En process på riktigt: Lärande och undervisning i Västerås pastorat 2018: Redovisning av ett forskningsprojekt

En process på riktigt

lärande & undervisning i västerås pastorat 2018

redovisning av ett forskningsprojekt

projektledare

Projektledare är Caroline Gustavsson, docent i religions- pedagogik och lektor vid Institutionen för de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik (HSD), Stock- holms universitet.

finansiär

Västerås pastorat.

medelsförvaltare och projektets hemvist

Stockholms universitet, Institutionen för de Humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik.

antal månader och omfattning av projektet

Projektet startar i mars och pågår till och med december månad 2018. Projektets omfattning i procent är 15% förut- om under en sommarmånad då projektet omfattar 45%.

prolog

I det dagliga arbetet i församlingsverksamhet, med grupper som kom- mer varje vecka, med konfirmander och assistenter, med planerings- möten och gudstjänstförberedelser är det ofta svårt att hitta eller ge sig tid till fördjupad reflektion inför de många utmaningar som Svenska kyrkan står inför.

Arbetet med Pastoral för undervisning har lyft utmaningarna. Det har varit både utmanande, svårt och berikande. Men en spridd upple- velse har varit att i detta arbete växer man som pedagog, på riktigt!

Det är svårt att hitta svar på de många frågor som uppstår: Gör vi rätt? Gör vi rätt saker? Hur svarar vi mot en ny situation där många saknar både ord och kunskap för att uttrycka sin andlighet?

Västerås pastorat har börjat en utvecklingsresa, försökt formulera vision och hitta riktning för ett mer genomreflekterat pedagogiskt arbe- te. Vi har börjat vår resa men mycket återstår.

Ett varmt tack vill jag rikta till Caroline Gustavsson som varit stöd och inspiration på denna del av resan. Hon har också med ögon utifrån satt fingret på svaga punkter och utvecklingsbehov. Men jag är också glad över alla hängivna pedagoger som arbetar i pastoratet, som en- gagerat sig i arbetet med Pastoralen och som med nyvunna kunskaper och fördjupade insikter tar arbetet vidare. Tack till Mari och Karin som hållit samman arbetet och hållit dialog med pedagoger, församlingsled- ning och följeforskare.

Västerås 2018-12-12 Susann Senter, domprost

innehåll

Kapitel 1 Inledning 7

Västerås pastorat 8

Disposition 9 Kapitel 2 Forskningsprojektet 11

Studiens syfte 11

Teori 12 Metod 12 Material 13

Min roll som forskare 14

Etiska aspekter 14

Projektets progression 15

Kapitel 3 En process på riktigt 19

Första halvåret 19

Andra halvåret 21

Reflektion 24

Kapitel 4 Pastoralens utgångspunkter 27

Kartläggning 0-18 år 27

Kartläggning livslångt lärande 30 Planen för lärande och undervisning 33 Kapitel 5 Pastoralens innehåll 37

Undervisning 37

Reflektion 38 Verksamheten i relation till KO 39 Reflektion 41 Kapitel 6 Avslutande reflektion 45 Epilog 49 Noter 50 Referenser 51

kapitel 1

Inledning

Frågor kring lärande och undervisning står högt upp på agendan i Svenska kyrkan när Västerås pastorat, våren 2018, påbörjar sitt arbete med en Pastoral för Undervisning. Mellan 2013-2018 har Svens- ka kyrkan på nationell nivå satsat på ett projekt med namnet Dela tro, dela liv där stora resurser lagts för att möjliggöra olika initiativ kring frågor om lärande och undervisning. Som en del av satsningen finansierades ett antal post.dok studier varav jag själv under två år arbetade med en studie om körsångares delaktighet i Svenska kyrkans gudstjänst. Den studien redovisas i boken Delaktighetens kris. Guds- tjänstens pedagogiska utmaning.¹ På nationell nivå och med start 2018 arbetar Kyrkokansliet under två år för att följa upp Dela tro, dela liv och därmed fördjupa arbetet med frågor kring lärande och undervis- ning. Ett under 2019 kommande biskopsbrev förväntas därtill behand- la tematiken och Svenska kyrkans utbildningsinstitut samt Kyrkokans- liets enheter för forskning, analys och samhällsansvar ska under de kommande åren ställa sina resurser till förfogande.

Som en del av Dela tro, dela liv arbetade Västerås stift tillsammans med Skara- och Strängnäs stift med att skriva fram en Handledning för Plan för lärande och undervisning. I samband med projektet tog Västerås pastorat fram en Plan för lärande och undervisning (PLU).

Det finns vid projektets början i Västerås pastorat våren 2018, därmed en PLU för Västerås pastorat samt en, med Skara och Strängnäs stift delad, Handledning till underlag för framtida skrivningar av en PLU.

Kyrkorådet i Västerås pastorat uttrycker inför våren 2018 en öns- kan om att pastoratet ska göra en kartläggning av Verksamheten för barn 0-18 år, en kartläggning som i sin tur förväntas kunna ligga till grund för framskrivningen av en Pastoral för undervisning i pastoratet.

Kyrkorådet ger uppdraget till domprost Susann Senter som i sin tur engagerar medarbetare för att under våren och sommaren 2018 arbeta fram ett förslag. I februari 2018 kontaktar Mari Jansson, kontrakt- sadjunkt i Domprosteriets kontrakt, mig. Mari är då en av de ansva-

Annica Lässman, Carina Norrgrann, Carita Carlsson, Hanna Lejbro, Helena Persson, Ingela Welén, Karin Wasberg, Magnus Lennartsson, Michael Turner, Oskar Lässman, Patrik Hammarbäck, Rose-Marie Karlsson, Seija Partanen, Sofia Carlsson, Tony Jansson och Tuulikki Bäckström.

disposition

I det följande redovisar jag forskningsprojektets syfte, teori och metod samt min egen roll som forskare i projektet. Därefter redovisar jag några av de analyser som jag bidragit med under året som följeforska- re. Redovisningen börjar i kapitel tre med en framskrivning i två steg, av processen i sig: det första respektive andra halvåret. Därefter följer i kapitel fyra min analys av de utgångspunkter som fanns vid början av arbetsprocessen. Det handlar då om den kartläggning och omvärldsa- nalys som pedagogerna uppmanats att göra samt om dokumentet Plan för lärande och undervisning. I kapitel fem presenterar jag därefter min analys av det under processen framskrivna innehållet i Pastoralen vilket framförallt kretsar kring innebörden av begreppet undervisning men också av pedagogernas arbete med en av Kyrkoordningens texter.

Redovisningen avslutas i kapitel sex med min reflektion kring studiens övergripande syfte och resultat samt de frågor studien aktualiserar inför framtiden.

riga för en kartläggning av pastoratets pedagogiska verksamhet för barn 0-18 år. Samtliga församlingspedagoger och assistenter förväntas därtill engageras i processen och i framskrivningen av dokumentet.

Maris fråga till undertecknad är om jag som forskare och tillsammans med pastoratet vill arbeta i och för denna satsning. Under februari for- mulerar jag det bidrag jag ser, att jag som forskare, kan ge projektet, i termer av följeforskare. I slutet av februari träffas vi, representanter för Västerås pastorat och undertecknad, för att tillsammans formulera en projektbeskrivning.

Ramarna för projektet förändras något över tid. Från början är tanken att Pastoralen skulle vara färdig och forskningsprojektet slutre- dovisas i oktober. Men under våren beslutar domprost Susann Senter att förlänga såväl framskrivningen av Pastoralen som mitt forsknings- projekt ytterligare och en förväntad slutredovisning av de båda blir be- stämd till januari 2019. Innan jag presenterar dispositionen av denna text vill jag ge en kort beskrivning av Västerås pastorat.

västerås pastorat

Västerås pastorat består av 13 församlingar och pastoratet är indelat i fyra geografiska områden, så kallat pastorala områden. Tre av de fyra geografiska områdena är representerade i den Samordningsgrupp som utgör ett nav under arbetet med Pastoralen. I Samordningsgruppen sitter, utöver de tre områdesrepresentanterna också Karin Degréus, präst i Västerås pastorat och tidigare nämnda Mari Jansson. Karin och Mari förväntas ta ett övergripande ansvar och inbjuda pastoratets pedagoger och assistenter till samlingarna under året samt till träffar med Samordningsgruppen. En bakgrund till Maris uppdrag är att hon redan jobbar med att samla/samordna/fördjupa de olika yrkesgrupper- nas arbete och Karin är vid starten av projektet vik områdeschef och har på ledningens uppdrag fått ett särskilt ansvar för pedagogerna.

De tre områdesrepresentanterna är från början Roger Jonsson, Mia Söderberg och Johnny Ekstedt men Mia ersätts under den senare delen av hösten av Lena Hedlund.

Medverkande pedagoger och assistenter är också: Anna Knutsson,

kapitel 2

Forskningsprojektet

Under knappt ett år bidrar jag som följeforskare i Västerås pastorat med en fortlöpande analys av det arbete man gör med en framskriv- ning av Pastoral för Undervisning. I det följande presenteras syftet med min medverkan och hur jag arbetar samt en övergripande bild av projektets progression avseende både framskrivningen av Pastoralen och mitt forskningsprojekt.

studiens syfte

Det övergripande syftet med forskningsprojektet är att i hermeneutisk mening analysera och spegla samt bidra till en begreppsanalys av ett, i Västerås pastorat, pågående arbetet med en Pastoral för undervisning.

Det vetenskapsteoretiska syftet är att undersöka hur förståelsen för lärande och undervisning formas och förändras i Västerås pastorat under arbetet med en Pastoral för undervisning.

De forskningsfrågor projektet ställer är följande:

1. Hur kan man i en hermeneutisk mening beskriva, tolka och förstå det pågående förändringsarbetet?

2. Hur förändras den teoretiska förståelsen för begreppen lärande och undervisning under projektet?

Studien finner sin hemvist i det forskningsfält som benämns religionspedagogik/didaktik och har en hermeneutisk ansats. Religi- onspedagogik/didaktik ger utrymme för en reflektion kring lärande och undervisning och villkoren för detsamma i såväl kyrkliga som icke-konfessionella sammanhang. Ämnet finner sina rötter inom såväl pedagogik som religionsvetenskap och teologi. Inom religionspedago- gik möter man de pedagogiska frågeställningarna i en religiös kontext eller i relation till religiösa frågor.² Det religionspedagogiska forsk- ningsfältet rymmer därför såväl teologiska som religionsvetenskapliga,

metod, inspirerad av aktionsforskning.⁶ Pastoratet är ansvarigt för att genomdriva det förändringsarbete som man initierat och jag som fors- kare läser dokument, deltar i gemensamma samlingar och sätter ord på och analyserar arbetet under processens gång. Vid de samlingar som hålls föreläser jag och vid några tillfällen föreslår jag en matris att ar- beta utifrån. Ett exempel på det senare är en föreläsning kring de fyra stora pedagogiska traditionerna, som jag aktualiserar efter min läsning av Plan för lärande och undervisning. På motsvarande sätt får min läsning av den innebörd pedagogerna ger begreppet ”undervisning” till följd att jag aktualiserar ett samtal kring undervisningens Vad-fråga samt presenterar en matris där svaret på frågan Vad kan synliggöras i relation till svaret på frågan Hur.

Beslut och eventuella konsekvenser av min analys ägs under hela processen av pastoratet. Pastoratet äger så att säga förändringspro- cessen och framskrivningen av Pastoralen men jag som forskare leder forskningsprojektet och driver den analys av materialet som projektet genererar.

material

Materialet utgörs av textdokument som tidigare tagits fram i Väs- terås pastorat och stift: Plan för lärande och undervisning i Västerås pastorat, Handledning för Plan för lärande och undervisning, Försam- lingsinstruktionen, pastoratets prioriterade mål enligt Årsplan 2018 samt Pastoralerna för dop, konfirmander och diakoni.

Materialet utgörs därtill av de texter som under projektets gång skrivs och sammanställts av pastoratets pedagoger och assistenter.

Möten med Samordningsgruppen och pedagogkollegiet utgör också tillsammans med möten och samtal med de två projektledande präster- na, Mari Jansson och Karin Degréus, material till grund för analysen.

Karin, Mari och jag samtalar under hela processen också mellan de träffar vi tillsammans har med pedagogerna. Samtalen ger mig möj- lighet att pröva min analys och en möjlighet att antingen bekräfta densamma eller underlag för en korrigering.

humanistiska och samhällsvetenskapliga perspektiv.³

Projektet har en hermeneutisk ansats vilket uttrycker en vilja att förstå mening, betydelser och innebörder. Studien fokuserar såväl innebörden av begreppen lärande och undervisning som hur undervis- ningen organiseras och vad som kan sägas utgöra undervisningens mål och innehåll.⁴

teori

Analysen som redovisas i denna rapport är framförallt, vad man i en hermeneutisk mening, kan beskriva som ”erfarenhetsnära”. Det erfa- renhetsnära uttrycker ett tolkningsintresse för handlingar eller utsagor från en person eller grupp med fokus på vad informanterna har menat.

I en jämförelse kan en analys också beskrivas i termer av ”erfaren- hetsöverskridande”. Det senare uttrycker då en önskan att finna andra sätt att förstå en utsaga, handling eller annan mänsklig produkt och intresset ligger så att säga ”framför” informanternas värld, intentioner och erfarenheter.⁵ Förhoppningen är att den tydligare erfarenhetsöver- skridande tolkningen ska finna sin plats i ett artikelformat när projek- tet avslutats. Framskrivningen i denna redovisning drar med andra ord inte tydligt teoretiska slutsatser av de resultat som presenteras.

Samtidigt kan en teoretisk utgångspunkt för analysen sägas vara, att en pedagogiskt medveten reflektion kan utgå från de didaktiska frågor som Comenius formulerade redan på 1600-talet. Något modi- fierade är frågorna: Vem är jag, Vilka möter jag, Vad vill jag kommu- nicera och Varför samt Hur. I den erfarenhetsnära tolkningen är de didaktiska frågorna under hela processen med som en tolkningsram och därmed färgar dessa frågor de inspel jag gör under processens gång men också analysen och framskrivningen av denna rapport.

Därtill har resultatet i några fall prövats i ljuset av tidigare studier där andra forskare behandlat tematik som jag menar kan förtydliga och eller fördjupa resultaten av den erfarenhetsnära analysen.

metod

Forskningsprojektet ger exempel på en fältstudie och deltagarbaserad

för att möjliggöra en rak och ärlig kommunikation samt en genom- skinlig och prövbar forskningsprocess. Innan rapporten trycks får bland andra Samordningsgruppen, Karin Degréus, Mari Jansson och Susanne Senter läsa och ge sina kommentarer på textens innehåll.

projektets progression

Innan forskningsprojektet tar sin början samlas pedagoger och as- sistenter i pastoratet i februari till en kick-off. Syftet med densamma är att starta igång en kartläggning av Verksamheten för barn 0-18 år samt initiera arbetet med en omvärldsbeskrivning. I sina respektive församlingar förväntas medarbetarna därefter se över det samman- hang där församlingen finns men också vilken pedagogisk kompetens som finns i församlingen, vilken verksamhet man faktiskt inbjuder till samt hur besöksstatistiken ser ut. Deadline för denna inventering blir satt till den 11 mars. Den 11 mars börjar därefter Samordningsgrup- pen sitt arbete och så även jag som följeforskare. Nedan ger jag en schematisk bild av de båda parallella processerna: dels arbetet med en framskrivning av en Pastoral för Undervisning och dels min medver- kan som forskare.

min roll som forskare

Projektet inspireras av aktionsforskning och ett sätt att se på forsk- ning ”där man betonar att forskningsprocessen förutsätter närhet och engagemang”.⁷ Genom min närvaro påverkar jag i någon mening förändringsarbetet. Men min roll är inte att driva förändringsarbetet i en förutbestämd riktning. Som följeforskare är jag en aktör som tillsammans med pastoratets anställda är av betydelse för det föränd- ringsarbete som sker. Vilken riktning förändringsarbetet tar är en fråga som under hela projektet dock ägs av pastoratet.

Min medverkan bygger på ett förtroende från pastoratet och dess medarbetare och i det sammanhanget en öppenhet från Samordnings- gruppens sida, att inbjuda mig till en delad reflektion kring material och analys. Vid mitt första besök i pastoratet ger man samfällt uttryck för en nyfikenhet inför och en inbjudan till mig som forskare att ställa kritiska frågor, att bidra till förståelsen och att dela tankar kring resul- tat och möjliga framskrivningar. En av medarbetarna uttrycker att de själva står för ”skelettet” medan jag som forskare kan ”ge kött” och därigenom bidra till förståelsen. Förtroendet från pastoratets medarbe- tare är en förutsättning för projektet.

etiska aspekter

Projektet bygger, som tidigare nämnts, på att de anställda känner förtroende och tillit till mig och min roll som forskare. Studien svarar mot de av Vetenskapsrådet formulerade forskningsetiska principerna inom humanistisk- och samhällsvetenskaplig forskning.⁸ Studien har genomförts på ett sakligt, öppet, opartiskt och professionellt sätt.

Då platsen för studien är känd kan pastoratet och deltagarna inte avidentifieras. Utgångspunkten är dock att enskilda medarbetare inte står i fokus utan istället den text som är resultatet av deras gemensam- ma arbete. Detta är också orsaken till att en prövning hos Etikpröv- ningsnämnden inte görs.

Jag arbetar under hela studien med stor respekt för den enskilde och individens rätt att definiera sig själv och förståelsen av sitt eget liv och av de sammanhang i vilka hon ingår. Detta betyder att jag arbetar

Tidpunkt Framskrivningen av en

Pastoral för Undervisning Forskningsprojektet Februari Kick-off för arbetet med en

kartläggning av det pedagogiska arbetet och en omvärldsbeskriv- ning.

Jag träffar Samordnings- gruppen och forskningspro- jektet formuleras.

Mars 11 mars: Deadline för kartlägg- ningen.

11-26 mars: Samordnings- gruppen arbetar med att sammanställa de olika texterna där det pedagogiska arbetet och omvärldsbeskrivningarna presenteras.

Forskningsprojektet tar sin början.

Undertecknad läser parallellt med Samordningsgruppen de texter som inkommer, med ett fokus på ”lärande och undervisning”.

Mars 26 mars: Samordningsgruppen och undertecknad träffas för en halvdags gemensamt arbete och avstämning. Jag delar min analys av den sammanställning som gjorts.

April 9 april: Heldag för hela pedagogkollegiet för att dela information.

En gemensam och första analys av kartläggningen påbörjas.

Undertecknad håller en inledande reflektion kring möjliga inne- börder av begreppen undervisning och lärande samt de olika perspektivens praktiska konsekvenser.

Analysen av det samlade materialet fortsätter och inbegriper nu även de samtal och den analys som peda- gogerna gemensamt delade den 9 april.

Maj Man arbetar i församlingarna med en kartläggning av också åldrarna över 18 år.

Analysen av det material som pedagogerna tagit fram fortsätter.

Juni Analys och spegling av arbe-

tet fortsätter och intensi- fieras under junimånad tack vare utökad forskningstid.

14 juni: Heldag för pedagogkollegiet och undertecknad. Mari presenterar KO skrivningar som en utgångpunkt för framskriv- ningen av Pastoralen och pedagogerna arbetar därefter med att pröva hur verksamheten svarar mot KOs skrivningar. Jag leder redovisningen.

Juli Semester

Augusti 21 augusti: Vi möts under en heldag och jag påminner om Pastoralens plats mellan PLUn och Handlingsplaner och delar ett förslag på en tänkbar disposition av Pastoralen. Gruppen arbetar med att sortera omvärldsbeskrivningarna utifrån Jonas Broman- ders ”spaningsområden”.⁹ Susann Senter är gäst och talar om ett teologiskt perspektiv på undervisning.

Samordningsgruppen samman- ställer materialet i enlighet med de rubriker jag föreslår.

Analys av arbetet med lärande och undervisning fortsätter.

September 26 september: Vi möts till en halvdag. Jag delar tankar utifrån min läsning av Pastoralen så långt och gruppen arbetar därefter och utifrån mina reflektioner kring frågan om undervisningens

”Vad”.

Oktober Samordningsgruppen samman- ställer gruppernas framskrivning av undervisningens mål.

Analysen av undervisningens mål landar i att jag arbe- tar för att skriva fram en presentation av Fowler samt Equmenia kyrkans arbete kring ”Växa i tro”.

25 oktober: Vi möts till en halvdag. Jag sammanfattar arbetet så långt och presenterar Fowlers teori kring trons utveckling samt Equmenias arbete kring ”Växa i tro”. Pedagogerna arbetar vidare med framskrivningen av pastoratets undervisningsmål, modeller och arenor.

November 15 november möts vi till en halvdag. Jag sammanfattar på nytt var vi befinner oss i arbetsprocessen och lyfter fram hur arbetet med en omvärldsanalys kan se ut. Gruppen arbetar vidare med framskrivningen av Pastoralens omvärldsbeskrivning och omvärldsanalys. Jag leder den gemensamma och för dagen avslutande framskrivningen.

December Samordningsgruppen påbörjar tillsammans med Karin och Mari arbetet med att sammanställa gruppens framskrivning av hela materialet.

Jag arbetar med att färdig- ställa slutrapporten.

11 december: Vi möts till en halvdag, där Samordningsgruppens text presenteras och diskuteras.

Januari Samordningsgruppens arbe- te med att sammanställa hela materialet fortsätter.

10-11 januari: Projektet avslutas och redovisas.

kapitel 3

En process på riktigt

I det följande delar jag min erfarenhetsnära analys i relation till arbets- processen att ta fram en Pastoral för Undervisning. Det är en process vars mål varit tydligt formulerat genom uppdraget att skriva fram en Pastoral för undervisning. Det är samtidigt en process utan givna steg, och visade det sig också utan givna utgångspunkter, vilket skapar både frustration och kreativitet och kanske just därför innebär en process på riktigt. I det följande presenterar jag först vårens och därefter hös- tens arbete varefter kapitlet avslutas med en reflektion kring arbetspro- cessen i sin helhet.

första halvåret

Under våren påbörjas kartläggningen av den verksamhet som pedago- gerna ansvarar för och de resurser som finns i respektive församling.

Kartläggningen avser från början att göras för åldrarna 0-18 år men efter det första mötet i april, där jag deltar, så bestäms det att Pastora- len ska samla en reflektion kring undervisning för alla åldrar. Önskan att tala om det Livslånga lärandet väcks av våra samtal och genom föreläsningen, om innebörden av olika pedagogiska traditioner men också av ett samtal kring barnets plats och betydelse i Svenska kyr- kan. Det senare är något jag därefter utvecklar mina tankar kring i en artikel för Svensk Kyrkotidning under våren 2018.¹⁰

Inför mitt första möte med pedagogerna läser jag Plan för läran- de och undervisning (PLU) och uppfattar då att pastoratet önskar ta sin utgångspunkt i sociokulturell tradition. Vid mitt första möte med pedagogerna utmanar jag pedagogerna att brottas med denna ut- gångspunkt och vad den kan komma att betyda i praktiken, genom en jämförelse med tre andra pedagogiska traditioner: behaviorism, kog- nitivism och pragmatism. Till detta får jag anledning att återkomma i kapitel fyra. Jag uppfattar att den förväntade utgångspunkten inte är vare sig förankrad i kollegiet eller helt medveten, något som också

möjliggöra för människor att ”komma till tro”. Analysen av detta arbete presenteras i kapitel fem.

Redan tidigt under våren inser pastoratet att projektet kan förvän- tas ta mer tid än det tidigare planerade halvåret och efter beslut från domprost Susann Senter får man förlängt med ytterligare ett halvår.

Ur mitt perspektiv finner behovet av förlängd tid flera orsaker: en oklar arbetsfördelning, de anställda pedagogernas bristande tid och den faktiska utmaning det innebär att benämna och belysa det arbete man gör, visar sig vara en inte helt enkel process och beslutet är därför nödvändigt.

Arbetet under våren aktualiserar också frågor kring vilka konse- kvenser den satsning man gör i pastoratet får för arbetet med lärande och undervisning på stiftsnivå men också nationell nivå. Detta samtal fortsätter under hösten och kommuniceras också, av bland andra mig, till såväl stiftsanställda som nationell nivå. Arbetets inte självklara utgångspunkt, tillsammans med pedagogernas till delar bristande över- tygelse om att arbetet kommer göra någon skillnad, utmanar processen under det första halvåret. Och samtidigt och mitt i allt går processen vidare och framåt.

andra halvåret

Upplevelsen av svårigheten bland pedagogerna att se Pastoralens plats och relevans gör att jag under upptaktsträffen i augusti 2018, väljer att påminna om Pastoralens plats mellan PLUn och Handlingsplaner. Jag ägnar därefter en stund åt att rekapitulera de tidigare inspel jag gjort och hur jag uppfattar att arbetsprocessen sett ut under våren. I det sammanhanget får de i grupper samtala om undervisningens mål samt kring den innebörd de som pedagoger ger kunskap, lärande och under- visning. Pedagogerna arbetar också med att sortera och reflektera över omvärldsbeskrivningarna utifrån Bromanders ”spaningsområden”.¹²

Vid upptakten i augusti ger jag också ett förslag på rubriker att utgå ifrån i framskrivningen av pastoralen samt frågor för reflektion i det fortsatta arbetet. Svårigheten att få till en riktning och ett flyt i arbetsprocessen gör att jag många gånger funderade över, om min bekräftas av pedagogerna själva. Istället beskriver man framskrivning

av PLUn som en process där dåvarande processledaren Jan-Erik Melin presenterat sociokulturell teori som det givna svaret och att man som grupp, och i det läget, inte haft tid eller möjlighet att pröva hans påstå- ende.

Vem som ska äga ansvar för Plan för lärande och undervisning och vilken status dokumentet ska ha aktualiserades genom detta. Jag upp- muntrar pastoratet att diskutera frågorna kring PLUn med stiftet och när denna rapport skrivs så är detta fortsatt min uppmaning. Jag tror att dokumentet tjänar på en grundlig genomarbetning och att tydligare skrivas fram som ett svar på de så kallade grundsynsfrågorna.

I början av arbetet med en Pastoralen uppfattar jag att en utmaning för alla inblandade är att finna en balans mellan församlingarnas olika förutsättningar och självbestämmande samt enskilda medarbetares önskan om att hålla kvar vid och värna ”sin” verksamhet. Det finns så att säga ett motstånd mot framskrivningen av en gemensam vision och ett gemensamt dokument i sig.

Arbetet kring Pastoralen ger redan tidigt exempel på en process utan en självklar utgångspunkt. I juni möts alla på nytt och givet svår- igheten att ta en gemensam utgångpunkt i PLUn så föreslår jag istället att man arbetar med och prövar de olika verksamheterna i relation till Kyrkoordningens skrivning:

Svenska kyrkan framträder lokalt som en församling. Denna är den primära enheten inom kyrkan. Församlingens grundläggan- de uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utö- va diakoni och mission. Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. Allt annat som församlingen utför är stöd för och en konsekvens av denna grundläggande uppgift.¹¹

Min fråga till pedagogerna vid träffen i juni är vilka undervisnings- verksamheter som kan sägas svara mot det uppdrag som skrivs fram i enlighet med Kyrkoordningen: hur vill man i Västerås pastorat t.ex.

av flera orsaker inte heller med texterna på det sätt som processen kräver.

När vi träffas i oktober är ett antal frånvarande. Jag börjar med att på nytt repetera uppdragets karaktär och det förslag på Pastoralens innehåll som jag tidigare introducerat. Jag föreslår också en plan för det fortsatta arbetet och jag är tydlig med att man nu måste jobba med att skriva fram text. Karin och Mari har fått domprostens löfte att en- gagera en ytterligare person i pastoratets stab som ska hjälpa till med framskrivningen och det lättar en del av den börda som Samordnings- gruppen ger uttryck för. En av de tre medlemmarna i Samordnings- gruppen har olyckligt blivit sjuk och kan därför inte längre medverka i arbetet, vilket komplicerar processen ytterligare. Under träffen i oktober arbetar pedagogerna därefter fortsatt med frågor kring under- visningens mål, innehåll och arenor. Arbetet känns vid denna tidpunkt kreativ och framåtsyftande.

I november är också ett antal frånvarande. Några av de som nu deltar var frånvarande vid förra tillfället och en del av det arbete som gjordes senast, måste därför repeteras. Det arbete som skulle gjorts av Samordningsgruppen har fortsatt haltat pga. sjukskrivning och för- äldraledighet och pressen att snabbt få fram text börjar bli tydlig för alla inblandade. Det är också tydligt att den tid som förflyter mellan träffarna gör det svårt för många av deltagarna att hålla fokus på upp- draget. Vid tillfället i november återvänder vi tillsammans till frågan om en omvärldsanalys. Jag uppfattar att den text som finns fortsatt utgör endast en beskrivning och jag försöker därför ge dem redskap för att kunna fördjupa analysen. I slutet av vårt gemensamma arbete i november är analysen tydligare och det finns ett bra underlag för en framskrivning av Pastoralen.

I december möts vi en sista gång innan Pastoralen för Undervisning ska redovisas. Samordningsgruppen redovisar det arbete som hittills gjorts och man arbetar därefter i mindre grupper för att skriva fram och tydliggöra kartläggning, omvärldsanalys samt undervisningstrap- pan för olika åldrar. Karin och Mari håller i trådarna och bestämmer att de tillsammans ska träffa Samordningsgruppen följande vecka för att gemensamt arbeta fram ett slutförslag.

roll blivit processeledarens mer än forskarens. Karin Degréus och Mari Jansson ställer också i efterhand, och i samtal med mig, frågan om de båda kanske tydligare skulle samordnat Samordningsgruppens arbete och hållit ihop processerna. Att så inte sker tror jag beror på att de båda tidigt i processen saknar pedagogernas förtroende och att de också själva önskar hålla en låg profil för att ge pedagogerna det förtroende de förtjänar. Jag har själv under höstens början men också därefter svårt att inte själv gå in och arbeta med texterna. På olika sätt försökte jag förstå vari pedagogernas egna svårigheter och utmaningar ligger och samtidigt finna de bästa redskapen för att hjälpa deras pro- cess framåt. I denna process är samtalen mellan Karin, Mari och mig av stor betydelse för en fördjupad förståelse.

Pedagogerna ger när vi ses i augusti själva uttryck för att vårens arbete har varit positivt, inte minst då det givit dem möjlighet att ses och jobba för något gemensamt. De uttrycker en glädje över att träffas och över att få rannsaka det arbete de gör. Flera av dem hoppas också att arbetet ska resultera i framtida samarbeten och större och gemen- samma projekt för pedagoger i Västerås pastorat. Samtidigt uttrycks arbetet med Pastoralen av några vara fortsatt svårt att greppa. Någon uttrycker det vara svårt att känna riktningen och någon annan upp- fattar processen både otydlig och rörig. Andra uttrycker tvärtom en upplevelse av att arbetet går från klarhet till klarhet och att arbetet är en ögonöppnare inför det arbete man står i. Någon är därtill glad över att pedagogik i detta sammanhang får vara mer än en fråga om metod och ett svar på didaktikens Hur-fråga.

Vid halvdagsträffen i september uppfattar jag en stor trötthet i gruppen. Jag initierar ett arbete med undervisningens och didaktikens Vad-fråga och arbetet uppfattas vara både krävande och svårt. Frå- gan jag ställer är vilket innehåll man vill ge undervisning i mötet med olika åldrar. Några av pedagogerna ger också i september uttryck för en upplevelse av att arbetet inte leder någon vart och att man skulle börjat processen i en helt annan ände från början. Det finns en fortsatt kritik mot att arbetet tar för mycket tid och man uttrycker irritation inför uppdraget att skriva fram text och över att man förväntas arbeta mellan de tidigare planerade träffarna. Samordningsgruppen arbetar

I januari träffas alla som på olika sätt arbetat med Pastoralen, stiftsanställda och representanter från Kyrkorådets arbetsutskott. Det finns då ett utkast till Pastoral och denna presenteras och diskuteras.

Jag redovisar också vid detta tillfälle delar av min rapport.

Efter mötet i januari fortsätter arbetet med en framskrivning av Pastoralen och jag bidrar genom att kommentera textutkast fram tills det att slutversionen går i tryck. Texten Pastoral för undervisning ägs av pastoratet och valet att bejaka eller avstå mina förslag till skrivning, är slutgiltigt Västerås pastorat.

reflektion

Det gångna årets arbete synliggör, vilket jag skrev redan inlednings- vis, en process på riktigt. Och möjligen kan också det konstaterandet betraktas vara ett svar på den första av mina två forskningsfrågor, d.v.s. hur man i hermeneutisk mening kan beskrivna, tolka och förstå det pågående förändringsarbetet. En stor del av mitt svar på frågan delas med pedagogerna under processens gång och min analys ligger till grund för de föreläsningar jag väljer att hålla samt de modeller eller matriser jag lyfter fram. Frågan om arbetsprocessen inte skulle tagit sin början i en annan ände, har vid några tillfällen ställts av pedagogerna själva, och frågan måste betraktas som hypotetisk. Förutsättningarna har så att säga ändrats efter hand. Mitt bidrag i det sammanhanget har, i enlighet med studiens syfte, varit att analysera och spegla samt bidra till en begreppsanalys av det pågående arbetet. De givna förut- sättningarna har färgat analysen samt de valda inspelen vilket i sin tur påverkat den fortsatta processen. Andra steg men också andra medar- betare hade så att säga förändrat allt.

Jag uppfattar att progressionen inte varit vad den kunde varit. Sam- ordningsgruppen arbete har av olika anledningar haltat och vare sig utgångspunkterna eller pedagogernas redskap att hantera denna slags process har varit vad man kanske kunde väntat. I det följande ska jag lyfta fram två aspekter som jag uppfattar har varit centrala för vad projektet blivit: Pastoralens utgångspunkter och förväntade innehåll.

kapitel 4

Pastoralens utgångspunkter

Rubriken syftar i det följande på de utgångspunkter som pedagogerna haft att ta spjärn emot i sin framskrivning av Pastoralen. Av betydelse i det sammanhanget kan Församlingsinstruktionen förväntas vara, liksom Kyrkoordningen men också Kartläggning och omvärldsanalys samt den tidigare framtagna Planen för lärande och undervisning. Den analys jag tidigt delade med pedagogerna handlar om deras framskriv- na Kartläggning samt om Planen för lärande och undervisning (PLU) och de båda analyserna redovisas i det följande. Analysen av Kart- läggningen 0-18 år följs av analysen av Kartläggningen av Livslångt lärande vilket blev en konsekvens av vårens arbete, därefter följer min analys av PLUn.

kartläggning 0-18 år

Pastoratets medarbetare uppmanas i månadsskiftet februari/mars av domprost Susanne Senter och kyrkorådet att göra en kartläggning av bland annat församlingarnas resurser, pågående arbete, målgrupper och nätverk med fokus på åldrarna 0-18 år. Kartläggningen förväntas utgöra underlag för en senare omvärldsanalys av betydelse vid fram- skrivningen av Pastoralen.

I slutet av mars möter jag de pedagoger från pastoratet som ingår i Samordningsgruppen. Samtalen visar att medarbetarna tolkat uppgiften att kartlägga arbetet kring lärande och undervisning på olika sätt. Det finns därtill ett visst motstånd mot att alls besvara uppgiften genom misstanken att kartläggningen ska resultera i nedskärningar och någon undrar om kyrkorådet har en dold ambition att samköra verksamhet för att spara pengar. Det visar sig därtill vara svårt att inhämta uppgifter från de olika områdena då medarbetare inte ser poängen i den förvänta- de sammanställningen och upplever sig ha alltför lite tid för densamma.

Jag konstaterar redan då att förutsättningen för att Pastoralen ska bli relevant är att man uppfattar den vara just detta, något som är långt

och som därför ger exempel på ett slags lärande.

Exempel på ”vuxenpyssel” och en kompetens i medarbetarsta- ben kring hantverk beskrivs i kartläggningen och kan tolkas som uttryck för en syn på kroppslig kompetens och kunskap. Men detta fokus kan inte självklart förstås i ljuset av undervisning och lärande i Svenska kyrkan. Jag saknar i denna skrivning ett tydliggörande av vad människor förväntas lära och varför och med andra ord en reflektion kring didaktikens Vad och Varför.

I den verksamhet som i en av församlingarna noga skrivs fram för åldrarna 0-18 år, är det inte helt enkelt att se hur verksamheterna svarar mot en förmodad önskan om att möta tro. Jag frågar mig också vilken slags kyrkosyn som skymtar bakom de olika exempel som lyfts fram, då mycket av verksamheten kan uppfattas bidra framförallt till olika mötesplatser för människor. I läsningen frågar jag mig också vilka egentliga konsekvenser som den sociokulturella utgångspunkten i pastoratet har fått för de verksamheter som man prioriterar: vem kan så att säga förväntas gå före och bidrar till att den proximala utveck- lingszonen¹³ kan överbryggas och vad förväntas människor ta med sig därifrån? Jag frågar mig också i min läsning vem som bär tron, vad som utgör trons innehåll och vad av trons innehåll som kommuniceras genom de många och olika verksamheterna. Flera av verksamheterna kan, vilket redan nämnts, uppfattas tjäna ett framförallt diakonalt syfte och ge människor i olika åldrar tillgång till mötesplatser och en bekräftelse av att man är sedd för den man är.

Körverksamheten dominerar kartläggningen av verksamhet för åldrarna 0-18 år och kan uppfattas utgöra en bärande verksamhet för att möta barn och unga i Västerås pastorat. I en passage frågar man sig i en av församlingarna hur man i framtiden ska kunna finna sätt att möta människor ”mitt i livet”. Även jag har, i tidigare studier, konsta- terat att människor mitt i livet tycks vara en svår grupp för Svenska kyrkan att nå utanför körverksamheten.¹⁴ Samtidigt frågar jag mig i min analys av kartläggningen, om ett tydligare fokus istället skulle äg- nas frågan ”vad” församlingen vill kommunicera till denna målgrupp, innan frågan om formerna för mötet aktualiseras: Vad är det man som kyrka så gärna vill få sagt?

ifrån självklart tidigt i processen. Samtidigt uttrycker Karin Degréus och Mari Jansson en förhoppning om att det gemensamma arbetet under våren ska tydliggöra relevansen för alla inblandade.

I en genomläsning av den sammanställning som trots allt gjorts så slås jag av en verksamhetstung organisation och för en utomstående mycket oklar relation till de i Plan för lärande och undervisning fram- skrivna utgångspunkterna vad gäller såväl teologi som pedagogik. I en analys framstår svaren på de didaktiska frågorna ”vad” och ”varför”

inte självklart hänga samman med svaret på frågan ”hur”.

I en av församlingarna tar man sin uttryckliga utgångspunkt i ”ett livslångt lärande” vilket gör den från början framskrivna åldersindel- ningen för Pastoralen (åldrarna 0-18 år) problematisk. I den sociokul- turella teori som pastoratet, genom PLUn, dessutom förväntas ta sin utgångspunkt så kan ”det livslånga lärandet” förväntas genomsyra hela pastoratet och därför utmana den åldersindelning som görs. Det senare är något jag påtalar vid mitt första möte med pedagogerna och under våren förändras åldersspannet och målskrivningen för Pastora- len kommer därefter att omfatta just det livslånga lärandet.

I en av församlingarna talar man i kartläggningen om den ”peda- gogiska verksamheten” vilket reser frågan om det finns verksamhet i församlingen som inte har pedagogiska implikationer. Jag tänker i det sammanhanget särskilt på gudstjänsten som skulle kunna betraktas som en självklar arena för lärande och undervisning om/i den kristna tron men detta är en arena som inte omnämns i den kartläggning som då görs.

I en församling skrivs dopet fram som en utgångspunkt för under- visning. Detta kan uppfattas hänga väl samman med den betydelse som dopet förväntas ha också i enlighet med Kyrkoordningen. Men denna ansats nämns endast i en, och inga andra framskrivningar.

Den betoning som i flera fall görs av gemenskapens betydelse, en öppen verksamhet och mötesplatser av olika slag tolkar jag som exempel på uttryck för ett starkt diakonalt arbete i pastoratet. Hur verksamheterna svarar mot frågor kring lärande och undervisning är inte lika klart förutom i de fall där körverksamheten presenteras. I det senare exemplet kan en körmedverkan i unga år förväntas innebära ett slags undervisning som underlättar körsång också efter 18-års ålder

betet till att handla om hela livet och inte enbart om den avgränsade åldersgruppen 0-18 år. I min läsning av de dokument som inkommer i juni-månad kan jag konstatera att pedagogernas texter fortsatt ger exempel på ett stort antal verksamheter med ett något oklart innehåll i termer av undervisning. I samtal med pedagogerna framkommer också ett fortsatt motstånd mot processen i sig samt det faktum att processen leds av de två prästerna Mari och Karin. Man undrar varför inte Sam- ordningsgruppen själv kan få leda arbetet, skriva texter och därefter presentera texterna för de övriga. I samtalen jämför man med fram- skrivningen av Konfirmandpastoralen där en mindre grupp samlades och skrev texter, vilka därefter presenterades som förslag till de övriga.

Man jämför också med framskrivningen av Diakonipastoralen som pedagogerna uppfattar samlade endast diakoner. I det senare fallet be- rättar Mari Jansson senare för mig att också prästen Johan Sköld fun- nits med i de samtalen. Arbetet med två tidigare framtagna dokument:

pastoralen för konfirmandarbete och pastoralen för det diakonala arbetet, uppfattar jag står i vägen och samtidigt utgör de en ”morot”

under processen. De tidigare dokumenten står i vägen då arbetssättet och resurserna sett olika ut och jämförelser stjälper snarare än hjälper det egna deltagandet i processen kring en Pastoral för undervisning. De är samtidigt en morot då man ser målet framför sig och bär en önskan om att skriva fram ett liknande dokument.

Några pedagoger uttrycker en frustration över den diskrepans de upplever mellan talet om deras ”unika kompetens” och ett samtidigt upplevt omyndiggörande genom det faktum att man inte själva får leda processen. Vid träffen i juni uttrycks också en fortsatt upplevd otydlighet gällande syftet med hela arbetet med Pastoralen och man säger sig också sakna tydligare direktiv inför de gemensamma samling- arna.

Min analys av de texter som trots detta inkommit visar en fortsatt tunn såväl framskrivning som analys. Givet de uttryckta upplevelserna av bristande relevans och direktiv är detta kanske samtidigt inte alls, eller särskilt, förvånande.

Jag ser samtidigt i de utvidgade texterna underlag för en spännan- de analys i relation till, till exempel beskrivningar av olika etnicitet, I flera fall uppfattar jag kartläggningen ge exempel på en kyr-

ka som framförallt önskar svarar mot de sociala behov som finns i samhället men med endast liten reflektion kring det centrum och den kärna som kyrkan kan förväntas kommunicera. En av de utmaningar som skrivs fram är att ”utveckla verksamhet i samklang med omgiv- ningens förändrade krav”, en skrivning som kan sägas exemplifiera vad jag uppfattar som detta utåtriktade mer än centrerade fokus. Ut- tryck för behovet av mer personal kan ses som ytterligare ett exempel och, menar jag, istället besvaras med att församlingen finns, och att det i framtiden framförallt handlar om att finna verksamma former för att ta hand om de ideella.

Läsningen väcker också flera frågor som jag inte ser besvarade i Planen för lärande och undervisning: Anses barn ha en medfödd tro?

Har alla människor i grunden en tro? Kan man lära en människa tro?

Vad behöver man lära en människa som kan öppna henne för trons mysterium? Vem kan i det senare fallet lära vilka och vad? I min läs- ning av kartläggningen saknar jag därtill en beskrivning och analys av skolans roll i sammanhanget och familjens förändrade traditionsför- medling samt en framskrivning av konsekvenserna av denna analys för det förväntade lärandet i centrum för pastoratets verksamhet.

När jag delar min läsning av kartläggningen och möter pedagoger- na under våren så framträder deras upplevda osäkerhet inför att träda fram som kristna, en upplevelse som vid en av våra samlingar uttrycks med orden:

Vi håller på att släta ut oss till ingenting för att någon kanske ska tycka om oss.

Denna reflektion är av stor vikt att man tar på allvar för att inte svårigheten att formulera sig kring didaktikens Vad, ska döljas bakom en rädsla för konsekvenserna av en sådan formulering.

kartläggning livslångt lärande

I en andra fas har arbetet med lärande och undervisning vidgas ar-

ganska tunna presentationen gör att jag samma dag istället föreslår ett flyttat fokus från den tänkta omvärldsanalysen till en analys av den verksamhet som de själva valt att presentera. Mari föreläser om Kyr- koordningen och jag presenterar några av de frågor som min genom- gång aktualiserat, frågor kring t.ex. verksamhetens undervisningsas- pekt. Pedagogerna arbetar därefter kring de egna verksamheternas relation till KO:s skrivningar.

Under samlingen i juni är upplevelsen att pedagogerna engageras för arbetet och de pratar intensivt om verksamheter och deras mål och mening i relation till KO:s skrivningar. Min analys av detta arbete presenteras i kapitel fem.

planen för lärande och undervisning

Den så kallade PLUn beskrivs vara ett ”långsiktigt grunddokument” i vilken grundsynsfrågor som gudsbild, människosyn och kunskapssyn beskrivs. En Pastoral förväntas i sin tur vara ett dokument som föränd- ras och omarbetas i takt med tiden och ska därigenom bidrar till att konkretisera arbetet på det lokala planet utifrån givna förutsättningar.

Pastoralen förväntas utgöra ett dokument för kvalitetssäkring och vara ett övergripripande dokument som kan jämföras med Pastoral för dop- och konfirmation. I Pastoralen förväntas också ett underlag finnas där det synliggörs vilka verksamheter i pastoratet som kan samordnas samt fånga en, i pastoratet, minsta gemensamma nämnare.

Under mina första samtal med medarbetare i pastoratet fram- kommer att PLUn uppfattas vara ett tunt dokument som redan lagts på hyllan och i praktiken inte används. I min läsning av dokumentet finner även jag brister, något jag vill utveckla i det följande.

I Västerås pastorat har man genom PLUn skrivit fram en önskan om att ta sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv. Detta är, ska dock sägas, inte ett val som pastoratet ensamt beskriver att man gjort utan ett val som förordats av den nationella samordnaren Jan-Erik Melin. Det sociokulturella perspektivet förväntas prägla undervisning i mötet med barn 0-18 år, konfirmander och dopfamiljer samt arbetet med det livslånga lärandet. I mina första möten med pastoratet fram- religioner och socioekonomiska förutsättningar. Jag ser också underlag

för att göra en spännande analys av samarbetet med de övriga organi- sationer som finns i pastoratet. När man talar om de många verksam- heter som ändå inte upplevs räcka till för ”det som behövs” undrar jag på nytt om detta är sagt ur ett diakonalt eller undervisningsperspektiv.

Framskrivningen av en kartläggning för det livslånga lärandet ger också fortsatt exempel på en framförallt diakonal profil. Detta bland an- nat genom den betydelse man ger att ”se” människor och inbjuda dem till ett långsiktigt engagemang och deltagande. Den diakonala profilen förstärks också genom den distinktion man gör mellan en kristen och en

”social” undervisning. Jag undrar i min läsning om den sociala undervis- ningen är en profil som pastoratet och/eller församlingen vill ha, vilket behov det i så fall möter och i vilket avseende det ger exempel på den undervisning som man som kyrka uppfattar sig vilja bidra med.

Jag noterar också att man fortsatt skriver ”barnperspektiv” där möjligheten finns att istället fråga efter ”barnets perspektiv”. Denna tematik är något jag, vilket nämndes redan i kapitel tre, problematise- rar i en text som jag publicerar i Svensk kyrkotidning under våren.¹⁵

En viktig och central del av verksamheten ser i några fall ut att vara skolkontakter genom t.ex. skolavslutningar, julkrubbor och påskvis- ningar. Viljan att utveckla skolsamverkan syns särskilt i en församling där man framöver vill erbjuda skolor undervisning i kristen tro. En framtida analys av läroplanerna kan komma att bidra till att konkre- tisera ett sådant arbete och denna ambition ger oavsett exempel på en tydligare undervisningsprofil jämfört andra delar av materialet.

När man i en församling lyfter svårigheten att möta de pedagogiska utmaningarna på grund av personalbrist ställer jag på nytt frågan om möjligheten att istället samla de ideella krafterna. Möjligheten finns också att översynen i pastoratet visar vägar för att i framtiden samord- na delar av verksamheten inom pastoratet. Det senare uppfattar jag att de anställda i detta skede av arbetet ser som en möjlighet mer än ett hinder, trots en tidigare uttryckt rädsla för att sammanställningen kommer leda till nedskärningar.

Inför träffen med pedagogerna i juni är tanken att förarbetet ska möjliggöra för en gemensam och fördjupad omvärldsanalys. Den ännu

nande men bra och man uttrycker en stark uppskattning för möj- ligheten att föra samtal med varandra. Pedagogerna upplever att de har endast få tillfällen med utrymme för en pedagogisk reflektion på pastoratsnivå. Karin och Mari menar att tiden finns men att dessa möten är något som pedagogerna själva måste initiera. Som utanför- stående uppfattar jag att pedagogerna framförallt frågar efter ett slags handledning och inspirerande sparringpartner och efter någon som bemyndigar och bekräftar deras kompetens och kan bidra till att nivån på samtalen höjs ett snäpp.

Jag menar utifrån min läsning och analys att PLUn skulle behöva en genomarbetning och framförallt en tydligare referenslista som gör dokumentet prövbart för nuvarande och kommande medarbetare. Vid mötet med pedagogerna i april aktualiserar jag också tanken att den slags dokument skrivs fram på stiftsnivå istället för på pastoratsnivå.

I pastoratet är det dock långt ifrån självklart att stiftet ska äga PLUn och jag uppfattar en upplevd rädsla för att dokumentet kommer ge direktiv ”uppifrån” till en verksamhet som stiftet inte uppfattas känna.

Pedagogerna uttrycker att PLUn behövs men man frågar sig samtidigt vem som har kompetensen att skriva fram den typen av dokument.

Församlingsinstruktionen beskrivs av pedagogerna samtidigt vara ett riktmärke för undervisning som ger en grund att ta spjärn emot. Men pedagogerna inväntar också en tydligare skrivning och riktlinjer kring lärande och undervisning från nationell nivå.

Mitt förslag är, detta till trots, att en PLU skrivs fram på stiftsnivå.

Det skulle därigenom kunna bli ett dokument som främjar den för- djupade reflektionen kring lärande och undervisning och dokumentet skulle ge pastorat, kontrakt och församlingar något att gemensamt ta spjärn emot när en pastoral och därefter handlingsplanerna skrivs fram. PLUn skulle skrivas fram mot bakgrund av de skrivningar man gör på nationell nivå samt mot bakgrund av biskoparnas uttryckta ambitioner avseende lärande och undervisning. PLUn kunde därige- nom få utgöra en väl formulerad och teoretiskt grundad framskrivning till underlag för hela stiftets arbete, ett arbete som på det lokala planet därefter får konkretiseras av de särskilda förutsättningar som sam- manhanget ger.

kommer att det inte bland pedagogerna är helt självklart vad denna tradition står för och vilka andra traditioner den förhåller sig till, varför jag vid samlingen i april väljer att hålla en föreläsning om detta.

Föreläsningen blir en möjlighet att åter aktualisera, eller ge pedagoger- na tillgång till, en begreppsapparat för att tala om den praktik som de redan känner väldigt väl.

I min föreläsning presenterar jag det som på ett övergripande plan kan sägas utgöra fyra ledande traditioner i synen på kunskap, lärande och undervisning: behaviorismen, kognitiva traditioner, pragmatism och det sociokulturella perspektivet.¹⁶ De fyra perspektiven står i ett visst motsatsförhållande till varandra men det är också traditioner som haft ett stort inflytande över den svenska skolan och därför traditioner de flesta i någon mening formats av. I ett kyrkligt perspektiv finns ock- så de fyra traditionerna på olika sätt representerade och företrädda.

Den kognitiva traditionen har som exempel påverkat synen på trons utveckling och den så kallade livsfrågepedagogiken finner sina rötter i en pragmatisk tradition.

I Västerås pastorat har man genom PLUn alltså skrivit fram en öns- kan att ta sin utgångspunkt i ett av dessa perspektiv, det sociokulturellt perspektiv, och jag beskriver under föreläsningen perspektivets histo- riska rötter och utgångspunkt i Lev Vygotskijs arbeten om utveckling, lärande och språk.¹⁷

I relation till arbetet i Västerås pastorat aktualiserar det sociokultu- rella perspektivet ett antal frågor. Man kan som exempel fråga sig vad det innebär för verksamheten i kyrkor och församlingar: Att undervis- ning ska ge tillgång till ”vetenskapliga begrepp” för att komplettera de

”vardagliga”; Att läraren är av betydelse för att vägleda i den proxi- mala utvecklingszonen i hur man använder kulturella redskap?

Jag ifrågasätter inte valet av det sociokulturella perspektivet i sig men ställer mig frågande till att man väljer ett så tydligt teoretiskt per- spektiv på undervisning utan att helt förstå konsekvenserna av detta val. Jag menar att arbetet med lärande och undervisning skulle tjäna på en tydligare framskriven PLU där inspiration hämtas från flera och i texten angivna pedagogiska såväl som teologiska traditioner.

Frågorna jag aktualiserar under min föreläsning uppfattas utma-

kapitel 5

Pastoralens innehåll

Under hösten arbetar pedagogerna med att tydliggöra vilket innehåll de vill ge undervisningen i pastoratet. Jag introducerar en matris där undervisningens innehåll/mål, modell och arena ska tydliggöras i rela- tion till olika åldersgrupper. Arbetet uppfattas inte vara helt enkelt och gränserna mellan modell (Hur) och innehåll (Vad) glider under arbetet.

För att ge pedagogerna något att förhålla sig till och ta sitt avstamp från så introducerar jag James Fowlers teori om ”Trons utveckling”

samt det arbete man gjort i Equmenia kyrkans ungdomsorganisation, Equmenia, kring ”Växa i tro-planen”. Materialet uppfattas ge en riktning och en bild av vilken slags mer övergripande benämningar som kan ges de olika delarna. När Pastoralen slutgiltigt skrivs fram så uppfattar jag att framförallt Equmenias arbete kommit att utgöra en inspirationskälla.

I det följande presenterar jag en analys som berör det förväntade innehållet i Pastoralen i termer av undervisning. Kapitlet innehåller också min analys av pedagogernas prövning av sin verksamhet i rela- tion till Kyrkoordningens skrivningar, samt mina reflektioner i anslut- ning till dessa båda analyser.

undervisning

Vid ett av de första möten jag har med Samordningsgruppen fram- kommer att innebörden av begreppet undervisning inte är självklar bland medarbetarna. Samordningsgruppen berättar att pedagogerna i pastoratet under sin upptaktsdag, tillsammans fått fundera kring inne- börden av undervisning utifrån frågan ”Vad tänker man på”. I min analys av de associationer som görs, framkommer att de kan uppfattas besvara ett antal och olika didaktiska frågor: Vem är jag, Vilka möter jag, Vad vill jag förmedla/kommunicera/undervisa och Varför samt Hur.

I min analys av de valda orden kan jag se att undervisning ger

gernas arbete med undervisning reduceras till ett arbete med enbart didaktikens Hur. Bilden av pedagogen som en levande metodlåda som förväntas leverera intressanta, spännande och helst också roliga meto- der riskerar bidra starkt till också den egna självbilden och ger därmed endast lite utrymme för en övergripande pedagogisk reflektion där samtliga didaktiska frågor besvaras. Risken finns, menar jag, att man förväntas bidra till och skapa en positiv känsla utan egentligt innehåll.

Att undervisningens Vad inte besvaras med mer än ”kunskap”, bekräf- tar denna bild.

I en kyrklig kontext kan Vad-frågan förväntas vara gemensamt delad och formulerad på stiftsnivå av inte minst biskopen. Men detta förtar inte betydelsen av en uttolkning och analys av konsekvenserna av detta Vad för den undervisning man vill driva som pastorat, givet de egna förutsättningarna och den givna kontexten. Frågan om innebörd- en av undervisning förutsätter med andra ord en pedagogiskt medve- ten analys av också de övriga didaktiska frågorna.

I mötet med pedagogerna i Västerås pastorat uppfattar jag en osäkerhet kring hur detta Vad kan formuleras. Under arbetsprocessen frågar jag mig om denna osäkerhet beror av ett frånvarande teologiskt språk eller en ovana vid att använda det. När denna rapport skrivs så har jag som en följd av detta, och på uppdrag av Västerås stift, påbör- jat arbetet kring frågor om Svenska kyrkan som litteracitetspraktik och de anställdas uppdrag i en tid av religiös förändring.¹⁹

verksamheten i relation till ko

Vid samlingen i juni blir fokus för pedagogernas gemensamma arbete frågan hur verksamheterna står i relation till KO:s skrivningar. Pedago- gerna arbetar i grupper utifrån deras geografiska områdestillhörighet kring frågan hur de verksamheter de listat, ur ett undervisningsperspek- tiv, kan sägas bidra till att: komma till tro på Kristus, leva i tro, skapa och fördjupa en kristen gemenskap - och vad som i så fall särskiljer en kristen gemenskap från annan gemenskap, Guds rike utbreds och ska- pelsen återupprättas. Gruppernas arbete avslutas med en presentation av verksamheterna och deras relation till KO:s skrivningar.

associationer till Vem man är eller vill vara som pedagog. Exempel på detta är medvandrare, betydelsen av nyfikenhet, lyhördhet och omsorg, samt en vilja att vara på deras arena. Ett exempel ges också som pekar i en riktning mot frågan Vad och ett innehåll i undervisningen genom valet av ordet kunskap. Två ord kan därtill sägas svara på didaktikens Varför, genom missionsbefallningen och ringar på vattnet.

De flesta ord som associeras till undervisning kan dock läsas som ett svar på den didaktiska frågan Hur eller sägas ge exempel på ord som kan uppfattas beskriva en känsla man önskar förmedla genom undervisning. Exempel på Hur är ord som: metod, guidning, dela livet, learning by doing, vandring, dialog, anpassa, se och lyssna, ge och ta, fånga tillfället, kreativitet, delande, påverkan, förebilder, redskap, syfte/

mål, ömsesidigt lärande. Exempel på uttryck för en känsla är: öppen- het, välkomnande, gemenskap, lustfyllt, trovärdighet, relation, kontinu- itet, igenkännande, närvaro, trygghet och miljö.

Någon väljer ordet lärande för att beskriva undervisning, något som i sig bekräftar att gränserna mellan kunskap, lärande och under- visning är långt ifrån självklar för pedagogerna själva.

reflektion

I det sociokulturella perspektiv som man skriver fram i PLUn kan kunskap beskrivas vara såväl praktisk som teoretisk. Lärande handlar därtill och i ett sociokulturellt perspektiv om att ”appropriera medi- erande redskap”¹⁸ och en viktig del av undervisningen kan förväntas innebära att man ger tillgång till ”vetenskapliga begrepp” för att komplettera de ”vardagliga”. En viss skillnad kan i detta perspektiv och med andra ord ses mellan innebörden av kunskap, lärande och undervisning. Oavsett vilken teoretisk utgångspunkt man tar så är det ur ett pedagogiskt perspektiv svårt att skriva fram en Pastoral för undervisning utan att förhålla sig till såväl undervisning som lärande och kunskap. En Pastoral för undervisning bör rymma en reflektion kring det didaktiska alfabetets samtliga frågor: Vem är jag/pastoratet/

församlingen, Vilka möter jag/ pastoratet/församlingen, Vad vill jag/

kyrkan förmedla, Varför och Hur?

I en analys av de valda orden kan man ana en risk för att pedago-

sätt på vilket man möter människor.

Målet att skapelsen ska återupprättas uppfattas svår att särskilt avgränsa då det uppfattas ingå i Guds hela uppdrag till människan att förvalta skapelsen. Arbetet med klädbytardagar och fairtrade lyfts dock fram i sammanhanget. Bland ”övrigt” och verksamhet som inte självklart finner sin plats i relation till KO:s skrivningar, lyfts språkcafé och meditation fram som exempel.

reflektion

Genomgången av verksamheterna i relation till KO:s skrivningar visar att mycket av pedagogernas arbete i Västerås pastorat framförallt bidrar till en gemenskap genom vilken pedagogerna ser en möjlighet att utbreda Guds rike. Det framgår med tydlighet att flera samman- hang ger rum för existentiella frågor men också att flera sammanhang saknar en undervisningsplan avseende kristen undervisning. I flera verksamheter inbjuder man till andakt och i samtalen framgår att an- dakterna i flera fall uppfattas vara den gudstjänst man inbjuder till och upplever sig ha möjlighet att påverka som pedagog.

Pedagogernas arbete ger, menar jag, exempel på tydliga konsekven- ser av en idag förändrad religiös socialisation men också en förändrad religionsundervisning i den svenska skolan. Västerås biskop Mikael Mogren talar i det sammanhanget om att barn idag växer upp utan en självklar tillgång till ett religiöst hemspråk. Mogren konstaterar att frågan hur man som barn kan lära sig tala om Gud blir ”en utmaning i en tid där många vuxna inte talar flytande om tro och religion, och inte riktigt har kristen tro som hemspråk”.²⁰

Flera av de verksamheter pedagogerna inbjuder till har inte en tra- ditionellt kristen undervisning i fokus utan erbjuds för att människor överhuvudtaget ska få en chans att komma i kontakt med kyrkans lokaler och medarbetare. En inbjudan till mötesplatser och trygga miljöer hoppas pedagogerna samtidigt ska leda till en nyfikenhet inför den kristna kyrkans budskap och exempel på det lyfts också fram när vi ses. Pedagogernas verksamhet i Västerås pastorat bekräftar bilden av en kyrka som idag, och med Jan Eckerdals ord, flyttat från dalen till bergssidan.

Presentationen av deras arbete aktualiserar teman som de själva önskar ska ligga till grund för framtida utbildningsdagar för pedago- ger i pastoratet, något de för övrigt säger sig sakna. Men genomgången aktualiserar också den stora frågan om det går att dra en skarp gräns mellan undervisning och icke-undervisning och vilken verksamhet som därmed kan sägas vara motiverad ur ett pedagogiskt perspektiv.

Exempel på verksamhet som uppfattades bidra till att människor kommer till tro är t.ex. barnkör, mammagrupp, skolverksamhet, kon- firmander och lägerverksamhet. Här aktualiserades frågan om under- visning kontra icke-undervisning i samtal om betydelsen av att erbjuda trygga miljöer. Någon ger uttryck för att miljöer måste skapas där en nyfikenhet på kristen tro kan väckas och med tiden fördjupas.

Verksamheter som uppfattas bidra till att människor kan leva i sin tro är katekumenat, samtalsgrupper och syföreningar men framförallt andakter och gudstjänster av olika slag. I detta sammanhang uttrycks en önskan om att ge såväl barnen som pedagogerna en större plats i gudstjänstens utformning. Man lyfter också fram det stora antal möten som man, i tjänsten som pedagog, får med såväl sörjande som sökare och troende, möten som man uppfattar uppmärksammas allt för lite av övriga medarbetare.

Det antal verksamheter som sägs kunna bidra till att skapa och fördjupa en kristen gemenskap är många. Någon av pedagogerna beskriver också att det man framförallt önskar bidra med som kyr- ka, är gemenskap. Här lyfts verksamheter för daglediga fram liksom caféverksamhet, barnverksamhet, ungdomskvällar och hela den miljö som kyrkan inbjuder till. I sammanhanget betonas på nytt betydelsen av att som anställd inte skämmas över evangeliet. Man säger sig också vilja ge människor en känsla av igenkänning och menar att det som utmärker en kristen gemenskap är de värderingar som delas.

Verksamhet som bidrar till Gudsrikets utbredande bedömer peda- gogerna vara ”alla” men man lyfter särskilt fram kyrkans unga, ung- domskörer, konfirmander, dagkollo, dagis och skolkontakter. I detta sammanhang aktualiseras frågan om kyrkans anställda ska skylta med sin kyrkliga tillhörighet genom t.ex. kläder eller dekaler, eller om man ska låta det vara något som kommer fram efter hand, och genom det

visning så handlar det enligt pedagogerna, och som tidigare nämnts, framförallt om barn och konfirmander.

Kyrkan på bergssidan innebär en situation där det samtidskul- turella tillståndet inte lika entydigt vetter ner mot kyrkan, vilket innebär att människor inte alls med samma inbyggda kontinui- tet kommer i kontakt med kyrkan.²¹

Genom sin verksamhet vill pedagogerna göra mötet med kyr- kan möjlig. Samtidigt delar pedagogerna erfarenheter av mötet med människor som önskar en teologisk fördjupning, vilket innebär en upplevd svårighet att hantera grupper med t.ex. konfirmander, där några aldrig varit i ett kyrkorum och några andra vuxit upp med bibelns berättelser.

Jag uppfattar också att man tydligt tar på sig ansvaret att erbjuda rum för existentiella frågor. Detta i en upplevd erfarenhet av att detta utrymme inte finns på så många andra ställen i vår tid. Pedagogerna beskriver ett rum där frågorna är viktigare än den kristna kyrkans svar. Det senare ska dock inte uppfattas som att svaren inte finns.

Den tydligaste undervisningen i kristen tro beskrivs av peda- gogerna i relation till konfirmanderna, ett arbete som tar en tydlig utgångspunkt i Riktlinjerna för Svenska kyrkans konfirmandarbete och i arbetsmaterialet Dela liv – inspiration och fördjupning i konfir- mandarbetet. Jag frågar mig om en den frånvarande reflektionen kring kristen undervisning, som mer än själva ”mötet”, i relation till andra åldersgrupper, kan bero på frånvaron av tydliga riktlinjer från natio- nell nivå avseende ett förväntat såväl innehåll som mål. Frågan kring undervisningens Vad ser så att säga ut att falla mellan stolarna men också de tidigare aktualiserade frågorna om huruvida barn anses ha en medfödd tro och om man kan lära en människa tro. Frånvaron av nationellt framtagna riktlinjer men också en alltför tunn PLU kan upp- fattas bidra till pedagogernas svårighet att formulera ett tydligt Vad.

Under pedagogernas arbete framgår att av de i KO framskrivna be- nen Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission så uppfattar man att kyrkan idag och på olika sätt fokuserar framförallt gudstjänst och diakoni. Mission däremot uppfattar man att kyrkans representanter inte själva känner till innebörden av. Undervisning i sin tur beskriver man ingår i andra delar och i det fall man särskilt fokuserar under-