D a n t e s D I V I N A C O M M E D I A
K o ni m c n tera d e o c h ö fv e r s a lla .
8. Dei en
som med vidtberömda Pliilos. Facullelcns tillstånd
untler inseende af
m a g .
C A R L W I L H E L M B O T T I G E R
E. O. Adjunct i Tyska ocli Italienska Litteraturen Ledamot a f Kongl. Vet. ocli Vitterh.-Samh. i Götlicbnrg
f ö r P h i l o s o p b i s k a G r a d e n
komiuer att offentligen försvaras
a f
E HI K A U G U S T A G R E l h
* f ( r e s t r . H c U i n g c N » t i o n
jm G u s t a v i a n s k a L ä r o s a le n d. 1 2 Junii 184.'*
p . v . t. e n».
U P S A L A
i ir»
Den andra gret så bittert, att af ömka»
Jag blef vanmäktig, som om dö jag skulle, Och ned jag föll, som liflös kropp ses falla. u t
1 4 2 . I d e n n a tornello m å la r redan de Italienska ordens d o fv a l j u d d e n fa lla n d e k ro p p e n s tyngd. Ö fv e rs ä tta re n h a r ej f ö r b i s e t t d e n n a v e rs e n s o n o m atopoetiska k a r a k t e r , om han o c k s å , i f ö l jd a f s i tt h u fv u d sy fte att vara så ordagrann som m ö j l i g t , ej k u n n a t d e n sa m m a bibehålla. — F ö r e tt sådaut b a n d l ö s t f a l l a n d e , som b ä r ä r m e n a d t , h a r Svenska hvar
d a g s s p r å k e t e t t m å la n d e u t t r y c k i o rd et jjladask.
CANTO SESTO.
A i tornar della mente che si chiuse i Dinanzi alla pietà de’ due cognati,
Che di tristizia tutto mi confuse,
Nuovi tormenti e nuovi tormentati t M i veggio intorno, come eli i mi muova
E come d i i mi volga, e eli V mi guati.
P sono al terzo cerchio della piova 7 Eterna, maladetta, fredda e greve:
Regola e qualitk mai non V e nuova.
Grandine grossa e acgua tinta e neve t0 Per V aer tenebroso si riversa:
Pute la terra che questo riceve.
Cerbero, fiera crudele e diversa, 13
1. D e n , i s l u t e t a f f ö r e g å e n d e S å n g n ä m n d a , v a n m a k t, h v a r u t i d e l t a g a n d e t f ö r d e b e g g e ä ls k a n d e h a d e f ö r s a t t D a n te , liar t i l l s l u t i t hans s jä l f ö r alla y t t r e in t r y c k . D å lian å t e r k o m m e r till sig s j e l f , be fin n e r han sig u r d e n a n d r a k r e t sen f ö r f ly t ta d till d e n t r e d j e , k v a r e s t fro ssa rn e p l i k t a fö r
•ina s y n d e r . Han g ö r ej r e d a för^ h u r u k an k o m m it d it , lika l i t e t s o m lian i b ö r j a n a f fj e r d e S å n g e n n ä m n e r , b u r u h a n ko m ö f v e r A c h e r o n . ( J f r . n ot. 7 till IV. S ången.^
2. C o g n a ti, u t t r y c k e r d e t o ly c k lig a p a r e t s s k y l d s k a p g en o m svå g e rla g .
S J E T T E SÅNGEN.
! \ ä r sansen kom igen, som hade domnat t Vid åsyn af det qval hos skyllda paret,
Hvaröfver sorg mig hade helt förvirrat,
Jag nya plågor, nya plågo-offer 4
Ser rundt omkring mig, huruhälst jag rör mig, Och hur jag vänder mig, och hvart jag blickar.
Jag är i tredje kretsen, kalla regnets, 7 Det eviga, osaliga och tunga:
A rt och beskafTenhet det aldrig vexlar.
Smutstargadt vatten, snö och grofva hagel ut Sig vräka ner igenom mörka luften;
Och marken, som tar mot allt detta, stinker.
Här Cerberus, grymt och vänskapligt odjur, 13
8. M a la d e tta ( f ö r d ö m d t , h ä rjande) h allas h ä r d e t u n d e r j o r d is k a r e g n e t , i m o tsats till den öfre v e r l d e n s , som ofta f å r e p i t h e te t b e n e d e tta (v ä ls ig n a d t, v älgörande). — F red d a e g r e v e u t t r y c k e r r e g n e ts u p p b lan d n ing m ed tunga hagel.
9 . R e g o la , r e g n e t s a r t , s ä tt a t t f a lla , s trid h e t och ih å llig h ct. Q u a lità , dess beskaffenhet, egen s u b s ta n s , fö re n in g a f snö o ch hagel.
13. C e r b e r u s ä r ej h ä r , såsom i .få n e id en , ställd p å v a k t vid sjelfva h u fv u d -in g ån g en till O r c u s , utan anträffas
i l (i
Con tre gole onninamente latra Sovra le gente che gitivi e sommersa.
Gli occhi ha vermigli, e la barba unta ed atra, 1(i E ventre largo, e unghiate le mani:
Graffia gli spirti, gli scuoia ed isguatra.
Urlar gli fa la pioggia come cani:
D e ll un de"1 lati fanno alV altro schermo:
Uolgonsi spesso i miseri profani.
Quando ci scorse Cerbero, il gran verino, aj L e bocche aperse, e mostrocci le saune:
Non avea membro che tenesse fermo.
f ö r s t så s o m d e n t r e d j e k r e t s e n s p å en g å n g s y m b o l o cb s traff an d e D emon. H a n s g lu p sk h e t ä r s y m b o lis k i afscende p å f r o s s a r n e , ocb b ans a r g h e t g ö r b o n o m ti l l i k a ti ll s t r a f f e ts t j e n s t e a n d e , t i l l en s t ä l l e ts b ö d e l.
1 4. Con tr e gole onninam ente la tra . V ir g i liu s s ä g e r : tr ifa u c i la tr a tu luce re g n a p e r s o n a t ( T e g n é r : ' 'C e r b e r u s s k ä l l e r m e d t r e k ä f t a d t d a n .” )
i b . S o m m e r s a , J f r . In f e rn o X X S å n g e n , v. 5. — O r d e t k a n , om man så v i l l , b ä r äfven anses n ä r m a r e b e te c k n a s ä t t e t , h v a r p å s k u g g o r n a i d e n n a k r e t s , g e n o m d e t p is k a n d e r e g n e t , lig g a t i ll m a r k e n s la g n a o cb i d e n s t i n k a n d e m o r - ja n n e r d y k t a .
i G — 17 . V e r m ig li, cg. k o r a l l r ö d a . Ä f v e n C b a r o n b e - skrefs (HI. OD) bafva in to rn o a g li occhi d i fia m m e ro te . — I l v e n tr e largo. D e n n a v a n s k a p l i g b e t e g n a r C e r b e r u s v ä l ? såsom b ä r v a r a n d e s y m b o l f ö r g l u p s k h e t o c h f r o s s e ri. — M a n i k a t a k r e s f ö r Z a m p e.
18. S cu o ja re — s c o r tic a r e , a f C u o jo , h u d , l ä d e r . — A n d ra an se o r d e t fö r e t t slags f r e q u e n t a t i v u m af sc u o te re ,
På hundvis skållat* genom trcnne strupar Mot folket, som på denna ort är nedsänkt.
Han röda ögon, skägg liar svart och dregligt, 16 Ocli buken vid, och klor på sina ramar:
Ilan klöser andarna och flår och styckar.
För regnets skull de tjuta såsom hundar: (9 Med ena sidan skydda de den andra,
De arma syndarne sig ofta vända.
När Cerberus fick se oss, store draken, Han slog upp gapen, visade oss tändren:
Led fanns ej på hans kropp, som då hölls stilla.
s k a k a , s l ä n g a h i t o ch d i t . — Isq u a tra , eg. squ n rta (a f squar
ta r e , s t y c k a i fy r a d e l a r ) , som först genom en vanlig Meta- th e s is h lifv it f ö r h y t t till s q u a r ta , och sedan, i anseende till d e s s tv å h e g y n n e ls e -k o n s o n a n te rs sammanträffande med före
g å e n d e o r d s s l u t k o n s o n a n t , få tt Prothesis af e tt i.
19 . D en le f v a n d e heskrifningen föi å sk åd ligar sjelfva l j u d e t och l a r m e t i denna k re ts. Man kan tänka sig d elta v ä s e n a f e v i g t , li k t h u n d a r , tju tan d e an d ar, och C e rh e ru s, s o m , m e d s k a l le t u r sina k äftar, håller likasom bas till de an
d r a s jä m m e r m u sik .
2 0 . D e s ö k a fre d a ena sidan a f k r o p p e n , genom a tt h å lla d e u a n d ra u p p e m o t r e g n e t , och af den bilda sig li
k a s o m en p a ra p lu ic . S c h e rm o , samma ord som v å rt sh aria, ( T y s k a S c h in n , R egen sch irm ).
2 2 . I l g r a n verino ( = verm e). C e rh e ru s ä r en s a m m a n s ä ttn in g a f flera d j u r , h u n d , o rm , drake m. m. Derföi e k a lla s han o c k s å i 1 5 v. fiera diversa. — I X X X IV S å n g e«
a f In ferno iir d e t L u cifer sjelf, som kallas il g ra n verme in fern a le.
E ’/ (luca mio distese le sue spanne, t4 Prese la terra, e con piene le pugna
L a gitto dentro alle bramose canne.
Qual è quel cane eh’ abbaiando agugna, E si racqueta poi che ’i pasto morde, Che solo a divorarlo intende e pugna, Coiai si fecer quelle facce lorde
Dello demonio Cerbero, che "’ntrona L ’ anime sì, eh esser vorrebber sorde.
N o i passavam su per V ombre eli adona s4 L a greve pioggia, e ponavam le piante
Sopra lor vanita che par persona.
2ì>. S p a n n a , eg. l ä n g d m å t t e t p å d e n u t s t r ä c k t a Lan- d e n , if r å n li llfin g re ts s p e t s till tu m m en s . B r u k a s se dan i b e t y d e l s e n a f h a n d e n sjelf.
2 7 . C a n n a , eg. r ö r , s o c k e r r ö r . H ä r l u f t r ö r , s t r u pe.
— H o s D a n te f å r , so m vi s e , C e r b e r u s å t n ö j a s ig m e d nä- g r a g ö p n a r dy. D e r e m o t l å t e r V i r g i l i u s ? i VI. b o k e n a f .ÄSneiden, S ib y l la k a s ta å t C e r b e r u s en m e d h o n i n g o c h ö r t s a f t e r t i ll a g a d s ö m n k a k a (m eile e t m ed ica tis fru g ib u s so p o ra tam offam o b jic it); h v a r e f t e r d e n n e :
”— fa m e rabida tria g u ttu r a pandens
C orripit objectam , atque im m ania terga resolvit C u su s h u m i, totoque ingens exten d itu r a tro •”
2 8 . a g u g n a re 1. a g o g n a r e , in ed sn ål ä n g s l a u y t t r a läng- ta u e f t e r n å g o t. J f r . G r e k . àyuivsàr.
2 9 . P a s to , ” k o s t * n ä r i n g , s p is” , k a n äfven b e t y d a in- n a n m ä t e t a f s l a g ta d e k r e a t u r ^ s p e e i e l t ” k a lf lu n g a .” H ä r s t å r d e t tv if v e ls u ta n i sin a l l m ä n n a b e m ä r k e l s e .
5 t . C o ta i si fe c e r o y n e m l ig e n ra c q u e ta ie . C e r b e r u s s k ä l l d e a l l t s a k t a r e i d e n m å n , so m d e n sega g y t t j a n , h v ilk e n han f å t t a l t tu g g a p å , m e r o c h m e r h in d r a d e l j u d e n a t t
Min ledare utsträckte sina händer,
Grep tag i jo rd , och den med fulla näfvar Ilan kastade in i de lystna svalgen.
Liksom en hund, som snålas med att skälla, g8 Blir still, när han fått någon mat att tugga, Går se’n blott på och stretar att få ner den 5 Så käftarna, de smutsiga, ock blefvo 3I
På Cerberus, som med sitt skall så dundrar Mot själarna, att de sig önska döfva.
Vi gingo öfver skuggorna, dem regnet, Ä4 Det tunga, plattar ned3 och satte föttren
På deras tomhet, som af kropp har vålnad.
k o m m a fr a m . — Fciccia ( = facies) a a s i g te , u t s t å e n d e f r a m sida i a l l m ä n h e t : p å b y g g n a d e r facad e, pA d j u r n o s , t r y n e ( = ceffo). I d e n n a sista b em ärk els o s t å r d e t här. F a c c e h a r e p i t h e t e t lo r d e , m e d afseende p å b l o d e t och g y t t j a n , k v a r a f g a p e n p å G e r b e r u s ä ro nedsölade. A f sam ma skäl b e t t e d e t o c k s å i 1 6 v . , a t t han h a d e s k ä g g e t (n o s h å r e n ) u n ta e a tr a .
5 5 . I n tr o n a r e , " g e n o m e t t d u n d ra n d e s k a ll d ö f v a , b ä r- lc d e s r ä t t a s t a f tu o n o , tu o n a r e , som äfven b a r fo rm en tron o, tr o tta re.
3 4 . A d o tta r e (= = a b b a tte r e , tener d e p r e s s o ), ä r e t! nu m e r a f ö r å l d r a d i v e r b u m , som äfven i den ä ld s ta I ta lie n sk a n liö g st s p a r s a m t fö r e k o m m e r.
5 ä — 5 6 . Vi s a t t e v å ra fotblad (vi t r a m p a d e ) på d e r a s t o m m a , i h å l i g a , k r o p p s lö s a väsen, som s e r u t som v e r k lig k r o p p , b a r c o n t o u r e n a f en m en n isk a, men o c k så icke m e r .” — V a n lig e n känna skuggorna, d e lta o a k ta d t , k r o p p s l i g s m ä rta . S je lf v a straffen gå ju s t d e rp å ut. Men b ä r isynes s k a l d e n , m e r än a n n a r s , vilja lägga vigt p å d e t kropps>ligas f ö r i n t e l s e , då de s y n d a r e , som h ä r d v ä lja s , fö rr h y l l a t ju s t
Elle giaccan per terra tutte quante,
37
Fuor eh’ una, c/i’ a seder si levo, rattoCK ella ci vide passarsi davantc.
0
tu, c/te se’ per questo inferno tratto, 40 M i disse, riconoscimi, se sai:Tu fosti prim a, cA’ io disfatto, fatto.
Ed io a lei: V angoscia che tu ha i, 43 Forse ti tira fuor della mia mente,
S ì, c/ie non p a r , c/i’ io <ì vedessi mai.
Ma dimmi, cAi fu se’, che ’n sì dolente 4(i Luogo se’ messa, cd a sì fatta pena,
Che s’ altra c maggior, nu//a è sì spiacente.
E d egli a me: la tua citta, c/t’ è piena 49 D ’ invidia sì che gi'a trabocca il sacco,
Seco mi tenne in la vita serena,
F ot, cittadini, mt chiamaste Ciacco: 5i
d e ll a k r o p p s lig a ö f v e r a l l t a nnat. D eras fö r so ffa d e , v i d j o r den k l i b b a d e , v ä se n u t g ö r likasotn en o c b sa mma d e g m ed g y t t j a n , h v a r i de l i g g a ; o c h de ly c k a s ej h a fv a n å g o n k ä n n in g a f , a t t D a n te g å r fram öfver de m . H v a d V irg iliu s a n g å r , k u n d e h ans s t e g ej k ä n n a s , d ä b an s j e lf b l o t t v a r en s k u g g a , en v a n ità che p a re a persona. — P a n a va m o i st. f.
ponevam o. J f r . n o t. 1 2 7 ti ll f ö r e g å e n d e S å n g .
3 8 . O m straffens a f h r o t l f ö r vissa i n d i v id e r , se not*
0(5 till f ö r e g å e n d e S ån g . — lia tto che = subito che. ÄV/
res te itpp a t t s itta d. v. s. r e s te u pp till hälften.
4 2 . d. v. s. d u v a r f ö d d , innan j a g d o g . P a tto = n a to ; disfa t to = m orto.
W . ” b a r k a n s k e så v a n stä llt o cb f ö r ä n d r a t d i g . a t t d u nu är mig a lld e le s o ig e n k ä n lig .”
De lågo der på marken allesamman:
i7
En enda blott sig reste opp att sitta,Så snart den märkte oss förbi sig skrida.
” 0 d u , som föres genom denna afgrund, 40 Känn mig igen, om du det kan, — han sade — Du var dock till, forr’n jag det uppliört vara.”
Ocli jag till honom: ”qvalet, som du utstår, 43 Törhända så dig plånar ur mitt minne,
Alt ej det tycks mig, som jag nà’nsin sett dig.
Men säg mig, hvem du är, som här är nedsänkt 4C Till o rt, så smärtfiill, oeh till straffqval sådant, A tt, finns ett större, intet finns så vidrigt.”
Och han till mig: ”dm stad, som är af afund 49 Så fu ll, att redan måttet flödar öfver,
Slöt mig inom sig i det klara lifvet.
J , mina landsmän, kalladen mig Ciacco: 5S
4 8 . m aggio i st. lö r tm aggiore (i a nalogi med p eg g io , m eglio) h ö re s ä n n u i d a g i vissa u t t r y c k . Sà t. ex. h e te r cn g a ta i F l o r e n » / 7 « M a g g io .
4 9 —öl. Lin tu a città.. F l o r e n / . G ià trabocca il sacco.
M a i a lo n i ä r t a g e n af s p a n n t u ä l } som ri n n e r ö f v e r , n ä r säc
k e n hlifv it fö r r^ g ad . V irg iliu g v ill sä g a : ” Din f ö d e l s e s t a d , s o m nu ä r a f afn n d en s t v e d r ä g t så f u l l, a t t den ej m e r rym - m es inom sin n e n a , u ta n älläfCllhin vMl b ry ta u t i ö p p en fejd.”
H e la te r z in e n ä r fö r ö frig t b l o t t en oniskrifning f ö r : ”äfven ja g v a r F l o r e n ti n a r e .” — S e r e n a v i t a , såsom v a n li g t, lifv e t p å j o r d e n , i m o tsa ts till s k u g g o r n a s vita tenebrosa.
ö 2 . D e n h ä r ta la n d e p e r s o n e n s tillnamn ä r a ld rig » u - g i f v e t ; s j e lf s ä g e r han b l o t t , a t t han a f s ta d s b o e rn a p l å g a t kall as e f t e r s i t t fö rn a m n , såsom ä n n u ofta i Italien är f a l l « t ;
Per la dannosa colpa della gola, Come tu vedi, alla pioggia mi fiacco.
Ed io anima trista non son sola, a5 Che tutte queste a simil pena stanno
Per simil colpa j e più non fe ’ parola.
Io gli risposi. Ciacco, il tuo aflanno M i pesa sì eh' a lagrimar m’invita:
M a dimmi, se tu sai, a che verranno
L i cittadin della citta partita: ()t S ’ alcun v’ e giusto: e dimmi la cagione,
o c h d e t t a f ö r n a m n v a r C ia c c o , en g a m m a l F l o r e n t i n s k f ö r k o r t n i n g a f Iacopo ( F r . J a cq u es). H ä r u t i l a g e t t o r d s p e l ; ty ciacco b e t y d d e , i d e n ä l d r e T o s c a n s k a d i a l e k t e n , ä fv e n svin.
P å h o n o m , såsom f r o s s a r c , p a s s a d e d e r f ö r e fö r trä f flig t e l t f ö r n a m n , so m t i ll ik a k u n d e b e t y d a g ö d s v in e t. D å lä n g r e f r a m (i 5 8 v.) D a n te s j e l f t i l l t a l a r s k u g g a n m e d n a m n e t C iac
c o , så i n l ä g g e r h a n ej d e r u t i n å g o t s t ö t a n d e . H a n k a l l a r h o n o m b l o t t vid n a m n . — I B o c c a c c io s D e c a in e r o n e (IX . 8 ) f å r man n ä r m a r e l ä r a k ä n n a d e n n e s a m m e F l o r e n t i n a r e , om h v ilk e n äfven d e r b e t e r , a t t han v a r ’'d a t u t ti ch iam ato C iac
co.” H an s k i ld r a s d e r s å s o m en s t o r g o u r m a n d , en q viek o c h o m t y c k t s ä l l s k a p s b r o d e r , s o m , d å h a n s eg en f ö r m ö g e n h e t ej r ä c k t e t i l l f ö r h a n s l ä c k e r m u n , o fta in f a n n sig såsom s n y l t g ä s t i rik a h u s. T i l l e m h e t e t v a r han d o m a r e .
5 5 — 5 4 . M i fiacco b ö r h ä r t y d a s ic k e s å s o m v. r e c i p r o c u m , u ta n så s o m v. n e u tr o - p a s s iv u m . ”»lag s ö n d e r b r y t c s , s ö n d e r k r ö k e s , m ö r b u l t a s . ” — Då i Dan tes in f e r n o ej n å g o n s ä r s k i l t str a tf - r e g io n finnes f ö r d r i n k a r e , så f å r m an a n t a g a , a t t la dan n osa colpa d ella gola o m f a t t a r f r o s s e r i äfven i d r y c k ; s å le d e s b å d e svalg o c h d r y c k e n s k a p . S tr a f f e t st,i r också h ä r i s a m m a n h a n g m ed b r o t t e t ; ty flu id u m finns h ä r t i l l r ä c k l i g t , då d e t osalig a r e g n e t r i n n e r s y n d a r n e m i d t i g a p e t , o c h de-
F ö r svalgets last, som i fcirderfvet bringar, J a g , som du se r, här söntderbryts af regnet.
Och ej är jag den enda syndasjälen, M T y lika straff de utstå alla dessa
F ö r lika brott” ; — mer intet ord han sade.
Jag honom svarade: ” din pina, Ciacco, a9 Mig trycker så, att den till gråt mig manar;
Men säg mig, om du vet, hur skall det blifva Med borgarne i tvedrägt-fyllda staden? 61
Säg, finns der en rättrådig man? och skälet
g e n a f u p p b l ö t t j o r d , h v a r a f C e rb e ru s nyss fiek sin p o r t i o n , v a l f å r anses tj e n a dem i ö f r ig t till u n d fäg n ad . S a so m ä k t a ciu cch i l i g g a de o c k s å f y r f o t a d e inidt i m a t e n , d. v. s. d y n .
Ho. T ris to 1. tr i s t e , b e d r ö f v a d , e l ä n d i g ; äfven o n d s k e f u l l , b r o t t s l i g .
5 7 . e p iù non f e ’ p a r o la , nem lig en f ö r d e n g å n g e n ; t y e f t e r en s t u n d t a l a r h a n ånyo.
6 1 . O m v å r e n 1 5 0 0 v a r spän n in g en m e lla n d e H v ita o c h d e S v a r ta ( i B ia n c h i e i N e r i* ) k o m m e n t i l l sin h ö j d ; s t r i d e n d o c k ä n n u ej ö p p e t u t b r u t e n , och s å l e d e s a l l t o b e - s t ä m d t i a fs e e n d e p å u tg å n g e n . De H v ita v o r o G h ib e llin e r , s å l e d e s k e js a r e n tillg if n a . T i l l dessa h ö r d e , vid d e n n a t i d , D a n te s j e l f , o c h äfv en C iacco hade t i l l h ö r t dem . D e S v a r t a v o r o en a r t G u elfer. D e H v ita s h u fv u d m a n v a r f ie r i d e ’ C e r c h j, en rik o c h a n s e d d m a i l, flien a f Ul,g j nyss i n v a n d r a d , a d e l. H an v a r k o m m e n fr å n en s k o g s d a l m e lla n P is to ja o c h
*) Ursprungligen härledde sig benämningen B ia n c h ì oeb /Veri från en familjetvist i Pistoja, mellan två grenar »f Itten C a n cell,e r t>
af livilha den ena grenen kallade sig B ia n c h i, efter sin stamiw°^er B ia n c a ; den andra, för motsatsens skull, antog namnet N eri. T v i sten öfverflyttades sedan till Florenz, och fiek der en mer a l lm ä n p o litisk karaktcr.
m
Perche V ha tanta discordia assalita.
Ed egli a me: dopo lunga tenzone (4 Verranno al sangue: e la parte selvaggia
Caccerà V altra con molta offensione.
Poi appresso convien che questa caqgia (tJ Infra tre soli, e che V altra sormonti,
Con la forza di tal che teste piaggia.
Alto terra, lungo tempo le fronti, 70 Tenendo V altra sotto gravi pesi,
Come che di ciò pianga, e che ’n adonti.
Giusti son duo, ma non vi sono ’ntesi: 7i
P e s c i a , V a lle d i N ie v o le , o ch lians p a r l i k a lla d e s d e rf ö re S k o g s - p a r t i e t (p a r te se lva g g ia ). De S v a r t a s h u fv u d m a n v a r C orso d e ’ D o n a ti, a f g a m m a l , h ö g a d e l , m en ej så rik o ch , f ö r s i t t h ö g m o d s s k u l l , a f f o l k e t ej ä ls k a d .
6 6 . D e t ta ä g d e r u m i J u n i 1 3 0 1 .
6 8 . I n f r a tr e soli. D a n le r ä k n a r d e s s a tr e a r , in till de H v ita s f u l lk o m lig a f ö r j a g a n d e u r F l o r e n z 13 0 4 .
6 9 . H ä r m e d an s p e la s p å P h il ip den S k ö n e s b r o d e r Clarl a f V a l o i s , so m a f B ouifacius VIII. b l e f s ä n d till F lo r e n z om h ö s t e n 1 3 0 1 , u n d e r sk en a f f r e d s m ä k l a r e ; m en s o m , r i k t a n de sig m e d s k a t t e r , i h e m lig h e t g y n n a d e d e S t a r l a , o ch s n a r t la n d s f ö r v i s te m å n g a a f d e H v i t a , b l a n d hvilka ä fven D a n le sjelf. Hela hans f ö r s ta s l u g a b e t e e n d e u tt r y c k e s b ä r m ed s j ö te r m e n p ia g g ia r e ( = l o v e r a , k r y s s a u t e f te r k u s t e n , u n d e r a f b i d a n d e a f g y n sa m v in d ) . I t a l i e n a r n c kallade h o n o m Carlo sen za te r r a , då h an s j e l f a l d r i g h a d e n å g o t e g e t l a n d a l t s t y r a , e h u r u h an v a r son a f en k u n g , b r o r till en k u n g o c h f a r t i l l en k u n g . — I P u r g a t o r i o X X . 7 1 och följ. f ö r e k o m m e r a f h o n o m en y t t e r l i g a r e s k ild rin g . — D o n i s i , ocli efter h o n o m flera T y s k a k o m m e n t a t o r e r , a n s e mec u t t r y c k e t tal che te s te p ia g g ia B onifacius s j e l f v a ra å s v f t i d , s å s o m
Mig säg, livi sådao siplit har stadeu gripit T*
Ocli lian till mig: ”Se’ni länge de ha tvistat, 6<
T ill blod de skola komma: Skogs-partiet Med mycken skymf det andra skall förjaga.
I)et fórra kort derefter måste falla, 67 Inom tre solhvarf, och det andra stiga
Med hjelp af en, som under tiden kryssar.
Högt skall det länge hålla hjessan oppe, 70 Med tunga bördor tryckande det andra,
H ur detta dervid klaga må och harmas.
Rättrådiga två finnas, men ej hörda: 78
en l u r a n d e g r a n n e , h v ilk e n p a s s a d e pä tillfä lle a l l b la n d a sig m e d i s p e l e t. — T este = poco f a , poi’ a n z i, nyss f ö r r u t.
7 2 . A d o n ta r e ( a f o n ta ) s t å r bär n e u t r a l t , = p r e n d e r e o n ta , ir r ita r s i.
7 5 . D a n t e b a d e i v. DO— 6 3 g j o r t Irenne frågor.] P å d e n f ö r s t a h a r V irg iliu s s v a r a t i d e d erpå fö lja n d e tr e te r - z i n e r n a . På d e n a n d r a f r å g a n s v a r a r Lan i d enna vers. P å d e n t r e d j e i de tv å m s t f ö l j a n d e . — IIvilka tv å p e r s o n e r D a n te m e n a r med i duo q iu s ti ä r osäkert ; men e t t k a p it e l b o s h is t o r i c s h r i f v a r e n V illa n i (X . 1 7 9 ) gifver a n le d n i n g ti ll d e n f ö r m o d a n , a t t d e r m e d s k u l le åsyfta s B o rd u c c io o c h Giov.
d a V e s p ig n a n o . A t t , så s o m L a n d in o , efter en an nan ä n n u ä ld r e k o m m e n t a t o r , u p p g i f v e r , h ä rm e d sk ulle m en as D a n t e s j c l f ocbj G u id o C a v a lc a n ti (se X . S å n g e n ) , ä r sä m y c k e t m e r o s a n n o l i k t , so m d e n s is tn ä m n d e var en a f de h u f v u d - i n ä n ^ f ö r H vita p a r t i e t , s o m pa D antes eget r å d blifvit f ö r_
vista till S a rz a n a . — C ia c c o s p ro f e tia om de t r e åre n m. fl1' ä r e t t n y t t bevis f ö r v å r sid. 18 y tt r a d e m e n in g , a tt Daunle in galunda', så s o m B o c c a c c io p å s t å r , har skrifvit P o e m e ts fiör- sta sju S å n g e r fö r e sin laudsflykt. Å tm instone m å s t e då
Superbia, invidia e avarizia sono Le tre faville c’ hanno i cuori accesi.
Qui pose fine al lacrimabil suono. 7fi E d io a lui: ancor vo’ che m’ insegni,
E che di più parlar mi facci dono.
Farinata, e ’/ Tegghiaio, c/tc /tir sì degni, 79 Iacopo Rusticucci, Arrigo e ’l M osca,
E gli altri eh’ a ben far poser gV ingegni,
Dimmi, ove sono; e fa ’ eh’ io gli conosca; 84 Che gran disio mi stringe di sapere
Se’l del gli addolcia, o lo ’nferno gli attosca.
E quegli: ei son tra V anime più nere, 85 Diversa colpa giti gli aggrava al fondo;
Se taìito scendi, gli potrai vedere.
M a quando tu sarai nel dolce mondo, 88 Pregoti eh’ alla mente altrui mi rechi:
äfven d e tta st ä ll e r ä k n a s till de l l e r a , som u n d e r g å t t cn scri
n a re o m a r b e tn in g .
7 9 . F a r i n a t a d eg li U b e r t i ; T e g g h ia io A ld o b r a n d i . D a n te k a l l a r dein s i d eg n i u r p o litis k s y n p u n k t ; u r etb isk v o ro d e a n n o r l u n d a a t t anse. H a n ta l a r f ö r s t såsom p a t r i o t ; e f t e r å t så s o m s e d e d o m a r e . — A n m ä r k a s b ö r , a t t i o r d e t T e g g k i- aio d e sista fy ra v o c a le r n a u tg ö r a en q u a d r i tt o n g . O r d e t m å s te i o r i g i n a l e t , fö r v e rs e n s s k u l l , läsas tvåstafvigt.
8 0 . A r r i g o (H e n r i k ) d e ’ F i s a n l i ; M osca d e ’ L a m b e r ti.
F ö r a lla d essa F l o r e n t i n s k a s t a ts m ä n ä ro b l o t t fö rn a m n e n u t s a t t a , u t o m fö r H u sticu cci.
8 4 . E g. — — om dem H im len F ö r lju fv a r eller H e lfv e te t fö r b ittr a r .
8 5 . S å l e d e s lä g r e n e r ; t y , j u s t ö r r e b r o t t e n äro , d e -
Och högmod, girighet och afund äro De gnistor tre, som antändt allas hjertan."
Här gjorde han nu slut på jämmer-talet. 7«
Och jag till honom: ”ännu gerna vill jag, Alt du mig lä r, och flera ord mig unnar.
Tegghiaio, Farinata — män så värda A rrigo, Mosca, Jacob Rusticucci,
Och andra, som om redlighet sig vinnlagt,
Säg m ig, hvar äro de? Hj<dp m‘o ^em känna! 8, Ty högt jag längtar veta, om de äro
I ljufva Himlen eller bitter afgrund.”
Och han: ”bland själar, svartare, de äro: 85 Skuld utaf flera slag dem nedåt trycker5
Du får dem s e , om ned så långt du stiger.
Men när du är i ljufva verlden åter, 8K Jag ber dig: gör mig der hos några påininnt!
s to n ä r m a r e C e n t r u m (L u c if e r ) . ( J f r . not. sid. 7 5 ) . — N e r e s ä g e r h ä r d e ts a m m a s o m ree.
8 6 . D iv e rse colpe a g g r a v a (i st. f ö r a g g ra v a n o ). Så h a r en a n n a n l ä s a r t. G e n o m d e n a f oss fö ljd a u n d v ik c s d e n i I ta lie n s k a n n å g o t s t ö t a n d e A ttieis m en. — D iv e rs a k a n h ä r b e t y d a a n ti n g e n ’ a f fle r a h a n d a slag ” e l l e r ” a f annat s l a g ’ , n c m lig e n än d e n c o lp a , f ö r h v ilk e n Ciacco lid e r . Den f ö r r a b e t y d e l s e n synes v a r a a l t föredraga, då i sjelfva Y§!'ket d e if r å g a v a r a n d e s k u g g o r n a träffas på olika h å l l i d ju p e ts l ä g r e re g io n e r . Så fiuna vi F a r i n a t a (X . S å n g e n ) b la n d k ä t t a r n e ; men T e g g h i a i o och l t u s t i c u c c i ( X V I S ä n g e n ) h la n d S ö d o m i - t e r n a , och M osca ( X X V I I I . S å n g e n ) h land o ro s tif ta rn e . A r rigo f ö r e k o m m e r ej mer .
8 8 — 89 . D y lik a u p p d r a g f å r Dante o f t a a f s k u g g o r n a » som s tä d s e y t t r a en h ö g g r a d a f saknad e f t e r j o r d e n o c h
m
Più non ti dico e più non ti rispondo.
Gli diritti occhi torse allora in biechi: 91 Gtiardomili un poco e poi chino la testa,
Cadde con essa, a par degli altri ciechi.
E
7
duca disse a me: più non si desta ,u D i qua dal suon delV angelica tromba,Quando verrà la nemica podestà,
Ciascun ritroverà la trista tomba, 97 Ripigliera sua carne e sua figura,
Udirà quel che in eterno rimbomba.
Sì trapassammo per sozza mistura lw0 DelV ombre e della pioggia, a passi lenti,
Toccando un poco la vita futura.
Per eh? io dissi: maestro, e sii tormenti, ,03 Cresceranno et dopo la gran sentenza,
d e t g l a d a , ljusa lifv e t d e r o p p e , saint visa sig m y c k e t a n g e l ä g n a o m , a t t d e r a s n am n m å t t e d e r lefva i å m in n e ls e . — D en n n d e r a s å t r å b i l d a r s j e lf e t t p lu s i d e r a s straiT. L a g s t n e r i In fe rn o finnas d o c k b la n d d e a r g a s t e s y n d a r n c n å g r a , som fr å g a r a k t in g e n t in g e f t e r d e tt a .
9 1 . eg. ” Ö g o n e n , so m lian h it t i l l s h å ll it r ä t t , f ö r v r e d h an d å till s k e l a n d e ” ; sås o m d e t a n s t o d e n , som v a rit be- g ifven p å sv a lg o ch d ry c k e n s k a p ^ o c b så le d e s v a r van a l t se i k ors m e d ö g o n e n .
9 5 . M ed a ltr i ciechi menas väl h ä r ” de d e r a n d r a , som h a d e ö g o n e n lika f ö r v r i d n a , soin h a n ” , o ch a f d e m ej k u n d e g ö r a n å g o t b r u k , d å g y t t j a n s t o d d e m ö f v e r a n s i g te t . M a n k u n d e e lj e s t v ara b ö jd a t t anse ciech i h ä r b e ty d a b lin d v a re lse r ( = v a n ita ) , sk u g g o r. O r i k t i g ä r tv i f v e l s u ta n d e n t y ska f ö r k l a r i n g e n : B lin d e ain G eist. J f r . 4 7 no t. till t r e d j e S ången.
