i Jönköpings lä n 1905-

Dag Kihlblom

Född 1935,civiljägmästarexamen 1963.^Anställdi Skogsvårds-

organisationensedan 1963 iolikabefattningar. Länsjägmästarei Jönköpings län 1990-1996. Harpublicerat flera skogshistoriska artiklar och skrifter.

Skogsv å rdsstyrelsen

i J ö nk ö pings l ^ä n 1905 - 1996

- om fr

ö,

plantor å

terväxter

, skogsv å rd och utbildning

För sex år sedan, 1997^, upphörde efter

nära hundra år de ²² skogsv^årdstyrelser

som funnits i varje lä n sedan ₁₉₀₅. De sammanslogsdå till åtta nya skogsv^årds

-

styrelser^{, utom} den i Gotland som på f^örsök inlemmades i länsstyrelsen. En

-

dast de i Norrbotten och Västerbotten

behölls oförändrade.

I

J

^{önköpings och Kronobergs län bil}

^-

dades Skogsvårdsstyrelsen

J

^önköping

Kronoberg^. Ett skogshistoriskt projekt p^åg^år här för att dokumentera Skogs

-

vårdsstyrelsen i

J

^{önköpings län 1905-}

1996

^{. Här} skall speglas några glimtar från detta arbete.

var nödvändiga. Detta resulterade_{år 1903} i Lagen ang^ående vård af enskilda skogar,

som varen ren återväxtlag^. Den ladestor

vikt påskogs^ägarnasdelaktighetocheget

ansvarstagande.

Men det behövdes också en skogs

-

administration, vilken skulle vara lokalt förankrad och som kunde tala samma språk som skogs^ägarna. Riksdagen be

-

slutade därför om inrättande av skogs

-

vårdsstyrelser i alla landstingomr^åden 1905. På Gotland tillkom en först

1908

och Norrbottens och Västerbottens län fick sina₁₉₂₄.

Skogsv^årdsstyrelsernas arbete har hela tiden_{styrts av}deskogspolitiska lagaroch beslut som riksdag och regering angett vid olika tidpunkter. Inom de ramarna har sedan styrelsernas arbetsuppgifter utformats för att man på bästa sätt skall nåde uppsatta målen. Redan frå n början skapades en företagskultur i skogsvårds

- Skogsvå rdsstyrelser

f

ör

den nya skogsv å rdslagen

Det fanns vid 1800-talets slut äntligen

en stor enighet i Sverige om att skogarna

överutnyttjades och att återväxtåtgärder

Skogshistoriska Sällskapets Årsskrift 2002, s 76-89

I

J

^{önköpings län anställdes 1905 jäg}

^-

mästaren i Eksjö revir Henrik Carbon

-

nier som länsjägmästare, eller forstligt biträde som det hette

.

^{Han skulle} även vara styrelsens sekreterare och kamrera

-

re. Lä^net indelades i ^tre distrikt med var sin länsskogvaktare. För att leda skogs

-

odlingslag under den våren anlitades ¹² plant^{örer,varavåtta var} kronojägare^. Be

-

manningen ^var onekerligen ^rätt tunn,

med beaktande ^av de arbetsuppgifter

som väntade i skogsl^änet. För att få en bredare kontakt med skogs^ägarna b^ör- jade skogsv^årdskommitteer inrättas

.

Vid åretsslut fanns det ₇₄ kommittéer.

Styrelsen bestod av tre personer ^ut

-

sedda av Kungl. ^Majt.^, Landstinget och Hushållningss^ällskapet.^Ordförandenvar överstelöjtnanten Fredrik Kuylenstierna. De hade redan ₁₉₀₄ förberett starten av

skogsv^årdsstyrelsens verksamhet. F^örsta året 1905 utarbetade de ^ett reglemente för Skogsv^årdsstyrelsen och en instruk

-

tion för länsskogvaktarna. Sammanlagt höllssju sammanträden

.

Skogsv^årdsstyrelserna skulle befrämja den enskilda skogshush^ållningen genom

att tillhandahålla skogsfr^ö och skogs

-

plantor. De nybildade styrelserna i lan- det förmådde på kort tid driva upp an

-

skaffning^av frö och produktion av plan

-

tor till en aktningsv^ärd höjd. Denna vik

-

tiga uppgift hade man i nära_{90 å}r^, ända fram till ₁₉₉₄^,då verksamheten övertogs avSvenskaSkogsplantor ^AB.

I

J

^{önköpings lä n hade man redan}

startåret åtta plantskolor och tio år se- nare hela sexton stycken^, med en kon- centration till desödra delarna av länet. Plantskolorna var intestörreän omkring styrelserna^, där man ville motivera och

läraskogsägarna^attanläggaoch skötasin skog^{. Frö}

-

^och plantverksamhet^, utbild- ning^, enskild rådgivning och informa

-

tion blev därf^ör skogsvårdsstyrelsernas viktigaste medel.

Hur det b

ö

rjade i Jö nk ö pings l

ä

n

Hushållningss^ällskapethade tidigare^sva

-

rat för de skogliga ^frågorna i länet. Man hade bl.a.1861startat en skogvaktarskola i

J

^{önköping, haft} plantskolor och anlitat plantörer, som Skogsv^årdsstyrelsen fick

överta

.

Samma gällerdeskogodlingskon^- trakt man hade med många markägare^.

FredrikKuylenstiernafrån Bredarydblev denförsteordföranden₁₉₀₄-⁰⁸.Han var

aktiv ihushållningssällskapet.En senare släkting,Falk Kuylenstierna,var skogsvårdschefvid styrelsen₁₉₇₁-85.

0,2 ha och den sammanlagda arealen ₃ hektar.Antalet distrikt hade

1908

^utökats till sex och vid varje länsskogvaktarbo

-

stad fanns en fast plantskola.

Samma å r hade man anlagt ^{en stö}rre

fröklängningsanstalt ⁱ Nässjö, som även

kom att betjäna angränsande län. I bör

-

jan var skogssådd den helt dominerade skogsodlingsmetoden^. F^ör att få frö ut

-

nyttjades som kottuppköpare ^{ett 60}

-

^tal

handlare^, lantbrukare^, plant^örer och an- dra

.

Först i mitten p^å1910

-

talet togplan

-

teringen över, men skogssådd förekom ända till slutet _{av 1950}

-

talet.

vårdsstyrelsens expedition var förlagt ^till hans bostad i Eksjö.

Vid Skogsv^årdsstyrelsens ₅₀

-

^årsjubi- leum den ₁₄oktober₁₉₅₅ i Tranås berät

-

tade han om sin tid ₁₉₀₅^-₁₉₁₃ inför ett

hundratal skogsintresserade. Här några glimtar från Henrik Carbonniers f^öre

-

drag^:

” Nä r jag blickar tillbaka på min tid som länsj^ägm^{ästare var} det en nästan

övermäktig uppgift f^ör skogsv^årdsstyrel

-

sernastjänstemä n att-den ¹ januari₁₉₀₅

-

taga sigan ett helt lä nsenskildaskogar i enlighet med den då ikraftträdande la

-

gen^. Den uppfattades då som ^ett oerhört

intrång i den enskilde skogs^ägarens dit

-

tillsvarande obeskurna rätt att fritt förfo

-

ga över sin egendom. Kärnan i lagen ju var reproduktionsskyldigheten.

Jagsökteså mycket som möjligt kom

-

ma i kontakt medskogs^ägarna genom att

i olika orter utlysa möten och dä r redo- göra för lagen ^samt framhålla fördelen

att ägaskogoch sköta denna. I samband med mina resor arbetades ^ständigt f^ör införande av bättre förhållanden i sko

-

garna^, såsom plantvård^,gallring^, använ

-

dande av lämpliga föryngringsmetoder^,

stämpling^av skog till f^örsäljning ^m.m. Resorna verkställdes i huvudsak under

våren, då skogsodlingsarbetet kontrolle

-

rades^, samt under sommaren och hös

-

ten. Transportmedel ^var järnväg och cy

-

kel.En ^resagjordes med gästgivareskjuts^,

men det räckteföratt föralltid avskräcka mig från detta fortskaffningsmedel.

Under sommaren lämnade jag Eksjö i regel tidigt måndag med tåg och åter

-

kom sent hem torsdag eller fredag kväll. Ett program ^var på förhand uppgjort f^ör

Lä

nsj

ägmästaren

och l

ä

nsskogvaktarna

p

å cykel

Å_{r 1905} blev Henrik Carbonnier den för

-

stelänsjägmästaren vidSkogsv^årdsstyrel

-

sen i

J

^{önköpings län. Redan hösten}1904

deltog han i den nybildade styrelsens arbete för att förbereda starten. Skogs

-

r-^r-

Trelänsjägmästare-Wilhelm Lothigius (1914^-44^),Henrik Carbonnier(1905-13)och

Åke Hallander(1944^{-66) -}samlade viden journalistkurspåTrollebo₁₉₅₁.

En plantor ^{var den som} organiserade skogs^ägarnas^, byarnas^, återväxtarbete och han vararbetsledare för planterings

-

lagen ^{ute i} fält. Med ^”plantering^” av

-

sågs inte bara plantering^{, utan} även den skogssådd som utfördes. Till ^en början anlitades under vårsäsongen kronojägare som plantörer. Men de räckte inte till^,

utan redan

1906

^{startade man de första} plantörskurserna, somsedan regelbundet

återkom. Å_{r 1909} hade _{man 90}elever på en kurs i Eksjö och p_{å 1940}

-

^{talet ett} 25

-

tal på Trollebo skogsv^årdsg^ård och på ordföranden Nils Bergs Rödjenäs. Den sista kursen hölls ₁₉₅₃.

Under de första 15 å_{ren 1905}

—

^{19 hade}

Skogsv^årdsstyrelsen direkt medverkat vid skogsodling av

84

^{% av den skogsodla}

-

de arealen^, lett skogsodling med _39.000 skolbarn p_{å 3 %,} medan _{13 %} skötts av

skogs^ägarna sj^älva^, i regel med frö och plantor från styrelsen. Totalt hadeskogs

-

veckoresan^, i vilken respektive länsskog- vaktare deltog^, läck vare färds^ättet kom man bra genom skogarna^,och fanns ing

-

en väg eller stig tog man sig fram med cykeln j^ämtepackningpåryggen.Vecko

-

slutet ägnades ^åt expeditionsg^öromål ^”

. Plant

ö

rerna ledde

skogss å dd och plantering

Plantörerna är idag ^{en tä}mligen ^okänd personalgrupp^, men var länge^en mycket betydelsefull ^sådan. Skogvaktare August Carlsson i Tuddabo var plantor åt Hus

-

hållningssällskapet. Han blev en av de

tre första länsskogvaktarna 1905 på

J

^ön

^-

köpings distrikt. Hansdistriktet^sträckte sig från Rydaholm i södra delen av länet

och upp till

J

^{önköping, en sträcka på 1 1}

mil Avstånden var långa och ^vägarna d^å

-

liga. Han måste därför i sin tur ha hjälp

av plant^örer för kunna genomf^öra det omfattandeskogsodlingsarbetet.

Plantörskurs iEksj_{ö 1909}med₉₀elever. Framför står treplantörer,biträdande länsjägmästareEinarBosaeusochtrelänsskogvaktare.

odlats _31.000 ha på över 11.000 ställen. Frö- och plantåtgången inom länet un

-

der perioden ^var årligen ⁱ medeltal cirka

1.000 kg frö och ₄ miljoner plantor.

Antalet plantörer genom åren var

mycket ^stor. Det fanns under åren 1905

-

45 i medeltal ₇₅ plantörer per år och un

-

der deföljande₁₅åren ungefär55stycken. Som mest fanns det hela 120 plantörer

engagerade i styrelsens regi under fem

-

årsperioden

1926

^-30.

Under ₁₉₅₀

-

^{talet kom} skogsodling

-

en att i allt större omfattning g^{öras av} skogsägarna själva^, vilket medförde att

styrelsens insatser med arbetsledning genom ^anställda plantörer gradvis upp^- hörde. I slutet av ₁₉₅₀

-

talet uppgick de kvarvarande plantörerna bland de för

-

män som arbetade med återväxtfrågor på distrikten.

och svaga träd^, träd försedda med icke utvecklingsdugliga kronor.

Från höjderna i Lemnhult i Östra hä

-

rad^, som i mycket i fråga om topografi påminner om Norrlands barrskogsom

-

råden, gick ^vägen c:a 100 meter i höjd

-

läge ^ner i en dalgång med sj^ö och livligt lövinslag^{. Vä}gen gjorde vid en förfallen

stor ladug^{ård en} häftig ^sväng och just där fick jag punktering p^å min motorcy

-

kel.Jag gick ned genom ^en igenv^äxt allé,

fann en byggnad ⁱ Karolinerstil överväxt av träd och buskar. Jag steg in och där fanns manshöga myrstackar på golvet.

Jag hade kommit till Törnrosas slott

.

Allt sov utom myrorna.

Mitt intresse var väckt och den dagen föddes hos mig den idé, som jag vill be

-

teckna med namnet Trollebo-idén. Den gick ^ut på följande: Såsom skogsförhål

-

landena syntes vara inom länet var det angeläget ^att få till stånd en väckelse^,

som _tog sikte på att mobilisera alla goda instinkter^, främst hos jordbrukareung

-

domen^, ge dem kunskap och hopp om

framtiden. Genom de ungas medver

-

kan borde man så småningom sederme

-

ra vinna även de ^äldre^, de mera betänk

-

samma.

Menväckelsen bordeutgåfrånett stäl- le^, en högborg^, dä r samtidigt som upp

-

lysning ^och kunskaper lämnades, elever^, exkurrenter och besökande kunde steg

för steg följa ett pågående uppbyggnads

-

arbete^,ett av liknandeslag som även be

-

hövdes på nä^stan varjeg^ård inom

J

^önkö-

pings län. Först år₁₉₂₀ kunde inköpetav Trollebo ske och förverkligandet ^av idén

och upplysningsverksamheten påbörjas. Sedan har å

rligen , _med undanrag av de

En h ö gborg f ö r skoglig upplysning på Trollebo gå rd

EfterCarbonnier kom Wilhelm Lothigius

1914^-44

.

Hä r några glimtar från honom om hans₃₀

-

^åriga skogsvårdsarbete inom

J

^{önköpings lä n:}

”Det var en vårafton ₁₉₁₄^, mitt första

årsom länsjägmästarei länet,som jag^var

ute för att lära känna länet och mina ar

-

betsuppgifter^{. De} syntes gigantiska och

överstiga mina krafter. Ej nog med ^att gamla kalmarker^, vanligen ljungbevux

-

na, ofta mötte ögat och nya kalmarker genom avverkning ^ständigt syntes till

-

komma, nästan överallt^, där avverkning pågick eller gått fram i bestånden^, kvar

-

lämnades ^att fortväxa de individer^, som hade minst utvecklingsmöjligheter,sjuka

WilhelmLothigiusmed skogsägareframfördetåteruppbyggda Trollebo skogsvårdsgård₁₉₂₄.

des samt deras söner och under senaste

10 åren även döttrarna, vilka var nyfik

-

na att se vad karlarna hade f^ör sig ^ute i

skogen^”.

Så berättade Wilhelm Lothigius ₁₉₄₃ vid en premiering ^av skogs^ägare ^{i Nä}ssjö

och talet publiceradesi tidningen Skogs^ä

-

garen

.

Han hade p^å Trollebo _{1924 v}äckt tanken att bilda en skogsägareförening i

J

^{önköpings län. Föreningen kom till}

stånd året därp^å och man startade tid

-

ningen^. Till denna anslöt sig efter hand allt fler nybildade f^öreningar och även

Skogs^ägaref^öreningarnas Riksförbund. Redaktörer för Skogs^{ägaren var i nära} tjugo år de två skogsv^årdsstyrelsetjäns

-

temännen Lothigius ^{och Å}ke Hallander. Som redaktörer fick de

1938

^från

Johan Johansson

^{in ett} barndomsminne om en

skogsplanteringsdag ^vid Matkulls skola i

Kronobergs län. Hans slutkläm har sina poänger^:

senaste krigs^åren^, avhållits kurser ^av oli

-

ka slag ^och sammanlagt ^torde nog ^mel

-

lan ²ä _3.000 elever ha genomg^{ått någon} Trollebo

-

^kurs

.

Skogliga sammankomster av skilda slag^{, även samhörande med intressen} långt utanför lä^nets gr^änser ha ej ^sällan förekommit och ävenledes länets eko

-

nomiska föreningar p^å lantbruksområ

-

det ha ^sammanträffat dä r för att disku

-

tera aktuella föreningsproblem^. Det var på Trollebo det förstaspadtaget togs för

upparbetning^{av länets} första permanen

-

ta betesvall på hagmarksomr^åden

.

Att vid Trollebo tillämpade undervis

-

ningsmetoder tillvunnit sig markägarnas

stora intresse ^våga ^vi påstå. Närvi under åren kallat ^{till sammanträffande ute ilä}

-

net till s.k. skogsdagar ^{möta stora ska}

-

ror upp. F^öre de senaste krigsåren hade vi skogsdagar^, vanligen ^under juni ^må

-

nad^, då inemot _2.500 markägare samla

-

Ja

^, planteringsdagen var ljus och

men det återupplivade barn-

domsminnets dag några årtionden senare blev också av of^örg^ätligt vär-

de^. Vi skolbarn hade planteringsda- gen ickearbetat f^örg^ävesutangjorten storinsatsav naturskönhetochtillfört ägaren ekonomisk vinstsamt gjort ^åt vårtfolkochnationenenomfattande fosterländsk gärning

nya bestämmelser om skydd för den yngre skogen. Detta kom att leda till en

mycket omfattande ^stämplingsverksam

-

het för styrelsen. Blädningsstämpling

-

arna fick en allt större omfattning från 1925 och som mest stämplades

6.223

^ha

år 1942^, vilket var nära 80 % av föryng

-

ringsarealen

.

Under perioden

1926

^-

48

uppgick blädningarna till

69

^{% av det}

som utstämplades, kalavverkningarna utgjorde ₂₇ % och avverkning av frö

-

och skärmträd ₄ %. Den totalt utsynade föryngringsarealen var nästan 100.000

ha^, vilket motsvarade ca. ^0,

85

^{% av den}

totala skogsmarksarealen per år. Under krigsåren ingick också utsyning av den på alla fastigheter påbjudna leveransen av brännved

.

Gallringsst^ämplingar hade också en

mycket stor omfattning^, varav de s.k. rensningshuggningarna hade en stor an

-

del. Detta var svaga gallringar^, där man

ofta gickgenom alla deeftersatta bestånd somfannspåenfastighet. Ljushuggning

-

ar var en beredande huggning inför för

-

yngringsavverkningen.

Tillsammans med stämpling för för

-

yngringar så stämplade man ut hela ^0,₅ miljon hektar skog. ^Detta innebar att

länsskogvaktarna och andra stämplade på nä ra alla skogsfastigheter i sina di

-

strikt minst en g^ång under 20

-

^årsperio

-

den. Därtill kom alla kontakterom plan

-

tor och frö, vid rådgivning och skogsda

-

gar ^{samt i} andra sammanhang. Det be

-

tydde att man fick en mycket ^stor lokal

-

kännedom och god personkontakt med skogsägarna och andra på distrikten.

Detvarintepersonalbristsom medför

-

de mindre arbete med skogsodlingsfrå

-

glad^,

F ö rsummade man

å

terv

ä

xterna

under _1920-30- talen ?

Under den passivitet och ändrade meto

-

der i skogsskötseln, som kännetecknade 1920

-

och ₃₀

-

^talen, minskade skogsod

-

lingen drastiskt. Man övergick alltmer till naturlig föryngring efter tyska f^öre

-

bilder samt genom påverkan av överjäg

-

mästare Uno Wallmo och storskogsbru

-

ket i landet.

I

J

^{önköpings län tyckte} Wilhelm Lot

-

higius, som var ekonomisk lagd^{, att} han ville inte i den kärva tid man levde i för

-

orda dyrare återväxtå_tgärder än nödvän

-

digt^. Dessutom skulle ju f^öryngringarna klaras med yxans hj^älp^. Lothigius sa att man med blädning i små luckor skulle g^öra skogen ämfitetralisk där man i mitten skulle få in naturlig föryngring och runt omkring ^{skulle arenan} sedan g^örasallt vidare. Att ta upp ^ett kalhygge i onödan skulle man helst inte göra.

Fram till mitten _{av 1930}

-

talet sjönk antalet plantskolor till fem och frökläng

-

ningsanstalten lades ner. Man kan därför

fråga sig om återväxterna f^örsummades under denna tid.

I _{1923 års} skogsvårdslag hade införts

Samtliga länsskogvaktare^denvjjan. 1921samlade kringPerOlsson, somtilldelats^SällskapetPro Patrias^guldmedaljmindrestorleken. Hanhadevaritlänsskogvaktare i Reftele sedanstarten1905.

ter med skogs^ägare och utbildningsfr^å

-

gor^, där Trollebo skogsv^årdsg^ård låg ho

-

nom speciellt ^{varmt om} hjärtat. Han var också aktivt engagerad i skogs^ägarrörel- sens uppbyggnad och ⁱ R.L.F:s verksam

-

het. I ^motsats till flertalet ^{av senare} da

-

gars skogsmän bestod hans arbetså r av mellan ₁₅₀ och 200 utedagar. Samma år

skrevÅkeHallanderomsittyrkeienbok, som vi saxar några ^{korn ur:}

"Jag ^{tar en svä}ng ned till kontoret för

att se om posten medfört några sista ny

-

heter^,som kan bli av betydelse fördagens expedition. Sedan ^ut innan överfridstö

-

raren telefonen hinner stoppa oss och i förbifarten skall jag hämta distriktsläns

-

skogvaktaren^{, som} i dag skall vara med som ciceron^, rådgivare^,arbetskamrat och

trevligt ^sällskap.

Länsskogvaktare Eric Carlsson på Ta

-

bergs distrikt ^{väntar oss redan vid} grin

-

gorna.Om viser på antalet länsskogvak

-

tare så ökade de å ren 1905^-14 frå_{n 3} till 7stycken. Underåren 1915

-

_{30 var}de¹²- 13 stycken. D^ärefter skedde under åren 1931

-

45successivt en ökning till ₂₄ läns

-

skogvaktare^,ordinarie och ^extra.

Det är mot denna bakgrund man måste bedöma arbetet med skogsv^årds

-

lagens återväxtparagrafer. Man levde i en brytningstid ^med nya arbetsuppgifter och fö^rutsättningar. Skogsv^årdsstyrelsen hade ^att följa med den tid och den verk

-

lighetsom rådde.Man hadedock^,liksom skogsn^äringen i övrigt^, alltför stora för

-

hoppningar ^{att å}stadkomma lyckade för

-

yngringar genom naturlig ^föryngring.

Ute

hos skogs

^ä

garna

150^-200

dagar per år

Åke Hallander blev ₁₉₄₄ länsjägm^ästare. Han ägnade sig under _{40 å}r åt kontak

-

den till^{sin trevna}villa. Han ären utom

-

ordentlig representant för en förnämlig kår.Smidigoch uthålligoch välkänd hos varjeskogsägare ⁱ distriktet^, och med en nästan otrolig ^detaljkännedom om varje g^ård och dessskogsförhållanden.

Hemmansdelarna på distriktet ärock

-

så många nog^, ty

J

^{önköpings län är ett}

utpräglat småbrukarlän. Hela

85

^{% av}

dess skogsmark ligger i bondehand^, för

-

delad på c:a 18.000 brukningsdelar med i medeltal c:a ₇ hektar åker och c:a 32

hektar skogsmark per enhet. I hela länet

finns bara ₂₇ ^”herrgårdar^”.

Sm^åskogsbrukets problem^, bekymmer och glädjeämnen blir därförocksåskogs- vårdsmannens. Den framgång han kan få i sitt arbete beror på i vilken mån han kannåen riktig kontakt medden mängd

avsmåskogsägare^,vinnaderasförtroende och verkligen göra nå_got för att höja de

-

ras skogliga kunnande.

Avsyningen av ett dikningsf^öretag^,

som skall ge ^ägaren ^ett diplom^{, ä r snart} avklarad^, och den trevliga frun vän

-

tar oss med en kaffetår.

Ja

^{, det kaffet!}

En ärlig skogsvårdsman måste nog med vissskamkänsla erkänna, att han många gånger ^uträttar meragenom^attdricka en tretåränettpar timmarsskogspromenad.

Kaffet i skogsv^årdsarbetet har ofta sam

-

ma betydelsefulla uppgift ^som luncher

-

na i det diplomatiska arbetet. Detskapar den trevnad och förståelse^, som jämnar vägen f^ör gynnsamma uppgörelser.

Medan motorn spinner på hemvägen funderar vi litet över vårt skogliga upp-

lysningsarbete. Upplysning ä r främst

bland skogsv^årdsstyrelses uppgifter. La

-

gens handhavande harsattsi andra rum

-

met.^{Vi t}änker påhurarbetetg^åttframåt. Medan vi förr annonserade och inbjöd till möten och föredrag^, kallas vi nu till

samma arbetsuppgifter av bygdens egna organ^: Skogs^ägaref^öreningar^,

och S.L.U.

-

avdelningar. Det ä r ett oer

-

hört framsteg^”.

R.L.F.-

Å

ter mot

trakthyggesbruk

Efter andra ^världskriget skedde en mar

-

kant förändring ⁱ det svenska näringsli-

vet. Detta påverkade virkespriser och in

-

tresse för ^attskötaskogen^.Tron påatt få ny skog genom främst naturlig föryng

-

ring hade visat sig inte hålla. Man bör

-

jade återvända till mer trakthyggesbruk med efterföljande skogsodling^. Bläd

-

ningen minskadeefterhand och försvann troligen under första hälften av 1950

-

^ta

-

let. Dessutom började man vid skogsod^- ling^överg^å tillalltmer plantering och till

större plantor. Då behövdes större plant

-

ÅkeHallanderväntar påtretåren av länsskogvaktare Carl Storcks hustru SigneiSkillingaryd 1955^.Denamerikanske

besökaren kanskekommed kaffet.

skoleareal^, varför de sex plantskolorna med ₄ ha inte räckte till.

Närheten varviktigdessaår^,då ännuinte bil varvarjehushålls egendom. Detfanns därför hela ₁₇ länsskogvaktareomr^åden i länet. På varje område fanns^, dessutom

en biträdande eller^extra länsskogvaktare och i länet närmare ²⁰ förmän och ₇₀ plantörer.

Genom de många spridda plantsko

-

lorna kunde skogs^ägarna l^ätt hämta eller få sina plantor. Det varlänsskogvaktaren

som hade^ansvaret och ofta skötte plant- skolan^. Bara på Lyck^ås plantskola hade man från år1950^anställten särskild före

-

ståndare^, skogvaktaren Walter Eriksson^, som skötte den med sin fru Helga. Den ^som skulle leda det arbetet i

J

^ön

-

Åke Hallander. Han köpings lä n var

hade varit med sedan

1926

^{och kände lä}

-

net mycket väl. Redan efter ^två år hade sju nya plantskolor anlagts och arealen stigit till ₁₄ ha

.

Fram till ₁₉₅₃ ^utökades de till ²²stycken och arealen till 20,5 ha. 1Skillingarydanlades

1946

^{en fröklänga,}

som sköttes hemma hos länsskogvaktare Carl Storck^.

Man kan fråga sig varför det un

-

der å ren 1949-53 fanns sammanlagt ₂₄ plantskolor^, varav ²⁰ stycken under ^1,0 ha. Orsaken till detta ^{var att} styrelsen ville att skogsägarna skulle kunna ha en

nära kontakt med sin länsskogvaktare.

Sj

ä

lvverksamhet i 450 sm å plantskolor

För att klara plantproduktion fördubb-

lats arealen egna plantskolor in på

1960 ^-

talet till ₄₀ ha.Samtidigt ^som styrelsens plantskolor blev allt färre och ^större bör

-

jade man₁₉₅₀ låta omskola plantor i pri

-

vata småplantskolor. Syftet ^{var att} bibe

-

hålla den lokala förankringen och öka f^örsörjningsmöjligheterna p^å landsbyg-

den.

Störst omfattningen hade småplant

-

skolorna kring åren

1958

^{-1959 då de var}

omkring ₄₅₀ stycken. Dessa ^två år ut- lämnades ^runt ₇ miljoner plantor varje år, samtidigt ^som styrelsen inkö_pte 4-5

miljoner omskolade plantor från dem. Deras andel var cirka ₅₀ % av den ^tota-

la omskolningen_{tor. Totalt utlä}mnades underpå ₁₃

—

^{15 miljoner}_1951-^plan

69 ^-

till småplantskolorna ₅₇ miljoner plan

-

tor och satsningen var unik bland skogs

-

vårdsstyrelserna. Helga och Walter Eriksson skötteLyckås

plantskola₁₉₅₀-69^.