På egna ben eller med grannarnas hjälp En kvalitativ undersökning om framställningen av Sveriges civilförsvar 1947-1962

UMEÅ UNIVERSITET

Institutionen för idé- och samhällsstudier

På egna ben eller med

grannarnas hjälp

En kvalitativ undersökning om framställningen av

Sveriges civilförsvar 1947-1962

Kandidatuppsats, 15 hp Historia C

VT 2021

Sebastian Svahn

Innehållsförteckning

1. Inledning 1

1.1. Problemformulering 1

1.2. Syfte & Frågeställningar 2

2. Forskningsläge 3

2.1. Tidigare forskning om civilförsvarets syfte 3

2.2. Tidigare forskning om Sveriges neutralitetspolitik 5

3. Metod 8

3.1. Kvalitativ textanalys och hermeneutik 8

3.2. Widéns dimensioner inom textanalys 9

3.2.1. Författardimensionen 9

3.2.2. Kontextdimensionen 10

3.2.1. Innehållsdimensionen 10

3.3. Material och källkritiska reflektioner 11

4. Teori 13

4.1. Sveriges relation till Nato 13

4.2. Neutralitetspolitiken som en del av svensk identitet 14

5. Undersökning 16

5.1. Kontaktvägar mellan de skandinaviska civilförsvaren 16 5.1.1. Formella kontakter mellan skandinaviska civilförsvar i utlandet 16 5.1.2. Formella kontakter mellan skandinaviska civilförsvar inom Sverige 18 5.1.3. Informella kontakter mellan skandinaviska civilförsvar 21 5.2. Utbytet mellan de skandinaviska civilförsvaren 22 5.2.1. Utländska bidrag till tidskriftens redaktion 22 5.2.2. Tidskriftens jämförelse av skandinaviska civilförsvar 24 5.2.3. Tidskriftens argumentation för att stärka det egna civilförsvaret 26 5.2.4. Tidskriftens syn på gemensam civilförsvarsorganisation 28 5.2.5. Övrig internationell civilförsvarsupplysning 29

5.3. Neutralitetspolitikens närvaro i tidskriften 30

5.4. Avslutande diskussion 35

6. Sammanfattning 40

7. Källförteckning 41

1. Inledning

1.1. Problemformulering

Före andra världskriget var tanken om neutralitet och alliansfrihet den nordiska utgångspunkten. Efter en växande polarisering mellan väst och öst bildas försvarsalliansen Nato med danskt och norskt medlemskap. Wilhelm Agrell fastställer i sin avhandling att Sverige istället fortsätter en försvarsdoktrin baserad på alliansfrihet: Sverige ska kunna stå på egna ben med ett starkt nationellt småstatssförsvar.¹

Sveriges neutralitetspolitik under kalla kriget hade ett starkt stöd i den svenska folkopinionen och över partigränserna i riksdagen, men den var även kontroversiell. Ulf Bjereld, Alf W. Johansson och Karl Molin påvisar att neutralitetspolitiken skapade debatt kring Sveriges förhållande till västlig demokrati men även gällande hur säkerhetspolitiskt hållbar neutraliteten var.² Dessa forskare anser att man kan kritiskt diskutera hur Sverige förhöll sig till neutralitet i praktiken då man redan i fredstid hade en utförlig samverkan med västblockets försvarsmakter. Denna samverkan hölls dold från både folklig insyn och debatt, officiellt gick svensk utrikespolitik tydligt enligt en alliansfri linje.³

Enligt neutralitetspolitikkommissionens utlåtande 1994 innebar samverkan i fred inte att neutralitetspolitik inte gällde. Detta då begreppet neutralitet enbart syftar till aktioner i krig - men som Bjereld et al. framhåller var den begreppsdefinitionen ofta otydlig från regeringens sida. Sida vid sida med neutralitetspolitik förekom begreppen alliansfrihet och starkt försvar vilket förståeligt nog har lett till förvirring gällande i vilka avseenden Sverige skulle rustas för att klara sig självt och när hjälp från utlandet var att förväntas.⁴I praktiken utgick den svenska tillvaron under kalla kriget från att eventuella hot skulle komma österifrån.⁵Det ger en rimlig förklaring till att samarbete och förberedelser i fredstid skulle ske med västblocket och de skandinaviska grannländerna. Det ger även upphov till frågor kring hur detta samarbete framställdes inför allmänheten. Dessa frågor är fokus för denna undersökning.

Av särskilt intresse för denna undersökning är eventuellt skandinaviskt civilförsvarssamarbete. Civilförsvaret var den del av det svenska totalförsvaret som organiserades som en konsekvens av andra världskrigets krigsaktioner mot civilbefolkning.

Civilförsvaret skulle utarbeta planer för evakuering, skyddsutrymmem, lagerhållning av

5Sverker Oredsson, Svensk oro: offentlig fruktan i Sverige under 1900-talets senare hälft (Lund:

Nordic Academic Press, 2003), 359-360.

4Bjereld, Johansson och Molin, Sveriges säkerhet och världens fred, 24.

3Bjereld, Johansson och Molin, Sveriges säkerhet och världens fred, 22.

2Ulf Bjereld, Alf W. Johansson och Karl Molin, Sveriges säkerhet och världens fred: svensk utrikespolitik under kalla kriget (Stockholm: Santérus, 2008), 21.

1Wilhelm Agrell, Alliansfrihet och atombomber (Stockholm: Liber Förlag, 1985), 278-279.

förnödenheter och stödinsatser för räddningstjänster som skulle stärka Sveriges försvarsförmåga. Den tidiga civilförsvarsorganisationen var centralt styrd men dess manskap bestod i hög utsträckning av frivilliga.⁶ Utifrån en internationell jämförelse utvecklades Sverige även till att bli ett land i framkant gällande civilförsvarssatsningar, exempelvis 1982-83 var Sveriges civilförsvarsbudget nästan tio gånger större i dollar per capita jämfört med USA:s eller Frankrikes civilförsvar.⁷

Då det svenska civilförsvaret grundades på frivilliga insatser och tillsköts stora resurser önskar min undersökning granska hur man i civilförsvarsfrågor beaktade den svenska neutralitetspolitiken, exempelvis lämpligheten att samarbeta med grannländerna. Under kalla kriget publicerades rikligt med information gällande skyddsfrågor som riktade sig till allmänheten - oavsett om dessa medborgare var en formell del av försvarsmakten eller ej.⁸ Därmed blir det av intresse att undersöka om denna informationsström även diskuterade det svenska civilförsvaret utifrån internationellt samarbete. Undersökningens användning av dåtida tidskriftsartiklar författade av högt uppsatta militära, polisiära och politiska ämbetsmän kan avslöja vilken uppfattning allmänheten delgavs om det svenska civilförsvarets förutsättningar. Denna kvalitativa textanalys ämnar synliggöra om högt placerade ämbetsmän förde en öppen diskussion om Sveriges neutralitet och alliansfrihet då de gavs tillgång till en plattform som inte officiellt var kopplad till statsmakten men som ändå hade syftet att informera svensk allmänhet och uppmuntra frivilliga insatser i civilförsvaret.

1.2. Syfte & Frågeställningar

Syftet med undersökningen är att granska samarbetet mellan det alliansfria Sveriges civilförsvar och NATO-medlemmarna Danmarks och Norges civilförsvar under kalla krigets första år. Undersökningen använder en dåtida tidskrift för att studera hur samarbetet framställdes gentemot allmänheten. Undersökningen ska besvara:

1. Hur synliggörs samarbetet mellan svenskt, danskt och norskt civilförsvar 1947-62 i Tidskrift för Sveriges Civilförsvar?

2. Hur diskuterade offentliga personer i Tidskrift för Sveriges Civilförsvar ett skandinaviskt civilförsvarssamarbete utifrån den officiella neutralitetspolitiken?

8Cronqvist, ‘’Det befästa folkhemmet’’, 175.

7Marie Cronqvist, ‘’Det befästa folkhemmet: Kallt krig och varm välfärd i svensk civilförsvarskultur’’ i Fred i realpolitikens skugga, red. Magnus Jereck (Lund: Studentlitteratur, 2009), 172-173.

6Beng Gustafsson och Nils Gyldén, ‘’Den första tidens hot och åtgärder’’ i I Skuggan av kriget:

Svenskt civilförsvar 1937-1996, red. Vilhelm Sjölin (Stockholm: Instant Book, 2014), 9-11.

2. Forskningsläge

Tidigare forskning om det svenska civilförsvaret under kalla kriget har berört dess utveckling utifrån vapenteknologiska förändringar. Svenskt civilförsvar har även studerats utifrån dess betydelse för svensk identitet och föreställningsvärld i det kalla krigets kontext. Detta kapitel lyfter fram några studier från dessa forskningsområden för att i denna undersökning ge en ökad förståelse av civilförsvarets karaktär i Sverige. Kapitlet behandlar även forskning om Sveriges neutralitetspolitik för att kunna kontextualisera vad ett skandinaviskt civilförsvarssamarbete innebar i sin samtid.

2.1. Tidigare forskning om civilförsvarets syfte

Sveriges försvarsdoktriner under kalla kriget kan enligt Wilhelm Agrell kopplas samman med förändringar av kärnvapnens betydelse under kalla kriget. Under krigets första år finns inget fokus på kärnvapen - men detta ändras under 1950-talet då atomtekniken gör framsteg och spänningarna mellan väst och öst ökar. Agrell menar att kärnvapnens närvaro i försvarsdoktrinen är som störst 1954-1957 då Sverige har ett kärnvapensprogram. I samma syfte kommer hela totalförsvaret, inklusive civilförsvaret, ha en utgångspunkt i att eventuellt krig innebär att atombomber används både på slagfält och mot det civila samhället. Efter 1957 kommer kärnvapnens fokus inom försvarsdoktrinen återigen minska.⁹

Då denna undersökning berör civilförsvarets internationella samarbeten som beskrivet i Sveriges Civilförsvar under 1947-1962 kan källmaterialet användas för att synliggöra en sådan doktrinförändring i mitten av 1950-talet. En hotbild av kärnvapenskrig som drabbar civilsamhället kunde motivera ett utökat internationellt samarbete för civilförsvaret.

Marie Cronqvist, forskare i kalla krigets föreställningsvärld, har identifierat att Sverige anammar en särskild civilförsvarskultur. Enligt Cronqvist var hotet om ett tredje världskrig en framträdande del av kalla krigets kultur och under 1950-talet blir kärnvapenskrig ett realistiskt framtidsscenario. Cronqvists civilförsvarskultur innebar att människor även till vardags skulle förbereda sig inför kriget. Hon använder begreppet ‘’vardagens militarisering (the militarization of everyday life)’’ av den amerikanska historikern Laura McEnaney för att analysera hur militära perspektiv blir en del av det civila samhället: alla medborgare ska vara insatta i situationen och medvetna om sin egen roll.¹⁰

Cronqvist menar att denna vardagens militarisering sker i Sverige p.g.a landets struktur av folkfostran och folkbildning. Civilförsvarets syfte var att moraliskt fostra

10Cronqvist, ‘’Det befästa folkhemmet’’, 171-172.

9Agrell, Alliansfrihet och atombomber, 283-284.

befolkningen för att neutralisera och normalisera den överhängande krigsfaran. Detta gjordes genom att i publikationer som ‘’Om kriget kommer’’ projicera ner krigsproblem till en lokal och konkret nivå där den enskilde medborgaren kunde uppleva kontroll. De konkreta åtgärderna av elransoneringar, skyddsrumsbyggen och utrymningsövningar kombinerades med omfattande civilförsvarsupplysning. Syftet var att skapa en bild av Sverige som ett litet men neutralt och ståndaktigt folk.¹¹

Denna studie undersöker om civilförsvarsupplysningen även beaktade de skandinaviska grannländerna. Cronqvist tydliggör att det fanns en utbredd upplysningskampanj om civilförsvarets syfte i Sverige för att stärka medborgarnas upplevelse av trygghet. Cronqvist nämnde att målbilden var att skapa en ‘’lokal och konkret’’ uppfattning om vad som sker om krig utbryter. Därmed bör det finnas incitament för den undersökta tidskriften att inkludera erfarenheter och åtgärdsplaner från grannländernas civilförsvar för att stärka argumentationen att svenskt civilförsvar är väl förberett. Min undersökning granskar vilken typ av samarbete som synliggörs i en dåtida tidskrift, exempelvis kunde ett incitament till skandinaviskt samarbete beakta hur vissa svenska medborgares ‘’lokala’’ civilförsvarsroll påverkas av närheten till Själland.

Cronqvist framhåller även att den ursprungliga forskningen om kalla krigets civilförsvar främst berört de militärä beredskapsplaner och en analys av hur nya vapenslag förändrar civilförsvarets organisation. Det är efter kalla kriget som ett fokusskifte sker till

‘’historia underifrån’’ där man beaktar upplevelserna av de stora befolkningslagren.¹²

En sådan analys av den svenska vardagen under kalla kriget är gjord av Mattias Vesterlund i hans masteruppsats ‘’Det gäller dig och din familj!’’. Vesterlund använde samma källmaterial, Tidskrift för Sveriges Civilförsvar, som min undersökning för att ta reda på hur

‘’vardagslivets militarisering’’ synliggjordes i civilförsvarsupplysning. Vesterlund fann att tidskriften hade ett tydligt mål att få människor att agera och tänka på ett visst sätt, främst genom att frivilligt engagera sig i civilförsvarsverksamhet.¹³Tidskriften utgavs i en samtid där hot om kärnvapenskrig och undergångsscenarior var en del av civilförsvarets världsbild, men det var inte den dominerande framställningen i tidskriften. Istället förmedlade artiklarna ett trygghetsbudskap om ett modernt samhälle som oavsett situation tog hand om sina medborgare genom en kollektiv folkhemsanda där alla gjorde sin del.¹⁴

14Vesterlund, ‘’Det gäller dig och din familj!’’, 62.

13Mattias Vesterlund, ‘’Det gäller dig och din familj!: svenkt civilförsvar och vardagslivets militarisering under kalla kriget 1945-1975’’ (Masteruppsats, Uppsala Universitet, 2018), 60.

12Cronqvist, ‘’Det befästa folkhemmet’’, 172.

11Cronqvist, ‘’Det befästa folkhemmet’’, 193-194.

Vesterlunds uppsats har anknytning till denna undersökning då samma källmaterial används. Båda undersökningar är även intresserade av vilken världsbild läsarna delgavs genom Tidskrift för Sveriges Civilförsvar men de skiljer sig åt gällande fokus. Vesterlunds analys berör hur medborgargrupper kunde uppleva civilförsvarets syfte och om Sverige kan betraktas som ett militariserat samhälle under kalla kriget. Min undersökning berör istället vilken relation som framställs mellan de skandinaviska civilförsvaren. Vesterlunds slutsatser att tidskriften har ett budskap av trygghet kan användas för att analysera hur eventuella behov av skandinaviskt civilförsvarssamarbete diskuteras.

2.2. Tidigare forskning om Sveriges neutralitetspolitik

Efter andra världskriget hölls tre konferenser mellan Sverige, Norge och Danmark där man diskuterade Skandinaviens försvar i händelse av konflikt mellan väst och öst. Enligt Wilhelm Agrell önskade Norge att Skandinavien skulle ansluta sig formellt till västblocket medan Sverige förespråkade en strikt nordisk neutralitet - alltså en förlängning av den svenska neutralitetspolitiken. Enligt Agrell fanns det redan från början få förutsättningar till ett gemensamt skandinaviskt försvar. Inom Sverige fanns det inrikespolitiska vinster att göra på en uttalad neutralitetspolitik - att samla regering och opposition till en gemensam politisk linje. Norge upplevde istället att deras säkerhetspolitiska intressen fanns i en västblocksallians och det nordiska samarbetet rann officiellt ut i sanden då även Danmark sällade sig till denna linje och båda länderna bjuds in till det nybildade Nato 1949.¹⁵

Denna undersökning berör en tidskrift publicerad i Sverige men i tidskriften förekommer rikliga bidrag från både norskar och danskar. Dessa personer är ofta högt uppsatta tjänstemän inom sina respektive länders civilförsvarsapparater. Agrells slutsatser av de skandinaviska ländernas olikartade syn på en västblocksallians kan förklara eventuella skillnader i artikelförfattares syn på vikten av skandinaviskt samarbete utifrån deras nationella ursprung.

Förekomsten av efterkrigstidens skandinaviska konferenser vittnar om att en uttalad neutralitetspolitik inte var en självklarhet. Enligt Bo Stråth kan man under 1900-talet ändå observera vad han kallar ‘’den svenska neutralitetsmyten’’. Stråth använder begreppet för att beskriva hur många svenskar hade en förståelse av att det var självklart att Sverige skulle förbli neutralt av historiska skäl. Förståelsen grundade sig på en uppfattning att den svenska tillvaron utgått från neutralitetsideal redan från 1800-talet och att detta var hyllningsvärt.

15Wilhelm Agrell, Fred och fruktan: Sveriges säkerhetspolitiska historia 1918-2000 (Lund: Historiska Media, 2000), 106-108.

Stråth framhåller dock att denna självförståelse är en följd av den tidiga efterkrigsperioden.

Det är efter det andra världskriget som neutralitet omkonstruerats till att betyda principfast och fredsälskande för att skapa mening åt varför Sverige höll sig neutrala medan grannländerna drabbades av krig. Syftet var att stärka den svenska självbilden under kalla krigets början. Sveriges neutralitet skulle idoliseras på samma sätt som andra länder idoliserade inhemska rörelser som gjorde motstånd mot ockupationsstyrkor.¹⁶

Stråths analys av den svenska neutraliteten som en efterhandskonstruktion blir viktigt då denna undersökning berör källmaterial publicerat 1947-1962. Stråth beskriver ‘’den svenska neutralitetsmyten’’ som en medveten konstruktion, en förståelse av det förflutna som aktivt uppmuntrades, och att detta sker främst i de tidiga efterkrigsåren. Undersökningen av tidskriften kan belysa om civilförsvarsupplysningen även användes för att befästa uppfattningen att Sverige redan under lång tid förhållit sig till neutralitet av principfasta orsaker.

Även Ulf Bjereld, Alf W. Johansson & Karl Molin betonar i sitt gemensamma verk Sveriges säkerhet och världens fred att den svenska alliansfriheten och neutralitetspolitiken blir en förankrad princip i svensk politik efter andra världskrigets slut. Samtidigt som Sverige anammar neutralitetspolitiken bildas ett allt starkare beroende av internationell samverkan.

Bjereld et al. lyfter särskilt att man är beroende av amerikanska vapenleveranser och att svensk statsmakt ser USA som en samarbetspartner om Sverige anfalls. Enligt Bjereld et al.

försökte Sverige balansera detta beroende genom stora satsningar på det egna försvaret, inklusive ett civilförsvar oberoende av utländska samarbetspartners.¹⁷

Bjereld et al. fastslår att den svenska neutralitetspolitiken under fredstid inkluderade ett aktivt samarbete med Nato. Detta var ingen motsägelse utifrån hur neutraliteten var utformad, däremot var det ett förhållande som i hög grad hemlighölls från allmänheten.

Sovjetunionens ledning kände till samarbetet men deras allmänna befolkning gjorde det inte.

Om Sverige-Nato samarbetet offentliggjordes eller genomfördes med större transparens hade det enligt Bjereld et al. tvingat Sovjetunionen att agera av politiska skäl. Det blev i Sveriges intresse att hålla samarbetet hemligt men även att uppvisa en inrikespolitisk enighet över partigränser gällande neutralitetspolitiken.¹⁸

Forskningen från Bjereld et al. påvisar att Sveriges politiska och militära ledarskap tvingades beakta Sveriges beroende till omvärlden. Samtidigt fanns en tydlig ambition att

18Bjereld, Johansson och Molin, Sveriges säkerhet och världens fred, 31-33.

17Bjereld, Johansson och Molin, Sveriges säkerhet och världens fred, 27-28.

16Bo Stråth, ‘’Neutralitet som självförståelse’’ i Den svenska framgångssagan? red. Kurt Almqvist &

Kay Glans (Stockholm: Fischer & Co, 2001), 165, 172.

Sverige skulle klara sig självt i så stor utsträckning som möjligt. Källmaterialet i denna undersökning kan granska hur tidskriftens författare förhåller sig till dessa förutsättningar och mål. Genom min första frågeställning gällande synliggörande av samarbete mellan de skandinaviska civilförsvaren studeras därmed kontrasten mellan det svenska ledarskapets hänsyn av beroende till omvärlden och en önskan att framställa Sverige som oberoende.

Därmed bör undersökningens slutsatser gällande min andra frågeställning beakta att tidskriften vänder sig till allmänheten och att Bjereld et al. betonar att det fanns starka incitament för Sveriges högt uppsatta personer att enhälligt sluta upp bakom en tydlig neutralitetslinje.

3. Metod

3.1. Kvalitativ textanalys och hermeneutik

Denna undersökning utgick från det Pär Widén, forskare vid Malmö Universitets lärarutbildning, klassifierat som kvalitativ textanalys. Det innebar att källmaterialet i form av tidskriftstexter betraktades som ett möte mellan den ursprungliga författaren och läsaren.

Metodens värde för en samhälls- och humanvetenskaplig studie som denna var att djupgående textanalys med sina innebörder kan avslöja övergripande samhälleliga strukturer från sin samtid. Textanalysens styrka är enligt Widén dess förmåga att anpassa sig till många undersökningsområden, men att det blir avgörande att göra tydliga avgränsningar gällande både urval och tolkning av texters innebörd.¹⁹

En kvalitativ textanalys grundar sig i hermeneutik: en vetenskapsfilosofi där tolkningen är central. Hermeneutiken är ett vidsträckt område med olika riktningar inom sig, ex. objektiverande eller aletisk hermeneutik.²⁰ Den ‘’klassiska’’ eller objektiverande hermeneutiken innebär att forskaren befinner sig i en s.k. hermeneutisk cirkel där hen tolkar en del för att stärka sin förståelse av helheten. En utökad helhetsförståelse stärker möjligheten att tolka enskilda delar och på det viset fortsätter cirkeln.²¹

Min undersöknings hermeneutiska utgångspunkt var att utgå från källmaterialet då mina frågeställningar formulerades. Ingrid Westlund, docent i pedagogik, beskriver detta som

‘’att registrera som en del av tolkningsakten.’’ Om ett källmaterial tidigt avslöjar något om sitt centrala innehåll bör forskaren beakta detta i sitt undersökningsfokus. För mig innebar det att jag hade ett huvudtema att utforska, skandinaviskt civilförsvarssamarbete under kalla kriget, men att mina frågeställningar formulerades efter att jag granskat vilken potential källmaterialet hade.²²

Enligt Westlund innebär hermeneutik att man är medveten om sin egen förförståelse av undersökningsområdet. Även om hermeneutik använder empiri är det forskarens tolkningar som är avgörande för arbetet. Ett historiskt källmaterial som är från Sverige och enbart 70 år gammalt medförde inte ett särskilt långt ‘’kulturellt avstånd’’ som kan försvåra tolkningar.²³ Den främsta utmaningen var min egen erfarenhet av civilförsvar och

23Westlund, ‘’Hermeneutik’’, 81-83.

22Ingrid Westlund, ‘’Hermeneutik’’ i Handbok i kvalitativ analys, red. Andreas Fejes och Robert Thornberg (Stockholm: Liber, 2019, 3:e uppl.) 79-80.

21Alvesson och Sköldberg, Tolkning och reflektion, 134-135.

20Mats Alvesson och Kaj Sköldberg, Tolkning och reflektion: Vetenskapsfiolosofi och kvalitativ metod (Lund: Studentlitteratur, 2017, 3:e uppl.), 133.

19Pär Widén, ‘’Kvalitativ textanalys’’ i Handbok i kvalitativ analys, red. Andreas Fejes och Robert Thornberg (Stockholm: Liber, 2019, 3:e uppl.), 193-194.

neutralitetspolitik som etablerade begrepp, medan källmaterialets författare istället befinner sig mitt i den etableringsprocessen. För att hindra att eventuella personliga förförståelser undergrävde mina tolkningars slutsatser har undersökningsdelen skrivits med en källnära metod. Westlund framhåller att man inom tolkande undersökningar behöver övertyga läsaren om sina slutsatser då slutsatserna kan vara subjektiva.²⁴Därmed valde jag att använda rikligt med citat från tidskriftens artiklar för att förmedla hur jag nått mina tolkande slutsatser.

3.2. Widéns dimensioner inom textanalys

Widén framhåller att kvalitativ textanalys kan betrakta tre olika dimensioner. Den första dimensionen, härifrån ‘’författardimensionen’’ fokuserar på textförfattaren eller redaktören.

Forskarens mål är att tolka vilken avsikt författaren hade bakom att producera sin text. Den andra dimensionen, härifrån ‘’innehållsdimensionen’’, fokuserar på vilka innebörder texten medför gällande form och innehåll. Den tredje dimensionen, härifrån ‘’kontextdimensionen’’, fokuserar på hur texten speglar och påverkas av det omgivande samhället.²⁵

Denna undersökning förhöll sig främst till författardimensionen och kontextdimensionen. Syftet med studien var att granska hur källmaterialet, bestående av en allmänn tidskrift, synliggjorde eventuella attityder till ett internationellt samarbete gällande skandinaviskt civilförsvar under kalla krigets första år. Dessa attityder i sin tur analyserades utifrån kontexten att Sverige officiellt anammade en neutralitetspolitik gentemot kalla krigets försvarsallianser.

3.2.1. Författardimensionen

Undersökningen använde författardimensionen för att avgöra om skribenterna i tidskriften genom sina textbidrag avslöjar sina uppfattningar om skandinaviskt civilförsvarssamarbete.

Enligt Widén kan analysmetoden både granska vilken inställning en grupp som helhet har, ex.

en yrkeskår, men även vilken inställning en individ har.²⁶ Jag valde att närma mig källmaterialet utifrån ett grupperspektiv. Tidskriften krediterar enskilda författare till sina artiklar men jag gjorde tidigt bedömningen att upplagorna bör ses som en gemensam ansträngning från en grupp individer som var engagerade i civilförsvarsfrågan. Denna grupp bestod givetvis av tidskriftens redaktion men i stor utsträckning har artiklar med internationell karaktär författats av utomstående personer, ex. högt uppsatta militärer, men även officiella

26Widén, ‘’Kvalitativ textanalys’’, 196.

25Widén, ‘’Kvalitativ textanalys’’, 195.

24Westlund, ‘’Hermeneutik’’, 87-88.

civilförsvarspersoner i Danmark och Norge. Min undersökning har tydliggjort vilka enskilda författare som diskuterade skandinaviskt civilförsvar och neutralitetspolitik i syfte att ge en nyanserad och källkritiskt hållbar bild. Mitt fokus var dock att beakta tidskriften som representativ för den inställning som gruppen ‘’högt uppsatta och engagerade personer i civilförsvarsfrågan’’ uttryckte inför den svenska allmänhet som var tidskriftens läsare.

3.2.2. Kontextdimensionen

Då min analys beaktade att tidskriften är framtagen för de som önskade en prenumeration i civilförsvarsfrågor använde jag även Widéns kontextdimension. Textförfattarna består av högt uppsatta personer, ofta med tunga politiska och militära uppdrag, och var därmed djupt insatta i Sveriges försvarsorganisation. I undersökningens tidsperiod hade Sverige en officiell neutralitetspolitik, men efter kalla kriget har det blivit allt tydligare att Sverige inofficiellt betraktades som en del av västblocket i den grad att det svenska försvaret anpassades enligt Natos kapacitet att ingripa. Widéns kontextdimension fokuserar på hur texten kan avslöja dominerande idéer, värderingar och samhällsnormer från sin samtid. Min analys beaktade därför att textförfattarna befann sig i en balansgång mellan att informera allmänheten och att förhålla sig till neutralitetspolitiken. Exempelvis fann jag det troligt att skandinaviska civilförsvarschefer kunde ha intresse av samarbete och informationsutbyte mellan sina myndigheter men att detta intresse behövde balanseras mot det svenska samhällets neutralitetsnorm.²⁷

3.2.3. Innehållsdimensionen

Widéns innehållsdimension betonar att diskursen inom en text kan ge en utökad förståelse för ideologiska innebörder. Denna dimension var inte fokus för mina frågeställningar. Det ledde dock till att jag i mitt teoriramverk inkluderade Agius analys av att svensk neutralitetspolitik är formad av socialdemokratiska normer.²⁸Därmed använde jag innehållsdimensionen för att se om en socialdemokratisk prägel på neutralitetsbegreppet över tid synliggjordes i källmaterialet.²⁹

29Widén, ‘’Kvalitativ textanalys’’, 196.

28Christine Agius, The social construction of Swedish neutrality: Challenges to Swedish identity and sovereignty, (Manchester: Manchester University Press, 2006), 90.

27Widén, ‘’Kvalitativ textanalys’’, 196-197.

3.3. Material och källkritiska reflektioner

Denna undersökning använde sig av tidningen Tidskrift för Sveriges Civilförsvar, härifrån TSCF, för att granska diskussioner kring ett skandinaviskt civilförsvarssamarbete. Tidskriften publicerades 1945-1962 av den frivilliga organisationen Riksluftskyddsförbundet, senare omdöpt till Sveriges Civilförsvarsförbund.

Civilförsvarsförbundet grundades 1937 för att organisera det svenska luftskyddet med uppgift att skydda och hjälpa civilbefolkningen i händelse av flyganfall. Förbundets medlemmar och styrelse var frivilliga deltagare och föreningen fick tidigt stöd av offentliga personer som landshövdingar då luftskydd var en betydelsefull fråga och man såg ett värde med civila frivilliginsatser. Förbundets främsta uppdrag var att bilda lokala luftskyddsföreningar och att sprida luftskyddskunskap runtom i landet, bland annat med hjälp av TSCF.³⁰

Tidskriften var en prenumerationstidning som utgavs en gång i månaden och berörde samtliga civilförsvarsfrågor. En utgåva kunde variera mellan 15 och 30 sidor, inklusive utrymme före reklam, ibland förekom även dubbelutgåvor. TSCF var en central del i vad Cronqvist identifierar som det tidiga civilförsvarets främsta uppgift: informationsuppdraget.

Enligt Cronqvist fanns en klyfta mellan de breda folklagren och svenska försvarsföreträdare.

Genom att informera allmänheten om hur de skulle agera i händelse av luftanfall skulle begreppen folk och försvar knytas samman.³¹

TSCF var därmed en central del av att organisera det svenska civilförsvaret, men det var inte en statligt sponsrad pamflett i likhet med den välkända ‘’Om kriget kommer’’.

Civilförsvarsförbundet och TSCF hade dock informella band till statsmakten. Föreningens verksamhet utgick från de ekonomiska stöd som regeringen tilldelade frivilligorganisationer.

Föreningens styrelse och tidskriftens redaktion bestod även av många högt uppsatta militärer och poliser som även var flitiga skribenter i tidskriften. Utöver redaktionsmedlemmarna bidrar även andra militära, polisiära och politiska personer med artiklar till tidskriften - inklusive inflytelserika civilförsvarsmän från grannländerna, exempelvis rikspolischef Arthur Dahl från Danmark.

Denna undersökning avgränsade sig till artiklar som antingen berör en diskussion av skandinaviskt civilförsvarssamarbete eller ett synliggörande av de respektive ländernas influenser på varandra. Detta tema är en liten del av tidskriftens karaktär som främst berörde rent inrikespolitiska diskussioner. Återkommande diskussioner som dominerade upplagorna

31Cronqvist, ‘’Det befästa folkhemmet’’, 174.

30‘’Historia’’, Civilförsvarsförbundet, besökt 22 mars, 2021, https://www.civil.se/om-oss/historia/.

var civilförsvarets organisation, civilförsvarets finansiering eller utbildningsverksamhet.

Exempelvis fann min undersökning endast nio artiklar i upplagorna från 1950 som berörde mina frågeställningar - medan dessa upplagor inkluderade totalt 155 artiklar.

Denna undersökning avgränsades även till att enbart omfatta TFSC 1947-1962 då upplagorna 1945-1946 saknades i källarkivet vid Umeå Universitet. Detta påverkade inte undersökningens syfte som var att granska utvecklingen av tidskriftens innehåll under kalla krigets första år och hur man förhöll sig till den svenska neutralitetspolitiken. Den svenska neutralitetspolitiken etablerades efter att diskussionen om en nordisk försvarsunion upphört med Norges och Danmarks Natomedlemskap.³² Det tillgängliga materialet 1947-1949 inkluderades för att fånga upp eventuella skillnader i diskursen före och efter Natos bildande.

För att begränsa uppsatsens totala omfång valde jag 1962 som brytpunkt. 1962 omstruktureras TFSC till att bli en ny tidskrift, Civilt Försvar, med ett utvidgat informationsuppdrag utöver traditionella civilförsvarsteman. Slutsatserna av min undersökning har beaktat att den enbart berört ett axplock av en eventuell diskussion kring försvarssamarbete och neutralitetspolitik.

TFSC hade genom sin redaktion och beroende av statlig finansiering även tydliga tendenser. Tidskriften intar naturligt ett argumenterande budskap att civilförsvar är en angelägenhet för Sverige och bör finansieras utförligt. I tidskriften förekommer även högt uppsatta chefer, både civila och militära, som ger sina synpunkter på civilförsvaret. Enbart sällan förekom krönikörer utan prestigefyllda ämbetsgrader. Detta försvagade inte undersökningens syfte som var att granska hur skandinaviskt civilförsvarssamarbete kunde diskuteras i dåtiden men slutsatserna behövde förbli försiktiga. Tidskriftens redaktion hade givetvis förmågan att lyfta de frågor och argument de ansåg vara givande och utesluta andra tankegångar. Därmed är undersökningen inte nödvändigtvis representativ för dåtidens diskurs om civilförsvarssamarbete eller neutralitetspolitik. Däremot blir undersökningen betydelsefull då denna utvalda diskurs var den som tillgängliggjordes för dåtidens allmänna folklager. Det blev därmed av intresse att granska vad denna centrala frivilligorganisation och högt uppsatta artikelförfattare ansåg värdefullt att informera den svenska befolkningen om.

32Agrell, Fred och fruktan, 108.

4. Teori

4.1. Sveriges relation till Nato

Det första teoretiska ramverk som denna undersökning använder är Andrew Cotteys defintion av Sveriges Nato-relation enligt principen ‘’maximalt samarbete men inte medlemskap.’’ Då Cottey jämförde Sverige, Finland, Österrike, Schweiz och Irland som neutrala länder under kalla kriget fann han att de utvecklade säregna definitioner av vad neutralitet innebar.³³

Utifrån Cotteys identifierade neutralitetslinjer befann sig inte Sverige i samma situation som exempelvis Finland och Österrike där deras geografiska utsatthet skapade ett behov av att försäkra Sovjetunionen om deras neutralitet. Det svenska neutralitetsidealet baserades istället på att man framgångsrikt hållit sig utanför andra världskriget.³⁴ Denna undersökning granskar därför huruvida tidskriftsartiklarna diskuterar Sveriges säkerhetspolitiska situation utifrån geostrategiska eller historiska faktorer.

Cottey identifierade även att högst insatta personerna i Sveriges neutralitetspolitik, framstående militärer och politiker, var medvetna om att i händelse av krig var Sverige beroende av hjälp från utlandet. Trots att tanken om en skandinavisk säkerhetsunion försvann efter 1949 kom Sverige att knyta informella försvarsband till västblocket. I enlighet med Cotteys princip ‘’maximalt samarbete men inte medlemskap’’ var detta en djupgående samordning mellan Sverige och Nato. Bland annat justerade Sverige sina försvarsplaner utifrån Natos förutsättningar att skicka bistånd och svenska flygplatser konstruerades med kapacitet att vara värd för Natos flygvapen. Det svenska Nato-samarbetet hemlighölls från allmänheten och endast toppen av politiska och militära ledare var medvetna om samarbetets djup.³⁵ Källmaterialet för denna undersökning består av tidskriftsartiklar riktade mot allmänheten. De flesta av artiklarna är författade av män i chefspositioner inom civilförsvarsorganisationen, men även högt uppsatta politiker och militärer. Undersökningen granskar därför vilken information och argumentation dessa högt uppsatta personer delger i frågor som rör internationellt civilförsvarssamarbete och neutralitetspolitik.

Kontrasten mellan den officiella alliansfriheten och det faktiska samarbetet mellan Sverige och Nato utgör kärnan i denna uppsats. Genom att granska källmaterialet utifrån Cotteys definition av ‘’maximalt samarbete men inte medlemskap’’ och betoningen av sekretess kan undersökningen diskutera vilka intryck allmänheten faktiskt delgavs under tidsperioden.

35Cottey, ‘’The European Neutrals’’, 455-456.

34Cottey, ‘’The European Neutrals’’, 454-455.

33Andrew Cottey, ‘’The European Neutrals and NATO: Ambiguous Partnership’’ in Contemporary security policy, vol 34:3 (2013): 446-447.

4.2. Neutralitetspolitiken som en del av svensk identitet

Det andra teoretiska ramverket i denna undersökning är hämtad från Christine Agius som forskar inom området för politik och internationella relationer. Agius argumenterar att neutralitetspolitiken blev en såpass central del av Sveriges internationella profil att den även blev en del av den svenska självidentiteten. Den svenska neutralitetspolitiken under kalla kriget gav för sin samtid en ny innebörd av ordet neutralitet. Neutralitet behövde inte innebära isolationism utan kunde frigöra ett land att aktivt ta ställning i internationella sakfrågor.

Utifrån Agius kan den aktiva utrikespolitiken kopplas samman med att Sveriges politiska landskap i decennier dominerades av socialdemokratin. Därmed blev även socialdemokratiska ideal av solidaritet, jämlikhet och reformer en del av utrikespolitiken. Enligt Agius hade utrikespolitiken en stark popularitet och gick från att i början av kalla kriget enbart vara en socialdemokratisk princip till att bli en genomgående svensk norm. Hon jämför detta med hur andra socialdemokratiska kärnfrågor som välfärdsstaten eller den svenska arbetsmarknadsmodellen på samma sätt blev en utgångspunkt inom svensk politik.³⁶

Denna kvalitativa undersökning granskar därför om värdeord, exempelvis solidaritet, som utifrån Agius är socialdemokratiska normer även förekommer i källmaterialets artiklar om internationellt civilförsvarssamarbete. Agius identitetsmodell påpekar att dessa normer under kalla krigets gång får fäste hos den svenska allmänheten. Då denna undersökning behandlar källmaterial från 1948 till 1962 kan den även synliggöra om neutralitetsbegreppet inom tidskriften förändras över tid.

Agius påvisar att den svenska riksdagens definition av neutralitetspolitik från 1949 hade tre huvudkoncept: 1: att inte delta i militärallianser, 2: att etablera ett självständigt och starkt försvar och 3: att från den allmänna befolkningen ha ett starkt stöd för neutralitet. Om samtliga tre delar upprätthölls skulle neutraliteten respekteras både inrikes och utrikes.³⁷

Denna undersökning fokuserar på det tredje huvudkonceptet: befolkningens stöd för neutralitet. En granskning av tidskriftens innehåll och dess attityd till neutralitetspolitiken kan avslöja om de offentliga personer som utgör artikelförfattarna använder tidskriften för att bygga folkligt stöd för alliansfrihet. Enligt Agius bör ett sådant innehåll spegla att den socialdemokratiska regeringen betraktade neutralitet som ett solidariskt ställningstagande - den skulle inte tolkas som att Sverige isolerade sig från omvärlden.³⁸

Agius slutsatser om att socialdemokratiska normer formade den svenska identiteten

38 Agius, The social construction of Swedish neutrality, 105-106.

37Agius, The social construction of Swedish neutrality, 104.

36Agius, The social construction of Swedish neutrality, 90.

under kalla krigets första år stärks av det faktum att Socialdemokraterna innehade statsministerposten oavbrutet 1936-1976. Denna undersökning kan ge inblick i hur tidigt denna identitet kring neutralitet och internationell solidaritet synliggörs i en diskurs från offentliga personer som riktar sig till allmänheten.

5. Undersökning

Detta kapitel är uppdelat i fyra avsnitt för att underlätta läsarens överblick. De två första avsnitten berör kontaktvägar mellan de skandinaviska civilförsvaren och vilket utbyte som sker via dessa kontaktvägar. Empirin i dessa avsnitt används för att besvara undersökningens första frågeställning: hur synliggörs sammarbetet mellan svenskt, danskt och norskt civilförsvar 1947-62 i Tidskrift för Sveriges Civilförsvar?

Det tredje avsnittet behandlar undersökningens andra frågeställning: hur förhåller sig offentliga personers artikelbidrag i Tidskrift för Sveriges Civilförsvar till den officiella neutralitetspolitiken? Det fjärde avsnittet innehåller undersökningens slutsatser och kopplingar till det teoretiska ramverket och tidigare forskning.

Kapitlets disposition speglar frågeställningarna men de större avsnitten bryts även ner i mindre teman för att stärka slutsatsernas validitet. Källmaterialet sorteras därmed inte i kronologisk ordning. Redogörelsen av källmaterialet inkluderar enskilda artikelbidrags författarnamn med ämbetsbeteckning. Dessa beteckningar speglar ordagrant den titel, ämbete eller grad som tidskriftens redaktion använde. Syftet är att synliggöra det intryck dåtidens läsare fick gällande tidskriftens skribenter och deras auktoritet. Dispositionens brutna kronologi gör att yrkesbeteckningen för enskilda personer kan skilja sig mellan avsnitt trots att det är samma person.

5.1. Kontaktvägar mellan de skandinaviska civilförsvaren

Undersökningen fann exempel på både formella och informella kontakter mellan civilförsvarsorganisationerna i Sverige, Danmark och Norge. Till de formella kontakterna räknas offentliga konferenser, studieresor och övningar där framstående politiker, militärer och tjänstemän samlades för att diskutera civilförsvarsfrågor. Förutom att notera sådana händelser brukade tidskriften även uppmärksamma internationella gäster och deras positiva kommentarer om det svenska civilförsvaret.

Till de informella kontakterna räknas studiebesök och erfarenhetsutbyten som organiserats på en lokal nivå. Tidskriften lyfte dessa händelser i en vardagligare ton jämfört med övriga artiklar, de lokala initiativen framställdes som en inspirationskälla för läsaren.

5.1.1. Formella kontakter mellan skandinaviska civilförsvar i utlandet

Det äldsta källmaterialet från 1947 inkluderar en artikel där landshöving Thorwald Bergquist kommenterar den svenska civilförsvarsutredning som nyligen sammanställs. Utredningen

fann att civilförsvarets organisation byggts på samlade erfarenheter från Sveriges olika länsstyrelser men även studieresor till grannländer. Studieresorna är betydelsefulla då de inhämtat upplysningar från länder om vilken skadegörelse som skett då moderna anfallsvapen använts. Studieresorna hade även som mål att ta del av andra länders planer för civilförsvarsorganisation men tar ej upp detaljer. Bergquist avslutar sin kommentar i TFSC med att civilförsvaret under fredstid borde ‘’följa den fortgående utvecklingen inom och utom landet och anpassa såväl som organisation som verksamhet efter de rön, som därav kunna vinnas.³⁹ Kommentaren från Bergquist avslöjar att det svenska civilförsvaret tidigt hade kontakt med andra länders civilförsvarsorganisation och att tidskriftens redaktion betonade fördelen med internationella utbyten.

Tidskriften synliggör även att den optimistiska attityden till internationella utbyten återfinns hos grannländernas civilförsvar. 1947 arrangerades en nordisk polischefkonferens i Oslo där den danska rikspolischefen Arthur Dahl deltog. Dahl höll föredrag vid konferensen och betonade att för ett effektivt civilförsvar måste både tid och resurser investeras. Dahl uttryckte glädje över att Sveriges civilförsvarsorganisation kommit långt i en sådan fråga och hoppades att entusiasmen för civilförsvar i Danmark skulle öka i samma anda. Dahls föredrag avslutades med att berömma den nordiska konferensens utrymme för civilförsvarsfrågor:

Därför är samarbete så viktigt och jag kan säga att vi också har ett intimt samarbete. Från dansk sida står vi i djup tacksamhet till de nordiska länderna, med vilka vi under ockupationstiden både officiellt och på andra vägar utvecklade erfarenheter.⁴⁰

I källmaterialet från 1948 återfinns även ett reportage av Karin Bratt som besöktNæstved på Själland för att observera en utbildningskurs för danska kvinnor, arrangerad av Danske Kvinders Beredskap. Artikeln avslöjar inte hur resan organiserades men Bratt ges utrymme att i detalj beskriva sina upplevelser, kursens upplägg och det danska civilförsvarets tillgångar.⁴¹

Från svenskt håll kom flera studiebesök till Danske Kvinders Beredskap att arrangeras de kommande åren. Brita Södén reste 1955 till en liknande kurs och beskrev det som ett uttryck för ‘’det nära samarbetet mellan de danska och svenska civilförsvarsförbunden.’’ Södéns beskrivning av upplevelsen som ‘’det allra starkaste intrycket på mig, var andan på kursen’’ avslöjar det svenska Civilförsvarsförbundets intresse:

41TSCF, 1948, Nr 9, s. 203 och 207.

40TSCF, 1947, Nr 12, s. 236.

39TSCF, 1947, Nr 2, s. 23-24.

att väcka engagemang hos kvinnor.⁴² Denna tolkning stärks av beskrivningen från riksdagsledamot Mary Holmquist som följande år deltog i en liknande kurs i Slagelse: ‘’...

man förstod helt och fullt allvaret, med vilket de danska kvinnorna går in för sina uppgifter i Danske Kvinders Beredskap.’’⁴³Mer om tidskriftsredaktionens intresse att synliggöra danska kvinnor i civilförsvar behandlas i undersökningens nästa avsnitt.

Ännu en resenär till Danmark var Erik Forsellius, vice ordförande i Riksluftskyddsförbundet, som deltog i det danska Civilforsvars-Forbundets årsmöte.

Forsellius uppmärksammade att årsmötet gästades av det danska kungaparet och hur drottning Ingrid sedan tio år varit medlem i danska Civilforsvars-Forbundet. Forsellius noterade även att norsk civilförsvarschef var på plats och att årsmötet visade allvaret av civilförsvarsfrågor. Forsellius avslutade sin redogörelse i tidskriften med:

Och det gläder mig också att det goda samarbete, som alltid ägt rum mellan de svenska och danska broderorganisationerna på civilförsvarets område består och jag hoppas för min del innerligt att det får fortsätta.⁴⁴

Tidskriftens generalsekreterare Kurt Ek besökte i slutet av 1952 det norska civilförsvaret. Ek fick under besöket tillsammans med norsk civilförsvarschef Tobiesen fördjupa sina kunskaper i norsk civilförsvarsorganisation för att kunna berätta om dem i tidskriften. Ek avslutade redogörelsen med beskrivningen ‘’...de känner både entusiasm och stolthet över sitt civilförsvar. Och det har de av allt att döma synnerligen god anledning till.’’⁴⁵Jag bedömer att den avslutande kommentaren både är ett sätt att vårda tidskriftens goda relation med Tobiesen men även att uppmuntra tidskriftens läsare till liknande engagemang.

Ännu en kontaktväg mellan svenska Civilförsvarsförbundet och norskt civilförsvar synliggjordes 1954 då civilförsvarsskolan i Oslo önskade ta del av erfarenheter från svenska instruktörskurser. Civilförsvarsförbundet skickade två svenska instruktörer som kunde hjälpa skolan i Oslo att påbörja sin verksamhet.⁴⁶

5.1.2. Formella kontakter mellan skandinaviska civilförsvar inom Sverige

Ett återkomande tema i källmaterialet är de årsmöten med middagar som genomförs av Riksluftskyddsförbundet, senare omdöpt till Sveriges Civilförsvarsförbund. Redan vid

46TSCF, 1954, Nr 10, s. 139-140.

45TSCF, 1953, Nr 1, s. 2-4

44TSCF, 1951, Nr 4, s. 48.

43TSCF, 1956, Nr 7, s. 113.

42TSCF, 1955, Nr 9, s. 129-130.

förbundets tio-årsjubeliumsmiddag 1947 befann sig gäster från Norge, Danmark och Finland på plats. Under jubileumsmiddagen talade hovmästare Foss från Danmark och ‘’lyckönskade förbundet och uttryckte förhoppningen att Riksluftskyddsförbundet skulle kunna förverkliga Per Albin Hanssons önskan: att bli en verklig folkrörelse.’’⁴⁷ Detta utbyte synliggör varma relationer mellan de skandinaviska civilförsvaren och att man från dansk sida är välbekant med det svenska civilförsvaret.

Utöver det regelbundna årsmötet rapporterade tidskriften även om utländska besökares närvaro vid svenska civilförsvarsövningar. 1949 reste civilförsvarsadjutant Sundvor till en civilförsvarskurs i Rättvik. Sundvor deltog i kursen genom att föreläsa om det norska civilförsvarets fjärrhjälpsorganisation och ambitionen att bygga en norsk civilförsvarsskola.⁴⁸

Internationella civilförsvarskonferenser organiserades även i Sverige. Den 3:de oktober 1949 besökte norsk civilförsvarschef Tobiesen och dansk civilförsvarschef Dahl Stockholm. Tidskriften tar upp konferensens innehåll i korthet, bl.a. en utställning av civilförsvarsmaterial med designer för skyddsrum. Under kvällens konferensmiddag uttryckte inrikesminister Eije Mossberg förhoppningen att ‘’de utländska gästerna också skulle ha fått ett gott utbyte av dagen’’ varav Dahl svarade:

Det fanns alltid nytt att lära vid varje besök här. Han hade inte minst under dagen inhämtat många impulser och uppslag som han skulle föra med sig till Danmark och han var övertygad om att även chefen för det norska civilförsvaret hade samma behållning av sitt besök.⁴⁹

Tidskriftens beskrivning av Dahls svar synliggör återigen att de skandinaviska civilförsvaren flitigt delade kunskap med varandra och att detta gjordes främst via officiella besök. Det framkommer även att det rådde en öppen och kamratlig anda mellan cheferna för de olika civilförsvaren.

Fler exempel är att danskarna S. A. Andersen och Erik Schultz från danska civilförsvarsstyrelsen besökt det svenska Riksluftsskyddsförbundets sekreterar- och chefinstruktörsmöte 1949.⁵⁰Följande sommar befann sig bl.a. civilförsvarsdirektör Möller och hovmästare Foss från Danmark samt brandchef Corneliusson från Norge vid försvarsspel i Hälsingborg.⁵¹

51TSCF, 1950, Nr 6, s. 76.

50TSCF, 1950, Nr 1, s. 9-10.

49TSCF, 1949, Nr 10, s. 291.

48TSCF, 1949, Nr 8, s. 219.

47TSCF, 1947, Nr 6, s. 112-113.

Samtliga årsupplagor av tidskriften inkluderar en redogörelse av det svenska Civilförsvarsförbundets årsmöte, alla behandlas ej i denna undersökning. Årsredogörelserna fokuserade på inre angelägenheter inom förbundet eller tidskriftens redaktion, men för de flesta år noterades även närvaron av utländska gäster. I början av 1950-talet bestod gästerna enbart av nordiska delegationer men vid 1960-talet fanns även engelsmän och västtyskar på plats. De skandinaviska delegationerna brukade dock ges särskilt utrymme av tidskriftens redaktion genom att deras ord återgavs i publikationen.

1952 uttryckte exempelvis norsk civilförsvarschef Tobiesen att ‘’Sverige är ett föregångsland ifråga om civilförsvaret, inte bara för de nordiska grannländerna utan för hela världen.’’ Tobiesen hyllade vid samma årsmöte redaktionen för Tidskrift för Sveriges Civilförsvar och ansåg det vara ‘’en utmärkt upplysningskälla han själv gärna läser.’’⁵²Denna kommentar kan även förklara varför Tobiesen och andra norska och danska civilförsvarsledare gärna bidrar med artiklar till tidskriften, mer om detta i undersökningens kommande avsnitt.

Ett annat exempel är generalsekreterare Petersen från danska Civilforsvars-Forbundet som 1954 uttryckte att ‘’Sverige intar en ledande ställning i fråga om civilförsvar’’.⁵³ Detta förstärker intrycket av en hjärtlig ton mellan de skandinaviska civilförsvarsledarskapen, vilket speglas i Civilförsvarsförbundets ordförande Thorwald Bergquists hälsning från 1956:

Civilförsvaret är en försvarsorganisation av sådan karaktär, att ett internationellt utbyte är både möjligt och angeläget. Med de skandinaviska länderna har vi - helt naturligt - sedan många år ett kontinuerligt och intimt samarbete.⁵⁴

Utöver att skandinaviska delegationer återfanns vid civilförsvarsförbundens årsmöten önskade tidskriften även synliggöra att mer rutinerade kunskapsutbyten genomfördes. Danska Civilforsvars-Forbund översände 1960 sin senaste årsverksamhetsberättelse till svenska Civilförsvarsförbundet. Tidskriftens redaktion uttryckte förhoppningen att detta skulle stärka svensk civilförsvarsorganisation.⁵⁵

De skandinaviska civilförsvarsledningarnas uppskattning av det ömsesidiga samarbetet synliggjordes 1962 då det svenska Civilförsvarsförbundets firade sitt 25-årsjubileum. I tidskriftens septembernummer publicerades flera hyllningar av det svenska

55TSCF, 1960, Nr 1, s. 11.

54TSCF, 1956, Nr 5, s. 70.

53TSCF, 1954, Nr 5, s. 60-61.

52TSCF, 1952, Nr 5, s. 51-52.

civilförsvaret från de nordiska grannländerna. Erik Schultz, chef för Civilforsvarsstyrelsen i Danmark, såg tillbaka på 25 år karaktäriserat av samarbete mellan länderna: ‘’Den förste kontakten mellan våra två länders civilförsvar är nästan 25 år gammal… under skiftande yttre vilkor har samarbetet sedan fortsatt och expanderat.’’ Schultz räknade till det svenska civilförsvarets bedrifter in en omfattande upplysningsverksamhet och skyddsrumsutredningar som danskarna själva hämtat information från.⁵⁶

Norsk civilförsvarschef Reidar Hollerman uttryckte en liknande glädje:

I tiden från 1949 har vi haft glädjen av en kontinuerlig kontakt mellan Sveriges Civilförsvarsförbund och Civilforsvarets centralledning… Den kunskap som centralledningen mottagit genom Civilförsvarsförbundet har haft stor betydelse för det norska civilförsvarets planering och utveckling.⁵⁷

5.1.3. Informella kontakter mellan skandinaviska civilförsvar

Tidskriften rapporterade även om lokala initiativ till kontakt mellan de skandinaviska civilförsvaren, men dessa berör främst en gemenskap mellan civilförsvarsverksamhet i Skåne och Själland.

Ett tidigt exempel rapporterades 1947 då Civilförsvarets Kamratförening i Hälsingborg med ett hundratal föreningsmedlemmar gjort en studieresa till Köpenhamn.

Tidskriften avslöjade att studieresan organiserats av Hälsingborgs brandchef Holger Rozencrantz, ordförande för kamratföreningen. Studiebesöket innebar föredrag om danska civilförsvarets insatser under kriget och bilturer i Köpenhamn.⁵⁸

Utbytet av studiebesök mellan Skåne och Själland gick i båda riktningar. Tidskriften rapporterade 1950 om hur en dansk civilförsvarskommitté gjort ett studiebesök i Skåne och kommenterat: ‘’Vi är mycket glada över att ha fått denna kontakt över Sundet.’’⁵⁹

Dessa kontakter var dock inte enbart en svensk-dansk affär. En kort artikel från 1951 om en civilförsvarsuteställning i Göteborg avslöjade att flera representanter från norska och danska civilförsvarsföreningar var på plats.⁶⁰

Svenska Riksluftskyddsförbundets generalsekreterare Kurt Ek befann sig 1951 i Danmark för att delta i det danska Civilforsvars-Forbundets årsmöte. Ek anmärkte att hans svenska delegation hade blivit brukligt inbjuden men noterade även att en

60TSCF, 1951, Nr 6, s. 76.

59TSCF, 1950, Nr 4, s. 47.

58TSCF, 1947, Nr 7, s. 132-133.

57TSCF, 1962, Nr 9, s. 100.

56TSCF, 1962, Nr 9, s. 99.

civilförsvarsförening från Skåne hade bjudits in för att delta i övningsspel under dagarna.⁶¹ Tidskriften verkar därmed ha varit positiv till att kontakter mellan danska och skånska civilförsvarsföreningar fördjupades. En möjlig förklaring till utvecklingen är att både danskt och svensk civilförsvar grundades på frivillig föreningsverksamhet.

5.2. Utbytet mellan de skandinaviska civilförsvaren

Detta avsnitt analyserar innehållet av utbytet mellan de skandinaviska civilförsvaren och utbytets konsekvenser. Föregående avsnitt fann rikliga exempel på studiebesök och internationella konferenser men dessa behandlade främst vad norska och danska civilförsvarschefer säger om det svenska civilförsvaret.

I källmaterialet förekommer även artiklar som detaljerat beskriver hur det danska och norska civilförsvaret är organiserat. En del av dessa artiklar är direkt författade av danskar och norskar från grannländernas civilförsvarsapparater. Förutom att redogöra för grannländernas civilförsvarsorganisation innefattar artiklarna ibland även en analys av Sveriges behov och förutsättningar av att dra lärdom från grannländerna. Ett par exempel på lärdom från det skandinaviska utbytet är Danmarks och Norges användning av civilförsvarskolonner och danska Civilforsvars-Forbundets framgångar att engagera kvinnor i civilförsvar.

Tidskriften använder även i de tidigaste årsupplagorna utvecklingen av danskt och norskt civilförsvar som ett argument för att även Sverige bör fortsätta med satsningar i civilförsvarsfrågor. Grannländerna framstår därmed ofta som inspirationskällor för tidningens läsare att själva engagera sig i civilförsvar och uppmuntra politiker att stötta verksamheten.

5.2.1. Utländska bidrag till tidskriftens redaktion

Erik Schultz, ledamot i Danmarks civilförsvarsstyrelse och dess kontorschef, redogjorde 1948 i Tidskrift för Sveriges Civilförsvar om det danska civilförsvarets roll under den tyska ockupationen. Schultz betonade hur civilförsvaret förblev under dansk kontroll då behovet av luftskydd var betydligt och organisationen hade ett stort folklig stöd. Detta innebar även att danskarna hade möjlighet att organisera motstånd under ockupationen. Schultz bekräftade att många personer inom luftskyddstyrkorna även tillhörde motståndsrörelsen och att ockupationsmakten hade en vag uppfattning om detta: ‘’Tyskarna betraktade med växande misstro det civila luftskyddet som fungerade som en kraftigt, centralt ledd organisation med trupper efter visst militärt mönster.’’⁶²

62TSCF, 1947, Nr 4-5, s. 70-71.

61TSCF, 1951, Nr 12, s. 154-155.

Jag bedömer att redaktionen publicerat Schultz artikel för att motivera det svenska civilförsvarets fortsatta existens. Genom att förklara hur den tyska ockupationsmakten tillät danskt luftskydd belyste man hur viktig organisationen är under krig. Det danska civilförsvaret framställdes även som en metod för ett land att organisera och skydda sina medborgare i händelse av fientlig ockupation.

En motsvarande artikel från norsk sida författades av polisinspektören A Bjørbæk i tidskriftens följande nummer. Bjørbæk förklarade att tidskriften ‘’bett om ett bidrag från Norge belysande civilförsvarets betydelse under kriget.’’ Polisinspektören redogjorde för utmaningarna med bombräder i Oslo samt betydelsen av snabb kommunikation och befälskedja.⁶³

Ett gemensamt tema för artiklarna från Schultz ochBjørbæk var att det moderna kriget medförde behov av civilförsvar. Tidskriftens redaktion önskade utländska författare för att synliggöra detta behov och för att svenska läsare skulle kunna ta del av grannländernas erfarenheter från andra världskriget.

De första upplagorna av tidskriften från 1950 behandlade uttryckligen det norska civilförsvarets organisation. August Tobiesen, norsk civilförsvarschef, inledde temat med att redogöra för den norska organisationen. Tobiesen fördjupade analysen av civilförsvarskolonner och ansåg dem centrala för civilförsvarets uppgifter då ‘’en av krigets mest påtagliga erfarenhet var att en ort som utsättes för ett omfattande luftangrepp måste erhålla hjälp utifrån.’’⁶⁴I följande nummer analyserade S. Frisvold, regional civilförsvarschef i Östlandet, vilka svårigheter det innebar att tillhandahålla skyddsrum samt följderna av oförberedda utrymningsplaner.⁶⁵ Norske civilförsvarsinspektör R. B. Möller avslutade temat genom att i tredje numret förklara hur förbindelsetjänsten inom norskt civilförsvar fungerade.

Möller betonade vikten av att samtidigt använda olika kommunikationsvägar som tråd, radio och ordonnanser.⁶⁶

Artikelbidragen från Tobiesen, Frisvold och Möller avslöjar att redaktionen från TSCF hade nära kontakter med civilförsvarskollegorna i Norge. Det synliggör även att norrmännen gärna delade kunskaper kring den egna civilförsvarsorganisationen och förklarade hur de nått sina slutsatser.

Källmaterialet visar även att redaktionen ansträngde sig för att skapa en skandinavisk helhetsbild av civilförsvarsfrågor. Att diskutera civilförsvarskolonner utifrån både norska och

66TSCF, 1950, Nr 3, s. 26.

65TSCF, 1950, Nr 2, s. 17.

64TSCF, 1950, Nr 1, s. 2-3

63TSCF, 1947, Nr 4-5, s. 73-74.

danska erfarenheter är ett exempel. Ett annat exempel är att den danska civilförsvarsstyrelsens expert i teleteknik, O. B. Möller, bidrog med en artikel om dansk förbindelsetjänst för att spegla den norska artikeln om förbindelsetjänst av R. B. Möller från föregående år.⁶⁷

Tidskriften publicerade även artiklar från grannländerna med fokus på deras inre angelägenheter. Byråchef V. Sörensen från den danska civilförsvarsstyrelsen bidrog med en artikel i TFSC 1950:4. Sörensen redogjorde detaljerat för hur det danska civilförsvaret omorganiserades med en central ledning och lokala civilförsvarsavdelningar.⁶⁸ Norske civilförsvarets informationschef Rolf Thua diskuterade en norsk opinionsundersökning om civilförsvarets betydelse.⁶⁹

5.2.2. Tidskriftens jämförelse av skandinaviska civilförsvar

Generalmajor G. Lindström bidrog med två artiklar i upplagor från 1948 som analyserade likheter och skillnader mellan skandinaviska civilförsvar. Lindström var detaljerad gällande danska civilförsvarets centrala och lokala ledning, inslag av frivilligorganisationer och utbildningskurser. Likheterna mellan svensk och danskt civilförsvar var många men det danska civilförsvaret var i högre grad centraliserat. Lindström påbörjade även ett återkommande tema i tidskriften: civilförsvarskolonner. Danmarks civilförsvar medförde en storskalig utryckningsorganisation som kunde sättas in i områden där lokalt civilförsvar inte förmådde hantera bränder eller räddningsoperationer som uppstått vid anfall. Lindström drog inga slutsatser om civilförsvarskolonner borde införas i Sverige.⁷⁰

Lindströms andra artikel behandlade det norska civilförsvaret utifrån samma jämförelsepunkter, återigen fanns flera likheter mellan de skandinaviska försvaren. Lindström identifierade dock att norskt civilförsvar stack ut genom att ha en lägre grad av frivilligorganisationer. Även Norge hade påbörjat organisering av civilförsvarskolonner.⁷¹

Svensk kapten Jan Smith fördjupade temat civilförsvarskolonner i artikeln efter Lindström. Smith redogjorde i detalj för hur danska civilförsvarskolonner med ca. 800 man kunde ‘’i händelse av katastrofskador skola kunna prestera verkliga krafttag.’’ Även Smith tar upp att Norge börjat införa civilförsvarskolonner på central organisationsnivå men att Sverige fortfarande utredde frågan. Med sin avslutning betonade Smith att utvecklingen kan bli betydelsefull i civilförsvarsfrågor:

71TSCF, 1948, Nr 11, s. 250.

70TSCF, 1948, Nr 10, s. 224-225.

69TSCF, 1960, Nr 1, s. 12.

68TSCF, 1950, Nr 4, s. 39.

67TSCF, 1951, Nr 7, s. 95.

Mot bakgrunden av läget i Norge och Sverige framstår det danska betänkandets kolonnförslag som en positiv och intresseväckande lösning av fjärrhjälpsproblemet.

Euhuru icke i detalj utformat ger det danska kolonnförslaget dock ett helhjärtat uttryck för de sakkunnigas uppfattning, att åminstone för Danmarks del ett system med starka kolonner bäst bevarar befolkningens motståndsförmåga.⁷²

De danska civilförsvarskolonnernas tema återvände i tidskriften 1951 då brigadchef O. R.

Muxoll diskuterade Danmarks satsningar på personal och material för att kolonnerna skulle klara sina uppgifter i både fred och krig. Av särskilt intresse är redaktionens inledande kommentar till artikeln: ‘’Inte minst intressant är de stora och uppoffrande insatser, som man väntar sig av kvinnorna och som man också synes få.’’ Kommentaren åtföljdes av bildmaterial föreställande danska kvinnor från civilförsvarskåren.⁷³ Artikeln fördjupar temat civilförsvarskolonner men introducerar även ett nytt fokus: danska kvinnors engagemang i civilförsvarsfrågor.

Temat för danska kvinnors engagemang återkom i en redogörelse av svenska Civilförsvarsförbundets årsmöte 1952. Dansk överstelöjtnant Andersen gästade årsmötet och berättade för deltagarna om hur den danska frivillighetsgraden inom civilförsvaret ökade, särskilt för kvinnor. En förklaring till danska kvinnors engagemang var de särskilda kvinnoorganisationer som uppmuntrade kvinnor till civilförsvar.⁷⁴

Jag tolkar att redaktionen i denna artikel önskade betona att dansk civilförsvarsorganisation framgångsrikt satsat på särskilda kvinnoorganisationer och att svensk civilförsvarsorganisation hade ett likadant behov. Detta skulle även motivera studiebesöken till Danmark som Civilförsvarsförbundet organiserade. Min tolkning stärks av att tidskriftens redaktion 1958 informerar om att Danmarks frivilliga civilförsvarsengagerade nått 122.000 personer, varav ca. 50.000 är kvinnor.⁷⁵ Studiebesök till civilförsvarskurser arrangerade av Danska Kvinders Beredskap återkom regelbundet i tidskriften. Exempelvis besökte Greta Möller en kurs riktad till danska kvinnor 1961 och rapporterade att de deltagande kvinnorna upplevt kursen positivt.⁷⁶

Tidskriftens redaktion publicerade även nyanserade diskussioner gällande civilförsvarskolonner från utlandet. Redaktionen återgav 1954 en debatt från dansk

76TSCF, 1961, Nr 9, s. 86.

75TSCF, 1958, Nr 2, s. 22.

74TSCF, 1952, Nr 6, s. 62-63.

73TSCF, 1951, Nr 2, s. 17-18.

72TSCF, 1948, Nr 11, s. 251.

civilförsvarsupplysning gällande kolonnernas effektivitet. Det danska systemet med kolonner hade kritiserats på lokal nivå för att vara en oproportionell kostnad som inte kunde motiveras i ett litet land som Danmark. Redaktionen återgav även dansk civilförsvarschef Arthur Dahls motargument om att lokala civilförsvarsstyrkor inte var tillräckliga. Tidskriften informerade i samma artikel att även det engelska civilförsvaret hade samma slutsatser som Dahl.⁷⁷ Samtidigt som redaktionen beaktade båda sidors argument påvisades ändå en internationell samstämmighet om att civilförsvarskolonner var eftertraktade jämfört med enbart lokal organisation.

1955 tog redaktionen tydligt ställning för att civilförsvarskolonner även var önskvärda i Sverige. I två olika artiklar behandlades danska respektive norska civilförsvarskolonner.⁷⁸I samma nummer som artikeln om norska kolonner publicerades även artikeln ‘’Ge fjärrhjälpen förtur’’ där redaktionen argumenterade för behovet av civilförsvarskolonner. Argumenten grundades i att moderna civilförsvar organiserades efter kolonner och hänvisade tydligt till grannländerna.⁷⁹ Utvecklingen av civilförsvarskolonnfrågan inom tidskriften synliggör tydligt hur de skandinaviska civilförsvaren aktivt påverkades av varandra.

Förutom artiklar med specifika teman fanns i källmaterialet även artiklar med bredare jämförelser mellan de skandinaviska länderna. Ett längre reportage från 1960 diskuterade den nyligen publicerade utredningen från den norska civilförsvarskommittén. Tidskriften belyste att man i den norska utredningen diskuterat samma frågor som i Sverige: fredsutsikter, skyddsrum, utrymning, självskydd och civilförsvarsorganisation.⁸⁰

5.2.3. Tidskriftens argumentation för att stärka det egna civilförsvaret

Bland det äldsta källmaterialet återkommer ett tema gällande budgeten för det svenska civilförsvaret. 1949 skrev Generalmajor G. Lindström att den svenska riksdagen, jämfört med andra länder, nedvärderar civilförsvarets betydelse. Lindström kritiserade öppet att civilförsvaret förväntades krympa sin personalstyrka då det skulle leda till kompetensbrist.

Lindströms avslutning speglade troligtvis tidskriftsredaktionens åsikt: ‘’i andra fria länder - som vilja förbli fria - sker en betydande upprustning av civilförsvaret.’’⁸¹

En konkret budgetfråga som tidskriften tog upp var utvecklingen av fullträffsäkra skyddsrum i Sverige. Riksdagsdebatten 1949 ansåg att sådana investeringar i dåläget var för

81TSCF, 1949, Nr 3, s. 55-56.

80TSCF, 1960, Nr 3, s. 35-36.

79TSCF, 1955, Nr 3, s. 33.

78TSCF, 1955, Nr 2, s. 18, 23-25; TSCF, 1955, Nr 3. s. 35 och 45.

77TSCF, 1954, Nr 6, s. 82.