This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Varför är Afrika fattigt?
Afrika ligger illa till. Hälften av alla människor i Afrika lever på mindre än 10 kr/dag.
140 av 1000 barn under fem år dör, förväntad livslängd är 54 år. 42 procent av
människorna har inte tillgång till rent vatten. 41 procent av personer över 15 år kan inte läsa.
Hur kan det komma sig att Afrika inte har hållit samma utvecklingstakt som den övriga världen? Det var ju trots allt där allting började. Här skissas några möjliga historiska förklaringar till kontinentens ekonomiska problem.
Låt oss först gå långt tillbaka i tiden och titta på de ursprungliga förutsättningarna för utveckling i Afrika, jämfört med Europa.
I mellersta Östern fanns ursprungligen i vilt tillstånd de allra flesta av de djur- och växtarter, som mycket lätt kunde tämjas och låta sig odlas. Ytterst få av dessa fanns på andra ställen i världen, särskilt inte i Afrika. Det gav en flygande start för jordbrukets utveckling i Europa dit mellanösterns erfarenheter lätt hittade sin väg medan Sahara låg som ett besvärligt hinder för spridningen söderut i Afrika.
Trots att människan har sitt ursprung i Afrika var kontinenten fram till 1900-talet aldrig särskilt tätbefolkad. Det betydde att det alltid fanns gott om land att odla upp när jordbruket med tiden spred sig även dit. Det skapade ingen konkurrens om jorden. Uppstod behov av mer jordbruksproduktion kunde alltid ny jord odlas upp. Medan i princip all odlingsbar mark i Europa var uppodlad på 1600-talet dröjde det ända till 1900-talet då något liknande inträffade i Afrika. Det har betytt att européerna var tvungna att bemöta befolkningsökningar med att utveckla ett intensivt jordbruk ca 300 år före afrikanerna, som kunde fortsätta att odla sitt land extensivt med gamla metoder. Detta hämmade utvecklingen.
Liten hemmamarknad
Den låga befolkningstätheten innebar också att Afrika länge hade en mycket dålig
hemmamarknad, som inte kunde underhålla en expanderande tillverkningsekonomi. Följden blev att Afrikas handel redan långt före kolonialismen till största delen kom att bestå av råvaruexport till andra kontinenter, till Europa och Arabien över Sahara och Röda havet och till Indien och Asien över Indiska oceanen. Den inre handeln mellan afrikanerna förblev liten och är så än idag.
När européerna på 1400-talet började söka efter sjövägen till Indien fick de direktkontakt med de folk i Västafrika, som producerade det guld de tidigare köpt på karavanvägarnas
slutstationer vid Medelhavet. Därmed förlorade med tiden Sahara-handeln sin betydelse för de stora afrikanska rikena i denna del av kontinenten. Med vapenmakt tvingades de välmående handelsstäderna på ostkusten under den portugisiska spiran och det gamla handelsnätet över Indiska oceanen upplöstes med tiden. De gamla handelsvägarna, som kontrollerats av afrikanerna, konkurrerades ut av de nya som behärskades av Europa.
Slavhandel
Slavhandeln över Sahara och Atlanten fick en exempellös stor omfattning, vilket antagligen bidrog till att hålla befolkningssiffrorna nere. Den utarmade vissa områden i Afrika på människor i sin mest produktiva ålder, vilket var ytterligare en hämmande faktor för jordbrukets utveckling.
Under 1800-talet, efter slavhandelns avskaffande, skapade afrikanerna en framgångsrik handelsverksamhet och en afrikansk medelklass växte fram, som dock kom att krossas av kolonialismen. Européerna fruktade den konkurrens som denna begynnande afrikanska kapitalism skapade. Under kolonialismen utvecklades den europeiska ekonomin i Afrika medan den afrikanska stod kvar på en feodal nivå.
Nykolonialism
När Afrika med början i slutet av 1950-talet avkoloniserades behöll de forna
kolonialmakterna sitt ekonomiska inflytande genom att fortsättningsvis behärska kapitalet i Afrika. Denna nykolonialism upprätthålles på olika sätt fortfarande, bl.a. med orättvisa handelsregler i världen.
Av Sveriges utrikeshandel går 70-80 procent på vår egen kontinent, Europa. Endast 10 procent av USA:s totala handel går på utlandet. Det visar hur viktig en hemmamarknad är.
Den utgör grunden för välfärden. Någon motsvarande hemmamarknad har inte utvecklats i Afrika.
Afrika står inför sitt kapitalistiska skede i sin utveckling och behöver bygga upp sin egen inre marknad i första hand. Den revolution vi i Afrikagrupperna har stött är den borgerliga, vilken är lika progressiv som den socialistiska när den sker i sitt rätta sammanhang.
Ingvar Flink
