183
Ent. Tidskr. 125 (2004) En ny svensk puckelfluga
En ny svensk puckelfluga (Diptera: Phoridae)
JAMES BONET & THOMAS PAPE
Bonet, J. & Pape, T.: En ny svensk puckelfluga (Diptera: Phoridae). [A humpbacked fly newly discovered in Sweden (Diptera: Phoridae).] – Entomologisk Tidskrift 125 (4):
183-186. Uppsala, Sweden 2004. ISSN 0013-886x.
The phorid fly, Dohrniphora cornuta Bigot 1857, is recorded for the first time in Sweden.
It is a synanthropic species with a cosmopolitan distribution. Several male specimens have been recorded from indoor environments in different parts of Sweden. At least one of the populations has been healthy for almost a year, despite several consecutive attempts of eradication of the flies.
James Bonet, Sektionen för entomologi, Naturhistoriska riksmuseet, Box 50007, SE-104 05 Stockholm, Sverige. E-mail: james.bonet@nrm.se
Thomas Pape, Zoologisk Museum, 3. afd., Universitetsparken 15, DK-2100 København, Danmark. E-mail: tpape@zmuc.ku.dk
många fler. Siffror på mellan 30 000 och 50 000 har nämnts av olika phoridforskare (Disney 1994, Brown 2003). De svenska puckelflugorna finns i många skilda miljöer men är vanligast där det finns relativt gott om vegetation. De före- kommer ofta på fönster inne i hus . Trots att pho- riderna är väldigt allmänna har de inte studerats i någon större omfattning i Sverige. Det finns bara ett fåtal publikationer som behandlar phorider för svenskt vidkommande: Wahlgren (1910), Ardö (1953), Andersson (1971) och Ulefors m. fl.
(2001). Hedström (1994) har uppskattat antalet svenska phoridarter till 290. Detta antal har stigit väsentligt och antalet kända puckelflugor i Sverige är numera 322 (Gärdenfors m. fl. 2003).
Det verkliga antalet kan mycket väl uppgå till 700-1000 arter.
Observationer
En tidig morgon den 22 oktober 2003 ankom det ett brev till Naturhistoriska riksmuseet från en kvinna boende på Långholmsgatan, Södermalm i Stockholm. Hon skrev att hon alltsedan våren iakttagit en för henne okänd fluga i bostadens kök. Hon beskrev flugan som ”orolig” i rörelse- sättet och dessutom svårfångad, men hon dödade Puckelflugor (Diptera: Phoridae) är en familj av
små (0,5-6,0 mm) flugor med arter över hela världen. De är relativt lätta att känna igen på det karaktäristiska vingribbemönstret, en något puckelryggig habitus och att de ofta har kraftiga borst på huvudet (Fig. 1). Puckelflugor har varie- rande levnadssätt, och larverna kan påträffas i bland annat kadaver, svampar och i associationer med sociala insekter (termiter, myror, bin och andra steklar). Dessutom är de parasiter på en mängd olika insekter. Phoriderna kallas puckel- flugor i Skandinavien (”humpbacked flies” i Nordamerika), medan Disney 1976 introducera- de namnet ”scuttle flies” efter deras springande hoppande rörelsemönster (Brown 1992, Disney 1994). Systematiskt ingår phoriderna i gruppen Cyclorrhapha, hos vilka sista larvhuden bilder ett puparium kring puppan. Fylogenetiskt sett är puckelflugorna systergrupp till den australiska familjen Sciadoceridae och bägge ingår i kom- plexet Phoroidea, tillsammans med ytterligare en australisk familj, Ironomyiidae, och familjen svampflugor (Platypezidae) (Cumming m. fl.
1995).
På världsbasis finns ungefär 3000 kända arter
puckelflugor i 250 släkten, men de är helt säkert
184
Ent. Tidskr. 125 (2004) James Bonet & Thomas Pape
i alla fall fem stycken och skickade dem till Sek- tionen för entomologi på Naturhistoriska riks- museet, med frågor om levnadssätt och hur det kom sig att flugorna inte hade hälsat på tidigare.
Materialet bestod av fem flugor som hade applicerats på varsin bit transparent tejp som se- dan hade klistrats ihop. Efter att ha dragit isär tejpen var det mest spridda fragment av fast- klistrade delar som syntes. Men ett av bakbens- fragmenten visade sig dock ha en mycket speci- ell struktur (Fig. 2), ett sinnesorgan bestående av sex kraftiga borst basalt på insidan av bakbenets lår. Detta organ har bara påträffats hos hanar av släktet Dohrniphora, vilket innebar att ett för Sverige nytt flugsläkte påträffats. För att vi skul- le vara helt säkra på bestämningen bad vi kvinn- an att skicka fler exemplar och fick fyra hanar i bra skick. Föraningarna visade sig vara alldeles riktiga, då dessa bestämdes till Dohrniphora cornuta (Fig. 1) (Peterson 1987, Disney 1983, Brown 1992).
Material
Inget svenskt material av D. cornuta fanns i samlingarna på Naturhistoriska riksmuseet, men det visade sig efter samtal med Sven-Olof Ule- fors, Alsterbro, att två exemplar hade fångats tidigare: ett i Naturrummet i Ronneby 1991 och ett annat i Sven-Olofs eget kök i Alsterbro 2003.
Sverige: Bl, centrala Ronneby, NaturensHus, (ing- et exakt datum) 1991 (1 F), S.-O. Ulefors; Sm, Al- sterbro, 6.7.2003 (1 F), S.-O. Ulefors, i privat bo- stad; Sö, Stockholm, Södermalm, 22.10.2003 (4 F), 7.11.2003 (4 F), B. Forsberg, i privat bostad. Materi- alet är deponerat i S.-O. Ulefors privata samling och på Naturhistoriska riksmuseet.
Biologi
Puckelflugor tillhörande släktet Dohrniphora är polyfaga saprofager som i larvstadiet kan leva i komposter, exkrementer, döda sniglar och rutt- nande frukt, men de kan även attackera ägg och puppor från andra insekter (Disney 1983).
Dohrniphora cornuta är en god representant för
phorider som har en bred repertoar av levnads-
strategier. Larverna påträffas i en mängd varie-
Figur 1. Dohrniphora cornuta Bigot, 1857. (SEM-bild, 20x) (SEM-picture, 20x)185
Ent. Tidskr. 125 (2004) En ny svensk puckelfluga
rande livsmiljöer, bland annat i sår på boskap (Patton 1922, Zumpt 1965, se också Borgmeier 1968; citerat i Disney 1983), mänskliga exkre- menter (Disney 1983), komposter, döda mollu- sker och insekter (Disney 1983). De kan också hittas i akvatiska miljöer, t.ex. inne i vätskan i trumpeten hos växtsläktet Sarracenia (flug- trumpeter, en ”köttätande växt”) och i avlopps- vattensfilter i vattenreningsverk (Disney 1991).
Denna fluga kan också ha fakultativt predations- beteende. Ett exempel på detta är att dess ”nor- mala” strategi att leva på mikroorganismer i vattenreningsfiltrets ytfilm förändras när fjärils- myggorna (Psychoda alternata) blir så pass många att det uppstår konkurrens om födan. Då växlar D. cornuta strategi och börjar äta av fjä- rilsmyggornas ägg, larver och puppor (Kloter m.
fl. 1977). Honans mundelar skiljer sig från han- ens i och med den relativt långa proboscis har ett tandförsett labellum, medan hanen har en sugan- de, slickande variant. I ett laboratorieförsök av Barnes (1990) föredrog hanar nektar eller en mix av honung och jäst. Vid samma tillfälle åt honorna mer varierat och hade mer saprofaga vanor. D. cornuta lägger under sin livstid på 7- 46 dagar 77-535 ägg, vilka i rumstemperatur kläcks efter ett dygn. Hanarnas livslängd är kortare och sträcker sig till högst två veckor (Barnes 1990).
Diskussion
Att Dohrniphora cornuta nu har påträffats i Sverige är inte förvånande, eftersom arten är en synantrop kosmopolit (Brown 2003). Den har till exempel tidigare observerats i vårt grannland Finland (Hackman 1977) men har inte ännu ta- gits i Norge eller Danmark. Fyndet i Finland gjordes i samband med en undersökning av ett dödsfall i en bostad (Hackman 1977). Att alla fynden är gjorda inomhus kan bero på att arten är värmeälskande och således har svårt att över- leva vintertid utomhus. Schmitz (1951) skriver att D. cornuta endast flyger under högsommar i Holland. Det är anmärkningsvärt att av nio un- dersökta exemplar i Sverige har alla varit hanar.
Detta stämmer dock överens med andra obser- vationer från Europa där honor inte har observe- rats norr om Alperna (Schmitz 1951).
Efter ett samtal den 29 januari 2004 med den boende på Långholmsgatan visar det sig att D.
cornuta populationen fortfarande är livskraftig efter snart ett år, trots att hyregästen enligt utsa- go inte har haft frukt liggande exponerat och dessutom fortlöpande dödar alla flugor hon får syn på. Det är svårt att säga exakt på vilket sätt denna population överlever inomhus men som tidigare nämnts har D. cornuta ett brett spekt- rum av livsstrategier. Till exempel påpekar Bright (2003) att D. cornuta ofta påträffas i bad- rum, både allmänna och i hemmen. Möjligen är det så att populationen i Stockholm förökar sig i badrummets eller kökets vattenlås, eftersom denna phorid med förkärlek förökar sig i våta miljöer såsom avloppsvatten (Disney 1991).
Tack
Författarna tackar Bab Forslund, Stockholm, för ma- terial och Sven-Olof Ulefors, Alsterbro, för ytterliga- re fynduppgifter, samt Bert Viklund, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm, för värdefulla synpunkter på manuset.
Litteratur
Ardö, P. 1953. Likflugan, Conicera tibialis Schmitz, i Sverige (Dipt. Phoridae). – Opusc. Ent.18: 33-36.
Andersson, H. 1971. A list of Phoridae recorded from Norway and Sweden (Diptera). – Ent. Tidskr. 92:
129-141.
Barnes, J.K. 1990. Life history of Dohrniphora cornuta (Bigot) (Diptera: Phoridae), a filth-inha- biting humpbacked fly. – J. New York Ent. Soc.
98: 474-483.
Figur 2. Dohrniphora cornuta Bigot, 1857. Ben, ne- derst på insidan av bakbenets lår. Pilen visar positio- nen på sinnesorganet (SEM-bild, 500x).
Inner face of the base of hind femur. The arrow shows the position of the sensory complex (SEM-picture, 500x).
186
Ent. Tidskr. 125 (2004) James Bonet & Thomas Pape
Borgmeier, T. 1968. A catalogue of the Phoridae of the world (Diptera: Phoridae). – Studia Ent. 11:1- 367.
Bright, E. 2003. Aquatic Insects of Michigan. – Mu- seum of Zoology Insect Division and School of Natural Resources and Environment, University of Michigan. <http://insects.ummz.lsa.umich.
edu/~ethanbr/aim/dom_phoridae.htm> (Uppda- terad: 02, februari, 2003; besökt:12, april, 2004).
Brown, B.V. 1992. Generic revision of Phoridae of the Nearctic Region and phylogenetic classifica- tion of Phoridae, Sciadoceridae and Ironomyiidae (Diptera: Phoridea). – Mem. Entomol. Soc. Can.
164: 1-144.
Brown, B.V. 2003. Welcome to www.phorid.net. En- tomology Research at LACM <http://
www.phorid.net/ > (Uppdaterad: 06, mars, 2003;
besökt: 12, april, 2004).
Cumming, J.M., Sinclair, B.J. & Wood, D.M. 1995.
Homology and phylogenetic implications of male genitalia in Diptera - Eremoneura. – Ent. Scand.
26: 120-151.
Disney, R.H.L. 1983. Scuttle flies Diptera, Phoridae except Megaselia. – Handbooks for the Identifi- cation of British Insects 10(6): 1-81.
Disney, R.H.L. 1991. The aquatic Phoridae (Diptera).
– Ent. Scand. 22:171-191.
Disney, R.H.L. 1994. Scuttle flies: The Phoridae. – Chapman & Hall, London.
Gärdenfors, U., Hall, R., Hallingbäck, T., Hansson, H. G. och Hedström, L. 2003. Djur, svampar och
växter i Sverige 2003. Förteckning över antalet arter per familj. – ArtDatabanken rapporterar nr 5.
ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Hackman, W. 1977. Tiedonantoja – Smärre medde- landen – Brief reports. – Notulae Ent. 57: 61-64.
Hedström, L. 1994. Hur många arter av myggor och flugor har vi i Sverige? – Ent. Tidskr. 115: 1-22.
Kloter, K.O., Penner L.R. & Widmer, W.J. 1977. Inte- ractions between larvae of Psychoda alternate (Diptera: Psychodidae) and Dohrniphora cornuta (Diptera: Phoridae) in a trickling filter sewage bed, with descriptions of immature stages of the latter. – Annual. Entomol. Soc. Am. 70: 775-781.
Patton, W.S. 1922. Notes of some Indian Aphiochae- tae. – Ind. J. Med. Res. 9: 683-691.
Peterson, B.V. 1987. Phoridae. Manual of Nearctic Diptera, Volume 2. – In: McAlpine, J.F. (Ed.).
Agriculture Canada Monograph 28. Agriculture Canada, Ottawa.
Schmitz, H. 1951. Phoridae. – In: Lindner, E. (ed.).
Die Fliegen der palaearktischen Region. 4(33) (Lieferung 165): 241-245. E. Schweiz., Stuttgart.
Ulefors, S.-O., Disney, R.H.L. & Viklund, B. 2001.
Hypocerides Schmitz (Dipt., Phoridae) in Swe- den, first Palaearctic record of the genus. – Ent.
monthly Mag. 137: 218.
Wahlgren, E. 1910. Tvåvingar, Diptera Cyclorrapha Aschiza. Fam. 2-4. – Svensk Insektsfauna 11: 87- 112. Almqvist & Wiksells boktryckeri, Uppsala.
Zumpt, F. 1965: Myiasis in man and animals in the old world. – Butterworth & Co, London.
