MOTGIFT Nummer 6 / 2017 / 29 SEK
från gästredaktören
Jonas Nilsson
GästredaktörLåt mig komma med nya perspektiv
H äromsistens hörde jag av mig till min gamle vän Magnus Söderman för att fråga om det skulle vara in¬
tressant med en artikel eller essä till Motgifts nästkommande maga¬
sin. Han svarade att det istället skulle vara mer intressant om jag skulle vilja ta redaktörsrollen för ett nummer.
Dan Erikssons piska viner hårt och snabbt. Ni läsare som också är lyssnare märker kanske inte alltid vilken oerhörd arbetsbörda det är, inte bara för Söderman men för hela kvartet¬
ten. Med små resurser och enträget arbete har de nått resultat som ingen skulle våga tro var möjligt för bara tio år sedan. Att ges möj¬
ligheten till att avlasta en del av arbetsbördan var ingenting jag behövde fundera på, självklart ställde jag upp på att vara gästredaktör för det här numret.
Redaktörskapet innebar för min del helt fria tyglar, och jag tänkte tillägna det här numret lite positiv energi i en annars ganska dyster si¬
tuation.
Vi i den politiska högeroppositionen har av na¬
turliga skäl fokuserat på mångkulturens negati¬
va konsekvenser och använt det som ett ratio¬
nellt slagträ i ett försök att väcka ett allt bredare missnöje till densamma.
Som kritiker till någonting är det i regel lättare att identifiera de dåliga företeelserna, det är helt enkelt där fokus hamnar och det kan vara svårt ibland att lyfta blicken till vad som skulle kunna vara bra med ett så brett fenomen som vi kritiserar inom mångkulturepitetet.
På samma sätt som det är förhållandevis lätt att hitta skadan som sker, mot såväl individ som samhälle, är det att tillskriva lösningen orsa¬
kens diametrala motsats.
Vad passar då bättre än att sätta min indoktri¬
nering till den nuvarande ordningen på prov genom att i det här numrets essä slå ett slag, i statsvetenskaplig mening, för såväl heterogeni- tet som mångkultur.
Jag önskar Er alla en trevlig läsning
information
Motgifts minimagasin ges ut av Jomada media UG.
Alla rättigheter förbehållna.
Vi ansvarar ej för insänt, ej beställt, material.
KONTAKT
Ibland kan det mycket väl vara så, att om detsom sker är "ont", ja då borde också det raka motsatta vara "gott". I det här sammanhanget blir det mångkulturen som problematiseras och lösningen blir därmed monokultur, hetero- genitet är dåligt och homogenitet är bra, osv.
Jag sitter och skriver det här förordet på mitt lärosäte, där jag har tillbringat de tre senaste åren av mitt liv för att kunna titulera mig som statsvetare.
Hemsida: motgift.nu E-post: kontakt@motgiftnu Telefon: +493074694429 Postadress:
Miihlenstrasse 8a 14167 Berlin Germany
Lösnummer: forlag.motgift.nu Donera: motgift.nu/donera
3
betraktelse
Det är vanligt förekommande, inom invandringskritiska kretsar, att lägga skulden för det rådande läget på de styrande politikerna samt på den traditionella median.
Det är naturligtvis korrekt att kritisera dessa. Jag anser dock att det finns två andra grupper som delar skulden och som bör bli utpekade för detta: sjuklöverns väljare samt de så kallade flyktingarna.
Inte t som
Nils Svensson
io.ro do borSKU
Det är vanligt förekommande, inom invand¬
ringskritiska kretsar, att lägga skulden för det rådande läget på de styrande politikerna samt på den traditionella median. Det är naturligtvis korrekt att kritisera dessa. Jag anser dock att det finns två andra grupper som delar skulden och som bör bli utpekade för detta: sjuklöverns väljare samt de så kallade flyktingarna.
Den första av dessa grupper, sjuklöverns välja¬
re, kritiseras ibland för sitt val men framställs allt för ofta som en oförstående massa som vill väl men blir grundlurad av media. Jag vill hävda att den bilden må stämma på en liten minoritet av dem, men annars är långt ifrån sann.
Det finns två huvudsakliga argument för da¬
gens massinvandringspolitik, att vi tjänar på den ekonomiskt samt att vi ska ha den även om vi inte tjänar på den eftersom det är synd om de som kommer hit. Det är få som fortfarande använder sig av det ekonomiska argumentet, då detta blivit överbevisat gång på gång, bland
annat av nationalekonomen Tino Sanandaji. Av de som fortfarande använder sig av det bör det vara ytterst få som själva tror på det, speciellt eftersom de snabbt överger det som om de aldrig uttalat den när blir överbevisade. Slut¬
satsen kan således dras att en stor majoritet av de som fortfarande röstar på sjuklövern gör så trots att de vet eller anar att det innebär en ekonomisk förlust för svenskarna.
Det är viktigt att poängtera att den svenska staten aldrig har hindrat någon individ ifrån att skänka egna pengar till förmån för flykting¬
ar eller "flyktingar". De som är för en generös invandringspolitik har således inget hinder, oavsett vilken politik regeringen för, att hjälpa människor. Vad de uppnår med en generös invandringspolitik är således blott rätten att tvinga andra svenskar, de som ej vill betala för invandringen, att vara med och betala.
Om jag t.ex. vill köpa ett årskort till IFK Göte¬
borgs hemmamatcher så kan jag göra detta
4
utan att regeringen tvingar alla att göra så. Om jag ändå är för en tvingande lag kan den enda rimliga anledningen vara att jag vill tvinga folk som inte håller på IFK att mot sin vilja stödja mitt lag och mitt intresse.
Den som accepterar det andra argumentet för dagens invandringspolitik, det "moraliska" argu¬
mentet, är antingen väldigt okunnig eller har en icke-uttalad baktanke med invandringen. Man kan t.ex. hjälpa hundratals människor på plats i flyktingläger i närområdet för samma kostnad som en "flykting" till Sverige innebär. Att så är fallet bör de flesta av sjuklöverns väljare hört talas om och förstå.
hinder för att på egen hand hjälpa människor i nöd, oavsett vilken invandringspolitik som re¬
geringen för. Man måste således, för att kunna anses som okunnig, tro att folk, man själv och andra, inte kan agera "moraliskt korrekt" utan att staten tvingar en till detta (vilket säger en del om en sådan persons självbild och syn på fri vilja).
De som ska kunna räknas till de okunniga väl¬
jarna måste, förutom ovan nämnt, även vara okunnig om alla de andra problem som "flyk¬
tingarna" orsakar. Man måste t.ex vara okunnig inför att invandrare, speciellt ifrån Mellanös¬
tern och Afrika, är (enormt) överrepresentera-
Om man inte hört detta, och inte kan tänka ut det själv, bör man i alla fall förstå att Sverige inte gränsar med de länder som "flyktingarna"
kommer ifrån. Man bör också ha tillräckligt stor koll för att förstå att det inte är krig i Danmark, Tyskland, Österrike, Ungern, Serbien, Monte- negro, Grekland samt Turkiet. "Flyktingen" slu¬
tade således vara flykting och blev ekonomisk migrant då den lämnade flyktinglägret i Turkiet.
Även om man inte förstått att det är billigare att hjälpa folk i Turkiet än i Sverige, och även om man inte förstått att Sverige inte gränsar till Syrien, samt att bara en tredjedel av de som ansöker om asyl i Sverige flyr krig, så kan även mer grundläggande saker ifrågasättas. Som jag tidigare har nämnt finns det inget som helst
de inom grova våldsbrott. Man måste även vara okunnig om att muslimer har begått ett antal stora terrordåd i Europa de senaste åren. Man måste även vara blind för de frekventa upplopp och bilbränder som utspelar sig i invandrartäta områden. Det finns visserligen de som pekar ut positiva effekter av invandringen på vårt sam¬
hälle. Jag har dock än så länge aldrig stött på någon som kan förklara vad som är så bra med invandringen att det uppväger ens de grupp¬
våldtäkter som nu sker men annars ej hade skett.
Det är således mycket som måste "slå in" för att en sju kl övervälj a re ska kunna anses som okunnig snarare än moraliskt skyldig. Min slut-
5
sats är att en stor majoritet av de som röstar på sjuklövern gör så med vetskap om att invand¬
ringspolitiken:
Utgör en nettokostnad vilket minskar väl¬
färden för den genomsnittlige svensken Ökar risken för terrorattentat
Ökar kriminaliteten och laglösheten Leder till att många svenska tjejer får sitt liv förstört genom att bli gruppvåldtagna Ökar islamiseringen av det svenska sam¬
hället
...för att nämna några saker.
Sju kl övervälj a ren röstar således, med full vet¬
skap, för en försämring av sitt eget och andra svenskars liv, och är dessutom villig att betala pengar för denna försämring. Lägg därtill att många av dessa väljare vet att man hjälper fler utsatta människor på plats i flyktingläger i när¬
områden än genom att ta hit dem, samt att de som "flyr" hit snarare kommer för att få åtnjuta en hög materiell levnadsstandard än för att fly ifrån krig.
Varför gör man
då detta val? De medvetna sjuklöverväljarna kan delas upp i tre huvudsak¬liga grupper. Den grupp med minst moralisk skuld är den som består av fegisar och kapp- vändare. De som baserar sin åsikt på vad man tror är populärast bland folk överlag just nu.
De hade varit övertygade nazister i 30-talets Tyskland likväl som övertygade kommunister i 50-talets Kina. Visserligen är våra val hemliga varpå man kan undra varför fegisen röstar på sjuklöverns även då ingen annan kan veta vad den röstade på. Man ska dock tänka på att det är mentalt jobbigt att bära på en åsikt men ald¬
rig kunna uttrycka den utan istället behöva ut¬
trycka dess motsats i sociala sammanhang. En enkel, oftast icke-medveten, lösning på detta är att anpassa sin åsikt till det socialt acceptabla.
Det är inte i första hand strävan efter positivt bemötande, t.ex. ryggdunkar, som driver dessa människor utan istället en rädsla för negativt bemötande. Det positiva med denna grupp är att de byter sida då pendeln svänger.
Den andra gruppen är de som ser en vinst i ett ha hög invandring. Hit hör entreprenörer som tjänar pengar genom att hyra ut boplatser till
"Sjuklöverväljaren röstar således, med full vetskap, för en försämring av sitt eget och andra svenskars liv, och är dessutom villig att betala pengar för denna försämring."
migrationsverket (och som inte sällan har svårt att klara sig på en fri marknad där man inte kan förlita sig på förmåner ifrån sina kompisar på de statliga myndigheterna), men också invand¬
rare ifrån samma etniska grupp eller religion som de man vill få hit. Till denna grupp hör även ofta individer ur en traditionellt sett utsatt minoritet som ser ett mångkulturellt samhälle som en trygghet då uppmärksamheten förleds ifrån den egna gruppen till andra minoritets¬
grupper. Här finns även pseudointellektuella akademiker vars identitet till stor del består i att vara "intelligent och god", vilket för dessa är synonymt med att vara för invandring. Perso¬
ner tillhörande denna sju kl övergrupp byter inte åsikt för något argument i världen så länge de uppfattar invandringen som en personlig vinst.
Rätt och fel saknar betydelse.
Den tredje gruppen, den med mest moralisk skuld, består av de som hatar västerlandet och vill se det förstöras. Man förstår att invandring¬
en är en kostnad, samt leder till alla de nega¬
tiva effekter som tidigare räknats upp, och att för den just pga. detta. Dessa människor kan antingen drivas av en dröm om ett framtida utopiskt samhälle, varpå det nuvarande måste krossas, eller ren nihilism, förstörelse utan av¬
sikt att någonsin åstadkomma någonting. Oav¬
sett vad är invandringen ett vapen, ett av flera, för att förstöra det svenska samhället. Att reso¬
nera med dessa människor är naturligtvis lön¬
löst. De kan hålla med om alla fakta men ändå komma till motsatt slutsats. Självfallet är de inte öppna med sina avsikter utan försöker ge ett skimmer av att vara resonabla, bry sig om fak¬
ta samt ha människors välbefinnande i åtanke.
6
Dessa personer drivs ofta av en upplevd (men reell) värdelöshet till följd av personliga tillkor¬
takommanden.
De så kallade flyktingarna kritiseras så gott som aldrig, ens av de största av invandringskritiker.
Istället brukar man höra eller läsa fraser som
"det är inte deras fel att våra politiker ger dem generösa bidrag på svenskarnas bekostnad samt inte utvisar dem då de begår grova brott"
samt "om du var i samma situation som dem, skulle inte du då ta chansen att komma till ett land med så höga bidrag och slappa lagar som Sverige?".
Mitt svar på denna sista fråga är simpelt - nej det skulle jag inte. Jag skulle aldrig leva som en parasit på vad andra har skapat, speciellt om de inte frivilligt ger mig detta. Jag är fast be¬
sluten om att bara ta emot värde i utbyte mot värde som jag har skapat. Låt mig med ett en¬
kelt exempel redogöra för vad det egentligen handlar om. Vi kan i detta fall strunta i att två tredjedelar av de som kommer inte flyr ifrån kri¬
get i Syrien, och att "flyktingarna" "flyr" ifrån det farliga landet Danmark då Sverige inte gränsar med Syrien utan med just Danmark. Allt detta saknar betydelse för den gällande principen.
Tänk er att en altruistisk person (låt oss kalla honom för Adam) i ett närliggande område bry¬
ter sig in hos sin granne (låt oss kalla honom för Bertil) där han stjäl dennes värdesaker. Tänk er sedan att Adam erbjuder mig en del av detta stöldgods. Om Bertil är egoistisk och inte gillar att få sin egendom stulen, har jag någon rätt att ta emot detta stöldgods ifrån Adam? Absolut inte, egendomen tillhör Bertil, inte Adam som ger bort den. Låt oss dock säga att en majori¬
tet i detta området tycker att Adam har rätt att stjäla av Bertil samt ge bort dennes egendom till mig. Ändrar detta någonting? Har Adam rätt att ta Bertils egendom bara för att en majori¬
tet i området tycker så? Självfallet inte. Har jag någon rätt att ta emot stöldgodset bara för att en majoritet i Bertils område tycker att detta är korrekt? Självfallet inte. Jag har lika lite rätt till Bertils egendom som någon annan. Det är ing¬
en moralisk skillnad mellan att ta emot vad man vet är stöldgods mot att själv stjäla.
Men vissa av "flyktingarna" börjar ju arbeta och betalar skatt, de är väl lönsamma och de kan du
väl inte ha någonting emot, kanske någon sä¬
ger. Mitt svar på detta är att en sådan så kallad flykting har orsakat det svenska samhället stora kostnader i samband med att dennes ärende utreddes. Om "flyktingen" själv betalat för sitt uppehälle, sin mat, sina transporter, sin tolk- hjälp, sin svenskundervisning samt alla de kost¬
nader som migrationsverket har för att utreda om asylskäl finns etc. hade ovanstående varit korrekt. Då hade jag accepterat "flyktingen", för¬
utsatt att den förkastat kulturen i sitt hemland till förmån för den västerländska dito. Nu är det dock svenska skattebetalare som står för dessa kostnader. När sedan denna "flykting" arbetar betalar den precis lika mycket skatt som en svensk med samma inkomst. "Flyktingen" beta¬
lar således inte av sin skuld till svenska folket genom att betala skatt, skulden förblir obetald till dess att "flyktingen" betalar med de pengar som blir över efter att skatt är betald. Mig veter¬
ligen har ingen "flykting" gjort detta.
Det är viktigt
att inse att det just nu pågår ett propagandakrig där den ena sidan, de politiskt korrekta, vill riva ner detta samhälles grundva¬lar medan den andra sidan, vi Sverigevänner, försöker bevara dessa. Det är viktigt att lyfta fram två poänger rörande detta.
1. För att illustrera med en krigsanalogi; en na¬
tion som blir anfallen av en annan nation kan inte nöja sig med att hålla den anfallande na¬
tionens soldater utanför sina gränser. Fred nås inte genom att försvara då fienden vid en initial förlust kommer att komma tillbaka då den åter tror sig vara tillräckligt stark för att en erövring ska lyckas. Nej, fred nås genom att en gång för alla slå ut den fiende som vill förgöra en, först då är man säker ifrån ideliga attacker. Således, vi bör inte nöja oss med att försvara vår civi¬
lisation, vi bör se till att fiendens förmåga att attackera den omintetgörs.
2. Varje sakfråga är ett litet slag i ett större krig.
De politiskt korrekta kommer att försöka mon¬
tera ner vår västerländska civilisation steg för steg för att nå det slutliga målet vilket är dess förstörelse. Det är därför viktigt att alltid, utan undantag, sätta sig emot dem i varje sakfråga.
Det spelar ingen roll om de har rätt i sak eller mot förmodan skulle ha fakta och logik på sin sida, de måste alltid bekämpas. Avgörande är
därför inte rätt eller fel i den enskilda frågan, den som är med oss, eller på något sätt orsa¬
kar problem för de politiskt korrekta, måste få villkorslös uppbackning.
Ett exempel på detta är barnmorskan som vägrar att utföra aborter och därför har blivit av med sin anställning. Jag backar henne vill¬
korslöst trots att jag är för kvinnors rätt att göra abort (så länge de betalar för den och hittar någon som frivilligt vill utföra den) och dessut¬
om för en arbetsgivares rätt att välja vem den anställer och inte anställer. En framgång för henne skulle tvinga de politiskt korrekta att läg¬
ga resurser på att motarbeta henne, resurser som de annars skulle ha lagt på att förstöra vårt samhälle.
Ett annat exempel är kungahuset som jag för¬
svarar trots att jag är emot principen tillsätta någon på annan basis än kompetens (samt då jag ifrågasätter statens rätt att beskatta mig för att betala för kungafamiljens lyxliv). Kungahuset är, precis som i exemplet ovan, ett hinder som pk-eliten måste lägga resurser på att montera ned innan de kan nå sitt slutliga mål. []
S venskheten är en del av Sverige, vårt fosterland som innesluter allt och Sverige är en del av svenskheten.
Hon är de skiftande landskapen från söder till norr, varje del unik. Hon är sädesfälten och bergsknallarna som bryter igenom den gamla åkermarken; hon är tjär¬
nen, insjön och vattnet runt kusterna. Hon är de djupa skogarna och de tappra barr¬
träden vid trädlinjens rand; hon är dalarna och fjällen. Hon är solskenet och regnet;
hon är haglet, vinden och snön. Hon är den plats som genom vedermödor och kärlek, flit och nit nar utmejslats åt oss i arv. Hon är mannen av bondestam med valkiga nävar och bondmoran vid hemmets härd. Hon är jäntungen som med lätta fötter springer över
sommarängen och pojken på upptäcktsfärd.
Hon är de älskande unga på höskullen och det gamla paret på verandan, med händer¬
na sammanflätade och delade minnen. Hon är sjöbusen, köpmannen och smeden. Hon är också herremannen, poeten, författaren och ingenjören. Hon är väringen, varjagen, bärsärKen, knekten, karolinen och solda¬
ten. Men också backstugusittaren, tiggaren, rövaren och horan; hon är skarprättaren och lagmannen och länsman. Hon är goden och gydjan; prästen och biskopen; den visa gumman och gubben. Hon är hednatemplet och den vitkalkade kyrkan; gravhögen och kyrkogården. Hon är Vite Krist och den Enög¬
de guden; vetenskapen och filosofin. Hon är det enklaste hemman och den ståtligaste boningen; hon är gården, byn och staden.
Hon är fembarnsmodern och karriärkvinnan;
grovarbetaren och affärsmannen. Hon är nu, hon är då och hon är i morgon. Hon är oss och vi är henne. Hon är Sverige, vårt foster¬
land.
Sverige är vår plats på jorden. Vi har inte fått detta land till skänks av någon Gud och inte heller kan vi läsa om vår rätt till detta land i någon religiös urkund. Detta land har tillkämpats oss och genom tiderna som gått tagit formen av det vi känner som Sverige idag. Sverige är svenskarnas land.
Ur Till värn för Norden av Magnus Söderman
172 sidor
€17.90
forlag.motgift.nu
essa
MÅNGKULTURENS FÖRDELAR
Avjonas Nilsson
Vår kultur är vårt svar på hur vi ska leva, det som ger vårt samhälle dess normativa uttryck. Vi har varit väldigt
framgångsrika i att leverera goda svar som klingar väl med såväl vår biologi som med den miljö som vi befinner
oss i. Det kanske till och med formuleras bäst omvänt - att det är vår miljö och biologi som har gett upphov till vår kultur. Någonting organiskt som har växt nerifrån upp, alltså inget, artificiellt, som har påtvingats oss från en centralmakt. Vår kultur har varit oss gynnsam - det är
vår sanning som tjänat vårt liv väl.
V
i överlever tillsammans, vi är ett tribalt väsen - där den enda människa som skulle kunna vara, bestående och individuellt, självförsörjande måste vara en gud - eller ett djur, för den delen. Vår plats på jorden har format oss - den har såväl varit vår bästa vän som vår värsta fiende. Naturen har tillhandahållit oss våra resurser, men aldrig gett oss någonting gratis - vi har slitit i vårt anletes svett för att tillgodogöra livet, och där vi har misslyckats har den kalla sarga jord gjort sig påmind med dödliga konsekvenser. För att överleva här så måste det göras tillsammans, med varandra. Det har lagt grunden till vad som binder samman vårt samhälle - ordet.Ordet är tillit, en investering och tillika ett risktagande. Vårt tillämpade av ordets möjligheter har lagt grunden till vad som i statsvetenskaplig mening kallas för ett
high
tn/st-samhälle. Ett kulturellt särdrag för västerlandet i sin helhet, men i synnerhet för den germanska och anglosaxiska världen. Det som idag istället hänvisas som ett vitt privilegium. Att vita litar på vita i en större utsträckning än vad de gör till andra raselement,10
men även i jämförelse till de andra rasernas interna tillit gentemot varandra. Det har inte kommit utan kostnad - det är ett dyrköpt privilegium, som vi fortfarande på individuell basis betalar priset för till förmån för den kollektiva samexistensen.
Varje möjlighet som förbises för att tillskansa sig en kortsiktig, individuell, vinst genom att svika ordet i en transaktion eller affärsöverenskommelse stärker vårt kollektiva privilegium - det visar att vi är tillförlitliga, vi är pålitliga och vi håller vad vi säger.
Det eliminerar misstron och möjliggör för ordets användande som enbart en investering - utan risk.
Vår homogenitet har varit gynnsam för den här utvecklingen - det har skapat en karakteristisk igenkännlighet, där utseendet kopplas till trovärdigheten och beteendet. Därav benämningen
vitt
privilegium. Tack var möjligheten till frivilliga interaktioner, utan påtagliga negativa konsekvenser som annars skulle tvinga de båda ingångna parterna till att behöva lägga resurser för att väga upp investerarens risktagande. Det skapade grundförutsättningen för ett fungerande fri marknadssystem, som i förlängningen även utvecklades till kapitalismen i dags dato - med det slående resultatet att vi är det enda folk som har råd att inte vara rasister. Vi lever i överflöd, och våra resurser räcker gott och väl till andra grupperingar.Vårt
high trust-
samhälle, som skulle kunna hänvisas till att vara en form av ö-mentalitet, har medfört en viss naivitet, en blåögdhet - ett lingvistiskt uttryck kopplat till vårt kulturella särdrag baserat på vår biologi. Vår isolering från illvilliga grupper har gjort att vi riskerar att tillskriva våra egna drag inte som11
särdrag, utan istället som mänskliga drag. Det är en extremt farlig feltolkning. I synnerhet på grund av att Sverige också inte bara är en demokrati, men en demokrati som saknar en institutionaliserad maktfördelning, likt den amerikanska konstitutionen. Den svenska staten till skillnad från den amerikanska är att den förstnämnda är maktfullkomlig. Den saknar ordentliga bromsfunktioner och begränsningar. Det gör Sverige, rent politiskt, mycket känsligare för en invandring då det i Sveriges regeringsform kan utläsas i första paragrafen - All offentlig makt utgår ifrån folket. En röst i Sverige är mer politiskt laddad än en röst i USA.
Kulturen är vårt svar på hur vi ska leva, och vi har samtidigt institutionaliserat mångkultur som betyder att vårt samhälle ska innehålla flera svar på hur medborgarna på kollektiv nivå ska leva. Det skulle teoretisk kunna fungera under förutsättning att de olika svaren inte står i kontradiktion till varandra. Men, om vi vill behålla vårt sätt att leva, då är det också avvikt att ingen ska kunna rösta om just vårt levnadssätt.
Det finns därmed ett huvudsakligt problem och det är att vi tillskriver andra till att vara som oss. Och om de andra är som oss, betyder det också att vi kommer att kunna leva tillsammans och därmed också dela den politiska arenan som den nuvarande auktoriteten utgår ifrån. Kulturkrocken som uppstår kommer att förtära den godtrogne.
12
Därför behöver vi mångkultur!
Det kan låta paradoxalt men det är det inte. Vi behöver motgiftet mot vår egen naivitet. På samma sätt som immunämnet vaccin innehåller självaste sjukdomen för att på sätt göra värden resistent mot densamma, behöver vi vår dos av mångkultur för att bygga upp vår motståndskraft och resiliens mot externa grupperingar som vare sig är biologiskt eller filosofiskt kompatibla med ett oss.
En segregerad gruppering inom det egna samhället, rasligt och kulturellt differentierad, kan med fördel fylla en livsförstärkande kulturfunktion.
Vår homogenitet i en relativt skyddad och trygg tillvaro har gjort oss känsliga och fragila för grupperingar, och individer, som är mer predatoriska i sin karaktär - de som är beredda att bedra eller förtära en annan för den kortsiktiga vinsten oavsett om handlingen sker mot "vän" eller "fiende". Rotorsaken till varför begreppet svart privilegium inte existerar. Det rasliga privilegiet, eller avsaknaden av densamma, är empiribaserat. Vår kultur växte fram utan att behöva ta hänsyn till den friktionen som idag har uppstått - vilket har underlättat för den nuvarande situationen till att få ett visst fäste.
Den någorlunda isolerade och homogena befolkningen som dominerat våra breddgrader har medfört illusionen av att människor vill varandra väl - för det är vår betraktelse till oss själva. Vi har, till viss del, saknat den ständiga påminnelsen om den bedräglige andra, att människor inte bara är fullt förmögna till ett bedrägligt leverne, utan att även vissa levererar det som dess kulturella svar till att leva. Där skammen inte ligger hos den som ljuger, utan hos den som blir lurad.
Det kan därför betraktas som en förklädd välsignelse att vi tidigare hade en mindre zigenarpopulation. Ett folk vars svar till överlevnad inom deras kultur är väsensskilt från vårt svar till överlevnad. Hade fiendepopulationen av den andre utgjort ett politiskt hot, hade det enda alternativet varit ett avlägsnande av nämnda grupp.
Den mångkulturella variabeln med en liten kringresande befolkning som kunde via interaktionen på mikro-nivå orsaka en del bestyr, men som saknade styrkan till ett politiskt inflytande - kan vara, under omständigheter, gynnsamt för den egna gruppens större resiliensförmåga.
Det finns i huvudsak två positiva effekter som får vägas mot de negativa. Den första är att det blir högst påtagligt med två olika normativa beteenden beroende på grupptillhörigheten. Det skapar inte bara ett "vi" och ett "dem", det stärker den känslan än ytterligare i den meningen att det normativa beteendet regleras omedvetet av den "andre" och segregationen, vilket är en grundförutsättning för mångkultur, bidrar ytterligare till gruppkategoriseringen.
Det betyder att om en individ tillhörande vår kollektiva gruppering bryter mot en samhällsnorm, genom en normbrytande handling som faller den "andra" gruppen närmare än vår egen, den personen har inte bara brutit mot en oskriven lag utan den personen riskerar även att betraktas som att tillhöra fiendegrupperingen - den som är i kontrast till vad vi själva är.
Den personen äventyrar betraktelsen till att vara "svensk" för att istället börja betraktas som en "zigenare". En skrämmande tanke som stärker det egna ingruppsbeteendet. Vårt "vi" existerar inte bara i ett tomt vakuum, det måste också sättas in i direkt relation till vad vi inte är - till de andra.
Den andra positiva effekten av att ha en annan väsensskild gruppering nära inpå är att det stärker vår motståndskraft mot människor som önskar att spela på vår goda vilja för egen vinning. Den mindre zigenarpopulation agerar som den
14
ständige påminnelsen över att bedrägligt beteende existerar hos andra - det blir antidoten mot vår naivitet. Står ett samhälle utan den påtagliga vetskapen, alltså inte enbart den teoretiska kunskapen, kan en extern skapa en oerhörd ödeläggelse genom att spela på den existerande blåögdheten till att alla människor
egentligen
vill väl. Genom att tillåta mikrofriktion undviks makrofriktionen - enskilda individer är i riskzonen för bedrägeri, men det agerar som en bromskloss och kan hjälpa till med att inte hela samhället skulle bli bedraget.Varför kan en fråga sig, hur det kommer sig att Sverige blev en mångkulturell smältdegel trots den mindre antidoten som den svenska landsbygden innehade med en liten kringresande befolkning. Det svaret har många ansikten med många orsaksförklaringar och anledningar, den ena mer allmängiltig än den andra, men många är faktorerna som har lett oss till denna ödestimme. Ett sakförhållande som däremot inte har lett oss hit är den tidigare nämnda kringresande minoritetsbefolkningen.
Aldrig någonsin har jag hört någon yttra till det mångkulturella införandets försvar till att det har fungerat så bra mellan det svenska och det zigenska - det var en bromskloss, som väckte en skepticism gentemot det abstrakta "andra" som den styrande makteliten var tvungen att passera för att nå deras målsättning till svenskens försvinnande och Sveriges upplösande. []
