Institutionen för arkeologi och antik historia
Gåtan om halsbanden. En studie om kvinnor och religion i den vikingatida staden Birka.
Ronja Samuelsson
Kandidatuppsats 15 hp i Arkeologi VT 2018 Handledare: Charlotte Hedenstierna-Jonson
Campus: Engelska Parken
Abstract
Samuelsson, R. 2018. Gåtan om halsbanden. En studie om kvinnor och religion i den vikingatida staden Birka.
Samuelsson, R. 2018. The enigma of the necklaces. A study of women and religion in the Viking age city Birka.
This study concerns three necklaces, found in three women’s graves in the Viking age city Birka, placed on the island Björkö in the lake Mälaren. The necklaces are well ornate with pearls of carnelian, rock crystal, glass and amber, as well as silver pendants in the shape of for example animals, chairs and crosses.
The aim is to examine what purpose the necklaces and their pendants had in its contemporary time, as well as to examine the purpose and possible religious role of the women who owned the necklaces. In order to examine this the graves with the necklaces will also be compared with so called “völvegraves”, which are graves meant for völvor, vǫlur, women who were fortune-tellers. The graves are compared since a hypothesis have been formed, and through a hypothethico-deduction method I hope to see if the aim of this study can be answered.
Delimitations are that not all pendants from the necklaces will be used, only categories that will bring forth an analysis as well a discussion. Only two of three völvegraves will take part in the study, since one of them needs more interpretation and analysis.
The study showed similarities between the graves with the necklaces and the völvegraves, which supports a positive outcome of the method. The major differences between the graves were the objects interpreted as ritual, the staff and the necklaces. However, since a hypothethico-deduction theory can be limited, the discussion also focused on the pendants of the necklaces, and what they can say about function and worth. Since the pendants show a connection to the god Oden, I concluded that the necklaces were used as religious objects, and that the women possibly could have had the role of a gydja, but that they had Oden as their main God. I also concluded that the women were connected to vǫlur through the connection to Oden as well as chair pendants, but that the women with the necklaces probably were not vǫlur.
Keywords: Birka, gravar, halsband, amulett, völvor, religion, agens
Kandidatuppsats i Arkeologi 15 hp. Handledare: Charlotte Hedenstierna-Jonson.Ventilerad 2018-05-25 och godkänd 2018-06-07.
Omslagsbild: Halsband från grav Bj. 632. Foto av Christer Åhlin SHM 1996-03-12 (CC BY 2.5 SE).
© Ronja Samuelsson
Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, Box 626, 75126 Uppsala, Swede
1
Tack
Först vill jag rikta ett stort tack till min handledare, Charlotte Hedenstierna-Jonson, för stöd, råd och kloka råd när de behövdes som bäst. Jag vill även tacka min syster, Simone Samuelsson, för hennes stöttning när det varit tufft. Min sambo Henric Gravander ska ha ett stort tack, min klippa och att du orkar stötta i alla stunder, jag älskar dig.
3
Innehåll
1. Inledning... 5
1.1 Problemformulering, syfte och frågeställningar. ... 5
1.2 Avgränsning av material ... 6
2. Teori och metod ... 7
2.1. Teori - Agency ... 7
2.2. Metod ... 7
2.3. Källkritik ... 8
3. Tidigare forskning ... 9
4. Presentation av material ... 10
4.1. Halsbanden och dess gravar... 10
4.1.1 Grav Bj. 968 ... 10
4.1.2 Grav Bj. 844 ... 11
4.1.3 Grav Bj. 632 ... 11
4.2. Völvegravar ... 12
4.2.1 Bj. 660 ... 12
4.2.1 Bj. 845 ... 13
5. Staden Birka ... 14
5.1. Handelsstaden Birka ... 14
5.2. Kammargravar i Birka ... 14
6. Kvinnor, magi och amuletter ... 16
6.1. Kvinnor och religion ... 16
6.2. Völvor och sejdning ... 16
6.2. Amuletter och beskydd ... 17
6.2.1 Stolshängen ... 18
6.2.2 Valkyriahängen ... 18
6.2.3 Ormhängen ... 19
6.2.4 Sköldhängen ... 19
6.2.5 Korshängen och krucifix ... 20
7. Analys ... 21
7.1. Komparativ analys angående halsbanden och völvor ... 21
7.2. Bara hängen eller amuletter? ... 22
8. Diskussion ... 23
8.1. Amuletter eller hängen? ... 23
8.2. Agency ... 24
8.3. Halsband, völvor och magi... 25
8.4. Avslutande sammanfattande diskussion ... 25
9. Slutsats och framtida forskning ... 28
10. Sammanfattning ... 29
11. Källförteckning ... 30
12. Illustrationsförteckning ... 32
Bilaga 1: Fyndlistor över gravarna ... 33
Bilaga 2: Ritningar över gravarna ... 36
2.1. Bj. 968 ... 36
2.2. Bj. 844 ... 37
2.3. Bj. 632 ... 38
2.4. Bj. 660 ... 39
2.5. Bj. 845 ... 40
2.5 Bj. 845 ... 40
1. Inledning
Birka var en mångsidig vikingatida stad, placerad på ön Björkö i Mälaren, mest känd för handelsverksamhet. Uppsatsen berör tre halsband, funna i Birka. Halsbanden upptäcktes i varsin kvinnograv daterade till vikingatiden. Halsbanden är praktfulla, med dyrbara pärlor och hängen av silver, som föreställer till exempel små figurer av vapen, djur och föremål med religiös antydan. Kvinnor har i den tidigare forskningen framställts på ett passivt vis, till exempel att smycken var en gåva från deras män. Sådana påståenden försvårar arbetet med att förstå vad individerna hade för roller och värde. Två av de tre kvinnorna var dessutom begravda i kammargravar, ett ovanligt gravskick som tilldelades dem som ansågs vara socialt eller ekonomiskt välställda i det vikingatida samhället. Kvinnor med religiösa roller fanns under vikingatid, med det mest kända exemplet vilka är völvor, dessa kvinnor spådde framtiden och ansågs vara viktiga individer. Trots halsbandens uppenbara dyrbarhet har varken kvinnorna som bar dem eller halsbanden i sig drivits fram som aktiva agenter.
Tidigare forskning har behandlat halsbanden, främst i syfte att studera hängena, som har visat att hängena kan tolkas som amuletter. Tankar och idéer att vidareutveckla på är därför huruvida halsbanden är religiöst laddade föremål, kvinnorna religiösa agenter samt ifall hängena verkligen är amuletter. Halsbanden kommer därför att lyftas i denna uppsats, med en förhoppning om att bidra med en mer nyanserad bild om kvinnors roller i Birka, men även för att bidra till pågående forskning om Birkas människor och religion. Studien kommer även att fördjupa sig i huruvida kvinnorna som bar halsbanden hade någon form av religiös roll.
1.1 Problemformulering, syfte och frågeställningar.
Halsbanden och dess hängen har lyfts inom tidigare forskning, dock har ett fokus funnits kring hängena och deras syfte samt betydelse. Svaren som framkommit har dock inte applicerats tillbaka på halsbanden, därför saknas kunskapsluckor som berör halsbandens funktion, värde och syfte. Frågor som inställer sig är varför halsbanden finns i dessa kvinnogravar, om kvinnorna intog en religiös roll och om hängen kan syfta på en betydelse för vår förståelse om halsbanden?
Syftet med studien är att undersöka vad halsbanden och dess hängen hade för betydelse i sin samtid och vad hängenas exklusivitet kan berätta om individen som bar halsbandet.
Till arbetet kommer det ställas en huvudsaklig frågeställning, med ett antal delfrågor.
• Går det att avgöra om individen som bar halsbandet var en religiös agent utifrån de hängen som finns på halsbanden?
o Kan hängena tolkas som amuletter?
o Vilken roll spelar halsbandens unika sammansättning in på funktion?
o Om kvinnorna var religiösa agenter, vilka funktioner kan de ha fyllt?
6
1.2 Avgränsning av material
Halsbanden tillhör tre gravar, Bj. 968, Bj. 844 samt Bj. 632. I de tre gravarna kommer halsbanden och dess hängen ligga som grund för analys, däremot kommer även övrigt gravmaterial samt gravskick att inkorporeras för att få en nyanserad och fyllig tolkning. Alla hängen på halsbanden kommer dock inte tas upp i studien, endast återkommande kategorier eller hängen som kan ligga till grund för en nyanserad analys samt diskussion. Eftersom det osteologiska materialet i Birka sällan är välbevarat, måste den punkten förbises helt. Däremot kommer Hjalmar Stolpes ritningar komma till användning, eftersom de visar hur kropparna var placerade i förhållande till halsbanden. På det viset kommer osteologi in i de gravar där benen bevarats bättre, eftersom Stolpe karterade varje grav. Gravarna som kommer beröras har via arkeologisk könsbedömning genom gravgåvor tolkats tillhöra kvinnliga individer. Osteologisk könsbedömning utfördes i de fall som var möjliga, men många av skeletten är dåligt bevarade i Birka.
En komparativ analys kommer utföras med andra gravar som tolkats tillhöra religiöst uppsatta kvinnor. Fokus ligger då på ”Völvegravar”, kvinnogravar där individen var en völva, vǫlva/vǫlur, en slags kvinnlig schaman och ”spådam” (Price 2002: 112f). I Birka finns det tre gravar som tolkats som Völvegravar, Bj. 845, Bj. 660 samt Bj. 834. På grund av sin komplexitet kommer inte grav Bj. 834 att användas i studien, eftersom det kring graven finns många frågetecken och tolkning av graven är osäker. Graven har tolkats vara en dubbelgrav med en man och en kvinna, en tolkning som på senare tid ifrågasatts i och med ny forskning av grav Bj. 581, där forskningen efter prover på arvsmassan visade att individen en krigargrav som tolkats vara en man, i själva verket var en kvinna (Hedenstierna-Jonson et al 2017: 5). Tanken med avgränsningen är att jämföra likheter och skillnader, för att se om det kan finnas komponenter som gör att en tolkning om religiös funktion är en möjlighet.
Material om staden Birka kommer presenteras, med fokus på handel och på gravplatser.
2. Teori och metod
2.1. Teori - Agency
Till undersökningen kommer teorin agency att appliceras. Agency är en teori som lyfter individers relation till föremål, och hur föremålet formats av omkringliggande strukturer, till exempel konstruerade sociala relationer samt natur. Chris Gosden är en arkeolog som bedriver forskning med hjälp av agency, som menar att de objekt eller ting vi anser värdefulla är en social konstruktion av våra samhällen, eftersom människor skapar ting utifrån sociala relationer och konstruerad miljö (Gosden 2005: 197). Ian Hodder försöker å andra sidan via agency att använda fragment, det vill säga artefakter, från en individs liv för att skapa händelser som den individen varit med om, utifrån hela eller fragmenterade arkeologiska ting (Hodder 2000: 25f).
I denna studie kommer varje halsband att tolkas ha en egen agency, eftersom de är utformade på unika vis, vilket gör att tolkningarna mellan de tre gravarna kan komma att skilja sig. Olika tolkningar anser jag inte som problematiskt, eftersom dessa tre gravar är tre olika individer, som inte alls behöver hänga samman utöver att de bar liknande halsband. Joan M. Gero lyfter kritik mot agency, då hon menar att det är en teori som gynnar män som aktiva agenter, snarare än kvinnor. Agency är enligt Gero något en individ har, och personen är via agency icke passiv eller en ledare, och Gero menar att kvinnor mer har tilldelats en passiv roll via agency. Gero menar att kvinnor inte fått ledarskap via agency vilket gör att en mer nyanserad forskning förbises. Vidare menar hon att arkeologiskt material som tillhört kvinnor tillskrivs manligt ledarskap. Viktigast att ta med sig från ovanstående punkter är hur arkeologer ständigt måste påminnas om hur ens egna värderingar inte ska få spela in i tolkningen av det förflutna, och hur vi placerar agency kan skapa tolkningar som kanske inte alls stämmer in med hur det var på den vikingatida samtiden (Gero 2000: 34f). Kritiken är välbehövlig, och påminner om hur viktigt det är att sätta de som vanligtvis är passiva i en aktiv position.
I studien blir agency fruktbar eftersom frågeställningen och syfte berör individers aktörskap, men även halsbandens aktörskap. Genom att lyfta halsbanden som ting med värde och krafter kan vi som arkeologer få reda på omkringliggande faktorer som bidragit till varför halsbanden sett ut som de gjort. Även kvinnorna kommer att sättas i en aktiv roll i diskussionen, då i ett perspektiv där de speglas som kvinnor som äger halsbanden och tillskrivs en identitet via dem. Genom agency hoppas jag därmed att värdet av halsbanden utrönas, men även vilket slags värde och funktion kvinnorna hade som bar eller ägde halsbanden.
2.2. Metod
Uppsatsen kommer till stor del att främst bestå av en komparativ metod, och jämförelser kommer att utföras mellan gravarna som innehåller halsbanden med gravar som innehåller völvor. Den komparativa metoden blir hjälpsam i att se likheter och skillnader mellan de olika gravarna, vilket kan belysa aspekter som kan påvisa halsbandens värde. Litteraturstudier är även en av de främsta metoderna som använts för detta arbete.
För att få svar på om halsbanden är religiösa föremål och om kvinnorna är religiösa agenter kommer en hypotetiskt-deduktiv metod att upprättas. Metoden går ut på att ställa upp en
8 hypotes utifrån ett problem, forma en deduktion, pröva hypotesen och forma en slutsats (Molander 2003: 177). Problemet är att vi inte vet om halsbanden var religiöst laddade föremål eller om individerna som bar halsbanden var religiösa kvinnor, men vi vet att det finns gravar i Birka som hävdas vara völvor, religiösa kvinnor som spådde framtiden genom sejd. Hypotesen är att halsbanden är religiöst laddade föremål och kvinnorna religiösa agenter. Deduktionen är att undersöka om kvinnorna och halsbanden är religiösa genom att jämföra med völvegravar och dess fyndmaterial för att se likheter. Deduktionen prövas och en negativ eller positiv slutsats härleds.
Nackdelen med den hypotetiskt deduktiva metoden blir dock att skillnader i gravarna skapar en negativ utkomst av hypotesen. Även om gravarna skiljer sig åt angående gravmaterial kan halsbanden fortfarande spegla en religiös koppling, vilket kommer att lyftas i uppsatsen.
För att undkomma detta problem kommer hängena att tolkas för sig, för att se om de kan vara amuletter och eventuellt visa på om halsbanden är religiösa föremål. För att undersöka detta kommer litteraturstudier att användas, för att se vad amuletter innebär och vad hängena kan tolkas syfta till.
Den komparativa metoden, litteraturstudier och den hypotetiskt deduktiva metoden valdes till arbetet eftersom de tillsammans lyfter fram ett nyanserat material. Ett nyanserat material gör det okomplicerat att få fram likheter och skillnader, och därmed positiva eller negativa slutsatser. Eftersom en hypotetiskt deduktiv metod riskerar att bli svart eller vitt, kommer slutsatsen av den hypotetiskt deduktiva metoden diskuteras extra noga, eftersom eventuella skillnader inte alls behöver påvisa negativa härledningar.
2.3. Källkritik
En källkritik att föra är att majoriteten av källmaterialet är sekundära källor, till exempel avhandlingar och böcker. Författare till sekundära källor har i vissa texter en tendens att tolka material för att det skall passa deras egna argument och åsikter bättre. För att komma undan ett allt för partiskt sekundärt material har flera olika sekundära källor sammanställts, som lyfter materialet på flera olika vis. Däremot har som sagt flera källor anpassat materialet efter egna intressen och frågeställningar, vilket inte är ovanligt. Å ena sidan kan en bild speglas som inte nyanserar materialet, utan materialet görs tendentiöst för att passa egen forskning, å andra sidan är det viktigt att lyfta flera åsikter och argument om ett ämne för att få en diskussion nyanserad.
Källkritik måste även föras mot primärkällorna, det vill säga halsbanden. Halsbanden grävdes ut av Hjalmar Stolpe på 1800-talet. Trots Stolpes utmärkta dokumentation måste det ifrågasättas om allting verkligen dokumenterades. En annan aspekt att ha i åtanke är att all dokumentation möjligen inte är kvar, vilket tyvärr gör att arkeologer inte alltid kan utgå ifrån att ett komplett material finns kvar att arbeta med.
3. Tidigare forskning
Halsbanden är omnämnda i den tidigare forskningen, men har inte tolkats på ett djupare plan.
Däremot finns en lång forskningshistorik om Birka som plats. Starten av Birkas långa forskningshistoria påbörjades på slutet av 1800-talet. Forskaren Hjalmar Stolpe åkte till ön Björkö för att undersöka bärnsten, men ändrade fokus vid upptäckten av forntida fynd i marken (Ambrosiani 1990: 3). Efter upptäckten av fynden i området påbörjade Stolpe utgrävningar, som kom att pågå i närmre 20 år, och resulterade exempelvis i arkeologiska undersökningar av 1100 gravar (Ambrosiani 1990: 3). Fynden blev ett startskott för vikingatida forskning i Sverige (Ambrosiani 2002: 4). Stolpe hann aldrig sammanfatta sina utgrävningar och dess fynd i en rapport innan han dog, detta åtog sig arkeologen Holger Arbman att utföra på 1930-talet.
Arbmans resultat av sammanställningen blev två verk, ett verk som består av text och ett till verk av kompletterande bilder (Arbman 1940; Arbman 1943). I dessa verk finns de undersökta gravarna beskrivna i detalj, men ingen tolkning om vad halsbandet kan ha haft för betydelse finns, de tolkas som helt vanliga halsband. Studiet av gravar fortsatte när Anne-Sofie Gräslund i sin doktorsavhandling sammanställde de gravar funna av Stolpe i ett syfte att studera social hierarki och makt (Gräslund 1980). Forskningen om Birka fick ett nytt liv på 1990-talet, då Björn Ambrosiani som projektledare ledde fem år av utgrävningar av Birkas svarta jord, vilket ledde till resultat som utvecklade kunskap om till exempel handel i Birka och på Björkö (Ambrosiani 1991; Ambrosiani 2016). Historiska museet fick även 2011 bidrag för att upprätta en digital plattform av materialet från Birka, Charlotte Hedenstierna-Jonson fick även medel för att genomföra ett forskningsprojekt som handlar om de som bebodde Birka, vilket skapar en mer fördjupad förståelse om befolkningen. (Hedenstierna-Jonson 2012).
Halsbanden är som redan nämnts outforskade, ingen generell tolkning om halsbanden och vad de har haft för funktion finns. Däremot har delar av halsbanden blivit mer utforskade.
Hängena av silver är ett sådant exempel, då det i den tidigare forskningen inte är ovanligt att hitta teorier om att dessa hängen är amuletter. Bo Jensen benämner i sin avhandling flera silverhängen som finns på halsbanden som amuletter, och diskuterar dess innebörd samt symbolik (Jensen 2010). Anne-Sofie Gräslund har i flera texter valt att benämna flera av hängena som möjliga amuletter, samt likt Jensen diskuterat hängenas innebörd och möjliga tolkning (Gräslund 2005; Gräslund 2007). Även Neil Price har lyft flertalet av hängena i sin avhandling, där han tolkat dem som religiösa objekt, men även att stolshängen kan knytas an till völvor, på grund av symboliken med sejdstolar. (Price 2002). Om hängena och deras funktion samt betydelse finns därmed mycket utforskat, men halsbanden är som sådana inte utforskade i samma utsträckning, vilket innebär att det fortfarande finns kunskapsluckor att fylla.
Kring religion finns nyanserad forskning, även forskning som lyfter kvinnans religiösa roller. 1954 kom Folke Ström med en bok som handlade om diser, nornor och valkyrior, men även beskrivningar om sejdning samt völvor (Ström 1954). Ström nyanserade idéen om att völvor var sejdare och att det var ett kvinnligt yrke (Ström 1954). Kvinnoforskning i kombination med fornnordisk religion har fortsatt sedan dess, och arkeologen Neil Price och religionshistorikern Olof Sundqvist lyfter kvinnans ledande roller, med völvor som de mest framträdande, samt andra religiösa roller en kvinna kunde ha (Price 2002; Sundqvist 2005).
Völvor och sejdning kommer även att diskuteras i uppsatsen.
10
4. Presentation av material
4.1. Halsbanden och dess gravar
Halsbanden finns i tre kvinnogravar från Birka, Bj.968, Bj.844 samt Bj.632. Halsbanden utgörs av olika pärlor som formar ett runt band. Pärlorna är av karneol, bärnsten och bergkristall, men även glaspärlor med silver samt guldfolie förekommer. Längs med halsbanden finns silverhängen. Antalet silverhängen varierar från halsband till halsband, från sju till 11 olika kategorier av föremål.
I Bilaga 1 finns fullständiga fyndlistor över gravarna, då texten främst fokuserar på fynd som är en del av halsbanden. Fyndlistorna är baserade på översikt av fynden som finns att se online på Historiska museets samlingar, där finns varje grav finns att undersöka i detalj gällande fynd (Sök i samlingarna SHM). Fyndlistorna är även baserade på Arbman 1943. I Bilaga 2 finns det ritningar över varje grav, dessa ritningar är Hjalmar Stolpes ritningar som publicerades i Arbman 1943. Ritningarna kan hjälpa arkeologerna att se position av individen för att försöka förstå om det funnits annat organiskt material i gravarna som förmultnat bort.
4.1.1 Grav Bj. 968
Graven var en kammargrav med en kvinna i, placerad på gravplatsen Hemlanden 1A. Längden på kammargraven var 2,8 meter, bredden 2,15 meter och djupet 1,25–1,5 meter (Arbman 1943:
395). I graven finns ett halsband, komponerat av cirka 40 pärlor och fem silverhängen av olika format (Arbman 1943: 395). Halsbandet i denna grav är placerat kring individens hals, i vad som bedöms vara den nordöstra riktningen på graven, för ritning över graven, se Bilaga 2.
Silverhängena är av olika kategorier (se Fig. 1 för en överblick över vad halsbandet är komponerat av). Ett av hänge är av brons, resten är alla silverhängen utformade som vapen, små figurer eller föremål. Gällande individens klädsel finns inte mycket kvar av textil, däremot finns spännbucklor och spännen i graven, som hade som funktion att hålla fast kläderna.
Bucklorna är av typ P51, se fig. 11. Individen hade även två ringar av järn med sig. Kvinnan hade även med sig vikter i graven, en platta av bly, en polyedrisk vikt med kopparlegering samt en rund vikt av järn samt kopparlegering (Arbman 1943: 394ff).
För fullständig fyndlista, se Bilaga 1.
FÖREMÅL Antal
Ben, människa 360 g
Pärlor av karneol, glas, bergkristall, bärnsten samt guldfolie
40 st.
Hänge, kubbstol, silver 1 st.
Hänge, kors, silver 1 st.
Hänge, sköldformat, silver 1 st.
Hänge, valkyria, silver 1 st.
Hänge, brons 1 st.
Figur 1. Lista över halsbandets komponenter i Bj. 968.
4.1.2 Grav Bj. 844
Graven var en skelettgrav placerad på gravplatsen Hemlanden 1B. Graven är en kistgrav, täckt av stora stenar. I graven ligger obrända ben av en kvinnlig individ, i en kista, längd 2,3 meter, bredd 0,75 meter samt 0,9 meter djup (Arbman 1943: 317). I denna grav ligger det ett halsband på bröstet på individen. Halsbandet ser ut att vara öppnat och liknar mer en lång rad av pärlor med hängen på, i vad som bedöms vara den nordöstra delen av graven (se ritning över graven i Bilaga 2). Gällande utformning av halsbandet finns det 30 pärlor av karneol, glas, agat, bergkristall samt ett fragment av en silverpärla, men även sex hängen av silver (Fig. 2).
Halsbandet finns inte som montage, utan alla delar tillskrevs som separata delar i graven. Ett hänge format som en stol finns i denna grav, dock är placeringen av stolen oklart (Arbman 1943: 319; Price 2002: 164).
Övrigt material i graven är kärl, spännbucklor av brons, vikter, pincett med tillhörande örslev, som var små bronsskedar som användes för att rensa öronen på vax, en dräktnål, ett brickband, hank, bygelsaxar samt knivar och kedjor (Arbman 1943: 317ff).
För fullständig fyndlista, se Bilaga 1.
Föremål Antal
Ben, människa 6 g
Pärlor av glas, agat, karneol, bärnsten, bergkristall samt silver
30 st.
Dekorelement, stolsformigt, silver 1 st.
Hänge, ormhänge, silver 1 st.
Hänge, sköldhänge, silver 1 st.
Hänge, mynt, dirhem, silver 1 st.
Hänge, beslag (varav ett förgyllt), silver 2 st.
Hänge, runt och förgyllt, silver 1st
4.1.3 Grav Bj. 632
Graven var en kammargrav, 2,8 meter lång, 2,15 meter bred och 0,9–1,25 meter djup, med en kvinna i. Kammargraven var placerad i gravplatsen Norr om Borg 2A (Arbman 1940: 210).
Nedgrävd i fyllningen ligger en annan grav, Bj. 516, som av Arbman tolkades tillhöra Bj. 632, kanske till och med en individ som begravts levande som offer (Arbman 1939: 77). Idag vet vi att störningar av andra gravar vid en begravning skedde under vikingatid och att de två gravarna med högsta sannolikhet inte hör samman med varandra. Graven blev väl dokumenterad av Stolpe, med en tydlig ritning över graven med en enkel överskådning av halsbandets placering i graven (se ritning över graven i Bilaga 2). Halsbandet är placerat till höger om individen, i ansiktshöjd och lagt i en cirkel, i den nordöstra/östra delen av graven. I denna grav är halsbandet komplett till skillnad från Bj. 968 och Bj. 844. Halsbandet är komponerat av 35 stycken pärlor av karneol och bergkristall men även av 16 stycken silverhängen samt några pärlhängen (Fig.
3).
En studie där isotopanalyser utfördes på ett visst antal gravar i Birka visade att individen inte hade avvikande isotoper, och således varit lokal för Birka (Linderholm et al. 2008: 457).
För fullständig fyndlista, se Bilaga 1.
Figur 2. Lista över halsbandets komponenter i Bj. 844
12
Föremål Antal
Ben, människa 1357 g
Pärlor, karneol, bergkristall, glas, silverfolie, silver 58 st.
Hänge, kubbstol, silver 1 st.
Hänge, ormhänge, silver 1 st.
Hängen, pärlhängen av karneol, silver, bergkristall, glas
5 st.
Hänge, silformat, silver 1 st.
Hänge, skopformat, silver 1 st.
Hänge, hacksilver 1 st.
Hänge, filigranhänge, fragment, silver 1 st.
Hänge, silver 1 st.
Hänge, beslag, silver 1 st.
Hänge, rembeslag, silver 2 st.
Hänge, mynt, bysantinskt mynt, silver 1 st.
Mynt, dirhem, silver 1 st.
4.2. Völvegravar
Från Birka finns det tre gravar, Bj. 660, Bj. 834 och Bj. 845, som tolkats vara gravar till völvor, främst på grund av de stavar av järn som fanns i gravarna. Att kvinnorna som legat i dessa gravar varit völvor är inte en otänkbar tanke, eftersom gravarna uppfyller det främsta kriterium som finns för völvor, nämligen att de var kvinnor och på grund av järnstavarna som fanns i gravarna. Völva är ett ord som betyder stavbärare, vilket gör att gravarna lyfts som eventuella völvegravar (Price 2002: 127). Bj. 834 kommer inte att inkluderas i studien på grund av sin komplexitet, se rubrik 1.3 för vidareutveckling.
4.2.1 Bj. 660
Graven innehöll en kvinna, där endast tänderna fanns kvar från ett kvinnligt skelettet, begravd i en 2,45 meter lång, 1,5 meter bred och 1,8 meter djup kammargrav (Arbman 1943: 231). Se ritning över graven i Bilaga 2. I graven finns en järnstav. Stavar var völvornas främsta attribut och kommer beröras mer under punkt 6.1. Järnstaven var placerad tvärs över vad som förmodligen varit individens bål och höft, som tillsammans med övriga placeringar av gravgods som tyder på att individen begravts liggande på rygg i mitten av kammaren (Price 2002: 128).
Där staven och handtaget möts är det format som ett djurhuvud, där skaftet av staven ser ut att tränga ut från djurets huvud (Price 2002: 181). När staven påträffades var den i ett dåligt skick och var cirka 75 centimeter långt. Dock har staven eroderats och är idag cirka 45 cm, däremot beräknas längden efter rekonstruktion vara 72–74 cm (Arbman 1943: 232; Price 2002: 181;
Gustin 2010: 346). Den döda är klädd rikt och fint och kring huvudet låg ett silverband. En typisk dräktdetalj under vikingatiden är sköldbucklor, som spände fast klädesplagg. En studie har visat att den typ av brosch som ligger i graven, P51 (Fig. 11), tillhör de som haft rikast gravar (Price 2002: 130). I graven fanns även vikter, bygelsaxar, keramik och textilfragment.
Kvinnan hade även med sig ett krucifix och ett lunulaformat hänge (Arbman 1943: 231f).
För fullständig fyndlista, se Bilaga 1.
Föremål Antal
Ben, människa 60 g
Stav, järn, kopparlegering 1 st.
Figur 3. Lista över halsbandets komponenter i Bj. 632
Örslev, brons 1 st.
Pärlor, glas, agat, bergkristall, silver 51 st.
Hänge, krucifix, silver 1 st.
Hänge, lunualformat, silver 1 st.
Hänge, silver 1 st.
Pärlhänge på guldtråd 1 st.
Spännbuckla, P51, brons, järn, förgyllning, textil
2 st.
Vikt, runda, bly samt järn och brons 2 st.
4.2.1 Bj. 845
Graven är en kammargrav, innehållande skelettrester från en kvinnlig individ. Graven var placerad under en kulle, vilket indikerar att graven var väl markerad (Price 2002: 140).
Kammargraven var 1,8 meter lång, 1 meter bred samt 1,5 meter djup (Arbman 1943: 319).
Ritning över graven finns i Bilaga 2. Av individen fanns ett kranium väl bevarat, vilket har hjälpt forskare att undersöka i vilket position kvinna begravdes i. I och med att kammargraven är relativt liten och kompakt menar Price att kvinnan begravdes i en sittande position (Price 2002: 140). I graven finns en stav centrerad i graven, med toppen av staven riktad mot norr (se ritning av graven, ritning kommer bli tillagd). Staven var mycket fragmenterad när graven öppnades, men bedömdes vara cirka 68 centimeter i längd, efter rekonstruktion bedöms staven vara cirka 70 centimeter (Arbman 1943: 320; Gustin 2010: 346). Kvinnan hade på sig en ovanlig typ av spännbuckla, en Berdal brosch (Fig. 11) och hade likt Bj.660 ett silverband kring huvudet (Price 2002: 140).
För fullständig fyndlista, se Bilaga 1.
Ben, människa 397 gram
Stav, fragment av trä, järn, brons, textil 1 Mynt, dirhem, silver, slagen 925/6 e.Kr. 1 Mynt, engelskt mynt, silver, TPQ 926 e.Kr, 1
Pärlor, glas och fajans 5
Hänge, rembeslag, silver 2
Spännbucklor, brons 2
Figur 4. Lista över utvalda komponenter i Bj. 660
Figur 5. Lista över utvalda komponenter i Bj. 845
14
5. Staden Birka
5.1. Handelsstaden Birka
Birka var en vikingatida handelsstad, som grundades vid skiftet mellan vendel- och vikingatid, slutet 700-tal, på ön Björkö i Mälaren. Tolkningen att Birka var en handelsstad uppkom redan när Hjalmar Stolpe grävde där på 1800-talet, med hjälp av fynd från svarta jorden, ett tjock kulturlager som påvisat en otrolig mängd artefakter som drivit den vikingatida forskningen framåt (Ambrosiani 2016: 15ff, 25). Birka blev en viktig plats som mötte efterfrågan på ett centrum där handel kunde bedrivas, men även en plats där kontakter kunde knytas. Handeln i Birka kontrollerades av regionala hövdingar samt sveakungen, och de hade kontroll över de prestigevaror som färdades in i Birka. Dessa varor kunde vara slavar, bärnsten, salt, sandsten och skiffer (Hedenstierna-Jonson 2012: 214).
Metaller såsom järn och silver var importvaror, generellt sett från långväga platser.
Ambrosiani menar att silver med största sannolikhet var en importvara från andra länder, även om det finns en silvergruva i Sala, vilket skulle varit närmre och mer ekonomiskt gynnsamt.
Dock visade inte gruvan i Sala på denna tid den silverproduktion som krävdes för att möta efterfrågan (Ambrosiani 2016: 67). En av de mest dyrbara silverformerna var mynt från den arabiska världen och England, eftersom de hade fraktats långväga från andra länder, vilket innebär att de blev en exklusiv vara eftersom inte alla människor hade möjligheten att färdas till andra länder för handelns skull. Mynt importerades som en färdig vara, och kunde ibland smältas ned för att tillverka andra föremål. Föremål som importerades som färdiga produkter var ofta dyrare och mer värdefulla, till exempel siden med broderade trådar av guld och silver var ett sådant material. Silke var ett material som likt mynten färdats långväga, vilket ökade värdet på föremålet. Pärlor av karneol, glas och bergkristall är andra föremål som var del av den långväga handeln, särskilt karneolpärlorna verkar ha fraktats ända ifrån Indien för att ha hamnat i Birka (Ambrosiani 2016: 68f).
Då Birka var en handelsstad behövdes det sätt för att hålla reda på hur mycket en köpare skulle betala till säljaren. Betalsättet som dominerade under slutet 800-tal och genom 900-talet var det arabiska viktsystemet, där betalsättet var via silver som mättes upp på en våg för att uppnå rätt summa. Vikterna bestod i Birka under början av 800-talet av bly, för att mot slutet 800- och början 900-tal bytas ut mot järn och bronsvikter. Att materialet skiftade på slutet av 800-talet beror på att det skulle passa det arabiska viktsystemet. Arkeologer tror att Birkas betalningssystem fick influenser från öst som sedan utvecklades till en lokal variant. Att ett sådant system utvecklades kan ha att göra med att säljare ville underlätta handeln med långväga kontakter (Ambrosiani 2016: 81).
5.2. Kammargravar i Birka
På Björkö och i Birka begravdes många människor, både boende och genomresande. I staden fanns flera olika begravningsplatser, varav Hemlanden och Norr om Borg var de största,
indelade i flera underkategorier såsom Hemlanden 1A, Hemlanden 1B et cetera (Ambrosiani 1991: 43). Ett ovanligt gravskick i Norden under vikingatiden var kammargravar, ett gravskick tre av denna studiens gravar fanns begravda i. Kammargravar var formade som små kammare som den döde låg i. Gräslund sammanställde i sin doktorsavhandling de anteckningar Stolpe lämnade efter sig, för att kategorisera gravarna i Birka. Enligt Gräslund fanns det 111 kammargravar i Birka, varav åtta av gravarna inkluderar sekundära begravningar. (Gräslund 1980: 27–34).
Nils Ringstedt skriver i en rapport om Birkas kammargravar där han, baserat på Gräslunds avhandling samt gravmaterial, kom fram till att kammargravar indikerar socio-ekonomisk status. Ringstedt menar även att de som begravdes i kammargravarna var människor, både män och kvinnor, som hade tillgång till dyrbara objekt. Han nämner likväl att det finns kammargravar som inte innehåller överdådigt gravmaterial, men att dessa gravar indikerar status via gravskicket istället. Kvinnor lyfts till viss mån i Ringstedts rapport, där han menar att kvinnor troligtvis begravdes i kammargravar eftersom deras män var rika, ett argument han baserar på att manliga gravar ofta har föremål av högre värde än kvinnogravar. Vidare menar Ringstedt att vissa gravar med föremål av mindre värde kan representera en hierarki i överklassen, och att individerna i dessa gravar var av högre status, men att det fanns en hierarki
som representerades i gravarna (Ringstedt 1997: 108ff).
16
6. Kvinnor, magi och amuletter
I detta kapitel kommer religion och religiösa uttryck att beröras. Religion kommer att tas in i arbetet på grund av att halsbanden skall jämföras med völvor, vilka var kvinnor som hade en funktion av att spå framtiden och var viktiga på ett religiöst plan. För att få en tydlig överblick över kvinnans religiösa roller, kommer det först att redogöras för några former av kvinnlig agens inom religion. Völvor kommer att behandlas separat, eftersom de kommer jämföras med kvinnorna med halsbanden. Efter redogörelsen om olika kvinnliga religiösa roller
kommer en materialpresentation av de hängen från halsbanden som ligger till grund för analys och diskussion.
6.1. Kvinnor och religion
Kunskapen vi har om vikingatidens kvinnor, religion och ritual överlag kommer från de isländska sagorna och är därmed nedtecknat av personer som inte levde på vikingatiden (Sundqvist 2005: 57). Arkeologins främsta material gällande kvinnoforskning har varit gravmaterial, där gravmaterialet tolkats vara föremål som en död individ ska kunna använda i nästa liv (Jesch 1991: 12). Som kvinna kunde hon utöva religiösa verksamheter på flera olika vis, på både ett privat och ett offentligt plan. Ett exempel på en kvinna som hade makt över gårdar var en húsfreyja, en kvinna som var en ledare och styrde över hushåll och ekonomi, men kunde även ha kultroller. En húsfreyja, eller husfru, verkade vid både privata och offentliga sammankomster, och enligt Sundqvist kunde hon till och med leda religiösa riter vid gästabud på gården hon styrde över (Sundqvist 2005: 57–60).
En annan kategori av religiöst knutna kvinnor är gydjor, gyðja. Gydjor anses vara den kvinnliga versionen av de manliga prästerna, godarna. Britt-Mari Näsström skriver att godar hade juridiska och sakrala uppgifter, men även att vakta helgedomar (Näsström 2002: 94ff).
Enligt Sundqvist är det oklart vad gydjorna hade för funktion. Den information som finns att ta del om gydjor är från de isländska sagorna, men forskare har även använt etymologi och ortnamn för att försöka förstå funktionen. Ordet gydja kommer från den fornvästnordiska termen för gud, vilket tyder på religiös funktion (Sundqvist 2007: 64f). Från de isländska sagorna finns det uttryckt att gydjor arbetade som blotare vid hov, och var således en offentlig figur i ett centralt offersammanhang. Gydjorna kopplas samman till vanagudarna Frey och Freya, vilket innebär att gydjorna kan ha tillhört en fruktbarhetskult (Näsström 2002: 98).
6.2. Völvor och sejdning
Några typer av religiösa agenter utövade religion offentligt, de främsta exemplen gydjor och völvor. Völvor var kringvandrande kvinnor som gick från by till by för att sejda. Völvornas mest kända exempel var en völva vid namn Thorbjörg från en isländsk saga, Erik Rödes saga.
Berättelsen handlar om när Thorbjörg kom till en gård för att sejda. Hon tvingar först en kvinna att sjunga en speciell sång, som skall hjälpa Thorbjörg att falla in i trans. Därefter sejdar (för beskrivning av sejd se kommande stycke) Thorbjörg på en sejdstol och spår framtiden.
Thorbjörgs speciella utseende bidrar till hennes magiska framställning. Hon är klädd i en mössa som är fodrad av vitt katthår och svart lammskinn. Dräkten består även av en mörk kappa, men den blir komplett med den stav hon bär i sin hand, av järn och med en bronsknopp. Arkeologer tror att staven snurrades runt i luften, för att själen skulle slungas ut med hjälp av staven på den hon sejdade på, för att kunna skåda individens framtid (Price 2002: 170). I denna framställning utövar völvan sejdning, en magisk rit där hon spår framtiden för människor. I äldre forskning om kvinnor och religion, redogjorde Ström om diser, nornor och valkyrior i en bok. Ström tar upp Thorbjörg, och hävdar därefter att eftersom sejdning främst utförs av kvinnor samt att de med största sannolikhet sejdat genom sexuella anspelningar (Ström 1954: 61).
Sejdning är en rituell praktik, främst utförd av kvinnor, där utföraren går in en trans för att spå framtiden. Ström beskriver sejdning som en kvinnouppgift. När en man utövade sejd blev han kallad för ergi, ett begrepp som syftar på en homosexuell man och verka nedvärderande mot den som fick begreppet mot sig (Ström 1954: 61). Price lyfter även han begreppet ergi, dock i kombination med guden Oden, som av vissa kallas för sejdandets ledare. Enligt Snorre Sturlassons sagor utövade Oden sejd, trots att detta var något som kvinnor sysslade med. Att Oden sejdade kan ha att göra med att han ville uppnå all kunskap i världen, likaså ta del av den kvinnliga sfären för att komma till den punkt att han var allsmäktig (Price 2002: 215).
I gravarna Bj. 660, Bj. 834 och Bj. 845 från Birka fanns stavar, som enligt Price kan tolkas som völvestavar. Att de kan tolkas som stavar härleder han till sagorna, och till stavarnas utseende samt deras funktion. Stavarna liknar däremot andra typer av järnstavar, som används som grillspett eller som måttstavar. Att stavarna skulle kopplas till völvor beror på att völva betyder stavbärare, vilket skapar ett starkt argument för tolkningen. Arkeologen Ingrid Gustin väckte dock kritik mot Prices tolkning, genom att lyfta en annan hypotes om stavarna, nämligen att de var måttstavar för att mäta textil. Ett annat argument Gustin tar upp är att stavarna i Birka är gjorda av metall, medan sejdstavar egentligen borde vara gjorda av trä eftersom metall är för tungt. Gustin tar även upp Eldar Heides tanke om att stavarna i Birkagravarna kunnat vara symboliska sejdstavar, och var mer tänkta för symboliken skull snarare än praktiken (Gustin 2010: 347). Price menar att trots starka argument för att stavarna kunnat vara mätstavar, finns det även starka bevis för att stavarnas funktion var rituell. I sin avhandling tar han upp flera argument, ett är att stavarna från Birka är mycket lika sejdstavar som funnits på andra platser, även där i kvinnogravar av hög status där andra föremål kunnat kopplas till magi. Ett argument som väger tungt i hans avhandling är handtagen, där knoppar på staven utgör paralleller till de knoppar som omnämns på stavarna i de isländska sagorna, något alla tre Birkastavar har. Price nämner även ett annat populärt motargument, att stavarna skulle tjänat som grillspett.
Argumentet avfärdar han genom att påpeka att järn leder värme, samt att endast en liten bit kött skulle fått plats på staven. Dessutom påpekar Price att handel och ekonomi tillhör vardagslivet, och att arkeologer borde funnit fler exempel av stavar än vad som finns, vilket gör att en tolkning för völvestav blir mer relevant (Price 2002: 186–191).
6.2. Amuletter och beskydd
Magi var en stor del av vardagen under vikingatid, som genomsyrade det dagliga arbetet.
Amuletter var en viktig del av det skydd en själv kunde använda mot ondska. Amuletter kan ta form av olika ting, till exempel vapen, djur eller föremål. Arkeologen Bo Jensen menar att amulett är en vag term, som indikerar ett religiöst objekt, men i den arkeologiska verkligheten kan ett föremåls funktion aldrig garanteras, det mesta är tolkningar som arkeologer utfört (Jensen 2010: 7f). Därför måste varje hänge från halsbanden gås igenom var för sig, för att se vad de kan tänkas symbolisera. Under avsnittet diskussion kommer det utredas ifall dessa hängen kan tolkas som amuletter, samt vad detta har för betydelse för halsbanden.
18 De hängen som valts ut är de som lyfts fram i den tidigare forskningen, och som är relevanta för en grundläggande diskussion om halsbandens eventuella religiösa symbolik.
6.2.1 Stolshängen
Stolshängen är små miniatyrstolar (Fig. 6), som ofta på grund av sina utseendet tolkas som små troner. Stolarna kan vara kubbstolar, stolar völvor satt på medan de sejdande, men har enligt Gräslund ofta tolkats som symboler för härskartroner. En tolkning som dominerar inom den kategorin är att stolarna ska representera Odens högsäte (Gräslund 2005: 380). Bo Jensen menar dock i sin avhandling att stolarna lika gärna kan representera kristendom, då det finns likheter mellan Odens tron som hade utblick över hela världen med den dömande Kristus som på en tron dömde världens undergång, och att detta argument kan stärkas av närvaron av kors i graven Bj.968 (Jensen 2010: 60). Vidare menar Jensen att dateringen av stolshängena kan stödja argument för en mer kristen anknytning, då de flesta stolshängena är sena nog att passa in i kristendomens etablering i Skandinavien (Jensen 2010: 61). Till skillnad från Jensen menar Price att även om det fanns kristna symboler användes de inte som föremål för kristen tro, utan snarare för att de var magiskt laddade symboler som stärkte ens anknytning till det övernaturliga (Price 2002: 167). Vidare menar Price att finns en miniatyrstol eller stolshänge med andra föremål, specifikt ormhängen och valkyriahängen, som fanns i Bj. 968, finns det ännu starkare skäl till att det snarare knyts samman med völvor än kristen tro (Price 2002: 167).
6.2.2 Valkyriahängen
Spekuleringar finns kring valkyriahänget i Bj. 968 (Fig. 7.), ifall det verkligen är en valkyria eller inte. Gräslund menar att det kan vara både på det ena eller andra sättet, men att flera faktorer finns som talar för att det är valkyrior. Då hänget liknar och i vissa fall är identiska med andra kvinnofiguriner som tolkats som valkyrior, har även hänget tolkats som en valkyria (Gräslund 2005: 382). Enligt Alex V. Plochov finns endast symbolik av valkyrior i rikare gravar (Plochov 2007: 62). M. K. Zeiten menar att eftersom valkyrior kan knytas samman med död, de valde ut vilka som skulle dö i krig och få komma till Valhalla, kunde valkyrian även syfta som ett skyddande objekt både i livet och i döden, och att möjligen Valkyrian kunde leda den döde till en mer eftersträvansvärd plats än Hel (Zeiten 1997: 10).
Figur 6. Stolshänge från Bj. 968. Foto: Yali Asp SHM 2001-05-03 (CC BY 2.5 SE).
6.2.3 Ormhängen
Enligt Gräslund är ormhängen ovanliga fynd (Gräslund 2005: 381). Ormen har en tydlig religiös anknytning, skinnömsningen ormen åstadkommer kan tolkas som liv, återfödande och fruktbarhet. Vidare har den apotropeiska egenskaper, det vill säga att den skyddar mot allt ont (Gräslund 2005: 381). Jensen medger att ormen med största sannolikhet ska symbolisera skydd snarare än något ondskefullt, då ormar inom nordisk mytologi är kopplade till Ragnarök, och ormar inom kristen tradition kopplas samman med djävulen (Jensen 2010: 37). Däremot menar Jensen att ormar och drakar var två djur som individer under vikingatid såg liten skillnad mellan, och att ormen lika gärna kunnat symbolisera en drake (Jensen 2010: 37). Figur 8 visar en ritning över hur ormhänget i Bj. 844 ser ut.
6.2.4 Sköldhängen
Sköldhängen (Fig. 9) är mer förekommande än övriga hängen, och är mycket vanliga i kvinnogravar, med cirka 16 exempel från Birkas gravar. Enligt ett tidigare resonemang fört av Mårten Stenberger, och återgivet av Gräslund, kan sköldhängen ha en magisk-symbolisk innebörd och kan vara solsymboler (Gräslund 2005: 385f). Skölden är ett skyddande vapen, och passar därmed in i amuletters funktion av skyddande egenskaper. Gustaf Trotzig har en annorlunda tolkning om sköldhängen som funnits i kontexter med korshängen, nämligen att sköldarna då ska vara symboler för den kristna trons försvarare. Sköldarna ska i en kristen
Figur 7. Valkyriahänge från Bj. 968. Foto Gabriel Hildebrandt SHM 2011-11-08 (CC BY 2.5 SE).
Figur 8. Ritning av ormhänget i Bj. 844. Ritning av Harald Faith- Ell.
SHM 2013-11-15. (CC BY 2.5 SE)
20 kontext fungera som avvärjning mot det onda (Trotzig 2004: 202f). Gräslund för å andra sidan en tolkning om att de kvinnor som bar dessa sköldhängen stod under valkyriornas skydd, och i och med det under Odens skydd (Gräslund 2005: 386).
6.2.5 Korshängen och krucifix
Krucifix fanns i Bj. 968 (Fig. 10) samt Bj. 660. En vanlig uppfattning enligt Gräslund är att korshängen och krucifix i allmänhet i vikingatida gravar är symboler för kristen tro och därmed amuletter med kristen tillhörighet (Gräslund 2005: 379). Gräslund menar även å andra sidan att det är fullt möjligt att finna symboler av kristen tro i gravar, som gärna kombineras med symboler av hednisk tro (Gräslund 2005: 388). Price hävdar även han att kristen symbolik är möjlig i hedniska gravar, och att korsen kan indikera på andlig makt snarare än en kristen tro (Price 2002: 130).
Figur 9. Sköldhänge från Bj. 968. Foto av Gabriel Hildebrandt SHM 2015-01-29 (CC BY 2.5 SE)
Figur 10. Korshänget från Bj. 968. Foto av Gabriel Hildebrandt SHM 2011-11-08.
(CC BY 2.5 SE).
7. Analys
7.1. Komparativ analys angående halsbanden och völvor
En av de mest framträdande likheterna mellan alla gravar, förutom Bj. 844, är gravskicket, kammargravar. Gravarna är placerade på Hemlanden eller Norr om Borg, vilka är de gravfält där kammargravar är främst förekommande. Bj. 968 samt Bj. 632 är lika i storlek, med samma längd, bredd och djup. Bj. 660 och Bj. 845 är å andra sidan mindre, med Bj. 660 som har en längd på 2,45 meter och Bj. 845 med en längd på endast 1,8 meter. Bredden i de två völvegravarna är mindre, Bj. 845 har till exempel en bredd på endast en meter. Storlekar på kammargravar kan indikera på att de tillhör olika tidsperioder, där de större gravarna tillhör den tidigare perioden av Birka, de mindre senare (Gräslund 1980: 30). Gravskicket med kammargravar är som Gräslund och Ringstedt hävdar gravar åt de som var mer framträdande på ekonomiska eller sociala plan under vikingatiden. Bj. 844 är som sagt en kistgrav och inte en kammargrav, men har trots sin enkla gravform det dyrbara halsbandet med sig, samt en örslev, vilket även Bj. 660 har. De två völvegravarna har även likheter med varandra i och med att de fanns med silverband kring huvudet. Av alla fem gravar finns endast isotopanalyser från Bj. 632, som visat att kvinnan varit lokal för Birka. På grund av detta kommer inte den lokala tillhörigheten att lyftas i diskussionen, eftersom det mest blir spekulation ifall övriga kvinnor är av lokal tillhörighet eller inte.
Den mest uppenbara skillnaden mellan gravarna med halsbanden och völvegravarna är att völvegravarna har stavar som rituellt föremål i graven, medan de andra gravarna har halsband.
Däremot har völvegravarna hängen, Bj. 660 i form av ett krucifix och ett lunulahänge, och Bj.
845 har ett hänge i form av ett rembeslag. Halsbanden i de tre icke völvegravarna har alla tre samma grund, pärlor av främst karneol, bärnsten, bergkristall och glas, med silverhängen på.
Antal pärlor och hängen varierar däremot, med 30 till 58 pärlor och fem till 16 silverhängen.
Halsbandens hängen analyseras mer under punkt 7.2.
Gemensamma drag angående gravmaterial finns mellan alla fem gravar. Alla gravarna har med sig varsin kniv, varsin sax, förmodligen en bygelssax. Vidare finns det kärl, ämbar i varje grav, gjorda av järn eller brons. I Bj. 632 finns endast spår av hank, handtag till ämbar kvar.
Vidare har varje grav förutom Bj. 632 ringar, där Bj. 968 och Bj. 844 har ringar av silver, medan völvegravarna Bj. 660 och Bj. 845 har ringar av järn.
Bj. 844, Bj. 632 och Bj. 845 har mynt i gravarna. Myntet i Bj. 844 är ett dirhemmynt, slaget cirka 810 e.Kr. Bj. 632 har två silvermynt, ett bysantinskt mynt präglat på 700-talet f.Kr, och ett Abbasidiskt mynt präglat cirka 780 e.Kr (Arbman 1943: 211, 318). Grav Bj. 845 har två silvermynt, ett engelskt mynt som slogs senast 926 e.Kr. samt en fjärdedels dirhem, slagen runt 925 e.Kr (Arbman 1943: 320). Totalt var det därmed fem mynt, varav tre kom från den arabiska världen, ett från England och ett från den bysantinska världen. Två av mynten är slagna på 900- talet e.Kr, ett mynt på 800-talet e.Kr., ett mynt på 700-talet e.Kr och ett mynt slaget på 700- talet f.Kr.
I alla gravar finns även glas, i form av pärlor eller föremål. Glas var en dyrbar vara samt statusvara (se rubrik 5.1). I alla fem gravar finns det pärlor av glas, vilka bars som smyckesdekoration. I graven Bj 968, finns det även ett föremål av glas, en liten glasdroppe.
Däremot finns oklarheter kring vilken funktion denna glasdroppe hade. I Bj. 660 finns det en bägare som är av glas. Andra dyrbara varor såsom keramik finns i völvegravarna, medan gravarna med halsbanden innehåller kärl av metall, till exempel brons.
Individerna i Bj. 968, Bj. 844 och Bj. 660 hade på sig samma typ av spännbuckla i graven, det vill säga typ P51. Bj 845 hade en ovanlig brosch, en Berdal brosch, och Bj. 632 hade typ
22 P42 av spännbucklor. Figur 11 redogör för de tre olika typerna. På figuren syns det tydligt att bucklorna varierar kraftigt i utseende. Typ P51 är den spännbuckla som bars av de rikare i samhället. På figuren är exemplet av P51 mycket grått, men i verkligheten hade det förmodligen en guldig glans.
För att sammanfatta, det finns likheter, men likväl skillnader mellan gravarna. Gällande rituella objekt är det halsband och stavar som skiljer sig, men mycket annat är likt.
Völvegravarna har dock fler föremål som kan tyda på rikedom, men alla har med sig liknande objekt gällande kärl, ämbar och knivar, trots att völvegravarna föremål är dyrare ekonomiskt.
7.2. Bara hängen eller amuletter?
Hängena som fanns med halsbanden föreställer olika små föremål, till exempel stolar, kors och ormar. Definitionen av amuletter enligt Jensen är att de ska skydda bäraren mot ondska.
Tolkningar om vad hängena på de tre halsbanden symboliserar tyder på att de kan vara amuletter, eftersom varje hänge kan symbolisera skydd på olika vis. En fördjupad diskussion kommer att föras under rubrik 8. Alla hängen kan knytas till religion, däremot kommer det diskuteras på ett mer djupare plan vilken religion hängena kan knytas till, och vilka tolkningar som passar in på halsbanden.
Antal hängen i varje grav varierar, i Bj. 968 finns fyra av fem hängen som redogörs för under rubrik 6.2, kors, sköld, kubbstol och valkyria. Halsbandet i Bj. 844 har två av dessa kategorier från, en orm och en sköld, samt ett dekorelement som är format som en kubbstol.
För Bj. 632 är två av de fem kategorierna representerade, en kubbstol och ett ormhänge. Utöver detta har varje halsband övriga hängen formade som beslag, pärlor eller rembeslag. Bj 6.32 har dessutom ett hänge, format av en bysantinskt mynt. Bj. 660 har en likhet med Bj. 968, nämligen att båda gravar innehåller kors och sköldhängen.
Figur 11. Till vänster, spännbuckla typ P42 från Bj. 632. Foto Pavel Voronin SHM 2016-05-16 (CC BY 2.5 SE). I mitten en Berdal brosch, från Bj. 845. Foto Jan Eve Olsson 1996-01-03 (CC BY 2.5 SE). Till höger spännbuckla typ P51, Bj. 968. Foto: Anställd vid SHM 1995-09-28 (CC BY 2.5 SE)
8. Diskussion
Syftet med uppsatsen var att undersöka halsbandens betydelse i sin samtid och vad hängenas exklusivitet kan berätta om individerna som bar halsbanden. En huvudsaklig frågeställning ställdes tillsammans med ett antal delfrågor, som här tillsammans med material och analys lägger grunden för kommande diskussion. Den huvudsakliga frågan berör huruvida det går att avgöra om individen som bar halsbandet var en religiös agent, och delfrågorna undersökte om hängena är amuletter, vilken roll halsbandets sammansättning spelar in på funktion samt om vilken eventuell religiös roll kvinnorna kan ha haft. En hypotes upprättades även under avsnitt Metod, som prövas genom en hypotetiskt deduktiv metod. Hypotesen var att halsbanden var religiöst laddade föremål och att kvinnorna var religiösa agenter. Den deduktiva delen av metoden, det som prövar hypotesen, utfördes under avsnitt analys och genomgående under hela avsnittet diskussion kommer deduktionen diskuteras för att härleda fram en negativ eller positiv slutsats.
8.1. Amuletter eller hängen?
Till att börja med, kan hängena tolkas som amuletter? Enligt Jensens definition av amulett, som säger att en amulett är ett föremål som skall skydda bäraren, är dessa hängen amuletter. Till exempel ormarna indikerar skydd, då de ligger hopslingrade med munnen utanför hänget, som om de vore redo för attack. Sköldhängen tyder på skydd, ett tydligt tecken eftersom sköldar var ett föremål som skulle skydda en krigare i strid. Trotzig framförde en tolkning om att sköldarna skulle representera en beskyddare av den kristna tron, medan Gräslund menade att sköldarna kunde tyda på att bäraren stod under valkyriorna, och därmed under Odens skydd. Oavsett religion anspelar därmed skölden på skydd. Vad beträffar valkyriahänget är det i forskningen oklart vad den skall skydda utifall hänget är en amulett. Enligt Zeiten kunde valkyriorna vara beskyddare i både livet och i livet efter döden, denna definition gör att hängena faller in under amuletter, samt att amuletterna skulle skydda i livet och livet efter döden. En annan poäng är även att valkyriorna kopplas till Oden, vilket gör att det likväl kan gå att tolka dessa hängen som att bäraren får Odens beskydd. Ifall dessa tolkningar kring valkyriahänget anammas, står det klart att även detta hänge faller i under definitionen amulett. Stolshängen kan även de tolkas som amuletter. Stolarna kan syfta på antingen kubbstolar, som völvor satt och sejdade på, Odens högsäte eller på Jesus tron. Oavsett religion tjänar stolshänget samma syfte, då völvor från sin tron sejdade om framtiden, Oden var allsmäktig på sin tron och Jesus dömer framtiden från sin tron. Påståendet kan göra att bäraren möjligen kände att ens öde låg i någon annans händer, eller att individer kunde påverka sina handlingar på något vis, eftersom en högre makt alltid vakade över en. Oavsett religiös tolkning går det att definiera det som om bäraren kände en koppling till en högre makt. Dock verkar det som om stolarna främst ska syfta på kubbstolar, eftersom övrigt material visar stark anknytning till Oden, till exempel ormar och valkyrior, medan det inte finns mycket som antyder en kristen tro, förutom kors, och sköldhängen i kombination med kors, om Trotzigs resonemang följs.
För att sammanfatta, hängena kan tolkas som amuletter, där de skulle skydda bäraren samt att bäraren verkade främst stå under Odens skydd, i vissa fall möjligen Jesus skydd. I kommande diskussion kommer därför utgångspunkten vara att hängena är amuletter och har skyddande krafter.
24
8.2. Agency
Halsbandens unika sammansättning kan ha haft en betydande roll för vad halsbanden hade för funktion. Med agency sätts halsbandet i ett aktivt fokus, vilket gör halsbandet levande. En viktig aspekt att komma ihåg med agency är att ett föremål eller en individ kan ha flera former av agency, eftersom tolkningar är bundna till olika kontexter. Att ett föremål kan ha flera agency kan skapa fler och fylligare tolkningar om ett föremål eller en individ, eftersom flera aspekter undersökts. Värdet av alla tre halsband är bevisligen högt, det är hängen av dyrbara importvaror såsom silver, samt pärlor som även de var importerade från andra länder. Däremot kan varje halsband ha haft olika betydelse, eftersom varje halsband är av en unik komposition. Alla tre halsbanden har hängen i form av stolar, något som kan kopplas till völvor och guden Oden, eller en koppling till kristendom. Indikatorer på Oden och ett högt ekonomiskt värde gör att halsbanden måste ha setts med en slags vördnad, och att det skulle synas med dyrbara objekt att bäraren var speciell.
Till exempel halsbandet i Bj. 968 bestod av ett kubbstolshänge, valkyriahänge, hängkors, sköldkors och ett hänge av brons. Utifrån diskussionen om amuletter tyder detta halsband på att bäraren burit halsbandet som en symbol för skydd, det agency som halsbandet har är därmed ett skyddande objekt, som aktivt ska avfärda mot ondska utifrån. Halsbandet i Bj. 844 innehåller element av samma slags skydd, eftersom det hade ett dekorelement format som en stol, samt hängen i form av en orm, sköld, två silverbeslag, ett runt hänge samt ett dirhem mynt som var omgjort till ett hänge. Skydd är en funktion, men en kombination av övernaturlighet och dyrbara föremål som var svåra att få tag på verkar finnas, då det finns ett utländskt mynt på. Halsbandet i Bj. 632 hade endast två kategorier av hängen, kubbstol och en orm, men även ett dirhemmynt, däremot en signifikant större mängd pärlor än övriga gravar, samt mer övriga silverhängen.
Agency i halsbandet i denna grav kan indikera på att halsbanden hade en ekonomisk kraft, men även att den som bar halsbandet var rik, samt att kvinnan ville ha skydd från Oden.
I Bj. 968 och Bj. 844 fanns även vikter, vilket även det indikerar ekonomisk verksamhet, där vikterna kan indikera på ett betalsystem som importerades från arabvärlden. I och med att det finns dirhemmynt i flera av gravarna som berörts, Bj. 844, Bj. 632 samt Bj. 845 finns en tanke om att dessa mynt kommit till kvinnornas ägo genom ekonomisk verksamhet. Jag menar däremot att en annan tanke som går att föra om mynten är att de likt korsen ska indikera på en annan religion, och att individen ville vara i besittning efter den magiska kraften som finns i föremålet. Däremot är mynt ekonomiskt värdefulla objekt, och kan lika gärna indikera på att ägaren till myntet vill skryta om ekonomisk rikedom, i och med att det gick att bära betalningsmedel som smycken. Bj. 632 saknar vikter, däremot finns tillhörande halsbandet ett dirhem mynt och cirka 58 pärlor, vilket gör att ett ekonomiskt värde finns likaså. De tre halsbanden har även därmed liknande agency när det gäller ekonomiskt värde, och kan möjligen tolkas som smycken som skulle visa hur mycket ekonomiskt värde en hade, och hur nära en stod till gudarna. Å ena sidan fanns det förmodligen fler kvinnor som hade råd att köpa och äga sådana här halsband och smycken, men det borde i sådana fall finnas mer av detta föremål.
Därför blir det tydligt att det agency som halsbanden avger är en slags ekonomisk och religiös exklusivitet.
För att sammanfatta, halsbanden är lika varandra i koncept, ett pärlband med silverhängen, vilket gör att de kan tolkas som om kvinnorna som tilldelades halsbanden hade liknande roller i samhället. Agency kan därmed visa på att alla tre halsbanden ska spegla både ekonomiskt och religiöst värde, och på det viset förväntas även väcka respekt från människor runt omkring.
Kvinnorna som bar halsbanden kan mycket möjligen ha klivit in i en annan roll när de burit halsbanden, och kanske rentutav speglat en annan personlighet än vad de gjort annars.
Kvinnorna ansågs förmodligen som viktiga personer utifrån halsbanden, ifall kvinnorna bar dem runt halsen var de objekt som syntes och ingav därmed respekt. Däremot vet vi inte om kvinnorna bar halsbanden i det verkliga livet, eller om de var menade som gravgåvor. I verkliga livet hade halsbandet ett agency av att väcka respekt och vördnad av medmänniskor, medan en gravgåva inger respekt till den döde. Påståendet skapar två skilda agency för ett och samma
föremål. Dock blir en gravgåva ett slags representativt föremål för att spegla individens liv, vilket kan göra att halsbanden ändå speglar samma agency, däremot att ett föremål har flera funktioner i olika sammanhang.
8.3. Halsband, völvor och magi
Gravarna med halsbanden påvisar likheter med völvegravarna gällande gravmaterial, däremot är den största skillnaden stavarna i sig. Därför ägnas en del av diskussionen åt att lyfta stavarna som aktiva föremål jämsides halsbanden, eftersom stavarna tolkats vara religiösa objekt.
Stavarna, gjorda av järn, menas representera de stavar völvorna bar med sig när de sejdade.
Gustin väckte kritik mot Prices idé om att dessa stavar är völvestavar, genom att föra ett motargument om att stavarna var måttstavar, eftersom måttstavar från medeltiden var av metall och en traditionell stav för sejdning gjordes av trä. Argumentet kan styrkas av det i völvegravarna finns vikter, som kan tyda på ekonomisk verksamhet. Däremot finns det tydliga tecken på att dessa stavar tjänat som völvestavar, eftersom stavarna har en bronsknopp på toppen, vilket inte måttstavar hade. Dessutom påminner Price om att stavarna är ovanliga fynd i Birka, vilket gör att de måste tolkas på djupare plan. Jag anser att stavarna kan ha tjänat flera syften än ett, och att stavarna kanske användes både till sejd och till ekonomisk verksamhet.
Price poäng att måttstavar tolkas som vardagliga objekt, och denna kategori av föremål är mer förekommande i gravar. Eftersom stavarna är ovanliga fynd i Birka kan de inte ha varit vanliga handelsobjekt, utan snarare föremål som syftade till större vikt och mening.
Likheter finns mellan halsbanden och stavarna, främst deras symboliska koppling till guden Oden. Kubbstolarna på halsbanden är en indirekt symbol för de stolar völvorna satt och sejdade på, eller på Odens tron, vilket gör att halsbandens koppling till völvor blir stark. Däremot finns det en annan argumentationspunkt, att stolen lika gärna kan kopplas samman till Jesu tron.
Stolarna anser jag dock vara symboler som ska syfta till völvor och eller Oden, eftersom en tydligare kristen symbolik är kors. Korsen är en självklar symbol för kristendom, och det finns även argument för att sköldarna kan ha speglat försvarandet av kristendom. Kopplingen till kristendom anser jag, i likhet med Prices spår, att de symboler som kan tolkas som kristna användes av vikingatida människor för att dra nytta av den magiska kraft som ansågs existera i föremålet. Jag väljer denna ståndpunkt eftersom att bara för att det finns föremål i gravarna som skulle kunnat vara kristna, behöver inte det betyda att individen var kristen. Sköldhängena kunde dessutom lika gärna syfta på sköldar som användes i strid, föremål som skulle avvärja attacker mot en själv. Däremot kan kvinnorna haft en öppen inställning mot kristendom, men vore de strikt kristna hade de förmodligen inte haft föremål som indikerar på ormar, då ormar inom kristendom är en symbol för ondska.
Eftersom kvinnorna med halsbanden inte hade stavar med sig i graven, tolkar jag dem inte som völvor. Völvornas främsta medel vid sejdningen var just stavarna, och eftersom det finns bevis från tre gravar från Birka att kvinnor begravts med dem, vore det orimligt att kvinnorna med halsbanden vore völvor som inte begravts med sina stavar. Å andra sidan har de tre kvinnorna istället begravts med halsbanden, som kan tolkas som ett direkt skydd under Oden.
Halsbanden har oavsett ett klart religiöst syfte, men de är inte föremål som tillhört völvor, utan snarare kvinnor av annan religiös uppgift. Eftersom amuletterna verkar skyddande och under Oden, kunde möjligen kvinnorna haft uppgifter där de skulle ha hjälpt andra människor att hamna under Odens skydd likaså, eller att kvinnorna själva skulle skydda. Med skydda menas inte krigare, utan snarare en figur som skulle verka skyddande.
8.4. Avslutande sammanfattande diskussion
Först och främst, en hypotetiskt deduktiv metod upprättades för att besvara frågan huruvida halsbanden var religiösa föremål, och kvinnorna religiösa agenter. Likheter fanns mellan gravarna, där gravmaterial såsom knivar, ämbar och vikter var likt trots att völvegravarna
