En studie av EU-politisk
kommunikation
- Den informativa kommunikationens betydelse för
ansvarsutkrävande.
G3 - Uppsats i Statsvetenskap
HT 2009
Författare: Ida Strand
Handledare: Martin Nilsson
2
Abstract
This study examines the governing political parties’ communicative skills, concerning EU- politics. The aim of the study is to describe the parties’ distinction between supranational and intergovernmental politics. The theoretical framework being used is the deliberative
democracy theory, with a specific focus on informative communication. In order to fulfill the aim, the research method being used is qualitative textual analysis aiming at answering two questions regarding actor and extent. The study shows that the democratic issues concerning poor EU-political communication, resulting in reduced opportunities for accountability, is not as alarming as being told in the beginning. This based on the submitted empirical results showing that only one out of four parties was placed under the label indistinct
communication, the other ones were either distinct or very distinct. The main finding is nonetheless, that the EU-political communication is not complete. The communication has a few obvious remarks and is potentially the primary source of the democratic deficit at the national level. Europe and Sweden is almost certainly standing in front of an immense democratic issue, the democratic deficit at the national level.
Keywords: Political parties, Democratic deficit, EU-political Communication, Accountability.
3
Innehållsförteckning:
1. Inledning……….……….…2
- Representativ demokrati………...6
- Förflyttning av maktbefogenheter……….6
2. Syfte……….8
3. Disposition...9
4. Tidigare forskning….……….9
- Deliberativ demokrati, med fokus på informativ kommunikation………...………..9
- Det demokratiska underskottet på nationell nivå……….……...13
5. Kvalitativ textanalys...15
6. Fyra svenska regeringspartier: EU-politisk kommunikation utifrån aktör och omfattning ……….………26
- Centerpartiet……….………..27
- Kristdemokraterna………..30
- Folkpartiet………...…………32
- Moderaterna………....35
7. Avslutande diskussion: det demokratiska underskottet på nationell nivå och slutsatser gällande EU:s demokratiska underskott och dess bristande legitimitet...42
8. Referenslista...46
4
1. Inledning
Europa står inför ett demokratiskt problem1. I föreliggande studie åsyftas det demokratiska underskottet på nationell nivå tillika medborgares bristande möjlighet att utkräva politiskt ansvar.
national leaders have bungled their communicative role/.../ this failure allows national publics to hold their leaders accountable for policies for which they are not fully responsible, over which they may not have much control, and to which they may not even be politically committed2.
Ovanstående citat är hämtat ur Vivien Schmidts bok ”Democracy in Europe - The EU and National Polities”. Citatet poängterar ur ett demokratiskt perspektiv en grundläggande problematik på nationell nivå. En problematik vilken uppmärksammas och problematiseras i föreliggande studie: ”the real problem of democracy in the EU: the democratic deficit at the national level”3.
EU:s demokratiska underskott och dess bristande legitimitet anses ha varit ”the bread and butter of European studies since the late nineteen seventies”4. Den primära källan till EU:s demokratiska underskott och dess bristande legitimitet kan härledas till en demokratisk problematik på nationell nivå5.
Politiska partier på nationell nivå anses brista i sin kommunikativa roll6. Bristande EU- politisk kommunikation medför att traditionella föreställningar gällande demokrati kvarstår på nationell nivå. Detta trots medlemskap i EU och trots förflyttade maktbefogenheter.
Traditionella föreställningar gällande politiskt inflytande, delegering av maktbefogenheter och möjligheten att utkräva politiskt ansvar.
För svenskt vidkommande anses medlemskapet i EU medföra en institutionell
problematik för de nationella politiska partierna7. För medborgarna anses EU-politik och EU- relaterade förändringar stå oförklarade, tillika distinktionen emellan överstatlig och
1 Blomgren, Bergman 2005:17, Schmidt 2006:1
2 Schmidt 2006:33
3 Mair 2005:14, Schmidt 2006:1
4 Menéndez 2008:3
5 Schmidt 2006:37
6 Mair 2005:12, Schmidt. 2005:3
7 Aylott 2005:76
5
mellanstatlig politik8. En distinktion vilken behöver kommuniceras för att medborgare inte skall förlora inflytande över den politiska makten. Schmidt hävdar att grogrunden till EU- skepsis och ökning av missnöjespartier, beror av en otydlig EU-politisk kommunikation.
Bristfällig EU-politisk kommunikation orsakar en demokratisk flaskhals på nationell nivå, då nationella politiker inte kommunicerar betydelsen av att rösta i Europaparlamentsvalet tillika att hålla Europaparlamentariker politisk ansvariga. Flaskhalsen medför att medborgare förlorar det politiska inflytandet då de inte är upplysta gällande den överstatliga politiken.
”Vi har sett att medlemskapet i EU är ett institutionellt förhållande som orsakar svårigheter för de nationella partierna”9. Varför det anses relevant att beskriva svenska regeringspartiers EU-politiska kommunikation gällande presenterad distinktion.
”Hur EU-frågorna hanteras på den nationella nivån kan antas få demokratiska
konsekvenser, och därför bör debatten om demokrati och legitimitet i EU i större utsträckning än hittills sätta sökarljuset också på den nationella nivån”(Kursivering är författarens) 10. Vilket föranleder till studiens grundläggande forskningsproblem, Hur påverkar de svenska regeringspartiernas EU-politiska kommunikation det demokratiska underskottet på nationell nivå?
8 Schmidt 2006:1- 4
9 Aylott 2005:76
10 Rosen Sundström 2009:17
6
Två för studien centrala utgångspunkter är Representativ demokrati och Förflyttning av maktbefogenheter. Studiens övergripande teoretiska utgångspunkt är den representativa demokratins ideal. Den EU-politiska kommunikationen problematiseras med utgångspunkt i den samma och tre dimensioner bör framhållas.
Den första dimensionen är de politiska partiernas centrala roll i den fungerande demokratin. Den andra centrala dimensionen är länken emellan medborgare och politiskt parti, med avseende på ansvarsutkrävande (Figur 1. nedan).
Figur 1.
Kommentar: empiri (Blomgren & Bergman11). Figur påvisar relationen emellan medborgare och parti.
Den tredje dimensionen är kontakten med och det folkliga inflytandet över den förda politiken12.
Medlemskap i EU medför förflyttning av maktbefogenheter ifrån den nationella till den europeiska kontexten. Vilket innebär förändringar i den nationella demokratiska strukturen.
Förändringar såsom ändrade villkor gällande delegering av maktbefogenheter och utkrävande av politiskt ansvar13. Den EU-politiska makten delas således emellan EU och de nationella
11 Blomgren. Bergman. 2005:15
12 Ibid. 2005:16
13 Tallberg 2005:197
Partiet och dess folkvalda politiker är ansvarig inför medborgarna, för den fastlagda politiken.
Medborgare delegerar maktbefogenheter till parti via allmänna val. (rätten att fatta beslut i medborgares namn).
7
regeringarna14. EU-politiken antar antingen formen av mellanstatlig eller av överstatlig karaktär15, tillika delegeringskedjorna av maktbefogenheter. (Figur 2 & 3 nedan)16.
Figur 2. Mellanstatlig delegeringskedja. Figur 3. Överstatlig delegeringskedja.
Tt
Kommentar: Figurerna beskriver hur medborgare delegerar maktbefogenheter. Figur 2. Påvisar hur maktbefogenheter delegeras från medborgare till ministrar i Ministerrådet. Figur 3. Påvisar hur maktbefogenheter delegeras från medborgare till europaparlamentariker i Europaparlamentet.
14 Schmidt 2006:20
15 Blomgren. Bergman 2005:26
16 Ibid. 2005:21
Medborgare röstar på parti och delegerar maktbefogenheter uppåt.
Medborgare röstar på parti och delegerar maktbefogenheter uppåt.
Parti
Ministerråd beslutsfattar. Berörd minister tillsammans med
regeringen är politiskt ansvarig.
Regering
Riksdag
Europaparlament/Ministerråd beslutsfattar.
Europaparlamentariker
tillsammans med dess parti skall i studien ses som politiskt ansvariga.
Europaparlamentariker
Parti Minister
8
Mellanstatlig politik beslutsfattas i Ministerrådet, av de nationella regeringarna i EU.
Delegeringen av maktbefogenheter sker genom riksdagsvalet och regeringspartierna skall ses som politiskt ansvariga gällande mellanstatlig politik. I studien är utrikes- säkerhetspolitik ett exempel av mellanstatlig politik.
Överstatlig politik beslutsfattas i både Europaparlamentet och i Ministerrådet.
Delegering av maktbefogenheter sker genom Europaparlamentsvalet och
Europaparlamentarikerna skall ses som politiskt ansvariga för överstatlig politik17. I studien är inre marknad ett exempel på överstatlig politik.
I studien är det centralt att delegeringskedjorna synliggörs av regeringspartierna tillika distinktionen emellan överstatlig och mellanstatlig politik.
2. Syfte
Med stöd av tidigare forskning (Avsnitt 4. Schmidt, Blomgren & Bergman) definieras och problematiseras nationella politiska partiers kommunikativa roll. Vilket härleder till studiens empiriska syfte, vilket är att beskriva de svenska regeringspartiernas EU-politiska
kommunikation gällande distinktionen emellan överstatlig och mellanstatlig EU-politik.
Studiens syfte är inte att förklarar varför den EU-politiska kommunikationen förefaller på det ena eller andra sättet. Ambitionen är inte att hitta förklaringar till en eventuell missriktad eller icke tillfredsställande kommunikation. Eller huruvida den eventuella bristande
kommunikationen är avsiktlig eller inte.
Preciserade frågeställningar är utformade utifrån ett deliberativt perspektiv (avsnitt 4), vilket är av central betydelse för den konkreta undersökningen18.
1. På vilket sätt kommuniceras centrala politiska aktörer med avseende på utrikes- säkerhetspolitik och inre marknad?
2. På vilket sätt kommuniceras den innehållsliga omfattningen med avseende på utrikes- säkerhetspolitik och inre marknad?
Definitionen av kommunikation är en skriftlig informativ kommunikation (avsnitt 4). En envägskommunikation vilken syftar till att ligga till grund för medborgarnas kunskap gällande
17 Ibid. 2005:22–26
18 Ekengren, Hinnfors 2006:18
9
distinktionen emellan överstatlig och mellanstatlig politik. En ur ett demokratiskt perspektiv nödvändig kommunikation för att möjliggöra för ansvarsutkrävande. Kommunikationen förs från Parti till Medborgare. (aktör och omfattning definieras i avsnitt 5).
3. Disposition
I avsnitt 4 presenteras relevant tidigare forskning med avseende på deliberativ demokrati, vilket är studiens teoretiska ramverk. Tidigare forskning gällande det demokratiska underskottet på nationell nivå presenteras jämväl. I avsnitt 5 redovisas metodologiska
ställningstaganden. Vald forskningsdesign presenteras i likhet med studiens metod och val av fall motiveras vetenskapligt. De analytiska redskapen diskuteras och begreppen validitet och reliabilitet omförmäls. Avslutningsvis diskuteras material och källkritik. Avsnitt 6 innefattas av resultatredovisning, där de empiriska resultaten diskuteras utifrån preciserade
frågeställningarna och analytiska redskapen. Avsnitt 7 sammanfattar resultat och lyfter upp empirin till en teoretisk nivå. Empiriska resultat diskuteras i samband med det demokratiska underskottet på nationell nivå och EU:s demokratiska underskott.
4. Tidigare forskning
Föreliggande avsnitt presenterar den tidigare forskningens syn på informativ kommunikation och de politiska partiernas EU-politiska kommunikation på nationell nivå. Vilket följs av en diskussion huruvida studien hanterar den givna forskningen. Avslutningsvis diskuteras teoretiska förväntningar, då den tidigare forskningen syftar till att vägleda läsaren gällande teoretiska förväntningarna på studiens resultat19.
Deliberativ Demokrati, med fokus på informativ kommunikation.
I den deliberativa demokratiteorin/…/betonas argumentationens och samtalets fundamentala betydelse för demokratin. Endast sådan maktutövning kan skapa förtroende som samspelar med övertygelser som uppstått i fria samtal medborgare emellan20.
19 Ekengren, Hinnfors 2006:18
20 SOU 2000:1, s 22
10
Deliberativ demokrati är en demokratisyn med gamla traditioner och i enlighet med
Aristoteles ”måste politiken i stadsstaten präglas av deliberation”21. För att inte nämna alla, anammade stora tänkare såsom John Stuart Mill och John Dewey idén om kommunikationen och samtalets centrala betydelse22. Habermas gör gällande att ”den deliberativa demokratin skapar/…/förutsättningar för demokratisk legitimitet”23.
I avhandlingen Förankring av socialdemokratisk EU-politik Med rum för demokratisk debatt?
av Malena Rosén Sundström appliceras den deliberativa demokratin.
Studien tar stöd av Rosén Sundströms sätt att hantera den deliberativa demokratin.
Följaktligen uppdelningen av den kommunikativa processen i två steg. Den kommunikativa processen består av två politiska aktörer. (Figur 6).
Den kommunikativa processen skall betraktas som en process i två steg. Den första är den politiskt informerande, den andra den primära deliberationen. Första steget syftar till att informera medborgarna gällande delegering och politiskt ansvar, tillika distinktionen emellan överstatlig och mellanstatlig politik. Det anses centralt att medborgarna delges korrekt
informativ kommunikation innan den primära deliberationen. För att möjliggöra demokratisk deliberation baserad på korrekt information. En demokratisk deliberation antas föreligga val och möjliggöra medborgares inflytande över den förda politiken, då de delges information
21 Premfors, Roth. 2004:9
22 Ibid. 2004:10
23 Ibid. 2004:14
Figur 6. Deliberativ Demokrati.
Kommunikativ process vilken föreligger val.
Partistyrelse. Partimedlem.
Påverkar (Förankringsprocess).
I Rosén Sundströms avhandling granskas partistyrelsens sätt att förankra EU-politik genom övertala och övertyga.
11
vilken ligger till grund för på vilket parti de röstar och i vilket val de röstar i24. I studien beskrivs första steget. (Figur 7).
Fokus bör riktas mot nationella politiska partier. Detta hävdar Eriksen i rapporten “The Question of Deliberative Supranationalism in the EU”. Där han ur ett deliberativt perspektiv granskar EU:s demokratiska underskott och dess bristande legitimitet.
Eriksen framhåller att för fortsatt forskning och för att möjliggöra en fördjupad förståelse gällande EU:s demokratiska underskott bör fokus riktas mot den nationella nivån. Fokus bör riktas mot medlemsländernas demokratiska strukturer och politiska partiers kommunikativa agerande. Centralt menar Eriksen är att politiska partier skall agera på ett sätt som frammanar deliberation, politisk debatt medborgare emellan25.
Dryzek hävdar att deliberation är centralt för en fungerande demokrati26 och att deliberation omfattas av flertalet divergerande former av kommunikation27. Resultatet av deliberation skall dock påverka ett kollektivt beslutsfattande eller resultera i ett socialt utfall, för att betraktas som demokratisk deliberation28. Chambers framhäver att det deliberativa perspektivet är ett väl anpassat verktyg för att granska demokrati, demokratiska processer och
24 Dryzek 2009:1380–1381. Chambers 2003:2
25 Eriksen 2002
26 Dryzek 2009:1380
27 Ibid. 2009:1381
28 Ibid. 2009:1382
Figur 7. Deliberativ Demokrati.
Kommunikativ process vilken föreligger val.
Informativ Kommunikation. - - - -> Deliberation.
Regeringsparti. Svensk medborgare.
I föreliggande studie granskas de fyra politiska partierna i regeringsställnings informativa kommunikation av EU-politik.
12
demokratiska institutioner29. Demokratiska processer och institutioner som är hänsyftade att möjliggöra för politiskt ansvar, såsom politiska partier30. Chambers gör gällande att
“Deliberative democratic theory critically investigates the/…/institutions, forums, venues, and public spaces available for deliberative justification and accountability” 31. Chambers hävdar i likhet med Dryzek att deliberativ demokrati är kommunikativa processerna. Kommunikativa processer vilka ofta föreligger politisk val och skall möjliggöra demokratiska och rättvisa val.
Chambers framhäver att “deliberative democracy focuses on the communicative processes of opinion and will-formation that precede voting”32.
Så hur används deliberativ demokrati?
Studien bygger vidare på Eriksens uppmaning att problematisera de politiska partiernas roll och deras kommunikativa agerande utifrån den deliberativa demokratin. Eriksen menar att partierna skall agera på ett sätt som frammanar deliberation. I studien antas det att för att deliberation skall uppstå, krävs politiskt underlag. Politiska partier förväntas således föra en informativ kommunikation vilken skall ligga till grund för en EU-politisk debatt medborgarna emellan. Användbarheten av Dryzeks resonemang ligger i definition av deliberation. Då
”divergerande former av kommunikation” problematiseras i form av informativ
kommunikation, vilken antas ligga till grund för synliggörandet av distinktionen emellan överstatlig och mellanstatlig politik. ”Resultera i ett kollektivt beslutsfattande”
problematiseras genom att resultatet av deliberationen antas ligga till grund för i vilket val medborgarna röstar, Europaparlamentsval eller Riksdagsval. Användbarheten av Chambers resonemang ligger i hennes poängterande av att det deliberativa perspektivet är ett väl anpassat verktyg för att granska demokratiska institutioner hänsyftade att möjliggöra
ansvarsutkrävande. Resonemanget byggs vidare på och problematiserar politiska partier vilka skall möjliggöra politiskt ansvar genom att synliggöra distinktionen emellan överstatlig och mellanstatlig politik.
29 Chamber. 2003:1-2
30 Ibid. 2003:2
31 Ibid 2003:3
32 Chamber 2003:2
13
Det demokratiska underskottet på nationell nivå.
Schmidt hävdar i boken “Democracy in Europe – The EU and the National Polities” att Europa står inför ett demokratiskt problem och demokratiska underskott på nationell nivå33. Politiska partier brister i som kommunikativa roll34. EU-relaterade frågor och förändringar på nationell nivå diskuteras inte av de politiska partierna, då det finns svaga politiska incitament att förklara en svårbegriplig EU-politik35. Demokratiska implikationer anses uppstå då medborgare inte innehar kunskapen gällande EU-relaterade förändringar på nationell nivå36. Trots medlemskap i EU hävdar Schmidt att traditionella föreställningar gällande demokrati kvarstår på nationell nivå. Traditionella föreställningar gällande villkoren för delegering och politiskt ansvar. Avsaknaden av Distinktionen emellan överstatlig och mellanstatlig politik är påtaglig. Medborgare håller således nationella politiker ansvariga för den överstatliga
politiken vilken de inte kan påverka37.
Schmidt hävdar att nationella regeringar bedriva politik utan statsskick och EU är ett politiskt system utan politik. Ett tillstånd som benämns ”politics without policy and policy without politics”. En problematik vilken resulterar i en demokratisk flaskhals på nationell nivå, där medborgarna förlorar inflytandet över politiken. Schmidt hävdar att medborgare bör upplysas om att Bryssel och EU som politisk institution är likvärdig med den nationella regeringen, ifråga om politisk makt38.
Sammanfattningsvis antas föregående resonemang vara kärnan i diskussionerna gällande EU:s demokratiska underskott och dess bristande legitimitet39.
Slutsatser som dras är att nationella politiska partier brister i sin kommunikativa roll.
Påtagliga brister gällande den EU-politiska kommunikationen kan antas. Förflyttning av maktbefogenheter, således informationen gällande förändrade villkor gällande delegering och politiskt ansvar antas ha påtagliga brister. Bristande EU-politisk kommunikation antas
medföra den s.k. demokratiska flaskhalsen som medför att medborgare förlorar inflytande över den förda politiken. Europas demokratiska problematik och EU:s demokratiska
33 Schmidt 2006:1
34 Ibid 2006:4
35 Ibid. 2006:37
36 Ibid. 2006: 4; 39
37 Ibid. 2006:3
38 Ibid. 2006:33
39 Ibid. 2006:1-4
14
underskott anses inte kunna lösas så länge de nationella partierna inte öppnar upp den EU- politiska debatten.
I boken ”EU och Sverige – ett sammanlänkat statsskick” synliggör Blomgren & Bergman ett komplext och diffust politiskt system. Ett svenskt politiskt system vilket är sammanlänkat med EU och den europeiska nivån. I det sammanlänkade systemet finns två delegeringskedjor tillika kanaler för politiskt ansvarsutkrävande40. Vilka för medborgarna står oförklarade41. I likhet med Schmidt anser Bergman & Blomgren att Europa står inför ett demokratiskt problem. Ett demokratiskt problem vilket återfinns på nationell nivå42.
Bergman & Blomgren drar slutsatserna att politiska partierna bör kommunicera EU- politiken på ett tydligare sätt43, då de anses ha misslyckats med att synliggöra och främst tydliggöra kanalerna för politiskt ansvarsutkrävande. De två delegeringskedjorna av delegerade maktbefogenheter och politiskt ansvar, står för medborgarna oförklarade.
Slutsatsen är att den bristande EU-politiska kommunikationen resulterar i ett diffust och svårbegripligt politiskt system som av många medborgare betraktas som ointressant och ibland hatat. Medborgare i Sverige anses inte veta hur EU är sammanlänkat med svensk politik inte heller vilka möjligheter är att utkräva politiskt ansvar44.
Föreliggande studie bygger vidare på Schmidts resonemang gällande det demokratiska
underskottet på nationell nivå och de politiska partiernas bristande kommunikativa roll. Även resonemanget att politiska partiers bristande kommunikation orsakar problem gällande
ansvarsutkrävande. Bergman och Blomgrens problematisering byggs vidare på gällande de svenska politiska partiernas kommunikativa roll och deras centrala roll gällande
ansvarsutkrävande. Det specifika som byggs vidare på är den specifika ingången gällande representativ demokrati, där de politiska partierna sätt i en central position.
Problematiseringen av ansvarsutkrävande i form av de två delegeringskedjorna och skildringen delegering - politiskt ansvar anammas dessutom.
40 Ibid. 2005:172
41 Ibid. 2005:177
42 Ibid 2005:17
43 Ibid. 2005:178
44 Ibid. 2005:177–178
15
Mot bakgrund av tidigare forskning är de teoretiska förväntningar att det återfinns ett
demokratiskt underskott på nationell nivå. De svenska regeringspartierna förväntas brista i sin EU-politiska kommunikation, vilken orsakar en otydlighet gällande politiskt
ansvarsutkrävande. EU-politik och EU relaterade förändringar på nationell nivå förväntas stå oförklarade och medför demokratiska implikationer, tillika en demokratisk flaskhals.
De teoretiska förväntningarna är att den EU-politiska kommunikationen inte synliggör de två delegeringskedjorna. Att det finns en avsaknad av distinktionen emellan övernationell och mellanstatlig och de förändrade villkoren gällande delegering – politiskt ansvar.
Sammanfattningsvis är de teoretiska förväntningarna att det demokratiska underskottet kan vara en del av och en bidragande orsak till EU:s demokratiska underskott och bristande legitimitet.
5. Kvalitativ textanalys.
Mot bakgrund av tidigare forskning, studiens syfte och preciserade frågeställningar presenteras fallstudiedesignen och den kvalitativa textanalysens för- respektive nackdelar.
Studien diskuterar validitet och reliabilitet, och val av fall motiveras vetenskapligt tillika dess koppling till forskningsproblemet. Operationalisering, analysschema presenteras och de analytiska redskapen diskuteras. Avslutningsvis diskuteras material och källkritik.
I studien granskas ett fall av EU-politisk kommunikation. Studien utformas i enlighet med en fallstudiedesign. Ambitionen är att synliggöra och tolka regeringspartiernas sätt att informera medborgare gällande distinktionen emellan överstatlig och mellanstatlig politik. Varför studien betraktas som aktörcentral45 och fokus är således centrerat till avsändaren46. En aktörcentral kvalitativ analys med beskrivande ansats och analysenheterna granskas utifrån en intensiv läsning.
Vid metodologiska ställningstaganden är det av central betydelse att finna relevanta jämförelser för att generera välgrundade slutsatser. Metoden som appliceras i studien är en strukturerad och fokuserad jämförelse, vilken George och Bennet presenterar i sin bok Case studies and Theory development. En systematisk jämförelse där frågeställningar upprättas och ställs på lika sätt till analysenheterna och frågeställningarna är väl förankrade och kopplade
45 Esaiasson, Giljam. 2009:246
46 Bergström. Boréus 2008: 21
16
till studiens syfte47. Frågeställningarna frågar efter på vilket sätt kommunikationen förs gällande preciserade politikområden och syftet är att beskriva distinktionen emellan politikområdena.
Fallstudiedesignens användbarhet bedöms främst återfinnas i möjliggörandet av hög begreppsvaliditet. Metoden anses väl lämpad för att frammana djupgående kunskap gällande EU-politisk kommunikation, då analysredskapen kan anpassas för en granskning av tidigare presenterad distinktion. Med stöd av fallstudiedesignen utformas en för studien anpassad operationalisering, med avseende på att underlätta identifiering av indikatorer givet teoretiska utgångspunkter. Metoden möjliggör således en anpassad utformning av analytiska redskap och fördefinierade kategorier, vilka i sin tur möjliggör en tolkning av det som avsetts.
Teoretiska begrepp ”töjs” inte ut och s.k. conceptual stretching undviks 48. Metodens främsta brister är dess svaga möjlighet att resultera i välgrundade
generaliseringar och dess möjlighet till urvalsfel49. Bristerna bemöts genom att inte ämna generalisera på den totala populationen. Avsikten med den empiriska undersökningen är att den skall ligga till grund för fortsatt forskning. Urvalsfel undviks genom en stark
argumentering gällande huruvida fallen anses relevanta givet forskningsproblemets utgångspunkt.
Kvalitativ textanalys tillämpas med avseende på insamling av datamaterial och för att möjliggöra en analys50. Den kvalitativa textanalysen anses uppfylla studiens syfte genom att möjliggöra en systematisering av givna analysenheter. Systematiseringen utifrån preciserade frågeställningar klargör tankestrukturer gällande regeringspartierna och på viket sätt de kommunicerar tidigare presenterad distinktion. Ambitionen är att ”klassificera verkligheten”
utifrån det teoretiska ramverket51. Sålunda klassificera den EU-politiska kommunikationen och placera regeringspartierna under en definierad rubrik. Kvalitativ textanalys anse även relevant då det intressanta är ”något annat än summan av delar” och det som antas ligga dolt under ytan52. Den kvalitativa textanalysens främsta brister anses ligga i svårigheten att föra en tydlig argumentation gällande kriterier för slutsatsdragning och kategorisering. Vilket kan resultera i svag validitet om inte betraktaren uppfattar de metodologiska ställningstaganden
47 George, Bennet 2006:67
48 Ibid. 2006:19
49 Esaiasson. Giljam. 2009: 99-100
50 Ibid. 2009:219
51 Ibid. 2009:155
52 Ibid. 2009:237–239
17
och dess argumentation som relevanta. Nivåskattningar är ett vanligt förekommande metodologiskt problem gällande klassificerande studier. Problematiken bemöts genom att anamma ömsesidigt uteslutande kategorier53. För att möjliggöra för hög validitet kan likaledes en kraftfull argumentering återfinnas gällande variabelvärden och de samma beskrivs tydligt och är tydligt separerade (Figur 10).
I det initiala skedet var föresatsen att tillämpa en kvantitativ innehållsanalys, för att mäta och jämföra hur mycket och i vilken utsträckning regeringspartierna kommunicerade EU- politik. Kvantifiering ansågs lämplig då den kvantitativa metoden är väl anpassad vid mätning av förekomst54 och då den initiala ambitionen var att använda ett brett materialurval. Vilket hade synliggjort metodens styrka gällande att överblicka relativt stort omfång material, och möjliggjort en jämförelse med god grund för generaliseringar55. Men allteftersom
problematiseringen, utifrån tidigare forskning, tydliggjordes förändrades studiens riktning. En beskrivning av på vilket sätt möjliggjorde för kumulativitet. Riktningen tog avstamp ur tidigare forskning och förankrades i etablerade teorier (avsnitt 4). Med hänseende på den mer kvalitativa beskrivningen blev det snäva materialurvalet och det latenta framför det manifesta budskapet allt mer vetenskapligt motiverat56. Primär problematik vilken uppmärksammades gällande innehållsanalys var de grovt definierade kategoriseringarna. Vilka hade förelett svag validitet och orsakat conceptual stretching, då det som avses att mätas inte mäts.
Med stöd av Shapiro tillämpades således en kvalitativ istället för en kvantitativ analys.
Shapiro poängterar att centralt inom forskningen bör vara en kraftfull problematisering med stöd av tidigare forskning, istället för forskning som utgår från en särskilt omtyckt och i jämförelse stark metod. Metoddriven forskning bör undvikas, då det anses leda till ett
konstruerat, tendensiöst och vetenskapligt omotiverat forskningsproblem. Studiens empiriska undersökning härleds ur forskningsproblemet och anses inte vara metod eller teoridriven57. I studien är validitet och reliabilitet av central betydelse gällande undersökningens precision och tillförlitlighet58. Mot bakgrund av studiens syfte appliceras inte de
konventionella analysverktygen övertala och övertyga. Då de ämnar förklara hur
kommunikationen påverka en andra politisk aktör, istället för att möjliggöra en beskrivning av
53 Ibid. 2009:157
54 Ibid. 2009:223
55 Bergström, Boréus 2008:84
56Ibid. 2008: 77
57 Shapiro 2002: 598
58 Ekengren,Hinnfors 2006:79
18
enbart avsändaren. I studien används istället analysverktygen aktör och omfattning för att uppnå validitet. Aktör och omfattning beskriver på vilket sätt den EU-politiska
kommunikationen förs och synliggör distinktionen emellan inre marknad och utrikes- säkerhetspolitik. Det teoretiska begreppet EU-politisk kommunikation är därmed sammanlänkat med de empiriska indikatorerna. Validitet uppnås även genom att
kategorisering av analytiska redskap är tydligt och väl definierat59. Tabell över kategorisering har upprättats likväl som en utförlig argumentation över hur klassificeringen har utförts (Se även variabelvärden ovan).
Reliabiliteten, alltså studiens tillförlitlighet60 uppnås genom att anamma ett snävt
materialurval. En detaljerad läsning tillämpas för att undvika systematiska fel61. Systematiska fel såsom att kommunikationen har klassificeras på ett divergerande sätt eller att vissa viktiga delar förbises helt. Studiens tillförlitlighet kan även bekräftas genom det teoretiska ramverket och den tidigare forskningen62, då studien tar stöd av tidigare forskning.
Val av fall
Rosén Sundström framhåller att ”demokrati- och legitimitetsdebatten i EU-studier ofta är inriktad på den övernationella nivån, dvs. EU-systemet i sig, och dess förhållande till medborgarna/…/den nationella nivån, och politikerna på denna nivå – har hittills ägnats relativt begränsad uppmärksamhet”63. Vilket härleder till studiens specifika fokus, det demokratiska underskottet på nationell nivå.
I den samhälleliga debatten idag, diskuteras det demokratiska underskottet på nationell nivå främst genom proklamerandet av det svaga valdeltagande till Europaparlamentsvalet64. I den akademiska debatten är EU:s demokratiska underskott och dess bristande legitimitet ett stående inslag, där fokus främst är riktat mot den övernationella nivå, tillika EU som politisk institution och dess institutionella struktur65. Framstående forskare inom området för EU:s demokratiska underskott, för att inte nämna alla, Andrew Moravcsik, Simon Hix och Andreas
59 Ibid. 2006:82
60 Ibid. 2006:80
61 Esaiasson, Giljam 2009:248–249
62 Ekengren. Hinnfors 2006:80–81
63 Rosén, Sundström 2009:16
64 BBC 2003
65 Se Eriksen 2002, Eriksen 2006, Eriksen & Fossum 2002, Follesdal, Hix 2005, Moravcsik 2004, Schmitt &
Thomassen 1999.
19
Follesdal är oeniga gällande underskotts existens. De är oense om huruvida det ens existerar ett underskott och följaktligen vad underskottet kan bero av.
Moravcsik hävdar att EU:s demokratiska underskott är en myt66 och att ”Most European citizens neither deliberate nor participate in EU activities: therefore the EU is
undemocratic”67. Vidare skall EU betraktas för vad det är och inte jämföras med utopier eller demokratiska ideal. En korrekt betraktelse av EU resulterar inte i ett demokratiskt
underskott68. EU som politisk institution anses inbegripa både direkt och indirekt
ansvarsutkrävande. Enligt Moravcsik existerar:”direct accountability via the EP and indirect accountability via elected national officials”69.
Hix och Follesdal hävdar att EU lider av ett demokratiskt underskott70.
Ansvarsutkrävande är fortfarande ett problem på europeisk nivå och EU betraktas som ett odemokratiskt och ett illegitimt politiskt system71.
En akademisk oenighet vilken öppnar upp för en, ur ett vetenskapligt perspektiv,
intressant diskussion. Huruvida underskottet möjligtvis kan återfinnas på den nationella nivå (som tidigare forskning hävdar).
Val av fall skall vara väl förankrade i forskningsproblemet, likväl som motiverade utifrån ett vetenskapligt perspektiv72. Starka argument och en tydlig motivering av val av fall anses ge möjlighet till god forskning73. Samtliga fall är motiverade utifrån forskningsproblemets kärna, representativ demokrati och…
… Demokrati är en rörelseriktning/…/Därför är demokratin inte ett politiskt mål som kan uppnås en gång för alla utan en rörelseriktning som måste hållas vid liv74.
Sverige och politiska partier.
Sverige har en lång tradition av demokrati75 och den politiska makten utgår ifrån folket76. Den vetenskapliga motiveringen av Sverige som fall, härleds ur Sveriges tradition av demokrati
66 Moravcsik 2003:38
67 Moravcsik 2001:187
68 Moravcsik 2002:621
69 Ibid. 2002:611
70 Follesdal, Hix 2005:10-12
71 Hix 2002:4
72 Esaiasson. Giljam, 2009:97
73 Ekengren. Hinnfors 2006:50
74 EN uthållig demokrati! – Politik för folkstyre på 2000-talet s. 15
20
och medborgares traditionella inflytande över den politiska makten. Det är av vetenskapligt intresse att utröna hur väl demokratin faktiskt fungerar i givet land. Har svenska medborgare inflytande över den förda EU-politiken, trots nya villkor för delegering – ansvar?
Sverige anses även som ett intressant fall då Sverige har ansetts som ett, i jämförelse, EU- skeptiskt land77. Vilket det fortfarande kan återfinnas tendenser till, då valdeltagandet till Europaparlamentsvalet år 2009 endast var 45,5 procent78. Vilket skall jämföras med valdeltagandet till Riksdagsvalet år 2006 där 82,0 procent röstade79. Påverkar eventuella oförklarade kanaler för ansvarsutkrävande de svenska medborgarnas inställning till EU?
Valet av Sverige tar stöd av tidigare forskning. Eriksen poängterade att för fortsatt forskning bör fokus riktas mot medlemsländerna.
Politiska partier innehar en mycket central roll, tillika stor politisk makt i den representativa demokratin80. I den representativa demokratin är delegering och politiskt ansvarsutkrävande två centrala funktioner81.
Politiska partiers vetenskapliga motivering härleds ur dess centrala position, då de skall möjliggöra medborgarnas utkrävande av ansvar82. De politiska partierna antas informera och upplysa medborgare om deras demokratiska funktioner.
Val av politiska partier tar stöd av tidigare forskning då de antas orsaka demokratiska implikationer på nationell nivå. Implikationer vilka antas uppstå då partierna inte på ett tillfredsställande sätt fullföljer sina demokratiska skyldigheter. Tidigare forskning pekar på en bristande EU-politisk kommunikation83. Ock att en granskning av demokratiska institutioner tillika demokratiska strukturer på nationell nivå är av vetenskapligt intresse84.
De fyra regeringspartierna.
Medlemskap i EU förflyttar den politiska tyngdpunkten från Riksdag till Regering.
Förflyttningen av maktbefogenheter ifrån nationell till europeisk nivå, medför för det första
75 Aylott 2005:58
76 Regeringens officiella hemsida
77 Ersson, Wide 2005:52
78 Europaparlamentets officiella hemsida
79 SCB 2009
80 Aylott 2005:58
81 Blomgren. Bergman. 2005:16
82 Blomgren. Bergman 2005:14, 16
83 Se Schmidt 2006
84 Se Eriksen 2002, Chambers 2003
21
att EU:s exklusiva beslutskompetens utökas. EU beslutsfattar i allt fler frågor, istället för Riksdagen. Allt fler politikområden förflyttas ifrån den nationella kontexten till den europeiska. Europaparlamentet och ministerrådet (indirekt regeringen) skall ses som de primära beslutsfattarna, gällande EU-politik. Således inte den svenska Riksdagen.
För det andra förflyttas tyngdpunkten från Riksdag till Regering genom att det är regeringen som främst betraktas som Sverige företrädare i EU genom ministerrådet85. Val av regeringspartierna härleds ur dess centrala position. Regeringspartierna är i jämförelse med de övriga politiska partierna, de stora politiska aktörerna ifråga om EU- politik.
Beträffande partiernas enskilda åsikter gentemot EU, anses inte som ett problem. Trots EU:s stämpel som ett ”högerprojekt bland väljarna i Sverige”86, tillika folkpartiets och
moderaternas EU-vänliga attityd87. Partiernas åsikter gällande EU som projekt anses inte korrelera med på vilket sätt den EU-politiska kommunikationen förs.
EU-politik
Sverige är delaktiga i ett diffust och komplext politiskt system. Medborgare anses inte medvetna om hur Sverige är sammanlänkat med EU88.
Val av EU-politik tar stöd av tidigare forskning, vilken hävdar att det finns en påtaglig kunskapslucka hos medborgarna gällande EU-frågor och EU relaterade förändringar på nationell nivå. Det vetenskapliga intresset gällande EU-politik och varför det studeras, är för att utröna om regeringspartierna påverkar medborgarnas möjlighet att utkräva politiskt ansvar.
Överstatlig och mellanstatlig politik.
Ansvarstagande politiska partier betraktas centralt i den representativa demokratin. Den politik de politiska partierna går till val på, skall således genomföras89. För att politiska partier skall möjliggöra rättvisa och demokratiska politiska val krävs korrekt informativ EU-politisk kommunikation.
85 Ibid. 2005:79
86 Ersson, Wide 2005:56
87 Aylott 2005:76
88 Blomgren. Bergman 2005: 177
89 Ibid. 2005: 15
22
Det vetenskapliga intresset av att granska en övernationell respektive mellanstatlig politik, härleds ur att utröna huruvida de politiska partierna vilseleder medborgarna i de
kommunikativa processerna. Synliggör de kommunikativa processerna distinktionen emellan överstatlig och mellanstatlig politik? Val av överstatlig respektive mellanstatlig politik tar stöd av tidigare forskning, då den pekar på en bristande kommunikation gällande den tidigare presenterade distinktionen.
Utrikes- säkerhetspolitik och inre marknad.
Politikområdet inre marknaden betraktas som EU:s kärna90, och utrikes- säkerhetspolitiken som en typisk och central mellanstatlig politik91.
Det vetenskapliga intresset härleds ur dess centrala position i EU-samarbetet. Ur ett representativ demokratiskt perspektiv är det centralt att medborgare innehar politiskt
inflytande. Vilket de inte antas ha då delegeringskedjorna står oförklarade. Valet tar stöd av tidigare forskning utifrån dess problematisering av medborgarna bristande informativa kommunikation gällande delegeringskedjorna.
90 EUROPA EU:s politikområden – inre marknaden
91 EUROPA EU:s politikområden – utrikes- säkerhetspolitik
23
Den informativa kommunikationen operationaliseras enligt nedan:
Figur 8.
Operationalisering
Figur 9. Analysschema.
Dimension: Variabel: Kategori:
Utrikes- säkerhetspolitik Aktör.
Omfattning.
A. Mycket tydlig Kommunikation
B. Tydlig Kommunikation C. Otydlig Kommunikation
Inre marknad Aktör.
Omfattning.
A. Mycket tydlig Kommunikation
B. Tydlig Kommunikation C. Otydlig Kommunikation Informativ EU-politisk kommunikation. Vilken syftar till att
kommunicera distinktionen emellan överstatlig och mellanstatlig politik. En central del i den kommunikativa processen för att möjliggöra ansvarsutkrävande.
1. EU-politisk kommunikation tolkas utifrån aktör.
2. EU-politisk kommunikation tolkas utifrån omfattning.
24
Figur 10. Kategorisering.
Variabel: Kategori:
Aktör;
A. Mycket tydlig kommunikation, innebär en uttrycklig och ordagrann kommunikation gällande vilken instans eller vilka aktörer som är centrala för politikområdet.
B. Tydlig kommunikation, innebär att utifrån tolkning kan kommunikationen antas påvisa vilken instans eller vilka aktörer som är centrala för politikområdet.
C. Otydlig kommunikation, innebär att kommunikationen är svårtolkad och då kommunikationen inte kan antas påvisa vilken instans eller vilka aktörer som är centrala för politikområdet.
Omfattning; A. Mycket tydlig kommunikation, innebär
att utifrån kommunikationens omfattning innehållsmässigt kan det tolkas vara ett centralt och viktigt politikområde.
B. Otydlig kommunikation, innebär att utifrån kommunikationens omfattning innehållsmässigt är det svårtolkat huruvida politikområdet anses central och viktigt.
C. Otydlig kommunikation, innebär att utifrån kommunikationens omfattning innehållsmässigt är det mycket svårtolkat huruvida politikområdet anses centralt och viktigt.
25
Analytiska redskap:
Analytiska redskap utformas för att synliggöra distinktionen emellan överstatlig och mellanstatlig EU-politik, vilket är centralt för att kunna granska möjlighet till ansvarsutkrävande.
Konventionella analysredskap utifrån deliberativ demokrati, övertala och övertyga, tillämpas inte mot bakgrund av studiens syfte. Syftet är inte att förklara bristfällig kommunikation, inte heller att granska hur kommunikationen påverkar medborgare.
Variabeln Aktör synliggör på vilket sätt partierna kommunicerar vilken instans eller aktör som är central givet politikområde. Det som eftersöks är kommunikation av antingen
Europaparlamentet/Europaparlamentarikernas respektive Ministerrådet/medlemsländernas centrala position. Kommunikationen av aktör kategoriseras och rangeras från A-C. A. Innebär att partiet på ett uttryckligt, ordagrant och mycket tydligt sätt kommunicerar vilken instans eller aktör som är central för politikområdet. B. Innebär att partiet på ett tydligt sätt
kommunicerar vilken instans eller aktör som är central för politikområdet. C. Innebär att partiet på ett mycket otydligt sätt kommunicerar vilken instans eller aktör som är central för politikområdet.
Variabeln Omfattning synliggör på vilket sätt partierna kommunicerar den innehållsliga detaljeringen givet politikområdet. Det som eftersöks är vilka och hur detaljerat de politiska frågorna beskrivs. Variabeln antas beskriva vilket politikområde på angivet sätt
Ministerrådet/medlemsländer respektive Europaparlamentet/Europaparlamentariker är
politiskt ansvarig för. Antagandet är att den mellanstatliga politiken får ett större innehållsligt utrymme än den överstatliga, av den orsaken att regeringspartierna är ansvarig för den samma.
Regeringspartierna antas vara intresserade av att synliggöra dess politik, tillika dess politiska ansvar för att möjliggöra medborgares inflytande. Omfattning rangeras från A-C. A. Innebär att partiet på ett mycket tydligt sätt kommunicerar att givet politikområde är centralt och viktigt, utifrån frågornas detaljering. B. Innebär att partiet på ett tydligt sätt kommunicerar huruvida politikområdet anses central och viktigt, utifrån frågornas detaljering. C. Innebär att partiet på ett otydligt sätt kommunicerar huruvida politikområdet anses central och viktigt, utifrån frågornas detaljering.
Gällande Aktör är den teoretiska förväntningen att partierna för en EU-politisk kommunikation med avsaknad av distinktionen emellan
Europaparlamentet/Europaparlamentariker och Ministerrådet/medlemsländerna. Gällande
26
omfattning är den teoretiska förväntningen att den innehållsliga omfattningen är lika detaljerad gällande både överstatlig som mellanstatlig politik.
Material
När det gäller material bör det möjliggöra studiens syfte och besvara rådande
frågeställningar92. Mot bakgrund av studiens syfte anses regeringspartiernas officiella Europapolitiska partiprogram adekvata. Då det som granskas är EU-politisk kommunikation med regeringspartierna som utgångspunkt, således fokus på avsändaren. Ett material som synliggör analysenheternas centrala tankegångar och möjliggör en systematisering och klassificering av deras kommunikation.
De fyra regeringspartiernas europapolitiska partiprogram benämns enligt följande, Moderaterna: ”moderaternas Europapolitiska plattform”, folkpartiet ”EU-program”, Kristdemokraterna ”Europapolitisk handlingsprogram” och centerpartiet ”valplattform”.
Källkritik
I Metodpraktikan betonas ”fyra källkritiska regler/…/Äkthet, Oberoende, Samtidighet,
Tendens”93. De tre sistnämnda diskuteras inte närmare, då de källkritiskt granskar innehållet i texterna94 som inte anses relevant givet materialet. Aspekter såsom huruvida innehållet kan bekräftas av ytterligare oberoende källor, innehållets trovärdighet, om innehållet är nedskrivet i efterhand eller avsiktligt tillrättalagt95.
Äkthet är av central betydelse och materialets äkthet baseras på att materialet är publicerat på respektive partis officiella hemsida.
6. Fyra svenska regeringspartier: EU-politisk kommunikation utifrån aktör och omfattning.
I detta avsnitt jämförs regeringspartiernas EU-politiska kommunikation utifrån de empiriska resultaten. Jämförelsen utgår ifrån preciserade frågeställningar och analytiska redskap.
Redovisningen sker kronologiskt och är uppdelad i tre delar. Partierna redovisas enligt
92 Ibid. 2006:84
93 Esaiasson. Giljam. 2009:314
94 Ibid. 2009:318
95 Ibid. 2009:318–323
27
följande, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Folkpartiet och slutligen Moderaterna.
(Nedanstående kursiveringar och markeringar i fet stil är författarens).
Centerpartiet
Utrikes- säkerhetspolitik
1. Beträffande centerpartiets sätt att kommunicera utrikes- säkerhetspolitik utifrån aktör, kan kommunikationen anses vara otydlig. Partiets otydliga kommunikation innebär att det är svårtolkat huruvida vilken instans eller vilka aktörer som är centrala givet politikområde. Den främsta otydligheten ligger i att partiet inledningsvis poängterar medlemsländernas centrala betydelse för att senare flytta över tyngdpunkten på EU som politisk aktör.
Inledningsvis poängteras att ”Alla europeiska länder måste ställa upp för att EU ska kunna agera mer kraftfullt”96 och att ”medlemsländerna är överens om att en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik behövs/... /Möjligheten att nå enighet försvåras av den rådande vetorätten i ministerrådet” 97. Vilket tolkas som att medlemsländerna är de centrala aktörerna, och att det är i ministerrådet som besluten tas, vilket är korrekt. Dock övergår partiets utrikes- säkerhetspolitiska kommunikation i resonemang såsom att ”EU:s krishanteringsförmåga måste/…/förstärkas och effektiviseras. Vi vill utreda hur EU ska kunna öka effektiviteten och snabbheten när det gäller krishanteringsförmågan. EU måste också förbättra och
effektivisera sitt beslutsfattande vad gäller insatser”98. Att EU skall förbättra sin krishanteringsförmåga och att EU:s beslutsfattande gällande krishanteringsinsatser bör förbättras och effektiviseras. Är resonemang som enligt tolkning anses påvisa att EU som politisk institution är den centrala aktören, vilket är felaktigt. Gällande analysredskapet aktör ger centerpartiet en tudelad och otydlig bild huruvida det är EU som politisk institution eller medlemsländerna som är de centrala aktörerna.
2. Centerpartiets kommunikation utifrån omfattning anses kommunikationen vara otydlig.
Otydligheten härleds ur att det är svårtolkat huruvida centerpartiet anser att utrikes-
säkerhetspolitiken för partiet är ett viktigt och centralt politikområde. Centerpartiet anses ha uteslutit flertalet politiska frågor, vilka kan anses centrala gällande givet politikområde. De
96 Centerpartiets valplattform 2008:9
97 Ibid. 2008:8
98 Ibid. 2008:9
28
politiska frågor som diskuteras är outvecklade och Centerpartiet beskriver sina politisk ambitioner på ett knapphändigt och icke ambitiöst sätt.
Inledningsvis kommunicerar centerpartiet gällande givet avsnitt att EU skalla vara en stark global aktör, vilken främst skall använda sig av ”soft power”, här åsyftas förhandling och incitament. Partiet poängterar att för att EU skall bli en global ”soft power” aktör finns flertalet viktiga instrument, ”instrument inkluderar bistånd,
handelspolitik, grannskapspolitik, statsuppbyggnad, demokratiutveckling, nedrustning m.m.”99. Dock är avsaknaden av diskussionerna gällande just dessa frågor markant.
Exempelvis beskrivs biståndsfrågorna i ett fåtal meningar, handelspolitiken anses lysa med sin frånvaro och övriga ”instrument” anses stå oförklarade. Centerpartiets otydliga
kommunikation ligger i att frågor såsom asyl- migrationsfrågor, flyktingpolitik och andra politiska frågor som rör frihandel visavi tredje land lyser med sin frånvaro. De politiska frågorna som diskuteras inom utrikes- säkerhetspolitik är EU som global aktör och ett EU som agerar med en enad röst, vidare diskuteras EU:s grannskapspolitik, utvidgning och biståndspolitik. Centerpartiet anser att EU bör gestalta en stark global aktör, en aktör som vågar ta ställning och en aktör som skall agera enhälligt, tydligt och snabbt. EU skall inom utrikes- säkerhetspolitiken agera utifrån politiska och diplomatiska hänsynstaganden.
Centerpartiet trycker även på att EU bör agera utifrån en tydlig värderingslinje och bör utgå ifrån de gemensamma europeiska värderingarna. Grannskapspolitik betraktas främja EU:s utveckling då det gäller demokrati och mänskliga rättigheter i världen. Utvidgning anses likväl utveckla unionen gällande handel och för att stärka välfärd och tillväxt. ”Centerpartiet accepterar inte tal om ”utvidgningströtthet”. Vi anser att fortsatt utvidgning är en naturlig del i unionens utveckling”. Vidare anser centerpartiet att EU bör etablera en mer samordnad biståndspolitik, för att kunna skapa en hållbar utveckling för de allra fattigaste länderna100. Inre marknad
1. När det kommer till kommunikation med aktör som utgångspunkt, kan konstateras att kommunikationen är otydlig. Partiets otydliga kommunikation innebär att det är svårtolkat huruvida vilken instans eller vilka aktörer som är centrala givet politikområde. Centerpartiet framhäver och upprepar dock ord som ”Vårt Europa”, ”inom unionen” vilket skulle kunna
99 Ibid. 2008:8
100 Ibid. 2008:7-10
29
antyda att politiken läggs fast av EU som politisk institution. Centerpartiet beskriver fortsatt att ”Den europeiska gemenskapen bygger på fri rörlighet”, vilket skulle kunna antas betyda att politiken för den fria rörligheten är övernationell då gemenskapen tolkas in i enlighet med den första pelaren. Det närmaste partiet kommer den korrekta bilden av maktbefogenheter är
”En stor del av de regler som möter företagare och entreprenörer beslutas inom
unionen.”101 Dock återkommer otydligheten då centerpartiet, utifrån min tolkning, inte är konsekvent i sin kommunikation. Kapitlet för den inre marknaden avslutas med ”Tillsammans med de övriga medlemsländerna kan vi inom Europeiska unionen göra skillnad”102.
Tolkningen av följande citat är att första delen, ”Tillsammans med de övriga
medlemsländerna” ger sken av ett mellanstatligt samarbete medlemsländerna emellan. Den andra delen av citatet ”kan vi inom Europeiska unionen göra skillnad” ger sken av att politiken skulle vara övernationell, då den beslutsfattas inom EU. Otydligheten ligger i att partiet inte separerar vad man ämnar utföra i ministerrådet ”tillsammans med de övriga medlemsländerna” och vad man ämnar utföra i Europaparlamentet genom sina
europaparlamentariker ”inom Europeiska unionen”. Avsaknaden av distinktionen emellan de två delegationskedjorna ger ett otydligt intryck.
2. Beträffande centerpartiets kommunikation av den inre marknadens utifrån dess omfattning anses kommunikationen vara tydlig. Tydligheten ligger i att omfattning anses vara ansenlig och detaljrik. De politiska frågornas omfattande beskrivningar ger sken av att politikområdet är för partiet viktigt och centralt. Flertalet frågor såsom fri rörlighet över gränserna, arbetskraft utanför unionen, fri rörlighet gällande patienter, vårdtagare, studenter, forskare och EMU frågor diskuteras. Även regionalpolitik och politiska frågor gällande konkurrens diskuteras på ett relativt utvecklat och ambitiöst sätt. Den fria rörligheten
diskuteras utförligt och anses medföra en företagsamhet och ett välmående Europa, med ökad sysselsättning och tillväxt. Centerpartiet belyser rörligheten gällande patienter och vårdtagare likväl som studenter och forskare, vilket skall stärka Europa konkurrensmässigt i förhållande till resten av världen. Gällande EMU och euron poängterar partiet att en ny folkomröstning inte är aktuell och att ett medlemskap i valutaunionen således inte är aktuellt103.
101 Ibid. 2008:16
102 Ibid. 2008:19
103Ibid. 2008:14–19
30
Kristdemokraterna Utrikes- säkerhetspolitik
1. Beträffande Kristdemokraternas sätt att kommunicera utifrån aktör, kan kommunikationen anses vara tydlig. Tydligheten ligger i att partiet underförstått betonar vilken instans eller aktör som är central givet politikområde. Följande citat påvisar partiets betoning av
ministerrådets betydelse, då man diskuterar kvalificerad majoritet. ”Vi anser att beslut inom EU:s utrikes och säkerhetspolitik ska fattas med kvalificerad majoritet. För en konsekvent, effektiv och handlingskraftig utrikespolitik”104. Den tydliga kommunikationen består även av partiets centrerade fokus på medlemsländerna. I och med det centrerade fokuset på
medlemsländerna tolkas det som att de gör gällande att givet politikområde är mellanstatligt, vilket är korrekt. Följande fem utvalda citat bevisar tidigare resonemang, ”Med 27
medlemsländer och en av världens starkaste ekonomier är EU en…”105. ”Den i dag
väletablerade europeiska grannskapspolitiken ENP (European Neighbourhood Policy) är ett oerhört viktigt redskap i EU:s utrikespolitik. EU-länderna bör känna ett speciellt ansvar gentemot sina grannländer, både av moraliska och säkerhetspolitiska skäl”106.”Genom EU kan och ska dess 27 medlemsländer vara en stark och principfast global aktör”107. ”Att EU- länderna även ska kunna agera militärt108/…/EU-länderna har dessutom åtagit sig att till år 2015 höja biståndsnivån”109.
2. Kristdemokraternas kommunikation gällande utrikes- säkerhetspolitik utifrån omfattning, anses kommunikationen vara mycket tydlig. Den mycket tydliga kommunikationen består i att avsnittet betraktas som välutvecklat, välformulerat och väldigt lite står oförklarat. Folkpartiet kommunicerar tydligt att utrikes- säkerhetspolitik är ett för partiet viktigt och centralt
politikområde, då det ges stort utrymme. Givet avsnittet innefattar flertalet politiska frågor, vilka kan anses tillhöra det givna politikområdet, såsom asyl- och migrationspolitik, handel gentemot omvärlden, WTO, Doharundan, utvidgning och säkerhetsfrågor. Men även utvecklingsfrågor och bistånd. Gällande asyl- och migrationsfrågor poängterar
104 2008:27–28
105 Kristdemokraterna Europapolitiskt program 2008:23
106 Ibid. 2008:24
107 Ibid. 2008:25
108 Ibid. 2008:26
109 Ibid. 2008:27
31
kristdemokraterna EU:s moraliska skyldighet att ta ansvar för de många flyktingarna runt om i världen. Gällande handel med omvärlden anser kristdemokraterna att EU bör arbeta hårt för att driva igenom Doharundan, vilket skulle innebära att även utvecklingsländer innefattas i den globala ekonomin. Partiet anser även att WTO och IMF bör reformeras för att möjliggöra utvecklingsländernas delaktighet i världsekonomin. Utvidgning pekas ut som EU:s främsta utrikespolitiska instrument och partiet anser att utvidgningen bör fortgå, dock är det av central betydelse att de nya medlemsländerna accepterar EU:s gemensamma värderingar och
kriterier. Vidare diskuterar partiet kandidatländer och eventuella kandidatländer en och en, såsom länderna i EFTA, länderna på Balkan och Turkiet. EU:s säkerhetspolitik bör utvecklas i samarbete med NATO och gällande biståndspolitiken anses den vara i behov av gemensamma och tydliga riktlinjer. Gemensamma och tydliga riktlinjer vilka syftar till att effektivisera biståndet och göra det möjligt för utveckling av tredje land110.
Inre marknad
1. När det gäller aktör ifråga om inre marknad kan kommunikationen anses vara otydlig.
Otydligheten ligger i att det inte går att utröna vilken instans eller vilka aktörer som anses centrala givet politikområde. Det som kan konstateras är att, det som partiet anser skall stanna inom den nationella kontexten betonas med emfas. Dock säger det inget om EU-politiska aktörer. Kristdemokraterna kommunicerar vad de anser skall fortsätta att befinnas på nationell nivå genom följande citat ”Ansvaret för skattepolitiken ligger på respektive medlemsstat och bör så göra även i framtiden111/.../ Kristdemokraterna anser att arbetsmarknadspolitiken måste förbli en nationell angelägenhet112”. Tolkning av följande citat, kristdemokraterna poängetrar att vissa delar skall stanna inom den nationella kontexten och inte vara reglerad från EU-nivå som resterande frågor, då de tar för givet att medborgare vet att den inre marknaden är av överstatlig karaktär. Vilket då skulle påvisa att EU är den centrala politiska aktören gällande den inre marknaden. Men kommunikationen är inte tydlig nog att fastställa huruvida tolkningen av den samma är riktig.
2. Beträffande kristdemokraternas kommunikation av den inre marknaden utifrån omfattning, anses kommunikationen vara mycket tydlig. Politikområdes omfattning påvisar att det för
110 Ibid. 2008:19–32
111 Ibid. 2008:36
112 Ibid. 2008:37
