1
Hur globalisering görs
En studie om hur globalisering görs i regional utvecklingspolitik
How globalization is made
A study on how globalization is made in regional development policy
Erivan Waysi
Fakultet för humaniora och samhällsvetenskap
Masterprogram inom samhällsvetenskap inriktning statsvetenskap 30 HP
Abstract
Master thesis in Political Science by Erivan Waysi autumn term 2020
How globalization is made – a study on how globalization is made in regional development policy The aim of this study is to analyze how globalization is made in regional development policy and what effects that comes with it. The study uses Carol Bacchi’s ”What´s the problem represented to be?” method to analyze. The method is used to analyze every regional development strategy in Sweden, in total twenty one to find how globalization is made in regional development policy and what effects that are produced. The result is that globalization is made through four problem representations which are a lack of knowledge and collaboration, sustainable growth, digital infrastructure and quality of life. These problem representations are based on the following assumptions 1) knowledge is crucial for business and the public sector while a broader collaboration is sought 2) the sustainability aspects of growth need to be strengthened at the same time as needs-adapted efforts are needed 3) digitalization means opportunities and 4) quality of life strengthens regions. Several discursive, subjectifying and lived effects emerge, including the subjectifying effect productive vs non-productive where young people, women and new Swedes are seen as productive while the unemployed and the elderly are seen as non-productive. This shows how capitalism and neoliberalism is spread around the world through globalization where regions competes over humans and capital in an effort for companies to exploit individuals. Humans are seen as resources ready to be used in a global financial world market.
Förord
Denna studie har på flera olika sätt visat sig vara intressant samt givande. Studien har inte bara gett mig ytterligare kunskaper om Sveriges regioner och deras utvecklingsstrategier utan även gett mig den stora möjligheten att på djupet kunna gå igenom ett område som är komplext och intressant. Detta ämne om globalisering och regionalisering är ständigt aktuellt och även ständigt i förändring vilket ger mig möjligheten till att ha en förståelse för olika synvinklar som studien presenterar. Att läsa regionernas utvecklingsstrategier har varit utmanande, men givande då utvecklingsstrategierna på ett tydligt sätt visat på olika effekter samt gemensamma drag som gör studien desto mer intressant att studera.
Detta arbete har krävt mycket energi, men tack vare flera olika personer i omgivningen gick hela arbetet att genomföra. Jag vill tacka David Olsson, Jasmin Lindh, Andreas Öjehag och Sofia Weilander som hjälpt mig.
Innehållsförteckning
1.Inledning ... 1
1.1 Ämnesval och problemformulering ... 1
1.2 Syfte och forskningsfrågor ... 2
1.3 Disposition ... 3
2. Kontextualisering av globalisering och regionalisering ... 4
3. Tidigare forskning ... 10
4. What´s the problem represented to be? ... 16
4.1 Socialkonstruktivism ... 16
4.2 Problemrepresentation ... 16
4.3 Frågeställningar WPR ... 17
4.4 Design och material ... 19
4.5 Reflexivitet ... 21
5. Analys ... 24
5.1 Hur representeras globalisering i regional utvecklingspolitik? ... 24
5.1.1 Brist på kunskap och samverkan ... 24
5.1.2 Brist på hållbar tillväxt ... 24
5.1.3 Brist på digital infrastruktur ... 26
5.1.4 Brist på livskvalitet ... 28
5.1.5 Summering ... 29
5.2. Vilka underliggande antaganden ligger bakom de befintliga problemrepresentationerna? ... 31
5.2.1 Brist på kunskap och samverkan ... 31
5.2.2 Brist på hållbar tillväxt ... 32
5.2.3 Brist på digital infrastruktur ... 34
5.2.4 Brist på livskvalitet ... 35
5.2.5 Summering ... 37
5.3 Hur kan problemet representeras annorlunda? ... 38
5.3.1 Summering ... 39
5.4 Vilka effekter produceras genom de befintliga problemrepresentationerna? ... 41
5.4.2 Subjektifierande effekter ... 42
5.4.3 Levda effekter ... 45
5.4.4 Summering ... 47
1 1. Inledning
1.1 Ämnesval och problemformulering
Enligt Johansson (2013) kom Sverige efter andra världskriget att aktivt fokusera på lokaliseringsfrågor. Detta gjordes för att företag skulle kunna stanna och locka nyetableringar till områden som hade en stor avbefolkning. I dessa områden tog staten på sig rollen som omfördelare av ekonomiskt stöd till
exempelvis företag för att kunna expandera och stanna kvar. Politiskt gick även staten ut och utlokaliserade offentliga myndigheter till orter utanför Stockholm samtidigt som ett
skatteutjämningsbidrag formades till kommunerna. Syftet med allt detta var att kunna åstadkomma en mellanregional utjämning där förutsättningar gavs för att skapa en balanserad befolkningsutveckling. Enligt Proposition (1984/85:115, s.8) skulle människor få tillgång till arbete, service samt en god miljö oavsett vart människor bodde. Öjehag (2015) beskriver det som en gammal regionalism där staten såg på regioner med syftet att ta sig an problem kring arbetslöshet, boende och migration - regionernas syfte var då att jämna ut skillnader mellan olika områden inom staten.
Initialt formades regionalpolitiken enligt Johansson (2013) utifrån norra Sverige och glesbygdernas befolkningsproblematik. Centerpartiet förordade tidigt satsningar på jord och skogsbruket genom att minska fokuset på tillväxt, men socialdemokratin ämnade att tillsammans med arbetsmarknadens parter dra nytta av den industriella samt näringslivsmässiga utvecklingen i ekonomin. Sverige befann sig redan under 1950–60 talet i en stark ekonomisk tillväxt och den balanserande utvecklingen mellan stad och land kom att ställas mot ekonomisk nödvändighet där en omflyttning av arbetskraft skedde till storstäder som expanderade - den ekonomiska politiken överordnade alla andra mål i Sverige. Men från och med 1990-talet började staten att decentralisera regionalpolitikens styrningsmöjligheter – varje region fick självständigt möjlighet att forma regionalpolitiska åtgärder. Öjehag (2013) beskriver det som att regioner i Sverige då gick ifrån att fokusera på en mellanregional utveckling till att istället fokusera på
konkurrenskraft och tillväxtfrågor. Globalisering började nämligen ge avtryck i regionerna, speciellt i ekonomiska frågor då regionerna skiftade fokus och började konkurrera med varandra om kapital samt människor. Därför har statliga utredningar sedan 1990-talet tagit fram flera olika förslag på hur Sveriges regioner ska organiseras för att kunna skapa konkurrenskraftiga regioner. Enligt ansvarsutredningens arbete kring Sveriges regionala indelning SOU (2007) är den djupaste förklaringen till regionalisering ekonomisk globalisering där mindre handelshinder skapat möjligheter för kapital, varor och information att röra sig fritt över staters gränser i kombinationen med ny teknik.
2 till region där regioner tagit ansvar för sin egen utveckling. Det offentliga har fått rollen som
administratör där målet är att skapa förutsättningar för regionalt utlokaliserade företag för att kunna konkurrera på privata marknader. Regionerna har på grund av decentralisering fått uppgiften att finna sina styrkeområden samt lokalisera sina resurser för att kunna utveckla sig själva till spjutspetsar
internationellt i en global konkurrens. Enligt Lindh (2013) syns detta tydligt med Europas allt större roll för regioner, detta trots att EU är till för stater. Exempelvis har alla regioner lokala kontor på plats i Bryssel för att stärka länken mellan EU och regionerna.
Sverige har efter andra världskriget haft en regional utvecklingspolitik där staten format ekonomiskt stöd till olika områden som företag velat expandera och etablera sig. Det har även funnits en ambition till att balansera befolkningsutvecklingen där service, arbete samt en god miljö skulle kunna finnas oavsett vart i Sverige en människa kunde bo. Staten tog tidigare på sig en roll som omfördelare där svaga områden fick olika former av stöd för att skapa en regional utjämning, men en sådan regional utvecklingspolitik finns inte idag. Med utgångspunkt i Öjehag (2013) om att ett skifte har skett där globalisering ger avtryck i regionerna är det intressant att öppna upp alla regionala utvecklingsstrategier i Sverige för att se hur globalisering görs samt se vilka effekter som globaliseringen producerar.
Det främsta intresset i denna studie är att ett skifte har skett i regioner och därmed blir det intressant att se hur globalisering görs och vilka effekter som produceras – därför öppnas alla regionala
utvecklingsstrategier i Sverige för det ändamålet. Intresset ligger i att försöka se vad detta skifte innebär i de regionala utvecklingsstrategierna och vilka effekter det ger.
Genom att undersöka globalisering i de regionala utvecklingsstrategierna som empiriskt fält ämnar studien ta sig an alla regionala utvecklingsstrategier för att se hur globalisering görs. Fyra
problemrepresentationer träder fram: brist på kunskap och samverkan, brist på hållbar tillväxt, brist på digital infrastruktur och brist på livskvalitet. Tillkommande effekter är både diskursiva, subjektifierande och levda effekter. Globalisering görs till en fråga om konkurrens av människor och kapital där
människor ses som resurser som väntas på att exploateras och utnyttjas, detta genom nyliberalismen och kapitalismens framfart där människan ses som en tillgång och resurs som bara väntar på att exploateras.
1.2 Syfte och forskningsfrågor
Studien syftar till att analysera hur globalisering görs i alla regionala utvecklingsstrategier i Sverige samt vilka effekter som globalisering producerar. För att uppnå syftet utgår studien ifrån följande
forskningsfrågor:
3 2. Vilka underliggande antaganden ligger bakom de befintliga problemrepresentationerna?
3. Hur kan problemet representeras annorlunda?
4. Vilka effekter produceras genom de befintliga problemrepresentationerna? 1.3 Disposition
Första kapitlet gör en redogörelse om ämnesval/problemformulering, syfte och forskningsfrågor för att ge läsaren en ingång och grundläggande förståelse för studiens forskningsproblem och tillhörande syfte och frågeställningar. Andra kapitlet gör en kontextuell redovisning av globalisering och regionalisering. Tredje kapitlet ger en djupdykning i tidigare forskning kring regionalisering samt globalisering där olika aspekter av globalisering presenteras samt regionaliseringens historiska utveckling. Fjärde kapitlet ger en genomgång av vilken metod som används för att kunna besvara frågeställningarna, både
metodologiskt men även ge en teoretisk inblick i metodens ingång. Kapitel fem presenterar analysen av materialet ifrån regionala utvecklingsstrategier och beskriver både hur globalisering görs och vilka effekter som träder fram. Kapitel sex för en avslutande diskussion kring studien i sin helhet och ger några avslutande kommentarer inför framtida studier.
4 2. Kontextualisering av globalisering och regionalisering
Nu vill jag visa läsaren hur det går att förstå begreppet globalisering och ge en kontext kring
utvecklingen av regionaliseringspolitiken för att på så sätt kunna bädda in problembilden i det större. Det är viktigt för läsaren att förstå hur begreppet globalisering i sig kan anses vara något som forskare är skeptiska till, något forskare anser vara ett nytt begrepp eller där begreppet i sig anses vara för allomfattande samtidigt som läsaren kan se regionaliseringspolitikens utveckling över tid. Globalisering – att vara/icke-vara
Globaliseringens vara eller inte vara är något av en ständig fråga. Jensen och Tollefsen (2012) gör dock en redogörelse av tre positioner som rör globaliseringens vara eller inte vara. I den första positionen finner vi globaliseringens största kritiker som är starkt skeptisk till att globalisering ens är användbart för att kunna fånga samtiden och därför läggs en större betoning på de olika fenomen och processer som är synliga idag. Handel är exempelvis något väldigt gammalt som har skett långt bak i tiden, det är inget nytt fenomen enkelt sagt. Jämförs handeln idag med hur handeln var under 1800-talet så kan det påvisas att handeln till och med hade en större geografisk spridning och ekonomiskt värde i förhållande till den produktion som sker idag. Trots dagens handel och 1800-talets så kan det knappast talas om en fullt ut globaliserad handel över alla jordens platser och hörn. Globaliserings begreppet ses inte som teoretiskt starkt användbart utan är snarare endast en beskrivning av nygamla fenomen – en beskrivning av olika samhällsprocesser som till viss del kan beskrivas, men som till stor del är överdrivet. Globaliseringen är mer en ideologisk myt utan någon empirisk grund då tidigare tillfällen i den internationella ekonomin har varit mer integrerade och öppna ekonomier än idag, utvecklingsländer fortsätter vara
marginaliserade, kontroll av internationella ekonomiska aktiviteter ligger än på en triad av starka industriländer mm. Skeptikerna menar sig på att det inte finns en globaliserad ekonomi utan snarare finns det en internationaliserad ekonomi där det finns en hög koncentration av ekonomiska aktiviteter mellan och i ett visst antal olika platser. Hela globaliseringen bygger på en myt som baseras på
människors rädsla och osäkerheter där människor går förlorade på en globaliserad marknad för att olika politiska och kulturella förändringar genomförs. Att framställa globalisering som något nytt försvårar i sin tur den historiska förståelsen av samhällsutvecklingen.
5 nämligen en ny tid som vi måste förhålla oss till oavsett vad vi tycker om det. För globaliseringen är inte någon enstaka enskild process som verkar för sig själv, tvärtom är globaliseringen bestående av en myriad av olika processer som går in i varandra – globaliseringen är helt enkelt universell. Det är nämligen så att globaliseringen decentraliserar samtidigt som den centraliserar, globaliseringen
destabiliserar och stabiliserar, globaliseringen betonas på det lokalas bekostnad samtidigt som det lokala får nya innebörder ur det globala – en glokalisering uppstår, globalisering utjämnar och polariserar, globalisering ökar mobilitet och minskar mobiliteten, globalisering standardiserar och fragmenterar. Globaliseringen skapar en förståelse för denna nya tid som vi lever i där tid och rum förändras,
identiteter, institutioner och förtroenderelationer lika så. Människor påverkas av denna globalisering där sociala relationer binds samman som i sin tur binder olika former av lokaliteter där händelser mil ifrån påverkar händelser i ens närhet. Nationalstatens djupgående förändring genom denna globalisering skapar därmed behov av nya sammanslutningar och där lyfter författare behovet att skapa ett kosmopolitiskt styrelseskick.
Kontra den andra positionen finner vi enligt Jensen och Tollefsen (2012) en position som står i kontrast till den allomfattande beskrivningen av globalisering. Globalisering måste här nämligen kvalificeras i sin användning och inte på ett oreflekterat sätt börja innefatta olika former av skeenden och händelser som redan djupgående har teoretiserats inom samhällsvetenskapen. Risken finns att begreppet globalisering blir allt för utvattnat när allt trycks in under begreppets paraply. För att globalisering ska kunna vara teoretiskt användbart måste de nya aspekterna av globalisering förtydligas och preciseras. Det finns flera nya kvalitativa aspekter av den tid vi lever i, men dessa nya kvalitativa aspekter kan analyseras genom ett förtydligande och specificerande av begreppet globalisering. Utgångspunkten i denna position är därmed att det finns nya kvalitativa aspekter i och med globaliseringen, nämligen att globaliseringen är en ny fas i världsekonomin – det har uppstått nya strukturella förändringar i den globala ekonomin, dock måste globalisering som begrepp relateras till tidigare begrepp samt teorier. Globalisering i denna position preciserar att globalisering teoretiseras som samtida ojämna sociala rumsliga processer där konsumtion, produktion och distribution sker i transnationella organisationer med en arbetskraft som är kanaliserad till olika delar av arbetsmarknaden utifrån kön/klass och etnicitet – detta är redan en del av den tidigare forskningen. Detta sätt att precisera globalisering är exempel på användningen av
grundläggande teoretiska begrepp som tillsammans med en mer avgränsad förståelse av globalisering används.
Jan Aart Scholte (2005) gör en uppdelning i förhållande till globaliseringsdebatten och beskriver globaliseringsteoretikerna som neoliberalister, rejektionister, reformister och transformister.
6 nära kopplat till liberalisering. Rejektionisterna ser globalisering som något av det osäkra, odemokratiskt samt ojämlikt. Den enda möjligheten att kunna skapa den jämlika demokratin görs genom lokala rum och nationella gränser – därmed kan dessa beskrivas som anti-globalister då rejektionisterna vill kunna återskapa nationalstaten som den självstyrande. Reformisterna är i sin tur lika så negativa i synen på globalisering, men önskar inte skapa någon nationell suveränitet. Istället vill reformisterna bygga en alternativ globalisering som vilar på andra ideal än de som existerar idag, globalisering är ändå här för att stanna. Istället vill reformisterna reformera den kapitalistiska globaliseringen och därmed skapa en jämlik distribution, minska kulturella konflikter samt minska miljöförstöringen. Transformisterna är likartade reformisterna, men vill ta steget längre. Det räcker inte att nya lagar och institutioner skapas för att skydda ideal, istället måste samhället ändras ifrån grunden. Att kompromissa med kapitalismen som reformisterna gör är inte ett alternativ. Globalisering har blivit till av eliten, i västvärlden där män styr världen samt framtiden.
Regionaliseringspolitikens utveckling
Enligt Johansson (2013) kom svensk regionalpolitik att etableras några år efter andra världskriget. Anledningen till detta var att efterkrigsperioden bestod av en snabb urbanisering samt avbefolkning av jord samt skogsbruksregionerna. Efter 1945 samt två decennier fram började statsmakten i Sverige att ta en mer försiktig rådgivning i lokaliseringsfrågor, detta för att få flera företag att stanna samt etablera nya verksamheter i områden där det var avfolkning. Den förda politiken sågs som verkningslös utifrån den fortsatta befolkningsutvecklingen under 1960-talet, därav beslutade Sveriges riksdag att eftersträva en mer ambitiös regionalpolitik i förhållande till tidigare ambitionsnivå. Regionalpolitiken bestod då av att staten formade ett ekonomiskt stöd till olika stödområden, i dessa stödområden fanns företag som ville expandera samt etablera sig – dessa fick därmed statligt stöd för att kunna göra detta. En tyngre del som kom att introduceras i regionalpolitiken var skatteutjämningsbidraget till kommuner samt utlokalisering av offentliga myndigheter till orter samt områden utanför Stockholm och diverse storstäder.
Johansson (2013) menar att staten tog på sig en roll som omfördelare politiskt där mer svaga områden geografiskt fick stöd för att kunna ha möjligheten att utvecklas. Etableringsfasen (1965–1979) innebar att staten/regeringen tog på sig rollen som dirigent och formade den politiska styrningen med ett nationellt syfte, ett syfte som var menat att åstadkomma en mellanregional utjämning. Följande åren kom regionalpolitiken att fokusera på att ge förutsättningar för en balanserad befolkningsutveckling där människor ges tillgång till service, arbete samt en god miljö oavsett vart i landet alla bodde enligt Proposition (1984/85:115, s.8).
7 decentralisering av regionalpolitiken där ansvar för genomförandet av politiken föll på regionala statliga myndigheter som senare fick mer självständighet och därmed kunde bestämma hur samt inom vilka områden regionalpolitik ska bedrivas. Länsstyrelserna fick med tiden ett utökat ansvar för stödpolitiken och regionala myndigheter började introducera mer projekt vilket gjorde att politiken ändrades ifrån en mellanregional ambition till en politik med inomregionalt innehåll. Tanken bakom decentralisering var att skapa en regional utvecklingspolitik som byggde på ett ökat regionalt intresse samt en stark
samordning av resurser. Mellan 1979/95-talet kom perioden att karakteriseras som en utvecklingsfas, ifrån 1995 fram har dock medlemskapet inom EU stärkt denna utveckling. Perioden efter 1995 kan beskrivas som en regionaliseringsfas, en fas som innebar ökat ansvar för regionala aktörer.
Enligt Johansson (2013) skapade medlemskapet i EU ett regionernas Europa där nationalstatens makt kom att undergrävas och minska dels på grund av globalisering samt dels på grund av en ökande regionalisering där regioner fick en ökad politiska makt. Denna utveckling kom att vara passande för landstingen då landstingen vid regionaliseringsfasen var starkt ifrågasatta, ett regionernas Europa kom därmed fram som en möjlighet till att stärka regionernas position. Ett starkt arbete gjordes
opinionsmässigt för att lyfta idén om ett starkare regionalt folkstyre som ett alternativ till att staten eller länsstyrelsen skulle vara den aktör som dominerade regionalpolitiken. Politiker på ledande nivå började prata om behovet med regionala parlament där en visionär bild målades upp, men problemet var att kommunerna samt kommunförbundet var kritiska till ett regioners Europa där regionerna skulle bli en egen sorts kommun. Därav började kommunförbundet aktivt driva opinion för att samhällsfrågorna på regional nivå ska bli en angelägenhet för kommuner i samverkan. Enligt kommunerna var landstingen olämpliga då landsting huvudsakligen hade sjukvårdspolitik. Denna pådrivning ifrån både kommun samt landstingsförbundet ledde till att från och med 1992 fördes en reformpolitiks långbänkar för att finna en annan regional indelning.
Enligt Johansson (2013) tillsattes en regionberedning 1992 som föreslog en länsindelning i Västsverige samt Skåne där landstingen fick ansvar för den regionala utvecklingspolitiken, därefter fattade riksdagen beslut 1996 på att genomföra förändringarna som aviserades i Skåne och Västsverige. Gällande den regionala utvecklingspolitiken kom frågan att ta längre tid att hantera. Kommunerna i Kalmars län tog nämligen avstånd ifrån regionberedningens förslag kring att låta landstinget ha ansvar för den regionala utvecklingspolitiken – därför föreslog kommunerna i Kalmars län att på försök låta ett kommunförbund ha ansvar för den regionala utvecklingspolitiken. Denna kritik tog regeringen emot och valde i
efterföljande proposition förorda en försiktig strategi utifrån de olika förslag som lades fram av
8 Gotlands kommun som tidigare låg på länsstyrelsen. Försökstiden tog slut 2002, då fattades ett nytt riksdagsbeslut som innebar att försöksverksamheten i Skåne samt Västra Götaland förlängdes till 2006 samt att riksdagen lyfte möjligheten för flera andra län att forma kommunala samverkansorgan utifrån modellen i Kalmars län.
Nästkommande fas i reformutvecklingen var att minska länsindelningarna där direktvalda
regionkommuner fick ta över utvecklingsansvaret, men förslaget blev inte av. Efter en viss tid valde istället regeringen att permanenta försök i Västra Götaland samt Skånes län samt skapa möjligheten för Halland och Gotlands län att forma en regionkommun, indelningen av regioner förblev dock olöst på riksnivå och därför fick försöksverksamheterna fortsätta. Regeringens hållning var att
länsindelningsfrågan ska växa underifrån, från och med 2010 har därför flera försök gjorts för att länsindelningsfrågan ska lösas på lokal nivå.
Sedan 1990-talet har regionalpolitikens utveckling haft två faser enligt Johansson (2012) där den första bestod av ett regionernas Europa som en sorts visionär utgångspunkt – i den andra fasen utvecklades politiken till en mer pragmatisk hållning när kommunerna fick en större betydelse då dess engagemang i frågorna ökade – istället för regionernas Europa formulerades allt om till ett kommunernas region. Mycket tyder på att regionalpolitiken i Sverige kom att formas utifrån olika tryck ifrån olika konflikter. Spänningarna mellan land och stad, territoriella konflikter, stat och kommunalt självstyre, regionalpolitik och andra politikområden är några exempel på konflikter. När regionalpolitiken utformades var detta utifrån norra Sverige och olika glesbygders avbefolkningsproblematik. Konflikten kring landsbygdens utveckling hade en stark glesbygdsrörelse där Centerpartiet var en stor vinnare då Centerpartier
förordade en politik för satsningar på jord samt skogsbruksnäringen i hela Sverige där en opinion fanns kring att minska tillväxten av befolkningsutvecklingen i storstäder samt fokusera samt förbättra
utkomstmöjligheterna i landsbygdsregionerna. Detta skedde dock i en tid när Sverige befann sig i en expansiv industrialisering samt där den ekonomiska tillväxten var stark under 1950–60 talet.
Socialdemokratin förde med stöd av arbetsmarknadens intresseorganisationer en rörlighetsbefrämjande arbetsmarknadspolitik för att kunna få nytta av den industriella samt näringslivsmässiga utvecklingen i ekonomin, den så kallade Rehn-Meidnerska modellen. Önskan om en balanserad utveckling mellan land och stad kom att ställas mot ekonomisk nödvändighet som innebar omflyttning av arbetskraft till
9 pekade mot allt för slutna processer. Paradoxen i hela regionaliseringsprocessen är dock som följer: demokratisering av politikområdet visar sig istället leda till en elit som exkluderar, en elit som är mer fylld med konsensus där medborgare och politiska partier fått mindre inflytande.
Enligt Johansson (2013) har politiken blivit mer förhandlingsformad, förhandlingar har kort sagt tagit över allt ifrån projekt, partnerskap, nätverksstrukturer och mycket mer. Samtidigt så har
demokratikvalitéer minskat på grund av att regionalpolitiska medel anses vara integrerade i andra områden. Tanken var i början på 1960-talet att regionalpolitiska överväganden bör präglas samt kopplas samman med andra politiska områden som exempelvis näringsliv, arbetsmarknad, utbildning,
bostadspolitik med flera. Regionalpolitiken kom istället att handla om tillväxt i sin renaste form med fokus på näringsliv, jord samt skogsbruk, utbildning, arbetsmarknad samt kulturpolitik. Regional utvecklingspolitiken var tänkt att vara en plattform för utvecklingsfrågor i en region, konsekvensen av prioriteringen av politikområden innebar då att exempelvis landsbygdsutveckling sorterades bort – glesbygdsrörelser och politiska idéer formades då i stuprör. En annan anledning till minskat
demokrativärde är nyregionalism – nyregionalism menar att samhällsomvandlingen pekar mot en ökad betydelse för det globala, lokala samt regionala samhällslivet där nationalstatens betydelse minskar. Diskursen kring nyregionalism har drivits på av policyskapare som OECD samt EU. Främst innebär nyregionalism mer komplexa strukturer samt processer inom regional utvecklingspolitik, exempelvis talas det om den regionala administrativa röran där en egen organisationslösning förs i varje region. Risken är att politiken blir fokuserad kring en liten krets politiker, tjänstemän, experter
10 3. Tidigare forskning
Efter att ha fastlagt studiens forskningsproblem, syfte och frågeställningar kommer detta kapitel gå igenom tidigare forskning. Tidigare forskning valdes inte med någon ambition att styra studien i någon särskild riktning då utgångspunkten är att se hur globalisering görs i de regionala
utvecklingsstrategierna. Här ligger fokus på att lyfta vad globalisering kan anses vara, med andra ord ligger fokus på globaliseringens innehåll – anses globalisering exemplifieras med digitaliseringens framfart exempelvis. En avgränsning har dock gjorts utifrån tidsaspekt då tidigare forskning inom fältet globalisering är väldigt brett.
Anhängare till nyliberalismen anser att globalisering är något nytt där en process uppstått genom teknologisk utveckling och den kapitalistiska marknadens existens enligt Mitander m.fl (2013). Globaliseringen och marknaden enligt Jensen och Tollefsen (2013) ses som något positivt och bra där utvecklingen som sker är åt rätt håll. Den ekonomiska tillväxten ses som ett bevis på att kapitalismen förblir en förutsättning samt skapar den förmåga som krävs för att fördela och skapa resurser – att stärka välstånd. Världshandeln öppnas upp genom globalisering, kombinationen med den fria handeln skapar därmed goda processer där individer och grupper har likartade möjligheter att påverka. Tillväxten som skett senaste decennierna har skapat ett välbefinnande för människor. En av anhängarna till
nyliberalismen är Thomas Friedman (1999) som menar att kapitalismen har möjliggjort till det välstånd som rika länder har och att detta spridit sig över världen som en del av globaliseringen:
The drivning idea behind globalization is free – market capitalism- the more you let market forces rule and the more you open your economy to free trade and competition, the more efficient and flourishing your economy will be. Globalization means the spred of free-market capitalism to virtually every country in the world. Globalization also has its own set of economic rules- rule that revolve around opening, deregulating and privatizing your economy (Friedman 1999, s. 8).
Enligt Jensen och Tollefsen (2012) kommer länder omkring kapitalistiska länder med ökat välstånd att få se sin ekonomiska tillväxt öka, om dessa länder inte är kommunistiska då. Kapitalismen kommer leda till en balans i världen så länge som kapitalismen är liberal och därmed består av demokratiska värden. I det nyliberala synsättet utmärker sig den öppna marknaden och de individuella friheterna – enligt Lepage (1980) bör inte den ekonomiska politiken ens utövas av staten, därigenom blir därför
förhållandet mellan medborgare, aktörer på marknaden och stater viktigt. Statens inflytande måste därför minska då staten saknar visioner, drömmer och består av hierarkier som i sig utgör ett hot enligt Jensen och Tollefsen (2012). Den frihet som kapitalismen för mig sig beskrivs av Norberg (2001) som följande:
11 Jensen och Tollefsen (2012) beskriver det som att naturtillgångar ska exploateras då det skapar den absolut största samhällsnyttan genom att uppnå medborgares efterfrågan. Även om exploatering minskar naturtillgångarna så kan det anses vara acceptabelt så länge välfärden stärks, skolan, vård,
entreprenörskap m.fl. Den ökade tillväxten och välfärden skapar en bättre miljö, givetvis försämras miljön initialt, men i och med ökad ekonomiskt tillväxt tar länder större ansvar och kraven för olika miljömål stärkt genom lagar, regler och teknologisk utveckling – därmed behövs inga samhälleliga institutioner.
Under 1970-talet skedde en förändring av den sociala världen enligt Castells (2012). Industrisamhället lämnades därhän till att hamna i ett informationssamhälle som innebar ett ökat fokus på kommunikation som innebar möjligheter till att sprida, samla, bearbeta samt lagra massa med information. Mikro-elektroniska innovationer gav möjligheter till olika lösningar hos multimedia i form av ord, bild samt ljud. Samhället kom att bestå mer och mer av komplexa nätverk av kommunikationer där lokala som nationella samhällsgemenskaper integrerar i en allt mer global värld där massmedians roll ökar i betydelse samt berör ekonomiska, politiska och kulturella frågor. Verkligheten så som en människa normativt uppfattar det påverkas allt mer av massmedians förmedling av information, produktion av varor samt tjänster blir mer kunskapsbaserade genom specialisering samt differentiering,
produktionsprocesser delas upp samt sprids till delar av företag eller förläggs till mer specialiserade företag i tjänst samt tillverkningskedjor med specialister och underleverantörer. Dessa förändringar påverkar näringslivet som blir allt mer flexibelt, arbetsmarknaden lika så där anställningar blir allt kortare - livslång anställning ersätts med projektanställningar eller andra lösare anställningsformer, något som i sin tur har gjort att kunskapskraven ökat där omskolning och vidareutbildning krävs. Arbetslivet fragmentiseras och individualiseras som en effekt då fack och arbetarkollektivet får mindre inflytande och fackens inflytande minskar.
Enligt Castells (2012) har globalisering fört med sig åtta förändringar. Den första förändringen som globalisering har inneburit är en ökad integration samt internationalisering av utländska
direktinvesteringar samt produktion. Kapitalismen har gjort att marknaden blivit globalt oberoende, något som i sin tur gjort att globala finansiella flöden ökat dramatiskt i både volym, hastighet och komplexitet – penningpolitiken har därigenom blivit oberoende. Denna utveckling är ryggraden i den globala ekonomin där en koncentration av värden samt värdeskapning skett i den finansiella sfären. Den andra förändringar som globalisering medför rör ökad handel. I denna globala värld är kunskapen om varorna samt service viktigast. Mellan kontinenterna skapas en skiljelinje mellan kunskapsrika
12 snarare egna ekonomiska block. Även om institutionella överenskommelser likt NAFTA slutits har regionaliseringsprocesser i den globala ekonomin minskat till fördel för en flerstrukturell nivå av handel. Den fjärde förändringen som globalisering medför rör ökad internationalisering av produktion,
distribution, förvaltning samt service av varor då en ökning av utländska direktinvesteringar sker. Företag är bundna av komplexa nätverk över landsgränser som i sig skapar en internationell uppdelning av arbete i nätverk av olika firmor. Den femte förändringen som globalisering medför gäller att
konkurrens samt produktiviteten ökar i en global ekonomi genom ett ökat flöde av kunskap, information samt ökad teknologisk kapacitet. Den sjätte förändringen som globalisering medför rör arbetskraften som en viktig faktor vid produktion i den informativa ekonomin. Arbetskraft som företagsledare, konsulter samt forskare globaliseras då efterfrågan för nämnd arbetskraft är hög då den anses kunna producera stort värde. Den sjunde förändringen som globaliseringen medför rör asymmetri mellan stater i förhållande till integration, fördelar med ekonomisk tillväxt samt potentialer som konkurrenskraften medför. En dubbelhet existerar där människor och geografiska områden länkas samman i globala nätverk av värden samt förmögenhetsskapande samtidigt som människor utan värde inte finns med i nätverket. Den åttonde förändringen som globalisering medför är att den informativa ekonomin endast är tjugo år gammal och en utkomst av förändringar på den finansiella marknaden efter 1970-talets kriser. Den informativa ekonomin expanderade därmed genom teknologisk utveckling och bättre
kommunikation. Den globala ekonomin skapades därmed i interaktionen mellan marknaden, nationella styren samt internationell finansiella institutioner som agerar åt marknaden.
13 golfbanor, där exklusiva restauranger blir en del i en specifik kulturell livsstil där en elit är
kosmopolitisk.
Enligt Pierson (2006) ändras välfärdsstaten i sin grund genom globalisering och detta exemplifieras genom ekonomisk globalisering, demografiska förändringar samt nya sociala förändringar. Först ekonomisk globalisering - sedan 1960-talet har en uppdelning skett av arbetskraft internationellt där tillverkningsindustrin flyttat ifrån de norra delarna av världen till NIE:s (Newly industrialized
economies) samtidigt som tjänstesektorn ökar. Genom utveckling inom transporter samt kommunikation lyckas NIE:s erbjuda lägre löner samt skatter som i sin tur lockar iväg investeringar ifrån utvecklade ekonomier. Den andra förändringen lyfter en ökning av transnationell ekonomisk aktivitet: ökad handel, utländska direktinvesteringar samt en intensifiering av internationell finansiell rörelse. En ekonomisk globalisering är i rörelse som begränsar staten och dess autonomi. Staten får svårare att reglera
ekonomiska aktiviteter inom sina egna gränser. Minskad auktoritet för staten påverkar den traditionella välfärdsstaten där staten istället följer efter vad marknaden anser är bäst ekonomisk politik samtidigt som stater konkurrerar med varandra för att kunna ha ett bra klimat för investeringar - detta genom att ha en flexibel arbetskraft, låga skatter samt låga sociala kostnader. De stater som går emot detta och
försöker satsa mer ekonomiskt står inför risken av minskade investeringar för om länder som exempelvis Storbritannien inte lyckas konkurrera med tekniskt mer lönsam arbetskraft står risken för ett race to the bottom väldigt nära. Den tredje förändringen rör demografiska förändringar där flera människor blir allt äldre. Att flera människor blir äldre är något som är en utmaning för välfärdsstater då system existerar för att kunna försörja äldre personer. Under 1990-talet var nio procent över sextio år gamla, 2030 väntas denna summa växa till sexton procent som innefattar 1.4 miljoner människor. I utvecklade stater ökar den äldre befolkningen ifrån femton procent till att 2030 bestå av tjugofem procent. I mindre utvecklade stater är utvecklingen snabbare där Kina 2030 kommer ha en fjärdedel av världens befolkning över sextio år hos sig samtidigt som fertiliteten minskar. Mellan 1960/80-talet i åldersgrupperna femton till fyrtiofyra år så minskar fertiliteten inom OECD ifrån tre till två barn per familj, detta visar på en kris för välfärdsstaten då stater ofta är byggda utifrån PAYG systemet där den arbetsföra befolkningen betalar för dagens pensioner – ett system som räknar på en balans mellan olika demografiska grupper. Den fjärde förändringen lyfter sociala förändringar hos familjer samt ändrade könsroller. Kvinnors
14 Öjehag (2015) lyfter att nyregionalism och dess funktion som ”ny” ställer sig emot en gammal
regionalism. Gammal regionalism innebar att stater såg på regioner som funktioner där regioner användes för att strukturera territorium genom policys som tog sig an problem som arbetslöshet, migration och boende. I flera länder var detta tätt kopplat till utvecklingen och formandet av välfärdsstaten där regioners funktion var att jämna ut skillnader eller åtminstone balansera olika områden inom staten. Regionalisering bestod då av en sorts top-down process där staten bestämmer, kontrollerar samt styr utvecklingen samt välståndet hos regionen:
Old regionalism is largely understood as a movement of the 1960s and 80s, described ”principally” in terms of ethno-nationalistic movements, and located primarily on the periphery. Ethno-regional mobilization has partly been interpreted as a result of uneven economic development combined with cultural differences between the centre and periphery…. Old regionalism, furthermore is said to have been distinguished by its social and cultural agenda and by it´s hostile attitude towards the central state (Syssner 2006:13)
Enligt Öjehag (2015) är regioner under nyregionalismens tidsålder i dess form något nytt med nya förhållningssätt under globalisering, men även en ny form av ideologisk rörelse/normativ position gällande regioners autonomi. Nyregionalism går att identifiera utifrån tre olika punkter. Först och främst har funktionen samt styrningen hos regioner ändrats genom globalisering likt en ekonomisk global kraft som stärker subnationella regioner, dess betydelse och vikt kring konkurrens och tillväxt. För det andra innebär nyregionalism inte bara en top-down process utan även en bottom-up. Nyregionalism drivs nämligen av aktörer inom regionen, därför kommer inte heller pressen ifrån centralt håll. Politisk press nedifrån kommer inte nödvändigtvis ifrån nationalistiska eller separatistiska ideologier utan
påtryckningar kommer ifrån en blandning av regionala aktörer som tillsammans med organisationer som EU, centrala ledningar växlar funktioner som regionerna har. Den tredje delen innebär att nyregionalism leder till en ökad integration i Europa där regioner agerar på en multi-level governance (MLG) nivå. MLG är ett exempel på en utveckling där politik förändras. Europeiska regioner har exempelvis idag en direktrepresentation i AER (assembly of european regions), ofta med kontor på plats i Bryssel för att formulera samt påverka målsättningar och på så vis går förbi staten. Även om EU lyfts som exempel på detta så finns liknande system i utveckling runt om i världen – på så vis har flera regioner välutvecklade internationella relationer.
Nyregionalism är ett nytt fält enligt Öjehag (2015) nära regionalpolitiken där forskare ständig tillhandahåller inputs. Tre basala premisser lyfts som baseras på normativa påståenden som
15 som politiskt projekt. Den tredje baserar nyregionalism på idén att enhetsstaten inte är effektiv som politiskt system och att starkare regioner både är bättre för demokratiska ideal samt ekonomisk tillväxt. Nyregionalism och dess diskurs är stark i Sveriges regionala styren. Regioner i Sverige står inför
16 4. What´s the problem represented to be?
Jag är intresserad av att i enlighet med studiens syfte studera hur globalisering görs i alla regionala utvecklingsstrategier och att finna vilka effekter som globaliseringen producerar. Då vill jag studera policydokument utifrån Carol Bacchis analytiska tillvägagångssätt ”What´s the problem represented to be” (WPR) (2009). Detta kapitel ger en teoretisk redogörelse kring vilken teoretiska utgångspunkter WPR vilar på, förklarar tankesättet kring representation av policyproblem, vilka frågeställningar som policyanalysen avser utgå ifrån, vilken sorts material som avses att användas i undersökningen samt föra ett resonemang kring studien med utgångspunkt i reflexivitet.
4.1 Socialkonstruktivism
Analysverktyget som används i denna studie är ”What´s the problem represented to be?” (WPR) av Bacchi (2009) som är sprungen ur ett socialkonstruktivistiskt angreppssätt. Socialkonstruktivismen är med sin post-positivistiska angreppsvinkel enligt Gilje, Grimen och Andersson (1995) ett perspektiv som utgår ifrån att verkligheten är socialt skapad. Bacchi (2009) menar att en kritisk hållning ska hållas till kunskap som tas för givet då kunskapen om världen inte bör ses som en objektiv sanning. Världen är formad utifrån historiska interaktioner mellan människor, därför är människans sätt att förstå samt reflektera om världen historiskt samt kulturell oviss – vår kunskap och representation av vår värld är en produkt av hur världen därmed kategoriseras. Världen konstrueras socialt och därför är inget heller förutbestämt – människan har exempelvis ingen specifik eller direkt essens. Världen och kunskap konstrueras, gemensamma sanningar konstrueras och tävlar kring vad som anses vara sant eller falskt. Enligt Jørgensen och Philips (2002) är vår kunskap om världen en produkt av sociala krafter, därmed är kunskap en egengjord konstruktion – av alla konstruktioner som formar problem har en regering en priviligierad position då problem ofta konstrueras med lagstiftning, teknologi samt rapporter som sedan används vid styrning. Därmed finns de som drar fördel av olika problemrepresentationer medan andra skadas av dem. Därför utmanar socialkonstruktivismen enligt Bacchi (2009) vad som anses vara givet och ser till att identifiera samt utforska olika policys.
4.2 Problemrepresentationer
Människan styrs genom problemrepresentationer, därför behöver fokus ligga på att studera problemrepresentationer enligt Bacchi (2009). WPR metoden syftar till att kritiskt granska
17 problem existerar som kräver åtgärder. Därför är människan styrda genom problematiseringar snarare än genom policys. För att då kunna studera problematiseringar måste en finna konkreta åtgärdsförslag. En problematisering är en representation av ett problem enligt Bacchi (2009), därför är det utifrån WPR metoden viktigt att studera problemrepresentationer som finns inom offentlig policies för att se vad som nämns och inte nämns, detta för att kunna förstå hur människors styrs. Istället för att endast följa
strömmen och anta att ett problem är ett problem så måste studier göras av de problem som sägs finnas. Detta görs då genom att kolla på konkreta åtgärdsförslag för att försöka förstå vad problemet är,
exempelvis om konkreta åtgärder finns på flera poliser i ett område så kan problemrepresentationen vara lag och ordning. Målet är därmed att undersöka olika premisser som ligger till grund för en viss
problemrepresentation och därför ligger stor vikt vid att tänka djupt kring olika antaganden och förutsättningar som ligger kring policies.
4.3 Frågeställningar WPR
Enligt Bacchi (2009) innehåller policydokument problemrepresentationer då problemrepresentationer är formade utifrån problem som är tänkt att åtgärdas i policydokument. WPR och dess analysverktyg består av sex frågor som ämnar att fungera likt ett hjälpmedel för att representationer ska kunna skiljas åt, identifieras och analyseras. I min studie kommer endast fyra frågeställningar att användas.
Vad är problemet som representeras?
Syftet med den första frågan är att forma en god analys genom att identifiera problemrepresentationer och därmed också öppna upp vad som anses vara självklart i en policy. Enligt Bacchi (2009) är handlingsprogram något som innehåller problemrepresentationer som är byggda utifrån ett specifikt problem. För att kunna finna vad som anses vara problemet ska dock analysarbetet ske omvänt: genom att urskilja konkreta förslag på vad som anses vara egentliga problemet. Första frågan handlar därmed om hur problemet representeras samt tar form i olika policyförslag. Problemet är sällan konkret utan stor chans finns att problemet är motsägelsefullt samt komplext, men genom att systematiskt ställa frågan reder en ut problemet som representeras. Denna frågeställning skulle hjälpa till att finna konkreta åtgärdsförslag på hur globalisering görs i analysen.
Vilka underliggande antaganden och påståenden formar problemet?
Den andra frågeställningen kan beskrivas i tre olika steg. Först och främst är uppgiften att se hur särskilda problemrepresentationer som finns i fråga ett blivit till genom att finna meningar som måste finnas så att problemrepresentationer blir begripliga. Meningar i detta sammanhang är antaganden, förutsättningar, oreflekterade sätt att tänka, kunskaper/diskurser. Steg nummer två blir att finna
18 mönster i problemrepresentationer. Dessa delar ser jag som verktyg för hur en kan genomföra studien mindre likt ett regelverk. Dessa verktyg ställs därmed till förfogande för mig för att använda utifrån min egen bedömning av vad som gynnar analysen.
Frågeställningen handlar om att vilka underliggande påstående samt antaganden som skapar problemet. Genom att identifiera åtgärder för att lösa problemet kan en se att problemet ser ut på ett visst sätt. Den bakgrundsinformation som finns om samhället skapar en uppsättning premisser som leder olika
antaganden som formas kulturellt och diskursivt. Antagandena utgår ifrån både epistemologiska samt ontologiska antaganden som i samhället ofta ses som ett sorts sunt förnuft, därmed ifrågasätts dessa antaganden inte. Detta kan handla om människosyn eller kunskapssyn. För att komma fram till dessa olika antaganden utgår människan ifrån dikotomier, alltså motsatsförhållanden mellan olika ting,
exempelvis man/kvinna eller privat/offentlig. För att kunna komma och finna underliggande antaganden är nyckelbegrepp viktiga att kunna analysera. Olika begrepp betyder olika och tolkas olika, andra begrepp framstår som mer självklara som blottlägger underliggande antaganden om vad som är sant. Denna frågeställning hjälper studien att finna antaganden som skapar problemrepresentationen globalisering.
Min tolkning är att dessa tre steg likt verktyg finns tillhands åt forskaren för att på olika sätt kunna genomföra en analys, med andra ord tolkar jag det som ett mindre strikt regelverk. Därför kommer WPR:s andra fråga att variera beroende på hur mycket av dessa tre verktyg som används.
Hur kan problemet representeras annorlunda?
Fråga tre ämnar undersöka hur problemrepresentationer konstituerats. Bacchi och Goodwin (2016) ämnar utmana idén om att det endast finns ett sätt att spåra en policys framväxt – denna fråga ägnas till att synliggöra överflöden av konkurrerande framställningar och därmed lösa upp antaganden om att det som är måste vara. Bacchi och Goodwin (2016) föreslår att en genealogisk studie enligt Foucault ska genomföras för att kunna kartlägga praktiker som utgör problemrepresentationer. Här blir makt viktigt då specifika diskursiva praktiker skapar auktoritet över olika former av kunskaper. Speciellt
marginaliserade kunskaper som kan beskrivas som ringa kunskaper som klarat sig i ett sorts kunskapens gränsland och därmed utmanar den vetenskapliga konsensus som existerar. Dessa marginaliserade kunskaper kan användas för att ifrågasätta den konsensus som finns inom vetenskapen.
19 problemrepresentationers historia. Jag anser att det är mer givande att identifiera alternativa
problemrepresentationer till hur globalisering skulle kunna göras. Vilka effekter får problemrepresentationen?
Den femte frågeställningen handlar om effekter som en problemformulering får. Frågan har som avsikt att belysa vilka som gynnas eller missgynnas av ett visst sätt att se på problemformuleringar. Avsikten är därefter att se vem, vad och vilka som pekas ut som ansvariga. De olika effekterna tar sig uttryck i subjektifierande effekter, diskursiva och levda effekter.
Diskursiva effekter innebär olika effekter som framkommer på grund av begränsningar om det som talas om samt tänkas kring. De diskursiva effekterna lyfts fram i fråga två och fyra då de är analyser av diskursiva begränsningar.
Subjektifierande effekter baserar på ett grundantagande där vi blir en viss typ av subjekt genom framställningen av sociala relationer i policys, något som sker i diskurser. Ett sätt att studera olika subjektspositioner är att studera gruppindelningar. Som forskare är det vår roll att dra ut och synliggöra de som är ansvariga för att komma tillrätta med problem så att vi kan klarlägga ansvarsfrågan och avgöra om en instämmer eller inte samt vilka effekter som blir möjliga.
Levda effekter rör direkta effekter som framträder på grund av problemformuleringar och efterföljande effekter. Vissa människor kan därmed påverkas direkt genom materiella effekter som att inte kunna ha tillgång till bidrag, mat eller välfärd.
4.4 Design och material
Studien har ett intresse för att finna hur globalisering görs i svensk regional utvecklingspolitik och vilka effekter som därmed produceras. Intresset för området blir viktigare för varje dag som går utifrån olika föreställningar som finns i regional utvecklingspolitik i Sverige. Sverige regionalpolitik har varit en sorts grundbult i socialdemokratisk välfärdspolitik i allt ifrån folkhemmets gryning till dagens Sverige.
Eftersom Sverige därmed är huvudspåret har en rimlig utgångspunkt blivit att kolla på alla regioner i Sverige, detta genom en policyundersökning där alla utvecklingsstrategier som regioner har läses igenom för att besvara frågeställningarna genom att applicera WPR metoden på policydokumenten där både tematisering och kodning görs av nyckelbegrepp samt konkreta åtgärdsförslag.
Studien som görs är en policyanalys där utvecklingsstrategier ifrån alla regioner i Sverige kommer vara materialet att utgå ifrån, detta då syftet ämnar fånga hur globalisering görs i alla regioners
20 regioner har utvecklingsstrategier som är aktuella eller håller på att gå ut, men fokuset i denna studie har varit på de dokument som appliceras och används idag av regioner då tiden inte finns till för att vänta på regioner som är i processen av att skriva nya utvecklingsstrategier. Utvecklingsstrategierna tas fram i medborgardialoger, men styrs främst upp och görs av tjänstemän – politiker får vara med och godkänna förslaget.
Utvecklingsstrategierna är intressanta att läsa då de ofta visar på en riktning, en målsättning och ambitionsnivå som regionerna sätter ett decennium fram. Initialt fanns inte mycket att hitta på hemsidorna när begreppet utvecklingsdokument användes, därför flyttades fokus till strategier och i senare skede utvecklingsstrategier. Begreppet utvecklingsstrategier gav flera resultat omgående. Utvecklingsstrategierna är omfattande, breda och användbara utifrån studiens syfte att finna hur
globaliseringen görs i Sveriges regioner – därför finns ingen anledning att leta efter andra dokument då frågeställningarna går att besvara utifrån regionernas egna utvecklingsstrategier. Intervjuer var
målsättningen att utgå ifrån, men eftersom Corona-pandemin kom så oväntat där myndigheter råder att onödiga kontakter inte ska ske på grund av smittspridning så kommer studien inte genomföra intervjuer med hänsyn till människors hälsa och välmående. Inte heller har fokus legat på att studera statliga utredningar eller utredningar ifrån myndigheter som lyfter ett internationellt perspektiv då fokus legat på Sverige.
De övergripande frågeställningarna i studien kommer besvaras med hjälp av fyra olika specificerade frågor utifrån WPR som ett analytiskt verktyg, nämligen Hur representeras problemet globalisering i regional utvecklingspolitik? Vilka underliggande antaganden ligger bakom de befintliga
problemrepresentationerna? Hur kan problemet representeras annorlunda? och Vilka effekter produceras genom de befintliga problemrepresentationerna? Frågorna används som indikatorer på teoretiska definitioner som görs, därmed görs en operationalisering enligt Esaiasson med flera (2012). Totalt består Bacchis WPR (2006) metod av sex frågor, men denna studie riktar in sig på fyra av frågorna då de anses mest relevanta utifrån studiens syfte och forskningsproblem.
Gällande frågeställningen Hur har representationen av problemet kommit att bli till? har denna studie tagit inspiration av Olsson (2018) och valt att använda tidigare forskning för att lyfta fram alternativa problematiseringar och framställningar istället för att bedriva en genealogisk analys. Detta görs utifrån att det redan finns maktkritisk forskning som lyfter marginaliserade kunskaper och ifrågasätter det som anses måste vara på ett visst sätt. Avvikelsen gör det möjligt att kunna besvara frågeställningen i en masteruppsats i förhållande till omfattning samt längd.
21 Enligt Bergström och Ekström (2018) är inte samtliga frågor nödvändiga att ställas till materialet för att kunna genomföra en analys, minst sagt kan nyttan vara lika stor som att använda endast ett urval av alla frågor för att visa dolda strukturer. Hur Bacchis frågor presenteras är inte vad som är viktigt utan vad som främst är viktigt är att besvara studiens frågeställningar samt syftesformulering. Analysen och de frågor Bacchi ställer är endast verktyg för studien och ställs på bästa sätt för att ta sig an
forskningsproblemet. I övrigt räcker Bacchis fyra frågeställningar väl för att ställas till det empiriska materialet. De frågor som ställs utifrån Bacchis analys får fram vad utvecklingsstrategierna uttrycker samt vad som sägs mellan raderna enligt Esaiasson med flera (2012).
För att kunna ta sig an problembilden samt kunna besvara frågeställningarna är uppsatsen baserad på en kvalitativ metod, en metod som innebär att olika texter samlats in för analysen. Kvalitativ analys innebär ett systematiskt och kritiskt arbete i genomläsning av texter, detta för att kunna få en djupare förståelse kring vad som uttrycks i texter enligt Esaiasson med flera (2012). Initialt har utvecklingsstrategier varit till grund för studien som lästs igenom för att bekanta sig med ämnet, vad som sägs och få en generell förståelse. Detta för att kunna undvika att enskilda texter blir mer talande än vad som sägs enligt Esaiasson med flera (2012). Materialet som samlats in har genomlästs utifrån ett systematiskt tematiserande samt kodning av nyckelbegrepp samt konkreta åtgärdsförslag. Denna undersökning använder frågorna som WPR ställer likt verktyg, exempelvis kommer ett antal frågor ställas till texterna vilket i sin tur ger möjlighet för att tematisera och koda – detta för att på ett koncist sätt få fram
representationer, effekter och subjekt. Utvalda texter har lästs igenom, dock med olika infallsvinklar utifrån de frågor som ställs till texterna utifrån WPR som analysmetod, något som Esaiasson med flera (2012) lyfter. Analysmodellen är tänkt att granska policydokument, dock kan en använda sig av WPR för att granska flera andra typer av texter samt dokument, detta då den socialkonstruktivistiska
förståelsen för verklighet uppfattas styras av diskurser. Rörelser, debatter samt åtgärdsförslag kommer inte ur tomma intet utan utgår ifrån diskurser, hur de ser ut samt hur språket används. Fyra av Bacchis frågor används i denna analys, frågor som hjälpt till vid kodning av texterna (Bacchi 2009:1). Passager i texter som varit mest illustrativa har strukits under samt kodats fram för att finna möjliga svar på frågor. Tanken är att senare kunna redovisa de tolkningar som görs, både genom att referera samt att lyfta fram olika nyckelpassager av citat från olika texter så att en läsare ska kunna få en insyn i hur tolkningar har gjorts, detta för att öka transparensen enligt Esaiasson med flera (2012).
4.5 Reflexivitet
Studien bygger på ett ontologiskt antagande att kunskap samt sanning om verkligheten är socialt konstruerat. Metodologin grundar sig på en normativ agenda då man utgår ifrån att
22 kring sanning och kunskap, speciellt den som jag skapar då olika diskursiva konstruktioner av
verkligheten skapar olika sociala konsekvenser. Därmed är det viktigt att redogöra kring ens egen förhållande till de diskurser som studeras. Bacchi (2009) lyfter fyra riktlinjer som ska följas i denna reflektion, nämligen val av ämne och urval av empiriskt material, komplexitet, innehåll och
problemrepresentationers relation till varandra.
Det är viktigt att reflektera kring val av ämne och urval då det finns olika rapporter, utredningar, lagförslag – antalet texter är oändliga. Val av ämne och avgränsning i det empiriska materialet säger redan något om mina intressen enligt Bacchi (2009). Mitt val att studera hur globalisering görs och dess effekter bygger på mitt intresse för regionalutvecklingspolitik, regionalisering och globalisering
generellt. Regioner är därmed ganska givna aktörer inom detta intressefält. Regioner påverkar i sina beslut min vardag och mitt liv, därmed är jag också inbäddad i den diskursen som studeras. Det sätt som globalisering görs på i regioner påverkar mitt liv då det säger vad jag har för möjligheter i livet och inte, hur jag görs som subjekt exempelvis. När det kommer till mitt material så studerar jag alla regionala utvecklingsstrategier för att kunna dra tillförlitliga slutsatser kring hur globalisering görs och vilka effekter som träder fram. Komplexitet rör spänningar samt motsägelser som existerar, därför är det viktigt att det som lyfts fram är representativt och inte tas ur kontext enligt Bacchi (2009) - det är en förutsättning. Citat som väljs fram görs då de anses vara representativa för dokumenten, det är den förutsättningen som finns för att ens kunna använda citaten. Bacchi (2009) lyfter också vikten kring kontext - det är viktigt att ha förståelse för det som ska studeras och det är därför jag i inledningen ger en kontext till hur globalisering ska förstås och regionalpolitikens utveckling över tid. Det är viktigt med kontext för läsaren. Sist lyfter Bacchi (2009) vikten av att studera hur problemrepresentationer relaterar till varandra, detta görs genom en tematisering av problemrepresentationer, kodning och sökning efter nyckelbegrepp i det empiriska materialet. Det studien kommer fram till baseras på gemensamma drag i kodningar, teman och nyckelbegrepp.
Bacchi (2009) menar att kunskap om världen skapas genom sociala processer – det är för mig självklart. Vi kommer inte kunna komma ifrån att sociala processer skapar världen och i sin tur oss människor. Många studier har olika ingångar på så sätt att vi har olika utgångspunkter där vi formats av olika intryck av världen. Detta är i sig inte konstigt då min uppfattning är att min historia, min kultur, mina
23 Det som fick mig att välja att genomföra denna studie är ett intresse för regional politik generellt samtidigt som globalisering som begrepp är så mångfacetterat och intressant. Studien är också intressant utifrån att det har skett ett skifte i regioner, globalisering, och därmed blir det intressant att se vad det innebär med ett så öppet ingångsvärde som det bara går. Studien tar avstamp i att se hur globalisering görs och på så sätt ställer jag mig egentligen till förfogande för hur globalisering görs i de regionala utvecklingsstrategierna och se vilka effekter som det medför. Frågorna, forskningsproblemet och syftet är formade på sådant sätt för att kunna ta mig an de regionala utvecklingsfrågorna som ett empiriskt fält. Denna studie är ett perspektiv av många på hur globaliseringen görs i regionala utvecklingsstrategier och om någon annan skulle göra en likartad studie skulle den personen kunna komma fram till samma
24 5. Analys
Efter att ha presenterat Carol Bacchis (2009) WPR metod där olika frågeställningar lyfts fram ska nu en analys genomföras i detta kapitel genom att besvara studiens frågeställningar. I detta kapitel kommer jag analysera det empiriska materialet som består av tjugoen regionala utvecklingsstrategier.
Framställningarna har varit många, men genom en tematisering och kodning av nyckelbegrepp har flera problemrepresentationer, antaganden, alternativa problemrepresentationer och effekter lokaliserats och komprimerats. Alla framställningar nedan framgår i stor omfattning över alla regionala
utvecklingsstrategier och en sammanfattning kommer göras under varje frågeställning. 5.1 Hur representeras globalisering i regional utvecklingspolitik?
Denna fråga rör sig om att kartlägga vilka problem som representeras i det empiriska materialet. I analysen framträdde fyra övergripande problemrepresentationer: 1) brist på kunskap och samverkan, 2) brist på hållbar tillväxt, 3) brist på digital infrastruktur, 4) brist livskvalitet.
5.1.1 Brist på kunskap och samverkan
Den första problemrepresentationen rör kompetensförsörjning, arbetskraftsefterfrågan, samverkan och utbildning där allt samspelar med varandra. För att på ett gott sätt redovisa resultaten har tematiseringar gjorts och fastställts till brist på kunskap och samverkan.
I region Örebro kan vi se hur regionen inte tillräckligt nog möter den arbetskraftsbrist som finns i olika bristyrken, speciellt med fokus på arbetsgivare som inte arbetar strategiskt nog med
kompetensförsörjningsarbetet. I region Örebro kan vi se följande:
Möt arbetskraftsefterfrågan i bristyrken och regionala styrkeområden. Förbättra arbetsgivarnas strategiska kompetensförsörjningsarbete. Riv hinder för utsatta grupper på arbetsmarknaden (Tillväxt och hållbar utveckling i Örebro län 2020 s.26–27).
Region Örebro har som vi kan se hinder som stoppar utsatta grupper ifrån att ta sig in på arbetsmarknaden. Om vi går vidare och kollar på region Värmland så finner vi följande:
Höjd utbildningsnivå – arbeta med attityder till utbildning och säkra en utbildning från grundskola till högre utbildning med hög kvalitet och goda resultat. Samverka mellan skola, högre utbildning och arbetslivet. Förbättrad kompetensmatchning – bygga regionala kompetensplattformar och samverkan med arbetsgivare, utbildningsanordnare och matchningsaktörer. Behovsanpassad befintliga och utveckla nya utbildningar för att öka anställningsbarheten och rörligheten på arbetsmarknaden (Värmlandsstrategin 2020 s.38).
25 kompetensplattformar eller behovsanpassade utbildningar som leder till att öka anställningsbarheten och rörligheten på arbetsmarknaden. Samverkan mellan skola, högre utbildning och arbetslivet – ja det är inte självklart här, gäller lika så samarbetet mellan arbetsgivare, utbildningsanordnare och
matchningsaktörer som inte finns. I Västra Götaland kan vi se följande:
Bryta utanförskap och segregation och stärka kopplingarna mellan utbildning och arbetsliv. Kraftsamling på ökad samverkan mellan eftergymnasial utbildning och arbetslivet (Strategi för tillväxt och utveckling i Västra Götaland 2019 s.10).
I Västra Götaland formulerar regionen kopplingen mellan utbildning och arbetsliv, detta med fokus på att minska utanförskap samt segregation. Här artikuleras det som att regionen har ett rådande
utanförskap med segregation samtidigt som kopplingen mellan utbildning och arbetslivet inte riktigt är starkt nog. Samverkan är inte heller optimal mellan eftergymnasial utbildning och arbetslivet. I
Västmanland framgår bristen på kunskap och samverkan enligt följande:
Möjlighet till livslångt lärande på lika villkor bör erbjudas inom vuxenutbildningen. Ett ”VästmannaVux” bör etableras för ökat samarbete mellan länets vuxenutbildningscentra. Exempel på insatser inom ett ”VästmannaVux” är att erbjuda utbildningar och vägledning på nätet och att samordna resurser för vägledning av vuxna och gymnasieelever. Folkhögskola/folkbildning som alternativ studieform bör stärkas. Olika studiealternativ ska erbjudas kvinnor och män som står långt från arbetsmarknaden (Regionalt utvecklingsprogram för Västmanlands län u.å. s.23).
Västmanlands regionala utvecklingsstrategi beskriver det som att regionen inte tillräckligt erbjuder ett livslångt lärande inom vuxenutbildning, speciellt med fokus på ett västmannavux som behövs för att stärka samarbetet mellan olika utbildningscentra. Som alternativ studieform är inte folkhögskolor eller folkbildningen lika självklar, lika så finns det inte heller nog med studiealternativ för kvinnor samt män långt ifrån arbetsmarknaden. Jönköping beskriver det på följande sätt:
Utmaningen framåt är att stärka kunskapsbasen genom att bland annat se till att de unga slutför sina gymnasieutbildningar, att tillgänglig arbetskraft har den kompetens som arbetslivet efterfrågar, att livslångt lärande uppmuntras och möjliggörs genom att utbildning blir tillgänglig både i tid och rum. Detta behöver ske i en nära samverkan mellan utbildningsanordnare, forskningsaktörer och arbetsliv för att vi ska få ett kompetensförsörjningsystem som snabbt svarar på nya behov av utbildning och färdigheter. (Regionalt utvecklingsstrategi för region Jönköping u.å. s.32).
Region Jönköping har elever som inte går färdigt sina gymnasieutbildningar, den arbetskraft som finns har inte den kompetens som arbetslivet söker, inte heller uppmuntras det eller möjliggörs för utbildning oavsett tid och rum tillräckligt samtidigt som samverkan inte råder i stor utsträckning mellan
forskningsaktörer, arbetsliv och utbildningsanordnare vilket skapar ett kompetensförsörjningssystem som inte snabbt svarar på de nya behov som existerar. I Dalarna kan vi se följande mönster:
26 I region Dalarna kan vi se att regionen inte har en lika hög sysselsättningsgrad kvinnor och män emellan. Arbetslösheten är hög i Dalarna, det kan bero på att privata som offentlig verksamhet inte klarar av att rekrytera den arbetskraft som det söks efter.
Problemet som representeras i de svenska regionala utvecklingsstrategierna är flera. Det finns för få samverkansmöjligheter om ens några alls mellan flera olika aktörer så som utbildningsanordnare, arbetslivet, och forskning. Regioner klarar inte av att riktigt möta den arbetskraftsbrist som råder. Det finns en låg utbildningsnivå i kombinationen av att attityder till högre utbildning inte är självklara samtidigt som flera elever väljer att hoppa av sin studietid på gymnasium. Arbetskraften som finns har inte den kompetens som krävs, utbildningar är inte tillräckligt nog behovsanpassade.
5.1.2 Brist på hållbar tillväxt
Den andra problemrepresentationen rör innovation, tillväxt, konkurrenskraft, entreprenörskap,
företagande, nätverk samt miljö. För att på ett gott sätt redovisa resultaten har tematiseringar gjorts och fastställts till brist på hållbar tillväxt.
Om vi börjar med att kolla på region Gävleborg kan vi se att bristen på hållbar tillväxt beskrivs på följande sätt:
Smart tillväxt: utveckla en ekonomi baserad på kunskap och innovation − Hållbar tillväxt: främja en resurseffektivare, grönare och konkurrenskraftigare ekonomi −Tillväxt för alla: stimulera en ekonomi med hög sysselsättning och med social och territoriell sammanhållning (Regional utvecklingsstrategi för Gävleborg 2019 s.7).
I region Gävleborg har regionen inte utvecklat en ekonomi som tillräckligt baseras på kunskap och innovation, ekonomin är inte tillräckligt grön, konkurrenskraftig eller resurseffektiv samtidigt som regionen inte tillräckligt nog stimulerar ekonomin med fokus på hög sysselsättning och social samt territoriell sammanhållning. I Skåne beskrivs brist på hållbar tillväxt såhär:
Utvecklingen och tillväxten i Skåne ska vara ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbar, resurseffektiv, klimatneutral, konkurrenskraftig och av hög kvalitet (Skånes regionala utvecklingsstrategi 2018 s.23).
I region Skåne kan vi se att utvecklingen och tillväxten i Skåne inte är tillräckligt ekonomisk, ekologisk, socialt hållbar, resurseffektiv, klimatneutral, konkurrenskraftig och av hög kvalitet. I region
Västmanland beskrivs det på följande sätt:
