenternas svar. Efter intervjuerna transkriberade vi det material som blivit ljud inspelat genom att lyssna noga till vad respondenterna sagt och skriva ner detta ordagrant.

Detta utförde vi genom att transkribera två intervjuer var för sig för att sedan ta del av varandras transkriberingar. Under ljudupptagningarna antecknade vi även med papper och penna för att kunna få stöd i de mest centrala och viktiga delar respondenten tog upp. Under de två intervjuerna utan ljudupptagning antecknade vi med penna och papper och tog flera pauser efter frågorna för att kunna skriva ner det som sagts och för att inte riskera att gå miste om viktig information. Vi anser att genom att använda oss av dessa två typer av metoder blir vår studie trovärdig och viktig information från respondenterna blir synligt framträdanden.

Databearbetning och Analys

För att samla ihop vårt datamaterial har vi transkriberat ljudupptagningarna från intervjuerna, samt våra anteckningar vi utfört under intervjutillfällena. Vi har lyssnat till ljudupptagningarna och transkriberat dem ordagrant för att inte gå miste om viktig information. Eriksson Zetterquist och Ahrne (2015) talar om transkriberingar och vi valde att använda oss av en metod som de beskriver, nämligen att spela upp, stoppa uppspelningen för att skriva ner, samt spola tillbaka vid behov för att inte missuppfatta något eller gå miste om något betydelsefullt. Vid de intervjuer där enbart papper och penna använts har vi inte skrivit respondenternas svar ordagrant, då det var svårt att hinna med och skriva allt som sas, men egna tolkningar och värderingar har utelämnats i svaren. Vi har sedan läst varandras transkriberingar, samt anteckningar och gått igenom dem gemensamt för att se att vi uppfattat svaren på samma sätt. Detta för att vår studie ska bygga på ett trovärdigt resultat.

Rennstam och Wästerfors (2015) nämner tre grundläggande arbetssätt för analyser av kvalitativt material och dessa har vi valt att följa i vår analys. Vi analyserade datamaterialet genom att skriva ut allt material på papper och sedan klippa ut fråga för fråga och lade på så sätt ihop respondenternas svar. Detta för att kunna analysera svaren på respektive fråga på ett mer omfattande och djupgående sätt. Rennstam och Wästerfors (a.a.) menar att detta kan ses som kaosproblemet, där allt material till en början är i oordning och är oöverskådligt. Genom denna analysmetod fann vi genomgående kategorier i vårt datamaterial som skapar struktur i resultatet. Resultatet är uppdelat efter följande teman (i form av huvudrubriker utformade efter studiens frågeställningar); Pedagogernas uppfattningar av delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet, Demokratisk samvaro i förskolans verksamhet, Barngruppens storlek – möjligheter för demokratisk samvaro? och Pedagogens roll och betydelse för demokratisk samvaro. De kategorier som framträder i resultatet, vilka vi väljer presentera i underrubriker till varje tema, är; Innebörd av delaktighet och inflytande, barns fria val och rätt till medbestämmande, Att bli lyssnad till, tid, organisation, rutiner och miljö, Att fostra barn till öppna, respekterande och inkluderade framtida medborgare genom delaktighet och inflytande, Värdegrundsarbetet - Normer, värderingar och respekt för allas lika värde, Fler kompisar, hjälpa varandra, mindre grupper under dagen och Att vara en närvarande och medveten förebild för de framtida samhällsmedborgarna,

17 Metoden blev tydlig för oss och den skapade ordning i den stora mängden insamlat material, även om det tog tid att samla in materialet och sammanställa det så underlättade denna metod för oss och vårt fortsatta arbete. Svensson och Ahrne (2015) menar att bearbetningen av materialet innebär att aktivt sortera, ordna och kategorisera materialet för att finna svar på de frågor som ställts. Vi jämförde respondenternas svar fråga för fråga och gick noggrant igenom dessa för att finna likheter eller olikheter, samt nya infallsvinklar i respondenternas svar. Vi delade upp frågorna oss emellan och arbetade aktivt till en början var för sig med att hitta dessa mönster i materialet. Vi läste sedan igenom varandras sammanställningar för att möjligen finna fler mönster, sedan sammanställde vi materialet gemensamt för att möjliggöra skapandet av ett tydligt och strukturerat material. De olikheter och likheter som utlästes av datamaterialet blev sedan till kategorier bestående av de mest centrala delarna av studien. Under varje tema synliggörs dessa kategorier, vilka vi valt presentera i form av underrubriker till varje tema, för att skapa en tydlighet i resultatet. Vi valde ut de delar som ansågs mest relevanta för studien för att inte frångå vårt syfte och analyserade de svaren noggrant för att nå fram till ett resultat. Rennstam och Wästerfors (2015) nämner detta som representationsproblemet och med det menar författarna att det är omöjligt att visa allt som det insamlade materialet visar. Vi var därmed tvungna att reducera materialet och sålla ut de mest väsentliga delarna för att skapa en god grund i vår studie med hänsyn till studiens syfte. Även detta tog lite tid men metoden som ovan nämnd skapade goda förutsättningar för oss att lyckas sammanställa allas respondenters svar på ett organiserat och strukturerat sätt. Detta gjorde vi, som ovan nämnt, genom att finna teman som blev övergripande för studien. Det som blev irrelevant för studiens syfte reducerades därmed till största del bort, men vi valde även att inkludera vissa delar av datamaterialet som inte kan tyckas kopplat till våra frågeställningar och vårt syfte. Detta för att skapa en större helhet av ämnet och få en ny inblick för vidare forskning.

Slutligen ville vi försöka skapa ett eget bidrag till forskningen, vilket Rennstam och Wästerfors (2015) nämner som auktoritetsproblemet. De menar att det är svårt att göra sig hörd i forskarsamhället, samt kunskapssamhället, men genom vår studie anser vi att vi har skapat oss ett självständigt bidrag till forskningen där aktuella ämnen lyfts fram.

Etiskt ställningstagande

Vår studie grundar sig på de krav som Vetenskapsrådet (2002) ställer kring etiska överväganden. Dessa krav innefattar informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Genom att informera våra respondenter i missivet om att medverkan i studien är frivillig, att deras namn och förskolornas namn är anonyma har vi tagit hänsyn till informationskravet och samtyckskravet. Respondenterna har även blivit informerade om att de har rätten att avbryta intervjun om de vill. Missivet som skickades ut innan intervjutillfället innehöll även information om studiens syfte och innehåll. Konfidentialitetskravet och nyttjandekravet handlar om respondenternas trygghet och sekretess. Detta tog vi hänsyn till genom att bearbeta vårt datamaterial konfidentiellt och materialet förvarades enbart hos oss. Nyttjandekravet belyser även vikten av att materialet inte kommer att användas eller utlånas för kommersiellt bruk, samt för andra icke vetenskapliga syften.

Etisk medvetenhet kan även innebära vad som anses vara moralist rätt, det kan även handla om relationen mellan studenten och respondenten, menar Svensson och Ahrne (2015) samt Eriksson – Zetterquist och Ahrne (2015). Respondenterna ska känna sig trygga vid intervjutillfället och att den information de delger enbart har som syfte att användas i studien. Vårt inspelade material ska lagras i enlighet med forskningsetiska principer, något Eriksson – Zetterquist och Ahrne betonar.

Metoddiskussion

Vi valde relativt snabbt ämne och fokus inför studien. Vi hade tidigare berört andra ämnen, men när vi började söka efter forskning kring barns delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet blev det ännu mer intressant att fördjupa sig inom just detta område. Eftersom vi ville ta reda på vilka uppfattningar pedagoger har av barns delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet blev intervjuer den metod vi ansåg mest användbar för att nå studiens syfte, vi valde att använda oss utav en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer.