AKADEMIN FÖR UTBILDNING OCH EKONOMI
Avdelningen för ekonomi
Tar nya bolag lika stort ansvar för miljö och samhället som etablerade bolag?
En kvantitativ studie av sambandet mellan CSR och nyintroduktioner jämfört med etablerade bolag.
Alexander Gunnari Andreas Larsson
2020
Examensarbete, Grundnivå (kandidatexamen), 15 hp Företagsekonomi
Ekonomprogrammet Examensarbete företagsekonomi C
Handledare: Jan Svanberg Examinator: Arne Fagerström
Förord:
Vi vill tacka alla som stöttat oss i detta arbete denna avslutande termin vid
Ekonomprogrammet på Högskola i Gävle. Ett speciellt tack till vår handledare Jan Svanberg samt vår examinator Arne Fagerström för värdefulla kommentarer och synpunkter samt deras vägledning genom examensarbetet. Inte att förglömma våra studiekamrater som bidragit med goda råd och tips under vårens opponeringar. Samt slutligen våra familjer som fått stå tillbaka när vi ibland har varit upptagna med arbetet.
Alexander Gunnari Andreas Larsson
S
AMMANFATTNINGTitel: Tar nya bolag lika stort ansvar för miljö och samhället som etablerade bolag?
En kvantitativ studie av sambandet mellan CSR och nyintroduktioner jämfört med etablerade bolag.
Nivå: Examensarbete på Grundnivå (kandidatexamen) i ämnet företagsekonomi Författare: Alexander Gunnari och Andreas Larsson
Handledare: Jan Svanberg Datum: 2020 - maj
Syfte: Företags samhällsansvar och sociala ansvarstagande (CSR) har de senaste årtiondena ökat för att möta förväntningar och krav som finns bland både företagets intressenter och samhället i stort. Under 2000-talet fram till idag har antalet företag som söker sig till börsen genom nyintroduktion ökat jämfört med tidigare. Tar dessa nya börsbolag ansvar likt äldre och mer etablerade bolag? Syftet med denna studie är att undersöka sambandet mellan CSR och tid på börsen för börsnoterade bolag inom EU. Dessutom undersöks sambanden mellan de tre dimensionerna av CSR, miljö, social och bolagsstyrning var för sig med tid på börsen.
Metod: Studien utgår från en positivistisk forskningsfilosofi med en hypotetisk- deduktiv ansats. Studien utformar fyra hypoteser som genomgår en empirisk granskning. Sekundärdata för att besvara hypoteser är inhämtad från databasen Thomson Reuters Datastream och består av 478 publika börsbolag inom EU.
Statistikprogrammet SPSS används sedan för att analysera materialet.
Resultat & slutsats: Studien besvarar och ger bevis för hypoteserna om att CSR mätt som ESG score och miljödimensionen samt den sociala dimensionen har ett positivt samband med företags tid på börsen stämmer. Ju längre ett bolag har varit på börsen desto högre poäng förväntas i dessa kategorier. Studiens fjärde hypotes om dimensionen bolagsstyrning visar inte på statistisk signifikans i sambandet mot företags tid på börsen. Studiens slutsats av resultatet är att företagens tid på börsen har en positiv påverkan på CSR.
Examensarbetets bidrag: Studien bidrar till att ge bevis om att ju längre ett bolag har varit på börsen desto större arbete inom CSR förväntas, vilket leder till högre ESG poäng. Bidraget kan vara till både praktisk och teoretisk nytta för en rad intressenter och möjliggöra för dessa att se indikationer på att något inte står rätt till.
Förslag till fortsatt forskning: Studien öppnar upp för fortsatt forskning inom en rad aspekter. Studien noterar skillnader inom bland annat sektorer och länder. En öppning ses mot att mer handfast och kvalitativt undersöka CSR och nyintroduktioner med dess prospekt. Alternativt att göra en liknande studie på andra finansiella marknader än Europa.
Nyckelord: CSR, ESG, Nyintroduktion (IPO), Greenwashing, Tidsperspektiv, Hållbarhetsarbete, Social dimension, Miljödimension och Bolagsstyrningsdimension.
A
BSTRACTTitle: Do new companies take the same responsibility for our environment and community as established companies? A quantitative study of the connection between CSR and initial public offerings compared to established companies.
Level: Student thesis, final assignment for Bachelor´s Degree in Business Administration Author: Alexander Gunnari and Andreas Larsson
Supervisor: Jan Svanberg Date: 2020 – May
Aim: Corporate social responsibility (CSR) have the past decades increased to meet expectations and demands of both the company’s stakeholders and the community at large. During the 2000s until today we have seen an increasing number of companies that seeks capital by an initial public offering on a stock exchange. Do these new listed companies take as much responsibilities as older more established companies? The aim is to investigate the connection between CSR and time on stock exchange for listed companies in the EU. Further will the connections between the three dimensions of CSR, environment, social and governance be investigated separately against listed time on the stock market.
Method: The study is based on a positivistic research philosophy and a hypothetico- deductive approach. The study has designed four hypothesis that undergo an empirical review. Secondary data is collected from the database Thomson Reuters Datastream to answer these hypotheses. The sample consist of 478 publicly traded companies in the EU. The statistical software platform SPSS have been used to analyze the sample.
Result & Conclusions: The study gives proof of the hypothesis that CSR measured as ESG score, social and environmental have a positive connection with the company's time on a stock exchange. The longer a company has been listed on a stock exchange the higher the scores are to be expected. The fourth hypothesis, m governance, does not show statistic significance against listed time. The conclusion is that a company´s listed time have a positive impact on CSR.
Contribution of the thesis: This study provides evidence for that the longer a company have been listed on a stock exchange, the more work is to be expected in CSR, which leads to higher ESG score. The contribution can be of use in both practical and theoretical ways for several stakeholders and enables these to see indications in cases where something does not seem right.
Suggestions for future research: This study opens for continued research in many aspects. There are notable differences in for instance the sectors and countries.
Maybe a more hands-on approach to qualitative investigate CSR and the initial public offering with its prospects.
Key words: CSR, ESG, Initial public offering, Time perspective, Sustainability, Social dimension, Environmental dimension and Governance dimension.
Innehåll
1. Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Problemdiskussion ... 3
1.3 Syfte ... 6
1.4 Avgränsning ... 6
1.5 Disposition ... 7
2. Teoretisk referensram ... 8
2.1 CSR ... 8
2.2 Intressentteori ... 10
2.3 Agentteorin ... 11
2.4 Greenwashing ... 13
2.5 CSR och tidsperspektivet ... 15
2.6 CSR och dess dimensioner ... 18
2.6.1 Miljödimensionen ... 19
2.6.2 Sociala dimensionen ... 20
2.6.3 Dimensionen bolagsstyrning ... 21
3. Metod ... 23
3.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt ... 23
3.1.1 Forskningsdesign ... 24
3.2 Empirisk metod ... 24
3.2.1 Datainsamlingsmetod ... 24
3.2.2 Studiens population, urval och bortfall... 25
3.3 Operationalisering ... 29
3.3.1 Beroende variabler ... 29
3.3.2 ESG och dess dimensioner ... 29
3.3.3 Oberoende variabeln IPO months ... 32
3.3.4 Kontrollvariabler ... 33
3.3.5 Size (storlek) ... 34
3.3.6 Risk ... 34
3.3.7 ROA (return on assets) ... 35
3.3.8 Dummyvariabler ... 35
3.3.9 Land ... 35
3.3.10 Sektor ... 36
3.4 Studiens analysmetoder ... 36
3.4.1 Univariat analys – deskriptiv statistik ... 36
3.4.2 Bivariat analys – Pearsons korrelationstest ... 37
3.4.3 Multikollinearitet – VIF-test ... 37
3.4.4 Heteroskedasticitet – kontroll i spridningsdiagram ... 38
3.4.5 Multivariat analys – multivariat regressionsanalys ... 38
3.5 Kvalitetskriterier ... 39
3.5.1 Reliabilitet ... 39
3.5.2 Validitet ... 40
3.5.3 Replikerbarhet ... 40
3.6 Metodkritik ... 41
4. Empiriskt resultat ... 42
4.1 Univariat analys med Deskriptiv statistik ... 42
4.1.1 ESG score ... 43
4.1.2 ENV score ... 43
4.1.3 SOC score ... 43
4.1.4 GOV score ... 44
4.1.5 IPO months ... 44
4.1.6 SIZE ... 45
4.1.7 RISK ... 45
4.1.8 ROA ... 46
4.2 Bivariat analys: Pearson's correlation ... 46
4.2.1 Korrelationsanalys med kontrollvariabler ... 47
4.3 Kontroll av felkällor ... 48
4.3.1 Test multikollinearitet ... 48
4.3.2 VIF-TEST: ... 48
4.3.3 Test av heteroskedasticitet: ... 49
4.4 Multivariat Regressionsanalys ... 50
4.4.1 Regressionsanalys ESGscore ... 51
4.4.2 Regressionsanalys ENVscore ... 52
4.4.3 Regressionsanalys SOC score ... 54
4.4.4 Regressionsanalys GOV score ... 56
5. Diskussion ... 59
5.1 Resultatdiskussion ... 59
5.2 Total CSR och företagens tid på börsen ... 59
5.3 Miljödimensionen och företagens tid på börsen ... 61
5.4 Den sociala dimensionen och företagens tid på börsen ... 62
5.5 Dimensionen bolagsstyrning och företagens tid på börsen. ... 64
5.6 Kontrollvariabler och ESG ... 65
5.6.1 SIZE ... 65
5.6.2 RISK ... 66
5.6.3 ROA ... 66
5.7 Dummyvariabler ... 66
6. Studiens slutsats, bidrag och begränsningar ... 68
6.1 Studiens slutsats ... 68
6.2 Studiens bidrag ... 68
6.2.1 Teoretiskt bidrag ... 69
6.2.2 Praktiskt bidrag ... 69
6.3 Bidragens trovärdighet, giltighet och relevans ... 69
6.4 Studiens begränsningar ... 70
6.5 Förslag framtida forskning ... 71
7. Källförteckning: ... 72
Bilaga 1 - Lådagram för kontroll av extremvärden ... 86
1
1. Inledning
Kapitlet inleds med en bakgrund vilket följs av uppsatsens problemformulering och syfte. I slutet av kapitlet beskrivs studiens avgränsningar samt disposition.
1.1 Bakgrund
Dagligen diskuteras företags ansvar mot omvärlden och det är ingen tvekan om att företagens sociala ansvar växer med tiden. Allt fler företag visar att de vill ta ansvar och bidra till hållbar utveckling (Weber och Marley, 2012; Wang, Hsieh och Sarkis, 2017). Företags samhällsengagemang och sociala ansvarstagande har under de senaste årtiondena ökat för att möta de förväntningar och krav som finns bland företags intressenter (Benlemlih, 2017). En organisation har ett ansvar att hushålla med sina resurser, vilket handlar om att ta ansvar för sin personal, men även ett ansvar inför samhället och den omgivande miljön (Almqvist et al., 2012).
Weber och Marley (2012) menar att identifieringen och prioriteringen av intressenter har utvecklats i och med att samhället har förändrats. En intressent är enligt Williams och Adams (2013) någon som berörs av eller har inflytande på beslut från en viss organisation. Företag tar numera större hänsyn till mindre självklara intressenter som myndigheter, samhället och miljön, och inte bara de mer traditionella intressenterna som aktieägare och kreditgivare (Ballou et al., 2006). Ett större engagemang för samhället och miljön från interna såväl som externa intressenter påverkar företagen i större grad än tidigare. Weber och Marley (2012) skriver att allt fler företag visar att de vill ta ansvar och bidra till hållbar utveckling. I takt med att intressenterna blivit fler och intressenterna ställer större krav på mer än bara finansiell information har hållbarhetsrapportering blivit ett faktum (Ballou et al., 2006).
Corporate Social Responsibility (CSR) har vuxit som begrepp i forskningen inom hållbarhetsredovisning och företagens sociala ansvar under de senaste årtiondena. Almqvist et al.
(2012) menar att CSR är ett av de begrepp som under de senaste decennierna har blivit bärare av ansvarsfrågan (Almqvist et al., 2012). CSR definieras av McWilliams och Siegel (2001) som sociala aktiviteter bortom de lagstadgade kraven och även Barnea och Rubin (2010) menar att CSR som begrepp generellt blivit accepterat bland forskare som “ansvar utöver vad lagen kräver för anställda, samhället och miljö”. I denna studie används begreppet CSR synonymt med hållbarhet, och i enlighet med tidigare definitioner (McWilliams och Siegel, 2001; Barnea och Rubin, 2010) ansvarstagande aktiviteter för miljö, samhället och anställda. Det finns dock ingen officiell definition och innehållet
2 i CSR kan skilja i olika forskningar (McWilliams och Siegel, 2001; Armstrong och Green, 2013).
Sedan McWilliams och Siegel (2001) definition på CSR, ansvar utöver lagen, har kraven på hållbarhetsrapportering ökat. I Sverige är det numera lagstadgat att förvaltningsberättelsen för större företag ska innehålla en hållbarhetsrapport (Årsredovisningslagen [ÅRL] 6 kap. 10§). Med större företag menas i detta fall mer än 250 anställda, en balansomslutning på minst 175 miljoner eller en nettoomsättning på mer än 350 miljoner kronor. Hållbarhetsrapporten ska innehålla de hållbarhetsupplysningar som behövs för förståelsen av företagets utveckling, ställning och resultat och konsekvenserna av verksamheten däribland upplysningar i frågor som rör miljö, sociala förhållanden, personal, respekt för mänskliga rättigheter och motverkande av korruption (ÅRL 6 kap.
12§).
En av de stora övergripande forskningsfrågorna om hållbarhet och samhällsansvar inom det företagsekonomiska området har det senaste decenniet handlat om huruvida det är lönsamt att vara hållbar. Men även om det finns en hel del forskning om kopplingen mellan CSR och finansiell prestation debatteras det fortfarande om vad CSR har för påverkan. Barnea och Rubin (2010) menar att forskningsresultaten står i konflikt med varandra men att de flesta resultat visar på en positiv relation mellan CSR och finansiell prestation. Även Garcia-Castro, Ariño och Canela (2010) menar att trots över 30 års forskning är det inte klarlagt hur CSR påverkar finansiell prestation. I en litteraturstudie med 159 studerade akademiska artiklar visar Peloza (2009) en positiv relation mellan CSR-prestation och finansiell prestation i 63% av studierna, 15% visar en negativ relation och 22%
en neutral relation. Bodhanwala och Bodhanwala (2018) visar med en indisk studie ett signifikant positivt samband mellan hållbarhet och lönsamhet. Generellt menar Huang et al. (2019) att bättre och mer informationsspridning leder till en ökning av aktiekursen. Reverte (2014) visade att högre kvalitet på CSR-redovisning leder till högre aktiepris. Ji et al. (2019) drar en teoretisk slutsats att företag med högre CSR-betyg redovisar mer precis information, vilket de menar leder till en högre finansiell effektivitet genom högre priseffektivitet och bättre likviditet. Flera studier menar det motsatta, i enlighet med agentteorin, alltså att bolagsledningar och chefer ökar utgifter på CSR för att bättra på deras eget rykte på bekostnad av aktieägare, vilket leder till ett minskat bolagsvärde (Brown et al., 2006; Barnea och Rubin, 2010; Buchanan et al., 2018). Flera studier visar att CSR påverkar aktieavkastning negativt (Ziegler et al., 2007; Brammer, Brooks och Pavelin., 2005; de Haan et al.
2012). Kunskapen för att relationen mellan CSR och finansiell prestation fortfarande är oviss, ligger till grund för denna studie.
Tang et al. (2012) menar att tidigare forskning visat att när företag sakta och konsekvent engagerar sig i CSR påverkas finansiell prestation positivt. Att gå varsamt är av vikt för att hinna utveckla komplementär kapacitet och teknologi vilket ofta medför stora kostnader (Tang, et al., 2012). När för
3 mycket CSR-engagemang utvecklas samtidigt begränsar det alltså företagens användande och förståelse för CSR och kostnaderna skenar.
1.2 Problemdiskussion
I dagens företagsklimat kräver intressenter att företagen tar ett större samhällsansvar (Benlemlih, 2017). Allt fler företag visar att de vill ta detta ansvar och bidra till hållbar utveckling (Weber och Marley, 2012). Flera studier inom området hållbara investeringar visar att investerare ökar uppmärksamheten mot CSR (Barnea och Rubin, 2010; Ziegler et al., 2007; Verbeeten et al., 2016;
Reverte, 2014; Jo och Harjoto, 2012; Cai och He, 2014; Cui, Jo och Na, 2018).
CSR uppskattas hos intressenter och förbättrar företagens rykte (Dhaliwal et al., 2011). Bättre CSR- prestation leder till öppenhet och transparens och skapar intresse från både institutionella investerare och analytiker (Dhaliwal et al., 2011), vilket underlättar vid anskaffning av kapital. El Ghoul, Guedhami, Kwok och Mishra (2011) visar att CSR är positivt relaterat till lägre kostnad för eget kapital medan Cheng et al. (2013) finner att företag med högre CSR har bättre relation till intressenterna och en högre transparens kopplat till CSR, vilket i sin tur minskar kapitalbegränsningarna. Choi och Wang (2009) menar att högre CSR-prestationer leder till mer engagerade investerare vilket gör det enklare att anskaffa kapital. Även Bodhanwala och Bodhanwala (2018) menar att företag med ett högre CSR-betyg har en fördel när de via kapitalmarknader söker nytt kapital.
Livscykelteorin anser att företag är föremål för systematiska förändringar inom verksamheten, investeringar och finansiering, organisatorisk förmåga, riskaptit och strategier allteftersom de utvecklas genom olika stadier (Helfat och Peteraf, 2003). Studier visar att nyintroducerade företag och företag med avtagande tillväxt är mindre lönsamma och mer riskfyllda, medan företag med hög tillväxt samt mogna företag är mer lönsamma och mindre riskfyllda (Dickinson, 2011; Habib och Hasan, 2015). Det är därför inte orimligt att förvänta sig att skillnader i företagets livscykel eller olika stadier påverkar kostnaden för eget kapital och kapitalbegränsningar. Investerare utvärderar ett företags förmåga att hantera kapitalbegränsningar och återhämta sig från finansiella svårigheter genom analys av kassaflödet och resultatet (Black, 1998). I ett företag med ekonomiska begränsningar, vilket är mer sannolikt tidigt i livscykeln eller tidigt i tillväxtfasen, försöker ledningen ofta öka deras trovärdighet och möjlighet att anskaffa kapital (Helfat och Peteraf, 2003).
Withisuphakorn och Jiraporn (2015) har undersökt om företags mognadsgrad påverkar deras CSR- prestation. Resultat visar att mogna företag investerar signifikant mer i CSR (Withisuphakorn och Jiraporn, 2015). Dock skiljer det sig mellan olika kategorier inom CSR, varpå framför allt mångfald
4 och miljömedvetenhet ökar ju längre ett företags livscykel gått, medan produktsäkerhet och mänskliga rättigheter däremot enligt studien är kategorier vilka inte ökar med företags mognadsgrad (Withisuphakorn och Jiraporn, 2015). Enligt Withisuphakorn och Jiraporn (2015) är det är naturligt att yngre bolag inte är lika beroende av ett gott rykte som äldre bolag och söker därmed inte lika mycket goodwill som kan genereras av CSR aktiviteter, men å andra sidan menar de att yngre företag kan få en större fördel på marginalen jämfört med de äldre ifall de väljer att investera i CSR- aktiviteter.
Frågan är om ett uppvisande av ett gott hållbarhetsarbete skapar ett mervärde för investerare i Europa, men det kan rimligen antas att det är viktigt för kapitalsökande bolag att ”se bra ut” inför dess intressenter och långivare. Bolag som tar hållbarhetsansvar och som visar ett CSR-engagemang ökar signifikant sin trovärdighet hos kredit- och långivare, men att detta främst gäller mognare bolag som kommit längre i sin livscykel (Al-Hadi et al., 2019). Skillnaden mellan nya och etablerade bolag kopplat till CSR är intressant. Inte nog med att forskningsresultaten angående CSR:s påverkan och bolagsvärde, aktiekurser eller aktieutdelning skiljer sig åt, visar forskningen även på en skillnad mellan i hur mycket nya och etablerade bolags investerar i CSR (Withisuphakorn och Jiraporn, 2015).
Kräver investerare lika mycket hållbarhetsredovisning av nya bolag eller kommer kraven på samhällsengagemang i ett senare skede? Eftersom skillnaden i forskningsresultaten kräver mer forskning på området finns det är ett forskningsgap och ett utrymme till att bidra till forskningen.
Uppmärksamheten bör enligt Bryman och Bell (2017) riktas mot en brist i nuvarande kunskap, ett så kallat forskningsgap.
I Kina har CSR:s påverkan på nyintroduktioner studerats. Huang et al. (2019) har jämfört sambandet mellan CSR-aktiviteter för nyintroduktioner och aktiemarknadens reaktioner efter börsintroduktionen, och resultatet visar ett signifikant positivt samband mellan CSR och hur aktiemarknaden reagerar. Enligt denna studie lönar det sig att presentera CSR redan innan bolaget introduceras på börsen (Huang et al., 2019). En annan studie av Jia och Zhang (2014) har studerat hur investerare värdesätter CSR i en studie på nyintroduktioner i Kina. I studien undersöks hur CSR- prestationer före introduktionen påverkar aktiemarknaden efter introduktionen (Huang et al., 2019).
Resultatet visar att utgiven CSR-information innan nyintroduktion influerar investerarnas riskvillighet och genererar en kortsiktig ökning av aktiekursen efter utförd nyintroduktion. Huang et al. (2019) menar att den kinesiska börsmarknadsstrukturen skiljer sig mot övriga världens börsmarknader och att det därför att det är intressant att forska vidare på sambandet mellan nyintroduktioner och CSR på andra marknader. Även Jia och Zhang (2014) menar att Kina skiljer sig mot övriga världen och uppmuntrar till vidare forskning på området. Eftersom studien inte funnit liknande studier som undersöker Europa ser vi en öppning eller ett “forskningsgap”, vilket Bryman
5 och Bell (2017) menar att uppmärksamheten bör riktas mot, och en intressant möjlighet att undersöka CSR-prestationer inom Europa.
Studien ämnar undersöka sambandet mellan CSR och företagens tid på börsen för bolag inom Europa.
Genom att undersöka sambandet mellan CSR och företagens tid på börsen kan det visa om tiden och företagens mognadsgrad påverkar deras CSR-prestationer, och deras CSR-betyg. Finns det anledning att anta att de etablerade bolagen har ett högre CSR-betyg än nyintroducerade bolag, eftersom de har haft längre tid på sig att växa och skapa investeringsmöjligheter. Har intressenter andra förväntningar på äldre bolag? Kommer yngre bolag undan ansvar för samhället? Hur viktigt är CSR för investerare i bolagens inledande skede från den dagen bolagen introducerats på börsen? Många intressanta frågor följer huruvida tidsaspekten gör någon skillnad för företags hållbarhetsinvesteringar och ansvar för samhället. Använder sig bolag av hållbarhetsredovisning som marknadsföringsverktyg, för att se bättre ut än vad de egentligen är? Skulle nya bolag ha ett högre CSR-betyg än etablerade bolag är det intressant att ställa sig frågan varför, och om kan det finnas skäl att anta att de använder CSR för att förmedla ett falskt intryck eller vilseledande information om sig själva som sociala och miljömässigt ansvarstagande inför deras intressenter, med andra ord greenwashing. Greenwashing är metod för att driva uppmärksamheten bort från ett negativt beteende (Gatti et al., 2019). Genom att större företag visat sig ha högre CSR-prestationer (Artiach et al., 2010; Mohamad et al., 2020), och med tanke på att äldre bolag torde haft mer tid att växa är studiens hypotes att företag med fler år på börsen har högre CSR-prestation. Skulle de inte ha det är det rimligt att ifrågasätta varför och om det kan bero på att nya företag använder CSR för greenwashing. Almqvist et al. (2012) menar att företagens försök till ett mer ansvarsfullt och etiskt handlande ibland möts med en förundran och ibland till och med av skepsis och ifrågasättande om ett företag blir mer ansvarsfullt genom att publicera hållbarhetsredovisning (Almqvist et al., 2012). CSR-information har kritiserats för att användas i rena marknadsföringssyften och redovisning som syftar till att framställa företag som etiska, miljövänliga eller ansvarstagande kan ibland vara ett tomt skal, där det som presenteras inte har något med den verkliga situationen, med andra ord rent hyckleri (Almqvist et al., 2012).
Dessutom kommer sambanden mellan företagens tid på börsen undersökas med de tre dimensionerna av CSR, miljö, social och bolagsstyrning var för sig. Tidigare forskning har visat på hur delar av CSR påverkar företagen och dess intressenter olika. Exempelvis visar Verbeeten et al. (2016) att social information påverkade bolagsvärdet positivt, medan miljöinformation påverkade bolagsvärdet negativt i en tysk studie. Detta gör det även intressant att se om hur länge företagen varit börsnoterade påverkar de olika dimensionerna av CSR olika.
6 För att kunna jämföra CSR med tid på börsen används ett CSR-betyg benämnt som ESG score. ESG score är ett aggregerat sammanvägt mätvärde för CSR-aktiviteter som tillhandahålls av Thomson Reuters Datastream, en av världens största finansiella databaser (Refinitiv, 2019). ESG är en förkortning för engelskans Environmental, Social and Governance, vilka är de tre dimensioner av CSR, miljö, social och bolagsstyrning som kommer undersökas i denna studie. Genom att undersöka de tre dimensionerna var för sig vinner studien fördelen att förutom se hur CSR som helhet påverkas av hur länge företagen varit börsnoterade, även se hur dimensionerna påverkas var för sig.
1.3 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka sambandet mellan CSR och tid på börsen för börsnoterade bolag inom EU. Dessutom kommer sambanden mellan de tre dimensionerna av CSR, miljö, social och bolagsstyrning att undersökas var för sig med tid på börsen.
1.4 Avgränsning
Armstrong och Green (2013) och McWilliams och Siegel (2001) gör gällande att ingen officiell definition av CSR finns och möjligtvis aldrig kommer finnas. Denna studie har avgränsats till börsbolag inom en 40 årsperiod (1980-01-01 - 2019-12-31) och urvalet består av europeiska företag inom länder tillhörande Europeiska unionen. Att Storbritannien är exkluderad trots att de vid studiens start i januari 2020 inte officiellt lämnat unionen beror på skillnader i vilken typ av ekonomi länder företräder och är byggda på. Anglosaxiska länder har i större grad en mer liberal ekonomi där CSR- betyg och dess underliggande dimensioner ofta har högre betyg än i kontinentala länder eller Anglo- amerikanska länder (Jackson och Apostolakou, 2010; Aguilera, Williams, Conley och Rupp, 2006), därför anser studien det viktigt att exkludera Storbritannien för ett så rättvist resultat som möjligt.
Studien har även gjort avgränsningen att exkludera finanssektorn likt Aras et al., (2010) och Watson (2015). Vilka företag som tillhör finanssektorn har sorterats bort med hjälp av standarden GISC (Global industry classification standard) vilket beskrivs av MSCI Inc (2020) som en global klassifikation av industritillhörighet. Standarden används av tusentals marknader och intressenter världen över och erbjuds av Thomson Reuters Datastream som är en av världens största finansiella databaser (Refinitiv, 2019) vilken har använts för datainsamlingen. Finanssektorn får ofta en väldigt stor påverkan på CSR aktiviteter vilket har berörts i flera studier, bland annat beror det på deras små utsläpp jämfört med mer fysiskt producerande sektorer (Lopez, Torres, Ruozzi och Vicente. 2020;
Kolk, Walhain och Van de Wateringen, 2001; Scholtens, 2011). Studien har provat att utföra analyser med finanssektorn inkluderad och resultatet blev säreget för den sektorn vilket påverkade den totala
7 analysen. För ett så rättvist resultat som möjligt exkluderades finanssektorn likt tidigare nämnda studier.
1.5 Disposition
I nedanstående figur 1 förklaras uppsatsens disposition
Figur 1. Uppsatsen disposition. Egen figur
8
2. Teoretisk referensram
Detta kapitel beskriver studiens teoretiska ramverk med hänvisning till tidigare forskning och litteratur på området. Grundläggande teorier som intressentteorin och agentteorin förklaras för att få en grundläggande förståelse för forskningsområdet. Studiens begrepp presenteras och utveckling av studiens hypoteser förklaras.
2.1 CSR
Att företag har ett ansvar mot samhället är inget nytt utan går att spåra flera århundraden tillbaka.
Under 1930 och 1940 talet började däremot detta ansvar ta sig in i litteraturen och utvecklas under århundradet till begreppet CSR. Företag såg ett mervärde i att försöka nå jämvikt mellan deras kunders krav, arbetskraftens krav och samhällets krav. Chefer började mer och mer ses som förvaltare av olika externa relationer (Latapí et al., 2019). Att i den kapitalistiska världen kombinera både ekonomiska fördelar för sig själv med fördelar för andra var inte helt utan friktion vilket bland andra ekonomen och senare nobelpristagaren Milton Friedman (1962) berört. En tidig och välanvänd definition av CSR utformades av Carroll (1979), vilken är att samhället har förväntningar på att organisationer arbetar inom ramen för dess sociala ansvar. Carroll (1979) beskrev CSR som att
“företagens sociala ansvar omfattar ekonomiska, juridiska, etiska och diskretionära förväntningar som samhällen har på organisationer vid ett givet tillfälle”. Latapí Agudelo et al. (2019) sammanfattar utvecklingen av CSR från att under 1950-talet uppfattas som mer personliga beslut av chefer vidare till att på 1980-talet uppfattas som en beslutsfattande process, till att bli en strategisk nödvändighet från tidigt 2000-tal. Under de senaste decennierna har CSR som begrepp blivit bärare av ansvarsfrågan (Almqvist et al., 2012). CSR definieras av McWilliams och Siegel (2001) som sociala aktiviteter bortom de lagstadgade kraven och även Barnea och Rubin (2010) menar att CSR som begrepp generellt blivit accepterat bland forskare som “ansvar utöver vad lagen kräver för anställda, samhället och miljö”. CSR är ett vedertaget begrepp inom hållbarhetsforskningen och denna studie använder begreppet CSR synonymt med hållbarhet, och i enlighet med tidigare definitioner (McWilliams och Siegel, 2001; Barnea och Rubin 2010) ansvarstagande aktiviteter för miljö, samhället och anställda. Det finns dock ingen officiell definition och innehållet i CSR kan skilja i olika forskningar (McWilliams och Siegel, 2001; Armstrong och Green, 2013).
Att kunna visa upp en positivt CSR-historik menar Vanhamme och Grobben (2008) är ett effektivt medel för att försvara legitimiteten i vad som görs vid exempelvis en företagskris. De menar att ju längre CSR-historik verksamheten har desto större total effekt får man ut och det är mer accepterat att avvika från sociala normer utan att ryktet tar skada. Swanson (1995) identifierade tre faktorer vilka uppmuntrar till användande av CSR. Förbättra vinsten, öka investeringars avkastning och öka
9 försäljningen. Agyemang och Ansong (2017) ser däremot en signifikant positiv relation mellan CSR- aktiviteter och företagets rykte vilket de på sikt menar ofta bidrar till en ökad lönsamhet.
CSR är betingat av kultur, politik och andra sociala traditioner som skiljer sig mellan länder, framförallt i skillnader mellan utvecklade och underutvecklade länder (Forte, 2013; Ortas et al.
2015). Skillnader till trots är CSR avgörande för ett företags image (Forte, 2013; Ortas et al., 2015).
Även Dey et al. (2018) belyser CSR som nära besläktad med företagens socioekonomiska omgivning och kultur i dess geografiska närhet. Steurer, Martinuzzi och Margula (2012) ser att CSR används mycket mer aktivt i anglosaxiska och skandinaviska länder, detta förklaras till viss del av politiska styrningar. De ser en signifikant skillnad i hur central- och östeuropeiska länder politiskt främjar CSR vilket förklaras bland annat av att synen på hållbarhetsarbete generellt är annorlunda. Camilleri (2015) har i sin studie undersökt hur Europeiska unionen arbetar med CSR. Camilleri (2015) menar att vägen framåt är genom att nationerna måste arbeta mer proaktivt i rollen som regulatorer.
Mätningarna bör bli så klara och enkla som möjligt eftersom CSR-arbetet idag i stor grad är riktat mot de större bolagen (Camilleri, 2015)
Dey et al. (2018) visar i sin forskning att en av de stora inträdesbarriärerna för CSR är att det ofta är dyra åtgärder att implementera även om det ger framtida kostnadsreduceringar. De höga kostnaderna gör att företag kan dra sig för att investera framförallt inom små och medelstora företag, vilka ofta saknar resurser, finansiering, tid och kunskap för implementering. Inträdesbarriärerna har inte bara med kostnaderna att göra utan även tekniska möjligheter att skapa effektiva system, och kunskap att använda CSR på ett effektivt sätt. KPMG (2017) fann detta i en global enkätundersökning om hållbarhetsrapportering från 2017. Enkätundersökningen omfattade 4900 av världens största företag uppdelat i de 100 största företagen efter intäkter per land, totalt 49 länder. Studien visade att ungefär tre fjärdedelar av företagen producerar någon form av icke-finansiella data, tolkat som hållbarhetsredovisning, i deras finansiella rapporter. 78% av företagen ansåg att hållbarhetsrapportering var viktigt för investerare trots att det inte är lagstadgat i alla länder. Enligt enkäten är samhället mitt uppe i en omställning med krav och regleringar av hållbarhetsrapportering.
Eftersom kraven på offentliggörande av information i den finansiella rapporteringen fortsätter att öka måste företagen se till att de har uppdaterade och effektiva system för att samla in, analysera och rapportera den nödvändiga CSR-informationen (KPMG, 2017). Detta för att kunna övertyga tillsynsmyndigheterna, investerarna och andra intressenter om informationens tillförlitlighet (KPMG, 2017).
Armstrong och Green (2013) menar att ingen officiell definition av CSR finns och möjligtvis aldrig kommer finnas, även om intresset för CSR är större än någonsin, på grund av att socialt ansvar betyder
10 en sak för några och något helt annat för andra samt att vad som är socialt ansvar fluktuerar över tiden.
2.2 Intressentteori
1984 publicerade R. Edward Freeman boken Strategic Management: A strategic Approach, inom vilken han presenterade den mycket omtalade intressentmodellen eller intressentteorin, som legat till grund för intressentforskning ända fram till idag. Det revolutionerande med intressentteorin eller på engelska ”Stakeholder theory” var att Freeman (1984) menade att företag bör skapa värde för företagets alla intressenter, inte bara för aktieägare. Fassin (2010) menar att intressentmodellens popularitet till stor del beror på sin enkelhet och tydlighet, vilket gjort att teorin fått mycket kritik eftersom modellen ger intryck av en oföränderlig relation mellan företag och intressenter. Deegan och Unerman (2011) samt Roberts (1992) menar att ett företags sociala ansvar och aktiviteter är ett användbart verktyg i att utveckla och bibehålla en tillfredsställd relation mellan företagets aktieägare, kreditgivare och politiska kontakter. Att utveckla ett rykte om att vara ansvarstagande menar de ofta är en del i en strategi för att bibehålla dessa relationer i god form. Deegan och Unerman (2011) visar att vissa intressentgrupper är mer effektiva i att kräva socialt ansvarstagande åtgärder än andra. Det finns ett starkt samband mellan företags miljömässiga engagemang och vissa typer av intressentgrupper både vad gäller att utföra eller inte utföra åtgärder. Företagen är enligt intressentteorin generellt mer benägna att följa krav ställda av dess finansiella intressenter och statliga tillsynsmyndigheter än från miljögrupper (Deegan och Unerman, 2011). I fall likt dessa gör företag ofta skillnad på hur viktiga intressenterna är (Deegan och Unerman, 2011). Att göra skillnad på intressenter går stick i stäv mot Freemans (1984) grundtanke, att i intressentteorin är alla intressenter lika mycket värda, men intressentteorin har utvecklats med tiden. Hartwig (2018) menar att ju viktigare en intressent är för företagets måluppfyllnad, desto mer kommer företaget att anstränga sig för att underhålla den relationen. Intressenternas betydelse kan dock ändras över tid och den viktigaste intressenten idag behöver inte vara det imorgon (Hartwig, 2018). När intressenternas relativa betydelse ändras anpassar sig företagen enligt intressentteorin till de nya förutsättningarna (Hartwig, 2018).
Enligt Peloza (2009) kan chefer hålla tillbaka investeringar i CSR för rädslan att försämra den finansiella prestationen och på så vis skapa onödig oro för intressenterna. Det finns även en rädsla åt motsatt håll att chefer ska överinvestera i CSR för att popularisera på samhällets nuvarande vindar och genom detta istället för ursprungstanken att öka värdet för intressenterna istället förstöra värde.
Anledningen till denna oro menar Peloza (2009) bottnar i den oklara mätningen av relationen mellan CSR och finansiell prestation. Bechetti et al. (2012) menar i liknande termer att CSR är ett kritiskt
11 instrument för att minimera konflikterna med intressenter, och medan företag fokuserar på att utöva CSR är litteraturen om dess faktiska effekt knapp, framförallt ur ett investerar/intressentperspektiv.
Taliento, Favino och Netti (2019) argumenterar att inom intressentteorin bör intresset beaktas för alla som både direkt och indirekt är involverade i ett företags verksamhet för att över tid skapa ett hållbart värde över tid. Missnöje inom endast en intressentgrupp kan ha en negativ inverkan på verksamheten och i sin spets ställa hela dess existens på spel (Taliento et al., 2019). Skillnaden mellan intressentteorin kontra CSR menar Taliento et al. (2019) främst är fokuset. Företag kan genom att rikta fokus mot en annan intressent än de mer klassiskt direkta och indirekta intressenterna vinna fördelar genom att med CSR-arbete bidra till att både samhället i stort och verksamhetens ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser drar nytta av dess existens (Taliento et al., 2019).
I en studie av Wang et al. (2016) beskriver de ett tvåsidigt utnyttjande av CSR, det kan dels användas som anledning till att säkra tillgången över kritiska resurser kontrollerade av intressenterna dels användas för att influera och stärka företagets relationer med viktiga intressenter. Företagets relation med dess intressenter ses som en nyckelingrediens för CSR, goda relationer leder ofta till positiva utfall vid nyttjande av CSR aktiviteter (Wang et al., 2016). Aviyant och Kaluge (2019) menar att större företag generellt har en bättre implementering av CSR och andra “good governance”
aktiviteter. En möjlig anledning är att större bolag har ett större antal intressenter och att de potentiella konflikterna intressenterna emellan ökar efterfrågan till att öka det långsiktiga aktieägarvärdet genom exempelvis CSR (Aviyant och Kaluge, 2019). Enligt Aviyant och Kaluge (2019) agerar företag då enligt intressentteorin och försöker på så vis arbeta förebyggande och beveka alla företagets intressenter.
En av huvudförklaringarna till att CSR varierar mellan regioner och nationer är att företagens CSR- arbete ofta är ett strategiskt svar till företagets omgivning (Steurer et al., 2011). Framförallt eftersom det finns en omgivning bestående av intressenter som förväntar sig resultat inom CSR (Steurer et al., 2011). Steurer et al. (2011) lyfter fram stater som demokratiska, legitima och mäktiga intressentgrupper, vilka i sin verktygslåda kan kräva både obligatoriska och frivilliga inslag av CSR rapportering.
2.3 Agentteorin
Hartwig (2018) menar att i större företag är ledningen och ägarna inte samma personer, och att ledningen därför oftast har ett informationsövertag gentemot ägarna. Det uppstår en informationsasymmetri mellan ägare (principalen) och ledningen (agenten) på grund av separationen
12 mellan ägarna och ledningen (Hartwig, 2018). Deegan och Unerman (2011) samt Hartwig (2018) beskriver Jensen och Meckling (1976) som en av nyckelstudierna för utvecklingen och uppförande av agentteorin. Jensen och Meckling (1976) definierade agentteorins relationer som: “ett kontrakt där en eller fler principaler engagerar en annan person (agenten) att utföra något å deras vägnar vilket involverar delegering av visst beslutsfattande och auktoritet till agenten”. Inom agentteorin antas att ledningen maximerar sin egen nytta framför ägarnas, och kan ha andra mål och utnyttja sitt informationsövertag för sitt egenintresse (Deegan och Unerman, 2011; Hartwig, 2018). Enligt agentteorin skapar aktieägare olika typer av kontrollsystem för att bevaka att företagsledningen arbetar i ägarnas intresse, och de kostnader som denna kontroll innebär kallas för agentkostnader (Deegan och Unerman, 2011).
Blocher et al. (2016) förklarar även de agentteorin i termer av agenter och principaler där själva grunden i modellen bygger på tre element i det avtalade “kontraktet”, osäkerhet, riskaversion och brist på observerbarhet. Med osäkerhet menar Blocher et al. (2016) att chefer opererar i en miljö vars omgivning de inte har kontroll över. Omgivningen påverkas av faktorer utanför deras kontroll som exempelvis oväntade stopp i produktion, maskiner eller fluktueringar i utbud och efterfrågan. Oavsett vilka eller hur effektiva åtgärder en chef tar till finns alltid en viss grad av osäkerhet. Riskaversion bygger enligt Blocher et al. (2016) vidare på osäkerhetsaspekten, eftersom den alltid infinner sig menar Blocher et al. (2016) att det är viktigt att överväga toleransen för risk. Där är en riskavert chef troligare till att bli motiverad av olika tilltag och premier som reducerar risk. Vilket kan leda till en viss feghet i att utföra rätt sorts ledarskap på grund av rädsla. Rädsla kan exempelvis yttra sig som att en chef inte gör en investering för att eventuellt reducera framtida kostnader kraftigt. På grund av personliga konsekvenser som kan drabba ifall det slår ut fel, avstår chefer hellre den riskaverta investeringen (Blocher et al., 2016). Det sista elementet i agentteorin ser Blocher et al (2016) i bristen på observerbarhet. Då främst att ledningen inte kan observera och få klart i vilka ansträngningar och beslut som en chef tar. Chefen har ofta ett informationsövertag gentemot ledningen. Sammantaget kan detta leda till en hel del konflikter om det inte hanteras rätt. Även Deegan och Unerman (2011) beskriver att redan år 1976 reflekterade Jensen och Meckling (1976) över relationerna och konflikterna mellan agenter och principaler och hur en effektiv marknad kan bistå med att minimera kostnaden för företag i dessa potentiella konflikter.
CSR kan vara en av konflikterna mellan ägare och ledning i det fall ledningen vill investera i utgifter för hållbarhet utan att tänka på kostnaderna för ägarna. Waddock och Graves (1997) menar att det ställs höga krav på företagsledningen att skapa en effektiv CSR-strategi eftersom den kan vara komplex. Mukherjee och Nuñez (2019) samt Dey et al. (2018) belyser att CSR-rapportering kommer med en betydande kostnad, och det gäller att investeringarna är genomtänkta. Enligt Mukherjee och
13 Nuñez (2019) står denna kostnad i konflikt med intressenterna eftersom den istället skulle kunna användas för att maximera avkastning till ägarna. Dessutom ser Mukherjee och Nuñez (2019) risken med frivillig CSR-rapportering likt att avslöja känslig information för företagets omgivning, dess konkurrenter och regulatorer. Wang et al. (2016) tar upp att en av de dominerande kritikerna mot att företag involverar sig inom CSR kommer från agentteorin, eftersom det inom denna teori förutsätter att ledningen inte främst arbetar för att maximera aktieägarnas vinster. Wang et al. (2016) hänvisar till Friedman (1970) och dess relativt välkända kritik mot CSR, där chefer och ledning tar pengar och resurser för sin egen vinning. Wang et al. (2016) belyser även de potentiella konflikterna mellan agenterna och principalerna likt tidigare Deegan och Unerman (2011) och Jensen och Meckling (1976).
Aviyant och Kaluge (2019) ser att CSR aktiviteter eller andra sorters “good governance” aktiviteter likt tidigare berört i intressentteorin även kan agera förebyggande inom agentteorin. Aviyant och Kaluge (2019) visar att dessa aktiviteter kan reducera konflikter mellan principaler och agenter.
Genom implementering av CSR går det att öka en verksamhets transparens och minska informationsgapet mellan principaler och agenter. Clementino och Perkins (2020) berör däremot att chefer i företag där ESG score bidrar lite eller knappt alls till företags mål är generellt mer villiga att ignorera eller avfärda CSR arbete.
2.4 Greenwashing
Almqvist et al. (2012) ifrågasätter om ett företag blir mer ansvarsfullt genom att publicera hållbarhetsredovisning. De menar att företagens försök till ett mer ansvarsfullt och etiskt handlande ibland möts med en förundran och ibland till och med av skepsis (Almqvist et al., 2012). Publicerad CSR-information har kritiserats för att användas i rena marknadsföringssyften och redovisning som syftar till att framställa företag som etiska, miljövänliga eller ansvarstagande kan ibland vara ett tomt skal, där det som presenteras inte har något med den verkliga situationen att göra, med andra ord rent hyckleri (Almqvist et al., 2012). Företag som verkar i en omgivning med hög miljömässig risk är enligt Mukherjee och Nuñez (2019) mer angelägna att adoptera olika ramverk för att hållbarhetsrapportera.
Gatti et al. (2019) menar att frivilligheten i CSR underlättar till greenwashing. Frivillighet skapar något av en gråzon och leder till vilseledande information, även det mesta av dagens redovisning av CSR bygger på frivillighet (Gatti et al., 2019). För att motverka detta föreslås en blandning av frivillighet och obligatoriska åtgärder (Gatti et al., 2019). Även Yu et al. (2020) ser problem i att mycket av hållbarhetsrapporteringen som CSR och dess dimensioner bygger på inte är reglerat eller
14 standardiserat. Är inte informationen tillförlitlig utan vinklad av företaget ses det i termer av greenwashing, vilket kan vara ett hinder för investerare som söker en rättvis bild för investeringar inom CSR. Resultatet av Yu et al. (2020) studie visar att företag utför mindre greenwashing när för företagets relevanta intressenter utövar en större granskning och kräver insyn i företagets CSR- arbete.
Mohmed et al. (2020) undersökte i deras studie sambandet mellan redovisningsmanipulation och CSR-prestation och att resultatet skiljde sig beroende på deras CSR-prestationer. De 30% av företagen med bäst CSR-prestation hade ett negativt samband med redovisningsmanipulation, och använder således CSR-information i redovisningen av etiska skäl för att visa en korrekt bild av sig själva (Mohmed et al, 2020). De övriga 70% hade ett positivt samband mellan CSR-prestation och redovisningsmanipulation och använde Greenwashing för att vilseleda dess intressenter (Mohmed et al, 2020). Mahoney et al. (2013) menar likt Yu et al. (2020) att fler och fler företag frivilligt upprättar fristående CSR rapporter. De menar att motivet till detta ofta är oklart men de förklarar det i form av två termer varav det första är signalvärde, det vill säga att ett företag använder CSR rapporter för att ge en signal om deras åtagande inom CSR (Cecil och Lagore, 2013). Det andra motivet är enligt Mahoney et al. (2013) Greenwashing. Företag upprättar CSR rapporter för posering, de vill visa upp sig som ett någon som gör gott trots att de i vissa fall inte har en bakgrund inom exempelvis sociala eller miljömässiga åtaganden. Företag som frivilligt upprättar CSR rapporter har generellt har högre CSR-betyg, vilket tyder på att de använder dessa för att ge ut en bild av sig själva som sociala och miljömässigt ansvarstagande inför deras intressenter (Mahoney et al., 2013). Intressenter bör även vara aktiva och villiga att straffa företag som felaktigt rapporterar om deras frivilliga åtaganden inom CSR (Mahoney et al., 2013). Cooper och Weber (2020) skriver att CSR-betyg delvis existerar för att ge hållbara investerare trovärdig information om deras CSR arbete för att kunna identifiera så kallade greenwashers. Yu et al. (2020) menar även de att ESG information kan användas för att vilseleda investerare. Cooper och Weber (2020) menar dessutom att på grund av att CSR-betygen saknar standardisering, transparens och oberoende kan höga CSR-betyg indikera mot viss skyldighet till att engagera sig i greenwashing. Även Windolph (2011) belyser liknande brister i termer av att bias kan uppstå på grund av att CSR-betyg efterfrågas, då tvingas företag således till att visa något vilket kan leda till brist på självständighet och transparens.
Greenwashing används enligt Gatti et al. (2019) ibland med framgång för att påverka konsumenternas uppfattning av ett företags CSR-arbete för att driva uppmärksamheten bort från ett negativt beteende.
En sådan manöver kan vinna viss framgång men kan även leda till en negativ effekt på konsumenternas attityder gentemot företaget. En greenwashing-manöver kan slutligen slå tillbaka och dramatiskt öka negativitet runt företaget och leda till en legitimitetskris. Chen et al. (2018) belyser
15 att filantropiskt utförd CSR tenderar att öka de anställdas moral och kundernas lojalitet.
Marknadsföringsmässig CSR, speciellt sponsoraktiviteter tenderar att öka medvetenheten om en verksamhet och dess varumärke.
Det finns enligt Wang, Hsieh och Sarkis (2017) ett positivt samband mellan högre CSR och hållbarhetsredovisningens kvalitet, resultatet av studien indikerar mot att företag med högre CSR- betyg lägger mer engagemang på att lyfta fram detta genom att med ett enkelt språk förklara för investerare varför detta är positivt. Företag med sämre CSR-betyg menar Wang et al. (2017) till större del försöker dölja detta med komplicerade ordval och meningsuppbyggnader i redovisningen. Med mål att minimera läsarens intresse och negligera effekterna av ett sämre CSR-betyg. Beattie och Dhanani (2008) ger som ett exempel på detta att företag kan använda diagram vid redovisning för att försöka framhäva och skapa en bättre bild av sig själva. Målet med denna greenwashing är att utan att behöva stå för hållbarhetsredovisningens kostnader kunna åtnjuta dess fördelar.
2.5 CSR och tidsperspektivet
Att investera pengar i aktier är förknippat med risk, i och med att en investerare riskerar hela eller delar av sitt kapital för att söka avkastning högre än den riskfria räntan (De Ridder, 2008). För att minska risken för investerare menar Barnett och Salomon (2006) att en ökning av företagets investeringar i socialt ansvarstagande, en del av CSR kan fungera som en reducering av företagets uppfattade risk för investerare, en sorts hävstång mot risk. Att CSR kan reducera risk ligger i linje med vad De Ridder (2008) menar i att investerare söker efter hög avkastning till lägsta möjliga risk.
Den primära anledningen till att företag söker sig till börsen är i de flesta fall för att finansiera sin fortsatta tillväxt genom att ta in nya pengar i bolaget i utbyte mot ägarandelar. Men om nyintroduktioner faktiskt blir av bestäms först och främst av marknadens kondition och sekundärt av vart verksamheten befinner sig i själva livscykeln (Ritter och Welch, 2002). Företagets aktier blir vid noteringen tillgängliga för allmänheten på en aktiebörs, och privata som institutionella investerare kan därefter fritt sälja eller köpa aktier i bolaget. Thorsell och Isaksson (2014) nämner även att uppmärksamheten som ges vid en nyintroduktion och tillgången till att öka sitt skuldkapital även de ofta hör till anledningarna. Enligt Zhang et al. (2019) är företag i prospekten som ges ut till investerare inför nyintroduktion skyldiga att rapportera en generell plan för användandet av kapitalet som samlas in. Detta leder till att informationen som finns tillgänglig för att underlätta investeringsbeslut ofta är mindre än hos redan etablerade börsbolag. Av detta ser Thorsell och Isaksson (2014) sambandet likt flera andra studier som Huang och Zhang (2020), Derrien (2005) och De Ridder (2008) ett direkt samband mellan individuella investerare och ett höjt initialt pris vid datumet för nyintroduktion,
16 aktierna blir ofta underprissatta på grund av dålig information. Börsnoteringar sker ofta i samband med att företagen befinner sig i en bra period. Detta kan ge att ägarna försöker framställa bolaget som bättre än verkligheten och i kombination med en bra marknad leder även detta ofta till att aktiekursen ökar kraftigt vid den första handelsdagen, på grund av tidigare nämnda underprissättning (Thorsell och Isaksson, 2014). Av denna underprissättning ses ofta en hög volatilitet de första handelsdagarna.
Forskningen tyder mot att nya företag ofta har ett visst informationsgap att fylla i mot mer etablerade företag (Chiao et al., 2020).
Ernst och Young Global Limited (2019) redovisar kontinuerligt marknaden för nyintroduktioner i kvartalsrapporter, vilka visar trender över nyintroduktioner globalt. För kvartal fyra år 2019 redovisas 40 nyintroduktioner om totalt 5.9 miljarder dollar inom området Europa och summerat för år 2019 visar Europa mot 143 nyintroduktioner om totalt 23,3 miljarder dollar. Klimatet för kapitalanskaffning visar på nedgående trend enligt rapporten från år 2017. Men sett till antal och mängden kapital det rör sig om är det fortsatt väldigt stora summor årligen och en relativt stor kvantitet av företag som börsintroduceras enbart i Europa. Inför dessa nyintroduktioner ger bolaget som söker sig till börsen ut ett prospekt som ska innehålla en välgrundad bedömning och nödvändig ekonomisk information som är väsentlig för en investerare. Informationskraven för Sverige beskriver Finansinspektionen (2019) som vem som emittenterar aktien, skäl till emissionen, en eventuell garants tillgångar, skulder, vinster och förluster. Finansiell ställning och framtidsutsikter, rättigheter förenade med värdepapperen och emissionens effekter på emittenten. Informationen ska presenteras koncist och lättbegripligt och ska godkännas av finansinspektionen för nyintroduktioner på svenska börsmarknader. Shi, Pukthuanthong och Walker (2012) beskriver i sin studie problemet med informationsasymmetri, då reglerna för nyintroduktion skiljer sig genom att dessa utfärdas av ländernas respektive myndigheter och lagstiftare. Shi et al. (2012) beskriver att informationsasymmetrin ofta bidrar till underprissättning de första handelsdagarna likt tidigare berört av Huang och Zhang (2020), Derrien (2005) och De Ridder (2008). Shi et al. (2012) föreslår åtgärder likt hårdare reglering och upplysningskrav för att motverka problemet.
I Kina har CSR:s påverkan på nyintroduktioner studerats. En studie av Huang et al. (2019) har jämfört sambandet mellan CSR-index för nyintroduktioner och aktiemarknadens reaktioner efter börsintroduktionen. CSR - indexet i studien är beräknat från måtten CSP (Corporate Social Performance) och CEP (Corporate Environmental Performance), den sociala grenen och miljögrenen inom CSR. Datainsamlingen är hämtad från databaser samt information från bolagsprospekt vilket är finansiell information om bolaget som ges ut till investerare inför introduktionen. Studien visar ett signifikant positivt samband mellan CSR och hur aktiemarknaden reagerar. Enligt denna studie lönar det sig att presentera CSR redan innan bolaget introducerats på börsen. En annan studie av Jia och
17 Zhang (2014) har studerat hur investerare värdesätter CSR i en studie på olika nyintroduktioner i Kina. I studien undersöks hur CSR-prestationer före introduktionen påverkar aktiemarknaden efter introduktionen. Resultatet visar en stark koppling mellan att redovisa CSR-information innan nyintroduktion influerar investerarnas riskvillighet och genererar en kortsiktig ökning av aktiekursen efter utförd nyintroduktion. Med kortsiktig ökning menas de 40 första dagarna. Jia och Zhang (2014) hänvisar till tidigare forskning av Frank och Bernanke (2006), Mcafee et al. (2010) och Barnett (2007) vilken skiljer sig från deras (Jia och Zhang, 2014) resultat i och med att de tidigare studierna har en linjär positiv korrelation mellan CSP före nyintroduktioner och aktieavkastning efter nyintroduktioner. De uppmuntrar till fortsatt forskning inom området.
El Ghoul et al. (2011) undersöker effekten av CSR på kostnaden av eget kapital. De ser att företag med bättre CSR-betyg inom framförallt CSR-aktiviteterna miljöpolicys, produktstrategier och relationer till anställda uppvisar en billigare finansiering av kapital. Aktiviteter inom samhällsengagemang, mångfald och mänskliga rättigheter bidrog däremot inte till en lägre finansiering av kapital. El Ghoul et al. (2011) menar att detta gäller i stort sett oberoende av bransch förutom verksamhet i tobaks- och kärnkraftsindustrin. Även Agyemang och Ansong (2017) ser en signifikant positiv relation mellan CSR aktiviteter och att attrahera kapital, vilken de menar på sikt ofta leder till ökad lönsamhet. Chen et al. (2018) studie visar att konsumenter generellt uppskattar värdeskapande CSR vilket definieras som välfärd för konsumenter, affärsmässiga mål och långsiktiga sociala fördelar. Chen et al. (2018) ser att det uppskattas mer än CSR utfört i filantropiskt eller marknadsföringsmässigt syfte.
Withisuphakorn och Jiraporn (2015) har i sin studie undersökt om företags mognad uppdelat efter dess “livscykler” påverkar deras CSR arbete. Deras resultat visar att mogna företag investerar signifikant mer i CSR men att det inte är lika över alla olika kategorier inom CSR. Withisuphakorn och Jiraporn (2015) ser att aktivitet inom framförallt mångfald och miljömedvetenhet ökar ju längre ett företags livscykel gått. Produktsäkerhet och mänskliga rättigheter är däremot kategorier som inte ökar med företags mognad. Withisuphakorn och Jiraporn (2015) ser två sidor av myntet. Å den ena sidan är det naturligt att yngre verksamheter inte har samma rykte likt äldre företag och därmed inte söker lika mycket goodwill som kan genereras av CSR aktiviteter. Men å andra sidan ser de att yngre företag kan få en större fördel på marginalen jämfört med de äldre ifall de väljer att investera i CSR- aktiviteter.
Aviyanti och Kaluge (2019) har i sin studie utefter företagsstorlek analyserat skillnader i CSR- rapportering. Studien visar att stora företag agerar annorlunda än medelstora och små företag och att större företag redovisar betydligt mer CSR-information än de mindre företagen. Företagsstorlek är en
18 viktig variabel till möjligheten att attrahera kapital och på vis vara i en bättre finansiell kondition än konkurrenter vilket ökar möjligheterna att rapportera CSR för att visa sig aktiva i hållbarhetsarbetet.
Aviyanti och Kaluge (2019) samt Zoysa och Takaoka (2019) menar att dålig finansiell kondition och brist på arbete inom human resources i små och medelstora företag är anledningar till en lägre CSR- rapportering.
Enligt Livscykelteorin är företag föremål för systematiska förändringar inom verksamhet, investeringar och finansiering, organisatorisk förmåga, riskaptit och strategier allteftersom de utvecklas genom olika stadier (Helfat och Peteraf, 2003). Studier visar att nyintroducerade och företag med avtagande tillväxt är mindre lönsamma och mer riskfyllda, medan företag med hög tillväxt samt mogna företag är mer lönsamma och mindre riskfyllda (Dickinson, 2011; Habib och Hasan, 2015).
Det är därför inte orimligt att förvänta sig att skillnader i företagets livscykel eller olika stadier påverkar kostnaden för eget kapital och kapitalbegränsningar. Investerare utvärderar ett företags förmåga att hantera kapitalbegränsningar och återhämta sig från finansiella svårigheter genom analys av kassaflödet och resultatet (Black, 1998) I ett företag med ekonomiska begränsningar, vilket är mer sannolikt tidigt i livscykeln eller tidigt i tillväxtfasen, försöker ledningen ofta öka deras trovärdighet och möjlighet att anskaffa kapital (Helfat och Peteraf, 2003). En studie av Clarkson et al. (2011) visar att ett företag som gör signifikanta satsningar på sin miljöprestation tidigt, i större mån senare i företagets livscykel får större ekonomiska fördelar genom bland annat en högre avkastning.
Studiens underlag med teori om CSR och dess koppling till nyintroduktioner, det vill säga hur länge ett företag varit på börsen har lett fram till studiens första hypotes, H1, vars avsikt enligt studiens syfte är att undersöka sambandet mellan CSR och tid på börsen för börsnoterade bolag inom EU.
Hypotes ett antar att företagens tid som börsnoterad har ett positivt samband med CSR-betyget ESG score, eller med andra ord tar företag med lägre tid som börsnoterade större ansvar för samhället.
H1: Det finns ett positivt samband mellan företagens tid på börsen och total CSR.
2.6 CSR och dess dimensioner
Många studier delar in CSR i dimensionerna miljö, social och bolagsstyrning (Semenova och Hassel, 2015). I databasen Thomson Reuters Datastream är CSR-data uppdelad efter dessa tre dimensioner (Refinitiv, 2019). Clementino och Perkins (2020) ser i sin studie en mer drivande och större påverkan av ESG score när företag utför handlingar inom aktiviteter tillhörande den sociala eller miljömässiga dimensionen. Hahn och Kühnen (2013) belyser att industrier som påverkar omgivningen mycket både, miljömässigt och socialt, oftare upplever ett högre tryck från intressenter att aktivt arbeta inom dimensionerna för att få en positiv effekt på ESG-betyget. Hahn och Kühnen (2013) ser däremot att
19 beroende av svårigheten i att bedöma utförandet av sociala aktiviteter ägnar sig vetenskapen oftare till att studera exempelvis aktiviteter inom miljödimensionen, där det återspeglas mer konkret och kvantifierbart vad företaget exempelvis släpper ut i koldioxid eller olika energibesparingar. Hahn och Kühnen (2013) ser att aktiviteter tillhörande miljödimensionen oftare studeras än exempelvis den sociala dimensionen, troligtvis på grund av mätsvårigheter och bedömningar för den sistnämnda.
Andra likt Landau, Rochell, Klein och Zwergel (2020) belyser de stora kostnaderna i att implementera CSR aktiviteter och pekar mot osäkerheter i dess faktiska effekter. Landau et al. (2020) ser en brist i studier som utreder just detta samband. Crifo, Forget och Teyssier (2015) studie visar att företag som inte utför ledarskap i att utföra aktiviteter inom de tre dimensionerna i högre grad får mer begränsad tillgång till privat kapital vilket i sin tur leder till högre kostnader för företagets egna kapital. Ok och Kim (2019) ser att aktiviteter och investeringar inom både den sociala dimensionen och bolagsstyrningsdimensionen i större grad kan öka ett företags värde, studien visar även på att miljödimensionen inte är relevant för ett företags värdering. Ok och Kim (2019) drar av detta slutsatsen att investerare har en större tolerans för lägre avkastning i företag som har fler CSR aktiviteter, toleransen menar Ok och Kim (2019) beror på att intäkterna av företagen kan klassas som hållbara. I följande kapitel beskrivs dimensionerna mer utförligt.
2.6.1 Miljödimensionen
Miljödimensionen syftar till att förbättra och skydda miljön och utgör en viktig del av hela CSR (Carter et al., 2000). Exempel på aktiviteter inom miljödimensionen är energibesparingar, minskning av avfall, utveckling av miljövänliga produkter och paketeringar, återvinning, och en miljömässig företagskultur. Hahn och Kühnen (2013) visar miljödimensionens CSR aktiviteter i liknande termer och beskriver det som företags arbete inom klimatförändringar, utsläpp och annan miljöhantering. I databasen Thomson Reuters Datastream delas den redovisade informationen om miljöaktiviteter upp i utsläpp, innovation och resursanvändning (Refinitiv, 2019). Resursanvändning handlar om kapacitet att minska användningen av material, energi eller vatten och utveckla mer miljöeffektiva lösningar genom att förbättra leveranskedjan (Refinitiv, 2019) Innovation innefattar företags förmåga att skapa nya marknadsmöjligheter genom ny miljöteknik och miljöprocesser eller miljöanpassade produkter (Refinitiv, 2019). Utsläpp innefattar företags engagemang och effektivitet gällande minskning av miljöutsläpp i produktions- och driftsprocesser (Refinitiv, 2019). Det är allmänt vedertaget att intressenter efterfrågar information om företagens ansvarstagande för miljön (Hassel et al., 2005).
Det råder dock delade uppfattningar om redovisning av miljöinformation innebär finansiella för- eller nackdelar (Hassel et al., 2005). Vissa anser att det finns ett negativt samband mellan miljöprestationer och marknadsvärde genom att miljöinvesteringar genererar ökade kostnader, vilket påverkar resultatet och i sin tur marknadsvärdet negativt, medan andra menar på ett positivt samband, genom
20 att miljöprestationer medför konkurrensfördelar och ökad avkastning genom bland annat ett gott rykte (Hassel et al., 2005). En annan orsak till det negativa sambandet kan vara att intressenter är kortsiktigt orienterade och inte tar hänsyn till långsiktig miljöinformation vid investeringsbeslut (Hassel et al., 2005).
Clarkson et al. (2011) menar att företag som gör signifikanta satsningar på sin miljöprestation tidigt, i större mån senare i företagets livscykel får större ekonomiska fördelar genom bland annat en högre avkastning. Semenova och Hassels (2016) visar i en studie på amerikanska bolag att företag som har en stor miljöpåverkan uppvisar en större frivillig redovisning av miljöinformation. Hassel och Semenova (2013) beskriver att företag inom den miljömässiga dimensionen och inom miljömässiga högriskbranscher ofta har högre CSR-betyg, på grund av att de ofta är utsatta för flera finansiella analytiker än företag vars verksamhet är inom lågriskmiljöer.
Hassel et al. (2005) beskriver i sin studie att det finns argumentation om att investeringar inom aktiviteter vilka återfinns i miljödimensionen enbart är förknippade med kostnader. Argumentationen att högre kostnader per automatik leder till lägre intjäning och resultat och slutligen lägre marknadsvärde. Ng och Rezaee (2015) resultat visar även det mot att starka prestationer inom aktiviteter i miljödimensionen ofta är i symbios med en negativ effekt på eget kapital.
En del av syftet i denna studie är att undersöka hur miljödimensionen av CSR påverkas av hur länge företag har varit börsnoterade. Med denna undersökning kommer hypotes två, H2, vilken säger att företag med längre tid på börsen bör har mer resurser och ökade möjligheter att ta ett större ansvar för miljön.
H2: Det finns ett positivt samband mellan företagens tid på börsen och miljödimensionen av CSR.
2.6.2 Sociala dimensionen
Den sociala dimensionen handlar om relationer mellan företagen och intressenter och förhållandet mellan företagen och samhället (Dahlsrud, 2008). Den handlar om hur väl företagen bidrar till ett bättre samhälle och hur väl företagen tar hänsyn till den inverkan de har på samhället (Dahlsrud, 2008). I Thomson Reuters Datastream består den sociala dimensionen av arbetskraft, mänskliga rättigheter, samhälle och produktansvar (Refinitiv, 2019). Arbetskraft innefattar hur effektiva företag är när det kommer till arbetstillfredsställelse, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, mångfald och jämställda utvecklingsmöjligheter för de anställda (Refinitiv, 2019). Mänskliga rättigheter består av hur företag följer konventionerna om mänskliga rättigheter (Refinitiv, 2019). Samhälle mäter företags åtagande mot samhället, skyddande av folkhälsan och respekt för affärsetik (Refinitiv, 2019).
