Sysselsättningstillväxt i Sverige och OECD

Magisteruppsats ht 2007 Karolina Stadin

Sysselsättningstillväxt i Sverige och OECD

Handledare: Henry Ohlsson

Sammanfattning

I denna uppsats studeras Sveriges sysselsättningstillväxt i ett jämförande perspektiv. En rad faktorer som kan bidra till att förklara de stora skillnader i sysselsättningstillväxt som finns mellan OECD- länder 1979-2003 undersöks. Viktigast är tillväxten i befolkning i arbetsför ålder följt av landets konjunkturläge. För länder med i övrigt liknande förutsättning är institutionella faktorer viktiga för att förklara skillnader mellan länder.

Sverige har haft en i jämförelse mycket svag sysselsättningstillväxt 1979-2003. Detta tycks inte bero på att Sverige skulle ha en ogynnsam ursprunglig branschstruktur utan i huvudsak på andra landspecifika egenskaper. En stark produktivitetstillväxt har sammanfallit med lägre sysselsättningstillväxt, men det är oklart om det finns en betydande kausalitet som går från produktivitet till sysselsättning eller tvärt om. På lite längre sikt leder högre produktivitet framförallt till en högre levnadsstandard och inte till lägre aggregerad sysselsättning. Hög ursprunglig sysselsättningsgrad samt institutionella faktorer såsom höga skatter, hög arbetslöshetsersättning och starka fackföreningar torde ha förstärkt den sysselsättningshämmande utveckling som orsakats framförallt av 1990-talets djupa lågkonjunktur och den svaga befolkningsutvecklingen.

Nyckelord: sysselsättningstillväxt, konjunkturläge, branschsammansättning, befolkningstillväxt, produktivitetstillväxt, lönekostnadstillväxt, institutionella förhållanden

Innehållsförteckning

1. Inledning ...3

2. Sysselsättningstillväxt i Sverige och OECD...4

3. Förklaringar till skillnader i sysselsättningstillväxt ...5

3.1 Konvergens i sysselsättningsgrad ...5

3.2 Branschstruktur ...5

3.4 Tillväxt i befolkning i arbetsför ålder och andra utbudsfaktorer...10

3.5 Förändringar i produktivitet, lönekostnader och aggregerad efterfrågan ...13

3.6 Institutionella förhållanden ...18

4. Sammanfattande diskussion...27

Referenser ...28

Appendix...30

1. Inledning

Hög sysselsättning är centralt för tillväxt och välfärd. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka faktorer som kan förklara skillnader i sysselsättningstillväxt. Jag kommer att studera ett tjugotal OECD-länder med fokus på Sverige. Varför finns det skillnader mellan dessa länder åren 1979-2003? Särskiljer sig Sverige på något vis?

Sysselsättningen bestäms hela tiden genom utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden. Faktorer som påverkar efterfrågan på arbetskraft är bland annat lönekostnader, produktivitet och arbetsrätts- lagstiftning. Utbudet i sin tur bestäms av befolkningsutvecklingen, löner, skatter, arbetslöshets- ersättning mm. Sysselsättningstillväxten skiljer sig mycket åt mellan länder med relativt likartade grundförutsättningar. Sysselsättningstillväxten i Sverige kommer att jämföras med andra OECD-länders och olika faktorer som kan förklara skillnader mellan länder kommer att diskuteras.

Innan jag studerar olika landspecifika utbuds- och efterfrågefaktorer tittar jag på länders sysselsättningsgrad och undersöker mer allmänt hur mycket av variationen i sysselsättningstillväxt som förklaras av landstillhörighet, branschtillhörighet respektive konjunkturläge. Eftersom jag studerar en längre period bör jag kunna se systematiska skillnader. Både en rad forskares slutsatser och egna empiriska resultat kommer att presenteras.

I huvudsak kommer jag att använda mig av data från nederländska GGDC¹, vilka har jämförbara data för många länder uppdelat på flera olika branscher under en längre tidsperiod (1979-2003).

Utöver GGDC kommer även data från framförallt OECD och SCB att användas. I någon mån kan skillnader mellan länder tänkas bero på att statistiken rapporterats olika. Jag ser dock ingen anledning till att detta skulle innebära betydande effekter och det är inget som jag kommer att ta hänsyn till i denna uppsats.

Det jag kommer att fokusera på i uppsatsen är utvecklingen av antal sysselsatta. Nettotillväxten i antal sysselsatta är skillnaden mellan antal arbetstillfällen som uppstår respektive försvinner. Det har i debatten hävdats att institutionella faktorer såsom höga skatter och omfattande arbetsrätt leder till att det skapas få nya jobb i Sverige. Innan jag ger mig in på detta vill jag kort sätta in det i ett sammanhang. BNP och därmed levnadsstandard bestäms av produktivitet och antal arbetade timmar. Antal arbetade timmar beror dels av hur många som deltar i arbetet, dels av hur många timmar var och en av de sysselsatta arbetar. Den genomsnittliga arbetade tiden per person påverkas mer precis av arbetskraftsdeltagande, sysselsättningsgrad och de sysselsattas arbetstid och närvaro.² Att vara sysselsatt brukar anses vara välfärdshöjande och att öka antalet sysselsatta är ett prioriterat politikområde. Ökning av antal arbetade timmar per sysselsatt är endast välfärdshöjande till en viss gräns med tanke på värdet av fritid och är dessutom svårare att finna tillförlitliga data för än för antal sysselsatta. Just sysselsättningstillväxten har inte heller studerats i särskilt stor omfattning och hänger samman inte bara med arbetsmarknadens funktionssätt utan också med teorier om så kallad kreativ förstörelse, vilka rör entreprenörskap och sysselsättningsdynamik, och med tillväxtteori mer generellt. Några som har studerat sysselsättningstillväxten tidigare är Pietro Garibaldi och Paulo Mauro³, vilkas arbete ofta utgör utgångspunkt för min analys.

1 GGDC (Groningen Growth & Development Centre), www.ggdc.net, 60-Industy Database [2006]

2 Björklund, A., Edin, P. & Wadensjö. E. [2006], s 62

3 Pietro Garibaldi är professor i nationalekonomi vid Turins universitet. Han har bland annat varit verksam vid IMF Research Department och varit ekonomisk rådgivare för finansdepartementet i Italien. Paulo Mauro (PhD från Harvard) är verksam vid IMF European I Department. Dessa makroekonomiskt intresserade herrar har tillsammans skrivit ett par IMF-artiklar om sysselsättningstillväxt i OECD under de senaste decennierna.

3,3%

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

Finland Sverige

Danmark Belgien

Österrike Storbritannien

Portugal Japan

Frankrike Tyskland

Italien Grekland

Norge Spanien

USA

Nederländerna Kanada

Australien Irland

Korea Luxemburg

85 90 95 100 105 110 115

1979 1981

1983 1985

1987 1989

1991 1993

1995 1997

1999 2001

2003 2005

2. Sysselsättningstillväxt i Sverige och OECD

Att Sverige har haft en i jämförelse svag sysselsättningstillväxt framgår påtagligt av diagram 1.

Endast Finland har haft en ännu något lägre sysselsättningstillväxt på 3,1%, jämfört med Sveriges 3,3%. Också Danmark, Belgien, Österrike, Storbritannien och Portugal har haft en relativt låg sysselsättningstillväxt (ca 6-11%). Skillnaderna i sysselsättningstillväxt är stora. Luxemburg har haft en enorm sysselsättningstillväxt på drygt 86%. Även Korea, Irland, Australien, Kanada och USA har haft en relativt hög sysselsättningstillväxt (ca 60-40%). Vad som ligger bakom Sveriges svaga sysselsättningsutveckling kommer jag härefter att försöka besvara.

Tabell 1. Procentuell tillväxt i antal sysselsatta i 21 OECD-länder 1979-2003

Diagram 1 a. Kumulativ sysselsättningstillväxt 1979-2003

Diagram 1 b. Antal sysselsatta i Sverige 1979-2006, index 1979=100

Källa: GGDC 2006 och egna beräkningar Anm. Geometrisikt årsmedel.

* sysselsättningstillväxt 1979-2002 (p g a saknade observationer för 2003).

Data från GGDC har i diagram 1 b kompletterats med data från SCB för Sverige 1979-2006 (linje utan brytpunkter).

kumulativt per år

Australien 52,80 1,78

Belgien 7,28 0,29

Danmark 6,23 0,25

Finland 3,09 0,13

Frankrike 12,95 0,51

Grekland 20,48 0,78

Irland 59,54 1,97

Italien 15,27 0,59

Japan 11,72 0,46

Kanada 48,16 1,65

Korea * 61,21 2,10

Luxemburg 85,55 2,61

Nederländerna 41,56 1,46

Norge * 22,46 0,88

Portugal 10,82 0,43

Spanien 30,68 1,12

Storbritannien 10,61 0,42 Sverige 3,33 0,14

Tyskland 14,56 0,57

USA 38,95 1,38

Österrike 10,35 0,41

Australien 52,80 1,78

3. Förklaringar till skillnader i sysselsättningstillväxt

3.1 Konvergens i sysselsättningsgrad

Konvergens när det gäller sysselsättningsgraden kan vara att vänta i vissa fall och påverka sysselsättningstillväxten. Exempelvis förväntas en ökning av sysselsättningen om tidigare slutna ekonomier öppnar sig och satsar mycket på investeringar (i den utsträckning kapital och arbete är komplement). Detta är dock inte alltid fallet, exempelvis kan länder som rationaliserar jordbruket förväntas få en fallande sysselsättning till den del denna arbetskraft inte får jobb inom andra branscher. Länder som initialt hade en låg sysselsättningsgrad kan tänkas ha haft en högre sysselsättningstillväxt under en tid tills de närmat sig övriga länder (om man förväntar sig konvergens eller en ”catch-up”-effekt i likhet med teori rörande BNP-tillväxt). I diagram 2 framgår att det finns ett visst negativt samband mellan ursprunglig sysselsättningsgrad och påföljande sysselsättningstillväxt. Sverige hade ursprungligen en i jämförelse hög sysselsättningsgrad, vilket kan ha medverkat till att Sverige haft en lägre sysselsättningstillväxt än länder med relativt låg ursprunglig sysselsättningsgrad.

Diagram 2. Ursprunglig och slutlig sysselsättningsgrad samt kumulativ sysselsättningstillväxt 1979-2003

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Grekland Spanien

Italien Irland

Korea * Belgien

Nederländerna Luxemburg

Frankrike Australien

Kanada Finland

USA Norge *

Japan Storbritannien

Portugal Danmark

Österrike Sverige

sysselsättningsgrad 1979

sysselsättningstillväxt 1979-2003

sysselsättningsgrad 2003

Källa: GGDC 2006, OECD Employment and Labour Market Statistics 2006 och egna beräkningar.

Anm. Sysselsättningsgraden definieras såsom antal sysselsatta dividerat med befolkning 15-64 år.

Korrelationen mellan variablerna sysselsättningsgrad 1979 respektive sysselsättningstillväxt 1979-2003 är -0,45.

Tyskland är exkluderat på grund av att befolkningsdata inte gäller förenade Tyskland under hela perioden.

* sysselsättningsgrad 2002 och sysselsättningstillväxt 1979-2002 (för Norge och Korea)

3.2 Branschstruktur

Sysselsättningstillväxten har sett mycket olika ut i olika branscher. I tabell 2 framträder den strukturomvandling som pågått i hela OECD under perioden. Exempelvis syns en minskad sysselsättning inom tillverkningsindustri och jordbruk och en ökning av sysselsatta inom tjänstebranscher. Sverige har 1979-2003 haft svagare sysselsättningsutveckling än snittet för OECD21 i alla branscher.

-80 -70 -60 -50 -40 -30 -20 -10 0 10

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14

Tabell 2. Sysselsättningstillväxt per bransch i Sverige respektive OECD21 1979-2003 2 a. Kumulativt 2 b. Per år

Bransch Sverige

∆%1979-2003

OECD21

∆%1979-2003

1 -50,69 -48,04

2 -59,60 -51,50

3 -26,68 -20,35

4 -16,95 -14,10

5 -12,33 15,48

6 2,14 30,50

7 46,40 90,38

8 0,34 17,20

9 34,95 46,81

10 143,19 159,48

11 -11,16 4,12

12 18,36 72,38

13 20,34 97,58

14 # 73,51

Källa: GGDC och egna beräkningar

Anm: Per år= geometriskt medelvärde. # = Division med noll, d.v.s. andelen var 0 år 1979. ∆=förändring.

För Norge och Korea saknas värden för 2003, varför dessa länders sysselsättning för 2002 ingår i beräkningarna för OECD21.

Branschindelningen är närmare specificerade i appendix avsnitt 1

Branscher :

1. Jordbruk, skogsbruk, fiske

2. Utvinning av mineral Differens mellan sysselsättningstillväxt i Sverige och OECD21

3. Tillverkning

4. El- gas- värme - och vattenförsörjning 5. Byggverksamhet

6. Partihandel och detaljhandel; reparation 7. Hotell och restaurangverksamhet

8. Transport, magasinering och kommunikation 9. Finansiell verksamhet

10. Fastighets- och uthyrningsverksamhet, företagstjänster 11. Offentlig förvaltning och försvar; socialförsäkring 12. Utbildning, hälso- och sjukvård, sociala tjänster 13. Andra samhälleliga och personliga tjänster

14. Hushållens verksamhet som arbetsgivare Anm. Differens i procentenheter; Sverige – minus OECD21 1979-2003

Vad är mest avgörande av faktorerna bransch- respektive landstillhörighet när det gäller att förklara den årliga sysselsättningsutvecklingen 1979-2003? Hur mycket förklarar året med dess gemensamma konjunkturläge? En branschspecifik faktor kan exempelvis vara teknikutveckling och en landsspecifik någon institutionell faktor eller en bestående trend i befolkningsutvecklingen. I tabell 3 redovisas förklaringsgraden för skattade modeller med dummyvariabler för land, bransch, land-bransch respektive år. Branschtillhörighet förklarar betydligt mer (17,2%) än landstillhörighet (3,6%). Dummyvariabler för varje land-bransch-enhet förklarar allra mest (27,2%). År har en liten (2,2%) men signifikant inverkan. Att land-bransch förklarar så pass mycket mer än bara land visar på betydelsen av branschtillhörighet. Likaså förklarar land-bransch klart mer än bara bransch- tillhörighet, vilket gör att man inte kan avfärda betydelsen av landstillhörighet. Land-bransch förklarar mer än summan av land och bransch, vilket implicerar att interaktionen mellan land och bransch är betydelsefull.

Bransch Sverige

∆%1979-2003

OECD21

∆%1979-2003

1 -2,903 -2,691

2 -3,706 -2,970

3 -1,285 -0,944

4 -0,771 -0,631

5 -0,547 0,601

6 0,088 1,115

7 1,601 2,719

8 0,014 0,663

9 1,257 1,613

10 3,772 4,053

11 -0,492 0,168

12 0,705 2,295

13 0,774 2,878

14 2,323

Tabell 3. Årlig sysselsättningsförändring i procent i varje land-bransch-enhet förklaras av fyra olika modeller med dummyvariabler för land, bransch, år respektive land-bransch ⁴

Modellspecifikation R² R ² P>F

Land-dummies (21 st) 0,036 0,034 0,000

Bransch-dummies (14 st) 0,172 0,170 0,000

År-dummies (25 st) 0,022 0,019 0,000

Land-bransch-dummies (294 st) 0,272 0,240 0,000 Källa: GGDC och egna beräkningar.

Anm. R² visar hur stor del av variationen i sysselsättningsförändringen som förklaras av respektive modell.

R2är förklaringsgraden justerad för antal förklarande variabler modellen.

För närmare information se appendix avsnitt 2. Där visas bland annat koefficienterna för dummyvariablerna.

Tabell 4. Analys av variationen i årlig sysselsättningstillväxt i varje land-bransch-enhet

Källa: GGDC och egna beräkningar.

Anm. För närmare information se appendix avsnitt 3.

Variansanalysen som presenteras i tabell 4 ger ett snudd på identiskt resultat med modellerna med dummyvariabler när det gäller effekterna av land, bransch och år. I denna variansanalys framgår dessutom de isolerade interaktionseffekterna. Variationen i sysselsättningstillväxt förklaras till ca 10% av interaktionen mellan land och år, till ca 7% av interaktionen mellan land och bransch och till ca 6% av interaktionen mellan bransch och år. Den största interaktionseffekten visar att landspecifik konjunktur är en betydelsefull förklaringsfaktor och utgör den största förklarings- faktorn näst efter branschtillhörighet. Huvudeffekterna har starkare signifikans än interaktions- effekterna, men alla effekter är likafullt signifikant skilda från noll på 5%-nivån. Samtliga effekter i modellen förklarar närmare 46% av variationen i sysselsättningstillväxt. De branschinvarianta effekterna land, år och land-år, förklarar tillsammans 16% av variationen i sysselsättningstillväxt.

De landinvarianta effekterna bransch, år och bransch-år förklarar tillsammans 26% av variationen.

4Att jämföra med Tabell 6 sidan 14 i IMF-rapporten ”Deconstructing Job Creation” av Garibaldi, P. & Mauro, P., [1999]. Jag får märkligt mycket lägre förklaringsgrad, men samma rangordning.

Modellspecifikation R² R² P>F

Land-dummies (11 st) 0,13 0,05 0,000

Bransch-dummies (11 st) 0,48 0,43 0,000

Landbransch-dummies (121 st) 0,61 0,52 0,000

Varianskälla Kvadratsumma Andel av

variationen

Frihets- grader

Medelkvadrat F-ratio Signifikant på 5%-nivå Huvudeffekter

Land (a_i) SSA 5978,9 3,74% 20 MSA 298,9 23,3 Ja

Bransch (b_j) SSB 27821,8 17,39% 13 MSB 2140,1 166,8 Ja

År (c_t) SSC 3650,8 2,28% 23 MSC 158,7 12,4 Ja

Interaktionseffekter

Land-bransch (d_ij) SSD 10410,6 6,51% 260 MSD 40,0 3,1 Ja

Land-år (e_it) SSE 15430,3 9,64% 460 MSE 33,5 2,6 Ja

Bransch-år (f_jt) SSF 9923,1 6,20% 299 MSF 33,2 2,6 Ja

Residual (u_ijt) SSU 86767,1 54,24% 6762 MSU 12,8

Totalt SST 159982,5 100% 7055

De tidsinvarianta effekterna land, bransch och land-bransch slutligen, förklarar tillsammans 28% av variationen i sysselsättningstillväxt. Detta understryker att branschspecifika faktorer är viktigast, för utan branschaspekten sjunker förklaringsgraden mest jämfört med hela modellens. Samtidigt är även landspecifika faktorer och tidpunkten viktiga.

I OECD-länder överlag tycks branschspecifika faktorer vara viktigare för sysselsättningstillväxten på land-bransch-nivå än landspecifika faktorer. Utifrån detta resultat kan man fråga sig om det är så att Sverige har haft en ogynnsam branschstruktur med höga sysselsättningsandelar i branscher med svag sysselsättningstillväxt. I hur stor utsträckning förklaras sysselsättningsutvecklingen i Sverige av en relativt ogynnsam branschstruktur, och i hur stor utsträckning förklaras den av förutsättningar som är specifika för Sverige oavsett bransch? Informationen i diagram 3 är tänkt att användas för att söka besvara detta. Här har jag tagit fram hypotetisk sysselsättningstillväxt förutsatt att Sverige hade haft samma sysselsättningsandelar som genomsnittet av de studerade länderna ursprungligen hade.

Jag har även tagit fram hypotetisk sysselsättningstillväxt förutsatt att Sverige hade haft samma tillväxt i varje bransch som genomsnittet för respektive bransch i alla länder, givet de egna, konstanthållna sysselsättningsandelarna. De hypotetiska tillväxttakterna kan jämföras med varandra samt med den faktiska sysselsättningstillväxten i Sverige och i genomsnitt för alla i studien ingående länder. Man får dock komma ihåg att det är hypotetiska tillväxter och att Sveriges låga befolkningstillväxt sätter gränser. Syftet med analysen är inte att prognostisera precis hur det hade kunnat se ut, utan få en uppfattning om vilka förklaringsfaktorer som varit viktigast.

Ursprunglig sysselsättningsstruktur tycks inte vara särskilt betydelsefull för Sveriges sysselsättningsutveckling. Denna slutsats impliceras av att den faktiska tillväxten och den hypotetiska tillväxten om vi hade haft det internationella genomsnittets ursprungliga sysselsättningsandelar i stället för våra egna, följer varandra nära. Detta gäller särskilt sedan slutet av 1980-talet. Precis i början av perioden förefaller Sverige ha haft en internationellt sett fördelaktig sysselsättningsstruktur, en fördel som minskade under 1980-talet men inte försvann helt.

Landspecifika faktorer synes vara viktiga för sysselsättningstillväxten i Sverige. Om branscherna i Sverige hade haft samma sysselsättningstillväxt som genomsnittet för de i studien ingående OECD- länderna, hade Sverige haft en mycket högre total sysselsättningstillväxt än vad som är fallet.

Sysselsättningstillväxten skulle ha varit högre än det internationella snittet, i stället för långt under.

Sverige låg bra till när det gällde faktisk total sysselsättningstillväxt alldeles i början av den studerade perioden. Från mitten 1980-talet började dock Sverige halka efter i utvecklingen. Sveriges lågkonjunktur under 1990-talet framgår mycket tydligt. Den slog mot alla branscher i ekonomin (1992 sjönk sysselsättningen i alla 14 branscher). Att konjunkturen vände uppåt mot slutet av 1990- talet och har gått relativt bra under 2000-talet, avspeglas inte fullt ut i sysselsättningen och Sverige ligger fortfarande långt under genomsnittet. I någon mån beror detta på en konstant utslagning av vissa individer som exempelvis sjukpensionerats och hamnat så långt bort från arbetsmarknaden att de inte kommer i sysselsättning trots att det uppstår nya arbetstillfällen. Sysselsättningseffekten av detta minskar med tiden då dessa personer pensioneras. Data för den faktiska sysselsättnings- tillväxten i Sverige har kompletterats med data från SCB för 2004-2006. Dessa gör att man kan se den tillväxt i sysselsättning som faktisk kommit igång sedan ett par år tillbaka. Det är möjligt att vi under de kommande åren kommer att närma oss det internationella genomsnittet.

Sverige tycks ha haft en i utgångsläget något gynnsammare sysselsättningsstruktur än övriga länder, men detta har inte varit avgörande för Sveriges sysselsättningstillväxt. Ovanstående hypotetiska tillväxttakter implicerar att det inte är den ursprungliga branschstrukturen som är huvudorsaken till Sveriges i jämförelse låga sysselsättningstillväxt, utan andra sverigespecifika faktorer. I den utsträckning man kan se 1990-talskrisen sprungen ur sverigespecifika faktorer, förklarar

sverigespecifika egenskaper mycket av Sveriges sysselsättningstillväxt under de senaste decennierna. Cykliska fluktuationer förekommer dock i alla länder, så även om man exempelvis kan hävda att sverigespecifik politik förvärrade lågkonjunkturen, kan inte hela lågkonjunkturen tillskrivas sverigespecifika egenskaper utan bör ses som en förklaringsfaktor i sig.

Diagram 3. Faktisk och hypotetisk sysselsättningstillväxt i Sverige 1979-2003 3 a. Kumulativ sysselsättningstillväxt

-10%

-5%

0%

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

1980 1981

1982 1983

1984 1985

1986 1987

1988 1989

1990 1991

1992 1993

1994 1995

1996 1997

1998 1999

2000 2001

2002 2003

2004 2005

2006

Hypotetisk tillväxt i Sverige, förutsatt att Sverige hade haft lika tillväxt i varje bransch som genomsnittet Faktisk sysselsättningstillväxt i genomsnitt för alla länder

Faktisk sysselsättningstillväxt i Sverige

Hypotetisk tillväxt i Sverige, förutsatt att Sverige hade haft lika ursprungliga sysselsättningsandelar som genomsnittet

3 b. Sysselsättningstillväxt i genomsnitt per år ⁵

-0,5%

0,0%

0,5%

1,0%

1,5%

1980 1981

1982 1983

1984 1985

1986 1987

1988 1989

1990 1991

1992 1993

1994 1995

1996 1997

1998 1999

2000 2001

2002 2003

2004 2005

2006

Hypotetisk tillväxt i Sverige, förutsatt att Sverige hade haft lika tillväxt i varje bransch som genomsnittet Faktisk sysselsättningstillväxt i genomsnitt för alla länder

Faktisk sysselsättningstillväxt i Sverige

Hypotetisk tillväxt i Sverige, förutsatt att Sverige hade haft lika ursprungliga sysselsättningsandelar som genomsnittet

Källor: GGDC, SCB och egna beräkningar

Anm. Data från GGDC har kompletterats med data från SCB för Sverige 2004-2006.

Korea och Norge är exkluderade från analysen p g a saknade observationer för 2003.

För mer information om formler mm, se appendix avsnitt 4.

5Hypotetiska tillväxter per år stämmer ganska väl med siffror hos Garibaldi, P. & Mauro, P. [1999], s 13. De har 1994, för Sverige perioden 1982-1994, motsvarande -0,49 (jfr -0,32) för hypotetisk tillväxt med lika ursprungliga andelar och 0,91 (jfr 1,10) för hypotetisk tillväxt med lika tillväxt i varje bransch. (Sverige finns inte med i deras analys 2002)

Garibaldi och Mauro, vilka har gjort motsvarande analys med hypotetiska tillväxttakter för ett antal OECD-länder, kommer fram till att branscheffekter inte kan förändra rankingen av länder efter sysselsättningstillväxt. Några undantag utgörs av små, sydeuropeiska länder, vilka hade en stor ursprunglig andel sysselsatta inom jordbruk. ⁶ Härav drar de slutsatsen att landspecifika egenskaper är viktiga för skillnader i sysselsättningstillväxt mellan OECD-länder överlag, liksom jag fann för Sverige. Att branschtillhörigheten förklarar så mycket av den årliga tillväxten på land-bransch-nivå visar tydligt på strukturomvandlingen som pågått i hela OECD. Det är däremot tveksamt om detta innebär att länders branschstruktur är en faktor som är viktig för att förklara skillnaderna i sysselsättningstillväxt mellan OECD-länder, särskilt på lite längre sikt då arbetskraften kan byta bransch. I det senare fallet verkar andra landspecifika faktorer vara det som är avgörande och dessa kommer jag nu att studera närmare. Jag börjar med utbudsfaktorer för arbetskraft för att därefter övergå till efterfrågefaktorer.

3.4 Tillväxt i befolkning i arbetsför ålder och andra utbudsfaktorer

Befolkning i arbetsför ålder är den viktigaste bestämningsfaktorn för arbetsutbudet i ett land, åtminstone på längre sikt. På lång sikt skapar utbud sin egen efterfrågan enligt alla vedertagna teorier om arbetsmarknaden. Givet teknologi och konsumenternas preferenser, skapar en procentuell förändring arbetsutbudet en lika stor procentuell förändring i sysselsättningen på lång sikt.

Arbetsmarknadsteorier ger dock olika förklaringar till hur anpassningen går till och vad som driver variationer i sysselsättning på medellång⁷ sikt. Carlsson, Eriksson och Gottfries (2006) har funnit stöd för efterfrågeorienterade modeller, enligt vilka ett ökat arbetsutbud leder till ökad sysselsättning på medellång sikt endast om lönerna faller så att efterfrågan på arbete ökar. Däremot har de inte funnit stöd för sökteori enligt vilken ett ökat arbetsutbud får företagen att anställa fler även om lönerna inte faller. Arbetslöshet beror enligt sökteori på friktioner på arbetsmarknaden vilka gör att det tar tid för arbetsgivare och arbetstagare att finna varandra, men detta är alltså en otillräcklig förklaring enligt nämnda studie.⁸

Internationellt sett har det under de senaste decennierna funnits en klart positiv korrelation mellan procentuell förändring i antalet personer i arbetsför ålder och procentuell förändring i antal sysselsatta. Mellan kumulativ sysselsättningstillväxt enligt GGDC och tillväxt i befolkning 15-64 år enligt OECD finner jag en korrelation på 0,79 för hela perioden 1979-2003. Detta ligger tämligen nära Garibaldi och Mauros (1999) resultat. För 21 länder perioden 1980-1997 fann de en korrelation på 0,76. En korrelation innebär inte nödvändigtvis en kausalitet från det ena till det andra, men med tanke på att sambandet är starkt och teoretiskt väntat, bör befolkningstillväxten vara en viktig förklaringsaspekt för sysselsättningstillväxten.

6 Garibaldi, P. & Mauro, P. [2002], s 81

7 De olika tidsperspektiven inom makroekonomisk teori har definierats som följer av Carlin & Soskice [2006]:

Med kort sikt åsyftas den period under vilket produktion och sysselsättning kan förändras men innan priser och löner hinner förändras till följd av detta. Med mediumlång sikt menas den period under vilken löner och priser kan anpassas till förändringar i produktion och sysselsättning och under vilken det etableras en jämviktsnivå för sysselsättningen vilken är konsistent med konstant inflation. På lång sikt kan befolkningsmängden förändras, likaså stocken av fysiskt och humant kapital och teknologin kan utvecklas.

8 Carlsson, M., Eriksson, S. & Gottfries, N. [2006], s 1, s 16

Diagram 4. Kumulativ procentuell tillväxt i befolkning i åldrarna 15-64 år samt sysselsättning 1979-2003

9,6%

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

Italien Belgien

Finland Danmark

Storbritannien Japan

Sverige Österrike

Frankrike Norge

Portugal Nederländerna

Grekland Luxemburg

Spanien USA

Kanada Irland

Australien Korea

Befolkning 15-64 år Sysselsatta

Källa: OECD Employment and Labour Market Statistics 2006, GGDC 2006 och egna beräkningar.

Anm. Befolkning 20-64 år hade varit att föredra (finns hos SCB för Sverige), men det är 15-64 år som är standard för internationella data.

Tyskland är exkluderat på grund av att befolkningsdata inte gäller förenade Tyskland under hela perioden.

För Norge och Korea gäller sysselsättningstillväxten 1979-2002.

Korrelationen mellan variablerna är 0,79.

Italien, Belgien och Finland vilka har haft lägst befolkningstillväxt har också haft tämligen låg sysselsättningstillväxt (se diagram 4). Korea, Australien, Irland, Kanada och USA har haft högst befolkningstillväxt och samtidigt hög sysselsättningstillväxt. Sverige har haft en lägre tillväxt i befolkning i åldrarna 15-64 år än majoriteten av länderna. Andra länders högre befolkningstillväxt bör vara en betydande faktor bakom dessa länders högre sysselsättningstillväxt jämfört med Sveriges. Härtill har antalet sysselsatta i Sverige inte alls ökat i takt med befolkningen (se diagram 4 och 5). Enligt en studie av Nutek hade sysselsättningen i Sverige minskat 1989-2003, trots att antalet personer i arbetsför ålder samtidigt hade ökat. Andelen sysselsatta hade minskat i alla yrkesaktiva åldersgrupper.⁹Under den period jag studerar, 1979-2003, ökade befolkningen 15-64 år med 9,6% (enligt data från OECD), medan den totala sysselsättningen bara ökade med 3,3%

(GGDC¹⁰).

Diagram 5. Befolkning 15-64 år respektive sysselsättning i Sverige 1979-2003

5 a. Index 1979=100 5 b. Årliga procentuella förändringar

Bef. 15-64 år

Sysselsättning 94

96 98 100 102 104 106 108 110

1979 1981

1983 1985

1987 1989

1991 1993

1995 1997

1999 2001

2003

Sysselsättning Bef.15-64

-6 -5 -4 -3 -2 -1 0 1 2 3

1980 1982

1984 1986

1988 1990

1992 1994

1996 1998

2000 2002

Källa: OECD Employment and Labour Market Statistics, GGDC och egna beräkningar

Anm. Korrelationen mellan årliga förändringar i befolkning 15-64 år och sysselsättning i Sverige är ca 0,1.

9 Nuteks årsbok [2006], s 113

10 GGDC:s data (3,3%) stämmer relativt väl med SCB:s (3,0%), men avviker mer från OECD:s (1,3%).

Sett till den kumulativa utvecklingen under perioden kan det tyckas som om sambandet mellan befolkningstillväxt och sysselsättningstillväxt är svagare i Sverige än i övriga OECD-länder.

Avsaknaden av ett tydligt samband för Sveriges del framgår i diagram 5. På lång sikt är tillväxten i arbetsför befolkning en mycket viktig faktor när det gäller att förklara sysselsättningstillväxten, men på kortare sikt tycks den inte vara lika viktig.

Här kan det vara värt att påpeka att Sveriges låga sysselsättningstillväxt i förhållande till befolkningsutvecklingen inte betyder att Sverige har en internationellt sett låg sysselsättningsgrad idag. Sverige hade i början av perioden en i jämförelse hög sysselsättningsgrad, vilken på senare år hamnat mer i nivå med det internationella genomsnittet.¹¹ I anslutning till detta kan jag också nämna att invandringen till Sverige under denna period i liten utsträckning har utgjorts av arbetskraftsinvandring, utan har snarare bestått av flyktingar som har haft svårt att komma in på arbetsmarknaden.¹² Luxemburgs synnerligen höga sysselsättningstillväxt i förhållande till befolkningstillväxten kan förklaras med att sker det en stor inpendling¹³ (beroende på bland annat skatteskäl i kombination med den lilla ytan och läget).

Antal arbetade timmar per sysselsatt har ökat något i Sverige 1979-2003, samtidigt som de har minskat i övriga länder. Sverige ligger idag inte särskilt lågt när det gäller arbetade timmar jämfört med övriga studerade länder, men låg i början av perioden bland de lägsta.¹⁴ Detta implicerar att många länder kan ha ökat antal sysselsatta genom att i någon mån dela på jobben. Ett exempel på detta är Nederländerna som har en mycket hög sysselsättningstillväxt i förhållande till befolkningstillväxten. Detta har förklarats med en stor ökning av antalet deltidsarbetande kvinnor 25-49 år i servicesektorn.¹⁵

Kvinnors arbetskraftsdeltagande har ökat mycket i OECD 1979-2003. I Sverige har ökningen varit mindre än i andra länder, vilket lett till en mindre ökning i antal sysselsatta i Sverige än i andra länder under den studerade perioden. Stora ökningar av antalet yrkesarbetande kvinnor hade skett i Sverige redan innan periodens början, vilka möjliggjorts av bland annat av tidig utbyggnad av barnomsorgen.¹⁶

Mer omfattande deltidsarbete och ökat arbetskraftsdeltagande kan öka arbetskraftsutbudet även när befolkningen inte ökar med en tids ökad sysselsättningstillväxt som följd. Skatter däremot kan leda till att sysselsättningen inte växer i takt med befolkningen, eftersom de gör det mindre lönsamt att arbeta. Skatter kommer att behandlas längre fram i uppsatsen i samband med institutionella faktorer.

11 OECD Main Economic Indicators [2007]

12 Givetvis finns det ännu fler faktorer som påverkar sysselsättningen men inte kommer att behandlas närmare i uppsatsen. Bland annat kan ohälsa påverka sysselsättningen, t ex kan sysselsättningen öka om vikarier anställs när sysselsatta sjukskrivs och minska när personer i arbetsför ålder förtidspensioneras.

13 Lars Heikensten, ledamot av Europeiska Revisionsrätten i Luxemburg, 22/11 2007

14 OECD Employment and Labour Market Statistics [2006]

15 Garibaldi & Mauro [2002], s 76

16 Garibaldi, P. & Mauro, P. [2002], s 92 samt Björklund, A., Edin, P. & Wadensjö. E. [2006], s 63

3.5 Förändringar i produktivitet, lönekostnader och aggregerad efterfrågan

Efterfrågan på arbetskraft påverkas av flera faktorer. Förändringar i produktivitet, reallöner och aggregerad efterfrågan har beskrivits som faktorer vilka kan ha åtminstone kortsiktig inverkan på sysselsättningstillväxten.¹⁷

Sysselsättningen i Sverige har varken ökat i paritet med övriga OECD-länder eller med befolkningen. Den har inte heller ökat i takt med BNP-tillväxten, vilket framgår i diagram 6. Efter 1990-talets djupa lågkonjunktur har BNP-utvecklingen tagit fart, men med sysselsättningen har det gått långsammare. Förhållandet ser liknande ut i övriga länder, som illustrerande exempel visas USA och EU15 i diagram 6. BNP-utvecklingen har dock varit mer likartad än sysselsättnings- utvecklingen och i USA har sysselsättningen följt BNP-utvecklingen betydligt närmare än i Sverige.

Utvecklingen i Sverige är på sätt och vis positiv med tanke på att vi har kunnat uppnå ett bättre resultat utan att arbeta mer, men det hade även varit önskvärt om antal sysselsatta hade ökat ordentligt. I vilket fall kan man fråga sig varför det ser ut som det gör.

Diagram 6. Sysselsättning och real BNP, index 1979=100.

6 a. Sverige 1979-2006

BNP

Sysselsatta

75 100 125 150 175 200

1979 1981

1983 1985

1987 1989

1991 1993

1995 1997

1999 2001

2003 2005

6 b. USA 1979-2003 6 c. EU15 1979-2003

BNP

Sysselsatta

75 100 125 150 175 200

1979 1981

1983 1985

1987 1989

1991 1993

1995 1997

1999 2001

2003

BNP

Sysselsatta

75 100 125 150 175 200

1979 1981

1983 1985

1987 1989

1991 1993

1995 1997

1999 2001

2003

Källa: GGDC 2006 och egna beräkningar, för Sverige kompletterat med data från SCB 2007 för åren 2004-2006

17 Nickell, S., Nunziata, L. & Ochel, W. [2005], s 10

Kan det vara så att det är den goda produktivitetsutvecklingen som har lett till Sveriges relativt låga sysselsättningstillväxt? Ökad produktivitet innebär att ett bättre produktionsresultat kan uppnås med samma insatser av arbete och kapital (eller något av dessa). På kort sikt leder en produktivitets- ökning ofta till en minskad efterfrågan på arbetskraft. På lång sikt är ökad produktivitet en förutsättning för näringslivets konkurrenskraft och därmed förmåga att överleva och skapa sysselsättning.¹⁸ För att en produktivitetsökning skall leda till en sysselsättningsökning, krävs det att produktivitetsökningen leder till att priset på produkten faller så pass mycket att marknadens efterfrågan i sin tur ökar tillräckligt mycket för att absorbera den ökade produktionskapaciteten. Om produktiviteten ökar snabbare än efterfrågan kommer sysselsättningen inte att öka. Detta är idag typiskt för varuproduktionen både i Sverige och internationellt enligt ITPS; produktionen ökar men inte sysselsättningen.¹⁹ Enligt Nutek (2006) är den ökade produktiviteten i näringslivet är en viktig förklaring till den minskade sysselsättningen i Sverige 1989-2003. Detta betyder dock inte att jobben hade varit fler om produktiviteten inte hade ökat. Utan produktivitetsutvecklingen hade inte företagen kunnat bibehålla konkurrenskraft och därmed överleva och ha anställda.²⁰ Den ökade internationella handeln ställer krav på god konkurrenskraft samt en hög rörlighet av arbetskraft och kapital från utkonkurrerade till expanderande branscher. Svensk industri har för närvarande en relativt god konkurrenskraft. Huvudsakliga anledningar till detta är just en hög produktivitetstillväxt samt att den svenska kronan under en längre tid har sjunkit i värde. ²¹ En stark produktivitets- utveckling innebär en konkurrensfördel om man är lite bättre än alla andra. Likaså innebär en svagare produktivitetsutveckling än övriga länder en nackdel ur konkurrenssynpunkt. Ökar produktiviteten lika mycket överallt leder det bara till sjunkande priser.

Teknologisk utveckling och utbildning ökar produktiviteten. Ökad produktivitet bör också kunna drivas fram av minskad sysselsättning. Under 1990-talets djupa lågkonjunktur ökade produktiviteten när färre fick jobba allt mer, samtidigt som mindre produktiva individer rimligen slogs ut från arbetsmarknaden. De som fortsatte vara sysselsatta arbetade fler timmar²² och var dessutom mer produktiva per arbetad timme. Således kan den ökade produktiviteten under denna tid delvis ses som en följd av lågkonjunkturen med dess massuppsägningar. Om den aggregerade sysselsättnings- tillväxten hade varit mycket högre under perioden, hade produktivitetsutvecklingen näppeligen varit lika stark. Krisen under 1990-talet framgår tydligt i diagram 7a och 7d där förändringar i produktivitet och sysselsättning går i motsatta riktningar. Jag ställer mig tveksam till Nuteks påstående att den ökade produktiviteten i näringslivet är en viktig förklaring till den minskade sysselsättningen i Sverige 1989-2003. Det är säkert riktigt i någon mån, men kausaliteten lär gå i bägge riktningarna. Tillverkningsindustrin brukar omtalas som den bransch som driver utvecklingen med ökad produktivitet och minskad sysselsättning. Minskningen av antal sysselsatta i tillverkningsindustrin i Sverige är dock inte påfallande stor och framförallt koncentrerad till 1990- talskrisens år (se diagram 8). Dessutom har sysselsättningstillväxten inom den offentliga sektorn varit lägre i Sverige än i OECD21 (framgår i viss mån i tabell 2). Detta är rimligen inte ett resultat av ökad produktivitet i näringslivet, utan är huvudsakligen kopplat till att Sverige redan från början hade en i jämförelse mycket stor offentlig sektor samt nedskärningarna i samband med 1990- talskrisen. Det är i vilket fall tveksamt i vilken utsträckning produktivitetsutvecklingen i Sverige kan förklara skillnader i aggregerad sysselsättningstillväxt mellan Sverige och andra OECD-länder.

För att återvända till tillverkningsindustrin minskade antal sysselsatta med i genomsnitt 1,29% per år i Sverige och 0,94% i OECD21 1979-2003 (se tabell 2 b), vilket inte är en så fasligt stor skillnad (en mindre skillnad än för många andra branscher).

18 Nuteks årsbok [2006], s 103

19 ITPS, Näringslivets tillstånd [2005], s 40

20 Nuteks årsbok [2006], s 103

21 Klingvall, M., Finansdepartementet, vecka 18 [2007], s 7

22 OECD Employment and Labour Market Statistics [2006]

Diagram 7. Årliga procentuella förändringar i produktivitet och sysselsättning 1979-2003

7 a. Sverige 7 b. USA 7 c. EU15

S P

-6 -4 -2 0 2 4 6

1979 1982

1985 1988

1991 1994

1997 2000

2003

S

S

P

P

-6 -4 -2 0 2 4 6

1979 1982

1985 1988

1991 1994

1997 2000

2003

S P

-6 -4 -2 0 2 4 6

1979 1982

1985 1988

1991 1994

1997 2000

2003

Källa: GGDC 2006 och egna beräkningar

Anm. Produktivitet definieras såsom förädlingsvärdet i fasta priser dividerat med antal arbetade timmar.

Korrelationen mellan förändringar i sysselsättning och produktivitet är -0,41 för Sverige, 0,01 för USA och -0,37 för EU15.

7 d. Årliga förändringar i produktivitet och sysselsättning i tillverkningsindustrin i Sverige 1979-2003

Produktivitet

Sysselsatta -12

-9 -6 -3 0 3 6 9 12

1979 1981

1983 1985

1987 1989

1991 1993

1995 1997

1999 2001

2003

Källor: OECD Main Economic Indicators, SCB, GGDC och egna beräkningar

Anm. Produktivitet för tillverkningsindustrin definieras såsom förädlingsvärdet i fasta priser (PPI-deflaterat) dividerat med antal arbetade timmar.

Korrelationen mellan förändringar i sysselsättning och produktivitet är -0,47 för tillverkningsindustrin i Sverige.

Diagram 8. Antal sysselsatta i tillverkningsindustrin i Sverige 1979-2003

0 20 40 60 80 100 120

1979 1981

1983 1985

1987 1989

1991 1993

1995 1997

1999 2001

2003

Källa: GGDC 2006 och egna beräkningar

Carlin och Soskice (2006) omnämner produktivitetens teoretiska inverkan på sysselsättningen såsom osäker och omdiskuterad. En minskning i produktivitetstillväxten kan höja arbetslösheten om lönesättarna inte genast inser och tar hänsyn till förändringen. Likaså kan en ökning i produktivitetens tillväxttakt leda till lägre arbetslöshet. Om de reala löneanspråken stiger i takt med produktiviteten påverkas inte jämviktsarbetslösheten.²³ Nickell, Nunziata och Ochel (2005) har funnit empiriskt stöd för att ett fall i produktivitet leder till tillfälligt ökad arbetslöshet om inte real konsumtionslön anpassas.²⁴ Förädlingsvärdet räcker då till lägre löner eller färre antal sysselsatta,

23 Carlin, W. & Soskice, D. [2006], s 110

24 Nickell, S., Nunziata, L. & Ochel, W. [2005], s 11

och åtminstone kortsiktigt anses det senare troligt. I den mån arbetskraften blir mer produktiv, allt annat lika, blir det mer lönsamt att anställa fler. Om däremot kapitalet blir billigare eller mer produktivt (eller bägge) kan det på kort sikt leda till minskad arbetskraftsefterfrågan. Att sambandet mellan förändringar i produktivitet och sysselsättning inte är entydigt bekräftas av att både ökad och minskad produktivitet har hävdats kunna minska sysselsättningen. Det finns inte heller ett entydigt mönster; exempelvis har jag för USA inte funnit någon korrelation (0,01, se diagram 7 b) mellan årliga förändringar i sysselsättning respektive produktivitet.

Sysselsättningstillväxten påverkas av hur den reala arbetskraftskostnaden utvecklas. Produktiviteten är viktigt för löneutrymmet, liksom utländska priser och växelkurser.²⁵ Hur pass höga reallönerna blir påverkas även av institutionella faktorer såsom löneförhandlingsstruktur och ersättningsnivå (vilka jag återkommer till i nästa avsnitt). På lång sikt växer reallönerna i takt med arbetsproduktiviteten. I diagram 9 framgår det att arbetskraftskostnaderna (löner, sociala avgifter mm) i Sverige ungefärligt följt produktiviteten. Arbetskraftskostnaderna föll i förhållande till produktiviteten under krisen i början av 1990-talet för att därefter åter närma sig produktivitets- utvecklingen.

Diagram 9. Reala arbetskraftskostnader, sysselsättning och produktivitet Sverige 1982-2003 9 a. Index 1979=100 9 b. Årliga procentuella förändringar

Arbetskrafts- kostnader Produktivitet

Sysselsättning

60 70 80 90 100 110 120 130 140 150 160

1979 1981

1983 1985

1987 1989

1991 1993

1995 1997

1999 2001

2003

Arbetskrafts- kostnader

Sysselsatta

-8 -6 -4 -2 0 2 4 6 8

1980 1982

1984 1986

1988 1990

1992 1994

1996 1998

2000 2002

Källor: GGDC 2006, EU KLEMS 2007 och egna beräkningar

Anm. Arbetskraftskostnaden är definierad som reala kostnader för arbetskraft burna av arbetsgivaren per arbetad timme. Produktiviteten är definierad som förädlingsvärde i fasta priser dividerat med totalt antal arbetade timmar.

Korrelationen mellan förändringar i sysselsättning och arbetskraftskostnader är 0,24. Med arbetskraftskostnader föregående år är den 0,01.

En annan faktor som inverkar på efterfrågan på arbetskraft är den aggregerade efterfrågan i ekonomin. Efterfrågan påverkas av landets resursutnyttjande. Ekonomin kan befinna sig utanför sitt jämviktstillstånd till följd av exempelvis finans- eller penningpolitiska störningar, t.ex. ett behov av att sanera de offentliga finanserna eller en penningpolitisk åtstramning, eller ett bortfall i internationell efterfrågan. Konjunkturinstitutets beräknade produktionsgap (skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP) för Sverige under perioden 1980–2004 har ett negativt medelvärde. De viktigaste anledningarna till att medelvärdet är negativt under denna period är enligt Konjunkturinstitutet den exceptionellt djupa lågkonjunkturen under början av 1990-talet samt

25 Carlin, W. & Soskice, D. [2006], s 350-351