Ett digitalt besök: En undersökning av digitala tillgängligheter i utställningar på Fotografiska museet

UMEÅ UNIVERSITET

Institutionen för kultur- och mediavetenskaper Museologi C

Ett digitalt besök

En undersökning av digitala tillgängligheter i utställningar på Fotografiska museet

A digital visit

A study of digital accessibilities at exhibitions at the Museum of Photography

Elsa Estling Kandidatuppsats HT20

Handledare: Pär Eliasson

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ... 1

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2

TEORI ... 2

METOD ... 4

Reflexivitet ... 6

PRESENTATION AV TEMA ... 7

AVGRÄNSNINGAR OCH KÄLLOR ... 9

DISPOSITION ... 10

2. ETT ONLINE-BESÖK ... 11

FOTOGRAFISKA MUSEET ... 11

SKILLNADEN MELLAN EN UPPBYGGD DIGITAL MILJÖ OCH EN FOTOGRAFERAD MILJÖ ... 11

MUSEIBESÖKET ... 12

HUBBLE – EN RESA I TID RUM ... 15

SAMMANFATTANDE ANALYS AV FOTOGRAFISKA DIGITALA KARTA ... 17

3. AVSLUTANDE DISKUSSION ... 21

BEGRÄNSADE TILLGÄNGLIGHETER ... 21

AVSLUTANDE REFLEKTIONER KRING TILLGÄNGLIGHET ... 22

MÖJLIGHETER KRING FRAMTIDENS UTSTÄLLNINGAR ... 24

SAMMANFATTNING ... 26

LITTERATURLISTA ... 28

1. Inledning

Vi påverkas av allt omkring oss när vi stiger in på ett museum. Vad det är för ljus i rummen, hur mycket ljud som studsar mot väggarna, hur montrar och föremål är placerade så ett levande flöde kan uppstå. Det vi alla kan komma överens om är att alla upplever en sal eller en rumslighet på olika sätt. Människor reagerar på ljud, ljus, och föremåls placeringar på olika sätt och har olika kunskaper sedan innan som hjälper dem förstå innehållet i utställningen. När det handlar om tillgänglighet så finns det ett brett spektrum av hur det kan tolkas. Tillgänglighet innefattar allt från texter, rumsligheter, rörlighet, ljud- och ljuskänslighet, representation, möjligheter att besöka vissa platser, öppettider, och ekonomisk tillgänglighet för att bara nämna några exempel.

En del kommer till ett museum för att vidareutveckla sina kunskaper inom ett ämne som de redan har mycket vetskap inom, och andra besökare kommer för att lära sig något helt nytt. Så frågan är – hur gör museer för att kunna få så många besökare känna sig inkluderade som möjligt? Hur ska en besökare gå på ett museum för bäst resultat? Finns det ett rätt sätt att gå och hur ser det ut? Men hur appliceras detta till en digital värld? I denna undersökning ska jag analysera digitaliseringen av Fotografiska museet.

Tillgängligheten som kommer undersökas i denna uppsats fokuserar främst på hur Fotografiska museet har återskapat hela museet och utställningarna digitalt. Utställnings- rummens initiala känsla kan till stor del bygga en förståelse för rummets innehåll, och analysen söker att förstå samspelet mellan de olika komponenterna i rummet. Vilka faktorer utöver rumsligheten i sig som påverkar besöket, såsom rörelse i det digitala rummet är även en tillgänglighet som kommer analyseras.

Som museolog är det viktigt att analysera både fysiska museirum och hur det kan se ut på nätet. Nuförtiden finns det alternativ till att gå fysiskt på ett museum. Att museer digitaliserar sina utställningar för att alla som vill ta del av museets innehåll är ett bra alternativ. Men hur påverkar det besökarens förståelse av det som ställs ut? Är digitala utställningar framtiden för museer och hur kan det påverka utställningars uppbyggnad? Ett fysiskt möte är vad vi museibesökare är vana vid och är det vanliga perspektivet av vad ett museibesök innefattar. På senare tid har museer blivit alltmer duktiga på att tillgängliggöra sina samlingar på nätet och nuförtiden även utställningar. Fotografiska museet är ett av de museer som har valt att digitalisera sitt museum.

Syfte och frågeställningar

Syftet med undersökningen är att analysera tillgängligheter i digitala utställningar på Fotografiska museet, samt hur museirummen framställs digitalt och hur rumsutformningen påverkar det digitala besöket. För att uppnå syftet har följande tre frågeställningar ställts:

› Vilka faktorer skulle kunna definiera ett optimalt digitalt museibesök ur ett tillgänglighetsperspektiv?

› På vilka sätt påverkas museets innehåll av utformningen av rummet och korresponderar utställningars innehåll med dess utformning?

› Hur upplevs de digitala utställningarna och utställningsrummens utformning av besökaren?

Teori

Undersökningens huvudteori är fenomenologi – läran om det som visar sig för medvetandet.

Fenomenologin är en teori som växte fram under 1900-talet som en stark kritik mot positivismen som dominerade. Istället för tanken på att försöka nå tankar bortom det medvetna, fokuserade fenomenologin på kunskap om vardagliga mänskliga erfarenheter. Teoretikern Edmund Husserl la grund till fenomenologin som vi känner till idag, när han undersökte grunderna till det mänskliga medvetandet. Där växte tanken upp hur verkligheten uppträder för oss individer, inte hur den faktiskt är. Två begrepp som Husserl lanserade är livsvärlden och den naturliga inställningen. Livsvärlden är kort och gott den värld vi befinner oss i, det är grunden till all vår erfarenhet och kunskap. Vardagslivet är en stor fokuspunkt inom begreppet livsvärlden.¹

Den naturliga inställningen handlar om hur vi agerar i världen runtomkring oss baserat på tidigare erfarenheter och hjälper oss att tolka världen som organiserad och som en ordnad verklighet. Med den naturliga inställningen tar vi för givet vissa saker och det kallas för typifieringar. Det innebär allt som vi kan klassa som typiska för olika händelser. Typifieringar är saker som vi upplever likadant och kan klassa i liknande kategorier, och det betyder att vi inte upplever världen på ett unikt sätt utan mer kollektivt.²

Fenomenologi som teori för en digital undersökning betyder att jag som forskare behöver se över hur museets innehåll påverkar mitt besök. Vanligtvis är fenomenologi främst applicerbar

1 Gunnarsson Payne, Jenny & Öhlander, Magnus (red.) (2017). Tillämpad kulturteori. Upplaga 1 Lund:

Studentlitteratur, 56.

2 Gunnarsson Payne & Öhlander (red.) (2017), 55, 57.

när det gäller fysiska möten och det som individen kan uppfatta som ”verkligt”. I denna undersökning kommer de verkliga aspekterna innebära både vad som är faktiskt där och huruvida det går att uppfatta som autentiskt. Autenticitet i denna uppsats syftar på om utställningarna känns trovärdiga och rimliga som utställningar. Hubble-utställningen³ är ett exempel på en konstutställning med en faktabaserad grund och då är det viktigt för besökaren att utställningen känns väluttänkt, logisk, och äkta till viss mån. Ett digitalt besök är inte samma sak som ett fysiskt besök och måste därför tolkas annorlunda utifrån vad vi som individer tolkar som ”verklighet”. Den verklighet som vi ser är djupt präglat av våra intressen och projekt, och omfattar därför inte allting. De gånger då vi stöter på något som är ovant eller nytt uppfattar vi vår verklighet som ifrågasatt eller otillräcklig. Det är först då vi applicerar vår kunskap sedan tidigare som vi kan förstå denna nya situation.⁴

Till fenomenologin hör även Maurice Merleau-Pontys begrepp den levda kroppen, som behandlar hur vi som individer uppfattar våra kroppars position i rummet. Merleau-Ponty myntade även begreppet kroppsschema som vidare förklarar hur kroppen direkt känner var i rummet som den befinner sig. Kroppsschemat kan utvecklas och förnyas beroende på vilka nya rörelser vi lär oss: exempelvis vis inlärningen av ett visst danssteg – vi uppfattar rörelsen och övar in den så kroppen kan utföra rörelsen utan problem i framtiden. Vi utvecklar konstant vårt kroppsschema i och med våra möten med nya rum, händelser, rörelser som vi inte bemött tidigare.⁵ Detta är intressant att applicera till en undersökning som sker digitalt, för att även om jag inte befinner mig fysiskt på plats så har jag ändå en uppfattning om var min kropp hade stått och vad som finns omkring mig om jag var där i verkligheten.

David Deans utställningsteori kring utställningsmediet har även varit användbar för min undersökning. Främst för utställningsanalysen av de olika museirummen men även för textanalysen av de texter som presenteras i utställningarna. Designen och upplägget för utställningar respektive utställningstexter är en direkt följd av publiken som ”hör” till museet.

Utan någon slags grupp av personer som besöker museet blir poängen med museer icke- existerande. Det gäller då för museerna att känna sin publik och marknadsföra sitt budskap eller sitt innehåll på bästa sätt. Om museet kan definiera sin publik kan museet därefter arbeta fram sitt material så att texterna är förståeliga och att rummet känns inbjudande för besökarna.⁶

3 https://www.fotografiska.com/sto/utstallningar/hubble-en-resa-i-tid-och-rymd/ (hämtad 2020-12-16).

4 Gunnarsson Payne & Öhlander (red.) (2017), 60.

5 Ibid., 62.

6 Dean, David (1994). Museum exhibition: theory and practice. London: Routledge, 19, 24.

Publiken som Fotografiska museet har kan tolkas som högutbildad samt inom en högre ekonomisk klass. Delvis för att konstmuseer oftast riktar sitt utställningsmaterial till högutbildade personer då texter kan vara målande och innehålla beskrivningar som förekommer inom konstvärlden, och delvis för att museet har en entréavgift plus ytterligare avgifter för vissa utställningar.

Den individuella upplevelsen av ett besök är vad fenomenologi appliceras bäst på. Den subjektiva erfarenheten av att röra sig i ett rum samt ta in innehållet som finns i rummet är vad som gör vårt medvetande kategoriserande av våra sinnesintryck till en upplevd verklighet för oss. Däremot kan rumsupplevelser vara intersubjektiva, dvs. att upplevelsen av det fysiska rummet kan uppfattas som liknande för många olika personer. Ett mörkt rum kan uppfattas som skrämmande, medan ett ljust rum är tryggt.⁷ Högt i tak indikerar en osäkerhet, men lågt i tak kan kännas trångt. Sådana rent fysiska attribut i rum är till stor del lika för många människor, men det som är intressant att undersöka med hjälp av fenomenologi är digitala utrymmen. Vad händer med rummets känsla om det bara går att röra sig på vissa sätt, eller att vissa utställningsdelar eller texter är oåtkomliga för besökaren?

Metod

Metoderna för denna undersökning har varit netnografi, utställningsanalys, textanalys, observation och autoetnografi. Netnografi som metod har växt fram under tiden som digitala och sociala medier har växt fram.⁸ Metoden har modifierats till viss del för denna undersökning, eftersom den främst fokuserar på människors beteende på nätet och kulturella skildringar som förmedlas via nätet. Det jag undersökte var hur jag som digital besökare kunde ta del av utställningar som digitaliserats av museet – och hur det påverkade min förståelse av utställningarnas innehåll. Därför var netnografi en grund till min metod, eftersom det handlar om en undersökning som har skett över nätet.

En netnografisk undersökning behöver inte nödvändigtvis undersöka något som bara finns eller ursprungligen uppstått på internet. Det är viktigt för forskaren att kunna differentiera mellan vad som är verklighet och vad som är på nätet innan sin undersökning, det är därför viktigt att samla information både på nätet och i verkligheten. Skillnaden mellan verklig och internetbaserad information i denna uppsats syftar det som har uppstått i verkligheten eller på nätet – alltså en konversation mellan två personer är ett annat typ av utbyte av information än

7 Dean (1994), 32.

8 Berg, Martin (2015). Netnografi: att forska om och med internet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, 10.

på ett Facebookforum. Under en netnografisk undersökning är det lätt att materialet som samlas in är i stora mängder, men ibland saknar kvalitativ grund. Forskaren måste då sålla sina frågeställningar och bearbeta vilket material som faktiskt ger ett resultat.⁹

Analysen av museet (de delar som går att ta del av) är uppdelad i textanalys, planritning och möjligheterna till rörelse i rummet baserat på den digitala kartan. Under undersökningens första fas bestämde jag, med hjälp av Peter Van Mensch utställningsanalysmodell, vilka frågor som skulle ingå i min undersökning under besöket vid Fotografiska museet. Van Mensch modell utgår från sju komponenter vid utställningsanalys, från museibyggnaden till ljusriktningar inne i utställningsrum.¹⁰ Eftersom besöket gjordes på nätet kunde jag inte analysera museet utifrån ljus och ljud på samma sätt, samt initiala känslor av rummet, men andra aspekter som textförståelse och rumsuppbyggnad var applicerbara. De sju komponenter från Van Mensch utställnings-analysmodell innefattar lokalisering av museet, museets exteriör, byggnadens struktur och plan, arrangemanget av samlingar, utrymmens karaktär, museipresentationernas karaktär, och museiobjektet som utställningsföremål. De delar jag fokuserade på i min analys av de digitala delarna var främst de fem första komponenterna.¹¹

Vid undersökningens början kartlade jag på vilka sätt det gick att ta del av 3D-modellen av museet, vilka tillvägagångssätt jag skulle bruka mig av för att nå museet. Via hemsidan var det rätt enkelt då det gick snabbt att söka sig fram till de digitala utställningarna. För att mitt besök skulle bli så smidigt som möjligt bestämde jag mig för att först bli bekant med hemsidan så att mina besök i de digitala utställningarna skulle gå smidigt till.

Vid en textanalys i en utställning är det viktigt att först förstå sig på hur museer har brukat sig av texter. En av de viktigaste grundpelarna hos museer är att de ska vara till för alla. Men det går att se tydligt vilka grupper som besöker museer, och detta syns speciellt på konstmuseer.

Det är främst högutbildade och museikunniga personer. De senaste åren har efterfrågan på fler kommunikativa medel på museer blivit större, men undersökningar visar att det ändå finns många besökare som dras till de traditionella utställningstexterna trots allt. Samtidigt som texter måste vara förståeliga för besökaren, behöver texten även innehålla ny och intressant information så att besökaren känner att hen har fått någon ny kunskap.¹² Utställningstexter ser olika ut på alla museer, från långa, tunga texter till korta etiketter vid föremålet. Nuförtiden har

9 Berg (2015), 68, 71.

10 Sammanfattad analysmodell, van Mensch, Peter, tillhandahållen av Institutionen för Kultur och mediavetenskaper (2019-04-30).

11 Sammanfattad analysmodell (2019-04-30).

12 Kjeldsen, Anna Karina & Nisbeth Jensen, Mathilde (2015), sv. övers, ”When words of wisdom are not wise”

Nordisk museologi. 1, 91-92.

det blivit populärt med komplement till utställningstexterna, exempelvis ljudguider, appar och interaktiva visningar.¹³

Undersökningen utfördes med hjälp av observation, och i denna uppsats väljer jag att kalla min metod för digital observation. Jag började planera mitt besök av museet med att bestämma ungefär hur lång tid jag skulle befinna mig på plats. Min observation blev därför mer strukturerad än fri, vilket gynnade min undersökning eftersom det var en kort sammanfattnings- process då mina anteckningar var till stora delar generella. Men observationen behövde även delar som ryms i en strukturerad observation, exempelvis att anteckningarna blev mer detaljrika som kunde analyseras i efterhand.¹⁴ Skillnaden mellan en observation och en digital observation definierar jag här utifrån de sociala aspekterna som finns under ett fysiskt besök. Både intryck av andra besökare, men även från rummet.

Något som bör uppmärksammas från mitt besök är att det inte fanns några andra besökare i de fotade utrymmen, vilken givetvis påverkar besöket i helhet. I alla fotograferade utrymmen var jag som besökare ensam, nästan som om jag hade bokat hela museet för mig själv. Detta gjorde den digitala observationen av utställningsutrymmen till autoetnografisk, men endast beroende på hur mitt eget beteende tolkades i brist på andra besökare att förhålla mig till.

Begreppet autoetnografi är en sammansättning av begreppet ”auto” som betyder ”själv” och

”etnografi” är beskrivningen av mänskliga aktiviteter.¹⁵ Autoetnografi betyder alltså i stora drag

”beskrivningen av det egna”. Att använda autoetnografi som metod för sin undersökning innebär att forskaren ser och problematiserar sig själv i förhållande till undersökningen.

Forskarens egna förkunskaper kring ämnet och erfarenheter kritiseras, problematiseras och utreds.¹⁶

Reflexivitet

Under undersökningens gång har jag som museolog och besökare behövt ha i åtanke att vara självkritisk för på vilket sätt jag observerar och tar in museets innehåll. Som en ny besökare på ett museum finns det både positiva och negativa konsekvenser av detta förhållande. Det positiva med att vara obekant med ett museum är att jag får helt nya insikter om museet som inte är färgade av museets egna agenda eller andras åsikter om museet – det blir då ett förhoppningsvis

13 Kjeldsen & Nisbeth Jensen (2015), 94-95.

14 Gillham, Bill (2008), sv. övers. Observation techniques: structured to unstructured. London: Continuum International Pub, 4.

15 https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/etnografi (hämtad 2020-11-09).

16 Adams, Tony E., Holman Jones, Stacy Linn & Ellis, Carolyn (2015), sv. övers. Autoethnography. New York:

Oxford University Press, 1-2.

mer nyanserat perspektiv som lyfts fram i analysen. Men det negativa med detta förhållande är att då jag enbart analyserar museet i sig betyder det att jag kommer att behöva vara någorlunda påläst om museet för att resultatet skall bli så korrekt som möjligt.¹⁷

Det är viktigt att se och kunna kritisera sin egen roll under ett museibesök för att kunna analysera besöket på ett nyanserat sätt. Min roll som besökare och akademiker placerar mig både i positionen ”professionell/hobbyist” och ”utforskare”. Med ”professionell/hobbyist”

innebär det att besökaren ser en tydlig koppling mellan sitt yrke och museets innehåll, besökaren vill åt museets innehåll rent generellt utifrån sina kunskapsområden. ”Utforskaren”

är på museet utifrån ett intresseorienterat perspektiv och förväntar sig lära sig något nytt från museet.¹⁸ Exempelvis så har en fotograf större kunskap om fotografi som konstform än en som endast tycker att fotografi är en spännande och intressant konstform.

För att återkoppla till autoetnografi som metod för min undersökning, då jag använder mig själv som subjekt för undersökningen samtidigt som jag problematiserar min roll som besökare, betyder att jag konstant behöver ha i bakhuvudet att jag som forskare har egna värderingar och erfarenheter som påverkar mitt besök. Autoetnografi syftar främst på hur forskaren analyserar sin egen uppfattning av olika fenomen, samt värderar den med åtanke på forskarens egna kulturella värderingar.¹⁹

Presentation av tema

Uppsatsens tema är tillgänglighet och det har gjorts flera undersökningar kring ämnet tidigare.

Ett exempel är bland annat projektet HAIKU som startade under hösten 2010 av Handikapp- Historiska Föreningen tillsammans med stiftelsen Nordiska Museet, och hade som huvudsyfte att lyfta upp och belysa hur livet har sett och ser ut för personer med en funktionsnedsättning.

Målet med projektet var att få museer att arbeta mer med inkludering av funktionsnedsatta personer vid dokumentation, insamling och utställningsproduktion.²⁰

Kopplat till temat tillgänglighet hör temat representation, och ett exempel på tidigare forskning är bland annat Re-presenting Disability – Activism and Agency in the Museum av Richard Sandell, Jocelyn Dodd och Rosemarie Garland-Thomson där flertalet författare beskriver olika situationer då museer har arbetat med representation på museer med fokus på

17 Fangen, Katrine (2005). Deltagande observation. 1. uppl. Malmö: Liber ekonomi, 50.

18 Falk, John H. & Dierking, Lynn D. (2013), sv. övers. The museum experience revisited. Walnut Creek, Calif.:

Left Coast Press, 47-48.

19 Adams, Holman Jones & Ellis (2015), 4.

20 Slutrapport för projektet “Utveckling av handikapphistorisk och kulturhistorisk dokumentation och erfarenhetsutbyte”, HAIKU, 2010, 1-2.

eller intresse för funktionsvariation. Många museianställda som blivit intervjuade i samband med undersökningen kring representation hade farhågor kring på vilka sätt som funktionsvariation presenteras på museet, oro för att använda fel benämningar, förklaringar eller för att förolämpa.²¹ Trots att bokens innehåll inte har en direkt koppling till uppsatsämnet, är det intressant att se tillgänglighet från ett representationsperspektiv – eftersom de som representeras på museer är oftast de som har något att säga till om något, eller rättare sagt – får möjligheten att utrycka sin berättelse.

Representation på museer är betydelsefullt, och under 2008 skapades en ”Think Tank” som var ett projekt uppbyggt av flera aktivister inom funktionsvariationsrörelsen, som sedan ställdes ut på flera museer i Storbritannien. Besökare fick ta del av innehållet och sedan delta i undersökningen kring hur utställningen påverkade deras perspektiv på representation på museer.²² Detta är ett bra sätt att nå ut till alla typer av besökare när det handlar om representation, och i och med det är det även enklare att utveckla ett mer tillgängligt museum.

University of Leicester släppte 2018 en utgåva av Museological Review där universitets- studenterna undersökt olika aspekter på framtidens museer. Tidskriften innehåller nio artiklar där författarna analyserar och undersöker hur museer kan se ut i framtiden, utställningstekniker, strategier och nya utställningskoncept. Ett exempel ur tidskriften är artikeln ”The Platform- Museum: conceptual revolutions and practical implications” av Stefania Zardini Lacedelli där nya sätt för museet att nå ut till besökare via hemsidor eller andra plattformar kan vara ett alternativ till fysiska museibesök. Lacedelli går igenom exempel om hur de rumsliga aspekterna påverkas av digitaliseringen av ett museum, besökarens förståelse av de rumsliga aspekterna förändras beroende på i vilken utsträckning museilokalerna uppfattas och upplevs som fysiska rum även om de är digitalt genererade.²³

Ett exempel på hur konstmuseer når ut till sina besökare med hjälp av digitala samlingar är undersökningen ”Access and Availability: A Study of Use Policies on Art Museum Library Websites” av Esther Roth-Katz utgiven i Art Documentation: Journal of the Art Libraries Society of North America vol. 31 2012. Roth-Katz undersöker vilka möjligheter som museer

21 Sandell, Richard, Dodd, Jocelyn & Garland-Thomson, Rosemarie (red.) (2010), sv. övers. Re-presenting disability: activism and agency in the museum. London: Routledge, 12.

22 Ibid., 92-93.

23 Zardini Lacedelli, Stefania (red.) (2018), sv. övers. “The Platform-Museum: conceptual revolutions and practical implications”, Museological Review. Vol. 22, 32.

erbjuder besökare att söka i deras samlingar, och hon undersöker också vilka som främst använder den digitala samlingen.²⁴

I artikeln ”Investigation of priority needs in terms of museum service accessibility for visually impaired visitors” av Kozue Handa, Hitoshi Dairoku och Yoshiko Touyama utgiven i The British Journal of Visual Impairment undersöker de hur välutrustade museer i Japan är för personer med synsvårigheter eller synskador. I undersökningen fick 30 deltagare med synsvårigheter berätta om vad de stötte på för problem vid sina museibesök. Slutsatsen av undersökningen var att majoriteten behövde mer hjälp från museet för att deras besök skulle kunna vara så givande som möjligt.²⁵

Avgränsningar och källor

Denna undersökning har avgränsats till ett enda museum, Fotografiska museet. Detta val för att bara ett museum har många olika delar som går att analysera på djupet, från konstruktionen av byggnaden till textanalys. Med tanke på att undersökningen ska hålla sig till ett C- uppsatsformat, blev valet att endast använda ett museum för undersökningen rimligt. Jag har även avgränsat undersökningen till ett observationsobjekt, jag själv. Jag har valt att endast observera mig själv som besökare eftersom restriktionerna från FHM har förhindrat möjligheten att utföra en besökarobservation på plats.

Mitt källmaterial har bland annat varit fältanteckningar tagna vid observation av det digitala museet, och motiven till fältanteckningar och hur de ska tas samt analyseras stärks av Katrine Fangen i boken Deltagande Observation (2005). Inriktningen på mina fältanteckningar har modifierats något eftersom denna undersökning har gjort digitalt, och då blir vissa av intrycken annorlunda – exempelvis beskrivningen av rummet i sig går inte att beskriva på samma sätt utifrån ett digitalt besök. Motivet för undersökningen stärks av teorin fenomenologi som har förkortats och förenklats av Karin Högström i boken Tillämpad Kulturteori (2017).

Fotografiska museets hemsida och digitala karta har varit den större delen av mitt källmaterial, eftersom det är där jag har utfört mitt besök och det är utställningarna där som jag har analyserat med hjälp av Van Mensch utställningsanalysmodell.²⁶ Peter Van Mensch är känd inom museologin för sin forskning kring museer och kulturarvsstudier, och modellen som

24 Roth-Katz, Esther (2012), sv. övers. ” Access and Availability: A Study of Use Policies on Art Museum Library Websites”, Art Documentation: Journal of the Art Libraries Society of North America. vol. 31, 1.

25 Handa, Kozue, Dairoku, Hitoshi & Touyama, Yoshiko (2010) “Investigation of priority needs in terms of museum service accessibility for visually impaired visitors”, The British Journal of Visual Impairment. vol 28(3), 221.

26 Sammanfattad analysmodell (2019-04-30).

metod är passande för min uppsats då den har hjälpt mig fokusera min undersökning på utställningsanalys.

Eva Insulander har i sin avhandling Tinget, rummet och besökaren – om meningsskapande på museum (2010) analyserat museirum på Historiska Museet med hjälp av besökaranalys och rumsanalys. Insulander har fokuserat på meningsskapande i utställningar med hjälp av utställningarnas rumsligheter och hur de är uppbyggda. Insulander har i sin avhandling fokuserat mycket på inlärningsprocessen och hur besökare tar in utställningars innehåll.

Förutom det fysiska i rummet har Insulander även analyserat texter som hör till utställningarna, och kommit fram till olika aspekter som spelar roll vid meningsskapande och inlärning på museer.²⁷ Detta kan tolkas som hur museer tillgängliggör sitt innehåll till olika slags besökare och varför. Denna källa har jag haft användning för i min undersökning för rumsuppbyggnad och hur museirummen tillgängliggörs.

I Displaying Spaces – Spatial Design, Experience and Authenticity in Museums har Märit Simonsson analyserat fem olika museer i Rom och hur autenticitet kan tolkas, samt hur meningsskapande kan byggas med hjälp av museirums design. Hela avhandlingen handlar om hur rumsligheter spelar roll för utställningens innehåll och hur autenticitet fungerar i förhållande till en uppbyggd miljö, som det är på museer.²⁸ Denna källa har jag haft användning för i mitt jämförande av utställningsrum i förhållande till vad utställningen har i syfte att meddela besökaren.

Disposition

Uppsatsen som följer är uppdelad i två huvudkapitel: undersökningen och den avslutande diskussionen. Undersökningen är uppdelad i fyra mindre kapitel där rums- och utställnings- analysens resultat presenteras. Kapitlet innehåller en kortare beskrivning av Fotografiska museet samt syfte, en beskrivning av skillnaden mellan 3D-fotografier och en uppbyggd värld och vad det betyder för besökaren, och slutligen analysen av museibesöket. Diskussionen är uppdelad i tre mindre kapitel. I detta kapitel presenteras svaren på frågeställningarna med en analys, tillgängligheten i förhållande till ett digitalt museum, och avslutningsvis diskuteras möjligheterna kring framtidens utställningar.

27 Insulander, Eva (2010). Tinget, rummet, besökaren: om meningsskapande på museum. Diss. Stockholm:

Stockholms universitet, 2010, 93, 110.

28 Simonsson, Märit (2014), sv. övers. Displaying Spaces: Spatial Design, Experience, and Authenticity in Museums. Diss. Umeå: Umeå universitet, 2014, 189.

2. Ett online-besök

I detta kapitel introduceras Fotografiska museet och dess syfte, därefter börjar analysen av museibesöket och vilka faktorer som påverkade besöket mest.

Fotografiska museet

Fotografiska museet är ett relativt nytt museum som firade 10 år nu i mars. På museets hemsida beskriver de sitt uppdrag att ”visa de stora fotograferna och de nya namnen” i sin musei- verksamhet. Museet fungerar både som en plats för konst, men också en mötesplats för upplevelser och kunskap kring fotografi som koncept. Fotografiska museet vill etablera den svenska fotokonsten internationellt, och dela den globala fotokonsten i Sverige. Varje år så visas mellan 20 till 25 stora utställningar på museet.²⁹ Fotografiska museet hör till de största museerna med fotografisk inriktning i världen.³⁰

Digitaliseringen av museet är gynnsamt både för museet och besökare. Delvis för att museet kan bredda sitt varumärke till många fler som besöker museet, och individuella besökare kan ta del av informationen och föremål (i detta fall fotografier) på ett tydligare sätt. Ljus och text förstärks i och med att museet är digitalt och besökaren kan i lugn och ro ta in informationen (som finns utgiven).³¹ Det digitala museet är en serie 3D-fotograferade bilder av museet, från entrén till de olika utställningssalarna. Besökaren rör sig igenom rummen genom att trycka på små gröna knappar på skärmen som indikerar en väg till ett nytt rum.³²

Skillnaden mellan en uppbyggd digital miljö och en fotograferad miljö

Det är viktigt att understryka att Fotografiska museet har inte byggt upp sitt museum på ett annorlunda sätt än hur det ser ut i verkligheten. Besöket på museet är likt ”streetview” på Google maps, där användaren får ”dra sig själv” efter platserna där ett nytt 3D-fotografi dyker upp. Det som skiljer de två tingen åt är att Fotografiska museet har även inkluderat sina informationstexter i utställningarna, men även mer beskrivande texter om vilka håll besökaren kan röra sig i rummet. Bilder, likt många andra medier, interpreteras annorlunda baserat på personen som ser bilden. Det svåra med att lita på bilder är att det är väldigt enkelt att retuschera

29 https://www.fotografiska.com/sto/om-fotografiska/ (hämtad 2020-11-13).

30 https://www.fotografiska.com/about/ (hämtad 2020-11-13).

31 Margolis, Nik (2005) “New Technology Briefing, Digital exhibition spaces”, Journal of Direct, Data and Digital Marketing Practice 7, 74.

32 https://www.fotografiska.com/sto/fotografiska3d/ (hämtad 2020-11-18).

bilden och framhäva de delar som en vill framhäva. Både bilder och texter måste ses som subjektiva ting där individen väljer till vilken grad hen litar på innehållet i bilden/texten.³³

För att jämföra med ett spel där besökaren (eller användaren) får bestämma exakt vilken riktning som hen ska gå, skiljer sig denna fotade miljö. Främst för att den fotade miljön har bestämda platser som har programmerats för besökaren att stå på, men också för att under förflyttningen sveper den fotograferade miljön så snabbt förbi att det är svårt att hinna uppfatta vad som fanns där. Ett spel där användaren kan gå några steg och sedan titta sig omkring, eller gå vidare och ”snurra” omkring och se nya miljöer kallas för ”third-person shooter”-spel.³⁴

Museibesöket

Det är ovanligt att besöka ett museum hemifrån. Jag sitter med en kopp kaffe och startar den digitala kartan som finns på Fotografiska museets hemsida. Den första bilden är några meter från entrén. Jag snurrar omkring på plats och känner igen platsen, på andra sidan vattnet ser jag Gröna Lund och Skeppsholmen. Det finns några knappar på entrédörren, en grå och en grön.

När jag håller muspekaren framför den grå knappen dyker en ruta upp med information om sponsorerna, medan den gröna knappen är ”entréknappen”. Att knapparna ligger nästan ovanpå varandra gör det något svårt att se vilken som är till entrén och vilken som bara är information.

Om jag däremot trycker just nedanför entrén ”glider” jag mot dörrarna och knapparna är lättare att se skillnad på.

Nästa digitala rumslighet är receptionen. Det första som jag lägger märke till är bokhyllorna till höger som är från golv till tak. Direkt till vänster finns några soffor och två vita ringar på golvet där jag kan trycka mig närmare pelarna där lite information står skriven. Men om jag inte vill gå närmare så kan jag hålla muspekaren över en grå knapp som finns vid den ena informationstexten så kommer en ruta upp med den text som står skriven där. Texten är skriven på svenska och sedan på engelska, och ovan finns en länk till museets online-shop. Just i receptionen är det lite svårt att se var informationsrutor finns att ta del av, eftersom det är så mycket som finns i rummet.

Det går att ställa sig rakt framför olika hyllor och zooma in på föremålen. Vid vissa hyllor går det att få mer information, exempelvis vid affischerna där en grå informationsknapp finns med en text, både på svenska och engelska, om affischer och en länk till museets online-shop.

Det går inte att röra sig helt fritt i receptionen, de vita cirklarna på golvet är de enda platserna

33 Gillham (2008), 66-68.

34 Denisova, Alena & Cairns, Paul (2015), “First Person vs. Third Person Perspective in Digital Games: Do Player Preferences Affect Immersion?”, Improving Game Experiences, 145.

där jag kan stå stilla och snurra runt. Framför receptionsdisken finns två grå informations- knappar, en som tipsar om affischer, och en som ger information om tygkassen (och sedan online-shopen). Jag är helt själv i rummet, det finns inte ens någon bakom disken så det ser ut som om museet skulle vara obemannat.

Förbi receptionen ”glider” jag in i mellanrummet där det finns en samlingsplats för grupper.

Där finns en grå knapp med länkar till digitala visningar av de pågående utställningarna med Juliana Wiklund.³⁵ Jag försöker få tillgång till texten som är på andra sidan väggen, men det finns ingen vit cirkel där jag kan stå så jag kan bara se texten snett från sidan då jag zoomar in.

Det är en skärm som verkar ändra innehåll då det står en introducerande text på engelska och det bör finnas på svenska också, samt bör det finnas en karta som inte syns när bilden är tagen.

Den första gröna knappen bakom receptionen är till en utställning som inte ännu finns i 3D, vilket är förvirrande då det är en grön knapp och gröna knappar har hittills indikerat något som jag kan gå in i/ta del av. Jag går till höger där en ny grön knapp syns. Här kan jag ta del av våning 1 som är utställningar och våning 2 som är Wall of fame och restaurangen, caféet och studion. Jag bestämmer mig för att börja från början: våning 1.

Till vänster klär Hassan Hajjajs namn väggen i gult, mintgrönt och rosa. Hajjajs utställning VOGUE: The Arab Issue finns inte på den våningen, och det ger mig ingen information var utställningen faktiskt finns. På första våningen finns tre utställningar: Tom of Finland – The Darkroom (som inte finns i 3D ännu), Vår tid på jorden av Mattias A. Klum (inte heller i 3D ännu) och Dark Testament av Lina Iris Viktor (som de andra utställningarna, inte ännu i 3D).

Jag lämnar våningen smått förvirrad, hade inte museet lovat att besökaren kunde ta del av ALLT som fanns på museet? När jag av nyfikenhet klickar mig från den digitala kartan till länken för Dark Testament³⁶ ser jag att utställningen mycket riktigt är öppen och i skrivande stund verkar museet också vara öppet, men utställningen kräver biljetter.

I trappan upp till våning 2 finns två fotografier av Anders Petersen, bägge från utställningen Color Lehmitz.³⁷ Vidare uppför trappen finns ett stort inglasat fotografi av konstnären Maria Friberg. Nedanför konstverket finns en grå knapp med bildtexten som finns på väggen. Att texten, som i verkligheten finns på väggen i en annan färg och är svårläst i detta fotograferade tillstånd, är en otrolig hjälp för mig som besökare.

Jag märker att jag själv vill ta pauser i mitt besök, både för att min dator tycker att det börjar bli jobbigt och fläkten börjar låta, men också för att det konstanta klickandet och förstoring av

35 https://www.fotografiska.com/sto/digitala-visningar/?webview=true (hämtad 2020-11-18).

36 https://www.fotografiska.com/sto/utstallningar/dark-testament/ (hämtad 2020-11-18).

37 https://www.fotografiska.com/sto/utstallningar/color-lehmitz/ (hämtad 2020-11-18).

vissa delar får mig att tröttna på att gå vidare. Det är också märkligt att gå igenom museet på detta sätt, eftersom det inte finns några naturliga platser för mig att stanna upp vid, och de

”bestämda” platserna känns ibland felplacerade. Varför påverkas jag så mycket av att museet indirekt säger åt mig var jag ska stå? Besöket har hittills känts forcerat, jag kan inte riktigt njuta av att gå igenom de olika rumsligheterna. Med det sagt har jag fått mycket mer information av de grå knapparna än vad jag hade fått av besökt museet i verkligheten, delvis för att jag oftast besöker museer med en dragningskraft mot föremålen och mindre mot texter tyvärr.

Efter självreflektionen fortsätter jag på min resa igenom museet. På våning två finns två grå dörrar uppslagna, den högra till studion och den vänstra till restaurangen. Jag bestämmer mig för att först undersöka studion. Rummet liknar nästan ett lärarrum med en soffa, ett bord där en vas med blommor står på, en laddningsstation för mobiler, toaletter och tidningar. Diagonalt från dörren in ligger studion. Innan jag stiger in finns det en orange informationsknapp med en kort text på svenska och sedan på engelska om studion. Även där är jag helt ensam. Jag håller mig vid dörren till att börja med och håller med muspekaren över de orangea knapparna som finns i rummet. Den ena beskriver baren och den andra beskriver scenen som finns i hörnet.

Det är intressant att det finns en knapp som beskriver baren, för vilken användning har jag av den i nuläget? Speciellt för att texten är otroligt kort och beskriver bara vad baren innehåller.

Informationsknappen för scenen är däremot lite mer givande, texten beskriver vilka medel som finns i rummet för konferenser/möten eller föreläsningar. Jag kan till och med stiga upp på scenen för att se affischerna tydligare, samt blicka ut över rummet. Jag ser att det finns QR- koder på affischerna, så jag testar fota med min mobilkamera och mycket riktigt – länken för mig till online-shopen med just den affischen. Det är en märklig miljö, studion. Närmare golvet är det mörkt, träföremål, gråskala och några lampor. Mot taket (som är högt!) lyser det in naturligt ljus som träffar besökaren vid entrén. I taket vid scenen hänger även många strålkastare, högtalare och sladdar.

Jag ”stiger” ner från scenen och fortsätter igenom rummet till restaurangen. Här känns tomheten av särskilt mycket. Alla stolar står perfekt vid tomma bord, bänkarna vid kassan är tomma och det enda som gör rummet behagligt just nu är utsikten mot Skeppsholmen och Gröna Lund. Det finns många fotografier inramade som klär väggarna, men det känns svårt att stanna upp och ta del av konsten. Dels för att de vita cirklarna på golvet inte alltid finns just under ett fotografi, och det betyder att jag får zooma in från sidan.

I slutet av restaurangen finns det två vägar att gå, en som leder in till eventmatsalen och en som leder till trapphuset där Wall of fame är. Eventmatsalen liknar studion i och med att det finns små orangea knappar som beskriver syftet med matsalen och vad det finns för utrusning

där. Jag går tillbaka till restaurangen och går till trapphuset. Framför ingången till trapphuset finns en blågrå knapp med tre vägar för mig att välja, rakt fram till Wall of fame, ner en våning till utställningar eller längst ner tillbaka till receptionen. Jag väljer det första alternativet.

Wall of fame av Knut Koivisto består av svartvita fotografier som hänger prydligt bredvid varandra och klär väggen längs med trappan. Det är lätt att gå mellan de vita cirklarna och titta på fotografierna, men tyvärr påverkas den övre raden fotografier av strålkastarnas ljusriktning.

I vissa fall går det att se delar av bilden, men många ansikten försvinner helt och hållet på grund av reflektionen. Det känns behagligt att vistas i trappan, det är som i resten av museet – tomt, och jag känner att jag kan ta pauser och riktigt titta på fotografierna. Det finns tre vita cirklar per trappa och det känns okej att ”titta ner” och sedan ta ett steg ner. Om jag hade befunnit mig på plats tror jag att jag hade gjort på samma sätt (beroende på hur många andra personer som var där förstås).

Nedanför trappen till vänster finns en utställning som heter Two Hundered Seasons av Arno Rafael Minkkinen.³⁸ Tyvärr är den utställningen inte heller tillgänglig i 3D än. I trappan som leder ner mot receptionen hänger några inramade fotografier, bägge av Maisie Cousins från hennes utställning Rubbish, Dipping Sauce, Grass, Peonie, Bum.³⁹ Denna del känns inte lika passande att stanna upp i, dels för att det är rätt mörkt och dels för att det finns många färre fotografier på väggarna. Tre av Anders Petersens verk hänger på väggen i trappan ner mot receptionen. Men när jag når det som jag trodde skulle vara nedersta plan och tillbaka vid receptionen, visar det sig att jag nu står framför utställningen Hubble – en resa i tid och rum.

Hubble – en resa i tid rum

Utställningen är en serie fotografier som Hubble-teleskopet tagit av universum då teleskopet firar 30 år. Utställningen är ett samarbete mellan NASA, ESA och Institutionen för Astronomi vid Stockholms Universitet.⁴⁰ Utställningen är öppen till 13 december, med en eventuell förlängning då majoriteten av utställningarna på Fotografiska har fått förlängda öppettider på grund av covid-19.⁴¹

Framför entrén finns en grön knapp som indikerar att det är okej att komma in. Först laddar den digitala kartan om, sedan sveper rummet runt och jag hamnar framför den stora pelaren i

38 https://www.fotografiska.com/sto/utstallningar/two-hundred-seasons/ (hämtad 2020-11-18).

39 https://www.fotografiska.com/sto/utstallningar/rubbish-dipping-sause-grass-peonie-bum/ (hämtad 2020-11-

18).

40 https://www.fotografiska.com/sto/utstallningar/hubble-en-resa-i-tid-och-rymd/ (hämtad 2020-11-18).

41 https://www.fotografiska.com/sto/utstallningar/rubbish-dipping-sause-grass-peonie-bum/ (exempel på förlängt datum, hämtad 2020-11-18).

mitten som innehåller all informationstext. Jag rör mig omedvetet direkt till höger, är det för att jag brukar gå så i verkligheten eller är det för att det finns en stor, ljus skärm till höger? Det kan även vara för att jag är van vid att gå till höger, då jag är högerhänt.⁴² Jag bestämmer mig för att se filmen som är just över 24 minuter.

Filmen är intresseväckande. Det första som visas är namnet på filmen ”Deep Field: The Impossible Magnitude of our Universe”.⁴³ Sammanfattningsvis är filmen ett bildspel med några animerade filmer, dialoglös med kraftig instrumentell musik i bakgrunden som uppgår i crescendo från tid till tid. Jag funderar, när jag sitter fastklistrad vid datorn och upplever kosmos på detta konstnärliga vis, om filmen påverkar besöket i verkligheten. Eftersom jag kunde ta en paus från utställningen och flytta mitt fokus till en ny flik kände jag efteråt att jag faktiskt fått en ny upplevelse av den rymdbaserade utställningen. I helhet fungerade filmen väl med temat på utställningen, mäktiga universum i kontrast till ett litet utställningsrum full av fantastiska fotografier.

Efter filmen fortsätter jag rakt fram mot det första fotografiet av Arp 273-galaxen. Texten känns förståelig, fastän den har många svåra ord som handlar om galaxens egenskaper. Under den förklarande texten finns det några små fakta om galaxen, hur långt bort den är exempelvis.

Texten finns både på svenska och engelska. Bredvid finns ett till stort fotografi, Mystic Mountain i Carinanebulosan. Den förklarande texten är intresseväckande till en början, men närmare slutet blir det många svårare beskrivningar av stjärnstoff och kemiska ämnen vilket gör mig att tappa fokus lite. Ingen av fotografierna verkar ha en glasfilm eller liknande över sig, för det är lätt att se detaljer i bilderna fastän det riktas strålkastarljus mot vartdera fotografiet.

Vidare runt hörnet finns ett fotografi av Örnnebulosan, men just till höger om verket sitter en skylt som är lika stor som bildtexterna. Det var först när jag vände mig mot Örnnebulosan som jag såg skylten till höger, för den har inga utmärkande drag, varken i färg eller typsnitt.

Texten är kort och kärnfull och handlar om Hubble-teleskopet. Örnnebulosans text fångar mig direkt då den beskriver längden av nebulosan till 9,5 ljusår och det fascinerar mig mycket. Det känns intressant att läsa vidare när jag redan vid de första orden är intresserad av textens innehåll.

Bredvid Örnnebulosan hänger ett stort fotografi av Malströmsgalaxen, just bredvid porten till utställningen Generation Wealth av Lauren Greenfield.⁴⁴ Hittills har alla intryck av

42 Dean (1994), 51.

43 https://www.fotografiska.com/sto/hubble-utstallningsfilm-se-en/?webview=true (hämtad 2020-11-18).

44 https://www.fotografiska.com/sto/utstallningar/generation-wealth/ (hämtad 2020-11-18).

utställningen varit goda, eftersom fotografierna är så stora och mäktiga, samt för att rummet är mörkt så känns det lite som om jag stiger in i rymden och får se alla dessa mäktiga ting från kosmos. Förbi porten hänger två fotografier som liknar varandra lite till färgen, den ena är Cigarrgalaxen och den andra Stjärnhopen Westerlund 2. Jag fortsätter till det sista verket i rummet innan jag avslutar min rundtur i utställningen. Antennaegalaxerna är ett mindre fotografi än de andra i rummet, och påminner mig om en hjärna. Texten är lång men intresseväckande och slutar med ett spännande slut om galaxerna då de så småningom kommer bilda en stor galax.

Innan jag beger mig vidare i museet ställer jag mig framför pelaren som står mitt i rummet och läser texten av Göran Östlin om Hubble-teleskopet. Texten är förståelig men innehåller vissa ord som är svåra att förstå, exempelvis ”våglängdsintervall” och ”spektrografer”, vilket gör att texten känns mer tillämpad för en lärd publik och möjligen en äldre publik. Texten är skriven av en professor i astronomi, och då känns det logiskt att texten inte helt och hållet är anpassad för en museipublik, men trots det är det möjligt att läsa sig till spännande fakta om Hubble. På andra sidan pelaren finns samma text på engelska.

Jag går tillbaka till entrén och tittar ut över rummet som jag tagit mig igenom. Själva rummet är byggt kring upplevelse, detta tolkas utifrån ljuset i rummet och de mörka väggarna som kontrast. Jag tittar mot bänken som är placerad framför den stora skärmen och ser inte några hörlurar, vilket jag tolkar som att filmen spelas upp och ljud kan höras i utställningen för alla som går igenom den. Stående i entrén där jag kom in bestämmer jag mig för att lämna utställningen och i sin tur museet också.

Sammanfattande analys av Fotografiska digitala karta

Helhetsintrycket av mitt digitala besök är att museet har arbetat med att besökaren ska få tillgång till information främst. Besöket är inte så upplevelsebaserat, och hur skulle det kunna vara det – med tanke på att det inte finns några ljud i rummen som besökaren stiger in i, det finns inte några andra besökare i utrymmen och det inte fanns en möjlighet att besöka hela museet. Trots det var besöket givande, eftersom jag fick ta del av all information i tydliga rutor som fanns utplacerade på de tillåtna platserna. Jag läste mer om galaxer och stjärnstoff i Hubble- utställningen än vad jag hade gjort om jag hade varit där i verkligheten, och sättet som de hade delat upp museet på var hjälpsamt för mig som besökare.

Varför går vi på museer? Museer idag fungerar som samlingsplatser (både för människor och föremål), en plats för utbildning och undersökning, samt för nöjes skull.⁴⁵ Det som Fotografiska har lyckats med är att besökaren får ta del av så mycket som möjligt på sitt digitala besök som hen skulle få under ett fysiskt besök. Visst, alla utställningar har inte digitaliserats ännu, och kanske när de har det så måste besökaren ändå köpa biljetter för att besöka en specifik utställning, men innehållet är detsamma. Ska ett museibesök vara främst upplevelsebaserat eller är det rent konkret innehållet som spelar roll? I detta fall kändes det viktigare att jag som besökare får ta del av museets innehåll, inte rummet i sig. Museet har lyckats med att förmedla kunskap till besökaren, fastän ibland det kan bli stora ord och små informationsrutor. Trots det var besöket lyckat, i alla fall som en engångsföreteelse. Ett digitalt besök skulle kunna delas upp i flera sjok, så att en utställning blir besökt en dag och en annan utställning dagen efter exempelvis.

Fotografiska är ett nytt museum, men ett gammalt koncept och med en gammal byggnad – detta påverkar statusen av museet och hur besökaren kan se på museets innehåll.⁴⁶ Exteriören spelar stor roll på vad museet får för varumärke, och likt Tate Modern⁴⁷ i London har Fotografiska en hård exteriör med tegel som sedan mjuknas upp vid ingången. Vidare in i museet är planritningen logisk, men syns tydligt eftersom det finns ett antal begränsade vägar att gå. De enda problemen med planritningen vid digitaliseringen är att det inte går att röra sig mellan våningarna lika smidigt som i verkligheten, vid trapphuset efter receptionen finns det en knapp som ger besökaren alternativet att gå till de olika våningarna, men inte möjlighet att gå fritt i trapphuset. Förståelsen kring museets uppbyggnad är därför svårtolkad i detta fall.

Utställningar och deras tillhörande program, visningar och liknande kan ibland tolkas som uppbyggda för besökare, men lika många gånger är utställningarna uppbyggda för att museet ska kunna bevisa sitt syfte och mål.⁴⁸ Fotografiska museet har arbetat väl med sina salar som går att ta del av, de visar uttryckligen vad Fotografiska står för och vad deras tema är. Just Hubble-utställningen är uppbyggd på ett delvis upplevelse-baserat sätt, och är annorlunda från andra fotoutställningar. Rummet är mörkt och endast strålkastare mot fotografierna är det som lyser upp rummet, men samtidigt är texterna välformulerade och faktabaserade så besökaren kan likväl gå dit för informationen.

45 Sheng, Chieh-Wen & Chen, Ming-Chia (2011) “A study of experience of museum visitors”, Tourism Management 33, 53.

46 Sammanfattad analysmodell (2019-04-30).

47 https://www.tate.org.uk/about-us/history-tate/history-tate-modern (hämtad 2020-12-16).

48 Falk & Dierking (2013), 39.

Eftersom de fysiska aspekterna av besöket inte spelar någon roll vid detta tillfälle är det en stor bonus för besökaren, museet blir mer tillgängligt. Texterna har presenterats på ett annorlunda sätt än vad de hade vid ett fysiskt besök, mer lättlästa från ett typsnittsperspektiv fastän texternas innehåll givetvis är detsamma som i verkligheten. Vid vissa tillfällen gynnas fotografierna, exempelvis i Hubble-utställningen då det var lätt att se hela fotografiet och zooma in för mer detaljer, medan andra gånger så blev fotografierna ur fokus. I Wall of fame blev majoriteten av fotografierna upplysta på ett sätt så att ansiktena försvann i ljuset, och det påverkar helhetsintrycket tyvärr.

Utställningsrummen är lätta att ta sig igenom, det känns som att jag står i rummet när jag klickar mig vidare. För att likna besöket vid Merleau-Pontys begrepp kroppsschema⁴⁹ så är det tydligt att jag kan känna av vad som finns runtomkring mig vid en hållplats i det digitala rummet. Tillgängligheten i och med att kunna snurra omkring på stället för att verkligen få ett hum om vad i rummet jag befinner mig, gynnar besöket i helhet då museiupplevelsen blir mer levande. Efter bara några minuter i det digitala utrymmet hade jag lärt mig hur det kändes att röra mig i rummet och vilka håll det var möjligt att gå. Att lära sig nya rörelser som hör till det kroppsliga är var Merleau-Ponty syftade på vid beskrivningen av kroppsschemat⁵⁰ – och fastän jag inte fysiskt står på plats på Fotografiska har jag ändå upptäckt nya saker via fenomenologin som skett digitalt.

De texter som jag tagit del av är de från utställningen Hubble – en resa i tid och rum.

Eftersom utställningen fokuserar på rymden och forskning så är det givet att innehållet i texterna kommer behandla det materialet. Till stor del är texterna utbildande och ger mycket faktabaserad information, storlekar på galaxer, avstånd, deras vetenskapliga namn och liknande. Sådan fakta kan kanske vara för mycket för en besökare som är där för fotografierna, men studier visar att många besökare nuförtiden vill lära sig något vid sitt besök. Museerna som idag arbetar med fri-inlärning (free-choice learning, min övers.) tillåter även sina besökare att vara mer bekväma vid sitt besök, och de kan då gå utanför sin trygghetszon och utmana sig själva vid besöket.⁵¹

Vid skrivandet av en utställningstext så är det ytterst viktigt att texten ska behålla allt av korrekt information samtidigt som det tilltalar besökaren.⁵² Texterna i Hubble-utställningen är en bra blandning av intressanta och välskrivna texter. Ibland är det svårt att hänga med i texterna

49 Gunnarsson Payne & Öhlander (red.) (2017), 62.

50 Ibid., 62.

51 Kjeldsen & Nisbeth Jensen (2015), 93, 94.

52 Ibid., 94.

när det växlar från konstnärligt språk som ”[fotografiet] ger […] intrycket av att vara stjälken av en ros” till att sedan beskriva färgerna beroende på hur mycket syre och väte som finns i nebulosan. Utställningstexter är speciellt svår att skriva för att passa besökarens behov. Texten ska fånga besökarens uppmärksamhet, men textens placering är oftast vid en sådan vinkel att det är omöjligt för besökaren att läsa texten som de skulle läsa en tidning eller bok.⁵³

Utställningstexter är och bör vara annorlunda från texter som vi läser i böcker eller tidningar, texten ska fånga intresset av besökaren samtidigt som det ska vara korrekt information. Vid bearbetningen av en text till en utställning är det viktigt att bryta ner innehållet till det som är mest väsentligt. Men samtidigt måste texten vara melodisk och ha en bra rytm för att läsningen ska vara så lätt som möjlig.⁵⁴ Fotografiska är ett museum som riktar in sig på konst och fotografier, och därför är det logiskt att deras texter också använder sig av ett konstnärligt språk.

Skillnaden mellan de andra utställningarna på museet och Hubble – en resa i tid och rum är att Hubble har en vetenskaplig bas med faktabaserad information, och då kan texten bli lite torr.

Trots det har museet arbetat väl med att varva texten med konstnärlig och vetenskaplig information.

Avslutningsvis är det viktigt att reflektera över mitt besök utifrån ett autoetnografiskt perspektiv. Mina egna erfarenheter spelar roll över mitt besök, varför jag tycker att Hubble- utställningen är intressant är för att jag sedan innan har ett intresse för rymden och dess storhet, och det påverkar hur jag tycker utställningen är producerad. Mina tidigare kunskaper kring utställningsproduktion och hur museet jobbar pedagogiskt med sina utställningar – att det finns en viss väg att gå, röra sig, i vilken ordning verken ska ses och de tillhörande texterna ska läsas – påverkar hur jag i slutändan uppfattar Hubble-utställningen och resten av museet.

Användningen av autoetnografi i undersökningen har gett analysen mer av ett ”insider”- perspektiv vilket innebär att beskrivningen i sig inte nödvändigtvis blir mer korrekt än andras beskrivningar, utan mer en målande bild av besöket.⁵⁵ Detta är givande för forskaren, då hen har mer utrymme att vara tydlig i sin beskrivning och samtidigt förklarande för sitt eget agerande och tänkande. Undersökningen blir också givande för läsaren som kan följa med texten som om det vore en skönlitterär text som är en tydlig beskrivning av ett konkret besök.

53 Ekarv, Margareta (1994), sv. övers. “Combating redundancy: writing texts for exhibitions.”, The educational role of the museum, Second edition, Routledge, Abingdon, Oxon: Routledge, 201.

54 Ibid., 203.

55 Adams, Holman Jones & Ellis (2015), 3.