Den gröna vetenskapen: En diskursanalys av den svenska odlingsrörelsens förhållande till vetenskap 1960-1980

33  Download (0)

Full text

(1)

Den gröna vetenskapen

En diskursanalys av den svenska odlingsrörelsens förhållande till vetenskap 1960-1980

Joel Gordon Hultsjö

C-uppsats VT 2017

Institutionen för idé- och Lärdomshistoria Uppsala Universitet

Handledare: Jenny Beckman

Examinator: Jens Eriksson

(2)

Den gröna vetenskapen: En diskursanalys av den svenska odlingsrörelsens förhållande till vetenskap 1960-1980. Uppsala Universitet: Inst. för idé- och lärdomshistoria, C-Uppsats, VT, 2017

Den här uppsatsen undersöker hur den svenska odlingsrörelsen gjorde anspråk på

vetenskaplighet för att etablera sig själva som alternativ under 60-, 70- och 80-talet. Genom att använda en diskursanalys så undersöker denna uppsats hur jordbrukarna i tidskrifterna Biodynamisk odling och Trädgårdsjournalen formulerar sitt eget förhållande till vetenskap i relation till odlande och jordbruk. Uppsaten problematiserar även delar av den

expertisforskning som gjorts på miljörörelsen. Uppsatsens slutsats är att den svenska odlingsrörelsens relation till vetenskap visar på en oanad mångfald inom den svenska miljörörelsen. Med detta vill denna uppsats säga både att det är nödvändigt att förstå

vetenskapens roll för att förstå etableringen av den svenska miljörörelsen, men också att visa på att mångfalden inom den svenska miljörörelsen är ett förbisett forskningsområde.

Keywords: Odling, Biodynamik, Naturenligt, Boundry work, Vetenskap, Miljörörelsen, Alternativ, Ekologi, Expertis

(3)

Innehållsförteckning

Inledning ... 4

Syfte och frågeställningar ... 5

Metod och teori... 5

Material och disposition ... 8

Tidigare forskning ... 9

Analys ... 12

Kapitel 1: Giftdebatten och den sökande odlingsrörelsen ... 12

Kapitel 2: Den ekologiska rörelsen och vetenskapliggörandet ... 17

Kapitel 3: Organisering och inträde ... 23

Slutsats ... 29

Källförteckning ... 31

(4)

Inledning

År 2014 pågick en debatt på Dagens Nyheters debattsidor om det ekologiska odlandets framtid. Ett antal forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) krävde att de resurser som staten varje år lägger på ekologisk odling, istället skulle läggas på att försöka göra den konventionella odlingen miljövänligare1 Ett antal forskare på SLU och representanter för Livsmedelsverket svarade på denna artikel och förespråkade en fortsatt satsning på ekologi som ett hållbart alternativ.2 Denna debatt, som handlade om ekologiskt odlandets möjligheter för försörjning och om förändringar i jordbruksmetoder, är inte en ny debatt. Den har sitt ursprung i det tidiga 1900-talet, då de första reaktionerna på det kemiska jordbruket formulerades i Tyskland som en reaktion på framväxten av det industriella jordbruket.3

Debatten om förändringar inom jordbruket kommer in sin moderna fas under 60-talet.

Organisationer såsom Föreningen för naturenligt odlande (FNO) och Biodynamiska föreningen stod i polemik mot de kemikaliebaserade jordbruksmetoder som etablerade sig efter andra världskriget. Biodynamiska föreningen och FNO argumenterade i denna debatt för en återgång till hur jordbruket beskaffat före den storskaliga industrialiseringen av lantbruket under det tidiga 1900-talet. De metoder som blev normerande efter andra världskriget var istället baserat på användandet av skördetröskor, kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Dessa kemiska och tekniska metoder praktiserades av majoriteten av svenska jordbrukare och förespråkades av majoriteten av lobbyorganisationerna för jordbrukspolitik i Sverige såsom Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), tidskriften Land likväl som Sveriges Lantbrukshögskolor.

Föreningen för biodynamiskt odlande har varit aktiv i Sverige sedan antroposofin introducerades i Sverige under 1930-talet. Antroposofin grundar sig på den tyska vetenskapsmannen och filosofen Rudolf Steiners texter (1861-1925). År 1924 höll han ett föredrag i Koberwitz (Polen) som lade grunden för den biodynamiska rörelsen. Föreningen har tillsammans med andra delarna av de antroposofiska sällskapen försökt att främja, utveckla och praktisera Rudolf Steiners läror runtom i Sverige med huvudsäte i Järna, genom

1 Torbjörn Fagerström & Jens Sundström, ”Ekologiskt jordbruk har aldrig varit bättre för miljön”, Dagens Nyheter, 2016-07-16, http://web.retriever-info.com.ezproxy.its.uu.se/services/archive

2 Birgit Landquist et al, ”Slutsatsen saknar stöd i vår rapport”, Dagens Nyheter, 2016-07-19,

http://web.retriever-info.com.ezproxy.its.uu.se/services/archive; Richard Bjerselius, ”Vilseledande om Livsmedelsverket”, Dagens Nyheter, 2016-07-19, http://web.retriever-

info.com.ezproxy.its.uu.se/services/archive.

3 Mats Morell, Jordbruket i industrisamhället 1870-1945, Det svenska jordbrukets historia, C.4 (Stockholm, 2001), 29.

(5)

kurs- och konsultverksamhet, samt publicerandet av tidskriften Biodynamisk odling som är denna uppsats källmaterial. Föreningen för Naturenligt odlande var en mycket mindre förening som var aktiv mellan 1950 och 1990. Föreningen förespråkade en naturenlig odlingsmetod, som kort betyder att odlarna varken använder kemiska bekämpningsmedel, avancerad teknik eller konstgödsel. Dess främsta språkrör var tidskriften Trädgårdsjournalen som gavs ut av Förbundet för Sveriges Trädgårdsfolk (FST) från 1961 till 1981.

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att undersöka den svenska odlingsrörelsens förhållande till jordbruksvetenskapen från 1960 till det tidiga 80-talet. Detta syftar till att förstå med vilka metoder som odlingsrörelsen etablerade sig själva som ett alternativ i det rådande jordbrukspolitiska klimatet under mitten av 1900-talet.

De frågeställningar som jag vill besvara i denna uppsats är: På vilket sätt använder dessa rörelser vetenskapliga experter och institutioner för att etablera sig själva som ett alternativ?

Hur drar rörelserna gränser mot varandra och mot andra former av vetenskaper? Rörelserna som studeras är Biodynamiska rörelsen som kretsar kring tidskriften Biodynamisk tidskrift respektive Föreningen för naturenligt odlande (FNO) som är kopplat till tidskriften Trädgårdsjournalen.

Metod och teori

Den metod som används i denna uppsats är en diskursanalys. Diskursanalys undersöker en text, i mitt fall en tidskrift, som ett med Helge Jordheims ord: ”begränsat rum för kommunikation”.4 Diskursen innebär i detta fall det ramverk som bestämmer hur de historiska aktörerna pratar eller inte pratar om vissa centrala begrepp och fenomen. I mitt fall utgörs denna diskurs av de sätt de historiska aktörerna i tidskrifterna jag studerar diskuterar begreppet ekologi, hur de förhåller sig till andra sätt att se på vetenskap och hur de förhåller sig till andra rörelsers formulering av vetenskaplighet. Med andra ord hur de med Michel Foucaults analytiska uttryck konstruerar ”utsagor” om sin verksamhet.5 Det är därmed en diskurs som fokuserar på hur alternativa odlingsrörelser skapar utsagor om sitt eget förhållande till olika former av vetenskap, och till andra alternativa odlingsrörelser. Detta relaterar till den andra metodologiska grundprincipen som är central för denna uppsats – de historiska aktörernas hermeneutik.

4 Helge Jordheim, Läsningens vetenskap: Utkast till en ny filologi (Oslo, 2003), 194.

5 Ibid, 203f.

(6)

Denna hermeneutik innebär vad Peter Josephson och Frans Lundgrens kallar att betrakta

”… de meningssammanhang som står till människors förfogande under olika perioder”.6 Denna metod används på grund av att den ger mig tillgång till hur dessa odlarna själva formulerade sitt förhållande till vetenskap, med deras begreppsdefinitioner och formuleringar Detta skiljer den från andra perspektiv som exempelvis undersöker hur lantbruksuniversiteten förhöll sig till vetenskap eller studier av handböcker inom naturenlig odling under samma period.

Denna kombination av diskursanalys och de historiska aktörernas hermeneutik gör att jag både ges verktyg att närstudera hur aktörerna på gräsrotsnivå formulerar sin verksamhet, och hur dessa formuleringar utgör utsagor om det diskursiva sammanhang som går att finna utanför tidskrifterna.

I kombination med dessa metodologiska utgångspunkter, finns det ett antal analytiska begrepp som används i denna uppsats. Jag har valt att dela in dessa begrepp i tre kategorier:

Analytiska slutsatsbegrepp, begrepp som berör vetenskapens ökade roll i miljörörelsen och expertsociologiska begrepp

Den första teoretiska begreppskategorin jag använder mig av har jag valt att kalla slutsatsbegrepp och inkluderar analytiska begrepp som utgör olika tolkningar av de processer som mitt studieobjekt är en del av. Dessa begrepp är Green Ambivalence about science och Greening of knowledge. Dessa två begrepp försöker karaktärisera hela den perioden som denna uppsats studerar, och används därmed i relation till mina slutsatser snarare än som begrepp som jag använder för att förklara skeenden eller processer. Begreppet Green ambivalence about science används av sociologen Steven Yearly, beskriver miljörörelsens ambivalenta förhållande till vetenskapen som en legitimerande allierad och som orsak till miljöproblemen.7 Greening of knowledge används av sociologen Andrew Jamison för att beskriva institutionalisering och den ökade rollen av vetenskaplig kunskap inom den svenska miljörörelsen.8 Han ser det som ett sätt att skapa en ny grönt orienterad form av teknisk- vetenskaplig kunskap, som han kallar technoscience. Dessa begrepp kommer diskuteras utförligare i slutskapitlet.

6 Thomas Söderqvist, The Ecologists from merry naturalists to saviours of the nation (Stockholm, 1986), 6; Peter Josephson & Frans Lundgren, Historia som kunskapsform (Lund 2014), 87.

7 Steven Yearly, “Green Ambivalence about science: legal-rational authority and the scientific legitimating of a social movement”, The British journal of sociology 43:4 (1992).

8 Andrew Jamison, the Making of Green Knowledge (Cambridge, 2001).

(7)

Den andra teoretiska grunden för denna uppsats är vetenskapshistoriska begrepp som är relaterade till vetenskapens ökade roll i samhället. I denna kategori använder jag de tre begreppen Vetenskapliggörande, Gränsdragningsarbete och Expansionistisk vetenskapssyn för att analysera mitt källmaterial. Vetenskapliggörande (Scientification) är ett begrepp som används på många olika sätt av olika forskare. I denna uppsats utgår jag från sociologen och vetenskapshistorikern Thomas Söderqvist definition: ”Scientification is here to taken to mean the establishment of a knowledge monopoly, that is, knowledge control over a certain domain of the world”.9 Begreppet är alltså ett sätt att formulera vetenskapens ökade roll i vissa sektorer och grupper i samhället. Det andra begreppet är Gränsdragningsarbete (Boundary work). Det är ett begrepp som myntats av sociologen Thomas Gieryn och som beskriver hur nya vetenskapsformer skapas genom att dra gränser mot varandra. Genom att dra tydliga gränser mellan vad som är vetenskap och icke-vetenskap, så förstärks auktoriteten hos nya vetenskapsformer.10 Det tredje begreppet är expansionistisk vetenskapssyn, som idéhistorikern Håkan Lejon definierar som biodynamikernas försök att finna en kompromiss mellan naturvetenskapen och den biodynamiska metoden. Det vill säga att biodynamikerna:

”accepterar den konventionella jordbruksforskningens resultat, men försöker att ur den antroposofiska humanismens idéer och synsätt tillföra den konventionella forskningen nya infallsvinklar och problemlösningar”.11 Dessa tre begrepp är centrala för att förstå ekologins och vetenskapens roll i de tidskrifter som denna uppsats undersöker.

Den tredje kategorin är expertsociologiska teorier. Jag utgår från sociologen Göran Sundqvist definition av expertis som ”Kunskap som är vetenskapligt förankrad och samtidigt används i samhället som underlag för debatt och beslut”, och definierar därmed en expert som

”en person som befinner sig i gränslandet mellan vetenskap och politik, som besitter vetenskaplig grundad kunskap med vars hjälp prognoser och politiska rekommendationer formuleras”.12 I sin avhandling Vetenskapen och miljöproblemen, delar Sundqvist upp expertisens roll inom sociala rörelser i formerna av praktikerexpert eller forskarexpert.

Praktikerexperten består enligt Sundqvist av en expert som utgår från en rörelse och använder sig av forskning för att legitimera rörelsen, till skillnad från en forskarexpert som har sin utgångspunkt i vetenskaplig forskning men som ”lånar ut” sin forskning för att legitimera

9 Söderqvist, 3.

10 Thomas F. Gieryn, ”Boundary-work and the Demarcation of Science from Non-science: Strains and interests in professional Ideologies of scientists”, American Sociological Review, 48:6 (1983).

11 Håkan Lejon, Historien om den antroposofiska humanismen (Stockholm, 1997), 207.

12 Göran Sundqvist, Vetenskapen och miljöproblemen: en expertsociologisk studie (Göteborg, 1991), 15.

(8)

sociala rörelser. Exempelvis så betraktas miljöexperter inom näringslivet, myndigheter och miljörörelser som praktikerexperter, till skillnad från miljöforskare på svenska universitet och högskolor som Sundqvist karaktäriserar som forskarexperter. 13

Material

Materialet för denna uppsats utgörs av hela upplagan av två tidskrifter för två odlings- och lantbrukstidskrifter: Biodynamisk odling (1964-1983) och Trädgårdsjournalen (1961-1981).

Trädgårdsjournalen gavs ut av föreningen Riksförbundet för Svensk Trädgårdsfolk (RST) mellan 1961 och 1981. Förbundet var ett intresse- och opinionsförbund för professionella odlare och amatörodlare. De som antingen var medlem i förbundet, medlem i Föreningen för Naturenligt odlade eller fristående prenumerant fick tidningen. Tidskriften hade troligtvis högst 200 prenumeranter.14 Varje år gavs det ut 11 nummer, med lite variation vid tidskriftens första och sista årgång. Varje nummer är 16 sidor långt och i foliantformat.

Trädgårdsjournalens struktur innehåller flera olika sorters spalter och artikelformer. I stora drag innehåller alla nummer: En ledare, ett antal artiklar om odlingsmetoder, ett antal reportage från odlingar i Sverige eller utomlands samt ett antal kortare artiklar om olika grödor eller blommor. Tidskrifterna består även av debattartiklar och insändare, samt reklamannonser. Hela tidskriftens bestånd från 1961-1981 har studerats i denna, med ett undantag från numren mellan 1974 och 1977. Dessa år studeras inte på grund av att dessa i huvudsak fokuserar på kärnkrafts- och energifrågor. Då denna uppsat syfte är att undersöka dessa två tidskrifters förhållande till vetenskap i relation till framväxten av ekologisk odling, så är det inte relevant att diskutera energifrågan.

Tidskriften Biodynamisk Odling gavs ut av Biodynamisk föreningen mellan hösten 1964 och våren 1983 och var den första stora satsningen på en svensk biodynamisk tidskrift.

Tidskriften gick ut till alla medlemmar av biodynamiska föreningen samt fristående prenumeranter. Som högst hade tidskriften under den studerade perioden cirka 2600 prenumeranter.15 Den följdes av tidskriften Biodynamisk tidskrift (1983-1991). Tidskriften ges ut sedan 2006 som Biodynamisk odling efter att ha gått igenom ett antal namnbyten och förändringar.16 Tidskriften skulle enligt grundaren Kjell Arman agera som en koppling mellan odlare, konsumenter och odlingskonsulter inom biodynamisk odling, och som en plattform för

13 Ibid 189ff, 212f.

14 Solveig Lindholm, Helhet och mångfald: det ekologiska jordbrukets bärande idéer i relation till miljöetisk teori (Uppsala, 2001), 52.

15 Styrelsen, ”Verksamhetsberättelse 1982”, Biodynamisk odling 19:2 (1983), 2.

16 Kultura:biodynamisk tidskrift (1992-2004), Biodynamisk tidskrift: Kultura (2004-2006).

(9)

att ta del av artiklar och nya rön inom biodynamisk odling.17 Varje år gavs det ut sex nummer, förutom de första två åren då det bara gavs ut 2-4 nummer. Varje nummer är cirka 30 sidor långt. Tidskriften följer samma struktur som Trädgårdsjournalen: En introducerande text, ett antal texter om odlingsmetoder eller mer tekniska texter om grunderna i den biodynamiska metoden samt något reportage från biodynamiska gårdar i Sverige. Tidskriften innehåller dessutom ofta summeringar av årsmöten och kurstillfällen samt insändare från prenumeranter av tidskriften.

Tidigare forskning

Det forskningsområde som min uppsats berör går att dela in i två ämnesområden: Forskning om alternativa odlingsformer under efterkrigstiden och forskning om framväxten av miljörörelsen under 1900-talet.

Väldigt lite har skrivits om den svenska odlingsrörelsens förhållande till vetenskap. Den forskare som tydligast täcker in samma period som denna uppsats, och diskuterar FNO:s och Biodynamikernas vetenskapssyn, är miljöetikern Solveig Lindholm. I sin avhandling Helhet och mångfald: det ekologiska lantbrukets bärande idéer i relation till miljöetisk teori (2001) undersöker Lindholm relationen mellan ekologisk etik och ekologiskt jordbruk, och försöker dra slutsatser om ekologins moraliska implikationer för jordbruket.18 En del av avhandlingen består av en redogörelse för grunderna i de alternativa odlingsmetoderna (naturenligt, biodynamiskt, organisk-biologisk) som Lindholm betraktar som underkategorier inom det

”ekologiska lantbruket”. Mitt och Lindholms projekt skiljer sig på flera plan. För det första är mitt projekt ett historiskt projekt, där Lindholms snarare är ett filosofiskt och agrarvetenskapligt. Där Lindholm förklarar de bredare dragen inom miljöetiken och ekologiskt jordbruk för att förstå det etiska värdet i det ekologiskt jordbruket, så försöker jag med min uppsats snarare förstå hur dessa jordbruksmetoder tolkas och växer fram bland medlemmarna inom den svenska miljörörelsen. Det blir därmed mindre viktigt för mig vad deras metoder har för etiska implikationer, eller om deras teorier bygger på ”riktig vetenskap”

som Lindholms analyser utgår ifrån, utan desto viktigare att ta vara på vilket sätt aktörerna själva formulerar sin relation till vetenskap och de historiska processerna de är del av.

Även om biodynamikerna nämns i Lindholms avhandling, så är idéhistorikern Håkan Lejon den som utförligast har bidragit till forskningen om den svenska biodynamiska rörelsens vetenskapssyn. I sin avhandling Den antroposofiska humanismen kopplar Lejon

17 Kjell Arman, ”Svenska Biodynamiska föreningen”, Biodynamisk odling 1:1 (1964).

18 Lindholm.

(10)

samman Rudolf Steiners filosofi och vetenskapsteori med hur dessa idéer appliceras i den svenska antroposofiska rörelsen under 1900-talet. Fokuset ligger därmed inte enskilt på den biodynamiska rörelsen, utan avhandlingen försöker täcka in hela den antroposofiska rörelsen (Waldorf-pedagogiken, teosofin, hälsorörelsen osv) och hur den går att se som ett uttryck för vad Lejon kallar den ”antroposofiska humanismen”.19 I denna uppsats kommer jag främst använda Lejons avhandling som en referenspunkt för analysen av Biodynamikerna under 60- till 80-talet.

I ett internationellt sammanhang har fler studier gjorts på vetenskapens roll i framväxten av den ekologiska odlingsrörelsen, på engelska ofta kallad organic farming. Två exempel på engelskspråkiga studier om organic farming är Rebels for the Soil av Matthew Reed och The origins of the organic movement av Philip Conford.20 Likt de flesta forskare inom de forskningsfält jag berör så är Reed en historiskt orienterad sociolog. Det Reed gör i Rebels of the Soil är att spåra framväxten av organic farming från 1920-talet fram till 2000-talet. Reeds bok delar min uppsats syfte i det att den också undersöker hur organic farmers argumenterade och förhöll sig till vetenskap.21 Hans undersökning skiljer sig dock från min genom att han huvudsakligen fokuserar på USA och England med korta utvikningar till Tyskland, där min undersökning istället enskilt fokuserar på Sverige. Reeds roll i denna uppsats är därmed huvudsakligen ett sätt att relatera den svenska framväxten av en alternativ odlingsrörelse till hur framväxten yttrar sig i dem anglosaxiska länderna. Confords projekt i The origins of the organic movement liknar Reeds, men där Reeds metodapparat är sociologisk är Conford historisk. I The origins of the organic movement så försöker Conford redogöra för de viktigaste idéerna som skapat organic farming-rörelsen. Confords bok har ett annat fokus än både min och Reeds projekt, då den fokuserar på det kristna och östasiatiska inflytandet på organic farming.

Det andra forskningsområdet som min uppsats berör är forskning om den svenska miljörörelsen och dess relation till vetenskapliga idéer och aktörer. Detta är ett stort forskningsfält, men eftersom denna uppsats fokus ligger på ett specifikt land, en specifik period och relationen mellan dessa rörelser och deras relation till vetenskap, så är det möjligt att begränsa det relevanta forskningsområdet avsevärt.

19 Lejon, 1.

20 Matthew Reed, Rebels for the Soil (London, 2010); Philip Conford, The Origins of the Organic Movement (Edinburgh 2001).

21 Reed, 8f.

(11)

Den som i högst grad har kartlagt rollen som ekologin har haft inom miljörörelsen är sociologen Håkan Thörn, som i sin avhandling Rörelser i det moderna använder en diskursanalys på de västerländska sociala rörelsernas kanoniserade texter.22 Boken sträcker sig från den franska revolutionen 1789 fram till 1980-talets pride-rörelse, och fokuserar på vad Thörn kallar ”rörelsetexter”, med andra ord texter som är centrala för rörelser och som kommunicerar deras budskap. Thörn har ett kapitel om miljörörelsen, som han menar går att definiera utifrån en ”ekologisk diskurs”. I kapitlet går han igenom ett antal böcker som han anser är centrala för framväxten av miljörörelsen. Exempelvis gör han en diskursanalys av Rachel Carsons ”Tyst vår”, som jag kort diskuterar i det första kapitlet i denna uppsats.

Thörns projekt skiljer sig från mitt genom att han diskursivt analyserar de intellektuella texterna (rörelsetexterna) som är kopplade till sociala rörelser, där jag istället applicerar diskursanalysen på de interna texterna av medlemmarna själva. Detta gör att min uppsats ger en närmare inblick i aktörernas eget förhållningssätt till de framväxande idéerna inom miljörörelsen, och inte endast hur dessa idéer formuleras i sitt ursprung.

De två forskningsprojekt som tydligast diskuterat ekologibegreppet i relation till svensk miljörörelse är Jonas Anshelm i sin bok Det vilda, det vackra och det ekologiskt hållbara samt Sverker Sörlin och Anders Öckerman med sin bok Jorden en ö: en global miljöhistoria.23 Även om Sörlin & Öckermans bok primärt är en populärvetenskaplig översiktsbok, så inkluderar den en relevant introduktion till ekologibegreppets framväxt i Sverige. Jag betraktar denna publikation som bakgrundsmaterial för min uppsats, snarare än att jag ställer mig i polemik mot den. Anshelms projekt är till skillnad från Sörlin &

Öckerman väldigt konkret, då han undersöker opinionsbildningen i Svenska Naturskyddsföreningens tidskrift Sverige Natur under perioden 1943 till 2002. Förutom att Anshelms projekt delar forskningsområde med denna uppsats, så delar han också denna uppsats materialtyp då han studerar de historiska aktörernas texter i en tidskrift. Han applicerar dock inte en diskursanalytisk metod på artiklarna i Svensk natur. Denna uppsats betraktar jag därmed som en parallell berättelse om den svenska miljörörelsens vetenskapliggörande att förhålla sig till, men samtidigt ett forskningsarbete som delar vissa av min egen uppsats metodologiska ansatser.

22 Thörn.

23 Jonas Anshelm, Det vilda, det vackra och det ekologiskt hållbara (Umeå, 2004); Sverker Sörlin & Anders Öckerman, Jorden en ö: en global miljöhistoria (Stockholm, 1998).

(12)

En bok som inte explicit diskuterar ekologins roll i vetenskapliggörande av den svenska miljörörelsen, men som ligger nära de slutsatser denna uppsats drar om den svenska miljörörelsens förhållande till vetenskap, är sociologen Andrew Jamisons bok The Greening of Knowledge.24 Boken är ett försök att förstå den svenska miljörörelsens process från utopisk småskalig aktiviströrelse till en institutionaliserad organisation som baserar sin verksamhet på teknik-vetenskaplig rationell grund. Denna bok bör därmed ses likt Anshelms bok som en parallell berättelse om den svenska miljörörelsen som denna uppsats förhåller sig till.

Analys

Kapitel 1: Giftdebatten och den sökande odlingsrörelsen

Detta kapitel beskriver de första åren för Trädgårdsjournalen och Biodynamisk odling. Först kommer Trädgårdsjournalens utveckling från 1961 till 1966 beskrivas, från en tidskrift som förespråkar kemiska odlingsmetoder, till att vara en av de mest högljudda förespråkarna för ett biologiskt alternativ till de kemiska bekämpningsmedlen. Därefter beskrivs Biodynamisk odlings första period från 1964 till 1970, med dess relation till de holistiska dragen inom den ekologiska vetenskapen samt Bo Pettersons framväxande expertroll.

Trädgårdsjournalen grundades 1961 av Förbundet Svenskt Trädgårdsfolk (FST), en odlarförening för amatörer och professionella odlare med sin största medlemskoncentration i södra Sverige. Innan tidskriften grundades hade förbundet drivit en annan tidskrift kallad Sveriges Trädgårdsfolk, som endast var inriktad mot yrkesodlare och agronomer (utbildade odlare). I den första ledaren i det första numret av tidskriften proklamerar förbundets ordförande och tidskriftens redaktör Tage Magnusson att Trädgårdsjournalens syfte var att vara en informationskanal mellan amatörodlare och professionella småjordbrukare.25 Den nya tidskriften skulle redan från början försöka nå en bredare publik.

Tage Magnusson var tidigt tydlig med att Trädgårdsjournalen skulle vara en plattform för svenska småjordbrukare och odlare att diskutera metoder och trädgårdsarkitektur. Under de första åren av tidskriften så förhåller sig dock tidskriftens skribenter starkt avvaktade till biologiska odlingsmetoder. I det första numret framhåller Magnusson att varje nummer av tidskriften ska innehålla en sida för alternativa metoder såsom naturenliga och biodynamiska

24 Jamison.

25 Tage Magnusson, ”Vi presenterar: ’en ny giv’”, Trädgårdsjournalen 1:1 (1961), 2.

(13)

metoder, eftersom de också baseras på forskning och försök.26 De får alltså utrymme, om än minimalt. Jag ska inte fördjupa mig i de naturenliga metoderna här, men det viktigaste att nämna är att de förespråkar en kemifri (bekämpningsmedel) och teknikfri (traktorer, grova skördetröskor osv) odling som arbetar ”med naturen”.27 Detta sätts i kontrast mot det kemiska jordbruket som de naturenliga odlarna anklagar för att arbeta mot naturen.

Trädgårdsjournalen ställer sig avvaktande mellan dessa två positioner, mellan de kemiska och de biologiska jordbrukssmetoderna.

År 1962 sker en dramatisk förändring i det sätt som tidskriften beskriver och betraktar naturenliga odlingsmetoder. Under detta år övergår Magnusson från att vara en aktiv motståndare till naturenliga metoder som helhetslösning, till att börja förespråka ett motstånd till de farliga kemiska bekämpningsmedlen.

Vad är det då som har förändras under denna korta period? Två händelser är centrala för Trädgårdsjournalens nya riktning under denna period: publikationen av Tyst vår (1962) av den amerikanska marinbiologen Rachel Carson och det ökade samarbetet mellan FNO och Trädgårdsjournalen.

Tyst vår är startskottet för giftdebatten under första halvan av 60-talet.28 I sin bok Rörelser i det moderna definierar idéhistorikern Håkan Thörn Tyst vår som en så kallad ”rörelsetext”, en central kanoniserad text i framväxten av den moderna miljörörelsen. Han betraktar boken som en viktig startpunkt för formulerandet av den ekologiska diskursen inom den svenska miljörörelsen.29 Även teknikhistorikern Jonas Anshelm har uppmärksammat Rachel Carsons roll i det ”ekologiska uppvaknandet”, men då i relation till den Svenska Naturskyddsföreningen.30 Han tar upp Carsons text som en huvudorsak till den ökade diskussionen om bekämpningsmedel, gifter och odlingskemi inom Svenska Naturskyddsföreningen. Rachel Carsons text kan därmed ses som en av faktorerna till det ökade utrymme som biologiska odlingsmetoder får i Trädgårdsjournalen.

Den andra viktiga händelsen som kan karaktärisera perioden 1963-1965, i Trädgårdsjournalens så kallade ”biologiska uppvaknande”, är det för denna uppsats centrala samarbetet mellan Föreningen för Naturenlig odling (FNO) och Trädgårdsjournalen. I det

26 Ibid.

27 Naturenlig, ” Gör den moderna odlingen våld på naturen”, Trädgårdsjournalen 1:1 (1961), 6.

28 Tage Magnusson, ”Måste vi utrota varandra”, Trädgårdsjournalen 3:2 (1963), 2; Tage Magnusson, ”Svampen på i giftfrågan”, Trädgårdsjournalen 3:2 (1963), 2; Hasse Krekel-Christensson, ”Är den biologisk-dynamiska odlingen för exklusiv”, Trädgårdsjournalen 3:7 (1963).

29 Thörn, 331; Sörlin & Öckerman, 147.

30 Anshelm, 40f.

(14)

åttonde numret 1963 så publicerades en redogörelse från FNOs årsmöte där det beslutats att FNO skulle stärka sitt samarbete med Trädgårdsjournalen.31 Styrelserna ska utöka sitt samarbete och FNO ska få en fast sida i Trädgårdsjournalen. Tage Magnusson uttrycker samarbetet som ett viktigt steg framåt, då han ser FNO som en föregångare i att försöka hitta alternativ till det kemiska jordbruket.

Det tydligaste karaktärsdraget för denna period är därmed att Trädgårdsjournalen försöker hitta alternativ till det kemiska jordbruket. Sökandet efter alternativ syns tydligast i att ett ökat antal agronomer publiceras i tidskriften med olika rön. Olika försöksprojekt som genomförts runtom i Sverige diskuteras, men ofta med ett besviket tonläge då de enligt Magnusson bara är ovetande och korrupta.32

Under mitten av 1963 så börjar dock en ny gestalt få större plats i tidskriften. Denna karaktär är mikrobiologen Mari Pääserke, forskaranställd vid lantbrukshögskolan i Alnarp. Hon beskrivs i tidskriften som en pionjär inom forskningen på biologiska bekämpningsmedel, och en forskare som arbetar ”MED naturen” och inte mot naturen.33 Denna formulering liknar de formuleringar som karaktäriserar de naturenliga odlarna som skrev i Trädgårdsjournalen under dess tidiga fas, och även en formulering som är återkommande i Magnussons ledarartiklar. Pääserkes metod räcker dock inte, den är varken lönsam eller bred nog för att använda som alternativ till det kemiska jordbruket, och det kommer inte dröja förrän hösten 1965 tills Tage Magnusson och Trädgårdsjournalen kommer sluta söka och till slut finna det alternativ de sökte efter

Det biodynamiska odlandet under 60-talet

Hösten 1964 gav Biodynamiska föreningen ut de två första numren av tidskriften Biodynamisk odling. Tidskriftens syfte var att bidra med praktiska tips, artiklar och uppsatser om biodynamisk verksamhet.34För att förstå den utveckling som Biodynamisk odling gör mellan 1960 och 1980, så är det viktigt att först gå igenom ett antal grundbegrepp inom den biodynamiska vetenskapen och metodologin. Inte för att biodynamikernas metoder är denna uppsats studieobjekt, utan för att det är nödvändigt med en viss förförståelse kring de

31Tage Magnusson, ”Föreningen för naturenligt odlande ska intensifiera sin verksamhet”, Trädgårdsjournalen 3:8 (1973), 7

32Tage Magnusson, ”Varning för övertro på experter”, Trädgårdsjournalen 2:12 (1962), 2; Tage Magnusson,

”Vår vanvettiga värld”, Trädgårdsjournalen, 3:1 (1963), 2.

33 Tage Magnusson, ”Uppseendeväckande iakttagelser vid analys av jord från naturenlig odling”, Trädgårdsjournalen 3:10 (1963), 7.

34 Kjell Arman, ”Svenska Biodynamiska föreningen”, Biodynamisk förening 1:1 (1964), 1.

(15)

biodynamiska metoderna för att förstå hur de skiljer sig från biologisk vetenskap. Därefter ska Bo Petterson roll som expert undersökas.

I ett försök att summera den biodynamiska metoden under 60-talet så är dessa tre begrepp centrala: Kvalitet, kraft och holism. Detta är tre begrepp och teman som konstant återkommer i tidskriften. Det mest centrala temat i Biodynamisk odling är kvalitet. Med kvalitet menar de biodynamiska artikelskribenterna i stora drag att biodynamikerna är intresserade av smaken, färgen och tåligheten av den odlade potatisen eller salladshuvudet. Detta reflekteras i den dikotomi de sätter upp mot det kemiska jordbruket: Där det kemiska jordbruket fokuserar på mängden produkter (kvantitet), så fokuserar det biodynamiska jordbruket på hur välsmakande och hälsosamma produkterna är (kvalitet). Som Kjell Arman, tidskriftens redaktör fram till mitten av 70-talet, skriver om de kemiska produkterna, ”Produkterna är vackra, men de har ingen inre kvalitet”35. Diskussionen om kvalitet går i sin tur att relatera till den biodynamiska diskussionen om krafter. Kvalitet kopplas ofta samman med att den odlande växten har en koppling med resten av jordbruket, i formen av kosmiska krafter. Ett konkret exempel på detta är hur biodynamikerna bör ta hand om sitt gödsel. Enligt de instruktioner som biodynamikern Maria Thun har samlat i sin såkalender, så bör det biodynamiska gröngödslet ligga ute under månljus under längre perioder. Såkalendern förklarar detta genom att gödslet absorberar månens och kosmos krafter under nätterna.36

Det som sammanbinder kvaliteten och krafterna, är begreppet holism. Holism var ett centralt begrepp inom biodynamiken sedan Steiners tid, och innebar fokus på helheten i jordbruket.37 Med detta menar biodynamikerna att där det kemiska jordbruket bara ser en enskild såbädd eller en tomatplanta som måste skördas och säljas, så ser biodynamikerna snarare hela jordbruket som en organism. Som Kjell Arman beskriver det i en artikel från maj 1966 ”… biodynamisk odling är framför allt en helhet, en samverkan av många faktorer.

Idealet är ett lantbruk eller en trädgård som fungerar som en organism”.38 Detta gäller både i det materiella, att den biodynamiska odlingsrörelsen ställer sig i polemik mot ensidighet i det kemiska jordbruket formen av monokulturer (odlingsområden med endast en gröda), men även i ett större kosmiskt perspektiv.

35Kjell Arman, ”Biodynamisk odling i vår tid”, Biodynamisk tidskrift 4:4 (1967), 4ff.

36 Kjell Arman, ”Gödselvård”, Biodynamisk odling 5:2 (1968), 10f.

37 Conford, 67.

38 Kjell Arman, “Kolsyra och bakterier”, Biodynamisk odling 2:1 (1966), 3

(16)

Holism var även en viktig del i 60-talets ekologi och biologi, främst genom James Lovejoys teorier om Gaia-systemet.39 Gaia-teorin innebär att alla ekosystem (skogar, sjöar, träsk) ingår i ett globalt nätverk. Dessa ekosystem kompenserar varandra och samarbetar, så att hela jorden blir ett stort ekosystem. Gaia-teorin är en del av den framväxande ekologiska disciplinen under 60 och 70-talet. Lovejoys teorier betraktades under sin samtid, och än idag inom vissa delar av den ekologiska vetenskapen, som alltför abstrakt och teoretiska. Med andra ord samma kritik som biodynamikerna fick bland andra alternativa odlingsgrupper under denna period.

En skribent i Biodynamisk odling som kombinerade de teoretiska och praktiska delarna inom biodynamiken var biodynamikern Bo Petterson. Sedan 1950-talet hade Petterson genomfört försöksverksamhet i Järna i samarbete med Nordisk Forskningsring (en organisation för biodynamisk forskningsverksamhet). Petterson prövade Steiners teorier och råd genom kontrollerade försök på potatisskördar, och andra former av kvalitetstester från 1950-talet fram till slutet av 1980-talet.40 Resultaten av dessa jordbruksförsök presenterades i korta artiklar med ett par nummers mellanrum i Biodynamisk odling. Utöver detta medverkade Bo Petterson som representant för Nordisk forskningsring under den årliga Vinterkursen i Järna, där han presenterade försöksverksamhetens resultat och höll föredrag om biodynamisk odling (som sedan publiceras i tidskriften).41 Denna roll som biodynamisk expert karaktäriserar Pettersons roll under de första 10 åren inom Nordisk forskningsring.

Denna roll förändras dock mot slutet av 60-talet.

Milstolpen för denna förändring i Bo Pettersons roll som vetenskaplig expert inom den biodynamiska rörelsen, består av den licentiatavhandling som Petterson lade fram 1969 vid lantbrukshögskolan i Ultuna.42 Han formulerar det själv som: ”en första framstöt från biodynamisk sida in på den vanliga forskningens område.43 Pettersons är därmed den första svenska avhandlingen baserad på biodynamisk teori.

Detta innebär för det första att Petterson har bedrivit institutionaliserad forskning under många år, och tagit en examen vid ett svenskt lantbruksuniversitet. Han har också sedan 50- talet bedrivit försöksverksamhet i Järna i samarbete med Biodynamiska föreningen. Petterson

39 Peter J. Bowler & Iwan Rhys Morus, Making modern science: a historical survey (Chicago and London 2005), 232.

40 Bo Petterson, ”Gödslingens inverkan på potatisens kvalitet”, Biodynamisk odling 5:3 (1969), 4ff.

41 Kjell Arman, ”Vill du lära dig Kvalitetsodling efter biodynamisk metod?”, Biodynamisk odling 2:2 (1965), 10.

42 Kjell Arman, ”Bo Petterson – agr. Lic”, Biodynamisk odling, 5:6 (1969), 27.

43 Ibid.

(17)

har därmed kombinerad vetenskaplig forskning med biodynamisk försöksverksamhet. Detta gör honom å ena sidan honom till en forskare som examinerats och kan använda sin forskning i det biodynamiska arbetet, men det gör honom också till en biodynamiker som vetenskapligt legitimerat sin biodynamiska försöksverksamhet genom en statlig lantbrukshögskola. Han bär därmed en dubbel identitet som både extern forskare och intern biodynamisk expert.

Eftersom Petterson fyller båda dessa roller inom den biodynamiska rörelsen, så förhåller jag mig kritisk till Göran Sundqvist dikotomi mellan praktikerexpert och forskarexpert. Bristerna i den dikotomin mellan forskare och praktiker inom miljörörelsen, är också ett uttryck för den tvetydighet som Biodynamikerna har till institutionaliserad vetenskap från 1969 och framåt.

Nästa kapitel kommer beskriva de båda rörelsernas vetenskapliggörande, och de praktiska konsekvenserna av Pettersons nya roll inom biodynamiska föreningen.

Kapitel 2: Den ekologiska rörelsen och Vetenskapliggörandet

Under 70-talet bytte både biodynamikerna och odlarna i FNO taktik. Deras attityd mot det vetenskapliga etablissemanget förändrades, och den framväxande forskningen inom biologi och ekologi blev en ny stöttepelare i gränsdragningsarbetet mot lantbruksuniversiteten och den kemiska agrarvetenskapens dominans. Det är viktigt här att formuleringar såsom ”det kemiska etablissemanget” och ”lantbrukslobbyn” är historiska begrepp i källorna, inte korrekta analytiska definitioner av den mångfald som fanns inom kemisk vetenskap och jordbruksorganisationerna under 70-talet.44

Detta kapitel diskuterar rörelsernas vetenskapliggörande runt decennieskiftet 1960/70.

Under perioden 1965-1973 så finner FNO och Trädgårdsjournalen ett ekologiskt alternativ i den organisk-biologiska metoden och stärker sin polemik mot den biodynamiska rörelsen. För biodynamikerna innebar däremot 70-talet att odlarna arbetar för att skapa en förenande länk mellan vad de benämner som andevetenskap (den biodynamiska metoden) och den utomstående naturvetenskapen (ekologi).

Trädgårdsjournalens samarbete med den organisk-biologiska rörelsen började 1965, då Tage Magnusson tillsammans med agronomen Gunnar Videgård (Ordförande för FNO) samt en journalist från Göteborgs-Posten gjorde en studieresa till Hans Müllers laboratorium i Schweiz. Magnusson blev fascinerad av Müllers framgångsrika odlingsmetoder, och hur de

44 För mer bakgrund om den kemiska mångfalden se Erland Måland, ”Knowledge in the service of agriculture:

knowledge on the borderline between academe and farming”, i Agriculture and forestry in Sweden since 1900:

Geographical and historical studies, ed. Hans Antonson & Ulf Jansson (Stockholm 1989).

(18)

”…ställer alla konventionella teser på sin spets”.45 Förgrundsfigurerna för den organisk- biologiska metoden var ekologen Hans Müller samt läkaren och mikrobiologen Peter Rusch.

Tillsammans utarbetade de under mitten av 1900-talet ett alternativ till det kemiska jordbruket, som kombinerade ett biologiskt gödseljordbruk med ett vetenskapligt motiverat fokus på att värna om en levande jord. I sin avhandling Helhet och mångfald argumenterar miljöetikern Solveig Lindholm för den organisk-biologiska metodens vetenskapliga tveksamhet. Detta är en beskrivning jag vill gå emot, och snarare argumentera i linje med sociologen Matthew Reed som i Rebels of the Soil argumenterar för att Rusch och Müller formulerade den organisk-biologiska metoden som ett vetenskapligt svar på biodynamikens dominans i Tyskland. Reed skriver att syftet med metoden var bidra med en vetenskaplig och holistisk grund till organic farming.46 Holism har därmed en nära koppling till likväl biodynamikerna som den organisk-biologiska odlingens grund i den ekologiska forskning som beskrevs i förra kapitlet.

Ekologi som begrepp och disciplin ligger inte endast som grund till den organisk- biologiska metoden, utan är en av de centrala faktorerna i framväxten av miljörörelsen.

Begreppet ekologi har sitt ursprung hos biologen Ernst Haeckel (1834-1919). Han definierade sin nya ekologiska vetenskap som ”vetenskapen om levande organismers relationer till omvärlden, deras miljö, sedvänjor, drivkrafter, parasiter och så vidare”.47 Under det tidiga 1900-talet formulerades ekologin av botaniker och växtgeografer i Tyskland till en egen disciplin.48Mot slutet av 60-talet började ekologibegreppet sprida sig bortom de inomvetenskapliga diskussioner, och in i det politiska och sociala samhället.49

Det är mot slutet av 60-talet som ekologibegreppet får sitt första genomslag i Trädgårdsjournalen. Begreppet används för första gången i artikelserien ”Tage talar över planket”, där tidskriftens redaktör får tala om allt han tycker är moraliskt klandervärt med världen. Denna gång pratar dock ”Tage över planket” om: ”ekologi och ordens magi”.

Magnusson anser att ekologi är ett uttryck vi (läsarna) bör ”hålla ögonen öppna på”, och som uttrycker en ”vetenskaplig realitet”.50 Vad menar han då med det? Det Magnusson menade är att ekologi är en alternativ vetenskaplig förklaringsmodell till det kemiska jordbruket. Ett

45 Tage Magnusson, ”Om biocider, impost och en sensationell odling”, Trädgårdsjournalen 5:6 (1965), 2.

46 Reed, 78f.

47 Worster, 149.

48 Söderqvist, passim.

49 Ibid, 160.

50 Tage Magnusson, ”Vi pratar över planket om ekologi och ordens magi, Trädgårdsjournalen, 6:7 (1966), 10.

(19)

tankesätt, en disciplin och en vetenskap. Ekologin, såsom den beskrivs och definieras under 70-talet är helt enkelt den grund som FNO kan basera sina praktiker på för att kunna argumentera vetenskapligt mot det kemiska etablissemanget. Magnusson beskrev det som att:

…[ekologin] kan bli ett verkligt magiskt ord. Det kan bli en fast brygga för vetenskapsmän från deras numera riskabelt helt flytande kemiska betraktelsesätts ö, tillbaka till ett biologiskt betraktelsesätts fasta mark.51

Ekologin ger därmed Trädgårdsjournalen det som de sökt efter: en alternativ teoretisk grund. Gunnar Videgård beskriver det som att ”[Dr Müller]… inte endast vetenskapligt och teoretiskt utforskat och studerat de ekologiska lagarna utan praktiskt tillämpat dessa i odling”.52 Förhållande till ekologisk vetenskap är därmed det som Trädgårdsjournalen gör gränsdragningar kring.

Mellan 1965 och 1971 så publicerades ett antal reportage om studieresor till den organisk- biologiska odlingen i Schweiz.53 Tage Magnusson uttrycker i Sveriges radio att de äntligen har funnit ett lönsamt alternativ till den kemiska odlingsmetoden.54 I juli 1971 arrangeras en resa till Müllers experimentella anläggningar i Schweiz av ett antal svenska statliga experter från Lantbrukshögskolan, Statens växtskyddsanstalt och Statens Giftnämnd. Tidskriften LAND, som sedan det tidiga 1900-talet och än idag är tidskriften för lantbrukarnas riksorganisation, skrev därefter ett reportage där de redovisar resultaten och intrycken från resan.

Forskarnas negativa inställning till ”Biodynamikernas apostel” Hans Müller syns redan i första stycket av reportaget:

Det fanns väl de i vårt sällskap som närmast kände sig generade av att ägna en hel vecka åt att studera biodynamiska odlingar och diskutera med de rättrogna om dessa frågor. Det man sporadiskt läst om biodynamisk odling har varit motsägelsefullt och ibland mera ägnat att klassas som en religiös sekt än något realistiskt värt att pröva i jordbrukssammanhang.55

51 Tage Magnusson, ”Vi pratar över planket om ekologi och ordens magi, Trädgårdsjournalen, 6:7 (1966), 10.

52 Gunnar Videgård, ”Ekologiskt välanpassad odling”, Trädgårdsjournalen, 8:3 (1968), 9.

53 Tage Magnusson, ”Studiebesök vid organiskt-biologiskt lantbruk i Schweiz”, Trädgårdsjournalen 5:7 (1965), 4;

Tage Magnusson, ”Naturenligt odlingscentrum i Schweiz”, Trädgårdsjournalen 11:3 (1971), 8f.

54 Tage Magnusson, ”Sveriges radio uppmärksammar organisk-biologisk odling”, Trädgårdsjournalen 5:11 (1965), 12.

55 Ola Deråker, ”’Land’ informerar fel”, Trädgårdsjournalen 11:9 (1971), 8ff.

(20)

Resten av reportaget består av hur lantbruksforskarna bedömer att Hans Müllers experiment må ge vackra plantor, men kan inte försörja befolkningen i längden. Detta reportage skapar starka reaktioner i Trädgårdsjournalen, och en lång och upprörd analys skrivs om LANDs reportage, där artikelförfattaren angriper hur LAND fullständigt missuppfattat att Müllers försök har vetenskaplig grund.56 Det som skribenten för svarsartikeln i Trädgårdsjournalen reagerar starkast på är dock det faktum att LAND har felbenämnt Dr Müllers metoder som biodynamiska istället för organisk-biologiska och ekologisk.

Varför är detta en så upprörande felbenämning? Många av FNO:s årsberättelser från denna period uttrycker dessutom ett starkt stöd från både styrelse och medlemmar. De vill se ett ökat samarbete med den biodynamiska föreningen på grund av att föreningarna delar samma vision om ett framtida biologiskt inriktat jordbruk.57 Det kan därmed tyckas att en organisation som FNO borde vara benägna att ha som utgångspunkt att vara eniga med de biodynamiska rörelserna i Sverige, för att försöka förändra de svenska förhållanden gemensamt.

Anledning till konflikten går att finna i det gränsdragningsarbete som LAND-skandalen är ett uttryck för. I detta gränsdragningsarbete så försöker FNO och Trädgårdsjournalen skapa gränser mot den kemiska vetenskapen och det industriella jordbruket genom att inkludera ekologi som deras nya teoretiska grund. Målet med detta gränsdragningsarbete var att få tillgång till vad sociologen Steven Yearley kallar ”objective reasoning”, det vill säga vetenskap auktoritet som objektiv bärare av sanning. 58 Detta betyder att för att kunna etablera sig som ett alternativ mot den kemiska vetenskapen, var Trädgårdsjournalen tvungen att finna en ny legitimationsgrund med samma nivå av auktoritet i samhället. Magnusson uttrycker det som att ”I denna värld med dyrkan av vetenskap och med krasst materiell inställning måste man presentera metoder som anknyter till förnuft eller vetenskap”.59 FNO och Trädgårdsjournalen vill därmed inkludera ekologin som en del i sin syn på jordbruksvetenskap, för att kunna etablera sig själva som ett lika legitimt alternativ som den kemiska vetenskapen.

Dettas gränsdragningsarbete är dock inte endast inkluderande, utan också exkluderande, något som LAND-skandalen tydligt visar på. Tage Magnusson och Trädgårdsjournalen vill

56Ibid, 8ff; Tage Magnusson, “Felinformation om naturenligt odlande i LAND”, Trädgårdsjournalen 11:10 (1971), 9f.

57 Tage Magnusson, ”Recension av Äta och Odla utan gifter”, Trädgårdsjournalen 11:6-7 (1971), 3.

58 Yearly, 1ff.

59Tage Magnusson, “Felinformation om naturenligt odlande i LAND”, Trädgårdsjournalen 11:10 (1971), 9f.

(21)

exkludera vad LAND beskriver som biodynamikernas ”mysticism” och tveksamma vetenskap.

Genom att Hans Müllers experiment beskrivs som biodynamiska, så blir det en konflikt mellan olika gränsdragningsprocesser. LAND-skandalen bör därmed ses som ett uttryck för att Trädgårdsjournalen drar starka gränser mot den biodynamiska rörelsen. Dessa gränser skapas och bibehålls av Trädgårdsjournalen för att skydda deras egen vetenskaplighet. Denna vetenskaplighet ser de som grunden för att de ska kunna etablera sig själva som ett alternativ till den kemiska vetenskapens dominans

Biodynamisk odling under 70-talet

Biodynamisk odling förhåller sig mindre polemisk till andra rörelser under 70-talet till skillnad från Trädgårdsjournalen. LAND-skandalen diskuterades inte alls, och det enda som Arman säger om kritik från andra rörelser under dessa år är att det är tråkigt att många överdriver dem mystiska inslagen inom den biodynamiska odlingen. Han tycker dock inte att polemik är en viktig uppgift för den biodynamiska rörelsen, utan att ”[d]et viktigaste är och förblir att vi kan visa upp ett hållbart alternativ”.60Denna inställning präglar den biodynamiska rörelsen, och skiljer den från andra rörelser. Kjell Arman beskriver att syftet med den biodynamiska rörelsen är att ”bygga upp små enheter som i sig innehåller alla nödvändiga beståndsdelar”.61 Han tar även upp att Biodynamikerna: ”[…] räknar mera med små förändringar inom den bestående ramen”.62 Syftet med den biodynamiska rörelsen är därmed att etablera sig själva som ett hållbart alternativ, men inte att försök särskilja sig inom odlingsrörelsen på det sätt som Trädgårdsjournalen gör. De vill skapa ett separat alternativ genom självkultivering och försöksverksamhet.

Deras metod för att etablera ett alternativ skiljer sig från Trädgårdsjournalens offensiva gränsdragande, genom att de främst fokuserar på att inkludera ekologin. Förklaringen till detta går att finna i Håkan Lejons analytiska begrepp ”expansionistisk vetenskapssyn”. Han definierar begreppet som biodynamikernas försök att finna en kompromiss mellan naturvetenskapen och den biodynamiska metoden.63 Lejons begrepp beskriver den inkluderande inställning som Bo Petterson och biodynamikerna har under denna period.

Denna vetenskapssyn yttrar sig praktisk i de texter som Bo Petterson publicerar i Biodynamisk odling under 70-talet. Ett exempel är hans artikelserie ”Jordbrukskursen” i

60 Kjell Arman, ”Polemik eller arbete”, Biodynamisk odling 8:5 (1972), 4.

61 Kjell Arman, ”Ett nytt samhälle”, Biodynamisk odling 12:4 (1976), 2f.

62 Ibid.

63 Lejon, 207.

(22)

Biodynamisk odling som publiceras från 1970 och framåt. Artikelserien består av att Petterson utgår från en passage i Jordbrukskursen av Rudolf Steiner, som han därefter relaterar till vad modern naturvetenskaplig och biodynamisk forskning kommit fram till i frågan. Artikeln avslutas oftast med en slutsats likt den från 1972:

Naturvetenskapen och andevetenskapen [biodynamiken] står i ett yttre motsatsförhållande till varandra…

Men detta betyder ej att de behöver råka i konflikt med varandra, tvärtom, rätt förstådda kan de på ett fruktbart sätt komplettera varandra.64

Biodynamikernas nya vetenskapssyn baseras därmed på att kombinera den biodynamiska andevetenskapen med den biologiska ekologin. Det betyder att den expansionistiska vetenskapssynen skiljer sig från FNO:s gränsdragningsarbete utifrån hur strikt den drar gränser kring ekologin. Biodynamikerna betraktar därmed sig själva som komplementära, att ekologin och biodynamiken kan bidra med något till varandra.

Vad är det då som Petterson anser saknas inom ekologin, som biodynamikerna kan bidra med? När Petterson beskriver ekologin, så beskriver han att den är alltför fokuserad på materiella förhållanden, naturens villkor och biologiska förutsättningar. Han håller med ekologerna om att detta är viktigt för att förstå jordbrukets förutsättningar, men det är något som saknas. Petterson anser att de inte fokuserar nog på de ”fina växelverkningar” som sker i naturen.65 Dessa fina växelverkningar är de kosmiska krafter som talades om i förra kapitlet, den inneboende kraft som Steiner beskrev att varje växt har. Insikt om dessa krafter är den kunskap som biodynamikerna kan bidra med till den ekologiska vetenskapen.

Denna expansionistiska vetenskapssyn märks inte enbart genom att Petterson försöker komplettera ekologin med biodynamiska teorier. Det yttrar sig även genom att fenomen som tidigare förklarats enbart genom biodynamiska teorier kompletteras med ekologiska och biologiska förklaringsmodeller. Ett konkret exempel på detta är de diskussioner om ljusets roll inom odlingen som förs i Biodynamisk odling. På grund av att ljuset både växten att växa och ger den de kosmiska krafterna som är central inom biodynamiken, så är det en väldigt viktig del inom det biodynamiska jordbruket. Fram till 70-talet hade ljusets kraft förklarats med teorier av Steiner och naturfilosofen Johann Wolfgang von Goethe (1749-1932). Under 1970-talet började bl.a Kjell Arman förespråka ett förhållande till ljusets roll inom jordbruket som kombinerar Goethes teorier med den biokemiska teorin om fotosyntesen.66 Han

64 Bo P Petterson, ”En lantbrukskurs: Levande substans – död substans”, Biodynamisk odling 8:1 (1972), 4ff.

65 Bo P Petterson, ”En lantbrukskurs: Samverkan mellan naturriken”, Biodynamisk odling 9:2 (1973), 4ff.

66 Kjell Arman, ”Tre skolor”, Biodynamisk odling 12:6 (1976), 7

(23)

formulerar det som att vi är beroende av både den biodynamiska och den biokemiska teorin för att kunna förstå ljusets centrala roll inom jordbruket.

Biodynamikerna arbetar därmed på ett helt annat sätt i etablerandet av ett alternativ till det dominerande kemiska jordbruket. Rörelsen inkluderar den ekologiska vetenskapens teorier inom biodynamiken, samtidigt som den försöker komplettera den ekologiska vetenskapen.

Biodynamisk odling försöker därmed likt Trädgårdsjournalen få tillgång till den ekologiska vetenskapens legitimationsgrund som ”objective reasoning”. De försöker dock få tillgång till denna legitimationsgrund genom vetenskapliga försök och samarbete med den etablerade ekologiska vetenskapen, inte genom polemik och utåtriktad kritik och debatt.

Biodynamikernas och Trädgårdsjournalens sätt att etablera ett alternativ till den kemiska vetenskapen skiljer sig därmed avsevärt från varandra under 70-talet. Där Trädgårdsjournalen går i polemik mot myndigheter, vetenskapliga experter och andra odlingsrörelser, så arbetar Biodynamisk odling för att aktivt samarbeta med den ekologiska vetenskapen.

I nästa kapitel betraktas de sista åren i Trädgårdsjournalen respektive Biodynamisk odlings. Denna innebär både slutet för Trädgårdsjournalen och en nyfunnen optimism i Biodynamisk odling., men främst den första möjligheten till att bedriva politisk och vetenskaplig verksamhet inom det offentliga rummet.

Kapitel 3: Organisering och inträde

80-talet brukar inom forskningslitteraturen beskrivas som den institutionaliserande perioden för miljörörelsen; tidsperioden då miljörörelsen börjar få alltmer inflytande i myndigheter, politiska partier och ett ökat gehör inom de vetenskapliga institutionerna. 1981 bildades det första svenska miljöpartiet av Per Gahrton. 1982 bildades Samarbetsgruppen för Alternativ Odling (SAO), där Biodynamiska Föreningen, FNO, Förbundet Organisk-Biologisk odling (FOBO), Miljöförbundet, Jordbrukspolitiska föreningen och Alternativodlarnas riksförbund ingick.67 År 1985 går ett antal av dessa organisationer samman och bildar KRAV, som är den standardiserade svenska märkningen för ekologiska produkter idag. 80-talet är således en period av samarbete och politiskt mobilisering, något som också reflekteras i Trädgårdsjournalen och Biodynamisk odling.

Detta kapitel berör den sista fasen i Trädgårdsjournalens och Biodynamisk odlings historia: Organisering och inträde. Det är under denna fas som både FNO och Biodynamiska

67 Lindholm, 53.

(24)

föreningen börjar samarbeta med varandra och ta större plats i det offentliga rummet. Om 60- talet karaktäriseras av ett sökande efter alternativ, och 70-talet karaktäriseras av ett finnande av detta alternativ, så kan det tidiga 80-talet därmed karaktäriseras av etablering och implementering av alternativet. Detta visar sig huvudsakligen inom det politiska rummet för Trädgårdsjournalen och inom det jordbruksvetenskapliga rummet för Biodynamisk odling.

1980-talet innebar för Trädgårdsjournalen slutet på 20 år av publikation. Med Tage Magnusson i spetsen ända sedan tidskriftens första nummer 1961, så når projektet sitt slut i december 1981 då det sista numret skickas ut till prenumeranterna. När Magnusson skriver i sin ledare i december 1981 att detta är tidskriftens sista nummer, så är det ett uttalande utan förvarning. Tidskriftens sista år präglades fortfarande av de frågor som varit aktuella i tidskriften sedan det tidiga 70-talet: Vikten av ekologisk odling, experterna som köpta och okunniga och till slut lantbrukshögskolornas inbitna kemikaliefixering. Dessa tre frågor håller Tage Magnusson och Gunnar Videgård fast vid fram till tidskriftens sista nummer. Den organisk-biologiska metoden förespråkas däremot inte längre av tidskriftens skribenter, utan de beskriver snarare sina praktiker som ekologiska, naturenliga och biologiska. Anledningen till detta metodbyte är helt enkelt på grund av den ökade mångfalden av odlingsorganisationer mot slutet av 70-talet. 1977 grundades nämligen Föreningen för organisk-biologisk odling (FOBO), och blir därmed det svenska språkröret för den metoden.68 Förutom en ökad organisering så innebär slutet av 70-talet därmed också decentralisering av odlingsalternativ;

metoderna behövde inte längre samsas i en organisation utan kunde skapa egna enklaver för sin specifika inriktning.69

Den största förändringen som sker mot slutet av 70-talet i Trädgårdsjournalen är en återuppväckt strävan efter att skapa en gemensam rörelse. Jag säger återuppväckt, för denna strävan är något som Magnusson uttryckte redan 1974. I en ledartikel uttryckte han sympati för den så kallade gröna vågen-rörelsen, som idag betraktas som det gemenensamma namnet för den gröna rörelsen under 70-talet. Han beskriver rörelsen som en ”naturenlig reaktion på människofientlig teknik och dogmatik”.70 Han ser rörelsen som ”den förenande länken” i politikens maktkamp.71 Nio år senare tar han upp den tråden igen i ledarartikeln Framtiden i våra händer? I artikeln lovordar Magnusson de framgångar som det tyska miljöpartiet Die

68 Lindholm, 52.

69 Jamison, 68f.

70 Tage Magnusson, ”Dags för omvärdering”, Trädgårdsjournalen 14:2 (1974), 2.

71 Ibid.

(25)

Grüne fått, och ser det som ett tecken på de framgångar som gröna partier rönt under de senaste åren. Därefter beskriver han sin politiska ambition:

Jag tror på ett grönt parti, men det måste finnas vissa absoluta förutsättningar. Miljörörelserna måste bilda ett opolitiskt (eller rättare tvärpolitiskt förbund). I detta förbund kan alla miljögrupper ingå, liksom alla föreningar som sysslar med andra odlingsmetoder och energialternativ.72

Han har alltså gått från att stå för en rörelse, till att tro på grundandet av ett parti, ett tvärpolitiskt ekologiskt politiskt alternativ. Ett parti som därmed går bortom den traditionella vänster- och högerskalan och som bygger på gröna (ekologiska) värderingar. Redan 1966 stoltserade Magnusson med att Trädgårdsjournalen var den första tidskriften som myntade begreppet ”miljöpolitik”.73 Miljöpolitik i detta tidiga skede av miljöbegreppets historia betydde snarare lokaliseringspolitik, lekmiljö och omgivningspolitik. Detta skiljer sig starkt från den miljöpolitik som utvecklas under början 70-talet, med dess prepositioner som miljövänligt, miljöförstöring och miljöpåverkan. Det jag vill säga med detta är att Tage Magnussons ledare alltid varit politiska. Det gör att Trädgårdsjournalen skiljer sig från utvecklingen inom andra delar av miljörörelsen, till exempel som Naturskyddsföreningen som gick från en opolitisk expertrörelse till en politisk lobbyorganisation under 80-talet.74 Magnusson var under många år engagerad på lokalnivå i Centerpartiet, och deltog vid flera tillfällen i TV eller Sveriges Radio för att prata om odlingsrelaterade frågor.75 Det som skiljer 70-talet från det tidiga 80-talet, är dock att 80-talet inte bara innebär att Magnusson arbetar för dessa frågor på lokalpolitiskt och medial nivå, utan arbetar för en förenande grön rörelse, med ett eget parti. Ett grönt alternativ i den svenska riksdagen.

Viktigare än allt annat är dock den vaknande medvetenheten världen över om den rovdrift och miljöförstöring, som pågår i alla länder, oberoende av politiskt system. En miljörörelse har fötts och den växer sig starkare dag för dag. Mer och mer framstår hotet mot vår miljö och vår överlevnad som det allt överskuggande problemet för vår generation. De, som verkligen insett hur allvarligt mänsklighetens läge är, börjar närma sig varandra och samarbeta, oberoende av politisk tillhörlighet.76

72 Tage Magnusson, ”Framtiden i våra händer?”, Trädgårdsjournalen 20:4 (1980), 2.

73 Tage Magnusson, ”Trädgårdsodling och miljöpolitik”, Trädgårdsjournalen 6:11 (1966), 2.

74 Anselm, 88f.

75 Tage Magnusson, ”I detta tidens hav”, Trädgårdsjournalen 21:6 (1981), 2.

76 Tage Magnusson, ”En vädjan till förnuftet”, Trädgårdsjournalen 20:3 (1980), 2.

Figur

Updating...

Referenser

Relaterade ämnen :