“Har vi förstått varandra?”: Kvalitéer i kommunikationen mellan vårdnadshavare och pedagoger i förskolan

“Har vi förstått varandra?”

Kvalitéer i kommunikationen mellan vårdnadshavare och pedagoger i förskolan

Elin Lange & Linnea Hall Hamrin

Självständigt arbete – Pedagogik GR (C), 15 hp Huvudområde: Pedagogik

Högskolepoäng: 15 hp Termin/år: VT/2020

Handledare: Anneli Hansson Examinator: Anneli Hansson Kurskod: PE099G

Utbildningsprogram: Förskollärare, 210 hp

Förord

Under vårterminen 2020 har vi arbetat med det här självständiga arbetet som är det sista vi genomför i vår tre och ett halvt år långa förskollärarutbildning. Det är en stor lättnad att äntligen vara här och göra det här självständiga arbetet för att sedan få ge sig ut och utöva det stora uppdraget som är att få vara en förskollärare.

De olika delarna i arbetet har gjorts gemensamt förutom intervjuer och transkriberingarna av dem. Att ha gjort alla de olika delarna tillsammans via samtal eller träffar har gjort att vi båda har haft en förståelse för de olika delarna. Vi har på så sätt få ihop alla pusselbitar som måste falla på plats innan det kan bli ett färdigt resultat. Genom att ha samtalat och diskuterat de olika delarna har det bidragit med att en djupare förståelse kring ämnet.

Till sist men absolut inte minst vill vi säga ett stort tack till samtliga förskolor och respondenter som har gjort denna studie möjlig att genomföra. Sedan vill vi tacka våra nära och kära för allt stöd som vi har fått under de här veckorna. En person som vi vill rikta ett stort tack till är vår handledare Anneli Hansson, som har varit en stöttepelare och ett bollplank för att kunna få djupare förståelse kring att skriva det här arbetet. Till sist vill vi även tacka varandra för allt slit under sena kvällar och helger som har behövts för att skapa det här arbetet.

Tack!

Elin Lange & Linnea Hall Hamrin

Mittuniversitet Sundsvall, juni 2020

1

Abstrakt

Syftet med den här kvalitativa studien är att beskriva pedagogers och vårdnadshavares uppfattningar kring kvalitéer i kommunikationen dem emellan i förskolan. Problemet vi uppmärksammade i studien var bristen på kunskap kring hur pedagoger och vårdnadshavare skapar och upprätthåller en bra samverkan med hjälp av kommunikation då man i tidigare studier belyst att kvalitén i kommunikationen varierar. För att försöka förstå vad som anses som kvalitéer i kommunikationen har vi med hjälp av semistrukturerade intervjuer försökt nå en djupare förståelse kring fenomenet utifrån en hermeneutisk ansats. Resultatet visar att både pedagoger och vårdnadshavare på olika sätt karaktäriserar bland annat förhållningsätt, ömsesidighet, tillgänglighet, förtroendeingivande och variation som kvalitéer i kommunikationen. Slutsatsen blir därför att flera kvalitéer i kommunikationen avgör hur samverkan mellan hem och förskola utvecklar sig.

Nyckelord: förskola, kommunikation, kvalité, pedagoger, samverkan, vårdnadshavare

2

Innehållsförteckning

Introduktion ... 3

Inledning ... 3

Vår förförståelse av kommunikationen i samverkan ... 4

Begreppsförklaring ... 4

Bakgrund ... 5

Betydelsen av kommunikation mellan vårdnadshavare och pedagoger ... 5

Kommunikation vid lämning och hämtning av barnet på förskolan ... 6

Pedagogers bemötande, kompetenser och erfarenheter... 7

Vårdnadshavares förväntningar på kommunikationen med pedagoger ... 8

Olika sätt att kommunicera ... 9

Syfte ... 10

Metod ... 11

Ansats ... 11

Litteratursökning ... 11

Datainsamlingsmetod ... 11

Urval ... 12

Genomförande ... 13

Databearbetning och analys ... 14

Forskningsetiska överväganden ... 15

Metoddiskussion ... 15

Resultat... 18

Att nå och förstå varandra ... 18

Trevliga pedagoger som man vågar fråga ... 20

Vem man vill och inte vill kommunicera med ... 22

Att ge och ta i kommunikationen... 22

Att vara transparent och tydlig ... 24

När man inte talar samma språk ... 26

Att ta upp känsliga ämnen ... 27

Diskussion... 30

Kvalitéer i kommunikationen ... 30

Mötet mellan pedagoger och vårdnadshavare ... 30

Svåra samtal ... 31

Ömsesidighet ... 32

Variation av personlig kontakt och digitala informationskanaler ... 33

Pedagogiska betydelser för förskolan ... 34

Framtida studier ... 34

3

Introduktion

Inledning

Varje dag som vårdnadshavarna lämnar och hämtar sina barn på förskolan interagerar de med pedagogerna som arbetar i verksamheten. Tidigare forskning visar att vårdnadshavares och pedagogers kunskaper kring barnets behov kompletterar varandra vilket gör den dagliga kommunikationen dem emellan viktig (Markström & Simonsson, 2012). Alla familjer är olika och har olika behov. Genom att kommunicera med vårdnadshavarna får pedagogerna reda på barnets bakgrund vilket hjälper dem att förstå vilka förmågor och behov barnet har (Symeou, Roussounidou

& Michaelides, 2012). Kommunikationen hjälper även pedagoger och vårdnadshavare att lösa eventuella problem som kan uppstå och ta beslut som rör barnet (Simmons, 2002). Problem som uppstår ska lösas tillsammans och inte bara förflyttas från hem till förskola eller vise versa. Det är även viktigt att man tar upp positiva aspekter i samtalen med varandra då det stärker relationen, professor Simmons (2002) beskriver att det till exempel inte finns något annat som värmer en vårdnadshavares hjärta mer än att veta att deras barn har det bra.

Empirisk forskning kring den dagliga kontakten i förskolans verksamhet visar att vårdnadshavarna upplever att kvalitén i kommunikationen varierar vid olika tillfällen under dagen, som till exempel vid lämning och hämtning av barnet (Drugli & Undheim, 2012). Det framgick även i Drugli och Undheims (2012) studie att en femtedel av vårdnadshavarna tycks mena att kommunikationen inte förekommer alls vissa dagar trots att det är viktigt att vårdnadshavare erbjuds fortlöpande samtal kring barnets trivsel och utveckling (Skolverket, 2018).

En bra relation mellan hem och förskola uppstår inte automatiskt utan kräver hårt arbete och beslutsamhet från både pedagoger och vårdnadshavare (Simmons, 2002). Det är viktigt att båda parter har en positiv inställning till samverkan om de ska lyckas bygga en framgångsrik relation som i sin tur kan gynna barnets utveckling (Simmons, 2002). Framgångsrika relationer kan byggas upp med hjälp av en ömsesidig förståelse för varandra genom dialoger där båda parter får möjlighet att framföra sina åsikter samt att båda även aktivt lyssnar till den andre när den framför något (Simmons, 2002; Symeou mfl, 2012). Vuorinen, Sandberg, Sheridan och Williams (2014) empiriska forskning som handlar om pedagogers kompetenser kring samverkan visar att det viktigaste i deras relationsskapande med vårdnadshavarna var att få dem att känna trygghet och tillit till pedagogerna i verksamheten och till förskolan som institution. Vidare tycks pedagogerna i studien mena att trygghet och tillit skapas genom öppenhet, dialoger och ömsesidighet.

Många pedagoger drar sig för att föra en konversation med vårdnadshavare vilket kan bero på att de i sin utbildning blivit mer förberedda på kontakten med barnen än med vårdnadshavarna (Simmons, 2002). Det här kan ses som problematiskt eftersom pedagoger med färdigheter inom kommunikation lättare kan få en bra kontakt med vårdnadshavarna, även med dem som kan anses vara svårare att nå (Symeou mfl, 2012). Den dagliga kontakten samt utvecklingssamtalen har visat sig vara de mest uppskattade kommunikationsformerna av både vårdnadshavare och pedagoger (Sandberg &

Vuorinen, 2020).

4

Tidigare forskning i Drugli och Undheim (2012) visar att det inte finns tillräckligt med kunskap kring hur pedagoger och vårdnadshavare skapar bra relationer vilket skapar problem eftersom Skolverket (2018) i förskolans läroplan beskriver vikten av samverkan mellan pedagoger och vårdnadshavare. En välfungerande kommunikation dem emellan med dialoger kring barnets välmående och utveckling skapar tillit vilket är nödvändigt när man tillsammans ska ta ansvar för barnet (Drugli & Undheim, 2012). Resultatet av Drugli och Undheims (2012) studie visade att informationsutbytet vid den dagliga kontakten kunde förbättras eftersom vårdnadshavarna upplevde att de inte fick tillräckligt med information kring barnets dag i verksamheten samtidigt som pedagogerna kände att de visste för lite om barnets hemsituation.

Vi har i vår utbildning till förskollärare förstått att samverkan mellan hem och förskola ses som en viktig del av barnets välmående och utveckling. Det finns enligt Drugli & Undheim (2012) för lite forskning kring hur man skapar goda relationer mellan hem och förskola. Efter vi studerat forskning kring ämnet insåg vi att kommunikationen mellan pedagoger och vårdnadshavare är betydande för samverkan i förskolan men att kommunikationen kan ses som utmanade eller problematisk (Drugli &

Undheim, 2012). Vi har därför i studien intresserat oss för vilka kvalitéer som både pedagoger och vårdnadshavare upplever bidra till deras kommunikation. Genom att synliggöra vad pedagoger och vårdnadshavare uppfattar som kvalitéer i kommunikationen vill vi beskriva olika förutsättningar som krävs för att skapa en god samverkan mellan hem och förskola.

Vår förförståelse av kommunikationen i samverkan

Vi har båda tidigare arbetat i förskolans verksamhet. En av oss har arbetat i åtta år och den andre i 13 år. Vi har alltså båda erfarenheter av att dagligen kommunicera med vårdnadshavare som pedagoger samt egna uppfattningar av vad vi anser är kvalitéer i kommunikationen. Som pedagoger har vi haft i uppdrag att upprätthålla en samverkan mellan hem och förskola genom kommunikation och har därmed även egna uppfattningar av vad vi anser är problematiskt i kommunikationen. En av oss är även vårdnadshavare med barn i förskolan och har därmed även erfarenhet av att kommunicera med pedagoger och besitter alltså ett perspektiv som både pedagog och vårdnadshavare. Som vårdnadshavare har en av oss även vissa förväntningar på vad som ska kommuniceras och hur.

Begreppsförklaring

Pedagogerna vi har intervjuat är utbildade förskollärare. I studien har vi ändå valt benämna dem som pedagoger för att få en enhetlig text gentemot bakgrunden där det kan variera vad pedagogerna har för utbildning.

Kvalitéer är de personliga egenskaperna som respondenterna i studien uttrycker som en tillgång eller brist i kommunikationen vid samverkan.

Samverkan är ett samarbete mellan hem och förskola.

5

Bakgrund

Den här delen presenterar tidigare forskning kring olika kvalitéer i kommunikation mellan pedagoger och vårdnadshavare. För att det ska bli lättare för läsaren att ta del av och få en bättre förståelse för den tidigare forskningen har vi delat upp bakgrunden i olika områden som presenterar kommunikation i olika sammanhang. Det första området vi har valt att behandla är betydelsen av kommunikationen mellan vårdnadshavare och pedagoger. Vi fortsätter sedan med kommunikationen vid lämning och hämtning av barnet i förskolan samt pedagogers bemötande, kompetenser och erfarenheter. Sedan tar vi upp vårdnadshavares förväntningar på kommunikationen. Vi avslutar med den del som presenterar olika sätt att kommunicera.

Betydelsen av kommunikation mellan vårdnadshavare och pedagoger

Både vårdnadshavare och pedagoger besitter kunskaper som kan komplettera varandra kring barnets behov samtidigt som att samarbetet dem emellan kan uppfattas som komplicerat eftersom de kan ha olika åsikter om vad som är bäst för barnet (Markström & Simonsson, 2017). När hem och förskola samarbetar gynnas båda parter och framförallt barnet eftersom man får en bättre förståelse för varandra och för barnets behov (Colmer, Rutherford & Murphy, 2011). Drugli och Undheim (2012) tycks mena att det är viktigt för pedagoger och vårdnadshavare att dela ansvaret för de barn som går i förskolan eftersom barnen tillbringar en stor del av sin tid i verksamheten.

Drugli och Undheim (2012) har i sin kvalitativa studie intervjuat 41 vårdnadshavare och 35 pedagoger i Norge om hur de upplever deras samarbete på förskolan. Både deras relationer och kommunikationen i den dagliga kontakten har undersökts. Deras tidigare forskning kring den dagliga kontakten visade ett samband av att förskolor med bra relationer mellan pedagoger och vårdnadshavare även håller en hög kvalité när det gäller barnets välmående (Drugli & Undheim, 2012). Resultatet i studien visade dock att det fanns både vårdnadshavare och pedagoger som var missnöjda eller osäkra kring deras relation och kommunikation.

Samarbetet kan bidra till att en harmoni mellan hem och förskola uppstår eftersom det underlättar övergången för barnen om man med hjälp av kommunikation kommer överens om vilka uppfostringsstrategier som man tillsammans kan använda och vilka rutiner som ska följas (Colmer mfl, 2011). Det framkommer även i Drugli och Undheims (2012) tidigare forskning kring pedagogers och vårdnadshavares relationer att deras samarbete hjälper de båda parterna att värna om barnets välmående och utveckling samt även hur det kan hjälpa barnet att anpassa sig till förskolans verksamhet. Likt forskarna ovan visar ännu fler forskare att samarbetet mellan hem och förskola är av betydelse eftersom det har inflytande över barnets välmående och känsla av trygghet (Brogaard- Clausen, Hargreaves & Robson, 2017; Perlman & Fletcher, 2012)

Kommunikationen som sker i de vardagliga mötena på förskolan är nödvändiga för att lyckas med att upprätthålla en relation mellan pedagoger och vårdnadshavare (Maras, Lang & Schoppe-Sullivan, 2018). Drugli och Undheim (2012) tycks mena att det inte alltid finns tid till samtal mellan de vuxna och fokus måste läggas på barnets behov då barnet ska komma till eller lämna förskolan. Resultatet i Drugli och Undheims (2012) forskning kring den dagliga kontakten visar att vårdnadshavare vill ha så mycket information kring sitt barn som möjligt. Trots det här upplever flera vårdnadshavare i studien att de saknar information om vad som händer i verksamheten under dagen (Drugli & Undheim, 2012).

6

Överlämnandet från hem till förskola är ett tillfälle där det finns möjlighet att i samtal med varandra utbyta information och ta upp eventuella problem som kan förekomma (Drugli & Undheim, 2012;

Perlman & Fletcher, 2012). Genom dessa utbyten av information får både vårdnadshavare och pedagoger reda på olika saker som spelar roll för hur vardagen ska vara för barnet.

Flera av pedagogerna i Drugli och Undheims (2012) studie ansåg att de visste för lite om hur barnet hade det hemma. Pedagogerna menade även att det var svårt att veta hur mycket de behövde veta om barnets hemsituation. När pedagogerna visar att de är öppna för vad vårdnadshavarna har att säga kan de delges viktig information kring barnets hemsituation (Simmons, 2002). Vårdnadshavarna kan även bidra till verksamheten och barnets välbefinnande om de uppmuntras till att berätta om sina idéer och uttrycka sina åsikter. Simmons (2002) framför dock att det kan ses som problematiskt att ställa frågor till vårdnadshavarna för att få fram relevant information kring barnets hemsituation utan att inkräkta eller rota i familjens angelägenheter. När vårdnadshavarna känner sig bekväma med pedagogerna kan det vara lättare för dem att öppna upp sig och delge pedagogerna viktig information om familjens liv (Maras mfl, 2018).

Kommunikation vid lämning och hämtning av barnet på förskolan

På morgonen har barnet rutiner som behöver upprätthållas för att barnet ska få en bra start på dagen (Grady, Ale & Morris, 2012). Grady mfl (2012) framför att det är bra om både vårdnadshavare och pedagoger är insatta och överens om barnets rutin på morgonen för att överlämningen ska ske så smidigt som möjligt. Rutinen hjälper enligt dem barnet att ta farväl av vårdnadshavaren och starta dagen i verksamheten. Om vårdnadshavaren stannar och samtalar med en pedagog kan detta förstöra rutinen och bli en stressfylld eller överväldigande situation för barnet (Drugli & Undheim, 2012;

Markström & Simonsson, 2017). Grady mfl (2012) fann liknande resultat i deras forskning som visar att barnet inte tar för sig av förskolans verksamhet så länge vårdnadshavaren finns på plats. De tycks mena att vårdnadshavarens närvaro indikerar att det inte är säkert för barnet att utforska. I Drugli och Undheims (2012) studie tycks vårdnadshavarna mena att det viktigaste för dem inte är att följa en rutin utan att pedagogen tar sig tid till att ta emot barnet så att de känner sig säkra att lämna barnet i förskolan. Vårdnadshavarna uttryckte dessutom missnöje i studien över att lämna sitt barn med pedagoger från andra avdelningar. Vuorinen och Sandberg (2020) framför att vissa förskolor har avdelningarna sammanslagna på morgonen och eftermiddagen för att spara in personal under tiden det är färre barn på plats i förskolan.

Pedagogernas rutiner kan variera vid bemötandet på morgonen beroende på vilken tid barnet anländer (Drugli & Undheim, 2012). Ungefär hälften av vårdnadshavarna i Drugli och Undheims (2012) studie upplever att pedagogerna tar emot och hälsar på dem och barnen i hallen där de även försöker småprata, ofta om hur morgonen har varit för barnet eller vad som kommer hända under dagen i verksamheten. Cirka hälften av vårdnadshavarna beskriver att de följer med barnet in till avdelningen där de möter pedagogerna som är med de andra barnen. Det fanns dock en önskan från pedagoger att ha tid och möjlighet till att möta alla barn och vårdnadshavare i hallen på morgonen.

Pedagogerna i Drugli och Undheims (2012) studie menade även att flera vårdnadshavare inte hade tid att prata med dem då de var stressade och på väg till sina arbeten. Det kan upplevas som svårt för vårdnadshavare och pedagoger att hitta tid för gemensamma samtal (Perlman & Fletcher, 2012). De vårdnadshavare som uttryckte missnöje över lämningen i resultatet av Drugli och Undheims (2012) studie ansåg att pedagogerna var passiva vid överlämningen. Vårdnadshavarna menade även att det

7

viktigaste var att pedagogerna pratade med deras barn på morgonen. Vidare tycks vårdnadshavare i forskarnas studie mena att de föredrar att prata med pedagogerna när de hämtar sina barn från förskolan. De upplever däremot att eftermiddagen kan vara en stressfylld situation för pedagogen då det ofta är färre personaler på plats och pedagogen måste även ta hand om de andra barnen som är kvar på förskolan (Drugli & Undheim, 2012).

Pedagogers bemötande, kompetenser och erfarenheter

Forskaren Mahmood (2013) har i sin studie intervjuat 14 nyutbildade pedagoger kring deras oro att samarbeta med vårdnadshavare. Resultatet av studien visar bland annat tre olika områden som kan leda till problem i samverkan mellan pedagoger och vårdnadshavare. Ett av de här områdena handlar om brist på ömsesidighet vilket inkluderar brist på kommunikation, outtalade förväntningar från vårdnadshavare samt svårigheter i bemötandet med upprörda vårdnadshavare (Mahmood, 2013). Det andra området handlar om svårigheter att bygga relationer på grund av dels de socioekonomiska diskurser som råder i samhället och dels de kulturella skillnader som kan finnas. Det tredje handlar om att pedagogerna kan känna att vårdnadshavare ser ner på deras profession ifall dem ser pedagogerna som barnvakter. Då vårdnadshavare alltså kan se ner på pedagogernas profession är det ändå pedagogerna som bär ansvaret ifall kommunikationen med vårdnadshavarna inte fungerar samtidigt som båda parter måste engagera sig för att kommunikationen ska fungera (Mahmood, 2013). Att pedagogen bär ansvaret styrks även av Colmer mfl (2011) som beskriver att det är en del av pedagogernas arbete att skapa och upprätthålla relationer. En vilja från pedagogernas sida att möta upp vårdnadshavarna underlättar dessutom vid deras relationsskapande (Vuorinen mfl, 2014). Det framförs även av Simmons (2002) som tycks mena att en välkomnande miljö där pedagogerna utstrålar en positiv attityd kan ha en betydelse för hur deras relationer utvecklas. Det kan upplevas som en välkomnande miljö om pedagogerna visar sig som tillgängliga för vårdnadshavarna samt visar att de har tid att prata, det ger även vårdnadshavarna en möjlighet att ställa frågor eller delge pedagogerna viktig information (Mahmood, 2013; Simmons, 2012). Fortsättningsvis blir pedagogernas kompetenser synliga om de kan svara på eventuella frågor och funderingar från vårdnadshavarna vilket i sin tur kan ge vårdnadshavarna en känsla av trygghet och tillit till förskolan som institution.

Forskningen av Vuorinen mfl (2014) som undersökt huruvida pedagogernas kompetenser är synliga för vårdnadshavare visar i sitt resultat att yngre pedagoger anser att det svåraste i sitt yrke är kommunikationen med vårdnadshavarna eftersom de upplever att det kräver sociala färdigheter och självkontroll. De äldre pedagogerna i forskningen ansåg det inte vara lika svårt som de yngre pedagogerna, men att de samtidigt kommer ihåg att de tyckte det var obehagligt att prata om känsliga ämnen med vårdnadshavare när de själva var unga. Samtidigt tycks Simmons (2002) mena att även den mest erfarne pedagog kan känna sig hotad om dennes auktoritet blir ifrågasatt. Pedagogerna i Vuorinen mfl (2014) tycks mena att man lär sig att hantera svåra samtal med vårdnadshavare genom erfarenheter, både i verksamhet och som föräldrar till sina egna barn. Vidare tycks pedagogerna mena att rädslan av att ta svåra samtal med vårdnadshavarna bottnar i att få dem att känna sig som dåliga föräldrar till barnet. Ibland behöver pedagogerna iallafall kommunicera svår eller känslig information till vårdnadshavare utan att förstöra den relation som de byggt upp med dem (Simmons, 2002).

Pedagoger möter i förskolan en mångfald av vårdnadshavare där ingen familj är den andra lik. Om pedagoger ser vårdnadshavarna som individer är det lättare att få förståelse för deras livssituation vilket bidrar till relationen dem emellan (Simmons, 2002).

8

Pedagogerna i Symeous mfl (2012) studie fick extra utbildning inom kommunikation vilket de upplevde påverkade samverkan med vårdnadshavarna positivt. De märkte hur utbildningen gynnade deras förmåga att genomföra planerade samtal eller möten med vårdnadshavarna samt hur de kunde få dem att öppna upp sig mer och prata om sina känslor. Utbildningen ändrade deras uppfattning om hur deras sociala färdigheter påverkar kommunikationen med vårdnadshavarna. Även Mahmood (2013) tycks mena att pedagoger genom utbildning kan bli bättre på att kommunicera med vårdnadshavarna.

Genom att prata med vårdnadshavarna kan pedagogerna förebygga händelser eller mildra omständigheter (Simmons, 2002). En sådan omständighet kan till exempel vara en incident som vårdnadshavaren får olika perspektiv på eftersom pedagogen och barnet kan ge olika utsagor på samma händelse. Enligt Simmons (2002) är det bra om pedagogen har möjligheten att ge sitt perspektiv på händelsen som inträffat först, innan barnet har påverkat vårdnadshavares syn på situationen. Hur vårdnadshavare reagerar i en sådan situation kan bero på hur pedagogen bemöter dem i samtalet då samtal kring problem kan göra vårdnadshavare frustrerade. Pedagoger som i bemötandet är lugna, omsorgsfulla, rationella och rimliga samt visar att de bryr sig om barnet när de framför något kan få det lättare att nå vårdnadshavaren (Simmons, 2002). Simmons (2002) betonar även vikten av att pedagogerna alltid är ärliga och tydliga i kommunikationen med vårdnadshavarna kring barnets utveckling. Pedagogerna är utbildade för att hjälpa barnet utvecklas och har därmed kompetens att se och identifiera barnets behov.

Vårdnadshavares förväntningar på kommunikationen med pedagoger

Vuorinen mfl (2014) har i deras empiriska forskning intervjuat 30 pedagoger där de undersökt vad pedagogernas kompetenser har för betydelse i samverkan med vårdnadshavare. Forskarna anser att området har fått för lite uppmärksamhet i tidigare forskning och att pedagogernas kompetenser i samverkan med vårdnadshavarna tas för givet. Forskningens resultat visar att vårdnadshavare uppskattar andra kvalitéer än kompetens i deras samtal med pedagoger (Vuorinen mfl, 2014). De tycks även mena att vårdnadshavarna vänder sig till den som de tycker mest om att prata med eller har bäst personkemi med. Pedagogens sociala färdigheter värdesätts mer av vårdnadshavarna än deras kompetens eller utbildning (Vuorinen mfl, 2014). Samtidigt visar deras forskning att pedagoger med erfarenhet eller utbildning känner att de kan ge uppskattat stöd till vårdnadshavarna vid svåra situationer.

Vid kontakt med vårdnadshavarna beskriver pedagogerna i Vuorinen mfl (2014) att det finns tre ämnen som de brukar samtala kring. Det första handlar om verksamhetens aktiviteter, det andra om hur eller vad barnet lärt sig och det tredje om vad barnet valt att göra under dagen på förskolan. Samtidigt tycks pedagogerna i undersökningen mena att det kan vara svårt att framföra barnets lärsituationer i kommunikationen med vårdnadshavarna då pedagoger och vårdnadshavare kan ha olika syn på vad som anses som viktigt i förskolan (Vuorinen mfl, 2014). De tycks mena att vårdnadshavarna har en tendens att se förskolans verksamhet som barnpassning och att de ofta lägger mer fokus vid barnets omsorg medan undervisningen hamnar i skymundan. Undervisning ser många vårdnadshavare, enligt pedagogerna, som något som sker i skolan och inte i förskolan. De märker även att vårdnadshavarna sällan verbalt ställer krav på den undervisning deras barn får i verksamheten eller ber om att få råd genom extra samtal med pedagogerna och därmed få tillgång till deras kompetens. Till skillnad från pedagogerna i Vuorinen mfl (2014) tycks Symeou mfl (2012) mena

9

att vårdnadshavare har en hög förväntan på samverkan med pedagogerna eftersom de vill att deras barn ska utvecklas genom utbildning.

Olika sätt att kommunicera

Nyutexaminerade pedagoger i Mahmoods (2013) resultat tycks mena att deras roll som pedagoger i samverkan med vårdnadshavarna är att skapa en tvåvägskommunikation samt visa sig som tillgänglig. Kommunikation kan antingen vara en envägskommunikation eller en tvåvägskommunikation, båda är användbara inom förskolan (Hirsto, 2010). Envägskommunikation är enkelriktad och handlar om att endast den ena parten får utrymme att förmedla något medan den andra tar emot det som förmedlas vilket med fördel kan användas när man delger vårdnadshavarna information (van Ruler, 2018). Med tvåvägskommunikation menas att samtalet mellan pedagoger och vårdnadshavare är ömsesidigt och att båda kan göra sig hörda samt lyssnar till vad den andre har att framföra, vilket stärker deras relation (Hirsto 2010; Symeou mfl, 2012). Det är viktigt att få tvåvägskommunikationen att fungera eftersom den gör att informationsutbytet mellan hem och förskola blir bättre (Hirsto, 2010). Hirsto (2010) argumenterar för att vårdnadshavare och pedagoger skulle gynnas av att få mer tid till att prata om uppfattningar och erfarenheter tillsammans.

När kommunikationen fungerar mellan vårdnadshavare och pedagoger får barnet de bästa förutsättningarna att utvecklas inom institutionen med dess mål och riktlinjer (Symeou mfl, 2012). Professor Simmons (2002) framför vikten av att komma ihåg att vårdnadshavarna har sitt eget barns bästa i fokus och är experter på sitt eget barn. Därför bör båda parter ta emot och använda sig av varandras expertis vilket sker i kommunikationen där båda kan få hjälp, råd och stöd av varandra för barnets utveckling och välmående. Kommunikationen kan gynnas av tydliga pedagoger som lyssnar på vad vårdnadshavarna har att säga (Symeou mfl, 2012). Det är viktigt att man på ett trevligt sätt kan avsluta samtalet med vårdnadshavaren och det kan vara bra att summera det man samtalat om samt se till att man har förstått varandra. Det är även av betydelse att vårdnadshavare visar intresse för samtalet och anstränger sig i konversationen med pedagogerna (Symeou mfl, 2012).

Kommunikation mellan pedagoger och vårdnadshavare som bygger upp deras relation handlar inte enbart om vad som sägs utan påverkas även av kroppsspråket som exempelvis hållning, ögonkontakt och gester (Simmons, 2002). Kroppsspråket kommunicerar huruvida vårdnadshavarna är accepterade och uppskattade av pedagogerna och vise versa.

10

Syfte

Syftet med studien är att beskriva pedagogers och vårdnadshavares uppfattningar kring kommunikationers kvalitéer i samverkan i förskolan.

Frågeställning

· Finns det likheter eller skillnader i kommunikationen av vad pedagoger och vårdnadshavare uppfattar som kvalitéer? Vad i så fall karaktäriserar dem?

11

Metod

Följande del presenterar och motiverar de tillvägagångssätt vi valt samt använt oss av i vår studie om kvalitéer i kommunikationen mellan pedagoger och vårdnadshavare. Inledningsvis presenterar vi hur litteratursökningen genomfördes och val av datainsamlingsmetod för att samla empiriskt material kring det valda ämnet. Vi fortsätter med urvalsprocessen av respondenterna och genomförandet av studien samt databearbetning och analys av den empiri vi samlat in. Vi tar även upp de forskningsetiska överväganden som vi tagit ställning till under studiens gång och avslutar med en metoddiskussion där vi kritiskt diskuterar studiens genomförande samt dess tillförlitlighet och trovärdighet.

Ansats

Vi har genomfört en kvalitativ studie där vi intresserat oss för vad pedagoger och vårdnadshavare uppfattar som kvalitéer i deras kommunikation. Vi ville även komma åt de likheter eller skillnader i kommunikationen som kunde finnas av vad pedagoger och vårdnadshavare uppfattar som kvalitéer samt vad som i så fall karaktäriserar dem. För att försöka beskriva respondenternas uppfattningar kring kvalitéer i deras kommunikation använde vi i studien en hermeneutisk ansats (Ödman, 2017). Brinkkjaer & Høyen (2013) framför att man kan förstå andras förståelse genom att prata med varandra. Enligt hermeneutiken har varje människa en egen förförståelse utifrån de erfarenheter och uppfattningar den tidigare varit med om eller tagit del av (Ödman 2017). Vi har i vår utbildning, i vårt yrke och som vårdnadshavare fått kunskap och erfarenhet av att samverkan är av betydelse för barnens utveckling och undervisning i förskolan. Inför den här studien har vi även tagit del av tidigare forskning som bidragit till vår förförståelse kring kommunikationens betydelse för samverkan i förskolan. Vi använde oss av en hermeneutisk cirkel i studien som bidrog till att vi hittade nya saker att begrunda eftersom respondenternas perspektiv av vad som karaktäriserar kvalitéer i kommunikationen bidrog till vår förförståelse av fenomenet vilket gav oss andra utgångslägen. Det gjorde att våra nuvarande förkunskaper eller fördomar kring fenomenet utvecklades till verklig förståelse av hur deltagarna i studien uppfattade olika kvalitéer i kommunikationen dem emellan (Thurén, 2007).

Litteratursökning

För att få fram litteratur till studien har vi har använt oss av Mittuniversitetets databaser där vi sökt via Education Resources Information Center (ERIC), Primo samt Digitala vetenskapliga Arkivet (DiVA) med hjälp av sökord som samverkan, kommunikation, pedagoger, föräldrar, vårdnadshavare och förskola. Svenska sökord gav få resultat och vi valde därför även att söka på engelska, med ord som exempelvis preschool, drop-off, communication, parents, caregivers, teachers och educators. Vi har valt att använda oss av vetenskapliga artiklar och litteratur som är granskade och skrivna av forskare för att få ett så pålitligt underlag som möjligt. Vi har även sökt efter litteratur via Mittuniversitetets bibliotek för att hitta väsentlig fakta kring vårt ämne.

Datainsamlingsmetod

Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod för att studera hur pedagoger och vårdnadshavare uppfattar olika kvalitéer i deras kommunikation. Datainsamlingsmetoden vi valt är semistrukturerade intervjuer eftersom vi i denna studie intresserar oss för uppfattningar av olika kvalitéer i kommunikationen. Då vi är två personer som intervjuar underlättar även semistrukturerade

12

intervjuer senare vid analysen av data då vi kan jämföra vilka resultat vi fått utifrån en struktur av frågor (Bryman, 2008). Eftersom vi intresserar oss för kommunikation mellan två olika parter har vi valt att intervjua både verksamma pedagoger och vårdnadshavare med barn i förskolan för att besvara studiens syfte och frågeställning. När man ägnar sig åt kvalitativ forskning kan man enligt Bryman (2008) komma åt intervjupersonernas egna uppfattningar eller synsätt kring olika fenomen.

Genom att intervjua både pedagoger och vårdnadshavare får vi två olika men relevanta perspektiv på samma fenomen i studien. Vi har använt oss av öppna frågandets princip och ställt respondenterna öppna frågor som gett en riktning av vad vi söker i intervjun samtidigt som respondenterna tillåts att ändra kurs och komma med fler perspektiv än vad vi föreställt oss från början (Ödman, 2007).

Semistrukturerade intervjuer tillåter respondenterna att berätta om vad de anser vara viktigt och relevant mer djupgående och utförligt om kommunikationen dem emellan vilket kan ge oss material kring olika kvalitéer (Bryman, 2008). Semistrukturerade intervjuer möjliggör även att vi som intervjuare flexibelt kan ställa nya frågor, använda följdfrågor eller ändra ordning på de frågor vi ställer till respondenterna för att få relevanta synpunkter och uppfattningar av det vi är intresserade av till studien.

Bryman (2008) framför att samhällsvetenskaplig forskning påverkas av forskarna som i sin tur blivit påverkade av de diskurser som råder i samhället. Under studien har vi försökt att distansera oss från studien samt att inte blanda in våra egna åsikter och värderingar. Bryman (2008) beskriver att studien bland annat påverkas av forskarnas val av forskningsområde, utformning av de frågor som ställs under intervjuerna samt hur de väljer att gå tillväga. Det nämnda handlar om de val vi själva gjort under studiens gång och som därför kommer vara färgade av våra sätt att reflektera kring ämnet då frågorna i intervjuerna är ställda utifrån vad vi läst och bearbetat. Även Brinkkjaer och Høyen (2013) tycks mena att det är svårt att inte lägga sina egna värderingar i något och vara helt objektiv. Att vara objektiv handlar om att distansera sig genom att sätta sina egna erfarenheter, fördomar, värderingar och åsikter åt sidan till förmån för det fenomen man ska undersöka (Brinkkjaer & Høyen, 2013). Vad respondenterna uttrycker i intervjuerna kan även ändra vår förförståelse och uppfattning om man är öppen för deras svar (Brinkkjaer & Høyen, 2013).

Urval

Vi valde att ta kontakt med två rektorer som arbetar på förskolor i olika kommuner. De har tillsammans hand om sex förskolor. Samtliga förskolor ligger i våra olika närområden i norra Sverige och valdes ut genom ett bekvämlighetsurval eftersom vi hoppades att rektorerna skulle tillåta att undersökningen genomfördes på förskolorna då vi var känd för dem sedan tidigare (Bryman, 2008 &

Alvehus, 2013). Att välja förskolor i våra närområden möjliggjorde även att vi kunde träffa vissa av respondenterna på plats vid intervjuerna. Av rektorerna fick vi tillåtelse att intervjua både pedagoger och vårdnadshavare.

Vi valde strategiskt eller målinriktat att ta kontakt med fem pedagoger från tre olika förskolor och som varit verksamma olika länge i förskolan eftersom forskning visar att deras synsätt och erfarenheter kring det valda ämnet kan skilja sig åt (Bryman, 2008; Vuorinen mfl, 2014 & Alvehus, 2013).

Pedagogerna vi har valt ut har varit verksamma mellan ett och halvt år och 25 år. För att få fram vårdnadshavarna till studien satte en rektor/pedagog upp information i tamburerna om studien där vi vädjade vårdnadshavare att kontakta oss via mail eller telefonsamtal för att delta. Informationen i

13

tamburen kunde vårdnadshavarna se när de lämnade eller hämtade sina barn. Vi hade inte möjlighet att ringa vårdnadshavarna eftersom deras kontaktinformation är sekretessbelagd. Vi fick inte heller tillåtelse att vara på förskolan och själva ta kontakt med dem på grund av COVID-19, vilket medförde att vi intervjuade sex av vårdnadshavarna som valde att svara på missivet. Totalt har vi valt att intervjua 11 personer till vår studie.

Samtliga pedagoger i vår studie är kvinnor eftersom det fanns ytterst få män som arbetade i verksamheten att intervjua. De sex vårdnadshavarna är jämnt fördelade mellan kvinnor och män eftersom vi ser båda vårdnadshavarnas åsikter som lika mycket värda när det gäller kommunikationen med pedagogerna som dagligen träffar deras barn.

Genomförande

Det första vi gjorde för att få fram respondenter till vår studie var att höra av oss via telefonsamtal och mail till två förskole rektorer i våra hemkommuner som ligger i norra Sverige. Rektorerna fick ett missiv (se bilaga 3) via mejl som beskrev studien där vi bad om hjälp att få tag i vårdnadshavare, vi bad om lov från rektorerna att få intervjua pedagogerna. Av rektorn fick vi även godkännande att kontakta pedagogerna som arbetar på förskolorna. Det valde vi att själva göra för att pedagogerna skulle förbli anonyma i studien. Vi kontaktade pedagogerna via mail eller telefonsamtal och mailade dem även ett missiv (se bilaga 1). Efter att förskole rektorerna hade läst missivet, godkände de även att det skulle sättas upp missiv i tamburen (se bilaga 2) till vårdnadshavarna på de olika avdelningarna.

Vårdnadshavare och pedagoger från den ena förskolan fick välja var intervjun skulle ske, vissa ville ses och genomföra intervjun och andra ville att den skulle ske via telefonsamtal. Vi talade om att vi föredrog att träffa våra respondenter personligen men på grund av rådande situation med COVID-19 visade vi även förståelse för de som valde att bli intervjuade via telefonsamtal. Bryman (2008) tycks mena att vid känsliga ämnen kan telefonintervjuer vara att föredra då det kan vara lättare för respondenten att svara när de inte behöver fysiskt närvara. Samtidigt kan telefonintervjuer kännas mer formella vilket kan påverka studien negativt (Ahrne & Eriksson-Zetterquist). Båda rektorerna hade infört besöksförbud på samtliga förskolor därför skedde de flesta intervjuer via telefonsamtal.

Den ena rektorn insisterade att intervjuerna med vårdnadshavarna skulle ske via telefonsamtal för att minska smittorisken. Vi träffade personligen två respondenter utanför förskolornas områden och pratade med nio i telefon.

Under de semistrukturerade intervjuerna utgick vi ifrån två olika intervjuguider som vi tillsammans skapat för att svara på studiens syfte och frågeställning. Intervjuguiderna (se bilagor 4 & 5) användes som ett hjälpmedel för att komma ihåg att ställa relevanta frågor och för att försäkra oss att vi pratade kring samma ämnen med samtliga respondenter (Bryman, 2008). De bestod ursprungligen av nio frågor till pedagogerna och sex frågor till vårdnadshavarna som under intervjun utvecklades med följdfrågor och nya frågor beroende av vad respondenterna valde att ta upp i samtalet med oss.

Tiderna som intervjuerna skedde var på respondenternas villkor då de fick tala om när de hade tid att genomföra dem. Pedagogerna föredrog att bli intervjuad under arbetstid eller under sin lunchrast medan tiden som vårdnadshavarna föredrog varierade över hela dagen och kvällen. Enligt missivet tog intervjun ungefär en timme och det gjorde att vi som intervjuade aldrig kände att de fanns en stress över tiden då intervjuerna tog olika lång tid. Pedagogernas samtalstid snittade på cirka 20

14

minuter medan vårdnadshavarna pratade i cirka 10 minuter. Överlag pågick intervjuerna med pedagogerna längre än de med vårdnadshavarna. Vi som intervjuar bor på olika orter och valde därför att genomföra intervjuerna var för sig, på så sätt kunde vi genomföra flera intervjuer under en kortare period. Vi har spelat in samtliga samtal med intervjupersonerna samt transkriberat dem för att lättare analysera vårt datamaterial. Penna och papper har använts som ett komplement till inspelningen som hjälpmedel för att kunna återkomma till något senare under intervjun för att inte avbryta intervjupersonen. Inspelningarna som gjordes var antingen genom röstinspelaren på telefonerna ifall intervjuerna skedde öga mot öga eller genom röstinspelare på datorn när intervjuerna skedde via telefonsamtal.

Databearbetning och analys

Efter vi samlat in vårt datamaterial genom semistrukturerade intervjuer, lyssnade vi på inspelningarna och transkriberade dem. Inspelningarna av intervjuerna utgör vårt datamaterial i den här studien medan vi i analysen har studerat transkriberingarna som studiens empiri (Ahrne &

Svensson, 2015). Vissa intervjuer transkriberades direkt medan andra fick vänta ett par dagar då vissa intervjuer skedde tätt inpå varandra. Vissa transkriberingar var även mer tidskrävande än andra då inspelningarna av intervjuerna var olika långa.

Vi genomförde sedan en kvalitativ innehållsanalys av vår empiri med inspiration utifrån en hermeneutisk tolkningsansats. I rollen som forskare har vi en viss förförståelse av kommunikation mellan hem och förskola. Vi är medvetna om att våra tidigare erfarenheter kan ha påverkat våra tolkningar i studien. Vi har även tagit del av tidigare forskning som kan ha påverkat vår förförståelse av det vi analyserar (Ödman, 2017). Vår förförståelse har även hjälpt oss att tolka transkriberingarna vilket styrks av Ödman (2017) som nyanserat att man tolkar genom förförståelse. För att tolka det empiriska materialet vi samlat in har vi i analysen använt en hermeneutisk cirkel vilket innebär att vi rör oss mellan del och helhet för att få en djupare förståelse av de kvalitéer i kommunikationen som deltagarna i studien förmedlar (Bryman, 2011; Brinkkjaer & Høyen, 2013; Hyldgaard, 2008). Genom att vi pendlar fram och tillbaka mellan olika delar i det empiriska materialet kan vår förförståelse kring kvalitéer i kommunikationen förändras eller utvecklas.

Eftersom vi bor på olika men närliggande orter såg vi en möjlighet att träffas och analysera vår empiri tillsammans även om vi valde att genomföra intervjuer och transkriberingar på varsitt håll. På grund av rådande situation med COVID-19 blev det däremot färre tillfällen än vad vi från början tänkt oss.

Vi träffades vid uppstarten av analysarbetet och bytte empiri med varandra för att senare kunna läsa den enskilt. Vid mötet tog vi även tillfället i akt att komma överens om hur vi ville gå tillväga vid analysen för att analysera materialet. När vi analyserade transkriberingarna försökte vi skapa ordning i materialet genom att sortera empirin i olika kategorier för att få en bättre överblick. I det empiriska materialet finns det ingen förutbestämd ordning utan det analyserades fram utav oss (Ahrne &

Svensson, 2015). Enligt Rennstam och Wästerfors (2015) är det viktigt att man låter empirin tala för att man ska få en förståelse för det man undersöker. Vi tolkade materialet för att vi ville nå en djupare förståelse kring fenomenet (Ödman, 2017). Analysarbetet pågick under flera dagar, vi kunde tyvärr inte ses alla dagar utan har fortsatt med analysen på olika håll. Däremot har vi valt att kontinuerligt ha kontakt med varandra genom telefonsamtal och videosamtal för att tillsammans fortsätta arbetet med sorteringen. Den goda kontakten gav oss möjlighet att tillsammans diskutera och få en bättre förståelse av det empiriska materialet.

15

Transkriberingarna samlade vi i ett gemensamt dokument i programmet Google drive för att senare gemensamt kunna sortera det empiriska materialet efter ämneskategorier. Vi valde även att färgkoda empirin för att få en bättre överblick av de olika kategorierna. Genom att markera materialet med olika färger synliggjordes skillnader och likheter mellan respondenternas olika svar och vi kunde även kategorisera empirin. Bearbetningen av empirin synliggjorde olika mönster som vi kunde placera i olika teman. När de enskilda delarna av empirin ges en allt tydligare innebörd är det lättare att förstå helhetsbilden (Ödman, 2017). Vi använde även Google drives sökfunktion för att lättare navigera i dokumenten när vi analyserade och sorterade vilket underlättade när vi ville hitta något specifikt som vi ville återkomma till för att se om det fanns något mer att fördjupa sig inom som kunde bidra till helheten.

Forskningsetiska överväganden

När man genomför en undersökning finns de olika etiska principer att följa vid uppstart, under genomförandet av undersökningen och när undersökningen är klar (Löfdahl, 2014). För att alla personer som ingår i vår studie ska känna sig trygga med att dela med sig av sina uppfattningar och åsikter i intervjuerna följer vi de fyra olika principerna som Bryman (2008) skriver om. De fyra principerna förekommer i svensk forskning och består av informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Missivet som skickades ut till respondenterna som skulle vara med i studien uppfyller informationskraven. Med det menas att respondenten fick reda på i missivet, vad som är syftet med studien, att samtalet kommer spelas in, att deras deltagande i studien är frivilligt och att de när som helst kan välja att avbryta sin medverkan (Bryman, 2008). Personerna som var med i vår studie har alla fått läsa missivet innan de gav sitt samtycke om att vara med. Det är samtyckeskravet som säger att personerna ska själva få välja att medverka eller inte. Man har både under och efter undersökningen ansvar för det data/empiri man samlat in (Löfdahl, 2014). De två sista kraven som är konfidentialitetskravet och nyttjandekravet såg vi till att följa genom att personerna som är med i vår studie är helt anonyma och datamaterialet som har samlats in kommer enbart att användas till syftet för studien och kommer inte att spridas (Bryman 2008; Löfdahl, 2014). För att personer ska vara anonyma har vi bytt ut deras namn för att deltagarna inte ska gå att känna igen, valt att inte specificera närmare vilka områden de kommer ifrån samt är diskreta och håller vilka som deltagit i studien för oss själva. Slutligen kommer vi att radera inspelningarna från intervjuerna när examensarbetet är godkänt.

Det är även viktigt att man vid undersökningen eller datainsamlingen ser till att alla känner sig bekväma i situationen och att man inte kränker någon som deltar (Löfdahl, 2014). Vi har varit noga att meddela respondenterna att studien inte är till för att bedöma enskilda personer utan för att undersöka kvaliteten i kommunikation mellan olika parter i förskolan som institution.

Metoddiskussion

Eftersom vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod kommer vi här att diskutera studiens kvalitet och ta upp studiens trovärdighet och tillförlighet vilket man annars i en kvantitativ metod benämner reliabilitet och validitet (Bryman, 2011). En kvalitativ metod kan användas för att studera människors utsagor, i studien har vi strävat efter att tolka respondenternas uppfattningar genom deras yttranden av det som de uppfattar som kvalitéer i kommunikationen (Ahrne & Svensson, 2015).

16

För att stärka studiens trovärdighet har vi valt att intervjua både pedagoger och vårdnadshavare eftersom att bådas perspektiv bidrar med relevant kunskap kring vad som karaktäriserar kvalitéer i deras kommunikation. Då kommunikationen sker mellan olika parter finns två perspektiv att ta hänsyn till. Studien representerar både manliga och kvinnliga vårdnadshavare även fast vi valt att inte tolka eventuella skillnader mellan dem utan vi är ute efter deras utsagor som vårdnadshavare, inte som man respektive kvinna. Vi är medvetna om att manliga pedagoger hade kunnat bidra med ytterligare ett perspektiv och eventuellt andra erfarenheter som kunde påverkat vårt resultat men med tanke på tidsaspekten valde vi bort att intervjua dem. Eftersom vi hade svårt att hitta respondenter till vår studie som det var med COVID-19 var det inte läge att leta efter enbart respondenter som kunde tänka sig att träffas, speciellt med tanke på förskolornas restriktioner kring besökare och en rektors uppmaning att använda oss av telefonintervjuer med vårdnadshavarna. Det hade isåfall inneburit en omstart av att försöka hitta förskolor där vi var välkomna trots smittorisken vilket inte var något bra alternativ då det dels var svårt att hitta och dels sett ur en tidsaspekt.

För att göra respondenterna mer bekväma vid intervjuerna har vi varit noga med att tala om för dem att vi söker efter deras egna uppfattningar och att det inte finns några rätt eller fel svar på våra frågor och att vi inte lägger våra egna värderingar i deras svar utan att arbetet vilar på en vetenskaplig grund. Vi tydliggjorde även att vi var ute efter deras tankar rent generellt kring fenomenet och inte om specifika personer eller platser för att respondenterna skulle våga svara ärligt och öppet utan att känna att de nedvärderade någon (Löfdahl, 2014). Vid intervjuerna försökte vi vara ödmjuka inför det respondenterna uttryckte eftersom det ses som ett problem ifall man visar sina egna värderingar av vad som är rätt eller fel då man isåfall förutsätter att man vet bättre än respondenten (Brinkkjaer &

Høyen, 2013). Vi har alltså i studien tagit flera beslut för att få respondenterna bekväma att öppna upp sig för att komma åt deras uppfattningar av vad som karaktäriserar kvalitéer i kommunikationen.

Begreppet trovärdighet kan ses som en slags bedömning för att se hur nära vi har kommit pedagogernas och vårdnadshavarnas verklighet (Bryman, 2011). En hermeneutisk ansats har hjälpt oss i vårt tillvägagångssätt och i vår strävan att besvara studiens syfte och frågeställning eftersom det bidragit med en djupare förståelse kring fenomenet (Ödman, 2017). Vi har i analysen tolkat och bearbetat de uppfattningar respondenterna uttryckt och därmed fått ta del av deras verklighet, vilket vi gjort genom att pendla mellan del och helhet, det vill säga mellan transkriberingarna och resultatet för att nå en djupare förståelse för det respondenterna framfört (Ödman, 2017). Vi har även lyssnat flera gånger på intervjuerna för att inte feltolka det som sägs samt för att reflektera och bearbeta det som framförs av respondenterna (Bryman, 2011).

Vi är medvetna om att våra korta intervjuer indikerar på att vi med fördel kunde ha förberett fler frågor för att få ut mer av samtalen eftersom det här påverkat studiens tillförlitlighet. Något som vi ser kan ha påverkat tiden för intervjuerna är att vi är oerfarna intervjuare och inte är vana att hålla samtalet igång, det här var våra första telefonintervjuer. Enligt Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2011) ska intervjuaren hjälpa respondenten att komma framåt, känna sig trygg i samtalet och utveckla svaren. Vi fick vid flera tillfällen oväntat korta svar av respondenterna, mestadels av vårdnadshavarna. Tidsskillnaden mellan pedagogernas och vårdnadshavarnas intervjutider kan bero på pedagogernas yrkesmässiga utbildning och erfarenheter av samverkan. Korta intervjuer behöver dock nödvändigtvis inte vara sämre så länge respondenterna samarbetar, vilket vi ser att de gjort eftersom de delat med sig av sina uppfattningar och svarat på våra frågor (Bryman, 2011). De korta

17

tiderna överlag beror på att vi såg det som svårt att hjälpa respondenterna framåt i samtalet genom att gå vidare i tankarna. Vid intervjuerna använde vi intervjuguiden till vår fördel som ett stöd vilket gjorde att vi fick svar på de frågor som vi planerat sedan tidigare, hade vi varit mer förberedda på att utveckla frågorna beroende av vad respondenterna svarade hade vi fått ett mer gynnsamt material att bearbeta vilket stärkt studiens tillförlitlighet.

Det blev skillnader av längden mellan intervjuerna vi hade personligen på plats och de vi hade via telefonsamtal. Ögonkontakten och kroppsspråket visade ett intresse för det som sades under intervjuerna på plats vilket kunde få respondenten att fortsätta prata vilket vi saknade vid telefonsamtalen (Bryman, 2011). Under intervjuerna som skedde via telefonsamtal upplevdes även tystnaden, där respondenterna skulle få möjlighet att tänka, som obekväm för båda parter. Problemet med de korta intervjuerna är att de kan ha påverkat och begränsat vårt resultat och därmed tillförlitligheten eftersom vi kunde ha fått mer material att analysera och fördjupa oss i om intervjuerna varit längre. Längre samtal hade alltså kunnat synliggöra fler av respondenternas uppfattningar av kvalitéer i kommunikationen och därmed bidragit till en djupare förståelse av respondenternas verklighet. Även fast intervjuerna är korta så har vi ändå fått möjlighet att analysera de delar respondenterna gett uttryck för vilket utgör de material vi har tolkat och analyserat för att få fram vårt resultat. Resultatet har vi stärkt med citat från respondenterna för att öka trovärdigheten av våra tolkningar samt för att visa skillnader och likheter i vad de olika parterna uppfattar karaktäriserar kvalitéer i kommunikationen.

Att studien går att generalisera beskriver Ahrne och Svensson (2015) som en del av trovärdigheten.

Generaliserbarheten beskrivs genom att studiens resultat går att föra över till andra personer i liknande sammanhang (Ahrne & Svensson, 2015; Bryman, 2011). I vår studie har vi undersökt hur vårdnadshavare och pedagoger ser på kvalitéer i kommunikationen. De verksamma pedagogerna har olika lång erfarenhet och arbetar på olika platser och möter vårdnadshavare varje dag i förskolan. Det här möjliggör att vårt resultat går att generalisera till andra förskolor där det finns verksamma pedagoger och vårdnadshavare med olika uppfattningar kring kommunikationen mellan hem och förskola.

18

Resultat

Vi presenterar här det resultat vi fått fram genom att analysera vårt empiriska material av respondenternas uppfattningar kring kvalitéer i kommunikationen dem emellan i förskolan. Vi fann totalt sju olika teman som vi valt att behandla utifrån studiens frågeställning:

· Finns det likheter eller skillnader i kommunikationen av vad pedagoger och vårdnadshavare uppfattar som kvalitéer? Vad i så fall karaktäriserar dem?

De olika teman som presenteras är: att nå och förstå varandra, trevliga pedagoger som man vågar fråga, vem man vill och inte vill kommunicera med, att ta och ge i kommunikationen, att vara transparent och tydlig, när man inte talar samma språk samt att ta upp känsliga ämnen.

Att nå och förstå varandra

Beroende av vilken information som ska delas med vårdnadshavarna så tolkar vi det som att pedagogerna föredrar att variera kommunikationsmedel mellan personlig kontakt och digitala informationskanaler, till exempel via appar, sms eller mail. Vid den personliga kontakten tolkar vi det som att man kan se varandras ansikten och därmed få en uppfattning av hur personen man pratar med känner eller mår, till exempel om de blir ledsen vilket inte verkar vara fallet när man använder digitala informationskanalerna vilket syns i citaten nedan:

Jag tycker ändå att den personliga kontakten är mycket, mycket bättre. När man får öga mot öga, man får se ansiktet, man förstår att föräldern eller vårdnadshavaren har förstått. Det kan inte jag läsa i ett mail. Har vi förstått varandra? Har kommunikationen blivit rak? Informationen, sitter den där den sitter eller? [...] Det är jättebra med alla informationskanaler hit och dit och så men jag gillar ju det här med tamburkontakten, kommunikation. – Pedagog

För just det här med att ringa, då ser dem inte mitt kroppsspråk, de hör bara mitt tonfall. Hur mår den personen man ringer. Om man mår dåligt i sig själv så hör man bara dåliga saker. Det är som att skicka sms är ju typ de värsta man kan göra för man vet inte hur den personen mår eller vad den har för känsla när man läser sms:et. För jag kanske skrev det med den glad känsla men de är inte så det läses. Det bästa är att träffas för att prata med varandra. – Pedagog

Vi tolkar det som att de digitala informationskanalerna kan användas för att snabbt dela ut tydlig eller allmän information till alla vårdnadshavare och handlar ofta om de aktiviteter och det arbete som hänt i verksamheten men även information kring framtida händelser som exempelvis olika högtider eller ledigheter. Citatet nedan visar hur en pedagog beskriver val av kommunikationsmedel:

Man måste välja rätt kommunikationsmedel. Ett mail kan tolkas på så många olika vis. Men alltså är det en grej bara ”vilka skor ska han ha?” Ja men, ”gummistövlar”. Det handlar om vad är det för ärende som ska tas upp. Ska jag maila eller måste jag… så där måste jag ändå kunde överväga lite, hur ska jag ta det här? – Pedagog

De digitala informationskanalerna tolkar vi som ett uppskattat, snabbt och smidigt sätt att nå och förstå varandra av både pedagoger och vårdnadshavare så länge det inte finns risk för missförstånd.

Några av vårdnadshavare ville dock att de digitala informationskanalerna skulle vara mer lättillgängliga då de inte var så användarvänliga, de uppfattades inte som tillräckligt utvecklade samt röriga att hitta i.

19

Man får de utskickat i en app. Där får man också reda på lite allmänt om vad de arbetat med under veckan. Inget om de kommande veckorna utan om den veckan som varit. Annars är det samma app också där det skickas ut meddelanden att nu blir det studiedag eller liknande. Det är smidigt att det plingar i telefonen, man missar inget så länge man läser det på en gång. – Vårdnadshavare

Framförallt så tycker jag att mycket av den digitala kommunikationen kan förbättras. För att ibland kommer samma information flera gånger eller som jag sa tidigare något som egentligen inte berör oss.

[...] Sen det digitala är väl mer kring högtider till exempel eller liksom lov, ledigheter är det ju framförallt och sen som nu vid krissituationer (COVID-19) som kan hända, udda händelse, sker det ju också kommunikation. – Vårdnadshavare

Vi tolkar citatet nedan som att vårdnadshavare kan välja ifall de vill ringa och prata vid till exempel anmälan av frånvaro. Pedagogerna verkar uppskatta när vårdnadshavare, trots att det finns digitala informationskanaler, ändå tar sig tid och väljer att ringa och prata och tala om

vad som händer,

varför man inte kommer eller dylikt då det annars inte framkommer vilket vi kan se i citatet nedan:

Men våra föräldrar ringer fortfarande, även om de anmält frånvaro så kan de ändå lyfta luren och säga

”men hej, vi mår bra men vi kommer inte idag för att… ”. Jag tycker det är härligt, då känner jag ändå att vi har nått varandra någonstans, vi kommunicerar helt enkelt. – Pedagog

Citatet nedan visar en vårdnadshavare som uppskattar att man är välkommen in i verksamheten vilket vi tolkar beror på att information som gäller deras egna barn delas vid tillfället.

Det känns ju bra att man kan göra det, att det känns okej att man kommer in en liten stund då och snackar lite. Det är, ja de spenderar ju så mycket tid där, så man vill ju veta hur det är liksom. Sen är det ju kul att se barnet i en annan miljö också. – Vårdnadshavare

Vår tolkning är att vårdnadshavarna på grund av pedagogernas tillgänglighet vid hämtning föredrar att samtala då. Då får de ut mest personlig information om det egna barnets dag, både inom omsorg och utveckling och ifall det har hänt något speciellt under dagen som är av betydelse för vårdnadshavarna.

Jag tycker det är jättemysigt att ta det vid hämtning, pedagogerna har ofta mer tid att prata för vi lämnar annars precis innan frukost. [...] Det ofta är andra som lämnar samtidigt och att de håller på att duka fram. Det blir inte att man kan ta en diskussion då och att det mesta jag är intresserad av är ju just vid hämtning, att få höra hur dagen har varit och om det hänt någonting speciellt. – Vårdnadshavare

Det är vid hämtning, för då känns det som att jag ofta har mer tid. [...] Vi hämtar ju relativt tidigt så då finns det tid till att lyssna och ställa frågor till pedagogerna. – Vårdnadshavare

Vi tolkar att pedagogernas tillgänglighet varierar på grund av olika faktorer som till exempel att de ibland behöver finnas tillgänglig för fler vårdnadshavare samtidigt, speciellt vid lämning eller eftersom de har fler arbetsuppgifter. Vi ser att det finns en önskan från pedagogerna att alltid finnas tillgänglig för familjerna samtidigt som de tycks mena att de inte kan vara det.

För det mesta är de hämtning och lämning och de värsta är att alla kommer samtidigt och alla vill att man ska ta sig tiden att prata och lyssna med dem. – Pedagog

20

Vi tolkar det som att vårdnadshavarna i studien ville att pedagogerna skulle möta upp och berätta självmant ifall det var något speciellt som hänt under dagen istället för att de skulle behöva ställa olika frågor varenda dag vid hämtning.

Nä men att man kanske inte måste fråga om allting utan att de själva berättar om det hänt någonting [...]

för det kan ju vara lite stressigt och lite stökigt vid hämtning framför allt, så då är det ju bra att, man kanske glömmer bort att fråga om de har ätit bra, så att få höra det på en gång. Det är lättare att få det så.

– Vårdnadshavare

Sen får jag liksom göra en enkätundersökning ungefär på vad det dem har gjort och typ vilka barnet har jobbat med eller om barnet har jobbat med något. Hur dagen har varit och vad de har gjort. Jag tycker inte att jag får den informationen, och det tycker jag är en dålig kommunikation. Jag tycker kommunikationen blir dålig när vårdnadshavarna behöver fiska om vad verksamheten går ut på. Jag tycker att det är pedagogernas skyldighet att berätta det för vårdnadshavarna. Absolut att man kan fråga, men man ska inte behöva fiska efter vettiga svar. Jag gillar att få veta det pedagogiska. – Vårdnadshavare

Sammanfattningsvis tolkar vi det som att vårdnadshavarna vill ha tillgänglig information om sitt barn och verksamheten samt att de uppskattar när pedagogerna är informativa vid den dagliga kontakten.

Samtidigt tolkar vi som att de digitala informationskanalerna är användbara eftersom pedagogerna snabbt kan delge information som vårdnadshavarna smidigt får åtkomst till. Vidare har vi även förstått att de digitala informationskanalerna kan påverka hur mycket tid man lägger på att interagera med varandra fastän både pedagoger och vårdnadshavare som vi tolkar det uppfattar den personliga kontakten som bättre. Eftersom pedagogerna lättare kan göra sig förstådd och nå fram i samtalet med vårdnadshavarna och för att vårdnadshavarna får ut mest personlig information om sitt barn i det personliga mötet. Vi ser att variationen av kommunikationsmedel används för att nå vårdnadshavarna på olika sätt beroende av vad som ska kommuniceras.

Trevliga pedagoger som man vågar fråga

Pedagogerna karaktäriserade det professionella bemötandet som att man ska vara välkomnande och att man bemöter alla familjer på ett likvärdigt sätt. Vi tolkade det som att pedagogerna såg det som viktigt att man hälsar på samtliga vårdnadshavare och barn när de anländer och att man avslutar dagen med att prata med varandra även om det bara handlar om att ta farväl vilket beskrivs i citaten nedan:

Vi säger hej och hej då till dem när de går hem. Det är något vi jobbar med hela tiden. Sen att man inte har långa samtal varenda gång, men just att kvalitén i att vi ska ha hej och hej då. Jag har sett dig och jag säger hej då. – Pedagog

De ska känna sig välkomnade till förskolan. Att man står där i hallen och säger hej till både föräldrarna och barnet. Inte utelämnar någon. Att barnen får ett riktigt hejdå till sina föräldrar. Hej och hejdå är viktigt! – Pedagog

Jag blir jätte irriterad och illa till mods ibland när det är kollegor [...] och man ser hur tydligt det är att de gör skillnad på vilken vårdnadshavare det är som kommer och till vilket barn. Sånt gör ont i mig något fruktansvärt. Så får det inte vara, men så är det. [...] Det är vår arbetsuppgift att ha en god kommunikation med hemmet. Det gäller att vara proffsig där då. – Pedagog

21

I citatet nedan tolkar vi det som att pedagogen vill försäkra sig om att vårdnadshavarna får ett professionellt bemötande av kvalité från någon som kan förmedla det vårdnadshavarna söker, alltså information kring barnet och dess dag vilket kanske inte är fallet om någon annan pedagog från annan avdelning gör avslut på dagen.

Speciellt om vi är ute, vi är andra avdelningar som blandas så kan man ju helt plötsligt bara, jaha, men då var det någon annan kanske då, nej men vi, de gick hem. Då blir man ju så, gud ja, fick den samma som jag vill? [...] Jag vill ha ett avslut. – Pedagog

Vi tolkar det som att pedagogerna väljer att bemöta vårdnadshavarna olika utifrån hur de är som person eller hur de verkar må eller känna just den dagen. Det framgår även av pedagogerna att vissa vårdnadshavare vill prata mycket medan andra vill ha korta och koncisa samtal. Beroende av hur vårdnadshavaren är som person tolkar vi det som att det kan vara avgörande för deras samverkan hur pedagogerna väljer att berätta eller lägga fram informationen.

Det kan ju vara väldigt olika för olika personer. Jag tänker att man måste känna av hur föräldern är och hur den vill ha kommunikationen. [...] Man måste anpassa efter den person man kommunicerar med.

Vissa vill prata ganska mycket, vissa vill ha kort och rakt fram så. – Pedagog

Men att man får fram det man vill ha sagt men att man säger det på det sättet just den här vårdnadshavaren vill ha. Det är superviktigt att känna av. Jag kan inte vara på samma sätt emot alla vårdnadshavare. Utan att de gäller att man vet: att på den här vårdnadshavaren måste jag liksom

”bomullifera” kring saker medans andra dem vill ha det mer såhär ” nu är det såhär” och ”det här har varit jobbigt idag”. – Pedagog

Vi tolkar det som att pedagogerna upplever att deras förhållningssätt kan avgöra ifall vårdnadshavarna vågar ställa dem frågor. Outtalade eller obesvarade frågor tycks pedagogerna uppfatta kan göra vårdnadshavarna osäkra, frustrerade eller känna sig åsidosatta. Vilket pedagogen förmedlar i citatet nedan:

Bra kommunikation det är ju att man har ett bra bemötande, ett fint förhållningssätt i ett samtal med föräldrarna, som ger trygghet. [...] De måste känna tillit till mig som pedagog att våga fråga och våga ifrågasätta. [...] De kanske känner sig osäker när de kommer hit. De kanske inte vet vad som ska hända om jag har en dålig kommunikation med dom. Om de inte vågar ställa frågor så kanske de blir arga eller inte förstår hur vi jobbar. – Pedagog

Det som pedagogen ovan beskriver, framförs även av flera vårdnadshavare som tycks mena att man ibland kan känna en osäkerhet kring vad som är accepterat att prata om med pedagogerna beroende av deras förhållningssätt. Vi har tolkat det som att de vill bli bemött av trevliga, respektfulla och lyhörda pedagoger. Citaten nedan visar vårdnadshavares osäkerhet kring huruvida frågor accepteras och att pedagogernas förhållningssätt är av betydelse för kommunikationen.

Bara professionellt det, det spelar inte så stor roll tycker jag, trevligt bemötande duger gott det. Det är klart det kan vara jobbigt att ta upp saker med dem om de liksom beter sig på ett sätt som man inte tycker är okej. – Vårdnadshavare

Ibland kan jag tycka att det är lite svårt som förälder att veta vad man kan våga säga. Det blir såhär, man kanske inte vill känna sig jobbig, har jag rätt att säga sådär eller? Ja men kommer de tycka att man är besvärlig liksom. Det kan jag tycka är utmanande. – Vårdnadshavare