Bemötande och relationer till vårdnadshavare i förskolan.
Utifrån ett relationellt perspektiv
Författare: Elenor Grahn Handledare: Lina Karlsson Examinator: Kristina Holmberg
Abstrakt
Studiens syfte är att försöka lyfta fram mer vetskap kring förskollärarnas bemötande och relationerna till barnen och vårdnadshavare i förskolan. Jag har använt mig av semistrukturerade kvalitativa intervjuer, där både
förskollärare och vårdnadshavare har varit deltagande. Vid intervjuerna som genomfördes valde jag att titta närmre på om de olika parterna delade samma eller liknande åsikter kring vardagskommunikationen och relationerna mellan förskollärare och vårdnadshavare. I relationerna som skapas mellan förskollärare och barn, ansåg både förskollärare och vårdnadshavare att relationerna till varandra var av betydelse för barnets fortsatta utveckling, lärande och glädje. Förskollärarna och vårdnadshavarna talade om vikten av att möta alla barn utifrån deras förutsättningar. Studiens resultat visade att både förskollärare och vårdnadshavarna delade samsynen av vikten till relationer och bemötande i förskolan.
Nyckelord
Relationer, samverkan, deltagande, trygghet
Tack
Jag vill tacka deltagarna i intervjuerna som har gjort denna studie möjlig. Jag vill också tacka min familj, kollegor och handledare för stödet för mitt fortsatta arbete på vägen till att komma bli en examinerad förskollärare.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
2 Bakgrund 2
2.1.1 Samspelet mellan barn och vuxna 2
2.1.2 Relationen till vårdnadshavare 2
2.1.3 Trygghet 3
2.1.4 Delaktighet och lärande 4
2.1.5 Förskollärares förhållningssätt 4
2.1.6 Att vara närvarande 5
2.2 Tidigare forskning 6
2.3 Teoretisk bakgrund 8
2.3.1 Nel Noddings omsorgsteori 8
2.3.2 Det relationella perspektivet 9
2.3.3 Relationer och relationskompetens 10
2.4 Centrala begrepp 11
3 Syfte 11
4 Metod 11
4:1 Kvalitativa intervjuer 12
4:2 Urval 12
4:3 Genomförande och analysmetod 13
4:4 Metoddiskussion 14
4:5 Etiska aspekter 15
5 Resultatkapitel 15
5.1 Relationsskapande 15
5.2 Bemötande 16
5.3 Delaktighet och trygghet 17
5.4 Socialt samspel 18
5.5 Pedagogisk närvaro 19
5.6 Resultatanalys 19
5.7 Sammanfattning av resultat 20
6 Diskussionskapitel 20
6.1 Pedagogiska implikationer 24
6.2 Förslag till vidare forskning 24
Bilagor
Bilaga 1: Intervjufrågor Bilaga 2: Missivbrev Bilaga 3: Samtyckesblankett
1 Inledning
Under min utbildning kom ett ökat intresse för hur förskollärare tillgodogör sig professionella relationer i bemötandet med vårdnadshavarna på
förskolan. Genom att ta del av både kurslitteratur och att ha genomfört VFU perioder, har min insikt för allas olikheter inom förskolans verksamhet och våra trygghetsbaserade och tillitsfulla relationer som skapas. I mitt fortsatta arbete och i min fortsatta utveckling vill jag ta tillvara på att skapa arenor som mötesfält mellan förskollärare och vårdnadshavare med barnet i centralt forum, med förhoppning om att det kommer att gynna barnets fortsatta utveckling och i deras sociala färdigheter. Att kunna få bidra till barnets första känsla av trygghet och välmående. Jag anser att förskollärare ska bidra till att försöka lära barnen de grundläggande värdena, genom att finnas nära till hands för att stötta och hjälpa barnet i deras framtida sociala gemenskap och deras fortsatta utveckling tillsammans med andra människor.
Vid möjligheten att få observera olika situationer i förskolan och skolan har jag tagit till mig både de sätt som anses vara professionella, men även det som verkar vara utanför ett pedagogiskt och professionellt perspektiv. I en alltmer stressad vardag för förskollärare, uppleves betydelsen av våra ordval och genom vårt kroppsspråk kan komma att utgöra en stor faktor för hur vi ska kunna ha en fortsatt förtroendeingivande roll gentemot både barn och vårdnadshavare. Persson (2015) anser att det sociala samspelet mellan barn och vuxna är bland det viktigaste för en fortsatt lust för utveckling och lärande.
I ett tidigt skede i förskolan implementeras en första kontakt mellan förskollärare, vårdnadshavare, och barn. Vad dessa möten bidrar med för kunskap och lärande har varit intressant att tittat närmare på, då tryggheten visade sig ha en stor betydelse för både vårdnadshavare och för
förskollärarna i mötet som skapades tillsammans med barnet. I förskolans läroplan står det att förskolan ska samarbeta med hemmet för att ge barnen möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar (Skolverket, 2018).
Genom att förskolan har en kommunikation och dialog tillsammans med hemmet stöttar de tillsammans barnen i att få en trygg, lärorik och rolig förskola (Äremalm & Hagsér, 2015). Förskolan är ett av de ställen utöver hemmet där barnen skapar nya relationer tillsammans utanför sin familj.
Genom de olika mötena som sker i förskolan kan de få en betydande roll för barnens upplevelse av delaktighet (Dahlbeck & Westlund, 2019). Det är genom relationer som en identitet gör sig synlig, i interaktionen med andra formas människan till att skapa en uppfattning både om sig själv och om
andra, genom olika möten skapas en förståelse för världen utanför (Dahlbeck
& Westlund, 2019).
2 Bakgrund
Förskollärarna tillsammans med barn och vårdnadshavare ska försöka att skapa en gemensam trygghet för barnet på förskolan. Hur mycket betyder relationerna och bemötandet för vårdnadshavarna och barn för att det ska känna tillit för de vuxna och likaså för viljan att skapa egna relationer till de andra barnen i det sociala samspelet?
2.1.1 Samspelet mellan barn och vuxna
Öhman (2009) menar på att förskolan bidrar till att barnen får erfara och utveckla sin egen identitet. Att förskollärarna bör finnas tillhands för att barnen ska få chans till att känna en stabil grund och en tillit. När den
tryggheten skapas får barnen lättare för att integrera tillsammans med andra.
Dahlbeck & Westlund (2019) skriver att det är lätt att förskollärare bara ser barnet som en varelse i beroende till en vuxen, då barnet kan ha svårigheter med att själv lösa olika problem som kan uppstå. Dahlbeck & Westlund (2019) menar att detta är en del av sanningen, men vill att vi ska se barnet som kompetent, och starkt. Mötet mellan barn och förskollärare ska sträva efter att åstadkomma en gemensam ömsesidighet. Förskollärare ska verka för att vara lyhörda och försöka förstå barnens åsikter och funderingar, på så sätt är det också en möjlighet att kunna förstå sig själv i relationen som ett professionellt subjekt. I en kommunikation mellan barn och vuxen finns det inget manus att förhålla sig till utan en strävan om hur de ska förhålla sig till varandra (Dahlbeck & Westlund, 2019).
2.1.2 Relationen till vårdnadshavare
Skolverket (2014) diskuterar två principer. Det är isärhållande och partnerskap, dessa två utgör en utgångspunkt när förskollärare talar om förhållandet mellan hem och skola.
Isärhållandets princip anser att hemmet är en sorts uppfostringsplats, hemmet ska utgöra barnets primära förnödenheter, som trygghet och en närhet
inkluderas, medan skolan fungerar som en social och kunskapsarena som ska förbereda barnet på vad som komma skall. Förskollärarna ska se till så att barnet får den stimulans i gruppen som hen behöver, medan vårdnadshavarna har sitt eget barns bästa för ögonen. Partnerskapsprincipen handlar mer om ett samarbete mellan hem och skola. Att båda verksamheterna har barnets bästa för ögonen (Skolverket, 2014).
Skolverket (2014) skriver att förskollärarna måste förstärka sin empatiska förståelse, då vårdnadshavarna fått en större betydelse och en större
delaktighet i förskolan och skolan, men Skolverket (2014) anser också att ett närmare band mellan skola och hem inte behöver betyda att det per
automatik skapas goda relationer dem emellan.
Eckeskog (2020) ser att en ökad kommunikativ kompetens tillskrivs för förskollärarna. Förskollärarna förväntas kunna kommunicera på ett sätt som ger vårdnadshavarna en inblick i förskolan, oberoende av deras sociala status. Forskning visar att utmaningarna i hemmen ofta mynnar ut i vad familjerna har för social status. Det som kan vara oproblematiskt på ett ställe kan besvaras med att verka negativt i ett annat. Kommunikation är något som förskollärare är bekanta med, men även kraven på förskollärarens sätt att kommunicera har ökat (Eckeskog, 2020). Förskollärare som upphöjer
kommunikationen och reflekterar över hur man praktiserar kommunikationen är ett sätt för förskollärarna att underlätta och höja kvalitén på den
kommunikation som redan finns (Eckeskog, 2020).
Den kommunikation som används vid hämtning och lämning ser Eckeskog (2020) utgöra en stor roll i förskolan. En del av förskollärarna upplever att en mer personlig kontakt väger tyngre än att lämna lappar och att skicka sms.
Däremot fann en del av förskollärarna att påminnelser var lättare om vårdnadshavarna fick ta del av via sms eller liknande (Eckeskog, 2020).
Vourinen (2020) har tagit till sig vårdnadshavarnas perspektiv på vad de vill ha för tankar och relationer för ett samarbete med vårdnadshavarna. Utifrån vårdnadshavarnas perspektiv så är det av stor betydelse att kommunikationen och relationen mellan hem och förskola fungerar.
2.1.3 Trygghet
Dahlbeck och Westlund (2019) anser att redan från inskolningsstadiet är förskollärarna viktiga för barnens tillit. förskollärare som skrattar mycket och är glada skapar en genuin samvaro mellan förskollärare och barn. En daglig kommunikation tillsammans mellan förskollärare och barn, där man leker och skrattar tillsammans visar på en ömsesidig respekt för varandra och en trygghet byggs upp.
Läroplanen (Skolverket, 2018) skriver att förskolan ska erbjuda barnen en trygg omsorg och har en viktig roll för att bidra till att grundlägga barnens trygghet och självkänsla, något som Dahlbeck & Westlund (2019) anser sig se redan under inskolningstiden, hur mycket betydelsen barnen har för varandra och för deras trygghet. Att förskollärare skapar tillfällen och olika arenor för att kunna tillgodogörasig en möjlighet för att skapa förtroende och ett fortsatt utvecklat relationsbyggande mellan förskollärare och barn.
2.1.4 Delaktighet och lärande
Dahlbeck & Westlund (2019) anser att förskolan bedriver en verksamhet utifrån barnkonventionen där en delaktighet hos barnen kan lyftas som en gynnsam förutsättning för barnets fortsatta kunskapande och utveckling. De anser även att eftersom det är barnen som ska använda sin kunskap, så är det positivt om barnen kan ta del av att vara delaktiga genom interaktionen tillsammans med förskolläraren. Att på så vis kunna utmanas vidare i sin utveckling.
Aspelin (2018) använder sig av begreppet inkludering. Ett ställningstagande från båda sidor i en relation. Dock vill Aspelin göra oss uppmärksamma på att inkludering lätt kan misstolkas för begreppet empati, vilket definieras som en öppenhet för att ta tillvara sig andras egenskaper utan att förlora delen i sitt eget jag.
Åberg, Lenz-Taguchi (2018) anser att delaktigheten och demokratin i förskolan måste synliggöras för barnen. Förskollärarna tillsammans med barnen behöver reflektera över olika händelser som sker i vardagen.
Förskollärare som reflekterar över sitt eget arbetssätt menar Åberg, Lenz- Taguchi (2018) skapar en känsla av delaktighet. När förskollärare tar till sig barnens olika tankar och idéer så lär sig barnen att ta ansvar för sin egen dag på förskolan. En förskola som lär barnen vad demokrati och delaktighet innebär betyder inte att barnen får göra som de vill, utan att de utvecklar en förståelse för sina egna och andras åsikter.
Arnér & Tellgren (2006) anser att barnen ska ha rätt till en delaktighet och inflytande i förskolan. Förskollärare måste bli bättre på att ta in barnets perspektiv, barnet ska få ge uttryck för att påverka sin egen situation i förskolan. Barn som är i förskolan idag upplever ofta att förskollärarna bestämmer, och att det är så det ska vara.
Aspelin (2018) beskriver att kunskapen idag handlar om att förskollärarna bör anpassa sig och visa ett intresse för barnets enskilda liv. Förskollärarna ska ha en intersubjektiv relation som handlar om att se och ta del av barnets sida av relationen.
2.1.5 Förskollärares förhållningssätt
Arnér och Tellgren (2006) anser att förskollärare som tar till sig det som barnen åstadkommer eller gör, och uppmärksammar detta, får en fortsatt betydande roll i deras fortsatta vilja till att utveckla sina egna tankar vidare.
Förskolan ska vara en levande social gemenskap som ger trygghet samt vilja och lust att lära. Barn skapar sammanhang och mening utifrån sina
erfarenheter och sätt att tänka. Därför ska det i förskolan möta respekt för sin person och sitt sätt att tänka och förstå sin omvärld. Alla som arbetar i förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla tillit och självförtroende (Skolverket 2018:7).
Det här lyfter Arnér & Tellgren (2006) i sin studie, att arbeta fram riktlinjer som skapar en lärande och kreativ miljö för barnet, samtidigt som
förskollärarna delar en tillåtande attityd, så att barnet ska våga uttrycka sina tankar och känslor. Arnér & Tellgren (2006) anser att förskollärarna ska vara väl insatta i barnkonventionen och läroplanens framskrivna material.
Pedagoger ska skapa olika miljöer och har en tillåtande attityd så att barnen vågar säga vad de tycker och tänker. Förskollärarna ska visa intresse för vad barnen har för tankar och funderingar. Genom att studera barn och
uppmärksamma deras handlingar har betydelse för att ge dem en vidare möjlighet till att utveckla sina egna tankar.
2.1.6 Att vara närvarande
Dahlbeck & Westlund (2019) anser att genom en ömsesidig respekt och genom att vara en närvarande förskollärare, stimuleras och uppmuntras barnen till lek. Förskollärare som uppdagar och uppmuntrar barnen till att inspireras och att ta egna initiativ till lek och för att lära sig nya saker.
Dahlbeck & Westlund (2019) anser med att vara en närvarande så skapas leken i tryggare former, en närvarande och lyhörd förskollärare skapar en helhet i verksamheten. Genom att arbeta som en närvarande förskollärare så skapas också arenor för goda möten. Ett möte med en tillit och respekt som främjar att både barn och vårdnadshavare ska känna trygghet gentemot förskolan och förskollärarna.
I läroplanen står det att förskolan ska ge förutsättningar för varje barn att kunna utveckla självständighet och tillit till sin egen förmåga (Skolverket, 2018:13) vilket även uppmärksammas av Dahlbeck & Westlund (2019) som anser betydelsen i att motivera och utmana barnet istället för att vara negativ och kritisera barnets brister.
Förskollärare närmar sig barns perspektiv genom att vara genuint nyfikna på barnens intresse. Barnets dag innehåller arenor av möten, möten mellan förskollärare och barn, men även i de sociala interaktionerna barnen emellan. Ett meningsskapande i förhållandena för att tillgodose tillitsfulla relationer. Barn ska anses som kompetenta och för att se detta behövs en närvarande och intresserad förskollärare av barnens vardag Dahlbeck &
Westlund (2019).
2.2 Tidigare forskning
Vourinen (2020) definierar olika tankar av att kunna utforska och ta till sig i vårdnadshavarnas syn och upplevelser på relationen mellan förskola och hem. Genom att ta del av vårdnadshavarnas upplevelser via intervjuer så kommer Vourinen (2020) fram till att vårdnadshavare vill känna att de kan bygga kontinuerliga relationer tillsammans med förskollärarna. Att arbeta tillsammans för att barnen ska känna ett välbefinnande och för att tillgodose barnets utveckling och kunskapsinlärning i förskolan. I relationen mellan vårdnadshavare och förskollärare kan vårdnadshavare förväntas att vara som kollegor till förskollärarna, då menas det att vårdnadshavarna ska ta mera ansvar och vara mera delaktiga i barnens utbildning. Vårdnadshavare ska också ses som kunder och som kund kan man ha mera krav på förskolan och deras kvalitet.
Vourinen (2020) anser att förtroendefulla relationer mellan vårdnadshavare och förskollärare kan uppkomma till att bli en positiv bemärkelse för vårdnadshavare. Det huvudsakliga syftet med studien är att titta närmre på vårdnadshavarnas delaktighet i att kommunicera och samarbeta tillsammans med förskollärarna kring deras barns välbefinnande i förskolan.
Något som kommer att spela en betydande roll är kontinuiteten. Förskolor med hög omsättning av förskollärare väljs ofta bort då vårdnadshavare anser att en grupp med mycket personalfrånvaro förmodligen har en sämre kvalitet när de inte kan tillgodose vårdnadshavarens behov av säkerhet.
Vårdnadshavare har som önskemål att lära känna förskollärarna som individer och inte bara som personal. Vårdnadshavare betonar också vikten av känslan att förskollärarna möts som positiva varma och inbjudande (Vourinen, 2020).
Vourinen (2020) skriver fram att vårdnadshavare i denna studie visar på att förskollärarna i förskolan utgör en maktposition då förskollärarna blir vårdnadshavarnas ögon och händer i förskolan för att se till barnets välbefinnande något som vårdnadshavaren senare vill ta del av för att eventuellt kunna påverka sitt barns vistelse och mående på förskolan.
Vårdnadshavarnas delaktighet påverkas ofta positivt i samarbetet mellan förskola och hem, då det skapar en förståelse för att bygga vidare i förtroendefulla relationer dem emellan.
Foot et.al (2002) studie utgår ifrån intervjuer, observationer och enkäter som de har delgett både vårdnadshavare och förskollärare i förskolan. Syftet med den undersökande studien är att se om vårdnadshavarna och förskollärarna delar samma perspektiv av vårdnadshavarnas delaktighet i förskolan. Det som Foot et.al (2002) finner i sin undersökande studie är att förskollärarnas
yrkeskompetens är av betydelse för hur interaktionen mellan
vårdnadshavarna och förskollärarna interagerar tillsammans med andra.
Förskollärare som har en stark professionell kompetens finner det lättare att föra ett samarbete tillsammans med vårdnadshavarna på förskolan.
Vourinen et.al (2014) studien innefattar intervjuer från 30 stycken förskollärare. Syftet med studien är att noggrant undersöka och resonera kring pedagogisk kunskap i samarbete mellan hem och förskola. De anser också att pedagoger som tillgodoser ett gott förhållande till vårdnadshavare ökar också chansen för ett gott samarbete mellan hem och förskola. Vourinen et.al (2014) anser att de deltagande förskollärarna i studien betonar vikten av att bygga förtroendefulla relationer till vårdnadshavare som kännetecknas av öppenhet, dialog och interaktion. En förskollärare i studien framhåller vikten av att skapa en känsla av trygghet, medan flera av förskollärarna anser att pedagogerna ska se vårdnadshavarna som enskilda personer och genom att kunna sätta sig in i deras livsöden skapa en förståelse i den gemensamma sociala interaktionen. Vourinen et.al (2014) skriver att förskollärarna i studien anser att den kommunikativa kunskapen hos förskollärare betonas i mötet med vårdnadshavarna. Genom en kommunikativ kunskap menas att kunna bevara goda relationer genom att kommunicera dem på ett tydligt och bra sätt för att relationerna ska kunna upprätthållas.
Murray (2015) undersöker i sin studie relationen mellan vårdnadshavare och förskollärare i tidiga år för att kunna urskilja en eventuellt förändring över tid. Resultatet består av att vårdnadshavarens relationer med skolan minskar då barnen övergår från förskola till skola. Förskollärare använder sig av liknande strategier för att främja vårdnadshavarnas fortsatta delaktighet, dock ser Murray (2015) påverkade skillnader i vårdnadshavarnas tankar kring den kommunikativa effektiviteten. Studien visar att vårdnadshavare som är delaktiga i barnens kunskapsinlärning i hemmet, upplevs mer delaktiga och mer intresserade av barnens miljö i förskola och skola och upplever en mer givande kommunikation med förskollärarna.
Einarsdottir & Jonsdottir (2019) utgår från att undersöka innebörden av samarbetet mellan förskolor och hemmet. Vid senare tillfälle studeras även förskollärarens syn på vårdnadshavarnas åsikter. Studien påvisar att de flesta vårdnadshavarna känner en relation till förskolan och till förskollärarna.
Vårdnadshavarna uppskattar att få information från förskollärarna samt att de ser det som ett tillfälle som skapas där de har möjlighet att lyfta tankar och eventuell oro angående deras barn. Vårdnadshavarna i Einarsdottir &
Jonsdottir (2019) studie omtalar betydelsen av att få en insyn i vad deras barn har åstadkommit på förskolan för att kunna diskutera dagen vidare med sina barn. Förskollärare på förskolan anser att det är av större betydelse hur och vad för information som levereras till vårdnadshavarna. Förskollärarna anser
även att den tekniska informationskanalen har ökat i tillgänglighet. I vissa situationer anser förskollärarna att de tillhandahåller vårdnadshavarna med mycket information för barnens skull, men efterlyser även ett ansvar från vårdnadshavarnas sida. Förskollärarna menar att detta inte alltid är lätt att finna tillfredställelse i.
Förskollärarna uttrycker en svårighet, där de ibland upplever en stor
omsättning på personal på förskolan. Omsättningen utgör en stressfaktor och förskollärarna uppmärksammar vissa negativa effekter både hos barn och i relationen till vårdnadshavarna. Förskollärarna vill göra vårdnadshavarna mer uppmärksamma på vikten av att ha utbildad personal på förskolorna. En del av förskollärarna lyfter fram att de tycker intresset från vårdnadshavarna har ökat, då vårdnadshavare kan titta mer kritiskt på vad som sker i
förskolan. Något som förskollärarna ser som positivt, då de vill ha mera reaktioner på sitt arbete. Att arbetet de gör uppmärksammas, reflekteras över och även förbättras (Einarsdottir & Jonsdottir, 2019).
2.3 Teoretisk bakgrund
2.3.1 Nel Noddings omsorgsteori
Colnerud (2006) anser att Noddings teori utgår ifrån att alla och genom ett naturligt sätt har känslan av att visa omsorg om andra, att upptäckandet av andras behov möjliggör vårt kunnande i att bemöta dessa. Vi alla har förmågan av att både ge och att kunna ta emot omsorg. Omsorgshandlingen är beroende av att den andra personen kan acceptera och ta emot handlingen, men även betydelsen av att ta tillvara på andras behov så vi förstår vad som ska göras. Omsorgsbegreppet är så mycket mer än att bara visa sympati gentemot den andra. Om vi tar fel på den andras krav på omsorg så är det ett misslyckande och denna risk är vanlig mellan förskollärare och barn. Barnet behöver bekräfta förskollärarens omsorgsförsök för att det ska fungera (Colnerud, 2006).
Omsorgsetiken vilar på grunden av att mötet mellan exempelvis barn och förskollärare tas emot av mottagaren (Colnerud, 2006). En negativ tanke som visas mot omsorgsetiken är deras positiva upphöjande av omsorgen och av de personliga relationerna, kritikerna menar att relationer som utgår ifrån omsorgen kan utveckla en ojämlik balans mellan bundenhet och makt.
Colnerud (2006) anser att den första gemensamma relationen mellan barn och förskollärare är omsorgsetik barnen måste själva få chansen att införskaffa sig erfarenheter om omsorg för att själva kunna omsätta dem i praktiken. Omsorgen tar vid där rättvisetanken lämnar, inte bara genom två parts relationer, barn – förskollärare, utan även i beroendet till skolan som institution. Omsorg och rättvisa är användbara i olika moment i de etiska skeendena, det räcker inte att ta beslut om rättvisa utan implementeringen
måste tillgodoses med ett omsorgs styrt förhållanden för att kunna besluta om den rättfärdiga tanken har fullföljts eller om besluten leder till en ny ojämlikhet.
I Noddings omsorgsteori så framhålls den framtida skolan, och att den ska organiseras så att alla barn ska få chansen till att utveckla sina egna önskemål i de kunskapsområden som barnen finner intressanta (Colnerud, 2006).
Omsorgsetiken är en pågående process i mänskliga relationer styrda av människans behov. Problemen i omsorgstekniken uppkommer då relationerna ska tillämpas i skolan, många gånger så slits förskollärarna mellan olika beslut till olika barn. Förskollärarna utför handlingar som barnen aldrig kommer att acceptera eller kunna ge ett gensvar för, och detta skeende anser Colnerud (2006) kan komma att bli ett misslyckande i omsorgsrelationen. Det svåraste är inte att förskolläraren inte lyssnar på barnets omsorgsbehov, utan svårigheten blir hur förskolläraren ska kunna fördela omsorgen på bästa tänkbara sätt.
2.3.2 Det relationella perspektivet
Aspelin & Persson (2011) förklarar att den relationella pedagogiken
innefattar riktiga händelser som de menar på är relationell pedagogik. Både förskollärare och vårdnadshavare har oftast erfarenheter om det relationella perspektivet i dess huvudsakliga innebörd.
Aspelin & Persson (2011) delar upp den relationella pedagogiken i fyra olika nivåer Den första är pedagogiska interaktionen är där två parter möts, i detta fall mellan förskolläraren och barnet där de möts i en integrerande process.
Förskolläraren ser och bekräftar barnets närvaro för att få respons på ett bekräftande. Aspelin & Persson (2011) ser den relationella pedagogiken som en del utav verksamheten.
Den andra nivån som Aspelin & Persson (2011) tar upp är det pedagogiska tillvägagångssättet. Det vill säga relationer som visar att relationerna är meningsskapande i barnets utbildning. Till denna nivå presenterar Aspelin &
Persson (2011) det som kallas för relationsarbete, det innefattar olika moment som skapar möjligheter för att främja barnets fortsatta
kunskapsinlärning. Förskollärarna väljer sådana ämnen som barnen tycker är intressant och visar intresse för. Det handlar om att förskollärare utövar en tydlig tanke för det som ska praktiseras. Förskolläraren ansvarar för att relationen mellan de deltagande personerna är och blir meningsfulla.
Den tredje nivån är pedagogisk rörelse och här anser Aspelin & Persson (2011) det som sker i organisationen i kollegiala och ledning skapande sammanhang där man står för ett relationellt tänkande, men också genom möten mellan forskare och förskollärare. Genom sociala träffar där
professionella tankar och samtal förs om skolan som en social miljö som på så sätt kan utvecklas vidare.
I den fjärde och sista nivån pratar Aspelin & Persson (2011) om en teoretisk synvinkel. Det vill säga ett flertal begrepp som man tillämpar i barns fostran och deras fortsatta lärandeprocesser. För att utifrån nivå ett och två
uppmärksamma de delar av det relationella företeelserna som sker i detta perspektiv. Inte att förglömma är förskollärarnas kompetens och kunnande.
De fyra nivåerna som har diskuterats är beroende av varandra på ett eller ett annat sätt. Till exempel så anser Aspelin & Persson (2011) att den
relationella rörelsen och tillvägagångssättet har en utgångspunkt för att utöva och teoretisk stärka det relationella perspektivet. Aspelin & Persson (2011) anser inte att den relationella pedagogiken står för handlingsplaner och olika modeller i första hand, utan att begreppet står för verkliga händelser i ett vardagligt pedagogiskt utövande. Aspelin & Persson (2011) vill förändra det pedagogiska synsättet genom att tänka och bemöta ett pedagogiskt handlande genom att förändra vårt förhållningssätt i det pedagogiska relationerna.
2.3.3 Relationer och relationskompetens
Kompetensen av att inneha en god relationskompetens betyder att
förskollärare är beredda på det oförberedda. Det finns inga givna regler eller förhållningssätt som man vet fungerar. Förskollärare som agerar i
oförberedda skeenden är av en betydande roll i lärarskickligheten.
Förskollärarna ska vara beredda för ett antal olika kompetenser som ska kunna delges i olika lärandesituationer (Aspelin, 2018).
Förskollärare tillskrivs ha en god omdömesförmåga. Aspelin (2018 ) anser att begreppet relationskompetens är vedertaget för att innefatta en
pedagogisk förmåga. Det handlar om hur förskollärare förhåller sig till andra människor och att det anför en positiv vilja i att få barnen att tänka ur ett annat perspektiv. Relationskompetens som har fått stort genomslag i Danmark men dock inte lika stort i Sverige där fokus mestadels ligger på ämnesstudier och ämnesdidaktik (Aspelin, 2018).
Aspelin (2018) anser att undervisningen inte endast ska baseras på att nå mål utan också vår samverkan tillsammans med andra som människor. Aspelins analyser bygger på olika inspirationsteorier, framförallt på Martin Buber och hans teori om människan som skapas i relationer. Genom tillit och respekt kunna mötas i meningsfulla relationer som kan vara till fördel för den andra.
För förskolläraren handlar det främst om att kunna stärka barnet genom sin profession.
Aspelin (2018) tar upp tre kompetenser som han har använt sig av i sin analysmodell. Dessa tre är kommunikationskompetensen,
differentieringskompetensen och den socioemotionella kompetensen
Kommunikationskompetensen: Förskolläraren ska samtala lockande för att skapa meningsfullhet och progression. Hit relaterar man även till
förskollärarens kroppsspråk och minspel. Den andra kompetensen som diskuteras är differentieringskompetensen: Som förskollärare ska du kunna kompromissa och hitta en balans mellan närhet och distans. Den tredje kompetensen är den socioemotionella kompetensen. Den som kanaliserar förskollärarens känslomässiga signaler, och balanserar mellan vår värdighet vanheders känslor (Aspelin, 2018).
Återigen benämns främjandet av förskollärarens möte av barnet som en levande varelse. Förskolläraren ska möta barnet med vetskapen om barnets verklighet och tidigare erfarenheter. Aspelin (2018) erfar att alla de tre kompetenserna behöver utvecklas, och hävdar att alla blivande förskollärare borde få chans till ett bättre utvecklande och studerande av sin
relationskompetens.
2.4 Centrala begrepp
Relationer, trygghet, samspel, bemötande, kommunikation
3 Syfte
Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om förskollärarnas relationsskapande till barn och vårdnadshavare i förskolans verksamhet.
1. Vad kännetecknar en god relation mellan förskollärarna och vårdnadshavarna?
2. Vad kännetecknar god samverkan kring barnets utveckling mellan förskollärarna och vårdnadshavarna enligt dem själva?
4 Metod
Jag har använt mig av kvalitativa intervjumetoder och där jag har intervjuat fyra personer, två förskollärare och två vårdnadshavare. Att jag även har valt vårdnadshavare är för att jag skulle få en bild av hur de upplevde att en förskollärares bemötande ska tillämpas i verksamheten. De blev informerade
om de fyra etiska principerna som är informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentalitetskravet (Vetenskapsrådet, 2017). De fick även skriva på en samtyckesblankett (bilaga 1). Förskollärarna och
vårdnadshavarna samtyckte till sin medverkan i studien samt blev informerade att deras medverkan behandlades anonymt och med fiktiva namn. Namnen som jag använde mig av var Valter och Vendela
(vårdnadshavare). Fredrik och Fia (förskollärare).
4:1 Kvalitativa intervjuer
De delar som jag har valt att ta med i intervjufrågorna, är de frågor som jag ansåg har väckt ett intresse av det som jag ville veta fortsättningsvis. Jag har använt mig av kvalitativa semistrukturerade intervjuer och använt mig av en intervjuguide med förberedda frågor som metod (Bilaga 1). Denscombe (2018) anser att frågorna ska vara inom ett ämne som faller informanterna i smaken. Det ska vara frågor som på något sätt tilltalar informanterna personligen och att de kan relatera till verkligheten. Då ökar chansen till att informanterna besvara frågorna så öppet och ärligt som möjligt. Att jag har använt mig av kvalitativa intervjuer med öppna frågor har gett informanterna ett ökat utrymme till att bevara frågorna utifrån dem själva. Både
informanterna och jag som intervjuare har haft möjlighet till att ställa följdfrågor och att anpassa svarets längd och hur ingående svar de har velat ge (Denscombe, 2018). Genom att använda sig av semistrukturerade intervjuer som en del av metoden så visar intervjuaren en acceptans för att vara lyhörd för informanterna öppenhet till att utveckla sina synpunkter (Denscombe, 2018).
4:2 Urval
Urvalet av informanterna som jag valt att intervjua i studien, inkluderar förskollärare och vårdnadshavare. Jag valde båda dessa grupper för att få möjlighet att se eventuella skillnader dem emellan. De kriterier som jag hade för studien var att deltagarna skulle vara legitimerade förskollärare, och vårdnadshavare, alla tillhörande olika förskolor inom den valda kommunen.
Förskollärare Fredrik var 45 år gammal och hade arbetat som förskollärare i 8 år. Förskollärare Fia var 30 år gammal och hade arbetat som förskollärare i 5 år. Både Fredrik och Fia arbetade på storbarnsavdelning där åldern var 4-5 år. Inför studien så utgick jag från att göra ett selektivt urval med två
förskollärare och två vårdnadshavare. Jag skickade en förfrågan till olika rektorer inom förskoleverksamhet inom samma kommun i södra Sverige. Jag fick svar från fyra rektorer. Två av rektorerna ställde frågan till medarbetare som var legitimerade, de fick själva avgöra om de ville deltaga i studien eller inte. Sammanlagt var det 6 stycken som blev tillfrågade från två olika
förskolor. Däribland var det endast 4 stycken som var legitimerade varav två av förskollärarna tackade ja. För att nå ut till vårdnadshavare tog de andra två rektorerna hjälp av sina förskollärare som i sin tur frågade 6 stycken
vårdnadshavare från två olika förskolor, om de kunde tänkas att ställa upp i studien. Intresset var inte så stort då endast även två av dessa tackade ja, en ifrån varje förskola. Vårdnadshavarna var Valter 43 år som hade två barn i åldern 3 och 5 år. Vendela var 28 år och hade ett barn på förskolan i åldern 4 år. Min tanke var att intervjuerna skulle skilja sig så mycket som möjligt från varandra, och att jag skulle vara så lite delaktig som möjligt i valet av
informanter.
Därefter så skickade jag ut ett missivbrev (Bilaga 2) till både förskollärare och vårdnadshavare. Informanterna som jag har utfört mina
semistrukturerade intervjuer med, är två förskollärare, och två
vårdnadshavare. Informanterna var oberoende av varandra, från olika förskolor och ingen nära relation till mig eller varandra, eftersom förfrågan gick ut på fyra olika förskolor. Det var ett lagom val av informanter eftersom jag har valt att utgå ifrån två olika perspektiv. Utifrån ett perspektiv så ville jag ha förskollärarnas tankar kring bemötandets betydelse till barnet, och utifrån ett annat perspektiv så ville jag ha vårdnadshavarna och deras upplevelse av relationer och bemötandet på förskolan. Det blev ett bekvämlighetsurval då jag fick använda mig av de informanter som var tillgängliga och ville deltaga i studien. Denscombe (2018) anser att många studieforskare använder sig av denna metod eftersom tiden är dyrbar, och att de väljer den metod som är till störst fördel.
4:3 Genomförande och analysmetod
Det kom att visa sig att det inte var någon lätt uppgift att hitta villiga informanter till intervjuerna, då intresset för deltagandet för studien visade sig vara vagt. Vad detta berodde på framkom inte i studien. Vid
genomförandet av semistrukturerade intervjuer så lämnas svaren till frågorna öppna, något som Denscombe (2018) anser öka möjligheten för
informanterna till att utveckla svaren, och att även intervjuaren kan utveckla frågorna under tidens gång. När jag hade fått tag på fyra informanter så gick det oerhört fort. Informanterna fick frågorna i förväg. Denscombe (2018) anser att genom att underlätta så mycket som möjligt för förskollärarna så ökar det chansen till att få mer utförliga svar på de ställda frågorna.
Då informanterna blivit informerade om frågorna i förväg så fick de chansen att förbereda sig för kommande intervjutillfälle. Både förskollärarna och vårdnadshavarna gavs möjlighet att återkomma innan intervjun om något var oklart. Intervjutillfällena planerades in ett par dagar efter. Denscombe (2018) menar att en intervju som sker ansikte mot ansikte kräver en stor
koncentration från intervjuarens sida. Intervjuaren måste vara observant på hur frågorna ställs på bästa sätt för att få bäst svar, men även vara
uppmärksam på svaren som ges om det går att utveckla frågan vidare i samtalet. Denscombe (2018) anser att tystnaden är av betydelse, då det kan bli tyst för en stund under intervjutillfället, det gäller då att veta som intervjuare när tystnaden ska hållas.
Jag har valt att anonymisera informanterna genom att ge dem fiktiva namn.
Förskollärarna kommer jag att benämna som Fredrik och Fia som pedagoger. Valter och Vendela är vårdnadshavare. Intervjuerna som genomfördes skedde digitalt. Efter att intervjuerna var klara så transkriberades informanternas svar, och som vidare stöd skrev jag kommentarer till. Genom att transkribera så menar Denscombe (2018) att metoden gör det lättare att genomföra jämförelser i datainsamlingen.
Däremot upplevde jag att transkriberingen av ljudsamtalen tog mycket tid något som även Dencombe (2018) anser.
Från början skulle mina intervjuer skett personligen, men på grund av pandemin fick jag omorganisera och strukturera om, då intervjuerna kom att ske digitalt. Denscombe (2018) anser att intervjuer som sker personligen är lättare att utföra eftersom informationen som framkommer endast
härstammar från en person. Informanterna hade i god tid fått ut
intervjufrågorna för att kunna börja göra sig redo för den kommande intervju.
Jag har utfört en begränsad studie med ett fåtal informanter. Varje intervju tog ca 40 minuter. För att spela in intervjun så använde jag mig av
röstinspelningsläget på telefonen. I bearbetningen av ljudmaterialet
transkriberades ljudupptagningarna för att sedan kunna kategorisera vidare till underrubriker.
4:4 Metoddiskussion
Att en intervju är personlig visar en enkelhet genom att den bara tillgodogörs mellan två människor samtidigt, och att intervjun som sker är kontrollbar (Denscombe, 2018). Om mina informanter hade varit flera till antalet så hade studien blivit större i omfång då flera analyser av informanternas svar skulle bearbetas. Fyra informanter räckte gott och väl för min studies omfång och syfte. I en större studie så hade även intresset för att utvidga sökområdet geografiskt funnits. Jag tror att en mera personlig kontakt med informanterna hade skett om intervjuerna hade varit personliga möten istället för digitala.
Denscombe (2018) anser dock att intervjuer som erhåller en personlig kontakt ökar risken för att intervjun skulle kunna bli avbruten. En ostörd plats är viktig vid en personlig intervju, något som kan kännas stressande för informanterna som är deltagande. Vid intervjutillfället med Fia som skedde digitalt, blev hon avbruten flertalet gånger i intervjun då hon satt i ett rum nära intill lekrummet.
Denscombe (2018) anser även att en digital intervju har samma för och nackdelar som en personlig, fast i den digitala så slipper intervjuaren kostnaderna som kan komma att bli. Tillförlitligheten genom att skicka ut frågorna i förväg kan ses ha både positiva och negativa sidor. Den positiva sidan är att informanterna fick tid innan att begrunda och sätta sig in i frågornas betydelse. Det som kan komma att verka negativt är hur pass tillförlitligheten i de förberedda svaren kom att bli? Om jag hade valt att inte ge informanterna frågorna i förväg kanske svaren hade blivit mer ärliga och spontana? Nu fick de istället chansen att återge svar som jag som intervjuare förväntades att vilja ha. Ofta vet pedagogerna vad som förväntas av dem och svarar då därefter, vilket jag menar kan orsaka en tvivelaktighet i svaret.
Denscombe (2018) anser att validiteten av svaren vid intervjuer baseras på vad förskollärarna säger inte vad de gör, vilket inte alltid blir sanningsenligt.
4:5 Etiska aspekter
Innan de planerade intervjuerna skulle ske informerade jag informanterna om Vetenskapsrådets fyra forskningsetiska principer (Vetenskapsrådet, 2017).
Dessa är informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och
konfidentialitetskravet. De tillfrågade förskollärarna och vårdnadshavarna fick innan intervjun skriva under samtyckesblanketten som är ett
godkännande av deras medverkan till studien. Jag informerade om att delaktigheten närsomhelst kunde avslutas. Det insamlade materialet har endast använts i studien. Efter det att studien är genomförd så kommer det insamlade materialet att kasseras. Namnen på de deltagande informanterna är fiktiva.
5 Resultatkapitel
I resultatkapitlet kommer jag att lyfta fram det som jag anser vara väsentligt för min studie. Syftet med min studie är att fördjupa mig i kunskapen om relationsskapandet och bemötandet mellan förskollärarna och
vårdnadshavare som tillsammans ska skapa tryggheten kring barnet.
5.1 Relationsskapande
På båda förskolorna talar både Fredrik och Fia om vikten att skapa
förtroendefulla relationer till både vårdnadshavare och barn. Att bygga upp relationerna redan från inskolningssamtalet, så att både barn och
vårdnadshavare ska känna en tillit och ett förtroende gentemot både
förskolan och pedagogerna som arbetar där. Fredrik och Fia framhåller det
första mötet som en arena för att skapa ett meningsskapande i relationerna mellan förskollärare, vårdnadshavare och barn. Valter talar om vikten att känna och mötas av trygghet, både ur barnets perspektiv, men även utifrån en vårdnadshavares perspektiv. Valter och Vendela beskriver att det är
förskolan som trots allt har ansvaret över deras barn den största delen av dagen. Därför är det viktigt att relationerna dem emellan fungerar väl, och att vårdnadshavarna känner en trygghet och ett förtroende för verksamheten och dess förskollärare. Valter uttrycker det som:
Jag som förälder uppskattar den känsla som infinner sig då jag känner att jag kan lita på relationen mellan mig och pedagogerna. Känner jag att det är ett öppet klimat så är det lättare att känna att en dialog kan föras ( Valter Vårdnadshavare).
Valter förtydligar att det öppna klimatet, ger en trygghet att även kunna ta upp andra känsligare frågor som rör barnet till förskollärarna. Att relationen mellan vårdnadshavare och förskollärare är betydelsefull ger även Fredrik uttryck för:
I min roll som pedagog är barnet prio ett, men även mitt förhållande till vårdnadshavarna synliggörs hos barnet ( Fredrik förskollärare).
Fredrik tycker sig se att tilliten hos vårdnadshavarna växer då de ser en professionell sida hos Fredrik i bemötandet och kontakten tillsammans med alla barn. Fredrik upplever numer att diskussionerna kring bemötandet har ökat på förskolorna och att de är måna om sitt rykte.
5.2 Bemötande
Fredrik upplever att de arbetar aktivt på förskolan med att främja ett gott bemötande.
Förskolan är den som ska sälja in varan det vill säga verksamheten, och att vårdnadshavarna blir kunden, där kunden alltid har rätt, även om det inte skulle vara så alla gånger (Fredrik förskollärare).
Precis som Fredrik menar så berättar Fia att den första tiden på förskolan så är det vårdnadshavarnas bild av barnet som avgör hur förskollärare ska möta just deras barn, det kan vara att en förälder säger att deras barn är avvaktande och försiktig och då är även förskollärarna det i mötet med barnet. När Fia och hennes kollegor sedan har lärt känna barnet så diskuterar de tillsammans om hur de ska fortsätta för att barnet ska känna sig trygg men även hur de ska arbeta för att barnet ska få utmanas och utvecklas. För Vendela verkar
bemötandet utgöra en stor roll för helheten.
Det är något av det finaste jag har, som jag ska lämna på förskolan, då vill jag att pedagogen visar och har förståelse för hur det känns. Ibland kan det ju vara
extra jobbiga dagar och mitt barn kanske ska lämnas gråtande. Det gör så mycket bara att få höra att det är okej att jag ringer om en stund bara för att höra hur det går. Sedan litar jag på personalen, det är inte det, men bara att de sätter sig in i min situation utan frågor, det är stort och betyder oerhört mycket.
(Vendela Vårdnadshavare).
Precis som Vendela menar, så kommer Valters reflektion in av betydelsen av ett gott bemötande av förskollärarna. Att
vårdnadshavarna ska bygga upp och känna ett förtroende med förskollärarna gör att tillförlitligheten stärks och att vårdnadshavarna känner att deras barn har det bra på förskolan, och utvecklar nyfikenhet och lärande.
5.3 Delaktighet och trygghet
Fia ser en fördel i att göra vårdnadshavarna delaktiga i deras verksamhet.
Delaktiga på ett sådant sätt så att vårdnadshavarna känner att det får komma med idéer och synpunkter på verksamheten utan att ta över den. Fredrik upplever att vårdnadshavarna har förtroende för verksamheten och för förskollärarna som arbetar där. På Fias förskola önskar förskollärarna att vårdnadshavarna skulle komma med mer ifrågasättande, så att Fia och hennes kollegor får fundera på varför de gör som de gör i vissa moment, och för att de ska få chansen till att reflektera över sin egen roll i görandet. Ur barnets perspektiv så tar Fia tillvara på barnets intresse och nyfikenhet inom olika kunskapsområden. Utifrån barnets tankar och idéer så fortsätter Fia att spinna vidare inom området som barnen visat ett ökat intresse för.
Som förskollärare är det så vanligt att det gnetas på utan att reflektera på vad man egentligen gör. Ibland skulle det vara bra om vårdnadshavarna ställde mera frågor och var intresserade i vår verksamhet. I vårt yrke behövs tiden för att få granska sig själv och varför man gör saker som man bara gör. Men ibland blir nog vi förskollärare lite rädda för att vårdnadshavarna ska lägga sig i för mycket i verksamheten (Fia förskollärare).
Precis som Fia menar så ser Fredrik att en utökad delaktighet ger
förskollärarna chans att reflektera över sitt eget agerande. Vendela uttrycker:
Som vårdnadshavare uppskattas det att få en insyn och inblick i sitt barns dag på förskolan. Genom att förskollärarna berättar och visar vad de arbetar med för tema så upplever jag känslan av delaktighet och samhörighet med förskollärarna och att ett förtroende för hur de arbetar skapas (Vendela vårdnadshavare).
Precis som Vendela beskriver så menar även Valter att insikten i barnets vardag, där vårdnadshavarna får ta del av vad som har gjorts på förskolan
öppnar upp för en vidare dialog tillsammans mellan barn och vårdnadshavaren.
5.4 Socialt samspel
Fredrik ser betydelsen av att fungerande relationer ökar chansen för att barnet ska våga och kunna interagera tillsammans med både andra barn och vuxna. Fredrik upplever att när ett barn är tryggt och att relationen mellan vårdnadshavare och förskollärarna fungerar, så vågar barnet också ta mera plats och blir mer säker i sitt sociala samspel tillsammans med de andra barnen. Dock så ser Fredrik en svårighet med att förskollärare får flera ansvarsområden som inte rör barnen i den bemärkelsen. Fredriks upplevelse är att barnen känner detta och att en del barn får svårt med att upprätthålla trygga relationer.
Vi försöker att tillgodose alla barns olika behov, något barn behöver känna är att barnet blir lyssnad på och att de får tryggheten. Att vi förskollärare hinner att se till det enskilda barnets behov. Alla blir inte trygga av samma sak. När väl tryggheten har kommit så ser vi att barnet själv ofta tar en kontakt till ett socialt samspel (Fredrik förskollärare).
Fredrik anser att det sociala samspelet är något som förskollärarna alltid kommer att få arbeta med. Fredrik upplever att det är ett hårdare klimat även bland de mindre barnen då han drar jämförelser mot sina kollegor som arbetar på småbarnsavdelningen.
Vendela beskriver sig själv som en lite mera orolig vårdnadshavare då hennes son är det första barnet, men att inskolningen har gått över förväntan.
Jag blir varm i hjärtat av att se mitt barn leka med andra, och att kunna ta den kontakten, för mig är han ju så liten fortfarande (Vendela vårdnadshavare).
Valter beskriver hans upplevelse på pedagogisk närvaro i förskolan:
Jag trodde nog inte i början att barn skulle lära sig på förskolan, det här med lek och kommunikation dem emellan. Visst kan det bli bråk ibland, men då finns ju förskollärarna där och stöttar. Den bild som jag har fått av förskolan är att förskollärarna är mycket närvarande (Valter Vårdnadshavare).
Valter säger själv att han ser hur förskollärarna sliter för att alla barn ska få chans att synas och våga ta plats i barngruppen som består mestadels av 5 åringar, men han uppskattar att förskollärarna är närvarande bland barnen och ibland delaktiga i barnens lek.
5.5 Pedagogisk närvaro
Valter uppskattar förskollärare som är närvarande och kan interagera med barnen i det sociala samspelet. Valter menar på att det är positivt att se hur förskollärarna interagerar tillsammans med barnen, men även att
vårdnadshavarna känner en trygghet och en tillit i att deras barn har det bra på förskolan som de är på dagligen.
När jag som förälder kommer för att hämta eller lämna mitt barn och jag ser att förskollärarna är närvarande vid barnen så känner jag att det är en bra plats för mitt barn. På vår förra förskola kom man ofta in och då stod de antingen och pratade med varandra, medan barnen typ slogs med varann, det tycker inte jag påverkar mid som förälder positivt (Valter vårdnadshavare).
Valter har stött på detta och ser det som ett problem. Han förstår att alla har rätt till en rast, men inte att stå med kaffekoppen mitt ibland barnen och inte bara en gång, utan han påpekar att det har hänt vid flertalet tillfällen då han har kommit för att hämta sina barn på förskolan.
Fredrik och Fia som båda är legitimerade förskollärare ser närvaron som något positivt, men de förklarar att lika viktigt som det är att vara närvarande vid barnen så är det viktigt att låta barnen ha sin lek utan att lägga sig i. Förskollärare ska vara närvarande, men ibland på avstånd.
Barnen får träna på att lösa lättare konflikter själva, men tillgången till förskollärare som har varit närvarande kan underlätta och stötta barnen i deras utmaningar. Fia berättar:
Att vi finns där tillhands tror jag även gör barnen trygga och säkra. Sedan har man ju haft små barn själv och inte ser det så bra ut om pedagogerna stod ute med varsin kaffekopp när man hämtade (Fia förskollärare).
Fia menar att bara vetskapen om att förskollärarna finns där utgör en trygghet för barnen.
5.6 Resultatanalys
I analysen av resultatet beskriver vårdnadshavarna hur viktigt de tycker att relationerna till förskollärarna är. Colnerud (2006) lyfter fram i Nel
Noddings omsorgsteori vikten av att alla människor har ett behov av att kunna ta emot omsorg ifrån andra. När det skapas en relation till
vårdnadshavarna skapas även en relation till deras barn som förskollärarna och vårdnadshavarna anser kan komma till att utgöra en betydelse för barnets fortsatta lärande och utveckling. I Aspelins (2018) teori om
relationskompetensen så anser han att bra förskollärare har en god
omdömesförmåga, men han ser också att relationskompetensen väger tyngre i Danmark om vi jämför med Sverige där vi lägger mer fokus på kunskapen
och inte i arbetet på relationerna. I resultatet framkom att vårdnadshavarna upplever att en viss delaktighet skapar ett större förtroende för förskolan och deras verksamhet. I det relationella perspektivet menas att ett gott
relationsarbete ökar barnets chans i att tillgodogöra sig kunskap och utveckling för framtiden, men skulle också kunna komma att spela roll i barnets sociala samspel tillsammans med andra då Aspelin & Persson (2011) lyfter fram aspekten och vikten av att relationerna är meningsskapande.
Genom relationerna tillsammans med andra kunna få möjlighet att utvecklas som människa (Aspelin, 2018). I studiens resultat framkommer även hur vårdnadshavare ser på närvarande eller icke närvarande förskollärare, återigen speglas Aspelins (2018) relationskompetens i analysen då
förskollärarna visar sin lärarskicklighet genom att hitta ett förhållningssätt mellan närhet och distans.
5.7 Sammanfattning av resultat
Sammanfattningsvis kan jag med hjälp av den genomförda studien dra slutsatsen att informanterna visar sig vara ganska samstämmiga i sina
intervjusvar. Både förskollärare och vårdnadshavarna upplever att en närvaro och ett samspel mellan vårdnadshavare och förskollärare som verkar
tillsammans skapar arenor för att få ett tryggt och tillitsfullt barn som genom trygga relationer till vuxna ökar sin nyfikenhet i sin fortsatta
kunskapsinlärning. Vårdnadshavarna uppskattade närvaron mellan
förskolläraren och barnen på förskolan, och att en dialog fördes dem emellan, det fick även dem att känna en trygghet för den plats där de lämnade sina barn dagligen. Förskollärarna efterlyste mer reflektioner och ifrågasättande från vårdnadshavarna för att de skulle bli mer uppmärksamma på deras pågående arbete. Förskollärarna menade att detta skulle göra dem mer reflekterande och inte bara fortsätta sitt arbete per automatik.
6 Diskussionskapitel
I detta kapitel kommer resultatet utifrån studiens syfte att visas. Mitt syfte är att i studien kunna bidra med kunskap kring förskollärarnas
relationsskapande till vårdnadshavarna i förskolans verksamhet. Utifrån detta syfte formulerades två forskningsfrågor. Diskussionskapitlet kommer att avslutas med pedagogiska implikationer samt förslag på fortsatt forskning.
1. Vad kännetecknar en god relation mellan förskollärarna och vårdnadshavarna?
Resultatet som framkommit i studien visar att förskollärarnas relationer till vårdnadshavarna är av yttersta vikt. Mina egna erfarenheter säger att detta har blivit ett viktigare ämne på senare tid? Vårdnadshavare som känner att tryggheten och tilliten för verksamheten ökar då relationerna till
förskollärarna skapas. Precis som Vourinens studie (2020) känner
vårdnadshavarna att de vill bygga positiva relationer till förskollärarna, vilket också påvisas i det framkomna resultatet. Vårdnadshavare som inkluderas i den pedagogiska verksamheten anser båda förskollärarna vara till fördel för barnet. Förskollärarna menar att om vårdnadshavarna görs delaktiga och får en viss insyn i verksamheten så upplevs förskollärarnas arbete som mer positivt, och vårdnadshavarna får en förståelse i större utsträckning för det pedagogiska arbetet som ska genomföras i verksamheten. Om
vårdnadshavare skulle få mer insyn och mer att säga till om i vilken
utsträckning skulle det vara lagom? Lagom så att förskollärarna inte känner att de är studerade på ett negativt sätt. Här tror jag att det skulle kunna bli meningsskiljaktigheter kollegor emellan om de inte delade samma åsikt. Ett problem som skulle komma att uppstå är hur förskollärarna ska kunna komma överens om vad som är lagom för att alla ska komma till en gemensam slutsats. Studien indikerar att genom delaktigheten skapas ett förtroende från vårdnadshavarnas sida. Vikten av att ha förskollärare som är utbildade inom arbetet och som är starka i sin yrkesroller visas ha lättare för att samarbeta tillsammans med andra (Foot et. al 2002). Utbildade
förskollärare vet oftast hur de ska kommunicera tillsammans med
vårdnadshavarna, men resultatet skulle också kunna resultera i konflikter mellan olika titlar på yrken där alla inte skulle känna sig lika mycket värda, på grund av olika utbildningsnivå.
Studiens resultat visar att vårdnadshavarna upplever att relationerna mellan dem och förskollärarna skapar förtroendefulla relationer till deras barn. En av förskollärarna upplever att mera tid läggs på att faktiskt vara professionell i bemötandet av vårdnadshavarna, samt att det synliggörs i arbetet genom att tillit skapas och att positiva relationer påverkar barnens vistelsetid på förskolan. Precis som Einarsdottir & Jonsdottir (2019) menar att
förskollärarna ska kunna sätta sig in i vårdnadshavarnas tankar och visa en förståelse, detta ska ge en känsla av trygghet hos vårdnadshavarna.
Förskollärare som visar en medmänsklighet ökar förtroendet hos
vårdnadshavaren, men som förskollärare får inte den professionella sidan glömmas bort. Hur vet en förskollärare att hen delger lagom mycket?
Vourinen et.al (2014) talar om vikten att kommunikationen ska ske på ett
professionellt sätt för att kunna upprätthållas i verksamheten. Något som även Foot et.al (2002) tar upp i sin studie.
Studien visar att både förskollärare och vårdnadshavarna anser att ett gott bemötande ökar förtroendet för pedagogerna i förskolan och för deras kunskap och utbildning. En vårdnadshavare talar om känslan av att lämna barnet på förskolan större delen av dagen, och att relationerna till
förskollärarna påverkar tilliten för pedagogerna. Vourinen et.al (2014) anser att en oroskänsla hos vårdnadshavaren kan bekräftas, förstås och egna paralleller kan dras där förskollärarna kan sätta sig in i vårdnadshavares dilemma som inger en form av trygghet. När pedagoger bekräftar vårdnadshavarens upplevelse så kan det resultera i en känsla av
medmänsklighet, vilket skulle kunna öppna upp för ett allvarligare och svårare samtal som förskollärare ibland är tvungna att förmedla fram till vårdnadshavaren. Svårigheten som uppstår kan vara hur mycket som ska lämnas ut inom ramen för att behålla sin professionalitet? Aspelin (2018) talar om att möta människor utifrån deras egen verklighet och genom sina egna tidigare erfarenheter. Genom kommunikationskompetensen som
Aspelin (2018) talar om, så menas att kroppsspråket och minspelet förmedlas mellan två parter i en relation, men det handlar även om att balansen av närhet i relationen tas i beaktande. Förskollärarna talar om att skapa trygga arenor och relationer för barnet i förskolan. Resultatet av studien återkommer till att omsorgsperspektivet har en stor betydelse både för vårdnadshavaren och barnet. Omsorgen för barnet skapar en trygghet för barnets fortsatta nyfikenhet för kunskap och utveckling. I resultatet framkom det att båda förskollärarna ansåg att de pedagogiska relationerna skapas redan från inskolningen. Aspelin & Persson (2011) menar att en relation anses som viktig både utifrån ett pedagogiskt perspektiv och ur ett vårdnadshavares perspektiv med en utgångspunkt som berör barnet. En trygg förskollärare skapar möjlighet för att barnet ska få bästa förutsättning för att känna sig tryggt. Detta får mig till att fundera på om förskollärarna tillgodogörs rätt verktyg och den tid som ska ge dem möjlighet att skapa dessa trygga
relationer som barnet anses behöva. Resultatet visar på att det är viktigt att ta in vårdnadshavarnas kunnande, det är de som är experter på deras barn.
2. Vad kännetecknar god samverkan kring barnets utveckling mellan förskollärarna och vårdnadshavarna enligt dem själva?
Studiens resultat visar tydligt hur viktig förskollärarens roll är i
relationsskapandet och att bemötandet är av yttersta vikt för att skapa god samverkan kring barnet i sitt lärande. Colnerud (2006) skriver fram att ett relationsskapande till barnet sker i ett omsorgsperspektiv, och deltar inte barnet i detta omsorgsförsök så sker ett misslyckande i den påbörjade
relationen. Alla berörda informanter i studien anser att när en tillitsfull relation skapas mellan förskollärare och vårdnadshavare, ökar även möjligheterna till samverkan kring barnets kunskapsinlärning, vilket även Aspelin (2018) lyfter fram i sin studie. Han menar att goda relationer och samverkan bör ha stort fokus, inte bara måluppfyllelse. Aspelin (2018) anser att genom pedagogers professionella bemötande så stärks barnet. Detta lyfter även vårdnadshavarna fram, då de upplever att ett starkt och tryggt barn ökar möjligheterna till kunskapsinlärning och utveckling hos barnet. I studien lyfter vårdnadshavarna den pedagogiska närvaron som positiv för barnet. En av förskollärarna i studien anser att den pedagogiska närvaron ökar
medvetenheten i att finnas nära i de situationer som sker på förskolan, men också att förskollärarna får förhålla sig till att hålla distansen för att inte lägga sig i för mycket i det sociala samspelet som sker. Colenrud (2006) anser att omsorgsrelationen kan komma att bli av ett misslyckande om inte den ena parten svarar på mottagarens agerande. Omsorgsetiken talar även för att alla barn ska få chans till att utveckla sina egna kunskapsmål som de finner av intresse. Begreppet omsorgsetiken är en pågående process i mänskliga relationer styrda av människans olika behov (Colnerud, 2006).
Hon menar att det svåraste en förskollärare står inför är hur de ska kunna fördela omsorgen i verksamheten på bästa sätt. Vårdnadshavarna förmedlar att de tycker att en god samverkan påverkar tryggheten för barnet.
Tryggheten ser jag är en av de viktigaste aspekterna i vårt uppdrag där alla barn ska få känslan av att en vuxen ser dem varje dag, oavsett vilka behov barnet har. En utmaning som förskollärarna lyfter är brist på tid. I takt med att flera arbetsuppgifter ska ingå i uppdraget, minskar också tiden som annars kan riktas mot barnet.
Studiens resultat visar att på en av förskolorna efterfrågar en förskollärare om mer ifrågasättande från vårdnadshavarna, både om verksamheten, samt om förskollärarnas agerande. Ifrågasättande skulle utmana förskollärarna till att reflektera över sitt eget agerande i olika situationer. Min upplevelse är att förskollärare med lång erfarenhet oftare missar att reflektera över varför de har valt att agera som de gjort, eller varför de sa som de gjorde? För att återta medvetenheten av sitt handlande så är tid för reflektion väldigt viktigt.
Einarsdottir & Jonsdottir (2019) hävdar att reaktioner från vårdnadshavare ska ses som positivt då det ökar förskollärarnas profession, då deras arbete uppmärksammas. Det gör att förskollärarna både får reflektera över
genomfört arbete och får möjlighet att utveckla detta.
Förskollärarna anser att deras bemötande gentemot vårdnadshavarna
påverkar i betydelse för att de ska kunna interagera tillsammans med barnet.
Samverkan dem emellan bidrar till barnets trygghet och tillit vilket är en viktig faktor för att kunna utvecklas och utmanas vidare. Vourinen (2020) styrker att ett nära arbete tillsammans med vårdnadshavarna skapar ett
välbefinnande hos barnen, som i sin tur kan vara av betydelse för barnens utveckling och deras framtida kunskapsinlärning. Att framhålla en
professionell relation till vårdnadshavarna ska ge möjligheten för att skapa de bästa förutsättningarna för barnet, som även skulle kunna påverka barnets självförtroende och självkänsla i framtiden. Murray (2015) ser
vårdnadshavare som är delaktiga i sitt barns lärande, är mer intresserade av hur barnets miljö speglar sig i förskolan. Vårdnadshavarnas delaktighet och intresse bidrar till en bättre kontakt mellan förskollärare och vårdnadshavare.
Förskollärarna i studien styrker detta då de delger att de ser positiva och mer engagerade vårdnadshavare när de tillskrivits mer delaktighet.
6.1 Pedagogiska implikationer
De pedagogiska implikationerna som jag ser i studiens resultat är de svårigheter att upprätthålla de pedagogiska, trygga relationerna till både vårdnadshavare och barn på förskolan. Ett utökat ansvarsområde som ökar för förskollärarna, som de upplever som en stress. Förskollärarnas
tveksamhet runt verksamhetsarbetet som stjäl tiden från att etablera de viktiga relationerna i mötet med barnet.
6.2 Förslag till vidare forskning
Att jag från början valde ett ämne som relationer och bemötande gentemot vårdnadshavare grundar sig i en egen relation både som vårdnadshavare, och som förskollärare. Dagligen så tänker jag på hur jag själv skulle vilja bli bemött i olika situationer, vilket jag tror är positivt och får mig att ta hänsyn till hur saker ska förmedlas vidare. Det är inte bara det positiva som ska tas upp vid hämtning och lämning utan även det som är och har varit
problematiskt. Vad vi då har för relation till vårdnadshavarna kan vara av betydelse när det svåra samtalet ska tas.
Intressant hade varit att göra undersökningar på hur de vårdnadshavare som talar ett annat språk upplever relationen mellan förskola och hem. Tar förskollärarna fullt ansvar för att kunna bemöta och ta sig tid för att kunna förklara uppstående situationer på bästa sätt? Med förhållandevis små medel skulle förskollärarna kunna underlätta för både vårdnadshavarna och för dem själva i interaktionen med varandra. Hjälp av bildstöd, IKT, studiehandledare etc. Jag tror även att det skulle vara spännande att forska vidare i hur mycket inflytande vårdnadshavarna ska vara delaktiga över i förskolans verksamhet.
Om det bara ses som positivt, eller kan det komma till att uppstå negativa relationer utav detta? Att få forska vidare i hur förskollärarens yrkesroll kan växa och bli mer förtroendegivande i relationerna som uppstår på förskolan.
Hur förskollärare förhåller sig till varandra och hur de kommunicerar med varandra.
Referenslista
Arnér, Elisabeth & Tellgren, Britt (2006). Barns syn på vuxna: att komma nära barns perspektiv. Lund: Studentlitteratur
Aspelin, Jonas & Persson, Sven (2011). Om relationell pedagogik. 1. uppl.
Malmö: Gleerup
Aspelin, Jonas (2018). Lärares relationskompetens: vad är det? : hur kan den utvecklas?. Första upplagan Stockholm: Liber
Colnerud, Gunnel (2006). Nel Noddings och omsorgsetiken. Utbildning och demokrati, 15(1),ss. 33-41.
Dahlbeck, Per & Westlund, Kristina (red.) (2019). Relationell pedagogik: i teori och praktik i förskolan. Upplaga 1 Lund: Studentlitteratur
Denscombe, Martyn (2018). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Fjärde upplagan Lund:
Studentlitteratur
Dimenäs, Jörgen (red.) (2016). Lära till lärare: att utveckla läraryrkets olika dimensioner utifrån ett vetenskapligt förhållningssätt och vetenskaplig metodik. Liber AB Stockholm
Eckeskog, Linn (2020). Kommunikation med vårdnadshavare: en professionell kompetens i förskolan. Upplaga 1 Lund: Studentlitteratur Einarsdottir, Johanna & Jónsdóttir, Arna. H (2019) Parent-preschool partnership: many levels of power, Early Years, 39:2, 175-189, DOI:
10.1080/09575146.2017.1358700 (hämtad 2021-02-27).
Engdahl, Ingrid & Ärlemalm-Hagsér, Eva (red.) (2015). Att bli förskollärare:
mångfacetterad komplexitet. 1. uppl. Stockholm: Liber
Foot, H., Howe, C., Cheyne, B., Terras, M., & Rattray, C. (2002). Parental participation and partnership in pre-school provision. International Journal Of Early Years Education, 10(1), 5-19. doi:10.1080/09669760220114818 (hämtad 2021-02-27).
Forskningsrådet (2017). God forskningssed.
Stockholm: Vetenskapsrådet. [Elektronisk resurs]
https://publikationer.vr.se/produkt/god-forskningssed/ (Hämtad 2021-03-01)
