Om domstolens behandling av personuppgifter, se www.domstol.se/personuppgifter. Kontakta oss för information på annat sätt.
Besöksadress Scheelegatan 7
E-post
stockholms.tingsratt.avdelning3@dom.se Telefon
08-561 652 70
Öppettider måndag - fredag 08:00-16:00
Postadress Box 8307
104 20 Stockholm Webbplats
www.stockholmstingsratt.se Tilltalad
Dalius Mazrimas, 19921276-7751 Frihetsberövande: Häktad
c/o Häktet Sollentuna Box 819
191 28 Sollentuna Medborgare i Litauen Offentlig försvarare:
Advokat Lars Thorolfson Upplands-Bro Advokatbyrå Fagerlidsvägen 3
196 30 Kungsängen Åklagare
Kammaråklagare Johan Kjellsson Åklagarmyndigheten
City åklagarkammare i Stockholm Box 70296
107 22 Stockholm Målsägande
1. Dödsboet efter Lars Ola Arrhusius c/o Hartmann
Boråsvägen 12 121 48 Johanneshov Företrädd av åklagaren 2. Michael Arrhusius
Sickla Strand 74 Lgh 1002 131 34 Nacka
Företrädd av åklagaren
___________________________________
DOMSLUT
Brott som den tilltalade döms för Mord, 3 kap 1 § brottsbalken
2020-07-02 -- 2020-07-03
Fängelse 14 år Utvisning
Den tilltalade utvisas ur Sverige enligt 8 a kap 5 § utlänningslagen (2005:716) och förbjuds att återvända hit. Överträdelse av förbudet kan medföra fängelse i högst 1 år.
Skadestånd
1. Dalius Mazrimas ska betala skadestånd till Dödsboet efter Lars Ola Arrhusius med 13 700 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 24 juli 2020 till dess betalning sker.
2. Michael Arrhusius skadeståndsyrkande avslås.
Förverkande och beslag
Beslaget av kläder och mobiltelefon m.m. ska bestå till dess domen vunnit laga kraft. Därefter ska godset utlämnas till Dalius Mazrimas (Polismyndigheten Region Stockholm nr 2020-5000- BG82356.1-9 och 2020-5000-BG82374.1).
Häktning m.m.
Dalius Mazrimas ska stanna kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen vunnit laga kraft mot honom.
Sekretess
Sekretessen enligt 35 kap 13 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) beträffande uppgifterna om Dalius Mazrimas hälsotillstånd i det rättspsykiatriska utlåtandet som lagts fram under tingsrättens förhandling inom stängda dörrar ska, med undantag för slutsatserna på första sidan av utlåtandet och för de uppgifter som har redovisats i tingsrättens dom, bestå i målet.
Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.
Ersättning
1. Advokat Lars Thorolfson får ersättning av staten med, rätt avrundat, 179 723 kr. Av beloppet avser 102 501 kr arbete, 34 053 kr tidsspillan, 7 224 kr utlägg och 35 945 kr mervärdesskatt.
2. Staten ska stå för kostnaden för försvararen.
___________________________________
YRKANDEN M.M.
Åklagaren har yrkat i enlighet med stämningsansökan (bilaga 1). Han har dessutom yrkat att Dalius Mazrimas ska utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända hit.
Dödsboet efter Lars Ola Arrhusius har yrkat skadestånd med 13 700 kr för begravningskostnader jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 24 juli 2020 till dess betalning sker.
Michael Arrhusius har yrkat skadestånd med 5 000 kr för inkomstförlust jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 24 juli 2020 till dess betalning sker.
DOMSKÄL
Skuldfrågan
Dalius Mazrimas har erkänt att han har dödat Lars Ola Arrhusius genom att han har hållit för Lars Ola Arrhusius mun och näsa så att denne inte har fått luft, varefter Lars Ola Arrhusius förlorat medvetandet. Han har bestritt ansvar för uppsåtligt dödande under invändningen att han har saknat uppsåt i alla former.
För det fall tingsrätten skulle finna att han har gjort sig skyldig till uppsåtligt dödande har han anfört att gärningen ska bedömas som dråp.
Dalius Mazrimas har hörts. På åklagarens begäran har hållits vittnesförhör med Stefan Schneider, Tomas Nilsson, Ruben Rydén och Jorge Fuentes. Åklagaren har åberopat den skriftliga bevisning som framgår av tingsrättens protokoll från huvudförhandlingen.
Dalius Mazrimas har uppgett i huvudsak följande. I april 2020 reste han med bil från Norge till Sverige med avsikten att ta sig vidare till Litauen. På vägen stannade han till i Stockholm och tog in på Skanstulls vandrarhem. Han betalade
inledningsvis för två nätter. Han lärde snabbt känna Stefan Schneider som arbetade på och var delägare till vandrarhemmet. Han och Stefan kom överens om att han skulle utföra vissa renoveringsarbeten i vandrarhemmets lokaler. Han fick bo på vandrarhemmet så länge som renoveringsarbetena pågick.
Stefan introducerade honom för Lars Ola Arrhusius som redan bodde på
vandrarhemmet sedan någon månad tillbaka. Han och Lars Ola började umgås med varandra. De rökte cigaretter och drack alkohol tillsammans. De umgicks mestadels på vandrarhemmet men ibland gick de även ut och tog en öl tillsammans på någon lokal pub. Det var inget särskilt med sättet som de umgicks på. Han umgicks även med andra personer som hade anknytning till vandrarhemmet. Han tror t.ex. att han umgicks mer med Stefan än med Lars Ola. Han och Lars Ola hade aldrig några djupare samtal. De pratade mest om allmänna ämnen såsom fotboll och politik. Han berättade för Lars Ola att han var intresserad av friluftsliv och turism. Lars Ola köpte ofta alkohol och mat som han delade med sig utav. Ibland bjöd han tillbaka eftersom han inte ville stå i skuld till Lars Ola. Lars Ola kunde ofta komma fram till honom när han arbetade och föreslå att de skulle röka en cigarett eller dricka
alkohol tillsammans. Han bad Stefan att säga åt Lars Ola att inte bjuda honom på så mycket alkohol. Han föreslog också att Lars Ola kunde flytta till ett annat rum längre bort ifrån hans eget.
Han kommer ihåg att han träffade Lars Ola den aktuella kvällen. Han hade avslutat sitt arbete för dagen och Lars Ola satt inne i hans rum när han kom tillbaka dit. Lars Ola hade även bjudit in andra personer till rummet. Personerna inne i rummet pratade svenska med varandra och ignorerade honom. De pekade med sina fingrar åt honom och skrattade. Allt fler personer kom in i rummet och eftersom personerna blev allt mer berusade blev situationen till slut mycket besvärande. Han tänkte att
om han gav personerna lite tid skulle de så småningom lämna rummet. Han gick därför ut till parken utanför vandrarhemmet en stund. När han kom tillbaka var personerna dock kvar i rummet. Han sade åt dem att gå till köket istället men de ignorerade honom. Han beslöt sig då för att försöka få ut personerna ur rummet en i taget. Till slut var det bara tre personer kvar. Det var Lars Ola, en person från rummet intill och en person som heter Tommy. Han och Tommy gick ut och rökte.
Han sade till Tommy att han inte tyckte att situationen var okej. Det verkade som att Tommy förstod detta. Därefter var det bara Lars Ola och personen från rummet intill kvar. Han sade till personen från rummet intill att gå till sitt rum vilket personen också gjorde. Sedan var det bara Lars Ola kvar. Därefter bad han även Lars Ola att gå därifrån. Lars Ola ville dock inte lämna rummet utan satte istället på musik och började larva sig. Han uppfattade inte ordagrant allt som Lars Ola sade eller hur han rörde sig men det går att se på en persons kroppsspråk vad denne menar. Lars Ola sade till honom på engelska att ”det här är till dig min älskling”. I situationen uppfattade han det som att Lars Ola menade att han var en kvinna.
Såsom han minns det bad han därefter återigen Lars Ola att lämna rummet. Han gick därefter ut och rökte en cigarett. När han kom tillbaka var Lars Ola dock fortfarande kvar. Han bad återigen Lars Ola att lämna rummet men Lars Ola vägrade alltjämt. Då uppstod det en konfrontation. Eftersom Lars Ola inte ville lämna rummet självmant bestämde han sig för att lösa situationen på ett annat sätt.
Han sade åt Lars Ola att sätta sig på sängkanten på den säng som stod längst in i rummet. Han satte sig därefter på sängkanten till vänster om Lars Ola. Han tog sedan sin hand och satte den för Lars Olas mun och näsa. Samtidigt drog han Lars Ola mot sig och tryckte hans huvud mot sin kropp. Han är idag inte 100 procent säker på om det var den vänstra handen han satte för Lars Olas mun och näsa. Han antar att det var den vänstra handen eftersom han senare upptäckte blod på den handen. Det är också mer logiskt att han använde vänsterhanden om han satt på Lars Olas vänstra sida. Han är högerhänt och det är anledningen till varför han använde höger hand i den inspelade rekonstruktionen (polisens rekonstruktion av
händelsen). Han tryckte inte med handen över munnen och näsan med någon djurisk kraft men det var heller inte ett slappt grepp. Det var ett fast grepp. Lars Ola kunde på grund av greppet inte andas eller säga något. Han kan idag inte säga exakt hur länge som han höll greppet. Det stämmer att han i förhör med polisen har
uppgett att han höll greppet i maximalt två till tre minuter. Detta sade han dock först efter att han upprepade gånger uppgett att han inte visste hur länge han hade hållit greppet. Det är inte säkert att han vid förhörstillfället gjorde en riktig uppskattning av tidsrymden.
Lars Ola gjorde inget motstånd. Lars Ola var en äldre och fysiskt underlägsen man och det behövdes inte mycket kraft. Han låste inte fast Lars Olas kropp på något sätt. Lars Ola sprattlade inte med kroppen och rörde heller inte benen eller armarna på något speciellt sätt. Det stämmer att han i förhör med polisen har sagt att Lars Ola krängde lite med kroppen. Han kan idag inte avgöra om det var Lars Ola själv som krängde med kroppen eller om det var hans handlingar som fick Lars Olas kropp att kränga. Han satt upprätt på sängkanten under hela tiden som han höll greppet för Lars Olas mun och näsa.
Syftet med greppet var att Lars Ola skulle bli medvetslös. Såsom han uppfattade situationen var det den enda möjligheten när orden inte räckte till. Alternativet hade varit att använda kraftigare fysiskt våld mot Lars Ola. Men eftersom Lars Ola inte hade använt sig av något fysiskt våld mot honom kunde han inte svara med fysiskt våld. Han kände sig fysiskt överlägsen och ville inte använda direkt våld som t.ex.
ett slag mot huvudet eller näsan. Det var inte meningen att greppet om Lars Olas mun och näsa skulle leda till hans död. Han ville bara att Lars Ola skulle bli medvetslös en stund. Sedan skulle Lars Ola vakna upp och allting skulle bli bra igen. Han hoppades att Lars Ola skulle börja förstå saker och ting när han vaknade upp.
Efter att han hade hållit greppet en stund kände han att Lars Ola förlorade
medvetandet. När han kände att Lars Ola förlorade medvetandet reste han sig upp och släppte Lars Olas kropp ner på golvet. Han tror att Lars Ola slog i huvudet i golvet. Han tror att det var huvudet som slog i eftersom det lät på ett speciellt sätt.
Efter att han hade släppt Lars Ola såg han att han hade blod på sin vänstra hand.
Eftersom han varken hade sett eller känt något blod på handen under tiden som han höll greppet förstod han först inte var blodet kom ifrån. Han har senare fått reda på att blodet troligen kom från en tand som hade lossnat i Lars Olas mun.
Han rörde inte Lars Ola efter att han hade släppt ner honom på golvet. Han tryckte inte in Lars Olas kropp under sängen. Han vet inte hur kroppen hamnade i den positionen som bilden från brottsplatsundersökningen visar. Efter att han hade släppt ner Lars Ola på golvet tog han sin jacka och ryggsäck och började samla ihop sina saker som låg i rummet. Han hade inte Lars Ola i sitt synfält under tiden som han samlade ihop sina saker. Han uppskattar att han befann sig i rummet under ytterligare cirka två till tre minuter innan han lämnade det.
Därefter lämnade han rummet och vandrarhemmet med sin ryggsäck. Han vet inte varför han lämnade vandrarhemmet. Han satte sig först i sin bil som var parkerad vid Svedmyra järnvägsstation. Han körde sedan till en bensinmack och tankade.
Han ville lämna de centrala delarna av staden men visste inte vart han skulle åka.
Under tiden som han hade bott på vandrarhemmet hade han kontinuerligt sökt efter färjebiljetter till Litauen och gjorde så även denna kväll. Han sökte även på
tågbiljetter mellan Örebro och Karlshamn. Han förstod att det troligtvis var omöjligt att få tag i färje- eller tågbiljetter där och då men han ville ändå kontrollera saken.
Det stämmer att han i förhör med polisen har uppgett att ”det inte fanns någon plats kvar för honom här”. Uttalandet speglade hans dåvarande känslotillstånd. Han övervägde dock inte att fly. Han vet inte varför han försökte ringa Swedavia.
När han vaknade upp på morgonen efter händelsen insåg han att det blod som han hade på sin hand tydde på att något hade hänt kvällen innan och att han inte bara kunde åka iväg hur som helst. Han försökte sedan ringa Lars Ola på sin
mobiltelefon men något samtal kopplades inte fram. Han misstänkte dock aldrig att Lars Ola kunde vara död. Det stämmer att han skickade ett sms-meddelande till Stefan och frågade om Lars Ola var okej. Han skickade meddelandet till Stefan eftersom han hade stängt dörren till sitt rum kvällen innan och Stefan var den ende som hade nyckel. Han ville att Stefan skulle ta reda på vad som hänt och om Lars Ola eventuellt befann sig på sjukhus. Eftersom han inte fick något svar på sms- meddelandet ringde han sedan till Stefan och berättade att det hade inträffat en incident mellan honom och Lars Ola. Han sade åt Stefan att leta efter Lars Ola inne i hans rum. När han förstod att Lars Ola troligen var död sade han åt Stefan att ringa efter en ambulans och till polisen.
Han pratade därefter med polisen och de bestämde att han skulle stanna kvar på den plats som han befann sig på och invänta en polispatrull. Han blev sedan upphämtad av polisen och transporterad till Norrmalms polisstation. Han hade då förstått att Lars Ola var död och mådde därför inte så bra. Han sade till poliserna att han hade förstått att historien inte skulle sluta väl när han hade upptäckt blodet på sina
händer. Han berättade också för den ena polismannen att Lars Ola inte längre levde.
Stefan Schneider har uppgett i huvudsak följande. Han arbetar på och är delägare till Skanstulls vandrarhem. Han minns att Dalius Mazrimas flyttade in på
vandrarhemmet under våren 2020. Vid den tidpunkten hade Lars Ola Arrhusius redan bott på vandrarhemmet under några månader. Han och Dalius kom överens om att Dalius kunde bo på vandrarhemmet under förutsättning att han hjälpte till med olika renoveringsarbeten.
Han känner till att Lars Ola och Dalius umgicks en hel del med varandra men kan inte säga exakt hur mycket. Han såg t.ex. att de ofta var ute och rökte tillsammans.
Det förekom också att de var ute och drack öl tillsammans. Ibland köpte Lars Ola mat och cigaretter till Dalius. Han skulle beskriva Lars Ola och Dalius relation som att Lars Ola ömmade för Dalius. Lars Ola var också orolig för att Dalius inte skulle få stanna kvar på vandrarhemmet. Han fick intryck av att Dalius tyckte att Lars Ola gick till överdrift med sitt ömmande för honom. Han såg dock aldrig någon
konfliktliknande situation mellan Lars Ola och Dalius. Han tror inte att Dalius umgicks med så många andra personer än Lars Ola på vandrarhemmet.
På morgonen den 3 juli 2020 trodde han att Dalius skulle utföra renoveringsarbeten i ett av rummen på vandrarhemmet. När han inte kunde hitta Dalius knackade han på dörren till Dalius rum. När han inte fick något svar prövade han att ringa till Dalius istället. Det nummer som han ringde hade dock upphört. Han erinrade sig då om att han tidigare under morgonen hade fått ett sms-meddelande från ett okänt nummer. Hans minnesbild är att det i meddelandet från det okända numret stod
”Are you there?”. Han har numera inte kvar meddelandet. Han ringde upp det okända numret och Dalius svarade. Hans minnesbild är inte att Dalius ringde upp honom först. Dalius nämnde i samtalet att något hade hänt med Lars Ola. Dalius ville att han skulle kontrollera om Lars Ola fanns inne i hans rum. Det kan stämma att Dalius nämnde att han ”knocked him unconscious” eller liknande. Det kan också stämma att Dalius frågade hur Lars Ola mådde. De talade engelska med varandra och enligt hans uppfattning förstod Dalius vad han sade. Han gick in en bit i Dalius rum men kunde först inte se att Lars Ola fanns där. Dalius sade då åt honom att titta bakom en gul bal med isoleringsmaterial. Han hittade då Lars Ola under sängen bakom balen. Balen var tryckt mot sängen och kroppen och skymde därför kroppen.
Han var tvungen att flytta på balen för att komma åt Lars Ola. Han kände sedan på Lars Olas arm och förstod att Lars Ola troligtvis var död. Han sprang därefter ner i receptionen för att hämta en annan telefon och ringa SOS-alarm. Han fick
instruktioner från larmoperatören om att han skulle ropa Lars Olas namn och trycka på hans bröst. Han gjorde som larmoperatören sade åt honom. Lars Olas kropp kändes kall när han tryckte på hans bröst. Det var uppenbart att Lars Ola var död.
Han flyttade inte kroppen på något sätt. Efter att han hade hittat Lars Olas kropp pratade han med Dalius per telefon vid ytterligare två tillfällen. Vid denna tidpunkt hade polisen anlänt till vandrarhemmet och instruerade honom om vad han skulle säga till Dalius.
Tomas Nilsson har uppgett i huvudsak följande. Han arbetar som
ambulanssjukvårdare sedan tio år tillbaka och var i tjänst den aktuella morgonen.
Tillsammans med en kollega blev han kallad till Skanstulls vandrarhem efter larm om ett hjärtstopp. När de kom fram till vandrarhemmet blev de visade till det rum där Lars Ola Arrhusius kropp låg. Han kunde först inte se att det fanns någon person i rummet. Sedan gick han längre in i rummet och såg då att det stack fram en arm under en våningssäng. Han böjde sig ner och kände på armen. Den var kall och hade likfläckar. Han kunde också se personens ansikte och även där fanns
likfläckar. Han drog inte fram personen eller flyttade på kroppen på något sätt. Han kommer inte ihåg om personen låg i rygg- eller sidoläge. Personen låg exakt på det sätt som framgår av bilderna från brottsplatsen. Det är en korrekt beskrivning att personen låg inkilad under sängen. Han gjorde den okulära bedömningen att personen hade varit avliden under en längre tid. Efter att han hade gjort den bedömningen backade han ut ur rummet och rörde därefter inte kroppen mer. Han gör bedömningen att det är ytterst osannolikt att kroppen hade hamnat i positionen under sängen på ett naturligt sätt. Enligt hans erfarenhet kan inte en medvetslös person hamna i den positionen av sig själv. Hans bedömning är således att någon person måste ha placerat kroppen på det sättet som den låg.
Ruben Rydén har uppgett i huvudsak följande. Han arbetar som polis och var i tjänst den aktuella morgonen. Tillsammans med kollegan Jorge Fuentes transporterade han Dalius Mazrimas i en polisbil mellan två polisstationer. Han satt i baksätet med Dalius medan kollegan körde polisbilen. Han uppfattade Dalius som lugn och sansad. Dalius visade inga tecken på aggressivitet. Han och Dalius småpratade under färden. De pratade dock inte om den aktuella händelsen. När de befann sig på
Västerbron berättade Dalius på engelska att han hade vaknat upp i sin bil och fått en
”flashback”. Dalius sade att han “strangled him as if I was going to send him to the other side”. Han reagerade eftersom det inte är ofta som han hör denna typ av uttalanden. Vid tillfället tolkade han ”the other side” som en referens till döden.
Han gjorde dock ingen särskild koppling mellan brottsmisstankarna och uttalandet.
Han sade till Dalius att de inte skulle prata mer om händelsen förrän en försvarare fanns närvarande. Det var fråga om allvarliga misstankar och han ville inte att situationen i bilen skulle bli förhörsliknande.
Jorge Fuentes har uppgett i huvudsak följande. Han arbetar som polis och var i tjänst den aktuella morgonen. Tillsammans med kollegan Ruben Rydén
transporterade han Dalius Mazrimas i en polisbil mellan två polisstationer. Han körde polisbilen medan kollegan satt i baksätet med Dalius. Dalius började prata om något som hade hänt dagen innan. Såsom han minns det sade Dalius att han hade strypt någon och tagit denne till ”the other side”. Om han i förhör med polisen har uppgett att Dalius ordagrant sade ”this morning I woke up in the car, I was all bloody, I tried to wash it off. I remember holding his mouth so he went to the other side, choking him. I think I have scars from his teeth” var det så Dalius sade. Dalius visade också med gester hur han hade tvättat bort blod från sina händer. Han
kommer inte ihåg om Dalius sade något mer. Han och kollegan enades om att det var bäst om Dalius inte pratade mer om händelsen. De ville inte att situationen i bilen skulle bli förhörsliknande.
Tingsrätten gör följande bedömning.
För en fällande dom i ett brottmål krävs att domstolen genom den utredning som har lagts fram för domstolen under rättegången finner det ställt utom rimligt tvivel att den åtalade har gjort sig skyldig till det som åklagaren påstår i sin beskrivning av gärningen. Med ett annat sätt att uttrycka saken krävs för en fällande dom att det är praktiskt taget uteslutet att det kan ha gått till på något annat sätt än det som
åklagaren påstår. Domstolens uppgift i ett brottmål är alltså att bedöma om åklagaren har bevisat sitt gärningspåstående.
Av utredningen framgår till en början följande.
Den åtalade gärningen har ägt rum på Skanstulls vandrarhem, som är beläget på Södermalm i Stockholm. Vid den aktuella tidpunkten bodde Dalius Mazrimas och Lars Ola Arrhusius i var sitt rum på vandrarhemmet. Dalius Mazrimas hade bott där sedan april 2020 medan Lars Ola Arrhusius hade bott där en något längre tid. I Dalius Mazrimas rum fanns åtta sängplatser fördelade på fyra våningssängar.
På förmiddagen den 3 juli 2020 påträffades Lars Ola Arrhusius kropp under en säng i Dalius Mazrimas rum. Han var då avliden.
Av protokollet från brottsplatsundersökningen framgår bl.a. att kroppen låg med ryggen mot golvet något lutad mot kroppens högra sida och med ansiktet uppåt.
Höger överarm låg utsträckt intill kroppen medan underarmen var vinklad 90 grader utåt. Höger hands utsida låg mot golvet och sockeln. Höger bens utsida låg mot golvet och benet var något vinklat och uppdraget. Tåspetsen på den högra skon låg mot sockeln. Vänster arm låg utsträckt intill kroppen. Vänster ben var uppdraget i 90 graders vinkel och låg lutat mot höger knä. Vänster arm och vänster underben syntes utanför sängen. Kroppen hade likfläckar som stämde överens med kroppens placering.
Av ambulansrapporten framgår att ambulanspersonalen uppfattade kroppen som inkilad under sängen. På golvet cirka 13 cm från kroppens vänstra hand fanns avsatt blod. På golvet stod också en bal med isoleringsmaterial.
På bilderna i förundersökningen är kroppen inte flyttad. Balen med
isoleringsmaterial är däremot inte placerad på det ställe där den stod i samband med att kroppen påträffades.
Av obduktionsrapporten från Rättsmedicinalverket framgår bl.a. att de
sammantagna undersökningsfynden är väl förenliga med att Lars Ola Arrhusius har avlidit till följd av kvävning av en annan person. När en person förlorar
medvetandet i samband med kvävning kan en ”point of no return” inträffa vid vilken spontanandningen inte kan återfås utan hjälp utifrån. De hudavskrapningar som Lars Ola Arrhusius hade i ansiktet kan ha uppkommit genom att
gärningsmannen hållit för hans mun och näsa, men andra uppkomstsätt kan inte uteslutas. Lars Ola Arrhusius hade dessutom förlorat en tand, vilket kan ha skett genom att gärningsmannen hållit för hans mun. Av rapporten framgår också att Lars Ola Arrhusius hade intagit en liten mängd alkohol i nära anslutning till döden.
Av sakkunnigutlåtandet från Nationellt forensiskt centrum framgår bl.a. att nagelskrap i syfte att söka efter DNA har skett på Lars Ola Arrhusius och Dalius Mazrimas. På Lars Ola Arrhusius högra hand påträffades DNA från minst en person förutom Lars Ola Arrhusius själv. Resultatet av analysen talar i någon mån för att det DNA:t kommer från Dalius Mazrimas. På Dalius Mazrimas vänstra hand
påträffades DNA från minst en person förutom Dalius Mazrimas själv. Resultatet av analysen talar extremt starkt talar för att det DNA:t kommer från Lars Ola
Arrhusius.
Av filmsekvenserna från övervakningskamerorna på vandrarhemmet framgår att Lars Ola Arrhusius befann sig i korridoren utanför Dalius Mazrimas rum kl. 19.39 den 2 juli 2020 och att Dalius Mazrimas lämnade vandrarhemmet med en ryggsäck över axeln kl. 20.13. Några senare iakttagelser av Lars Ola Arrhusius eller Dalius Mazrimas från den 2 juli 2020 finns inte. Enligt åklagaren har Lars Ola Arrhusius avlidit någon gång mellan kl. 19.39 och 20.13 den 2 juli 2020.
Av utredningen framgår vidare att Dalius Mazrimas gjorde diverse sökningar på sin mobiltelefon natten till den 3 juli 2020. Han sökte bl.a. efter färjebiljetter från Nynäshamn och tågbiljetter från Örebro till Karlshamn.
Klockan 09.51 den 3 juli 2020 ringde Dalius Mazrimas till Lars Ola Arrhusius.
Något samtal kopplades inte fram. Klockan 10.08 skickade han ett sms-meddelande till Stefan Schneider med texten ”Is he OK?”. Han fick inte något svar på sms- meddelandet. Han ringde till Stefan Schneider kl. 10.39. Därefter följde ytterligare tre samtal mellan Dalius Mazrimas och Stefan Schneider. Klockan 11.31 ringde Dalius Mazrimas till polisen. Därefter följde ytterligare tre samtal mellan Dalius Mazrimas och polisen. I samband med samtalen till polisen gjorde han åtta sökningar efter polisen i Huddinge på sin mobiltelefon.
Dalius Mazrimas greps kl. 12.03 den 3 juli 2020 i Huddinge.
Tingsrätten konstaterar att Dalius Mazrimas i allt väsentligt har erkänt gärningen.
Hans erkännande vinner fullt ut stöd av utredningen i övrigt. Sålunda är det till en början ställt utom rimligt tvivel att Dalius Mazrimas har hållit för Lars Ola
Arrhusius mun och näsa så att denne inte har fått luft, varefter Lars Ola Arrhusius förlorat medvetandet.
När det sedan gäller frågan om hur lång tid Dalius Mazrimas har hållit för munnen och näsan gör tingsrätten följande överväganden.
Åklagaren har hänvisat till att Dalius Mazrimas i förhör med polisen har uppgett att han höll greppet i maximalt två till tre minuter. Vid huvudförhandlingen har
emellertid Dalius Mazrimas inte kunnat uppskatta tiden på samma sätt som under förundersökningen. Han har visserligen medgett att han i förhör med polisen har gjort den uppskattning som åklagaren har hänvisat till men förklarat att han gjorde den först efter att han upprepade gånger sagt att han inte visste hur länge som han
höll greppet. Enligt Dalius Mazrimas är det inte säkert att han vid förhörstillfället gjorde en riktig uppskattning av tiden.
Vid sådana förhållanden kan inte den uppskattning som Dalius Mazrimas har gjort under förundersökningen ligga till grund för bedömningen. Även om åklagaren därmed inte har kunnat visa under hur lång tid som Dalius Mazrimas har hållit för Lars Ola Arrhusius mun och näsa bör det framhållas att Dalius Mazrimas har erkänt att han i vart fall höll greppet till dess att Lars Ola Arrhusius förlorade medvetandet.
Som tingsrätten tidigare har redovisat framgår det av obduktionsrapporten från Rättsmedicinalverket bl.a. att de sammantagna undersökningsfynden är väl förenliga med att Lars Ola Arrhusius har avlidit till följd av kvävning av en annan person. När en person förlorar medvetandet i samband med kvävning kan, enligt obduktionsrapporten, en ”point of no return” inträffa vid vilken spontanandningen inte kan återfås utan hjälp utifrån. Mot bakgrund härav får det anses utrett att Lars Ola Arrhusius, efter att han förlorat medvetandet, avlidit till följd av att han har slutat att andas på egen hand.
För att Dalius Mazrimas ska kunna dömas för mord eller dråp krävs att han har haft uppsåt i förhållande till att Lars Ola Arrhusius skulle dö. De olika typer av uppsåt som kan bli aktuella i förevarande mål är avsiktsuppsåt, insiktsuppsåt eller
likgiltighetsuppsåt. Vid prövningen av Dalius Mazrimas uppsåt gör tingsrätten följande överväganden.
Dalius Mazrimas har förnekat att han har haft avsikt att döda Lars Ola Arrhusius.
Någon bevisning som motbevisar hans påstående finns inte, då det inte finns åsyna vittnen eller liknande till gärningen. Det är därför inte visat att Dalius Mazrimas haft avsiktsuppsåt, dvs. att han hållit för Lars Ola Arrhusius mun och näsa med den direkta avsikten att han skulle dö.
Det faktum att Dalius Mazrimas har hållit för munnen och näsan på Lars Ola Arrhusius till dess att han förlorat medvetandet och att han sedan lämnat Lars Ola Arrhusius kropp livlös på golvet i rummet på vandrarhemmet talar med viss styrka för att han har haft full insikt om att hans agerande med säkerhet skulle medföra att Lars Ola Arrhusius skulle dö. Mot bakgrund av vad Dalius Mazrimas själv har berättat om skälen för sitt agerande kan det emellertid inte anses visat att han har haft en sådan insikt. Det är därför inte heller visat att han har haft insiktsuppsåt.
Därefter återstår att pröva om Dalius Mazrimas har haft likgiltighetsuppsåt. För att så ska vara fallet krävs att han har insett risken för att hans agerande, att hålla för Lars Ola Arrhusius mun och näsa till dess att han förlorade medvetandet, skulle leda till hans död. Om han inte insett detta, har gärningen inte begåtts med uppsåt. Om han har insett nämnda risk, krävs även att han i gärningsögonblicket varit likgiltig inför att risken förverkligades. Annorlunda uttryckt föreligger uppsåt om
förverkligandet av risken inte utgjort ett för Dalius Mazrimas relevant skäl att avstå från gärningen.
Att hålla för munnen och näsan på en person till dess att personen förlorar
medvetandet är alltid förenat med livsfara. Enligt tingsrättens mening måste Dalius Mazrimas ha varit medveten om det när han utförde gärningen. Enligt tingsrättens mening måste Dalius Mazrimas också ha förstått att det förelåg en avsevärd risk för att Lars Ola Arrhusius skulle dö till följd av gärningen, särskilt eftersom gärningen riktades mot en äldre och fysiskt underlägsen man utan någon reell möjlighet att freda sig mot honom, en ung och fysiskt överlägsen man. Om någon medvetet agerar med insikt om att gärningen innebär en avsevärd risk för att den angripne dör, talar detta med styrka för att det har förelegat likgiltighetsuppsåt till att döda.
Det finns i detta fall inget som talar emot att Dalius Mazrimas har varit likgiltig inför om Lars Ola Arrhusius skulle dö av gärningen. Att Dalius Mazrimas har lämnat Lars Ola Arrhusius kropp livlös på golvet i rummet på vandrarhemmet talar också starkt för att han har varit likgiltig.
Vid en samlad bedömning finner tingsrätten att Dalius Mazrimas, i den stund han höll för munnen och näsan på Lars Ola Arrhusius, har varit likgiltig inför den avsevärda risken för att gärningen skulle leda till Lars Ola Arrhusius död. Lars Ola Arrhusius död har alltså vid gärningen inte utgjort ett relevant skäl för honom att avstå från den. Det är således ställt utom rimligt tvivel att Dalius Mazrimas har haft uppsåt att döda Lars Ola Arrhusius.
Utgångspunkten är att den som uppsåtligen berövar någon livet ska dömas för mord (se 3 kap. 1 § brottsbalken). Om brottet med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller eljest är att anse som mindre grovt ska personen istället dömas för dråp (se 3 kap. 2 § brottsbalken). I förevarande mål föreligger det inte några sådana förmildrande omständigheter. Dalius Mazrimas ska därför dömas för mord.
Påföljdsfrågan
Dalius Mazrimas är såvitt framgår av tillgängliga registerutdrag tidigare ostraffad.
Han har dock själv uppgett att han har dömts för våldsbrott i Litauen. Tingsrätten har inhämtat ett yttrande enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. och ett rättspsykiatriskt utlåtande. Av det rättspsykiatriska utlåtandet framgår att Dalius Mazrimas inte har begått gärningen under påverkan av en
allvarlig psykisk störning, att han inte lider av en allvarlig psykisk störning och att det därmed inte finns medicinska förutsättningar för att överlämna honom till rättspsykiatrisk vård.
Tingsrätten gör följande bedömning.
Mot bakgrund av vad som framkommit vid den rättspsykiatriska undersökningen finner tingsrätten att det inte finns skäl att särbehandla Dalius Mazrimas i
påföljdsdelen på grund av hans psykiska status.
Med hänsyn till brottslighetens straffvärde och art kan annan påföljd än fängelse inte komma ifråga.
Utgångspunkten för påföljdsbestämningen är hur allvarligt eller klandervärt det begångna brottet är. Straff ska, med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan eller brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde (se 29 kap. l § första stycket brottsbalken). Vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon haft. Det ska särskilt beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person (se 29 kap. l § andra stycket brottsbalken). Vid bedömningen av
straffvärdet ska hänsyn även tas till försvårande och förmildrande omständigheter (se 29 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken). Återfall i brott ska också beaktas (se 29 kap.
4 § brottsbalken). Det finns slutligen utrymme för att beakta omständigheter hänförliga till den tilltalades person eller dennes handlande efter brottet, s.k.
billighetshänsyn (se 29 kap. 5 § brottsbalken).
När det gäller straffmätningen i förevarande mål har tingsrätten att tillämpa straffstadgandet för mord i dess lydelse från och med den l januari 2020.
Straffskalan är fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Som skäl för livstids fängelse ska det enligt de nya bestämmelserna särskilt beaktas om gärningen föregåtts av noggrann planering, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret eller annars varit särskilt hänsynslös (se 3 kap. 1 § brottsbalken). Syftet med
lagändringen är att livstidsstraffet ska kunna komma ifråga i betydligt större utsträckning än tidigare (se prop. 2018/19:138 s. 16 och 20).
I förarbetena till lagändringen sägs att de nya bestämmelserna innebär att sådana omständigheter som tidigare talat för ett straffvärde i den övre delen av den
tidsbestämda straffskalan (15–18 år) istället bör tala för ett livstidsstraff och att förändringen handlar om fördelningen av fall inom den befintliga straffskalan, utifrån brottets straffvärde. Avsikten med lagändringen, anförs det vidare, är inte att någon viss del av den tidsbestämda straffskalan framöver ska tillämpas i mindre omfattning, utan hela straffskalan ska användas vid straffmätningen. Vidare uttalas att den föreslagna lydelsen ger uttryck för en skärpt syn också på de fall av mord som även framöver kommer att bestraffas med ett tidsbestämt straff och att en konsekvens av lagändringen blir att straffnivån höjs även för sådana brott, med tillämpning av hela den tidsbestämda straffskalan (se a. prop. s. 29). Domstolen ska göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter som är relevanta för
straffmätningen i det enskilda fallet och det ska därvid beaktas att omständigheterna kan föreligga i olika grad. Att det ska göras en samlad bedömning innebär att straffmätningen kan resultera i ett tidsbestämt straff, trots att det finns
omständigheter som talar för ett livstidsstraff. Så kan tex. vara fallet om det finns förmildrande omständigheter av viss styrka (se a. prop. s. 34).
I förevarande mål är det inte visat att det funnits någon bakomliggande konflikt mellan Dalius Mazrimas och Lars Ola Arrhusius eller att gärningen av någon annan anledning har varit planerad. Gärningen har snarare karaktären av en
impulshandling och händelseförloppet har varit mycket kortvarigt. Efter gärningen begav sig visserligen Dalius Mazrimas ifrån platsen men redan morgonen efter kontaktade han Stefan Schneider och berättade vad som hade hänt. Därefter lät han sig gripas av polis. Under polistransporten uttryckte han insikt i vad han hade gjort och, som det får förstås, ånger över detta.
Vid en samlad bedömning finner tingsrätten att omständigheterna är sådana att påföljden ska bestämmas till ett tidsbestämt straff. Med hänsyn till
tillvägagångssättet och gärningens allvarlighet uppgår straffvärdet till fängelse i fjorton år. Påföljden ska således bestämmas till fängelse i fjorton år.
Som framgår nedan ska Dalius Mazrimas utvisas ur Sverige. Dalius Mazrimas saknar helt anknytning till Sverige och förorsakas därför knappast några men av utvisningen. Tingsrätten beaktar därför inte utvisningen vid straffmätningen.
Utvisningsfrågan
Dalius Mazrimas har bestritt utvisningsyrkandet.
Bestämmelserna om utvisning på grund av brott i 8 a kap. utlänningslagen gör en tydlig skillnad mellan det fallet att utlänningen är EES-medborgare, dvs.
medborgare i en stat som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, och det att han eller hon är medborgare i en stat utanför EES.
Dalius Mazrimas är både EU-medborgare och EES-medborgare.
En grundläggande förutsättning för att utvisning på grund av brott ska få ske är att utlänningen döms för ett brott som kan leda till fängelse. För att utvisning ska få ske krävs också antingen att gärningen är av sådant slag och övriga omständigheter är sådana att det kan antas att utlänningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet, eller att brottet med hänsyn till den skada, fara eller
kränkning som det har inneburit för enskilda eller allmänna intressen är så allvarligt att utlänningen inte bör få stanna kvar (se 8 a kap. 1 § utlänningslagen).
När en domstol överväger om en utlänning ska utvisas på grund av brott ska den ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Domstolen ska då särskilt beakta bl.a. utlänningens levnadsomständigheter, hans eller hennes familjeförhållanden och hur lång tid som utlänningen har vistats i Sverige (se 8 a kap. 2 § utlänningslagen).
Eftersom Dalius Mazrimas är EES-medborgare förutsätts, för att utvisning ska få ske, också att det sker av hänsyn till allmän ordning och säkerhet
(se 8 a kap. 5 § första stycket utlänningslagen).
Åtgärder som vidtas av hänsyn till allmän ordning och säkerhet ska stämma överens med proportionalitetsprincipen och uteslutande vara grundade på medborgarens personliga beteende. Medborgarens personliga beteende måste utgöra ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse.
Innebörden av utlänningslagen är således att reglerna om utvisning av EES-
medborgare ska ges en restriktiv tolkning. Utvisning får ske bara om medborgarens personliga beteende utgör ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen och som går utöver den störning av
ordningen i samhället som varje lagöverträdelse innebär.
Tingsrätten gör följande bedömning.
Dalius Mazrimas har enligt egen uppgift vistats i Sverige sedan april 2020. Han har under tiden i Sverige bott på Skanstulls vandrarhem och främst försörjt sig som byggnadsarbetare. Han har inte någon familj eller några barn i Sverige.
Sammantaget är hans anknytning till Sverige således mycket svag.
Dalius Mazrimas döms nu för mord. Brottet är med hänsyn till den skada och kränkning som han har utsatt Lars Ola Arrhusius för så allvarligt att
förutsättningarna för utvisning enligt 8 a kap. 1 § är uppfyllda. Vidare utgör Dalius Mazrimas beteendemönster en sådan störning av allmän ordning och säkerhet att kravet för att utvisning ska kunna ske enligt 8 a kap. 5 § utlänningslagen är uppfyllt.
Dalius Mazrimas ska därför utvisas från Sverige och förbjudas att återvända hit.
Skadeståndsfrågan
Dalius Mazrimas har bestritt Michael Arrhusius skadeståndsyrkande och har inte kunnat vitsorda något belopp som skäligt i och för sig. Han har medgett Dödsboet efter Lars Ola Arrhusius skadeståndsyrkande.
Tingsrätten gör följande bedömning.
Michael Arrhusius har berättat att Lars Ola Arrhusius död har varit mycket påfrestande för honom och att han därför har varit frånvarande från sitt arbete och drabbats av en inkomstförlust.
Nära anhöriga till en person som har dödats genom en skadeståndsgrundande handling har en lagreglerad rätt till skadestånd för personskada, främst psykiska besvär, som åsamkats dem till följd av dödsfallet (se 5 kap. 2 § första stycket 3 p.
skadeståndslagen).
Ersättningsrätten tillkommer enligt praxis bara den som stod den dödade särskilt nära. Härmed avses främst make, registrerad partner, sambo, barn och föräldrar, i första hand medlemmar i samma hushållsgemenskap som den avlidne. Någon gång kan även andra personer komma i fråga, t.ex. syskon (se NJA 1996 s. 509, NJA 2000 s. 521 och NJA 2005 s. 237). Även ett mycket litet barn kan ha rätt till ersättning (se RH 2013:12, som avsåg ettårig flicka som sett sin mamma strypas), jfr RH 1999:34.
Michael Arrhusius är brorson till Lars Ola Arrhusius. Han tillhör således inte den krets av nära anhöriga som kan tillerkännas skadestånd enligt skadeståndslagen.
Redan mot bakgrund härav ska hans skadeståndsyrkande avseende inkomstförlust avslås.
Till följd av Dalius Mazrimas medgivande ska Dödsboet efter Lars Ola Arrhusius skadeståndsyrkande avseende begravningskostnader bifallas.
Särskilda yrkanden
Dalius Mazrimas har medgett de särskilda yrkandena.
Tingsrätten gör följande bedömning.
De särskilda yrkandena ska som medgivna och lagligen grundade bifallas.
Häktningsfrågan
För mord är inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år och det är inte uppenbart att skäl för häktning saknas (flyktfara). Vidare uppväger skälen för häktning det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för Dalius Mazrimas eller för något annat motstående intresse. Dalius Mazrimas ska därför stanna kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen vinner laga kraft mot honom.
Sekretessfrågan
Sekretessen enligt 35 kap. 13 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) beträffande uppgifterna om Dalius Mazrimas hälsotillstånd i det rättspsykiatriska utlåtandet som lagts fram under tingsrättens förhandling inom stängda dörrar ska, med undantag för slutsatserna på första sidan av utlåtandet och för de uppgifter som har redovisats i tingsrättens dom, bestå i målet.
Övriga frågor
Eftersom Dalius Mazrimas döms för brott med fängelse i straffskalan ska han betala föreskriven avgift till Brottsofferfonden.
Vad försvararen har yrkat i ersättning bedöms vara skäligt och ska utgå. Med hänsyn till fängelsestraffets längd ska denna kostnad stanna på staten.
HUR MAN ÖVERKLAGAR; se bilaga 2 (TR-01)
Överklagande – ställt till Svea hovrätt – ges in till tingsrätten senast den 2 februari 2021.
På tingsrättens vägnar
Peter Scharmer
Avräkningsunderlag; se nästkommande sida.
Om domstolens behandling av personuppgifter, se www.domstol.se/personuppgifter. Kontakta oss för information på annat sätt.
Besöksadress Scheelegatan 7
E-post
stockholms.tingsratt.avdelning3@dom.se Telefon
08-561 652 70
Öppettider måndag - fredag 08:00-16:00
Postadress Box 8307
104 20 Stockholm Webbplats
www.stockholmstingsratt.se
19921276-7751 2021-01-12
Efternamn Mazrimas
Förnamn Dalius
Personen har under en sammanhängande tid av minst 24 timmar varit frihetsberövad* i Sverige eller utomlands med anledning av brott som prövats i målet eller som påföljden avser.
Frihetsberövandet har ägt rum under nedan angivna tider.
*på sätt som avses i 2 § lagen (2018:1250) om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande
Frihetsberövad Frihetsberövandet hävt/upphört/avbrutet
(lämna tomt för ett frihetsberövande som pågår) 2020-07-03
Samtidig verkställighet av påföljd i annat mål
£
Kriminalvården har underrättat domstolen om att personen har påbörjat verkställighet eller har verkställt påföljd i annat mål under den tid som han eller hon varit berövad friheten (2–4§§ förordning (2019:96) om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande).
Tidigare frihetsberövanden av betydelse för avräkningen
£
Domstolen har i avgörandet helt eller delvis undanröjt påföljden i tidigare dom, beslut eller strafföreläggande, och det finns uppgifter om frihetsberövanden i tidigare meddelade domar, beslut eller avräkningsunderlag som har betydelse för avräkningen.Observera: När domstolen lämnar domen/beslutet eller domsbeviset till Kriminalvården ska tidigare domar/beslut med eventuella avräkningsunderlag och avräkningsunderlag enligt 12 a §
strafföreläggandekungörelsen bifogas, om det finns uppgifter där som har betydelse för avräkningen (3 § 4 förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.).
Underskrift Namnförtydligande
INKOM: 2020-11-02 MÅLNR: B 10843-20 AKTBIL: 57
Sida 1 av 2 www.domstol.se
Anvisningar för överklagande TR-01 - Dom i brottmål • Producerat av Domstolsverket, Avd. för domstolsutveckling • 2018-11
Hur man överklagar
Dom i brottmål, tingsrätt TR-01
_________________________________________________________________
Vill du att domen ska ändras i någon del kan du överklaga. Här får du veta hur det går till.
Överklaga skriftligt inom 3 veckor Ditt överklagande ska ha kommit in till
domstolen inom 3 veckor från domens datum.
Sista datum för överklagande finns på sista sidan i domen.
Överklaga efter att motparten överklagat Om ena parten har överklagat i rätt tid, har den andra parten också rätt att överklaga även om tiden har gått ut. Det kallas att anslutnings- överklaga.
En part kan anslutningsöverklaga inom en extra vecka från det att överklagandetiden har gått ut. Ett anslutningsöverklagande måste alltså komma in inom 4 veckor från domens datum.
Ett anslutningsöverklagande upphör att gälla om det första överklagandet dras tillbaka eller av något annat skäl inte går vidare.
Så här gör du
1. Skriv tingsrättens namn och målnummer.
2. Förklara varför du tycker att domen ska ändras. Tala om vilken ändring du vill ha och varför du tycker att hovrätten ska ta upp ditt överklagande (läs mer om prövningstillstånd längre ner).
3. Tala om vilka bevis du vill hänvisa till.
Förklara vad du vill visa med varje bevis.
Skicka med skriftliga bevis som inte redan finns i målet.
Vill du ha nya förhör med någon som redan förhörts eller en ny syn (till exempel besök på en plats), ska du berätta det och förklara varför.
Tala också om ifall du vill att målsäganden ska komma personligen vid en huvud- förhandling.
4. Lämna namn och personnummer eller organisationsnummer.
Lämna aktuella och fullständiga uppgifter om var domstolen kan nå dig: postadresser, e-postadresser och telefonnummer.
Om du har ett ombud, lämna också ombudets kontaktuppgifter.
5. Skriv under överklagandet själv eller låt ditt ombud göra det.
6. Skicka eller lämna in överklagandet till tingsrätten. Du hittar adressen i domen.
Vad händer sedan?
Tingsrätten kontrollerar att överklagandet kommit in i rätt tid. Har det kommit in för sent avvisar domstolen överklagandet. Det innebär att domen gäller.
Om överklagandet kommit in i tid, skickar tingsrätten överklagandet och alla handlingar i målet vidare till hovrätten.
Har du tidigare fått brev genom förenklad delgivning, kan även hovrätten skicka brev på detta sätt.
Sida 2 av 2 www.domstol.se
Anvisningar för överklagande TR-01 - Dom i brottmål • Producerat av Domstolsverket, Avd. för domstolsutveckling • 2018-11
Om du inte får prövningstillstånd gäller den överklagade domen. Därför är det viktigt att i överklagandet ta med allt du vill föra fram.
När krävs det prövningstillstånd?
Brottmålsdelen
I brottmålsdelen behövs prövningstillstånd i två olika fall:
Den åtalade har dömts enbart till böter.
Den åtalade har frikänts från ett brott som inte har mer än 6 månaders fängelse i straffskalan.
Skadeståndsdelen
Det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva en begäran om skadestånd.
Undantag kan gälla när en dom överklagas i brottmålsdelen, och det är kopplat en begäran om skadestånd till brottet. Då krävs inte prövningstillstånd för skadeståndsdelen om
det inte krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen
eller om
hovrätten meddelar prövningstillstånd i brottmålsdelen.
Beslut i övriga frågor
I de mål där det krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen (se ovan), krävs det också prövningstillstånd för sådana beslut som bara får överklagas i samband med att domen överklagas. Beslut som kan överklagas särskilt kräver inte prövningstillstånd.
att tvivla på att tingsrätten dömt rätt.
Domstolen anser att det inte går att bedöma om tingsrätten har dömt rätt utan att ta upp målet.
Domstolen behöver ta upp målet för att ge andra domstolar vägledning i
rättstillämpningen.
Domstolen bedömer att det finns synnerliga skäl att ta upp målet av någon annan
anledning.
Vill du veta mer?
Ta kontakt med tingsrätten om du har frågor.
Adress och telefonnummer finns på första sidan i domen.
Mer information finns på www.domstol.se.
