Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Självständigt arbete, 15 hp
”Samverkan mellan förskollärare och
vårdnadshavare. Grunden för en givande förskoletid”
En kvalitativ intervjustudie om inskolning i förskolan
Emine Budak Sara Sebhat
Handledare: Pia- Maria Ivarsson Examinator: Ann-Carita Evaldsson
Sammanfattning
Förskolans verksamhet handlar om möten med människor. För att förskolan ska bli en plats där familjerna känner sig trygga och där barnen kan ta del av verksamheten krävs det en väl planerad och förberedd introduktion. Studiens syfte är att vi vill få en djupgående förståelse för hur inskolningar i förskolan genomförs. Undersökningen har utgått ifrån anknytnings teori där resultatet sedan har analyserats med hjälp av genom teori.
Studien har utgått från intervjuer med fem förskollärares och fem vårdnadshavares aspekter.
Det är för att vi vill få en helhetssyn på vad de betraktar är viktiga faktorer för att förstärka barnets trygghet under inskolningar och deras definition av en god samverkan mellan förskollärare och vårdnadshavare samt vad vårdnadshavarna anser är en lyckad inskolning.
Vårdnadshavarna som deltog i studien hade inom de senaste två åren genomgått inskolningar.
Förskollärarna som intervjuades arbetade i olika verksamheter. Genom att vi använde oss av metoden kvalitativa intervjuer så fick vi resultat som besvarade studiens frågeställningar.
Av resultatet framkommer ett antal viktiga faktorer som både förskollärare och vårdnadshavare anser vara en stor vikt vid inskolningar. Samtliga förskollärare och vårdnadshavare betonar att trygghet vid inskolningar är det viktigaste målet, eftersom trygghet är grunden för barnets trivsel, lärande och fortsatta utveckling. I studien konstateras det att alla barn har olika behov och för att kunna tillgodose varje barns behov krävs det att man individanpassar inskolningen.
Detta krävs en förtroendefull samverkan mellan vårdnadshavare och förskollärare samt en noggrann och kunskapsrik planering tillsammans med arbetslaget.
Delstudie 1 som handlar om förskollärare som respondenter är skriven av Sara Sebhat med följande resultat och analys. Delstudie 2 som består av vårdnadshavare som respondenter är skriven utav Emine Budak med följande resultat och analys.
Nyckelord: Inskolning, Förskollärare, Vårdnadshavare, Anknytning, Trygghet, Samverkan, Förskola
Innehåll
1 Inledning ... 1
2 Bakgrund ... 2
2.1 Förskolans uppdrag ... 2
2.2 Roller i förskolan ... 2
2.3 Vårdnadshavarnas roll ... 3
2.4 Att börja i förskolan ... 3
2.5 Olika inskolningsmetoder ... 4
3 Syfte ... 6
3.1 Frågeställningar ... 6
4 Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter ... 7
4.1 Betydelsen av att forma en trygg relation till minst en pedagog ... 7
4.2 Barns relation till en sekundär anknytningsperson ... 7
4.3 Dagliga separationer i förskolan ... 8
4.4 Samverkan mellan vårdnadshavare och förskolan ... 9
4.5 Anknytningsteorierna ... 10
4.6 Trygghet Basen ... 10
4.7 Anknytningsbeteende och anknytningsrelationer ... 11
4.8 Olika anknytningsmönster ... 12
4.9 Inre arbetsmodeller ... 12
4.10 Objektrelationen ... 13
5 Metod ... 15
5.1 Metod för datainsamling ... 15
5.2 Urval och genomförande ... 15
5.3 Databearbetning och analysmetod ... 17
5.4 Reliabilitet och validitet ... 17
5.5 Etiska hänsynstagande ... 18
6 Analys och resultat ... 19
6.1 Kvalitativa Intervjuer ... 19
6.2 Förskollärarnas synsätt på trygghet i förskolan ... 19
6.3 En trygg samverkan med vårdnadshavare ... 20
6.4 Förskollärarens tankar kring anknytning och relation skapande ... 22
6.5 Viktiga förhållningssätt och egenskaper att ha som förskollärare för en framgångsrik inskolning ... 23
6.6 Svårigheter som kan uppstå ... 24
7 Resultat och analys av delstudie 2 ... 26
7.1 Vårdnadshavare syn på trygghet ... 26
7.2 Vårdnadshavares syn på trygghet i inskolning ... 26
7.3 Uppföljningsmöten ... 28
7.4 En lyckad inskolning enligt vårdnadshavare ... 29
8 Diskussion och konklusion ... 31
8.1 Diskussion ... 31
8.2 Konklusion ... 34
9 Referenslista ... 36
10 Bilaga 1 ... 38
10.1 Intervjuguide till förskollärare ... 38
11 Bilaga 2 ... 39
11.1 Intervjuguide till vårdnadshavare: ... 39
12 Bilaga 3: ... 40
12.1 Blankett för medgivande till intervju personen medverkan i studie ... 40
1
1 Inledning
I förskolan finns samhällets allra yngsta medborgare. Nästan alla barn i Sverige idag går i förskolan under sin uppväxt. Det innebär att förskolans värld blir under flera år en naturlig del av familjens liv. Att börja i förskolan är omvälvande för de flesta barn och deras vårdnadshavare. Naturligtvis vill förskolor att familjerna ska känna sig trygga och ta del av verksamheten. För att familjerna ska få en bra upplevelse krävs det en väl planerad och förberedd introduktion till den nya värld som förskolan är. Inskolningen har en betydande roll för hur familjen upplever och kan ta del av förskolan och hur barnet kan vara en del av en större grupp. Det är viktigt att familjerna får en bra start i förskolan, eftersom det är en tids punkt för relationsskapande och utveckling för barnet. Därför är det betydelsefullt att barnets upplevelse till förskolan blir positivt (Niss, 2017, s. 5).
Under vår utbildningstid i lärarprogrammet så har vi inte läst så mycket om inskolning. Det har varit något som man visserligen har skum läst i kurslitteraturen. Som blivande förskollärare så efterfrågar vi kunskap och mer lärande om inskolning, eftersom det är något som förväntas att vi ska klara av i vår yrkesroll. Det har motiverat oss att rikta in vårt fokus på inskolningar som sker i förskolan. Vi vill få en helhetsbild om hur anknytning och separation påverkar barnet.
Det hjälper oss att förstå barnets reaktioner och hur vi kan strukturera en trygg inskolning i framtiden.
Under våra VFU perioder och våra egna arbetserfarenheter så har vi observerat att inskolningar brukar användas av olika inskolningsmodeller och det skiljs åt beroende på förskolan. Lindgren och Torro (2017) anser att oberoende metod är det viktigt att förskollärare utgår från varje enskilt barn och familj och anpassar modellen, eftersom vissa vårdnadshavare behöver mer stöd och tid (s. 18).
I uppsatsen kommer vi använda oss av termen vårdnadshavare och förskollärare. Men vid tidigare forskning och resultat delen kan begreppen föräldrar och pedagoger förekomma. Det är en konsekvens av att både intervjupersonerna och den refererade litteraturen använder benämningen.
2
2 Bakgrund
Här kommer bakgrunden att redogöras. Vi kommer att utgå ur ett förskole pedagogiskt sammanhang. Studien kommer börja med att vi lyfter om förskolans uppdrag, sedan om roller i förskolan och vårdnadshavarnas roll, därefter kommer vi nämna betydelsen om att börja i förskolan. Bakgrunden avslutas med att vi beskriver olika inskolningsmetoder.
2.1 Förskolans uppdrag
Förskolan idag är en central verksamhet i det svenska samhället. Arbetet i förskolan har förändrats under de senaste åren. Samtidigt som den reviderade läroplanen började gälla förändrades även skollagen. Förskolan är nu en egen skolform för barn i 1–5 åldern. Syftet med förändringarna är att förstärka förskolans pedagogiska uppdrag som det första steget i skolväsendet och utbildningssystemet. Utbildningen i förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Det poängteras tydligt både i skollagen och läroplanen att förskolans uppdrag ska omfatta en pedagogik där en trygg omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. För förskolan är vårdnadshavare de viktigaste samarbetspersonerna. Utan en fungerande vårdnadshavare kontakt är det svårt för förskollärarna att genomföra ett riktigt bra arbete med barnet (Niss & Söderström, 2015, s. 11 och 16).
Enligt läroplanen (2018) så ska förskolan samarbeta med hemmen för att ge barnen möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. Förskolan ska tydliggöra för barnen och barnens vårdnadshavare vilka målutbildningen har. Detta är en förutsättning för deras möjlighet till inflytande och förståelse för förskolans uppdrag. Det är viktigt att alla som ingår i arbetslaget har förmågan att förstå och samspela med barnen och att skapa tillitsfulla relationer med hemmen, så att förskole tiden blir positiv för barnen (Lpfö18, s. 8).
Skollagen betonar även att förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. Förskolan ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap och förbereda barnen för fortsatt utbildning (SFS, 2010, kap 8, 2 §).
2.2 Roller i förskolan
Förskollärarna i förskolan tillhör yrkesgruppen som har en lärarutbildning. I deras arbetsroll ingår det att arrangera undervisning. Undervisning innebär att stimulera och utmana barnen med läroplanens mål som utgångspunkt och riktning, och syftar till utveckling och lärande hos barnen. Undervisningen ska utgå från ett innehåll som är planerat eller uppstår spontant eftersom barns utveckling och lärande sker hela tiden. Förskollärare ska ansvara för det
3
pedagogiska innehållet i undervisningen och för att målinriktade arbetet främjar barns utveckling och lärande. Förskolläraren har därmed ett särskilt ansvar i utbildningen som arbetslaget genomföra gemensamt. I arbetslaget brukar det även medverka barnskötare (Lpfö18, 2018, s. 7).
Genom att man tillsammans med arbetslaget reflektera över sitt arbete, analysera och dra slutsatser kan var och en bli mer medveten och få en ökad förståelse för barnen och sitt agerande. Att analysera är kanske det svåraste, att ställa sig frågan varför det gick som det gick, att få fatt på det som är viktigt för verksamheten och att verkligen gå på djupet i det. När arbetslaget får möjlighet att analysera och reflektera över verksamheten och sig själva, blir det gemensamma arbetet intressant och lärande (Niss & Söderström, 2015, s. 15–16).
2.3 Vårdnadshavarnas roll
Förskolan är den första skolformen familjen möter i barnets utbildningsgång. Vårdnadshavare har det övergripande ansvaret för barnet, men ansvaret för hur barnet har det på förskolan måste alltid vara förskollärarnas. Niss och Söderström (2015) menar att vårdnadshavare inte kan ansvara för att deras barn har det bra i förskolan. De har däremot ett ansvar att ta upp det med förskolans arbetslag eller förskolechefen om de känner oro för sitt barns vistelse i förskolan.
Vårdnadshavarens inställning om inskolning har en betydande roll, eftersom barnet har en skicklighet att kunna läsa av och känna hur de mår (s. 68).
Författaren Wessman (2010) anser att det är en viktig uppgift att skapa trygghet och bedöma hur man tillsammans med familjen kan planera den bästa inskolningstiden. Det är förskollärarens uppgift att ställa frågor till familjen och öppna en konstruktiv dialog. Det är viktigt att ha fokus på förskolans rutiner, för när familjen kan börja känna igen och förutsäga dem skapas tryggheten snabbare. Det rekommenderas att ha ett samtal med familjen omedelbart och planera den första tiden gemensamt. Att involvera barnen som barnfadder brukas föreslås, eftersom de kan berätta sitt sätt om förskolan (s. 42).
2.4 Att börja i förskolan
Barnens första tid på förskolan kallas för inskolning. När familjen har fått en plats i förskolan börjar besöket med en inskolning – en presentation till den nya världen som familjen ska bli en del av och en början till ett långvarig förhållande (Lindgren & Torro, 2017, s. 8). Vad behöver då vårdnadshavare och förskollärare att tänka på för att invänjning ska bli så positiv som möjligt för barnet? Enkla svar finns det inte. Det är många faktorer som påverkar både barn och vårdnadshavare, och förskollärares möjligheter påverkas av de förutsättningarna som de har för att ta emot den nya familjen.
4
Niss och Söderström (2015) menar att livet förändras på många olika sätt i och med starten i förskolan. Vissa barn har redan erfarenheter av andra barn och vuxna, medan andra har haft en väldigt liten kontakt med människor utanför familjen. Barnet som är yngst med flera syskon eller har delat sina vårdnadshavare med andra har förstås andra erfarenheter än det första barnet i familjen. Vårdnadshavare kommer även till förskolan med skilda erfarenheter. Det finns vårdnadshavare som har egna erfarenheter av att gå i förskolan. Hur dessa erfarenheter har varit kommer att påverka deras relation till förskollärarna och synen på barnets vistelse. Det är en självklarhet för alla som arbetar inom förskolan att barn behöver en invänjningsperiod där vårdnadshavare deltar. Hur starten blir för barnet har betydelse under lång tid och det finns därför goda skäl att planera invänjningen med omsorg (s. 79).
2.5 Olika inskolningsmetoder
Genom åren har tankarna om vad som är bäst för barnet vid en inskolning och hur förskollärare ska förhålla sig till barnet förändrats. De metoder som används idag är föränderliga. Lindgren och Torro (2017) lyfter om att i förskolan är det främst två metoder som används vid inskolning och det är den traditionella inskolningen och den föräldraaktiva inskolningen. Dessa metoder varieras och görs om efter hur förskolor arbetar med dem och efter vad som passar verksamheten. På så sätt blir varje förskolas inskolningsmetod unik.
Den traditionella inskolningen är en metod som har funnits sedan 1970 talet i förskolans verksamhet. Den pågår i två veckor. En pedagog i arbetslaget ansvarar för inskolningen och tar kontakt med barnet första tiden (s. 18).
I början av inskolningen kommer barnet och vårdnadshavaren till förskolan och stannar i korta stunder. Tiden kommer sedan ökas successivt under den första veckan, barnet och vårdnadshavaren får ta del av flera aktiviteter och rutiner. Vid dessa besök ska pedagogen ta kontakt med barnet och locka hen till lek och samvaro. För att pedagogen ska kunna ta kontakt med barnet behöver vårdnadshavaren vara passiv och sitta still på en bestämd plats. Men när barnet behöver trygghet från vårdnadshavaren kan barnet gå dit för en kram eller pratstund.
Sedan ska barnet åter lockas till pedagogen. När pedagogen har fått kontakt med barnet börjar vårdnadshavaren lämna barnet i korta stunder. När barnet visar att hen kan stanna med pedagogen utan vårdnadshavaren förlängs tiden då vårdnadshavare är frånvarande. Till slut är vårdnadshavaren frånvarande under barnets hela vistelsetid. Det finns stora variationer på hur inskolningsschemat läggs upp och på vilka tider som barnet och vårdnadshavaren är i förskolan.
Det vanligaste är att barnet börjar komma till förskolan i en timme till och en halv timme för att i slutet av inskolningen vara där i sex till sju timmar. Vistelsetiden kan varieras under perioden så att vårdnadshavaren och barnet får ta del av förskolans alla rutinsituationer (s. 19).
Den föräldraaktiva inskolningen finns också i många varianter, längden kan dock variera.
Inskolningsmetoden kan beskrivas som tre dagars inskolning och ibland som föräldraaktiv inskolning som har två veckor anspråk. När den kallas för tredagarsinskolning handlar det om den tiden vårdnadshavaren är med barnet i förskolan. Den föräldraaktiva innebär att barnet
5
och vårdnadshavaren är i förskolan i tre hela dagar. De tar del av förskolans vardag och aktiviteter samtidigt som de påbörjar en relation med pedagoger och träffar de andra barnen. Lindgren och Torro (2017) beskriver den största skillnaden mellan de två inskolnings metoderna är att barnet i den traditionella inskolningen bekantar sig i med miljön och en pedagog i korta tillfällen i flera dagar, medan barnet i den föräldraaktiva inskolningen bekantar sig med miljön och flera pedagoger i långa stunder under kortare dagar. Den andra skillnaden är vårdnadshavarnas uppförande under inskolningen. I den ena metoden ska vårdnadshavaren vara passiv och låta pedagogen vägleda barnet in i verksamheten och i den andra metoden tar barnet och vårdnadshavaren en del av verksamheten tillsammans (s. 20–21).
6
3 Syfte
Syftet med denna studie är att vi vill få en djupgående förståelse för hur inskolningar genomförs och hur man kan arbeta för att sträva efter en trygg inskolning i förskolan. Vi har intervjuat förskollärare och vårdnadshavare med avsikten att få en helhetssyn i vad de anser är viktiga faktorer för att förstärka barns trygghet under inskolningar och deras definition av en god samverkan mellan förskollärare och vårdnadshavare samt vad vårdnadshavarna anser är en lyckad inskolning.
3.1 Frågeställningar
Hur strävar förskollärare efter en trygg inskolning?
Hur resonerar vårdnadshavare kring trygghet?
Hur ser samverkan mellan vårdnadshavare och förskollärare ut?
Vad definieras ett bra förhållningssätt enligt förskollärare?
Vad innebär en lyckad inskolning enligt vårdnadshavare?
7
4 Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter
I denna del har vi valt att använda oss av benämningen föräldrar och pedagoger då medparten av våra referenser också gör det. Under varje rubrik kommer vi att introducera tidigare forskning i relation till studiens syfte. Vi kommer att inkludera begrepp som redogör och kopplas till anknytningsteorin och övrig forskning som hör ihop med barns trygghet och relationer som skapas mellan familjen och förskolan. De vetenskapliga artiklarna hittade vi via Google Scholar och Uppsala Universitetets bibliotekstjänst.
4.1 Betydelsen av att forma en trygg relation till minst en pedagog
Forskare Ahnert, Pinquart och Lamb (2006) skrev
forskningsartikeln Security of children’s relationships with nonparental care providers. I studien mätte man kvaliteten på relationen mellan pedagoger och barn från att barnen var 15 och till dess att de var 23 månader gamla. Under dessa åtta månader förbättrades relationen mellan barn och pedagoger i förskolor av hög kvalitet, så att den vid 24 månader var av lika hög kvalitet mellan pedagoger och barn som mellan föräldrar och barn. Det betyder inte att pedagogerna är lika viktiga som föräldrarna utan att pedagogerna kan vara lika lyhörda för barns signaler som föräldrar. Lyhörda pedagoger klarade av att möta barnets känslomässiga behov och i små grupper (10–15 barn) hade de möjlighet att svara på minsta lilla vink från barnen. Men detta var inte möjligt i större grupper.
Inskolningen ska vara väl planerad och iordningställd. Lindgren och Torro (2017) menar att när familjer kommer till första besöket till förskolan ska alla i arbetslaget veta vad de ska göra, i vilken ordning och var. Pedagoger ska bland annat ha en klar bild av en planläggning kring inskolningen. Planläggningen ska handla om vilka ramar pedagogerna ska följa och hur barnen i förskolan ska engageras tillsammans med de nya barnen. Under inskolningen skapar barnet relationer som utgör i grundkonstruktionen till trygghet, men det kan ta längre tid för att barnet ska bli helt trygg i förskolan. När barnet blir tryggt utmärks det exempelvis när hen kan ta emot hjälp av sina pedagoger vid omsorgsrutiner såsom hygiensituationer, vila samt måltidsituationer. Tryggheten blir starkare över tid när relationerna förstärks, och förväntan är att alla barn ska bli så trygga att de kan självständigt utforska sin omvärld (s. 13).
4.2 Barns relation till en sekundär anknytningsperson
Forskare Elena Commodadri har skrivit artikeln Preschool teacher attachment school readiness and risk of learing difficulties (2013). Artikelns huvudfokus är anknytning då Commodadri utgår ifrån anknytnings teori. Det lyfts om barnets anknytning mellan vårdnadshavare och hur anknytning ser ut i ett förskole sammanhang. Relationer har en betydande roll i forskningen.
8
Det påverkar barns kognitiva och sociala utvecklingsförmåga. Commodadri beskriver anknytning som en känslomässig relation man har med en annan människa. Det innebär att den som är anknuten söker trygghet, tröst och beskydd hos sin anknytningsperson. Den här relationen kan barnet skapa med både sina vårdnadshavare och förskole pedagoger.
I artikeln lyfts det att en god omvårdnad gör att barnet känner sig trygg i förskolan, vilket innebär att barns behov av att ha sina vårdnadshavare aktiveras så lite som möjligt. Det driver barnet till att bli nyfiken och självständiga aktörer som är redo att erfara sin omvärld. Men de barn som har haft en sämre och svårare upplevelse med att knyta an till sina förskole pedagoger kan påverkas negativt. Commodadri menar att det kan bli ett hinder för barns utveckling i lärande, samverkan och relationsskapande.
Författaren Anveden (2018) anser att barn behöver få god omsorg i förskolan för att de ska känna sig trygga. Det är pedagogens uppgift att barnen ska erfara trygghet och få daglig omsorg.
Hon menar att trygghet innebär att barngruppernas hopsättning måste vara assimilerad till barnens behov, så att alla barn känner sig märkta och infinner sig till tals. Barnen behöver även en säker, trygg och välutbildad personalgrupp, där de lär känna deras pedagoger som tar hand om dem ständigt. Trygghet är att känna till att man kan utnyttja alla sina resurser vid rätt situation och att det finns vuxna som har tillit till ens duglighet. Trygghet innebär även att bemästra oväntade situationer, att vara ett hjälpmedel för andra och att bidra utifrån det man kan. Dessa faktorer är grundläggande för att frambringa trygghet i förskolan (s. 12).
4.3 Dagliga separationer i förskolan
I artikeln vad gör vi med barnen? skriver förskolepsykologen Elinor Schad (2011) om betydande förutsättningar för en lyckad inskolning. Forskningen visar att vid krissituationer vänder barnet till den personen hen har anknytning till i första hand. Schad menar att det är pedagogens uppdrag att ordna att föräldern har en anknytningsperson vid första besöket i förskolan. Det innebär att föräldern och barnet ska ha en kontaktperson under inskolningen. Det är ett grund-perspektiv för ett värdefullt relationsskapande mellan familjen, pedagogen och verksamheten.
Schad rekommenderar även att det är ett smart drag att man plockar bort en del leksaker innan inskolningen för att kunna utveckla en trygg relation med barnen. Förskolan ska erbjuda en lockande miljö som inspirerar barnet. Det ska även finnas en flexibilitet och en fullbordad modell ifall inskolningen inte går som det ska. En välplanerad inskolningsmodell planeras av kunskapsrika och erfarna pedagoger. Pedagoger ska utgå efter barnets välbefinnande och forma en trygg miljö för både barnet och föräldrarna.
Lindgren och Torro (2017) nämner om att ansträngning med inskolningar är periodisk det innebär att en del barn inte får en tillräcklig trygg anknytning till pedagogen för att stanna i förskolan utan föräldern. En del barn demonstrerar tydligt redan från första ögonblick genom att de bibehåller sig nära sin förälder utan att göra upptäckter på avdelningen. De kan också
9
tydligt visa att de försvarar sig mot kontaktförsök från pedagoger och barngruppen. När föräldern går ifrån sitt barn under inskolningen kan barnet protestera med hetsig gråt eller genom att dra sig åt sidan. Varje familj är exklusiv och har olika förhoppningar och kunnigheter av förskolan. Detta påverkar hur de tolkar och tar in verksamheten. Familjens belägenhet, såsom tragiska händelser som har berört familjen starkt eller att familjen är i behov av att kommunicera genom tolk, kan också ha inflytande hur deras start i förskolan behöver ordnas. Det kan handla om att barnet har förlorat en av sina föräldrar eller att föräldrar och barn behöver tecken tolkas (s. 26 och 113).
Anveden (2018) beskriver förskolans uppdrag är att förlägga grundkonstruktionen till barns språk- och kunskapsutveckling. Förskolan ska lägga grunden till en livslång utveckling och lärande. Trygghet och kunskapsutveckling ska utvecklas utan att de behöver betyda motsättningar. Med ökad kunskapsinhämtning ökar även barnens självtillit: att kunna bemöta sin närhet och hänga med i vad som sker runtomkring, existerar till trygga och säkra barn (s.
13).
4.4 Samverkan mellan vårdnadshavare och förskolan
Förskolan ska enligt skollagen erbjuda föräldrar forum för inflytande och samråd enligt läroplanen ska pedagogerna skapa ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmen. För att föräldrarna ska ha möjlighet att vara med och påverka verksamheten krävs det att förskollärarna är medveten om förskolans uppdrag och har förmågan att förmedla detta till föräldrarna (Niss &
Söderström, 2015, s. 63).
Inskolning av nya familjer betyder ett nytt samarbete ska etableras. För föräldrarna är det oftast en känsloladdad upplevelse att lämna sitt barn i förskolan. Enligt många föräldrar betyder det en årsavslutning med att pyssla med sitt barn på heltid. Att börja på förskolan indikerar en nystart både i föräldrarnas och barnens liv. Det finns många olika skäl till att barnet börjar i ny förskola, men oavsett orsak är det en viktig uppgift för förskolläraren att ta emot en ny familj och etablera ett positivt samarbete.
Niss och Söderström (2015) lyfter om det dagliga mötet mellan föräldrarna och pedagogerna är den viktigaste och mest värdefulla delen i samarbetet mellan de. I dessa små ofta korta möten kan samarbetet utvecklas och fördjupas. Det är ett arbete som ständigt pågår. Lust och glädje i mötet ger en hälsosam energi till både föräldrarna och pedagogerna. Glädje, hopp och humor fungerar som vitaminer för relationen, det ger en kraft i samspelet och stämningen (s. 69).
Wessman (2010) nämner om att det finns många olika typer av föräldrar som har olika förväntningar på deras samarbete. Det finns föräldrar som uteslutande betraktar förskolan som barn anpassning, där man lämnar och hämtar sitt barn på kortast möjliga tid. Så finns det de föräldrar som förväntar sig ett dagligt samtal med pedagogerna om barnets dag. Dessa föräldrar brukar vara intresserade av allt från vem barnet har lekt med, vad de har ätit och om de har sovit. Den sistnämnda gruppen är störst och kräver betydande resurser av personal. Det är
10
viktigt att förskolläraren bemöter och bekräftar föräldrarnas behov. Det gör att föräldrarna kan känna att de är i trygga händer och välkomna. Den avgörande faktorn för en bra samverkan är att förskolläraren förmedlar till föräldrarna sin inställning om vad som gäller i samarbetet.
Föräldrarnas inställning till samarbetet är känslobetonad, medan pedagogen präglas av professionalism och förmåga att behålla överblicken över de situationer och problem som kan uppstå. Det innebär även att förskolläraren kan tydliggöra rollfördelningen. Att bägge partner är medvetna om sina roller är avgörande för samarbetet. När det finns klargöra roller och förväntningar skapar det trygghet för alla partner, eftersom man synliggör vilka ramar man har att agera inom och vilka förväntningar man kan ställa till varandra (s. 73–74).
Därför är det viktigt att se föräldrarna som medspelare och informera dem om deras del av ansvaret. Föräldrarna har ett ansvar att ställa upp för förskolan som ett trivsamt ställe för deras barn. De har även ett förmedlingsansvar så att förskolläraren snabbare kan förstå och lära känna deras barn. Om det inte faller sig naturligt för föräldrarna att ta det ansvar bör förskolläraren ta initiativet att förmedla vilket ansvar de har (Wessman, 2010, s. 86).
Många av föräldrarna kan känna sig bekymrade under inskolningen om deras barn har varit ängsliga, ledsna eller besvärliga på något sätt. I efterarbetet ingår det att tillsammans med föräldrarna utvärdera varje barns inskolning. Detta ligger till grund för att utveckla inskolningsarbetet. Vid ett uppföljande samtal kan föräldrar få tillfälle att i lugn och ro göra en avstämning med personalen. Utvärderingssamtalet blir ett bra avslut på inskolningsperioden och en bra början på ett fortsatt samarbete kring barnet och även viktig för de fortsatta relationerna och arbetet, både för vårdnadshavare och för förskole pedagogerna (Niss &
Söderström, 2006, s. 115–116).
4.5 Anknytningsteorierna
I vårt arbete har vi haft stor nytta av John Bowlby och hans forskning. John Bowlby (1907–
1990) var en brittisk psykoanalytiker, barnpsykiater och familjeterapeut. Hans teori om vad som händer med barnet i samspelet med vuxna anser vi är kunskaper som både föräldrar och pedagoger kan ha stor glädje och nytta av. Begreppet anknytningen betonar betydelsen av något som hänger ihop med och är beroende av något större. Teorin behandlar även samspelet mellan anknytning och omvårdnad. Samspelet består av föräldrarnas eller omvårdnadspersonal, villighet och förmåga att stödja barnets behov av beskydd, tröst och trygghet i utsatta situationer som av att få utforska världen (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s. 133).
4.6 Trygghet Basen
Broberg, Hagström och Broberg (2012) beskriver begreppet trygg bas som den mest centrala delen inom anknytningsteorin. Teorin introducerades av den amerikanska utvecklings psykologen Mary D. Salter Ainsworth. Den trygga basen gör att barnet vågar att utforska sin omvärld. Om relationen till den vuxna består av otrygghet, påverkas förmågan att undersöka
11
världen negativt. Det är för att barnet inte kan lita på att det kommer finns någon där när hen behöver stöd. Barnet kan då antingen bli ängslig och klamra sig fast vid den vuxna eller bete sig som hen inte behöver tröst (s. 44–45).
För att barnet ska kunna utvecklas, må väl och ta till sig verksamheten måste hen vara trygg i förskolan. Basen till trygghet lagras redan under inskolningen, och för det behövs att barnet knyter an till minst en pedagog. Att knyta an innebär en känslomässig relation där pedagogen kan ge stöd, omtänksamhet och bekräftelse när föräldrarna inte är där. Barnet är en del av en positiv interaktion med en genuint engagerad pedagog kan separationen från föräldrarna göras lättare. När barnet har knutit an är förhållandet så pass stark att hen kan stanna hos pedagogen vid en lämning och möjligen ta emot tröst (Lindgren & Torro, 2017, s. 11).
4.7 Anknytningsbeteende och anknytningsrelationer
Anknytningsbeteenden kännetecknar människor från vaggan till graven (Bowlby, 1979, s. 13).
Anknytning handlar om att ha minst en vuxen som man kan förlita sig på finns där när man behöver hen, särskilt i stunder då man känner sig hotad, rädd eller sjuk. Sådana anknytnings situationer är mycket ordinär för barn. Men likaså under tonåren och i vuxen ålder är vi i behov av personer som vi kan ty oss till i liknande situationer. Anknytningsrelationen är ensidig under barndomen. Det är barnets rättighet att ha tillgång till minst en vuxen som är ” framstående, starkare, klokare och godhjärtad” och det är minst en vuxens plikt att vara den människan. Barns överlevnad har alltid varit behov av kroppslig närvaro till en beskyddande vuxen.
Bowlby slutsats var att barn måste vara utrustade med ett beteendesystem vars resultat är att gynna tillräcklig närhet till den betydelsefulla vårdaren, så att föräldrar beskyddet görs lättare.
Detta blir särskilt märkbart under andra halvan av barnets första levnadsår, då kryp förmågan blir mer omfattande. Utan en varningsklocka som ger signal ”fara å färde” skulle barnet, av sin medfödda nyfikenhet och upptäckarlust, kunna komma bort ifrån föräldrarnas synhåll och riskera att skada sig själv (Risholm Mothander & Broberg, 2018, s. 75 - 76).
Realiteten att ett barn siktar anknytningsbeteenden åt en vuxen, eller ett annat barn, betecknar inte att barnet har en anknytningsrelation till den individen. I farliga situationer är det sannolikt att rikta anknytningsbeteenden såsom närma sig, sträcka upp armarna och snyfta mot den vuxen som finns till hands. Oavsett om man har utvecklat en relation eller inte till den personen som motsvarar de kriterier för anknytningen. Barn kan således visa anknytningsbeteenden mot en rad individer inom och utanför familjen, exempelvis till pedagoger, utan att det skulle tolkas som en anknytningsrelation. För att yngre barn ska utvecklas gynnsamt i förskolan är det bra om de har en anknytningsrelation till en av pedagogerna. En pedagog som har känslomässig relation underlättas det att ge tröst och beskydd. Dessutom känner sig barnen bekväm med att rikta anknytningsbeteenden till övriga pedagoger, när den pedagogen som de har en djupare relation med är frånvarande (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s. 37–38).
12
4.8 Olika anknytningsmönster
Anknytningsteorin uppmärksammar andra områden som påverkar förälderns roll kring samspel och hur barnet utvecklas. Det finns idag ett betydande och växande kunskapsstoff som förklarar anknytningsmönster och hur barnet utvecklar under de första åren som spädbarns, barndom och tonåren. Det som påverkar barns utveckling är föräldrarnas sätt att behandla barnet. Ainsworth (1971) och hennes kollegor lyfter i sin forskning fyra huvudmönster som har en betydande roll i anknytningen.
Det första mönstret är trygg anknytning, det innebär att barnet litar på att hens föräldrar finns åtkomlig och är deltagande vid ut lägen. Barnet vågar då oförskräckt utforska världen de första åren. Framför allt om modern är lätt åtkomlig, lyhörd för sitt barns omsorg och är kärleksfull när barnet söker tröst eller skydd. Det andra mönstret är otrygg ambivalent/motspänstig anknytning, då barnet är osäker på om föräldern är åtkomlig, eller hjälpsam vid behov.
Osäkerheten gör att barnet kan bli frestad för separationsångest. Det gör att barnet blir efterhängsen och rädd för att utforska sin omvärld. Det tredje mönstret är otrygg undvikande anknytning. I det här mönstret uppfattar barnet att hen kommer att bli bortstött av föräldern.
När barnet gör bestämda försök att leva sitt liv utan kärlek och stöd från föräldrarna strävar barnet att bli emotionellt självtillräcklig. Det innebär att barnets föräldrar har ständigt avvisat hen vid tröst och skydd (Bowlby, 1979, s. 149–150).
Det sista mönstret är det desorienterade / desorganiserade. I studien som Main och hennes kollegor medverkade i kom de fram till egendomliga former av beteende som uppträder hos spädbarnet. I undersökningen uppvisade barnen ett desorganiserad beteende. Studien gick ut på att föräldrars och barns samspel observerades under inspelning av korta episoder. (Main och Weston 1981; Main och Solomon 1990). I de olika inspelningarna visade det sig hur det ena barnet blev orolig. Det andra barnet stelnade i sin rörelse. Det tredje barnet fastnade i stereotypt beteende, och det fjärde barnet hejdade sig oförklarligt. Efter en djupgående studie visade det sig att dessa barn hade blivit fysiskt misshandlade och gravt försummade av föräldern (Crittenden 1985).
4.9 Inre arbetsmodeller
Under de första levnadsåren utvecklar barnet sin kognitiva förmåga. Det innebär att barnet börjar existera föreställningar på sig själv, sin omgivning och viktiga relationer hen har tillsammans med andra individer. Teorin handlar om att barnet utvecklar sig själv utifrån sin anknytnings teori (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s. 46). Risholm, Mothander &
Broberg (2018) menar att de inre arbetsmodellerna är hur anknytningen resulterar till att barnet utvecklar inre bilder, det vill säga mentala representationer. De inre bilderna påverkar barnets personlighet och förhållningssätt (s. 72). Betydelsen av inre arbetsmodeller blir särskilt tydlig när barnet ska börja samspela med andra individer i en ny miljö, som exempelvis när barnet ska börja i förskolan. Barnet kommer att bekanta sig med nya människor genom inre arbetsmodeller. Det som händer är att barnet kommer att sträva efter att utforma en miljö som
13
kan anpassas enligt hens behov. Positiva trygga inre arbetsmodeller hjälper barnet att skapa en positiv miljö, och negativa inre arbetsmodeller leder oftast till en omvänd upplevelse (Risholm Mothander & Broberg, 2018, s. 80 – 81).
4.10 Objektrelationen
Vi kommer nu att presentera olika aspekter ifrån objektrelationsteorin som har en koppling till anknytningsteorin. Psykoanalytikern Melanie Klein är ursprungligen företrädare inom objektrelationsteori tillsammans med Harry Guntrip. Objektrelationsteorin utgångspunkt är det tidiga samspelet mellan förälder gestalterna och barnets förutsättningar för en helhetsutveckling. En god känslomässig miljö är en förutsättning för en god utveckling. Det är samspels paret som står i fokus. Teorin betraktar att yngre barns behov av relationer är betydelsefulla. Det innebär att den vuxne behöver lägga en bra grund för samspelet (Hwang &
Nilsson, 2011, s. 58).
Teorin om objektrelation har gradvis vuxit fram genom systematiska observationer av spädbarn och av barns samspel med vårdnadshavare eller de primära omsorgspersonerna.
Objektrelationsteorin innebär hur känslomässiga relationer grundas och utvecklas i tidig barndom. Yttre relationer som exempelvis föräldrar omformas till inre bilder hos barnet. Dessa inre bilder har känslomässiga betydelsenyanser i form av positiva eller negativa upplevelser.
Bilden är barnets sätt att tolka och införliva uppfattningar av andra individer framför allt omsorggivarna. Objektet kan både vara den verkliga personen och den inre representation barnet har av människan. Teorin poängterar hur viktigt det är för den vuxna att vara uppmärksam och tillgänglig för barnets personlighetsutveckling (Askland & Sataqen, 2014, s. 56–57).
Donald Woods Winnicott var en barnläkare och känd psykoanalytiker som grundade de centrala teorierna inom objektrelationsteorin. Winnicott anser att spädbarn är en del av relationen, utan relationen har barnet inget. Uppväxttiden är en utvecklingslinje för barnet, från att vara totalt beroende av fysisk och psykisk omsorg till att vara relativt oberoende och uppleva en gryende självständigt. Winnicott menar att nyfödda barnet har ingen känsla av det egna självet, men självet växer fram gradvis under de första 3–4 levnadsåren. För att kunna se sig själv måste barnet fått möjlighet att införliva en upplevelse av att själv blivit sedd, värdesatt, fått respons eller visat av sig själv, denna gestalt av samspel kallas spegling. När barnet blir ömsinnat värdesatt och får respons då värdesätter barnet sig själv. När vuxna sänder budskap med röst, blick, kropp och ansikte uppskattar barnet detta. Alla dessa bilder som barnet tar in byggs fortlöpande in i barnets bild av sig själv. I speglingen finns det en avgörande roll och det är ifall föräldrar kan bearbeta barnets positiva och negativa känslor (Askland & Sataqen, 2014, s. 57).
Inom objektrelationen finns det övergångsfenomen och övergångsobjekt. Det beskrivs som ett sätt för att bygga en bro mellan den yttre och den inre världen. Barnet utför handlingar med sin kropp för att avskärma sig mot yttre realiteter, exempelvis när barnet suger på fingrarna.
Successivt söker barnet sig till föremål som kan ge anknytning till den förlorade
14
omsorgspersonen – i lukt, färg eller utseende. Övergångsobjektet arbetar som en ersättning, och som en representation för att låta besvärliga känslor försvinna. Ett övergångsobjekt kan pågå i några minuter. Genom att fokusera på omsorg-givarens kvaliteter samt viktiga faktorer som har påverkat barnets uppväxt skapas en positiv utveckling för barnet. Winnicott använder engelska begreppet ”holding” för att beskriva vad som menas med en ”tillräcklig bra” omsorgsgivare.
Det innebär att miljön kring barnet ska vara ”hållande”. Miljön influerar barnets perspektiv, emotionell närhet och försummar hens egna behov. En hållande miljö är lyhörd för barnets mognad och förändras i takt med barnets växande. Det är viktigt att ständigt se det relativa i relationen (Askland & Sataqen, 2014, s. 58).
Winnicott nämner om det potentiella rummet som en viktig aspekt i teorin. Det potentiella rummet handlar om hur barnet ska handskas med sin inre och yttre värld, exempelvis när föräldern eller omsorgspersonen är borta. Barnet kan känna då en slags krav på att hen måste acceptera det. I det potentiella rummet utspelar sig ett samspel mellan psykiska processer om att ”vara jag ” och att vara ”icke jag”, alltså mellan verkligheten och fantasin. Det potentiella rummet är barnets ramar för vad som anses vara möjligt i en specifik situation. Avslutningsvis anser Winnicott att i relationen mellan omsorgspersonen och barnet är det viktigt att den är dynamisk (Askland & Sataqen, 2014, s. 59).
15
5 Metod
I detta avsnitt kommer vi att redogöra för studiens metodologiska delar. Arbetet kommer inledas med en introduktion av de metoder som har använts för datainsamling, urval, genomförande, databearbetning och sedan en kritisk reflektion över metoden. Avslutningsvis kommer vi att resonera studiens reliabilitet och validitet och även de etiska hänsynstagande som har genomförts under studiens gång.
5.1 Metod för datainsamling
Vi bestämde oss för att ha kvalitativa intervjuer med förberedda frågor i vår studie. Vi började med att intervjua förskollärare och sedan vårdnadshavare som har erfarenhet av inskolning. Det var för att vi ville få tillgång till deras erfarenheter, drivkrafter och utmaningar. Enligt professorn Bell och Waters (2016) så finns det en fördel med den kvalitativa intervjumetoden vilket är dennes flexibilitet. Det ger möjligheten till oss intervjuare att följa upp idéer, sondera svar och gå in på motiv och känslor (s. 189).
Trots (2010) lyfter att det är essentiellt att den intervjuade skall uppfatta intervjun som ett samtal. Men intervjuaren ska inte uppfatta intervjun som ett samtal. Eftersom intervjuaren är den som ställer frågorna och vill få tag på de intervjuades åsikter och handlingar, utan att dela med sig av sina egna synpunkter (s. 5). Syftet med vårt metodval är att vi ville få ett bredare dataunderlag, så att vi kunde besvara våra frågeställningar. Det innebär en klarhet i vad vårdnadshavarna tycker om inskolningar och hur förskollärare arbetar för att sträva efter en trygg inskolning.
I vår studie intervjuade vi totalt fem förskollärare och fem vårdnadshavare. På grund av att vi är mitt i en Corona pandemin så fick vi anpassa intervjuerna enligt de medverkandes behov.
Vissa intervjuer gjordes digitalt via zoom och somliga gjordes fysiskt med avstånd och mask på. För att vi skulle strukturera och bearbeta data på ett så ingående sätt som möjligt så spelade vi in intervjuerna. Bell och Waters (2016) lyfter att inspelning av intervjuer bidrar till att man kan ägna full uppmärksamhet åt det respondenten säger och säkerställa att eventuella anteckningar blir riktiga. Dessutom ger det tillfälle till att göra innehållsanalys och synliggöra olika kategorier (s. 196).
5.2 Urval och genomförande
Vi genomförde sammanlagt tio intervjuer. Det var fem förskollärare och fem vårdnadshavare som ställde upp. De utvalda förskollärarna är kvinnor som arbetar i olika förskolor. Deras yrkeserfarenheter som förskollärare var olika. Vårdnadshavarnas erfarenheter kring inskolningar varierade också. Men dem hade närvarat inskolning under de senaste två
16
åren. Det är för att vi vill ha en trovärdighet i studien. Det är därför viktigt för oss att vårdnadshavarna har ett färskt minne kring deras erfarenheter. Deltagarna som tackade ja till att medverka i studien fick bestämma själva tid och plats för intervjuerna. Vissa intervjuer gjordes vid personligt möte på en sansad plats utomhus, och dem övriga som medverkade hade önskemålet att bli intervjuade digitalt via zoom. Under intervjuernas gång så antecknade vi och spelade in. Syftet med att spela in intervjuerna var för att vi skulle kunna koda, sammanfatta och notera den insamlade informationen. Samtliga deltagare som ingår i studien kommer att betecknas efter siffror och inte enligt deras ackurata namn.
Förskollärare 1: Har arbetat som förskollärare i fem år, och har erfarenhet av 14 dagars och tre dagars inskolningsmodeller. Förskolläraren nämner om att det inte har skett någon förändring under hens yrkes tid. Förskollärarens syn på inskolning av nya barn är att det är viktigt att sträva efter att familjen och barnet känner sig trygga i förskolan.
Förskollärare 2: Har arbetat som förskollärare i sex år och har erfarenhet av den föräldrar aktiva inskolningsmetod. Förskolläraren anser att förändringen i hens yrkestid har varit till och från, och det har berott på vilken kommun hen har arbetat i. När det gäller inskolning av nya barn arbetar förskolläraren utifrån barnets individuella behov.
Förskollärare 3: Har arbetat som förskollärare i tre år, och har erfarenhet av den föräldrar aktiva inskolnings modellen. Förskolläraren anser att det inte har skett någon förändring under hens yrkestid. Vid inskolning av nya barn anser förskolläraren att det är viktigt att bjuda in både barnet och vårdnadshavare till förskolans värld.
Förskollärare 4: Har arbetat som förskollärare i över tjugo år, och har erfarenhet av den 14 dagars och tre dagars inskolnings modellen. Förskolläraren anser att det har skett förändring under hens yrkestid. Det har berott på vilken kommun hen har arbetat i. Förskollärarens syn på inskolning av nya barn är att det är viktigt att erbjuda barnet en lyhörd och god omsorg.
Förskollärare 5: Har arbetat som förskollärare i två år, och har erfarenhet av den föräldrar aktiva inskolnings modellen. Förskolläraren anser att det inte har skett någon förändring under hens yrkestid. När det gäller inskolning av nya barn arbetar förskolläraren utifrån barnets behov och särskilda färdigheter.
Vårdnadshavare 1: Är mamma och har inskolat ett barn och det var för sju månader sedan.
Vårdnadshavare 2: Är mamma har inskolat två barn och det var för ett år sedan.
Vårdnadshavare 3: Är pappa och har inskolat ett barn och det var för två år sedan.
Vårdnadshavare 4: Är mamma och har inskolat ett barn och det var för ett år sedan.
Vårdnadshavare 5: Är mamma och har inskolat ett barn och det var för tre månader sedan.
17
5.3 Databearbetning och analysmetod
I den insamlade datan upptäckte vi tidigt hur deltagarna betonade angelägenheten av att ha en trygg inskolning. Både förskollärarna och vårdnadshavare svarade likartat.
Deras startpunktrespons betecknar betydelsen för en trygg inskolning innan, under och efter inskolningen. Genom att vi transkriberade undersökningen och spelade in intervjun kunde vi hitta ett mönster i vår data utifrån studiens syfte. Bell och Waters (2016) lyfter fram att kodning således möjliggör att man kan sammanföra viktiga frågor och frågeställningar i sin data och att man även kan gå ytterligare steg i riktning mot slutsatsformuleringen (s. 253).
5.4 Reliabilitet och validitet
När vi bedömde vår kvalitativa undersökning så utgick vi ifrån reliabilitet och validitet.
Bell och Waters (2016) anser att det är viktigt att man alltid är kritiskt och granskar när man väljer metod kring insamling av information. Författarna beskriver reliabilitet som ett mått i vilken utsträckning ett instrument ger samma resultat vid olika tillfällen under i obestämda och lika omständigheter. De lyfter även att val av begrepp och formuleringar har en betydande roll i intervjun. Det innebär att det är viktigt att intervjufrågorna är tydliga och förståndiga (s. 128).
Trots (2010) punkterar också att det är viktigt att man ställer enkla och raka frågor. Man bör som intervjuare sträva efter att ställa direkta frågor och undvika indirekta. Det ska vara en fråga i taget. Det är för att respondenterna ska kunna begripa undersökningen. Dessutom består undersökningen då av mycket reliabilitet (s. 96). I vår undersökning var vi mycket noga med att vårdnadshavarna fick endast intervjuas ifall dem hade inskolat deras barn inom de senaste två åren. Det innebär att vi utgick efter att vår studie skulle ha en god validitet som möjligt.
Forskarna Bell och Waters (2016) beskriver validitet som giltighet. De anser att det är en mått på om en viss fråga mäter eller beskriver det man vill att den ska mäta. Att validera är att kontrollera (s. 129).
I studien kan vi konstatera att den består av hög reliabilitet och det är för att intervjuarens respons upprepade, oavsett deras arbetserfarenheter och skillnader. I vår undersökning använde vi oss av två delstudier då vi utgick efter två olika frågestudier. Beroende på svaren i intervjun så kunde vissa få följdfrågor. Eftersom studien är uppdelad i två delar så påverkar detta undersökningens validitet. En annan faktor som påverkar validiteten är att vi inte presenterade alla tolkningar. Utan vi kommer att redogöra resultatet genom att vi sammanfattar informationen och lyfter det mest centrala.
18
5.5 Etiska hänsynstagande
Vi har använt oss av vetenskap rådets forskningsresonemang, där de lyfter om de etiska principerna gällande forskning. Det är fyra huvudkrav som handlar om information, samtycke, konfidalitet och nyttjande. De forskningsetiska principerna har som syfte att skapa etiska riktlinjer mellan forskare och deltagande. Detta ska minska risken för missuppfattningar och konflikter (2017, s. 12).
Vetenskapsrådet redogör att informationskravet är viktig att följa vid intervjuer. Den handlar om att informera om sin undersökning, och att personerna ger samtycke till att delta samt att de samtidigt ges information om att de kan avbryta undersökningen (2017, s. 24).
I vår kontakt med förskollärarna och vårdnadshavarna har vi informerat dem om vår studie.
Den första kontakten togs via telefon då samtliga deltagarna fick en muntlig beskrivning om studien. Därefter skickades det ett informationsbrev via mejl till deltagarna. På informationsbrevet står det en beskrivning om studiens allmänna syfte med undersökningen, om hur den är upplagd och om vilka risker och fördelar det finns i undersökningen. Det står även om våra samt handledarens kontaktuppgifter. Det andra huvudkravet som lyfts är samtyckekravet vilket innebär att man informerar undersökningspersonerna att de deltar frivilligt i undersökningen och har rätt att dra sig ur när som helst. Det tredje kravet är konfidentialitet och det bygger på privata data då man inte identifierar deltagarna i undersökningen. Det har vi gjort i studien genom att samtliga medverkande identifieras med siffror (1,2,3,4,5). Det sista huvudkravet som vi har utgått ifrån är nyttjandekravet och det handlar om att all insamlade uppgifter får endast användas för forskningsändamål.
Dessa fyra principer respekterar människors förmåga att fatta beslut och minskar risken för att deltagarna inte skadas. Kärnan i den etiska principen är att man ska ” göra gott”. Det innebär att forskaren är skyldig att överväga de möjliga konsekvenserna, inte bara för de personer som deltar i studien utan också för den större grupp som de representerar (Löfdahl, Hjalmarsson, &
Franzén, 2014, s. 36–38).
19
6 Analys och resultat
I det här kapitlet kommer vi att presentera resultat och analys av delstudie 1 och 2. Delstudie 1 handlar om förskollärarna och delstudie 2 handlar om vårdnadshavare. Syftet med att dela upp intervjufrågorna är för att säkerställa att uppsatsen får en röd tråd och för att inte förlora studiens syfte och tappa möjlighet till att besvara våra frågeställningar under undersökningens gång.
Resultaten vi kommer att redogöra för grundar sig på intervjupersonernas erfarenheter och tolkningar kring studiens syfte. Studiens nyckelord har kopplingar till intervjupersonernas svar.
6.1 Kvalitativa Intervjuer
I följande moment kommer resultat och analys av delstudie 1 och 2 introduceras. Vi har som mål att redogöra för beskrivningar av olika aspekter kring vårt ämne utifrån intervjupersonernas beskrivningar. Studien kommer att bestå av citat stycken utifrån intervjupersonernas svar.
Syftet med det är att öka kredibiliteten i analysen. Del 1 som handlar om förskollärarna, deras namn kommer att vara anonyma. De kommer att betecknas med siffror (1,2,3,4 och 5).
6.2 Förskollärarnas synsätt på trygghet i förskolan
När förskollärarna intervjuades fick de beskriva deras tankar och uppfattningar om hur de ser på trygghet i förskolan. Samtliga förskollärare betonar att barns trygghet har en avgörande roll kring barns trivsel och upplevelse i förskolan. De menar för att barnet ska kunna utvecklas, må väl och ta till sig verksamheten måste hen vara trygg i förskolan. Förskollärarnas svar upprepade då dem konstaterade att basen till trygghet lagras redan under inskolningen, och för att det behövs det att barnet knyter an till minst en pedagog. Det är därför viktigt att förskollärare skapar en positiv förskole tid för barnet.
Här nedan kommer några av förskollärarnas uttalande från intervjuerna.
[...] Under inskolningsperioden lägger man tonvikten att skapa trygghet med en pedagog och knyter samband med barnet. Knyta samband med en pedagog medför att barnet kan få stöd, vänlighet och bekräftelse, alltså att man finns där för barnet när föräldrarna inte är närvarande [...] (Förskollärare 1).
Här beskriver förskollärare 1 vikten av trygghetens roll och hur positivt barnet påverkas av detta, Exempelvis som att barnet får stöd, bekräftelse och tröst.
[...] Jag tänker det är från barn till barn. Vissa barn är ju trygga i sig själva och kanske har nån storasyskonavdelningen bredvid som blir då tryggheten, medan för vissa barn är det jättetufft och då gäller det att bemöta barnets behov och ge en god omsorg [...] (Förskollärare 2).
20
Här poängterar förskollärare 2 att barn har varierande behov. Det innebär att barns uppfattning av trygghet är olika. Förskolläraren klargör att det är viktigt som förskollärare att man är lyhörd, ger god omsorg och skapar positiva upplevelser för barnet.
6.3 En trygg samverkan med vårdnadshavare
I samband med betydelsen om barnets trygghet vid inskolningar lyfte förskollärarna om angelägenheten kring samarbete med vårdnadshavare för barnens skull.
[...] Att erbjuda alla vårdnadshavare ett samtal när de har fått plats för sitt barn i förskolan är viktigt. Naturligtvis är ett sådant samtal ganska resurskrävande, men de resurser som används har man i de flesta fall igen när barnet har börjat. När oro och frågor bemöts tidigt kan en del osäkerhet sopas bort [...] (Förskollärare 1).
Förskollärare 1 menar att erbjuda möte inför inskolningen minskar risken för oroliga vårdnadshavare. Man bör därför under de första veckorna av inskolningstiden erbjuda ett möte med vårdnadshavare. Där kan man tala om hur inskolningen kommer gå till och om det ska göras några förändringar i samarbetet.
[…] Man kan skapa en inbjudande miljö som välkomnar både barn och vårdnadshavare exempelvis i en lek. När föräldrarna är med och leker tillsammans med oss, det leder till en naturlig övergång för barnen[...] (Förskollärare 4).
Här beskriver förskollärare 4 arbetssätt för att bygga en bra relation med vårdnadshavare och även hur det underlättar övergången med barnet. Eftersom förskolans verksamhet är för barngruppen och förskollärarens roll är att barnet ska må bra och ha det roligt. Förskollärare bör därför samverka och kommunicera med familjen.
[...] Familjer behöver information och guidning från oss om förskolans rutiner, regler samt upplysning hur dagen kommer att se ut. Vi ska sätta ord på vad som händer under dagen. Jag brukar även säga till föräldrarna att de får säga till om vi ska bromsa eller gasa farten. Det är jätteviktigt att man är lyhörd och jobbar i tydliga ramar [...] (Förskollärare 5).
Här redogör förskollärare 5 hur hen skapar en trygg inskolning och samarbete med vårdnadshavare ifrån grunden. Förskolläraren förklarar hur viktigt det är att ha en god kommunikation med vårdnadshavare, och hur viktigt det är att vara en god lyssnare och ta in allt. Det gör förskolläraren genom att hen är noga med att ställa frågor till familjen och informera dem om vad som kommer att hända i förskolans värld.
Analys
De intervjuade förskollärarna gav snarlika svar på frågan om trygghet. Samtliga förskollärare konstaterade att grunden till trygghet läggs redan under inskolningen, och för det krävs det att barnet knyter an med minst en pedagog. När barnet knyter an med förskolläraren kan barnet ta emot tröst, stöd och bekräftelse. Utan trygghet kommer barnet ha svårt för att utvecklas. Barnet kommer då inte vilja vara på förskolan och inte vara mottaglig för lärande. Förskollärarens anmärkning om trygghet går att även förknippa med anknytningsmönstret. En trygg anknytning
21
hos barnet gör att det vågar utforska sin omvärld, (Bowlby, 1979, s. 149). Förskollärarens 1 uttalande om otrygghet går att knyta samband med anknytningsteorin. Förskollärare 1 konfirmerar i sitt svar att otrygga barn inte är mottagliga för lärande.
Broberg, Hagström och Broberg (2012) lyfter om relationen till den vuxna består av otrygghet, påverkas barns förmåga att undersöka sin omvärld negativt. Det är för att barnet inte kan lita på att det kommer finns någon där när hen behöver stöd. Barnet kan då bli ängslig och orolig (s.
44–45).
Detta kan bekräftas också av Commodadri (2013) som beskriver i sin studie att en god omvårdnad gör att barnet känner sig trygg i förskolan. Det driver barnet till att bli nyfiken och självständiga aktörer som är redo att erfara sin omvärld. Men de barn som har haft en sämre upplevelse med att knyta an till sina förskole pedagoger kan påverkas negativt.
Förskollärare 2 lyfter att barn har varierande behov kring trygghet. Det innebär att barns uppfattning av trygghet är olika. Hen klargör att det är viktigt som förskollärare att man är lyhörd, ger god omsorg och skapar positiva upplevelser för barnet. Enligt objektrelationsteorin så är en god känslomässig miljö en förutsättning för en god utveckling. Det är samspels paret som står i fokus.
Winnicott (2014) nämner även att under barnets uppväxttid är de beroende av fysisk och psykisk omsorg (s. 57). I förskollärarnas uttalande kring trygghet kopplades även till vårdnadshavare. Samtliga förskollärare lyfte om vikten av en bra samverkan med vårdnadshavare för barnets skull. Förskollärarna menar att det innebär också att välkomna familjen till förskolan och anpassa sig efter deras förutsättningar. För att få trygga barn behöver förskollärarna inleda en trygg relation med vårdnadshavarna. Niss och Söderström (2015) lyfter att inskolning av nya familjer betyder ett nytt samarbete ska etableras. För att vårdnadshavarna ska ha möjlighet att vara med och påverka verksamheten krävs det att förskollärarna är medvetna om förskolans uppdrag och har förmågan att förmedla detta till vårdnadshavarna (s.
63).
Förskollärare 4 och 5 poängterade hur viktigt det är att ha en god kommunikation och samverkan med vårdnadshavare. Det innebär som förskollärare att vara en god lyssnare och en tydlig informatör. En bra samverkan mellan dessa partner skapar en trygghetskänsla för vårdnadshavare och barnet. Det underlättar även övergången eftersom barn påverkas av vårdnadshavares engagemang. Här kan man sammanfoga Winnicott koncept ”spegling”.
Spegling innefattar när vuxna sänder budskap då barnet påverkas av detta. Alla dessa bilder som barnet tar in byggs fortlöpande in i barnets bild av sig själv. Det innebär alltså att vårdnadshavarens inställning och uppfattning kring inskolningar påverkar barnets synsätt (Askland & Sataqen, 2014, s. 57).
22
6.4 Förskollärarens tankar kring anknytning och relation skapande
[...] Det är a och o. Känner barn inte sig trygg här på förskolan kommer barnet ha svårt för att utvecklas. Det är viktigt att barn känner sig trygga när grinden stängs och kommer till oss på avdelningen [...] (Förskollärare 1).
Här förklarar förskollärare 1 påföljden av en otrygg anknytning. Förskolläraren menar att det hindrar barns kognitiva och sociala utveckling.
[...] När det gäller relationsskapande så är det olika för alla barn. Vissa barn klarar av att ha varierande pedagoger från arbetslagen medan vissa verkligen talar om nej jag vill bara ha den pedagogen, aa då får man ge de en månad och sen försöker man kanske bryta av mönstret senare.
Men just att det blir en trygg anknytningen är otroligt viktigt för att barnets utveckling och lärande [...] (Förskollärare 4).
Förskollärare 4 poängterar hur betydelsefullt barns anknytning och relationsskapande är. Det spelar ingen roll vem av förskolläraren det är utan det viktigaste är att barnet har en god anknytning till minst en pedagog. Förskolläraren lyfter även om att barn har varierande behov och det är därför viktigt att utgå efter barns enskilda behov.
[...] En god anknytning skapar både trygghet och självständighet för barnet. För att anknytningen ska utvecklas krävs det tid, engagemang och kontinuitet [...] (Förskollärare 5).
Här beskriver förskollärare 5 viktiga förhållningssätt man behöver utgå ifrån som en förskollärare för att skapa en bra anknytning. Förskolläraren anser att en god anknytning till barnet skapar att hen kan tidigt bli självständig.
Analys
Samtliga förskollärare lyfte att det är jätteviktigt att barnet knyter an till minst en pedagog under inskolningen. Barnen kan inte använda sig av tryggheten till vårdnadshavaren under den tid de är i förskolan utan de behöver känna sig trygga med någon av förskollärarna. Förskollärarna nämner om att bristande anknytning leder till känslor av övergivenhet med risk av känslomässiga svårigheter. Enligt Bowlby är anknytning medfött och det handlar om att ha minst en vuxen som man kan förlita sig på finns där när man behöver den, särskilt i stunder då man känner sig hotad, rädd, eller sjuk (Risholm Mothander & Broberg, 2018, s. 75). Sådana anknytning situationer är mycket ordinär för barn och det är därför dem söker anknytning till sina pedagoger.
Enligt Ainsworth så är begreppet trygghet basen den mest centrala delen inom anknytningsteorin. För att barnet ska kunna utvecklas, må väl och ta till sig verksamheten måste hen vara trygg i förskolan. Basen till trygghet lagras redan under inskolningen, och för att det behövs det att barnet knyter an till minst en pedagog (Lindgren & Torro, 2017, s. 11).
Förskollärarna anser att det krävs tid, engagemang och kontinuitet för att anknytningen ska utvecklas. En trygg anknytning bidrar till att barnet får en positiv upplevelse av inskolningen, vilket gör att barnet kommer vilja ta sig tillbaka till förskolan.
23
6.5 Viktiga förhållningssätt och egenskaper att ha som förskollärare för en framgångsrik inskolning
[...] Jag anser att man behöver vara öppen, kärleksfull och mottaglig för barnen. Det innebär att man är en person som gillar att vara på golvet och leka. Det tycker jag är ett bra förhållningssätt [...] (Förskollärare 2).
Förskollärare 2 beskriver här viktiga egenskaper och förhållningsätt man bör ha som förskollärare för att bilda en bra relation med barnen.
[...] Vi ska kunna ta emot familjen oavsett hinder som kan ske under förskolans vardag. Att man själv inte påverkas av allting runt omkring, utan att man får fokusera på att se till att ge det här barnet en trygghet och en positiv upplevelse [...] (Förskollärare 3).
Här beskriver förskollärare 3 att förskolans värld kan vara stressig och det är viktigt att man ändå kan hålla sitt lugn och fokusera på vad som är bäst för att barnet ska få en lyckad inskolning.
[...] Det är viktigt att ha extra fokus på det nya barnet den första tiden. Beroende på ålder har man olika fokusområden vilket varierar från barn till barn [...] (Förskollärare 4).
Förskollärare 4 lyfter att det är viktigt att man är närvarande och även uppmärksam på att barn har skilda färdigheter och behov, vilket innebär som förskollärare brukar man ha olika fokusområden på barnet under inskolningen.
[...] Jag observerar dem nya barnen mycket den första tiden. Att observera barnet är ett bra sätt att lära känna barnet [...] (Förskollärare 5).
Här poängterar förskollärare 5 att observationer på barnet ger en djupare och en mer nyanserad inblick i hur barnet trivs i sin nya omgivning.
[...] Man ska kunna ha öppen en dialog med arbetslaget. Det är viktigt med tydlighet. Att ha struktur och reflektera med varandra är a och o. Det är för att man ska kunna berätta om hur inskolningen har varit och om det ska göras några förändringar i samarbetet [...] (Förskollärare 5).
Förskollärare 5 anser att det krävs först och främst en bra kommunikation i arbetslaget. Det måste finnas en ömsesidig öppenhet att tala om inskolnings processen under vägen. Dessutom blir inskolningen trevligare för alla partner när man arbetar med människor man trivs med.
Analys
Förskollärarens förhållningssätt och kompetens är avgörande för hur inskolningarna upplevs av barnen. Förskollärarna fastställde att det krävs att förskollärarna har bra egenskaper för att man ska kunna uppnå en framgångsrik inskolning. I sitt ledarskap ska förskolläraren visa förmåga att leda och organisera arbetet så att det blir en trygg lärandemiljö som grundas på respekt och samarbete. Barns samhörighet ska tas tillvara och på så sätt stimulera deras sociala gemenskap.
