MAGISTERUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP
VID INSTITUTIONEN BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP/BIBLIOTEKSHÖGSKOLAN 2009:36
ISSN 1654-0247
Naturskildringen i ett samhällsperspektiv
En ekokritisk studie av Gösta Berlings saga och Händelser vid vatten
KAROLINA WIBERG
© Karolina Wiberg
Svensk titel: Naturskildringen i ett samhällsperspektiv – en ekokritisk studie av Gösta Berlings saga och Händelser vid vatten Engelsk titel: Nature portrayals in a society perspective - an ecocritical
study of The Story of Gösta Berling and Blackwater
Författare: Karolina Wiberg
Kollegium: Kollegium 1
Färdigställt: 2009
Handledare: Claes Lennartsson
Abstract: The purpose of this master thesis is to examine how the relationship between humans and nature is expressed in the imaginative literature. My aim is to identify ideological reproductions in the analyzed works. Therefore I have chosen one work from late 19th century and one from late 20th century. This makes it possible to examine the
contextual anchorage of the found ideological expressions. The study’s theoretical framework is primarily based on ecocriticism, and especially on Greg Garrard’s and Kate Soper’s thoughts. The method used is critical ideology analysis. The result shows that nature and culture is
paradoxical and highly ideological conceptions. In The story
of Gösta Berling, an anthropocentric and religiously oriented
notion of nature is dominating, though there are some elements of an early deep ecology to be found. In
Blackwater we can see a more rational and objective notion
of nature as dominating, even if we sometimes can see a shallow romanticism of nature expressed by the characters, where also some groups of humans that are considered to be “closer to nature” is romanticized (for example minority groups). This is explained by the works historical contexts, where The story of Gösta Berling is written in a time of early modernism, where nature is not fully conquered, and
therefore seen as mystical and sometimes as a threat to humans. Blackwater was written in a postmodern time where nature is demystified and fully conquered, and strictly
speaking no “pure” and untouched nature is left to be found anymore.
Innehållsförteckning
1. Bakgrund ... 1
2. Syfte och frågeställning... 2
3. Ämnets plats i biblioteks- och informationsvetenskap... 2
4. Teori ... 4
4.1 Ekokritiken... 4
4.1.1 Presentation av ekokritiken ... 4
4.1.2 Kate Soper och dualismen mellan natur och kultur... 6
4.1.3 Greg Garrard och troper ... 8
4.2 Ideologibegreppet... 10
4.3 Samhällets utveckling och naturen... 12
5. Tidigare forskning relevant för denna studie... 14
6. Metod... 15
6.1 Urval och material... 15
6.2 Textanalys ... 16
6.3 Kritisk ideologianalys ... 17
7. Analys och resultat ... 19
7.1 Gösta Berlings saga ... 19
7.1.1 Bokens handling ... 19
7.1.2 Nostalgisk stilistik och modern kontext ... 20
7.1.3 Naturen som subjekt – djupekologi i Gösta Berlings saga ... 21
7.1.4 Kristna och hedniska teman... 25
7.1.5 Den otyglade naturen... 27
7.2 Händelser vid vatten ... 32
7.2.1. Bokens handling ... 32
7.2.2 Saklig stilistik och postmodern kontext ... 33
7.2.3 Naturens moraliska renhet och den mänskliga pollutionen... 34
7.2.4 Det naturliga som levnadsideal ... 37
7.2.5 Dualismen mellan kropp och själ och dess sociala konsekvenser... 42
7.3 Ideologisk kontextualisering och jämförelse... 47
7.4 Konklusioner ... 50
8. Sammanfattning... 51
1
1. Bakgrund
Denna uppsats tar sitt avstamp i antagandet att vi står inför ett allvarligt hot och att det är människan själv som har orsakat detta. Undersökningen utgår utifrån medvetenheten om att miljöproblemen inte är ett endimensionellt naturvetenskapligt problem, utan även ett kulturellt och ideologiskt problem. Hur vi har förändrat naturen handlar mycket om vilka värderingar vi har. Sedan en lång tid tillbaka har en antropocentrisk,
människocentrerad, världsbild varit rådande. Människan har ofta främst betraktat naturen som en resurs för att tillfredställa mänskliga behov och önskningar.
Uppfattningen om en dualism mellan natur och kultur, där kulturen värderas högst är enligt vissa naturvetare och filosofer den yttersta orsaken till våra miljöproblem.1 Innan industrialiseringen levde människan av och i direktkontakt med naturen. Man såg på naturen som en produktionsbas, som någonting man använder och brukar för att överleva. Då fanns ännu inte heller någon uppfattning om den ”sköna” naturen som en vacker plats. I boken Den kultiverade människan (1979) hävdar etnologen Orvar Löfgren att det var först efter att vi distanserat oss från naturen och inte längre såg den som en arbetsplats som vi började se på naturen som något värdefullt i sig självt, estetiskt och socialt.2
I takt med att vårt samhälle har utvecklats så har människan således fjärmats allt mer från det som vi kallar för naturen. Ju högre grad av civilisation vi har genomgått, desto mer distanserade har vi blivit från den. Men den kulturella och tekniska utveckling som har fjärmat oss från naturen håller också på att förstöra den. Redan 1962
uppmärksammade Rachel Carson i sin bok Tyst vår omvärlden på hur ekosystem rubbas av miljögifter. Detta gav upphov till den moderna miljörörelsen grundad på ett
ekologiskt tänkande. Trots det har exploateringen av naturen sedan dess fortsatt i accelererande hastighet med avverkning av skogar, försurning av sjöar och utrotning av olika djur- och växtarter som resultat. I och med människans totala dominans så menar en del att det egentligen inte finns någon natur kvar i egentlig mening. Talet om ”naturens död” syftar på att människan har koloniserat hela jordklotet och att det inte finns någon plats längre som är orörd av människan.
Det största miljöhotet i vår tid är kanske den pågående klimatförändringen. Enligt FN:s senaste klimatrapport är det konstaterat att människans utsläpp av växthusgaser är orsaken till det varmare klimatet. Enligt samma forskare så kan jordens
medeltemperatur komma att höjas mellan 1,8 och 4°C till år 2100, vilket skulle resultera i konsekvenser som till exempel försvinnande korallrev, vattenbrist, torka och
migrerande arter.3 Vi har redan börjat märka av följderna med tropiska stormar,
översvämningar och smältande glaciärer och polarisar. I framtiden befaras det att stora grupper ”klimatflyktingar” kommer att behöva fly sina hemländer som då har blivit obeboeliga.
Men även i välviljan i att bevara naturen i nationalparker och liknande finns en dualism och ett särskiljande. Vem bestämmer att människan är kultur och att det utanför henne är natur? Vad säger att inte människan och hennes samhällen också är natur? Och å
1 Stenmark 2000, s.9.
2
andra sidan, om människan med sina samhällen är kultur, är inte då också myrans myrstacksbyggande kultur? Natur och kultur är arbiträra, antropocentriska begrepp.
Ett kritiskt perspektiv som vill studera hur människans föreställningar om natur och kultur återspeglas i litteraturen och konsten är ekokritiken. De idéer i samhället som har påverkat människans förhållande till sin omgivning återspeglas i litteraturen och i andra kulturella uttryck. Detta är i linje med tankegångar inom litteratursociologin som handlar om hur idéer i samhället avspeglas i litteraturen. Hur vi har sett på och skildrat naturen kan i mycket sägas vara beroende av den dominerande samhällsideologin. I denna uppsats kommer jag att fokusera på naturskildringar i litteraturen, samt de samhälleliga idéer som har påverkat dessa. Jag kommer utifrån ett ekokritiskt perspektiv att bedriva en litteratursociologisk analys av Gösta Berlings saga och Händelser vid
vatten.
2. Syfte och frågeställning
Syftet med denna studie är att undersöka hur människans förhållande till sin omgivning och natur gestaltas i litteraturen. Genom att göra nedslag i två olika sekler, 1800-tal och 1900-tal, avser jag att kunna få en indikation på hur detta förhållande har utvecklats över en längre tid. Det är min förhoppning att jag, genom att identifiera ideologier om naturen i verken och sedermera belysa dessa utifrån idéströmningar i den historiska och samhälleliga utvecklingen, ska kunna synliggöra och problematisera den härskande samhällsideologins inverkan på miljön.
Jag gör inga anspråk på att skildra någon heltäckande och generell bild av
naturskildringens moderna historia, då detta dessutom inte är någon kvantitativ studie. Det är dock min uppfattning att omläsningar av litterära verk med ”nya glasögon” kan ge nya perspektiv på ideologiers inverkan.
Mina frågeställningar lyder:
▪ Hur uttrycks relationen mellan natur och kultur i den litterära gestaltningen? ▪ Vilka idéer om omgivningen och miljön uttrycks i verken?
▪ Hur kan dessa föreställningar kopplas till ideologiska strömningar i den historiska och samhälleliga kontexten?
3. Ämnets plats i biblioteks- och
informationsvetenskap
3
över ämnets fokus som inriktat på; ” … frågeställningar som har att göra med förmedlingen av information eller kultur, som är lagrad i någon form av dokument.”4 Traditionellt har ämnet fokuserat på frågor som rör biblioteken och deras roll som samhällsinstitution och informationsförmedlare. Ämnet beskrivs ofta som
samhällsvetenskapligt och humanistiskt enligt Lars Höglund men den tekniska aspekten spelar också en stor roll.5
Inom den studieinriktning som jag valt, kollegium 1, med inriktningen ”Bibliotek, kultur och information i ett samhällsperspektiv” så fokuserar man på det sammanhang som biblioteket befinner sig i. Man studerar här ”samhällsförändring i stort och dess relation till den ekonomiska, tekniska, politiska eller kulturella utvecklingen” och man uppmärksammar att detta är ett ”komplext samspel mellan delar och helhet”.6 Man studerar sociala strukturer och politisk utveckling och man anlägger ett historiskt perspektiv. Man studerar ”samhället utifrån de behov och intressen som kommer till uttryck genom framväxten av institutioner och praktiker som kan relateras till information, bibliotek, litteratur, och den i övrigt offentligt förvaltade kulturen.”7 Här ges också kursen ”litteraturen och samhället” (7,5 p) vilken är inriktad på
litteratursociologi.8 I litteratursociologin är man intresserad av hur förhållandet mellan litteraturen och samhället ser ut. Detta kan man studera ur olika perspektiv, varför detta ämne har många olika inriktningar. Lars Furuland och Johan Svedjedal, båda
professorer i litteratursociologi, betonar att det litteratursociologiska fältet inte får bli för snävt. Furuland poängterar att litteratursociologin inte är någon avgränsad teori eller metod, utan mer ett förhållningssätt.9 Svedjedal anser att litteratursociologins
karakteristika bland annat är att den är interdisciplinär. Med interdisciplinär åsyftas dess tvärvetenskapliga prägel och att den hämtar modeller från andra vetenskaper.10
Litteratursociologin står t.ex. nära andra inriktningar som cultural studies och etnicitetsstudier.11 Svedjedal gör en mer detaljerad indelning av litteratursociologins uppgift där han delar in den i tre underområden:
1. Samhället i litteraturen. Här fokuserar man på bilden av samhället i skönlitteraturen. Man studerar hur litteraturen skildrar verkligheten. 2. Litteraturen i samhället. Här är fokus på litteraturen som opinionsbildare och hur den förmedlar ideologier. 3.
Litteratursamhället. Här är man intresserad av produktionsvillkoren,
litteraturkonsumtion och andra materiella villkor.12 Min uppsats skulle då hamna
någonstans emellan samhället i litteraturen och litteraturen i samhället, eftersom jag dels undersöker föreställningen om människans relation till naturen, och dels relaterar detta till utomliggande ideologier.
Båda dessa forskare betonar vidare vikten av ett historiskt perspektiv i
litteratursociologin. Enligt Svedjedal kan man inom litteratursociologin gärna kombinera: ” … analys av litterära verk med undersökningar av litteraturens yttre
4 Höglund 2000, s.1. 5 Ibid,. s.5.
6 Högskolan i Borås 2006, s.9. 7 Ibid.
8 Denna kurs gavs dock sista gången i denna form ht 2007 då man sedan dess gjort om utbildningen. 9 Furuland 1997, s.19.
10 Svedjedal 1997, s.72. 11 Ibid., s.70.
4
villkor, allt med utgångspunkten att söka förbindelser mellan textuella fenomen och kontextuella”.13 Furuland anser att man bör studera växelverkan mellan samhälle och litteratur och ”analysera själva diktverken med särskild hänsyn till hur
samhällsstrukturerna framträder.14 Detta är en uppfattning om att samhällets ideologier och idéer skulle avspegla sig i litteraturen, vilket även är en utgångspunkt i denna uppsats.
Litteratursociologiska analyser av ideologier i litteraturen utifrån exempelvis genus- eller klassperspektiv har funnits en tid inom forskningen inom biblioteks- och
informationsvetenskap. Dessa belyser exempelvis ett visst samhällsproblem (ojämlikhet mellan könen, könsstereotyper och så vidare) som relateras till skönlitteratur.15
Ekokritiken belyser ett av de största samhällsproblem vi någonsin kommer att bemöta. Miljöproblemen med klimatförändringarna är en av vår tids största samhällsfrågor. Miljöfrågor och hållbar utveckling kommer att påverka de flesta institutioner och funktioner i vårt samhälle, även biblioteken. Analyser som synliggör den kulturella och sociala dimensionen av dessa problem anser jag viktiga. Även om denna uppsats inte kommer att fokusera specifikt på klimatförändringarna så berör denna frågeställning de historiska synsätt på och de idéer om miljön, omgivningen och människans plats i den som lett till de miljöproblem vi ser idag.
4. Teori
I detta stycke kommer jag att redogöra för den teori som jag använder mig av.
Inledningsvis introducerar jag ekokritiken. Sedan definierar jag det ideologibegrepp jag ska använda mig av. Slutligen presenterar jag de samhällshistoriska teorier jag använder för att sätta in verken i ett historiskt sammanhang.
4.1 Ekokritiken
Jag ämnar i detta stycke ge en allmän presentation av det ekokritiska forskningsfältet, för att sedan gå vidare och visa vilka mer specifika delar av ekokritisk teori som min uppsats utgår ifrån.
4.1.1 Presentation av ekokritiken
Ekokritiken är ett forskningsfält som har funnits sedan sent 1980-tal i USA och tidigt 1990-tal i Storbritannien, men det har ganska nyligen kommit till Sverige och håller här fortfarande på att institutionalisera sig och finna sin plats. Ekokritiken är ett ekologiskt perspektiv på litteratur, men det är ingen skarpt avgränsad teori, utan en
tvärvetenskaplig och gränsöverskridande.16
13 Ibid., s.69.
14 Furuland 1997, s.19.
15 Se exempelvis magisteruppsatserna: Samuelsson, Annika och Samuelsson, Lina (2007). ”En annan
värld? En analys av sex fantasyromaner ur ett genusperspektiv” samt Fredén, Anna och Sandström, Lina. (2007). ”´Vi och dem?´: en kvalitativ studie av hur etnicitet skildras i åtta samtida svenska bilderböcker”
5
Cheryl Glotfelty är en centralfigur inom ekokritiken och var den som till en början organiserade och samordnade den kritiska forskning som gick under benämningen ”the study of nature writing”. Hon var vid den tiden ordförande för ASLE (the Association for the Study of Literature and Environment), en sammanslutning än idag central för ekokritiker världen över, vilka ger ut tidskriften ISLE (Interdisciplinary Studies in Literature and Environment). Glotfelty gav tillsammans med Harold Fromm ut den första ekokritiska antologin The Ecocriticism Reader: Landmarks in Literary Ecology (1996). Glotfelty försökte där ge en definition av vad ekokritik är för något, vilken blivit en av de mest frekvent citerade definitionerna: ”Simply put, ecocriticism is the study of the relationship between literature and the physical environment”.17 Glotfelty fortsätter sedan att ringa in vad ekokritisk forskning handlar om och nämner då även mer
omfattande verksamhetsområden.
Den tidiga ekokritiken var mest inriktad på litteratur. Ekokritikens forskningsfält har dock efterhand vidgats till en bredare kulturkritik, där fokus ligger på kulturella
processer och produkter inom vilka ” … the complex negotiations of nature and culture takes place”.18 Enligt ekokritikern Greg Garrard kan den bredast möjliga tänkbara definitionen lyda: studiet av relationen mellan det mänskliga och det icke-mänskliga.19 Dock är litteraturen fortfarande det vanligaste studieobjektet inom ekokritiken.
Den amerikanska inriktningen av ekokritiken som Glotfelty företräder har främst vuxit fram ur intresset för 1800-talets amerikanska ”nature writing”-författare som Henry David Thoreau och Ralph Waldo Emerson. Den brittiska inriktningen utvecklades lite senare än den amerikanska. Här är det främst romantiken med start runt 1790 som är inspirationskällan och man fokuserar på det rurala landskapet framför det vilda.20 Jonathan Bate är här en förgrundsfigur. Hans Romantic Ecology: Worldsworth and the
environmental Tradition (1995) har varit viktig. Här vill Bate visa på en känsla för
naturen hos Worldsworth som tidigare inte uppmärksammats. Även Bates senare The
song of the earth (2002) kan sägas tillhöra de viktigare verken inom ekokritiken. En
antologi med motsvarande status i Storbritannien som Glotfeltys i USA är Laurence Coupes The Green Studies Reader: From Romanticism to Ecocriticism (2000). Här inkluderas även äldre texter som kanske inte är miljöcentrerade i dagens mening men som behandlar relationen mellan människa och landskap/natur och på det sättet kan sägas vara historiskt viktiga för det ekokritiska perspektivet. Exempelvis texter av Virginia Woolf och Thoreau ingår.
En förutsättning för ekokritikens framväxt är de ekologiska tankegångar som sedan 1960-talet fått allt större plats i politiken på grund av växande miljöproblem. Den ekologiska vetenskapen innebär mycket kort sagt vetenskapen om de levande varelsernas relation till sin omvärld. Den ekologiska filosofin, som bygger på denna naturvetenskapliga teori, kan sägas gå ut på ett avståndstagande från den
antropocentriska världssynen till förmån för ett ekocentriskt synsätt. Man vill även framhålla ett kretsloppstänkande med betoning på holism, vilket innebär en
föreställning att allting är en helhet och att alla delar hänger ihop. En del ekokritiker utgår även från Arne Naess’ lite mer radikala djupekologi, vilken är en del av den
17 Glotfelty 1996 s.xviii. 18 Garrard 2004, s.4. 19 Ibid., s.5.
6
ekologiska filosofin, och argumenterar för ett etiskt förhållningssätt där alla mänskliga handlingar ska grunda sig på naturvärden, och inte människovärden.21
Dock blir ekokritiken mer och mer teorianknuten och enligt Schulz blir det mer fokus på teori än på engagemang och hyllning till naturen.22 Ekokritiken har en närhet till ideologikritiska teorier som feminismen, genuskritiken, neomarxismen samt den postkoloniala kritiken som alla arbetat för att synliggöra och kritisera destruktiva maktförhållanden inom olika sociala kontexter. På samma sätt söker ekokritiken rikta fokus på människans inställning till sin omgivning och hur denna tar sig uttryck eller problematiseras i konstnärliga och kulturella representationer av olika slag. Ekokritiken är således ofta precis som dessa tidigare nämnda besläktade teoribildningar normativ. Föresatsen är att diskutera hur olika föreställningar om naturen påverkar vår uppfattning om densamma, och man strävar efter att föra en kritisk diskussion om människans relation till natur och kultur utanför litteraturens sfär för att på det viset ge ett bidrag till diskussionen om en hållbar samhällsutveckling.23 Det finns ofta en agenda i ekokritisk forskning, och det är att sätta ljuset på det förhållningssätt människan har till naturen vilket lett till miljöproblemen. Man vill sätta fokus på att miljöproblemen i mycket är ett kulturellt problem som inte bara kan lösas med naturvetenskap och teknik. Den
människocentrerade, antropocentriska inställning vi har gentemot naturen är det som lett till miljöförstöringen.
Naturen har traditionellt betraktats som något objektivt, utanför beläget och oberoende av det mänskliga medvetandet. Naturen är det icke-mänskliga, djuren och växterna och landskapet, medan kulturen är det som är skapat av människan. Naturen ses som ett passivt, materiellt objekt och människan ett aktivt och tänkande subjekt. Precis som genusteoretiker eller postkoloniala teoretiker påvisar hur t.ex. ”naturliga” kategorier som kön och ras är sociala konstruktioner vill ekokritiken visa hur våra föreställningar om naturen inte är självklara. Man analyserar vilka föreställningar om natur, kultur och människa som kommer till uttryck i litteraturen.24 I den svenska antologin Ekokritik –
naturen i litteraturen (2007) lyder ekokritikens huvuduppgift:
Ekokritiken undersöker alltså förhållandet mellan text och natur, mellan språk, kultur/samhälle och natur, och därmed också frågor rörande den teoretiska diskursen om naturen som social konstruktion och språkligt maktbegrepp.25
Detta innebär att frågor om naturens värde, människans relation till naturen och hur naturen används i metaforisk betydelse i litteraturen är viktiga frågor.26
4.1.2 Kate Soper och dualismen mellan natur och kultur
7
problematisera tidigare nämnda dualism mellan natur och kultur. Hon visar hur en dualism mellan människa och natur sedan länge har funnits i det västerländska tänkandet, men att den ideologiska användningen av denna har skiftat genom tiderna. Exempelvis kristendomen rättfärdigar utnyttjandet av djur och natur utifrån en uppfattning att Gud skapade oss till sin avbild, vilket skiljer oss från djuren och växterna.28 Upplysningen byggde också på en dualism mellan människa och natur genom att skilja ut ett tänkande och förnuftigt subjekt från objektet naturen.
Vad gäller dagens dualism så målar Soper upp två olika perspektiv eller betraktelsesätt. För det första problematiserar Soper den idag vanligaste uppfattningen om naturen som något som allt icke-mänskligt. Inom miljörörelsen uttrycks ofta denna uppfattning implicit i retoriken. Man upphöjer t.ex. det ”naturliga” och anser att naturen är det vi har förstört och fjärmat oss ifrån, och är det vi måste rädda. Detta synsätt, som innebär att man ser naturen som något i sig själv värt att bevara, kallar hon för den ”realistiska”.29 Detta innebär underförstått en uppdelning i ”naturlig” natur och ”artificiell”
mänsklighet. Utifrån denna uppfattning adderar man ett värde till det ansett oförstörda, vilket blir mindre värt ju mer påverkat av människor det är.30 Men med detta
betraktelsesätt blir det inte mycket ”natur” kvar då ”mänsklig kontaminering” finns överallt.31 Ett annat problem som visar att detta betraktelsesätt inte går att applicera på verkligheten är den inkonsekvens som kommer fram när man även vill bevara rurala miljöer som bevisligen påverkats av människan, och hänvisar till naturargument. Detta visar att andra dimensioner än just graden av naturlighet spelar in vilket synliggör hur svårt det är att avgränsa termen ”natur” från den kulturella uppfattningen av den.
Soper urskiljer också ett annat betraktelsesätt gentemot naturen. Hon kallar det för det ”kulturella” betraktelsesättet vilket innebär att man utifrån en socialkonstruktivistisk grund utgår från att naturen är en språklig konstruktion och ingenting annat. Naturen ska därför inte värderas högre än människan för det finns egentligen ingen gräns mellan dessa.
Soper tar inte ställning för något av dessa två betraktelsesätt, men en mening ur boken har blivit mycket citerad: ”it is not language that has a hole in its ozone layer.”32 Med detta menar Soper att man visst kan vara miljövän och socialkonstruktivist, men om man endast ser på naturen som en lingvistisk konstruktion så riskerar man att
argumentera för att man inte behöver göra något alls åt det vi människor förstört. Enligt Soper är det egentligen endast realisternas position som manar till politisk handling i praktiken.33 Dock betonar hon att analys av den kulturella dimensionen är viktig. Man får vara försiktig med hur man talar om naturen och vårt förhållande till den. Ofta har naturen använts till ideologiska syften som inte ifrågasatts. Hon pekar på att naturen ofta fått axla rollen som bevarare av sociala och sexuella positioner i samhället, genom att hänvisa till vad som är ”naturligt”.
8
4.1.3 Greg Garrard och troper
Ett sätt att inom ekokritiken synliggöra antropocentriska förhållningssätt, som även jag själv kommer att anamma i min analys, är att studera olika återkommande motiv i litteraturen. Ofta får naturen fungera som en metafor för något annat eller stå som en sinnesbild för mänskliga idéer. Stereotypa föreställningar om naturen kan bära på mycket betydelse och olika lager av ideologi finns med i deras konstruktion.
Ekokritikern Greg Garrard menar i sin Ecocriticism (2004) att en ekokritisk analys kan ske just genom studium av dessa metaforers produktion, reproduktion och
transformation. Varje sådan metafor fungerar, om än ibland tvetydigt, för att stödja och uppbära vissa samhälleliga intressen och politiska strukturer.34 Gemensamt för dessa figurer, är att de alla på ett eller annat sätt utgör föreställningar, konstruktioner eller presentationer av naturen.35 Garrard, som är inspirerad av retorisk analys, kallar dessa figurer för troper. Man kan alltså förstå troper som språkliga figurer som åkallar en rad föreställningar och idéer, något förenklat metaforer eller metonymer, ord med överförd eller vidare betydelse än den bokstavliga betydelsen. Här redogör jag för de tre troper jag ska använda i min analys och av vilka de två första är ekokritikens äldsta, mest frekventa och utmejslade troper medan den sista inte är lika uppmärksammad och självklar.
Pastoralen
En av de mest förekommande troperna, med äldst rötter, är pastoralen, vilket kort kan sägas vara det klichéaktiga vackra, rurala landskapet som fungerar som en tillflyktsort för den urbana människan. Ingen annan trop är så djupt rotad i den västerländska kulturen, och ingen är så miljömässigt problematisk. Den har studerats mycket inom ekokritiken.
Det pastorala landskapet är en gammal trop som har utmärkts av och använts i olika ideologiska syften i olika tider. Pastoralgenren härstammar från kristendomen och den grek-romerska kulturen. Redan då använde man pastoralen som en symbol för en plats där man kunde vila från det urbana, men också från den osäkra vildmarken.36 Detta är även ett tema som pastoralen har idag. Enligt Terry Gifford har pastoralen bland annat utmärkts av ett ställe dit den urbana människan kan ta sin tillflykt för att komma undan staden och dess smuts.37 På landet kan människan leva i harmoni med naturen och sig själv. Den pastorala människan är en människa som lever lycklig och i harmoni med naturen. Pastoralens äkta, fridfulla och harmoniska liv framstår som en kontrast till stadens hektiska, korrupta och omoraliska liv.38 Livet i pastoralen framstår som ett ideal eller en utopi.39
Det pastorala landskapet utmärks av en harmonisk och estetiskt tilltalande natur.
9
porlande bäckar och susande träd där herdarna vallar sina får och lever ett enkelt liv i harmoni med naturen, bortom civilisationen”.40 Det är en starkt nostalgisk, romantiserad och idylliserad bild; pastoralen har alltid karaktäriserats av nostalgi. Oavsett vilken tid man tittar på, så finns det alltid en längtan bakåt, till något bättre som gått förlorat.41 Efter den industriella revolutionen ökade pastoralens popularitet. Enligt Garrard för att människan blev alienerad.42 Under denna tid kunde människan uppleva en ny säkerhet i urbana områden; en säkerhet från den vilda naturen med dess vilda djur, vilket ledde till en ny romantisering av dessa, och ett intresse för att t.ex. skapa naturskyddsområden, och bevara hotade fågelarter.43
Vildmarken
När människan började odla ersattes jägare-samlar-samhället och man började skilja mellan ”hemma” och ”det vilda”. Redan i Gilgamesh finns vildmarken med som ett hot. Kristendomen har dock haft stor betydelse i den ideologiska konstruktionen av
”vildmarken”. Efter syndafallet skiljs Adam och Eva från paradiset, och blir tvingade ut i exil i det ”vilda”.44 Det ”vilda” som i det moraliskt depraverade, i kontrast till Edens lustgårds harmoniska och oskuldsfulla pastoral.
Ursprunget till ”vildmarken” finns i Europa, den så kallade Gamla världen. Men under 1800-talet blev vildmarken som figur populär, framförallt i USA. Den vilda naturen delar motivet av flykt från civilisationen och en återkomst till ursprunget med det typiska pastoral-narrativet, men naturen är inte domesticerad och kultiverad som pastoralen, utan otämjd och vild.45
Idén om den vilda naturen, okontaminerad av civilisationen, är även en av de starkaste konstruktionerna av naturen i dagens miljörörelse. Det är en konstruktion man använder för att skydda speciella områden och arter, och som ses som en plats för återhämtning för de som är trötta på den moraliska och materiella pollutionen av staden. Vildmarken har nästan ett sakramentalt värde.46
Pollution
Pollution skulle kunna översättas till den ”förorenade” naturen. Det syftar på en natur förorenad av mänskliga gifter osv. som inte anses önskvärda. Det intressanta är det normativa i begreppet. Vad som är pollution är inget avgränsat och självklart. Garrard jämför med ogräs, som inte är ogräs i sig själv, utan blir det först när det hamnar på en plats där det inte är önskvärt, utan ses som främmande. Pollution är inte någon speciell sorts substans utan representerar en implicit, normativ föreställning att för mycket av någonting är närvarande i miljön, på fel plats.47 Pollution är dels den synliga
10
huvudsakligen hade betydelsen moralisk pollution. Ordet härstammar ur det latinska ”polluere” som hade betydelsen ”besudla”.48 Det kunde avse handlingar som bland annat masturbation. Garrard talar ibland om en mänsklig kontaminering av naturen, som kan tolkas symboliskt, och där sådant som mänskliga ljud kan kontaminera, och inte bara fysiska gifter.
Garrard nämner även ”apokalypsen” (en dystopi där naturen är utplånad), och ”djur” (vi buntar ihop alla arter utom människor i en klump som vi tillskriver vissa egenskaper) som betydelsefulla motiv. I egenskap av troper öppnar dessa begrepp för olika sätt att föreställa sig naturen, och för olika sätt att konstruera och presentera den som en retorisk figur. Troperna kan sägas ingå i en antropocentrisk ideologi där naturen objektifieras och gestaltas som olika stereotyper.
4.2 Ideologibegreppet
Ekokritiken vill synliggöra de ideologiska aspekterna av människans naturbegrepp. Ideologibegreppet är således centralt för denna uppsats. Det finns dock många olika sätt att definiera ideologi, och jag vill här klargöra vilket ideologibegrepp jag kommer att använda mig av för att förtydliga denna uppsats utgångsläge.
Ideologibegreppet i sig är svårt att ringa in exakt och har kommit att äga olika
betydelser i olika tider och sammanhang. Ofta tänker man på politiska ideologier, som konservatism, liberalism, socialism och så vidare. Vanligt är även att man ser ideologi som en samling av idéer som rör samhället och politiken. Enligt Bergström och Boréus kan man dock dela in ideologidefinitionen i två huvudstråk. I det första ser man
ideologin som ett neutralt idésystem, och bygger inte in i definitionen något om vilka effekter ideologin kan ha.49 Herbert Tingsten är här ett tongivande namn. Tingsten anser att ideologi innehåller värdepremisser, verklighetsomdömen, och konkreta
rekommendationer på olika handlingar. Utmärkande är att Tingsten anser att
ideologiernas verklighetsomdömen, precis som teorier, kan utsättas för vetenskaplig prövning. Varav följer att ideologier vars verklighetsomdömen är felaktiga kan
diskvalificeras.50 Inom denna definition ser man ideologi som ett avgränsat, målinriktat och explicit idésystem.
Inom det andra stråket ses ideologin inte som något lika skarpt avgränsat och explicit. Denna definition utgår från Marx ideologibegrepp, som i sig kan delas upp i två sätt att se på ideologi. Enligt den ena definitionen så ses ideologin som en funktion som upprätthåller och reproducerar makt. Då är ideologi detsamma som den härskande ideologin, som är något dolt, men målinriktat som måste ”avslöjas” och kritiseras. Ideologin framställer sig som självklar och man jämför i sin analys ideologin med verkligheten för att kunna begripliggöra och demaskera den. Man vill visa på ideologins makt, som gör att vissa föreställningar tas för givna, vilket påverkar människors
möjlighet att ta ställning till viktiga frågor. Detta kallas den negativa
48 Ibid., s.8.
11
ideologitraditionen, i vilken man ser ideologin som något maktfullkomligt, förtryckande och felaktigt.51
Emellertid använde Marx ideologibegreppet också på ett annat sätt, i en positiv ideologitradition där ideologin ses som en grupps eller klass föreställningsvärld. Gruppers ideologi återspeglar de sociala villkor man lever under, och det är gruppens intresse som ligger till grund för ideologin.52 Detta är en bredare definition där ideologi inte begränsas till en ideologi, utan vari ett flertal ideologier existerar parallellt eftersom olika grupper utformar sina olika ideologier. Ideologin ses inte bara som något som utgår från makten med en bestämd funktion. Även ideologier som gör motstånd mot makten finns.
Terry Eagleton anser att man inte kan separera den negativa och den positiva
traditionen, utan att de är sammanflätade. Den negativa ideologitraditionen är riktig, men den är för begränsad, och flera logiska svårigheter kommer med dessa
begränsningar. Man ser här ideologi som något som utgår från dominerande makt, men enligt Eagleton missar man då mycket som rimligtvis borde falla inom ramen för
ideologi. Exempelvis från vänsterhåll tenderar man att se ideologi på det negativa sättet, och inte räkna den egna ståndpunkten som ideologi just på grund av att denna är i opposition mot det rådande dominerande samhället. Men Eagleton anser att exempelvis feminism och socialism också är ideologier. Ideologibegreppet måste därför breddas till att innefatta även ideologier som gör motstånd mot makten. Denna definition är neutral till huruvida ideologin tjänar till att utmana eller bekräfta en speciell social ordning eller inte. Ideologi är alltså inte begränsat till något som mystifierar och döljer sitt verkliga syfte, som i den negativa definitionen, även om det självklart kan fungera så också. Egentligen kan ideologi breddas till att innefatta all sorts korsning mellan trossystem och politisk maktideologi.53 Att bredda ideologibegreppet på detta sätt betyder även en nödvändig breddning av maktdimensionen, som med den smalare, negativa definitionen endast utgår från de dominerande i samhället. Man kan anamma ett maktbegrepp
liknande Michel Foucaults, som Eagleton beskriver: ”power is not something confined to armies and parliaments: it is rather, a pervasive, intangible network of force which weaves itself into our slightest gestures and most intimate utterances.”54 Man ser alltså makten som något utgående från överallt, som utövas av oss alla och som uttrycks även i våra personliga relationer. Dock vill Eagleton reservera sig lite till att i och med det bredare ideologibegreppet totalt anamma Foucaults definition. Enligt Eagleton kan en sådan syn på makt riskera att göra ideologibegreppet tandlöst. Om inga värden finns som inte är bundna till makt så expanderas ideologibegreppet till att innefatta så mycket så det förlorar sin betydelse.55 Ofta ses dessutom all denna ideologi som likvärdig i betydelse. Enligt detta tänkande skulle betydelsen av två barns gräl om en boll kunna jämställas med El Salvadors frihetsrörelse.56 Att ”allt är ideologi” är således något som Eagleton inte vill skriva under på.
I enlighet med denna logik så övergav Foucault begreppet ideologi och började använda det allomfattande ”diskurs” istället. Detta menar Eagleton är onödigt, då han anser att
51 Ibid., s. 151ff. 52 Ibid., s.153. 53 Eagleton 2007, s.6.
54 Foucault, enligt Eagleton 2007, s.7. 55 Ibid.
12
ideologins kraft ligger i att kunna skilja ut de maktkamper som är relevanta för ett socialt liv.57 En utsaga är inte ideologisk om den är isolerad från sin diskursiva kontext. Det handlar om vem som säger vad till vem, och av vilka anledningar. Eagleton
exemplifierar med att ett gift pars bråk över en bränd, rostad macka inte är något intressant i sig, det blir intressant först om det finns anledning att relatera det till exempelvis frågor om sexuell makt.58 På samma sätt kan man säga att föreställningen om pastoralen som skön inte blir ideologiskt intressant förrän den relateras till
bakomliggande antropocentriska ideologi. Att bredda ideologidefinitionen är således bra för att kritisera depolitisering av privata delar av det sociala livet som faktiskt är
ideologiskt intressant, men att utan vidare säga att ”allt är ideologi” eller ”allt är
politiskt” är att tappa begreppen på kraft, vilket snarare kan fungera kongenialt med den sociala ordningen.59 Eagleton anammar alltså ett ideologibegrepp som balanserar mellan den smala och breda definitionen, och där utsagor ska relateras till en kontext.
Eagletons definition av ideologibegreppet innebär att ideologin utgör ”de idéer, värden och känslor genom vilka människor upplever världen vid olika tidpunkter”.60 I sin
Ideology – an introduction (2007) skriver han: “On the one hand, ideology is no mere
set of abstract doctrines but the stuff which makes us uniquely what we are, constitutive of our very identities; on the other hand, it presents itself as an `Everybody knows that´, a kind of anonymous universal truth”.61 Ideologin presenterar sig som ”sunt förnuft” och självklar. Den blir det stoff som gör oss till vad vi är, som konstruerar vår identitet som individer och våra handlingar, och vår relation till världen. Med en Eagletonsk
förståelse blir ideologibegreppet en premiss för uppsatsen, en förförståelse, snarare än ett kategoriserande analysverktyg. I denna uppsats kommer jag att anamma Eagletons förståelse av begreppet ideologi.
4.3 Samhällets utveckling och naturen
Inom litteratursociologin uppmärksammar man att litteraturen inte tillkommer i ett vakuum utan att den ingår i en viss samhälls- och tidsbunden kontext. Man sätter fokus på det historiska perspektivet och att alla delar hänger ihop i olika processer. Denna studie kommer att göras utifrån en historisk kontextualisering varför jag i analysen kommer att ta upp delar av några olika samhällsforskares tankar om vår
samhällsutveckling och koppla det till min frågeställning i analysen.
Sociologen Max Weber har beskrivit den process som kapitalismen och omvandlingen mot det moderna västerländska samhället utgjorde. Han såg människors
13
världen. Detta innebär att det känslomässiga tänkandet har ersatts av ett vetenskapligt synsätt. Världen mister sin ”förtrollning” och betraktas strikt vetenskapligt snarare än i ljus av myter och symboler. Verkligheten blir förutsägbar och går att kalkylera.62
Manuel Castells är en nutida samhällsforskare. Hans stora trilogi handlar om
informationssamhällets, eller som han kallar det ”informationsålderns” framväxt. I en passage tecknar han kort en samhällsutveckling i tre olika nivåer. Jordbrukssamhället, där naturen dominerade över kulturen. Människorna förde en ständig kamp för överlevnad där de var utelämnade åt den oförutsägbara naturen. När den industriella revolutionen slog igenom så fick människan kontroll över naturen, vilket innebar
kulturens dominans över naturen. Naturen fanns fritt till för oss att nyttja dess resurser.
Idag, i informationsåldern, refererar kulturen till kulturen. I denna tidsålder finns det ingen ”natur” kvar i egentlig mening, bara kultur. Det finns ingenting opåverkat av människan. Den natur som har överlevt oss är en kontrollerad natur som vi har hägnat in för att försöka bevara de sista resterna av. Det är först i denna tidsålder som rörelser för att bevara naturen tillkommer i samhället. Rörelser som vill ”återuppliva” naturen och göra den naturlig på nytt.63
Castells framställning av informationssamhället påminner om hur det postmoderna tillståndet beskrivits av olika tänkare. Informationssamhället översvämmas av en massa olika konkurrerande utsagor, vilka samtliga kommer med världsförklarande anspråk. De traditionella förklaringsmodellerna sätts ur spel. Jean-François Lyotard talar om de stora narrativens upplösning, hur t.ex. marxismen och religionen har mist sin betydelse som förklarande berättelser.64 Informationssamhället ändrar vår verklighetsuppfattning, då medierna producerar en parallell verklighet, som i allt högre grad tränger bort den ”materiella” verkligheten. Jean Baudrillard menar att i vår postmoderna tidsålder har vi förlorat förmågan att skilja denna medierade, ”simulerade” verklighet från den
”verkliga” verkligheten. Baudrillard kallar denna tillvaro för ”hyperrealistisk”.65 Ofta framstår den som verkligare än den ”verkliga”. Det är intressant att se vad som händer med uppfattningen om naturen i en postmodern tid. Denna simulering innebär ju en upplösning av distinktionen mellan original och kopia, och det gäller ju även för
naturen, där medierepresentationen av naturen blir verkligare än den materiella naturen. Därför kan man säga att naturen blir en kulturell representation. Enligt Fredric Jameson så är det även utmärkande för den postmoderna kulturen att all kulturell produktion bygger på annan kulturell produktion. Därför skulle detta innebära att naturen tappat all sin autenticitet och reducerats till en ändlös kulturell representation i den postmoderna tidsåldern. Utmärkande för postmodernismens kultur är också bruket av pastischer, som kan förklaras som ”tomma kopior”, då de inte kopierar något riktigt utan kopierar de kulturella representationer som finns, vilket även skulle vara fallet med naturen.66
Detta är tre stora och komplexa teoribildningar som jag har berört mycket kortfattat. Som jag ser det, är dessa samhällsteorier kompatibla med varandra. De utgör inte heller min huvudsakliga teori utan kommer snarare att tjäna till att utgöra en historisk
kontextualisering för verken i analysen. Deras främsta funktion i denna uppsats är att de visar på en utveckling från förmodernitet över modernitet till postmodernitet.
14
De tre teorikapitel som finns i denna uppsats har utformats för att på bästa sätt hjälpa mig penetrera mina frågeställningar. Ekokritiken utgör min huvudsakliga teori, kapitlet om ideologibegreppet klargör utgångspunkten och förförståelsen för denna uppsats och slutligen de sociologiska teorierna ovan hjälper mig med
kontextualiseringsdimensionen.
5. Tidigare forskning relevant för denna studie
Forskning som, precis som min studie, fokuserar på ideologiska föreställningar av naturbegreppet, är tämligen vanlig inom ekokritiken. Jag ska här ge några exempel på denna typ av studier för att sätta in min text i ett sammanhang.
Att arbeta med troper är som tidigare sagt populärt inom ekokritiken, och syftar till att genom troperna visa på den ideologiska funktion som de stereotypa föreställningarna om naturen innebär. Terry Gifford är en ekokritisk forskare som ägnat sig åt pastoralen och dess framväxt i sin bok Pastoral (1999). I tidigare nämnda CEMUS antologi finns fler exempel på forskning där troper används, i bland annat Förlusten av en yta –
ekokritisk analys av Harry Martinssons ”Sången om Doris och Mima” (2007) där
Fredrik Karlsson analyserar Harry Martinssons science fiction-epos. Förlusten av mänsklighetens hem tillhör de apokalyptiska motiven som är en av ekokritikens mest använda troper. Karlsson kopplar Martinssons användande av det dystopiska motivet till den historiska kontexten med kärnvapenhotet under 50-talet. Petra Hanssons uppsats
Förortens färger – natur och kultur i Johannes Anyurus Det är bara gudarna som är nya (2007) ingår i samma antologi och handlar om Johannes Anyurus diktsamling vars
tema är unga invandrare i förorten. Hon visar hur både pastoralen och vildmarken finns representerade, även om det handlar om ett urbant landskap. Hon ser den okontrollerade vildmarken representerad i den ”skrämmande” förortens ghetto med dess
”ociviliserade” minoritetsbefolkning. Det pastorala temat aktiveras bara i karaktärernas drömmar, som något ouppnåeligt.
Barney Nelson undersöker den ideologiska dimensionen av åtskillnaden mellan den vilda och den kuvade naturen. I avhandlingen The wild and the domestic (2000)
undersöker hon hur den amerikanska litteraturen har format en syn på djur som antingen vilda eller domesticerade, och konsekvenserna härav. Nelson analyserar Mary Austins verk och visar på hur denna dikotomi har uppmärksammats i Austins författarskap. Nelson relaterar detta till dagens debatt om att domesticerade djur skulle inkräkta på vildmarken och riskera att förstöra den. Hon tittar även på hur djur representeras och har representerats genom historien. Hon undersöker framförallt stereotypen om det
15
Studier som fokuserar på lite äldre texter och försöker utläsa inställningen till naturen är också intressanta ur mitt perspektiv, då jag ju har med en bok från det förrförra seklet för att se om jag kan skönja en historisk kontinuitet vad gäller eventuella
antropocentriska ideologier. Anne Odenbring undersöker i Det ekologiska samvetet i
D.H. Lawrences författarskap (2007) hur synen på naturen uttrycks hos en författare
som var aktiv för cirka 100 år sedan. Hon undersöker detta tema i D.H. Lawrences texter, och utläser där en tidig vilja att inte mästra naturen, utan att Lawrence uttrycker en ideologi där en gemenskap med det levande får styra. Detta är en ideologisk
uppfattning som alltså funnits även innan medvetenheten och det vetenskapliga kunnandet om det ekologiska kretsloppet slagit igenom. Denna tidiga medvetenhet är nära relaterad till de resultat jag finner i Selma Lagerlöfs text, som verkade i ungefär samma tid som D.H. Lawrence.
Närliggande till min studie ligger även de studier där man uppmärksammar hur en ideologisk föreställning om naturen har hållit sig kvar, eller förändrat sig genom historien. I artikeln Women in wasteland – Gendered deserts in T.S. Eliot and Shelley
Jackson (2005) i Journal of Gender Studies undersöker Astrid Ensslin hur ”ödelandet”
får olika betydelser i modernismens respektive postmodernismens tid och hur
tillskrivelsen av kön till olika naturmiljöer skiljer sig i olika tider. Astrid Ensslin visar även på hur en antropocentrisk ideologi oftast sammanfaller med en genusstereotyp ideologi, vilket även är temat i antologin Ecofeminist literary criticism (1998). Här finns många bidrag som undersöker den ideologiska föreställningen att kvinnor är närmare naturen än män. I Dichotomies in Terry Tempest Williams Refuge undersöker Cassanda Kircher hur dualismen mellan natur och kultur i romanen Refuge ständigt refererar till en dualism mellan man och kvinna, där kvinnorna kopplas till natur och männen till kultur. Ekofeministisk forskning av detta slag blir i detta sammanhang relevant kanske främst genom att den så tydligt belyser den ideologiska dimensionen, och hur denna ideologi i det att den strukturerar omgivningen och gör den för oss begriplig, också upprättar hierarkier. Diskriminerande maktrelationer som, om de inte problematiseras, riskerar att förefalla oss naturliga, vilket är ett viktigt tema i denna uppsats.
6. Metod
6.1 Urval och material
16
Ekokritiken handlar, som tidigare sagts, främst om människans förhållande till sin omgivning vilken är en frågeställning alls inte bunden till skildringar av det vi kallar naturen. Mitt problemområde rör sig dock runt hur natursynen konstitueras av rådande samhällsideologi och hur det påverkar den litterära naturskildringen. Därför var ett kriterium för mitt urval att det skulle utgöra skildringar där naturen och människans förhållande till den var ett centralt tema.
En annan anledning till att jag valt just dessa böcker är att båda är stora framgångar med en bred spridning. De kan båda sägas ingå i en litteraturkanon. Enligt Peter Barry är det vanligt i ekokritiken med analys av välkända kanontexter. Syftet är att lägga till ett nytt perspektiv på texter som redan analyserats många gånger, och synliggöra ett inte
tidigare uppmärksammat tema.67 Det var också min vilja här. Det har visserligen skrivits en hel del om Selma Lagerlöfs naturteman, exempelvis Erland Lagerroths studie
Landskap och natur i Gösta Berlings saga och Nils Holgersson (1958) men jag har
dock inte funnit någon ekokritisk studie. Om Kerstin Ekman har det, mig veterligen, inte utgivits någon studie om hennes naturteman. Däremot kan det vara värt att nämna att Ekman själv gett ut verket Herrarna i skogen (2007) som handlar om skogens kulturhistoria.
Vad som fick mig att associera de två böckerna till varandra är dels de yttre likheterna. Båda författarna har skildrat den lilla by som varit deras hemtrakt. Mycket av Lagerlöfs bokproduktion har kretsat kring Värmland och hennes hemtrakter där hon växte upp. Jag skulle vilja påstå att de flesta idag förknippar Lagerlöf med Värmland. Ekman växte dock inte upp i den by som skildras, men hon bodde där i 24 års tid innan hon var tvungen att flytta därifrån och denna by återkommer i flera av hennes böcker. Det är alltså specifika, geografiskt avgränsade platser där handlingen utspelar sig. Lagerlöfs Sunne och Rottneros blir Bro socken och Ekeby och Ekmans Valsjöbyn blir
Svartvattnet. Böckerna kan sägas ha ett likartat berättarperspektiv i det att fokus ligger på vissa utvalda huvudpersoner i böckerna, men att den kvarvarande känslan ändå är den att man sett ett helt samhälle med ett kollektiv av individer beskrivas.
Men vad som framförallt fick mig att sammankoppla dessa böcker, som trots allt skiljer sig en hel del från varandra, var just naturskildringarna. Inte bara hembygdens
människor skildras med kärlek utan även hembygdens natur. I båda romanerna finns naturen hela tiden i bakgrunden, men ändå som något mer än bara en fond. Naturen griper in i människornas liv på olika sätt och stor plats ägnas åt själva beskrivningen av den. Det är samspelet mellan människa och natur som avhandlas och det är kring detta samspel jag kommer att förlägga tyngdpunkten av min analys.
6.2 Textanalys
Det faller inte på samhälls- eller humanvetenskapens lott att komma med strikt naturvetenskapliga och tekniska lösningar på de faktiska miljöproblemen i den materiella omgivningen. Samhälls- och humanvetenskaperna kan dock bidra på andra sätt till en hållbar utveckling. Med ekokritiken kan man belysa den ideologi som ligger till grund för miljöförstöringen. Terry Eagleton skriver i sin Marxism och litteratur
17
(1978) att konstverk alltid rymmer spår av den ideologi inom vilken de tillkommit, och att konsten står i förhållande till ideologin. Dock är konsten inte blott en återspegling av ideologin, konsten kan också distansera sig från ideologin och därigenom visa den i ett nytt ljus. Eagleton bygger dessa tankar på Louis Althusser och Pierre Macherey. Enligt Althusser är skillnaden mellan vetenskap och konst inte att de behandlar olika objekt utan de behandlar samma objekt på olika sätt. Där vetenskapen ger en begreppslig kunskap ger konsten en erfarenhet från samma situation, vilket är likvärdigt med ideologi.68 Macherey har liknande tankegångar. Ideologin ges i konsten en bestämd form och kan därmed avslöjas i sina begränsningar. Eagleton menar att detta synsätt, som ser ideologin som en struktur, möjliggör ett vetenskapligt studium av ideologier genom konsten, och:
… eftersom litterära texter ”hör till” ideologin kan också de bli föremål för en sådan vetenskaplig analys. En vetenskaplig analys skulle söka förklara det litterära verket genom att ta fram den ideologiska struktur som det är en del av men som det ändå överskrider genom att vara konst. Analysen ska finna den princip som både binder verket till ideologin och distanserar det från den.69
Min metod för att studera ideologier i Gösta Berlings saga och Händelser vid vatten är kvalitativ textanalys. Den kvalitativa metoden vill gå på djupet i en fråga, snarare än att nå fram till generaliserbara sanningar, som den kvantitativa. En grundpremiss för textanalysen är enligt Lennart Bergström och Kristina Boréus i Textens mening och
makt (2005) föreställningen att texter relaterar till människor och grupper av människor.
En text är aldrig tillkommen i ett vakuum, utan det är människor som har skrivit dem. Texter har kommit till för att någon vill förmedla något till andra. Texterna speglar människors både medvetna och omedvetna föreställningar vid tidpunkten för textens tillblivelse. När dessa texter läses får de ”konsekvenser för vad människor tänker och vad de gör”.70 Enligt Bergström och Boréus så kan texter därmed också spegla,
reproducera eller ifrågasätta makt. Makt kommuniceras genom språk, varpå språk blir viktigt för makt. Det som uttrycks i texten kan alltså påverka samhället vilket gör dem samhällsvetenskapligt intressanta.71 Texter kan uttrycka samhällets normer och
värderingar och därmed reproducera dessa.
Det finns många olika typer av textanalys, men jag är inspirerad av ideologianalysen. Här är man intresserad av innebörden i texten, vilka idéer som uttrycks. Det finns inget bestämt sätt att utföra en ideologianalys på, utan författaren får frihet att utforma sitt analysförfarande utifrån undersökningens syfte.72 Vilka analysverktyg man i slutändan använder är i mycket beroende av den övergripande forskningsfrågan, men beror även på vilket ideologibegrepp man använder. Jag har valt inriktningen kritisk
ideologianalys, som jag ska förklara närmare nedan.
6.3 Kritisk ideologianalys
I enlighet med problemområdet samt det ideologibegrepp jag har valt att använda mig av, har jag beslutat att använda mig av kritisk ideologianalys för att analysera mitt material.
68 Eagleton 1978, s.25.
69 Ibid., s.26.
70 Bergström & Boréus 2005, s. 13. 71 Ibid., s.15f.
18
Enligt Bergström och Boréus så är den kritiska ideologianalysen nära sammankopplad med Marx negativa ideologitradition och syftet är en systemkritik. Man ska jämföra olika komponenter i en dominerande ideologi med den yttre verkligheten och
därigenom begripliggöra och avslöja dessa. Den sannare bilden kommer att demaskera ideologin. Inom denna gren är ideologi starkt associerat med makt. Vissa föreställningar tas för givna vilket begränsar människors handlingsutrymme. Som Eagleton poängterar kan ideologin uttrycka sig synligt, men det är oftast den osynliga delen man är
intresserad av. För att komma åt den icke-uttalade meningen i texten måste
undersökningen även omfatta verkligheten utanför texten för att kunna placera texten i ett sammanhang. Om inte forskaren ställer frågor till en materiell kontext kan ideologin inte förstås.73
Kritisk ideologianalys kan utföras med många olika verktyg, men Bergström och Boréus beskriver tre steg som brukar användas och som också jag inspireras av i min analys. Det första steget är att analysera själva texten, i mitt fall Gösta Berlings saga och Händelser vid vatten. Detta kan göras med olika former av metoder av textanalys. Jag ämnar göra en kritisk närläsning av texten i syfte att urskilja teman, konflikter och stilistiska medel. Jag koncentrerar mig här främst på hur förhållandet mellan människa och natur skildras. Jag analyserar detta utifrån den ekokritiska teorin för att synliggöra samhälleliga ideologier som styr hur vi ser och har sett på naturen och på vilket sätt detta uttrycks i texten.
Om det första steget var att titta på mer explicita ideologiska uttryck så innebär det andra steget att synliggöra de latenta och underliggande meningarna. Man gör dolda betydelser fattbara genom att ställa kritiska frågor om textens verklighetsanspråk. Man diskuterar vad texten beskriver, i mitt fall t.ex. hur relationen mellan natur och kultur skildras. Till exempel, cementeras dikotomin eller visar författarna på en
uppluckringsprocess av denna dualism?
Det tredje steget är till för att ytterligare ge förståelse till ideologin genom att beskriva kontexten, att sätta in texten i ett sammanhang. Om de första två stegen utspelas inom den litteratursociologiska kategori som Svedjedal kallar för ”samhället i litteraturen” så kan det tredje steget istället sägas anlägga ett ”litteraturen i samhället”-perspektiv, och bidraga med en historisk kontextualisering till den sammantagna analysen. Som tidigare sagt så är det även Eagletons åsikt att ideologin begripliggörs och blir relevant främst genom att sättas in i ett sammanhang. Man tydliggör ideologin genom att koppla den till olika grupper eller institutioner i samhället som texten representerar. Denna dimension tillför jag genom att synliggöra textens koppling till ideologiska strömningar i den historiska och samhälleliga utvecklingen.
Som jag ser det så utgör dessa tre steg inte tre vitt skilda, i kronologisk följd ordnade rörelser. Det är snarare tre samtidiga rörelser som går parallellt och överlappar varandra i analysarbetet. Typen av analys med tre skilda steg brukar ofta göras på
policydokument, debatter och politiska partiprogram. Om detta varit en analys av ett sådant dokument, där texten vore skriven i första hand i mening att påverka, och där budskapet vore mer avgränsat och explicit, kunde det vara relevant att göra analysen i tre separata steg. I mitt fall så analyserar jag en skönlitterär och fiktiv text. Här är inte
19
textens syfte i första hand att påverka samhället i en viss fråga, eller att följa en viss ideologisk linje. Ideologiska budskap kan vara svåra att urskilja, och det kan finnas många motsägelser och parallella ideologiska föreställningar. Därför krävs ett lite mer komplext förfarande för att utröna kontextpåverkan och invävda ideologier i texten. Jag utför istället analysförfarandet inspirerad av den hermeneutiska cirkeln, där förståelsen av del och helhet befruktar varandra och leder till ny kunskap.74 Samtidigt som själva närläsningen görs så ställer man självklart frågor om kontext, historisk förankring och ideologiska implikationer. Mina analysverktyg innefattar dessutom implicit en
kontextualiseringsdimension i sig. Till exempel Garrards troper, vilka är retoriska verktyg som bidrar till en åskådliggörning av de ur ekologisk synpunkt intressanta narrativen (tillika ideologiska konstruktioner) i ett verk, vilket bidrar till en förståelse för den ideologiska dimensionen.
7. Analys och resultat
Denna analys är upplagd så att jag börjar med en analys av Gösta Berlings saga,
varefter följer en analys av Händelser vid vatten. Jag avslutar med en jämförande analys där jag presenterar mina resultat.
7.1 Gösta Berlings saga
7.1.1 Bokens handling
I centrum i Gösta Berlings saga står den alkoholiserade och avsatte prästen Gösta Berling. Han blir efter avsättandet en tiggare och landstrykare, och efter att ha supit bort ett fattigt barns ägodelar inser han sin uselhet och lägger sig ner att dö i en snödriva. Han räddas dock av den mäktiga majorskan Margaretha Samzelius, härskarinna på sju bruk, varav Ekeby är Värmlands mäktigaste. Hon bjuder honom att bo i Ekebys kavaljersflygel där han sällar sig till skaran av ökända kavaljerer som huserar där. Kavaljererna är kända för sin livsglädje och hos dem står munterhet, dans, brännvin och äventyr högt i kurs. Den vackre Gösta Berling ”sätter kvinnohjärtan i brand” och
enleverar damer på löpande band i brusande slädfärder.
En julnatt får kavaljererna för sig att majorskan har lovat djävulen deras själar, det är elake brukspatron Sintram som sätter den tanken i deras huvuden. Kavaljererna vill hämnas och avslöjar majorskans stora hemlighet, att hon i sin ungdom begått
äktenskapsbrott och ärvt Ekeby av sin gamla älskare Altringer. Majorskan blir därmed förvisad från Ekeby av sin man, majoren, och kavaljererna tar makten över Ekeby bruk. De lovar sig själva att ingenting som inte är kavaljersmässigt ska de utföra på ett år. Det är under detta ”kavaljersår” som handlingen utspelar sig. Kavaljersdygder är nöje, glädje och njutning, och de svär att de inte ska göra något ”klokt eller nyttigt eller käringaktigt”75 under hela detta år. Majorskan blir förvisad till en tiggartillvaro på landsvägarna, men kastar innan hon ger sig i väg en ryslig profetia över Ekeby där hon varnar för allt det förfall och de hemskheter som ska komma att ske när hon inte längre finns där för att hålla ordning. Underliga tider kommer också. Naturen tycks ha vänt sig mot människorna i Bro socken, med översvämningar, stormar och torka. Människorna
20
tappar i sin tur all sans och besinning, utför handlingar där lidelsen får styra, och det blir så småningom stor nöd i byn.
Boken är uppbyggd av en mängd olika separata men avslutade avsnitt, som alla beskriver ett enskilt händelseförlopp, men som ändå hänger samman i en större ram. Gösta Berling finns ingalunda med i varje avsnitt, men berättelserna knyter alla an till Bro socken och dess befolkning som alla blir påverkade av kavaljerernas härjningar på Ekeby.
7.1.2 Nostalgisk stilistik och modern kontext
Det första som slår en är att naturbeskrivningen allmänt har ett tydligt nostalgiskt skimmer över sig. Gösta Berlings saga utspelar sig någon gång i slutet av 1820-talet och historien har en sagokaraktär med inslag av folksagor, sägner, myter och fabler. Handlingen utspelar sig i en tid då romantiken nådde sin höjdpunkt. Även naturen skildras på ett sätt som visar att det är en förgången tid. Naturen är besjälad och ofta magisk och befolkad av naturväsen. Det är inte en naturbeskrivning där allt neutralt och objektivt registreras, som i Händelser vid vatten. Ofta träder en berättarröst fram, varpå det subjektiva och karaktären av en saga som berättas blir än starkare. Denna
berättarröst är tillbakablickande. Berättarrösten hör hemma i Lagerlöfs nutid och ser nostalgiskt tillbaka på en svunnen tid – den tid då järnbruken i Värmland hade sin guldålder. Denna tid beskrivs av de gamla som var med:
Då körde slädarna upp till förstutrappan, då ilade hästarna bort genom mörka skogar med de glada, unga människorna, då yrade dansen, och fiolsträngarna sprungo. Med dunder och brak brusade äventyrens vilda jakt runtom Lövens långa sjö. På långt håll hördes dess dån. Skogen sviktade och föll, alla ödeläggelsens makter sluppo lösa. Vådelden flammade, forsen härjade, vilddjuren ströko hungriga kring gårdarna. Under de åttafotade hästarnas hovar trampades all stilla lycka till stoft. Varhelst jakten brusade förbi, där lågade männens hjärta upp i vildhet, och kvinnorna måste i blek förfäran fly från sina hem.
Och vi unga sutto undrande, tysta, hemska till mods och dock lycksaliga. ”Sådana människor!” tänkte vi. ”Vi ska aldrig se deras likar.”76
Gösta Berlings saga skrevs i en tid då processen mot kapitalismen och det moderna
västerländska samhället hunnit långt. Max Weber beskriver en avförtrollning av världen där uppfattningen av världen som tidigare betraktats i ljus av myter och symboler ersattes av ett rationellt och vetenskapligt betraktelsesätt. Kapitalismens utveckling ledde till storskalighet och effektivitet och i Värmland fick järnbruken läggas ner ett efter ett. Man kan i Gösta Berlings saga se en genomgående romantisering av det förgångna som en tid då livet var ett enda långt äventyr, en tid då människorna verkligen levde och inte begränsades. Vilket kan kopplas till Webers uppfattning om byråkratiseringen som en av de största tendenserna i det moderna livet. Här uttrycks en uppfattning om den moderna tiden som förstörande något ursprungligt och levande inom människan. Den svunna tiden beskrivs visserligen som en farlig tid, där hotet framförallt kommer från naturen. Hungriga vilddjur stryker runt husknuten och
övernaturliga naturväsen som skogsrå, sjörå, häxor och förtrollade djur finns i skogen. Man kan se en längtan tillbaka till denna tid innan ”avförtrollningen” kommit in och tagit bort all magi och förtrollning. Enligt Raymond Williams finns det ständigt en längtan bakåt till något mer ursprungligt och ”äkta”. Hur långt bak man än går i tiden så finns det en romantisering av det som precis varit. I och för sig kan man kanske tänka
21
sig att denna tendens blev allt starkare ju tydligare kapitalismen och byråkratiseringen växte sig.
I Gösta Berlings sagas framställning av naturen och människans relation till denna tycker jag mig dock märka två ideologiska strömningar genom boken. Dels urskiljer jag en antropocentrisk, kristet inspirerad linje där människan anses avskild och högre stående än naturen, vilket kanske är den mest framträdande linjen. Dels finns även en djupekologisk ansats utgående från en uppfattning om naturens egenvärde, där naturen värderas högre än kulturen, eller åtminstone anses ska uppvärderas. Hit hör även temat med naturen som en frigörande och fascinerande kraft.
7.1.3 Naturen som subjekt – djupekologi i Gösta Berlings saga
Det är främst landskap i stora svep som beskrivs och ingenting på detaljnivå. Ibland uttrycks landskapet någorlunda objektivt och realistiskt, men oftast är det en mycket subjektiv känsla hos ”berättaren” som får styra. Landskapet och delar av naturen som träden, skogen och vattnet framträder som besjälade och får mänskliga egenskaper:
Sjön har sin början ganska långt uppe i norr, och där är ett härligt land för en sjö. Skogen och bergen upphöra aldrig att samla vatten åt den, strömmar och bäckar störta ner i den året om. Den har fin, vit sand att sträcka ut sig på, uddar och holmar att avspegla och beskåda, näck och sjörå har fritt spelrum där, och den växer sig hastigt stor och skön. Där uppe i norr är den glad och vänlig. Man ska bara se den en sommarmorgon, när den ligger yrvaken under dimslöjan, för att märka hur munter den är. Den gäckas först en stund, kryper sakta, sakta fram ur det lätta omhöljet, så trolskt vacker, att man knappt kan känna igen den, men så kastar den med ett ryck av sig hela täcket och ligger där blott och bar och rosig och glittrar i morgonljuset.77
Naturen får inte bara egenskaper utan även en egen röst, eller snarare, den talar med flera egna röster. Bergen och slätten bråkar i all vänskaplighet:
- Det är ju alldeles nog, säger slätten till bergen, om ni ställer upp era murar runtomkring mig, det är trygghet nog för mig.
Men bergen vilja inte lyssna till sådant tal. De sända ut långa räckor av kullar och kala högslätter ända ner till sjön. De resa härliga utsiktstorn på varje udde och lämna i själva verket sjöstranden så högst sällan, att slätten blott på några få ställen kan rulla sig i strandbäddens mjuka sand. Men det lönar sig inte, att den försöker beklaga sig.
- Var du glad, att vi står här! Säga bergen. Tänk på tiden före jul, när de dödkalla dimmorna dag efter dag rullar fram över Löven! Vi gör god tjänst där vi står.78
