Examensarbete
Hedersrelaterat våld
Våld och heder ur socialsekreterares perspektiv
Författare: Ellinor Skyrman, Micael Larsson
Handledare: Peter Hultgren Examinator: Kristina Gustafsson Termin: HT2016
Kurskod: 2SA47E
1
Abstract
Author: Ellinor Skyrman & Micael Larsson
Title: [Honor-related violence – Violence and honor from a social worker perspective]
Supervisor: Peter Hultgren Assessor: Kristina Gustafsson
The aim of the study is to understand how the construction of honor-related violence is interpreted by the social worker and the individual on the basis of risk assessment and
support. The study was conducted using semi-structured interviews and informants consisted of nine social workers at eight interview sessions. All the social workers had expertise in honor-related violence but had different positions as social workers. Some were children administrators and others were adult handlers. The information was processed by the
encoding of the text for theoretical concepts. The results showed that it is relevant to make a difference in the risk assessments of honor-related violence compared to other violence. This is because honor-related violence often involves greater restrictions than partner violence. The phenomenon of honor-related violence can include a wide age range and cannot be reduced to the girls and young girls but also affects older women, depending on what context it is
interpreted. Furthermore, higher requirements on protection strategies and coordinated action are demanded. The result shows that it differs greatly between municipalities how to work out with honor-related violence. Violence has scales and it may be different how the individual perceives the violence. Honor based repression often leads to very subtle expression control which makes the problem difficult to identify. This as well as the starting point for the analysis assume their own words to be aggravating factors. There could be a conflict of identifying honor-related violence and social secretary's approach to risk assessment and support can be crucial.
Keywords: Honor-related violence, risk assessment, social workers, client relations
Nyckelord: Hedersrelaterat våld, riskbedömning, socialsekreterare, klientrelationer
2
Innehållsförteckning
1 Hedersrelaterat våld som socialt problem __________________________ 3
1.1 Problemformulering ____________________________________________________ 4 1.2 Syfte & frågeställningar _________________________________________________ 5 1.3 Avgränsningar _________________________________________________________ 5 1.4 Disposition ___________________________________________________________ 6 2 Tidigare forskning ____________________________________________ 6
2.1 Begreppet “hedersrelaterat våld” och dess definitioner _________________________ 6 2.2 Riskhantering och stöd utifrån konstruktionen av problemet _____________________ 7 3 Teoretiska utgångspunkter ______________________________________ 9
3.1 Vetenskapsteoretisk ansats ______________________________________________ 10 3.2 Gräsrotsbyråkrati ______________________________________________________ 10 3.2 Symbolisk interaktionism _______________________________________________ 14 4 Metod _____________________________________________________ 15
4.1 Tillvägagångssätt och metodval __________________________________________ 16 4.2 Urval _______________________________________________________________ 18 4.3 Bearbetning och analys _________________________________________________ 19 4.4 Tillförlitlighet och trovärdighet ___________________________________________ 20 4.5 Etiska överväganden ___________________________________________________ 22 4.6 Arbetsfördelning ______________________________________________________ 23 5 Resultat och analys ___________________________________________ 23
5.1 Definitionen av våldet __________________________________________________ 23 5.2 Riskbedömning _______________________________________________________ 26 5.3 Riskhantering ________________________________________________________ 37 5.4 Utformning av stöd ____________________________________________________ 41 6 Konklusion _________________________________________________ 44
6.1 Slutsatser och diskussion ________________________________________________ 44 7 Referenser __________________________________________________ 48
8 Bilagor ____________________________________________________ 50
8.1 Bilaga 1 – Informationsbrev _____________________________________________ 50 8.2 Bilaga 2 – Intervjuguide ________________________________________________ 51
3
1 Hedersrelaterat våld som socialt problem
Enligt Astrid Schlytter och Hanna Linell (2010, s. 160) ses hedersrelaterad problematik som ett nytt socialt problem för socialtjänsterna i Sverige. Joanne Payton (2014, s. 2863) hävdar att begreppet hedersrelaterat våld i europeiska stater inte är fullt konceptualiserat eller integrerat i riskhanteringsstrategier som berör könsbaserat våld. I Sverige blossade debatten upp om socialtjänstens behov av att organisera sig mot hedersrelaterat våld i slutet av 1900- talet enligt Eva Wikström och Mehdi Ghazinour (2010, s. 248). Det var till följd av tre uppmärksammade mord på kurdiska flickor med heder som bakomliggande motiv.
Motivet bakom det hedersrelaterade brottet är att en familjemedlem har dragit skam över familjen genom normbrytande handlingar enligt Henrik Belfrage, Susanne Strand, Linda Ekman och Anna-Karin Hasselborg (2011, s. 20). Motiven kan vara på grunderna av att familjemedlemmen klätt sig på ett opassande sätt, förhindrat eller avslutat ett arrangerat äktenskap eller själv valt en partner. Därtill ägnat sig åt utomäktenskapliga sexuella handlingar. Hedersvåldet begås mest mot flickor och kvinnor och utförs av flera
familjemedlemmar (Belfrage et al. 2011, s. 20). Oftast lider ingen av familjemedlemmarna av några större psykiska sjukdomar eller personlighetsstörningar (ibid. s. 20). Hedersbrott är kontextvarierande mellan såväl länder som mellan byar och hedersbegreppet tillskrivs olika betydelser i olika sammanhang skriver Aisha K. Gill, Nazand Begikhani och Gill Hague (2012, s. 76).
Enligt Schlytter & Linell (2010 s. 152) kräver familjehedern att kvinnornas beteenden begränsas och kontrolleras, exempelvis genom kvinnlig omskärelse. Detta eftersom hela familjens och gruppens ära associeras till de kvinnliga familjemedlemmarnas sexualitet.
Vidare har dessa kvinnor svårt att uttrycka sina egna åsikter då de står lägst i familjehierarkin skriver Venus Alizadeh, Ingrid Hylander, Tahire Kocturk och Lena Törnkvist (2010, s. 32). I Sverige värderas den enskildes frihet samt jämställdhet mellan könen högt, vilket medför att det blir en krock med normer och värderingar som representerar den hedersrelaterade kulturen (Schlytter & Linell 2010, s. 152). Enligt WHO mördas varje år 5000 kvinnor av
hedersrelaterade skäl (ibid. s. 246). Allt detta medför att det är en utsatt grupp i samhället som behöver väl genomtänkta insatser och stöd.
4
1.1 Problemformulering
Stora skillnader har påvisats av Socialstyrelsens och länsstyrelsernas tillsyn beträffande olika kommuners arbete med personer som utsatts för hedersrelaterat våld samt det generella arbetet med våldsutsatta kvinnor (Socialstyrelsen, 2013, s. 14). Svaret på de identifierade olikheterna kan vi finna i Hanna Linells forskning (2011, s. 27) där hon skriver att behovet av skydd och stöd för denna målgrupp ofta är långtgående, komplext och resurskrävande. En annan aspekt som Wikström & Ghazinour (2010, s. 250) påtalar är att det finns en avsaknad av tydliga regler och riktlinjer för socialtjänsten. Därtill visar forskning att professionella har svårt att bedöma allvaret i utsatta flickors situation (Alizadeh et al. 2011, s. 36). Det har också påvisats brister i bedömningen av målgruppens behov av skydd och stöd (Linell, 2011, s. 27).
Anledningen till detta kan vara bristande samverkan, resurser, kunskaper och erfarenheter (ibid. s. 27). Gällande att möta upp behovet av skydd, stöd och rehabilitering hos våldsutsatta uppvisas det även brister i specifika metoder hos verksamheter som socialtjänst och polis på lokal nivå. Det rör sig om en liten målgrupp och den våldsutsattas situation kräver ofta en placering utanför kommunen. Mot bakgrund av detta kan lokala verksamheter ha liten motivation att bygga upp kompetens inom ämnesområdet (ibid. s. 23).
Jämförelsevis med annat våld är riskfaktorerna mer komplexa i hedersrelaterade ärenden då hoten utgörs av flera förövare menar Belfrage et al. (2011, s. 22). Att utreda det
hedersrelaterade brottet är därför komplicerat och inbegriper ofta flera myndigheter. Att studera hur riskhanteringen sker hos sociala myndigheter baserat på deras riskbedömningar är därför viktigt (ibid. s. 28). Vidare menar Elisabeth Massi Fritz (2016), brottmålsadvokat med specialisering på hedersbrott, att spetskompetensen ser väldigt olika ut beroende på var i landet man bor. Kompetensen är även beroende av vilken tingsrätt, åklagare eller polis offret kommer i kontakt med. Massi Fritz (2016) menar att många inte vet vad ett hot samt att leva i en utsatt situation kan innebära för en tonårsflicka som står inför valet att göra en
polisanmälan. Hon berättar om ett dagligt problem i att socialtjänsten medlar och har möten med föräldrar men placerar tillbaka flickan hos föräldrarna istället för att skydda henne, lyssna på henne och ta henne på allvar. Detta kan kopplas till det Siv-Britt Björktomta (2012, s. 279) skriver, att socialtjänsten engagerar sig i förhandlingar med flickans föräldrar. Med socialtjänstens hjälp kan de sedan få tillbaka dottern till familjen efter en konflikthändelse, oavsett den minderåriga flickans egen syn.
5 I ovanstående stycke har svårigheterna för den våldsutsatta i relation till myndigheterna beskrivits. Vidare är det komplicerat att utreda det hedersrelaterade brottet och vilket stöd den enskilde får är kontextberoende. Mot bakgrund av detta är ett ofta förekommande dilemma inför rättsprocesser att den utsatte vägrar göra en polisanmälan och att vittnesmålet
tillbakadras eller ändras (Schlytter & Linell, 2010, s. 159). Hedersrelaterade LVU-fall jämfördes i en studie med icke hedersrelaterade fall och det framkom att alla flickor ur den hedersrelaterade gruppen undvek att möta sina föräldrar i domstol (ibid. s 159).
Då fenomenet hedersrelaterat våld och dess följder är tämligen okänt för rättsliga myndigheter och socialtjänst får detta konsekvensen att flickors säkerhet och livsvillkor äventyras
(Schlytter & Linell, 2010, s. 153). Dessutom har flickorna svårt att vinna gehör för sina behov eftersom socialsekreterare känner sig tvingade att kontakta familjerna (Björktomta, 2012, s.
279). Flickorna är beroende av socialtjänstens stöd i utsatta situationer, och hur
socialsekreterare tolkar situationen är avgörande för om stöd ges. Alizadeh et al (2010, s. 39) beskriver i sin studie att en brist i utbildningsprogram för kulturell mångfald kan ses gällande vårdpersonal i Sverige. Ungdomsmottagningarnas personal arbetar i en gråzon av
värdekonflikter som i värsta tänkbara scenario har hälsovådliga effekter för unga kvinnor (ibid. s. 39). Frågan kan ställas om liknande gråzoner går att se för socialsekreterare.
Den våldsutsatta flickan befinner sig mitt i en konflikt mellan olika normer och värderingar.
På ena sidan finns de kollektiva patriarkala strukturer som reglerar familjen och på andra sidan finns normer om den fria individen. Frågan kan ställas vad konsekvenserna blir av denna värdekonflikt för socialsekreterarens hantering av klienter och ärenden.
1.2 Syfte & frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att nå förståelse för hur socialsekreterare konstruerar och definierar hedersrelaterat våld i ärendehantering samt i interaktion med våldsutsatta och andra
professionsutövare.
Frågeställningar
1) Hur förhåller sig socialsekreterare till riskfaktorer utifrån sin förståelse och perception?
2) Hur arbetar socialsekreterare med stöd till den enskilde individen?
1.3 Avgränsningar
Vi utgår i första hand från flickans situation även om hedersrelaterat våld och förtryck även drabbar pojkar och män. Detta eftersom det hedersrelaterade våldet drabbar flickor och
6 kvinnor i större omfattning än pojkar och män. Där inget annat specifikt har angetts är därmed utgångspunkten för studien flickornas situation. I vår undersökning förekommer
socialsekreterare som har olika befattningar inom socialtjänsten, de är barnhandläggare och vuxenhandläggare.
1.4 Disposition
Denna uppsats är uppdelad i sex olika delar som följer på varandra. I första delen tas problemformuleringen upp för att beskriva hur situationen enligt aktuell forskning ser ut i nuläget för människor utsatta för hedersrelaterat våld. I andra delen tas tidigare forskning upp som visar på hedersvåldets komplexitet och hur det kan definieras olika. I den tredje delen går vi in på teoretiska perspektiv, uppsatsens hermeneutiska ansats samt klientkonstruktion och symbolisk interaktionism. I den fjärde delen går vi in på vilka metoder vi använt i uppsatsen vid insamling, bearbetning och analys av materialet. Vi går även in på de etiska
övervägningar vi gjort och vår bedömning av undersökningens tillförlitlighet och trovärdighet. Den femte delen är ett sammansatt resultat och analyskapitel där vi tar upp mönster och analyserar insamlad data från de teoretiska perspektiv som omnämns i tredje kapitlet. Det sjätte kapitlet är uppsatsens avslutande kapitel som sammanställer intressanta diskussionspunkter vi sett utifrån vårt material.
2 Tidigare forskning
I denna uppsats har vi valt att fokusera på forskning som rör en övergripande tematik om hedersrelaterat våld. I detta avsnitt för vi upp resultaten från tidigare forskning och börjar med att ta upp socialsekreterarnas konstruktion av begreppet. Det finns en problematik i
socialsekreterares konstruktion och definition av begreppet “hedersrelaterat våld” i olika sammanhang. Denna problematik genomsyrar samtliga två frågeställningar. Det vill säga hur man bedömer riskfaktorer, hur olika samverkande parter kan inta olika positioner och vad man har diskuterat sig fram till i mötet mellan socialsekreterare och enskild.
2.1 Begreppet “hedersrelaterat våld” och dess definitioner
“Hedersrelaterat våld” som begrepp definieras olika för olika forskare. Ofta beskrivs hedersrelaterat våld som en form av våld med rötter i religion och etnicitet och skärper gränserna mellan majoritetssamhället och immigranter (Ghazinour & Wikström s. 247). Våld i nära relationer kan skilja sig från hedersrelaterat våld där det sistnämnda består av kollektiva angripare. Vid hedersrelaterat våld åligger det kollektivets alla manliga medlemmar att
genomdriva gärningen.
7 Hedersbegreppet ifrågasätts emellanåt av bland annat feministiska forskare. Men enligt
Payton (2012, s. 2868) riskerar diskussionen att underminera individernas egen förståelse av sin utsatta situation och dölja de drag som utmärker hedersrelaterat våld. Enligt Payton (2012, s. 2871-2872) kan hedersrelaterat våld inbegripa fall av våld utfört av ett kollektiv av personer eller våld utfört av en individ. I vissa fall kan en våldsam individ rättfärdiga sina handlingar med referens till hedern. Detta till trots att de förmodade kränkningarna är små. I andra fall omnämns inte ett hedersmotiv bakom våldet offentligt (Ibid., s. 2874-2875). Våldet kan vara av symbolisk art, med hot om våld eller sanktioner om kvinnan inte håller sig till de normer eller regler som satts upp av den andra parten i en relation eller kollektivet (Björktomta, 2012, s. 311-313). Sanktioner eller hot om våld kan utebli även vid en förmodad kränkning av hedern under förutsättning att händelsen kan hållas hemlig för utomstående till familjen (Payton, 2012, s. 2879). Från ett strukturellt perspektiv ligger ett patriarkalt system till grund för hedersrelaterat våld och är inte begränsat till ett öst mot väst narrativ (Ferrer-wreder &
Sedem, 2014, s.227). Snarare har hedersrelaterat våld en historisk förankring i samhälle och patriarkala system. Sammantaget visar detta på att hedersrelaterat våld är ett komplext fenomen som använder sig av kollektiva normer för att motivera till våld, förtryck och kontroll av familjens medlemmar. Hedersrelaterat våld har också gemensamma drag med partnerrelaterat våld i det att hedersvåldet inbegriper både ett fysiskt och psykiskt våld. Den synbara skillnaden mellan våld i nära relation och hedersrelaterat våld ligger i det större antalet förövare, dess patriarkala struktur och normer om heder som motiverar till våldet.
2.2 Riskhantering och stöd utifrån konstruktionen av problemet
Personal vid ungdomsmottagningar har gjort gällande att tydliga riktlinjer saknas för att möta hedersrelaterade problem (Alizadeh et al. 2010, s. 38). Ett behov ses av utveckling av
bedömningsinstrument för hedersbaserade konflikter i förhållande till rädsla. Det finns även ett behov av instrument som ger inblick i normer som relaterar till heder, strategier för att ta till sig det nya samhällets kultur och rädsla enligt Mina Sedem & Laura Ferrer-Wreder (2014, s. 234).
Alizadeh et al. (2010, s. 35) presenterar i sin studie verktyg för att bedöma oron hos flickor som ligger i riskzonen för att utsättas för hedersrelaterat våld. Ett verktyg som ligger till grund för förebyggande åtgärder är en analys gällande att mäta oro. Ett komplement utgörs även av en hälsoriskbedömning. Riskbedömningsverktygen fokuserar på flickans oro för
ryktesspridning som beror på att hon begått normbrytande handlingar och konsekvenserna det
8 kan medföra om hennes hemlighet avslöjas. Konsekvenserna flickan beskriver vägs också mot personalens egna upplevelser av oro över flickans situation (ibid. s. 36). Studien
(Alizadeh et al 2010, s. 35) skriver att graden av oro inte alltid står i proportion till allvaret i hotbilden. Detta inträffar både i de fall där hotrisken beskrivs som överhängande och där hotrisken beskrivs som låg. Det förekommer alltså å ena sidan fall där personalen bedömer att det finns en allvarlig hotbild vilken flickan själv förringar och inte förhåller sig till. Samtidigt finns det å andra sidan fall där hotbilden bedöms som låg men om flickan har en stor oro måste hänsyn ändå tas till det (ibid. s. 35). Sett i relation till socialtjänstens kontext tar Schlytter och Linell (2010, s. 153) upp att många socialsekreterare menar att flickornas trovärdighet är svår att bedöma. Detta eftersom socialsekreterarna ofta beskriver flickorna som ambivalenta och motsägelsefulla i sina uttalanden (ibid. s. 153).
Rättsväsendet i Sverige har sedan millennieskiftet antagit ett antal strukturerade och
professionella checklistor som grund för arbetet med riskbedömningar (Belfrage et al. 2011, s.
22). Dessa har främst fokuserat på kontexter som våld i nära relation och förföljelse. Payton (2014, s. 2867) menar dock att riskhanteringen påverkas av att hedersrelaterat våld ses som en underkategori till könsbaserat våld. Att göra skillnad på begreppen inom våld i nära relation är därför nödvändigt. Detta eftersom våld i nära relation ses som ett fenomen mellan två parter inom hemmets fyra väggar. Hedersrelaterat våld å sin sida utgörs av ett kollektiv av angripare som har uppgiften att genomdriva en skadande gärning. Kollektivet medför därför ett försvårande av utformandet av strategier för skydd.
En försvårande faktor är att begreppsbildningen i analysverktygen avser våld mot kvinnor där svaren som utgår därifrån fokuserar kring våld i nära relation (ibid. s. 2867). Med anledning av detta lanserades år 2005 Patriark i Sverige som är en evidensbaserad checklista utvecklad på grundval av hedersrelaterat våld (Belfrage et al. 2011, s. 22). 2011 kom en studie på vad Patriark har haft för resultat för det svenska polisväsendet och sociala myndigheters arbete med hedersrelaterat våld under sex års tid. Studien poängterade att baserat på
riskbedömningar är det av vikt att undersöka hur risker hanteras av sociala myndigheter samt vilken effekt de interventionerna har (ibid. s. 28).
Kunskapen hos de yrkesverksamma är av betydande vikt i riskbedömning (Payton, 2014, s.
2868). En avsaknad av självförtroende till den egna kompetensen hos socialsekreterare är dock ett problematiskt skäl till att hedersrelaterade fall bedöms olika (Schlytter & Linell, 2010, s. 153). Relaterat till detta har en skillnad gällande bedömning av ogynnsamma
9 förhållanden hos hedersrelaterade fall påvisats jämfört med barn i andra grupper. Utfärdande av hot mot socialsekreterare är även en av orsakerna till att det sker en obalans i utredningar.
Tidigare studier visar på brister i beaktandet av flickans situation i sin helhet eller föräldrarnas uppfostringsmetoder och att socialtjänsten sätter in åtgärder i ett sent skede (ibid. s. 153).
Schlytter och Linell (2008, s. 153) riktar kritik mot socialtjänstens metoder som handlar om tanken att konflikter ungdomar och föräldrar emellan har sin lösning genom förhandling och dialog. Som Björktomta (2012, s. 278) tar upp kan socialtjänsten hjälpa minderåriga flickor med att bryta upp från familjen. Eftersom socialtjänsten hoppar mellan att betona individens säkerhet och familjeauktoriteten blir dock uppbrotten från familjen temporära (ibid. s 278).
Ungdomarnas livssituation är komplex och osäker och socialtjänstens legala skyldighet att samarbeta med och blanda in föräldrarna kan äventyra ungdomarnas säkerhet (Wikström &
Ghazinour, 2010, s. 251).
De faktiska levnadsvillkoren hos ungdomar som ställs emot lagstiftning och värderingar gör socialsekreterare förvirrade (Schlytter & Linell, 2010, s. 153). Med anledning av detta har ett tydligt motstånd kunnat skönjas hos handläggare att omhänderta flickor som utsatts för hedersvåld. Vidare har det påvisats att tvångsomhändertagande (LVU) tillämpas mycket restriktivt. Domstolarna avfärdar LVU-fall på felaktiga grunder, där beviskraven
för hedersrelaterat våld till synes är högre än i andra fall.
Tolkningen av föräldrarnas och flickans beteende görs inte alltid i ett hedersrelaterat perspektiv vilket påverkar beskrivningen i socialtjänstens utredningar (ibid. s. 155).
Huvudpoängen med detta avsnitt är att visa på svårigheterna som socialsekreteraren ställs inför i tolkningen av flickans situation. Riskhanteringsverktyg är ett verktyg i att kategorisera och utforma insatserna dock är de bara ett stöd. I kommande avsnitt ska vi redogöra för teorier för hur klienten hanteras i ett byråkratiskt system.
3 Teoretiska utgångspunkter
De teoretiska utgångspunkter vi använder oss av är Michael Lipsky’s (2010) teori om
gräsrotsbyråkrater som Roine Johansson (2007) utvecklar och anpassar till en svensk kontext.
Teorin om Gräsrotsbyråkraten hjälper oss att förstå hur en klient konstrueras när
socialsekreteraren ska balansera organisation och människa gentemot varandra. Samtidigt säger teorin om gräsrotsbyråkrati oss inget om vad som sker i mötet mellan socialsekreterare och människan. Därför vill vi använda oss utav symbolisk interaktionism för att lyfta hur
10 interaktionen mellan socialsekreterare och klient påverkar konstruktionen av hedersrelaterat våld.
3.1 Vetenskapsteoretisk ansats
Studien kommer utgå ifrån en hermeneutisk ansats eftersom syftet med studien är att förstå.
Enligt Thomassen (2015, s. 184) är förståelse en grundstruktur av den mänskliga tillvaron, och genom att tolka hur ett ärende förstås kan vi blottlägga det som redan är förstått. Det vill säga, erfarenheter eller förståelse som är självklar för den yrkesprofessionella men outtalade eller tyst kunskap eller uppfattningar. Behovet av att tolka uppstår inte bara i situationer där kommunikationen är obegriplig eller svårförståelig. All förståelse kräver ett moment av tolkning, och all kommunikation riskerar att missförstås (ibid, s. 179). Genom människors livsyttringar om upplevda erfarenheter kan vi förstå, och förståelse kräver att vi tolkar
upplevda erfarenheter utifrån en kontext (ibid, s. 182). Samtidigt är vi som uttolkare en del av det vi försöker förstå. Vår tolkning av ett yttrande är inte rent objektiv utan samtidigt
subjektiv utifrån de fördomar, eller förförståelse, som vi tar med oss vid tolkningen (ibid, s.
180). Det betyder att för att förstå hur socialsekreterare konstruerar begreppet hedersrelaterat våld krävs det att vi känner till hur de tolkar hedersrelaterat våld och i relation till vad. Genom en hermeneutisk ansats kan vi blottlägga hur socialsekreterare går tillväga när hen tolkar en situation som att den inbegriper hedersrelaterat våld. Vad socialsekreterare tolkar in i begreppet, och vilket stöd som erbjuds som svar till tolkningen.
3.2 Gräsrotsbyråkrati Gräsrotsbyråkrater
Gräsrotsbyråkrater - även känt som gatubyråkrater och frontlinjebyråkrater - är dem som i sina arbeten har direktkontakt med medborgaren och har ett stort inflytande över människors liv (Lipsky, 2010 s. 3). Ett exempel på en sådan är socialarbetaren eller socialsekreteraren.
Gräsrotsbyråkrater som t.ex. socialsekreterare är viktiga delar i myndigheters dagliga arbete.
Detta eftersom socialsekreterarnas aktiviteter är det som motsvarar levererade tjänster gentemot klienter.
Det ställs ständiga krav på gräsrotsbyråkraten att uppnå bättre lyhördhet och effektivitet i tjänsterna. Förhållanden som präglar gräsrotsbyråkratens arbetsvillkor är att beslutsfattande sker under begränsad tid och med begränsad tillgång till information. Det betyder att
gräsrotsbyråkrater inom människobehandlande organisationer arbetar med komplexa problem med hög osäkerhet. Det betyder också att en del klienter kan orsaka problem för en
gräsrotsbyråkrat genom att ta upp så mycket tid som möjligt (Lipsky, 2010, s. 58).
11 Klientkontakten som gräsrotsbyråkraten har kan se olika ut men likväl accepteras i
definitionen av gräsrotsbyråkrati enligt Roine Johansson (2007 s. 41-42). Det betyder att det finns olika typer av gräsrotsbyråkrater som inte bara har direktkontakt med klienten utan också kontakt på olika avstånd exempelvis per korrespondens eller över telefon.
Klientkonstruktion
I mötet med gräsrotsbyråkrater formas individuella människor genom sociala processer till klienter (Lipsky, 2010, s. 57). I denna process blir de behandlade så att de passas in i specifika kategorier från att i grunden ha varit unika individer med unika omständigheter och
erfarenheter. Människor inlemmar även sig själva i kategoriseringen och beter sig därefter, för att passa in i normer som de förväntar sig någon form av diffus bestraffning om de inte åtföljs (ibid. s. 58). Klienternas bild av situationen kan dock krocka med vad som är
gräsrotsbyråkratens upplevelse.
Vidare lär gräsrotsbyråkrater ut hur klienter ska bete sig genom att tillämpa psykologiska sanktioner och belöningar gentemot klienten (ibid. s. 58). Sett till att lära ut en klientroll så startar denna process redan i skolåldern och genomsyrar många organisationer (ibid. s. 57).
Exempelvis i skolans kontext kan lärarna använda sig av repressalier som kvarsittning för att upprätthålla kontroll. Den byråkratiska funktionen kan hindras om inte klienten samarbetar på grund av exempelvis ilska och därför har organisationer ett intresse av att undervisa klienten (ibid. s. 62).
Gräsrotsbyråkrater förmedlar olika dimensioner av klientrollen som de förväntar sig, som vilken respekt och hänsyn klienten bör ha inför ett beslut. Former och grader av respekt som förväntas varierar också och påföljder meddelas om denna respekt inte visas (ibid. s. 63).
Gräsrotsbyråkrater framför också vad organisationen anser vara rimliga förväntningar på den egna organisation de representerar. Och socialsekreterare förmedlar ofta att inget mer kan göras för att klientens fördelar ska ökas (ibid. s. 63). Vad detta egentligen säger är att organisationen och den individuelle socialsekreterarens avsikt inte är att göra förändringar i prioriteringarna. Dock genomskådar ofta klienterna gräsrotsbyråkratens anspelningar med förståelsen att om prioriteringar ändrades skulle klienten kunna åtnjuta fler fördelar (ibid. s.
63).
12 Handlingsutrymme
Gräsrotsbyråkraters dagliga arbete med klienter präglas av ett stort handlingsutrymme att utfärda stöd och insatser efter sitt godtycke. Det betyder att gräsrotsbyråkrater har ansenliga möjligheter i sitt arbete och kan välja vad de ska rapportera, anmäla, ta på allvar eller
ignorera, skjuta åt sidan (Lipsky, 2010, s. 13). Exempelvis hur allvarligt en socialsekreterare väljer att ta på frågor om klientens skyddsbehov när en klient kommer in med misstänkt hedersproblematik. Det här betyder inte att gräsrotsbyråkrater står utanför lagen. Det
förväntas dock av gräsrotsbyråkrater att de skall använda sin erfarenhet och bedöma när eller om de bör tänja på reglerna för att öka sitt handlingsutrymme (ibid. s. 14).
Socialsekreterarens handlingar som är självklara från organisationens perspektiv är inte alltid lika självklara sett från klientens perspektiv. Organisationen som gräsrotsbyråkraten
representerar vill inte lägga sina begränsade resurser på en ambivalent klient, eller den klient som mest behöver resursen. Istället vill organisationen lägga resurser på den eller de klienter som är motiverade till att utnyttja resurserna effektivt (ibid., s. 106). Vad som bedöms som mest effektivt sätt att använda resurserna på bestäms av byråkratins behov, inte klientens.
Enligt Johansson (2007 s. 42) har handlingsutrymmet som kännetecknas för gräsrotsbyråkraten vissa signum och får inte se ut hur som helst. Grunden i
handlingsutrymmet är att beslutsfattandet måste påverka klientens service. Detta innefattar att göra egna bedömningar för att omdefiniera klientens krav och problemformuleringar samt arbetsinsatsens utformning (ibid. s. 42). Det innebär också att gräsrotsbyråkratens arbete utmärker sig genom ett individuellt tillämpande av lagar och riktlinjer. Detta eftersom gräsrotsbyråkrater är verksamma inom komplicerade situationer som kan vara svåra att inskränka inom formella regler (ibid. s. 44)
Att vara representant för organisationen och samtidigt vara människa är en konflikt inbyggd i gräsrotsbyråkratens roll. Det är avvägningarna mellan den mänskliga och den byråkratiska sidan som styr de administrativa kategoriernas inflytande över relationen enlig Johansson (2007, s. 52). Gräsrotsbyråkraten kan försvara sig mot byråkratins ideal genom att använda sig av de resurser som de förfogar över genom sin position och arbetsuppgifter.
13 Klientrelationen
Klientrelationen enligt Johansson (2007, s. 50) är ett begrepp som inbegriper både kontakten mellan två människor och relationen som uppstår mellan klient och organisation. Det är organisationen och inte klient eller gräsrotsbyråkrat som anger förutsättningar och ramar för relationen (Ibid., s. 50). Det betyder att socialsekreteraren och den våldsutsatta människan måste anpassa sig till de ramar som organisationen sätter för relationen dem emellan.
Klientrelationen innanför de bestämda ramarna kännetecknas av ett ojämnt
beroendeförhållande och maktförhållande till fördel för gräsrotsbyråkraten (Johansson, 2007, s. 52). Det är gräsrotsbyråkraten som fördelar tillgången till organisationens resurser för att belöna eller bestraffa klienter (Ibid., s. 52). Klienten har också kunskapsmässiga nackdelar och befinner sig ofta i omgivningar som förstärker beroendeförhållandet (ibid., s. 53). Det betyder att den våldsutsatta är beroende av socialsekreteraren och hur denne väljer att definiera individen. Det vill säga om individen är en klient i behov av stöd eller ej.
Individen förenklas till karaktäristika som organisationen specialiserar sig i och placeras i en passande administrativ kategori enligt Johansson (2007, s. 50). Exempel på kategorier inom socialförvaltningen är om personen anses vara utsatt för våld i nära relation eller
hedersrelaterat våld. Denna administrativa kategori fungerar som ett tolkningsschema som organisationen för på klienten och relationen mellan klient och gräsrotsbyråkrat. Individen får då en byråkratisk identitet som utsatt för hedersrelaterat våld och ett ärende kan påbörjas (ibid. s.50-51).
Byråkratins inre gränser
Varje organisation har till följd av sin specialisering bara hand om en liten del av varje klients liv och inriktar sig på en masshantering av klienter (Johansson 2007, s. 57). Den byråkratiska organisationen har till följd av detta ett behov av att fastställa gränser för att skilja mellan olika klienter och försäkra sig om att personen är en behörig klient med rätt att använda organisationens tjänster (ibid. s. 58). Gränsdragningen är enligt Johansson (2007, s. 57) en fråga om “antingen-eller” och kan dras alltifrån geografiskt till i rent byråkratiska
sammanhang. Samtidigt är gränserna delvis godtyckliga och framförhandlade politiskt i diskussioner och konfrontationer mellan olika parter (ibid. s. 58). Ett exempel på
gränsdragning är åldern, exempelvis måste föräldrarna vid utredning av en person under 18 år bli informerade om att utredning påbörjats. Men det finns ingen skyldighet att informera om
14 personen är över 18 år eftersom föräldrarna inte längre anses ha vårdnad om personen. Det är inte heller en självklarhet var gränsen mellan “hedersrelaterat våld” och “våld i nära relation”
ska dras. Varje våldssituation inbegriper olika grader av ekonomiskt våld, psykiskt eller fysiskt våld och förtryck. Socialsekreterarens uppdrag blir då att, med viss godtycklighet, sätta sig in i klientens situation och göra en avvägning.
3.2 Symbolisk interaktionism
Symbolisk interaktionism är enligt Trost & Levin (2011, s. 7) ett teoretiskt perspektiv som syftar till att få förståelse för vardagen och hur den varierar. Vi vill använda perspektivet för att analysera konstruktionen av hedersrelaterat våld i mötet med socialsekreterarna.
Definitionen av situationen
‘Definitionen av situationen’ är ett begrepp inom symbolisk interaktionism som behandlar hur människor agerar i olika situationer utifrån en egen definition (Trost & Levin, 2010, s. 15).
Perspektivet utgår ifrån att förståelsen och handlingarna i en situation är subjektiva och inte objektiva (ibid. s. 17). Det betyder att människan behandlar en situation som verklig om den definierar situationen som sådan (ibid. s 14). Detta är beroende av perspektivet som läggs på situationen men företeelsen som sådan är oförändrad. Vilken mening personen tillskriver situationen beror på den själv (ibid. s 14). Exempelvis om socialsekreteraren uppfattar att klienten är trovärdig så kommer hon att agera utifrån den situationen. Vilken mening som tillskrivs situationen hur allvarlig situationen är beror på socialsekreterarens synsätt som därmed beror på hen själv.
Vidare kan definitionen vara beroende av exempelvis värderingar eller kunskap. Definitionen av situationen är en pågående process vilket medför att människan kan omdefiniera
situationen och ändra sitt beteende vilket blir avgörande för det fortsatta samspelet (Trost &
Levin, 2010, s. 15). Vilket betyder att socialsekreterarens syn på klientens trovärdighet ändras om klienten tar tillbaka sin utsago. Omdefinitionen speglar att den sociala verkligheten är subjektiv och kan definieras på olika sätt (ibid. s. 16). En terapeut låter klienten omdefiniera sin situation till att se på situationen på ett annorlunda sätt (ibid. s 16). På samma sätt kan det undersökas hur socialsekreteraren definierar situationen och utformar stödet till klienten vilket även är beroende av klientens definition av situationen.
15 Situationen är även beroende av hela situationen som personen är i och inte bara de som interaktionen sker med (Trost & Levin, 2010, s. 17). Detta inbegriper sinnes- och hälsotillstånd, gruppsammanhang och vart vi befinner oss lokalt sett. När det råder en samstämmighet över vissa delar i en situation blir de då av objektiv karaktär varpå det blir onödigt att särskilja de företeelserna som subjektiv. Vidare kan en företeelse upplevas som objektiv genom att människan genom social interaktion gemensamt namngivit det och är överens om dess vikt och betydelse. Ett exempel är termen familj som har en gemensam innebörd för gemene man. Dock kan individen ha en egen definition och betydelse av vad en familj är (ibid. s. 18).
Det mänskliga beteendet kan endast ses utifrån kontexten i sin helhet, som dels är beroende av objektiva termer samt den individuella betydelsen av dem. Varseblivningen av situationen sker både omedvetet och medvetet men varseblivningen är endast en beskrivning av
verkligheten. Människor förhåller sig till verkligheten med ett sorts “om” - “så” sätt varpå om man agerar på ett sätt så kommer den andra människan agera på ett visst sätt som svar (Trost
& Levin, 2010, s. 19). Hur socialsekreteraren förhåller sig till kontextbundna termer blir beroende för hur arbetet utformas i dessa ärenden.
Rolltagande
George Herbert Mead myntade begreppet rolltagande för att beskriva hur människor försöker sätta sig in i hur andra personer tänker, ett begrepp som Trost & Levin (2011, s. 49) jämställer med vad som i socialt arbete kallas “att starta där klienten befinner sig”. Den ambivalens som socialsekreterarna ser hos de utsatta personerna är svåra att förstå utan att se situationen genom den utsattes perspektiv. Att ta den andres roll, i detta fall klientens, kräver att man kan förstå situationen ur klientens synsätt utan att för den skull ta över dennes känslor. Genom rolltagande omformar vi jaget, “I” och “me”. “Me” är reflekterande och utgår beroende på hur vi definierar situationen (ibid. s. 52). Det är samtidigt omöjligt att fullt ut förstå en annans människas perspektiv eftersom människors perspektiv skiljer sig mellan varandra.
Missförstånd är lätta att göra, och svårigheterna kan leda till sociala konflikter människor emellan (Charon, 2011, s. 105).
4 Metod
Eftersom vi ville nå förståelse för hur socialsekreterarna definierar och konstruerar hedersrelaterat våld ansåg vi att vi behövde data direkt från socialsekreterarna själva. Till
16 detta mål kontaktade vi olika kommuners socialförvaltningar, sökandes efter socialsekreterare med kompetens i hedersrelaterat våld som ville delta som informanter.
4.1 Tillvägagångssätt och metodval
De vetenskapliga artiklarna vi använde oss sökte vi efter i Academic search premier och Social services abstracts samt Libris gällande avhandlingen. Vi sökte på relevanta nyckelord.
Vissa artiklar byttes ut efter hand då de inte var tillräckligt ingående i det vi ville studera.
Denna uppsats använde sig av datainsamlingsmetoden kvalitativa intervjuer. Kvalitativa intervjuer är en fördel för att ta reda på hur någonting går till i praktiken, vilka rutiner som används samt för att fånga upplevelser och erfarenheter enligt Ulla Eriksson-Zetterquist och Göran Ahrne (2015, s. 53). Intervjuerna gjordes tillsammans med yrkesverksamma
socialsekreterare som arbetar eller har arbetat med hedersrelaterat våld inom socialtjänsten.
Som Jody Miller & Barry Glassner (2016, s. 52) tar upp så har kvalitativa intervjuer fördelen att det ger forskare möjlighet att undersöka ett fenomens natur och i vilka situationer
fenomenet uppstår. Kvalitativa intervjuer ger även insikter i de sociala ramverk som människor använder sig av för att själva förstå och konstruera fenomenet (ibid. s. 53).
Exempelvis är språket en form av socialt ramverk som definierar ett fenomen som hedersrelaterat våld eller våld i nära relation.
Inför intervjuerna gjordes ett informationsbrev, därefter togs en telefonkontakt med olika socialförvaltningar. Efter muntlig förfrågan via telefon skickades informationsbrevet per mail till socialsekreteraren. Vid jakande svar åkte vi till berört socialkontor och genomförde intervjun på arbetstid. Vid ett tillfälle hade en socialsekreterare önskemål om att ses på en plats utanför arbetet efter arbetstid vilket vi anpassade oss till. Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2015, s. 43) skriver att man ibland får hitta en annan plats än en offentlig plats. Inför
intervjuerna utformades en intervjuguide tematiserad utefter syfte och frågeställningar. Alla möjliga tänkbara frågor skrevs ner som vi även fått inspiration från av tidigare forskning och problemformulering. Därefter reviderades intervjuguiden ytterligare där vi gick igenom vilka frågor som hade mest relevans och passade bäst i ordningsföljd.
Inför varje intervju frågade vi om tillåtelse för att spela in informanten även om det stod i informationsbrevet att det var tanken, detta för att hålla oss till de etiska riktlinjerna. En av oss intervjuade och den andra antecknade. Vid intervjuandet ville vi inte styra informanten för
17 mycket från början för att undvika att påverka svaren för mycket. Detta för att vi resonerade att det potentiellt kan leda till ärligare svar som kunde ge en rikare variation. En spontanitet i dialogen ville uppnås vilket medförde att intervjuguiden inte följdes bokstavligt från början till slut. Vi använde oss därför av öppna inledningsfrågor för att sedan styra in informanten på frågorna i intervjuguiden allteftersom det passade sett till samtalsämne. Detta är en semi- strukturerad intervjuteknik som Alan Bryman (2011, s. 415) beskriver. Om det kom
intressanta svar spann vi vidare på dem vilket kunde ge nya infallsvinklar inför nya intervjuer.
Bryman (2011, s. 415) skriver att forskaren inte behöver ställa frågorna i samma ordning som intervjuguiden. Forskaren är också friare att ställa andra frågor som inte ingår i intervjuguiden (ibid. s. 415). Intervjutekniken var dock flexibel. Efter ett par intervjuer beskrevs mer
ingående inledningsvis vad vi hade riktat in oss på inom ämnet hedersrelaterat våld. Detta för att vi märkte att det blev bättre svar när intervjun inte är för öppen utan att informanten visste mer vad den skulle associera till. Mer slutna frågor kunde också ställas inledningsvis för att styra in informanten på ämnet.
Ibland gavs som motvikt till de öppna frågorna exempel på scenarion för att få informanten att diskutera och berätta mer ingående hur de går tillväga eller att bekräfta frågan. Detta för att skapa associationer som möjliggör en friare dialog. I vissa situationer upplevdes dock att vi inte tycktes få de ärligaste svaren på en rak och direkt fråga. Däremot när frågor ställdes som var i anslutning till ämnet men inte direkt på, blev svaren ibland mer utförligare och
avslöjande. Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2015, s. 45) skriver att vissa frågor får ställas omformulerade om inte svaren blir tillräckligt förklarande. Vidare poängterar författarna att fördelen med kvalitativa intervjuer är att frågorna och dess ordningsföljd kan anpassas på ett helt annat sätt än via standardiserade frågeformulär. Fler nyanser i materialet kan erhållas, andra frågor kan fås besvarade och man kan variera de fasta frågeställningarna med kompletterande frågor. Om man använder sig av andra frågor än de färdigformulerade kan situationer förklaras på ett utförligare sätt (ibid. s. 38).
Vår förförståelse ändrades ofta efter varje intervju och efter vissa intervjuer la vi till frågor i syftet att utveckla en mer informationsrik kommande intervju. För att analysera insamlad data gjordes en transkribering följt av kodning av materialet. Vi hade som mål att transkribera intervjuerna så snart som möjligt efter varje intervju. Detta för att ta vara på svaren och vara så väl förberedda vi kunde inför nästkommande intervju. Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2015, s. 43-44, 53) menar att en snabb transkribering är bra för att fortsättningsvis inrikta sig på
18 intressanta saker. Vidare är det viktigt att ha tid emellan intervjuerna för att hinna med att anteckna och det är bra att förbereda sig så mycket man kan inför intervjutillfället. Detta för möjligheten att få unik information vid intervjun. Därtill menar de att det inte är fel att använda kunskap från tidigare intervjuer till de nästkommande. Skriftliga anteckningar och stödord fördes under tiden intervjun fortskred för att inte glömma bort nyckelord som kan få informanten att berätta mer om en specifik företeelse.
Intervjuerna döptes efter genomförandet till fingerade namn för att hålla oss till
konfidentialitetskravet. Efter kodning innehållsanalyserades materialet för att hitta och identifiera återkommande mönster mellan intervjuerna.
4.2 Urval
Socialstyrelsen (2013, s. 14) tar upp att det finns skillnader mellan kommuners arbete med våld i nära relation och hedersrelaterat våld. Vi är medvetna om att olika socialtjänster har olika kompetens inom hedersrelaterat våld och har byggt upp sin organisation olika för att bemöta dessa problem. Vi var dock inriktade på att göra förfrågningar till socialförvaltningar i närliggande län då vi inte har obegränsade resurser att transportera oss geografiskt. Ett
intervjubortfall i slutskedet gjorde dock att vi fick intervjua en person längre bort. Som Mimmi Barmark & Göran Djurfeldt (2015, s. 88-89) påpekar kan det i vissa fall vara
nödvändigt att leta upp respondenter där det är mest troligt att de befinner sig. Eftersom vårt urval inte är slumpmässigt söker vi enligt Howard Becker (2008, s. 98) inte efter att göra en generalisering. Vår undersökning söker efter både det typiska och det varierande i
informanternas uttalanden. Tanken är som Becker (2008, s. 98) påpekar att hitta uttalanden som kan förändra vårt tänkande.
Eftersom kompetensen inom ämnet hedersrelaterat våld inte är lika för hela fältet togs den första kontakten med en socialtjänst som vi vet har kompetens inom ämnet. Frågan ställdes till dem om de kan hänvisa vidare till några andra socialtjänster och med utgångspunkt från de svaren togs vidare kontakt. Detta är ett så kallat snöbollsurval (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015, s. 41). När vi sökte inom vårt tänkta geografiska område hände det att socialsekreterare avböjde. Motiveringen som gavs var brist på information inom detta ämne och de hänvisade vidare. Snöbollseffekten kan medföra att vi riktar in oss på socialsekreterare som potentiellt har mer kompetens än vad många andra socialsekreterare har. Detta mot bakgrund av de kompetensbrister som presenterats i tidigare forskning och problemformulering. Detta kan då
19 sett till sammansättningen medföra en klickbildning i vårt urval med bristande allsidighet, vilket är något som också Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2015, s. 41) menar på. Det positiva är dock att vi kan insamla mer informerande svar.
4.3 Bearbetning och analys
Totalt samlade vi in ungefär 9 timmars intervjumaterial genom 8 intervjutillfällen.
Intervjuerna döptes till kodnamnet ICU (som stod för intervju, c-uppsats) följt av en siffra som stod för numret på intervjun. Det insamlade materialet transkriberades, en process som tog runt 60 timmar totalt, och sedan började vi koda materialet. Kodningen följde en likartad process som Jönson (2010, s. 56) beskriver, där innehållet i materialet sorteras upp genom kodningsarbetet. Detta kodningsarbete började när vi fått våra tre första intervjuer och fortsatte allteftersom fler intervjuer gjordes.
Vi både kodade uttalanden efter dels teoretiska begrepp och dels teman ifrån frågeställningen och intervjufrågor. Detta genom att dels sortera in citaten från intervjuerna under rubrikerna konstruktion, riskbedömning, stöd och samverkan. Dessa rubriker var teman från
frågeställningar och intervjufrågor. På detta sätt blev det tydligare att se mönster i
informanternas uttalanden och jämföra dem. Därefter färglades segment ur citaten i olika färger. Varje rubrik hade sin egen färg. Detta för att ytterligare bryta ut mönster och tematiseringar ur citaten. Kodningen gjordes också efter teoretiska begrepp. Exempel på teoretiska begrepp i kodningen var klientkonstruktion, handlingsutrymme och rolltagande.
Enligt Tim Rapley (2016, s. 338) tar det tid och träning att lära sig se vad som är relevant att koda eller inte. För oss som är ovana vid kodning gjorde vi om arbetet flera gånger under studiens gång. Allteftersom material kodades och sorterades såg vi vissa mönster i
uttalandena som vi valde att ta med som resultat. När resultatet skrevs var utgångspunkten tematiseringarna från den tidigare kodningen. Exempel var riskbedömning, stöd, samverkan, konstruktion, nätverk. Texten skrevs löpande, sedan lades det till citat för att styrka. När detta var gjort gjordes en ny genomgång av resultatet och nya rubriker lades till för att förtydliga tematiseringen. Efter feedback från grupphandledning sorterade vi upp efter ytterligare mönster vi kunde se i intervjuerna. Mönster som riskbedömning sett till ålder, trovärdighet samt familjen och nätverket. I analysen utgick vi ifrån de mönster vi sett i resultat och tolkade mönstren genom att anlägga våra teoretiska perspektiv. Teoretiska begrepp anlades för att få olika infallsvinklar och förklaringar till tolkningen.
20
4.4 Tillförlitlighet och trovärdighet
Enligt Bryman (2011, s. 354) har tillförlitlighet fyra grundpelare. De är trovärdighet,
överförbarhet, pålitlighet och en motsvarighet till objektivitet det vill säga möjlighet att styrka och konfirmera. För att uppnå trovärdighet ska observationen som forskaren gör vara förenlig med utvecklandet av teoretiska idéer. Forskningen ska ha tagit hänsyn till de regler som finns.
Överförbarhet är den generalisering som kan göras till andra situationer och sociala miljöer. I kvalitativa undersökningar är i stället täta beskrivningar ändamålet vilket avser
detaljerna. Pålitlighet handlar om att ha ett granskande synsätt och att redogörelser över de olika delarna i forskningsprocessen finns med. Möjlighet att konfirmera innebär att forskaren agerat i god tro trots att det inte går att få en total objektivitet. Personliga värderingar ska därmed inte ligga till grund för slutsatser och utförande (ibid s. 354-355).
Den kvalitativa intervjun ger en begränsad bild av det studerade fenomenet vilket är en svaghet (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015, s. 53). Metoden ger dock möjligheten att få ett djup i materialet (Bryman, 2011 s. 355). Kvalitativa studier uppnår trovärdighet och möjlighet till generalisering på andra sätt än kvantitativa studier (ibid. s. 42). Forskningsresultatet bör så långt det går vara möjliga att göras oberoende av de informanter man intervjuat. Erfarenheter och bakgrund hos informanterna inverkar dock på ett eller annat sätt på resultatet. Att
genomföra sex till åtta intervjutillfällen ökar chansen att resultatet inte blir färgat av
informanternas personliga uppfattningar (ibid. s. 42). Vi har genomfört åtta intervjuer med nio informanter i olika kommuner. Detta ökar chansen att forskningsresultatet är oberoende sett till ovan beskrivna svårigheter.
Den klickbildning som snöbollseffekten potentiellt kunde gett upphov till inföll inte i denna studie. Detta för att de tips om respondenter som gavs inledningsvis, inte resulterade i några intervjuer. Det insamlade materialet kom från intervjuer med socialsekreterare med olika befattningar, både barnhandläggare och vuxenhandläggare inom socialtjänsten. Innan vi gick ut och intervjuade förutsatte vi inte att det skulle vara olika befattningar. Utsagor från olika typer av handläggare medförde dock att undersökningen blev baserad på en bred kunskap om hedersrelaterat våld i relation till ålder på klienter. Detta kan ses som en förtjänst då det bidrar till ett djup. Samtidigt innebar det att alla socialsekreterare inte kunde svara på alla frågor, exempelvis när vuxenhandläggare tillfrågades om skyddsplacering utifrån LVU som gäller barn. Det medförde att alla frågor kunde vi inte ställa till alla informanter och vi fick improvisera. Enligt Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2015, s. 38) ska intervjuaren sträva efter
21 att påverka svaren så lite som möjligt för att uppnå objektivitet och neutralitet. Under
kvalitativa intervjuer gäller dock inte detta helt på samma sätt då intervjuaren kan hitta nya angreppssätt under intervjun (ibid. s. 38).
Socialsekreterarna menade ofta att man inte kunde generalisera hur man går tillväga i arbetet vilket gjorde att det kunde vara svårt att få en exakt beskrivning. Resultatet fick tolkas utifrån grundläggande principer socialsekreterarna utgick ifrån men också efter variationer som de berättade om. Sammantaget fick vi ett resultat som visade på en hel del mönster och
skillnader. Detta är dock inte något som kan ses som generaliserbart utan är kontextbundet till varje specifikt socialkontor och person vi intervjuade samt till intervjusituationen som sådan.
Sett till våra frågeställningar och syfte fungerade dock metoden kvalitativ intervju bra eftersom den kunde besvara våra frågeställningar och syfte. Om vi dock hade varit mer inriktade på att granska hur socialsekreterare resonerar i LVU-fall så hade alla våra
informanter inte varit passande eftersom alla inte arbetade specifikt med barn. Om vi hade granskat rättsfall hade vi eventuellt fått en bredare inblick i specifika motiveringar relaterat till faktiska händelser. Enligt Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2015, s. 54) kan kvalitativ intervju som metod med fördel kompletteras med andra metoder. Detta var dock inte något vi gjorde.
Miller & Glassner (2016, s.132) skriver att intervjun inte kan presentera en sanning om den sociala världen. En intervju är en berättande version av den sociala världen som skapas i interaktion mellan intervjuaren och respondenten där båda skapar och konstruerar dessa versioner. Vidare är intervjun som sådan kontextspecifik och påverkad av samspelet mellan intervjuaren och respondenten (ibid. s. 132). Att tyda en utsagas betydelse och att informanten menar det som intervjuaren tolkar och tror är ett problem i den kvalitativa intervjun (Eriksson- Zetterquist & Ahrne 2015, s. 53). Som Kristina Boréus & Göran Bergström (2016, s. 83) påpekar är vissa ord vaga och problematiska att förstå, särskilt ord och begrepp som skiftar i betydelse. Hedersrelaterat våld är ett begrepp fyllt med gråzoner som kan skifta i betydelse mellan olika personer.
Man kan aldrig fullständigt säkerställa att vår tolkning stämmer helt överens med
respondentens innebörd av uttalandet. Vidare kan det inte alltid förutsättas att alla informanter menar samma sak när de pratar om en företeelse. Vår förförståelse förändrades allteftersom intervjutillfällena fortskred. Potentiellt förändrades även hur vi tolkade utsagorna under intervjutillfällena och hur vi påverkade intervjun. Utgångspunkten är dock att ha en
22 objektivitet i resultat och analys och vi har agerat i god tro. Vi har inte rapporterat resultaten till de berörda personerna i studien för att säkerställa trovärdigheten men vi har under
intervjuerna ställt följdfrågor och snarlika frågor till respondenterna för att försäkra oss om att vi förstått dem rätt.
Enligt vetenskapsrådet (2011, s. 44-45) bör vi diskutera tänkbara felkällor samt förhållanden som kan påverka studiens tillförlitlighet och resultat. Möjliga felkällor i denna är
transkriberingen av sista intervjun och tolkningen av materialet. Den sista, åttonde, intervjun gjordes sent i arbetet på grund av ett bortfall av en tidigare intervju. Därmed gjordes det ett medvetet val att inte transkribera hela konversationen utan enbart transkribera utvalda delar.
Detta innebär att intressant eller viktig information kan ha förbisetts till följd av tidsbrist.
4.5 Etiska överväganden
Genom informationsbrevet som vi skickade till informanterna garanterade vi att det material som samlas in skulle behandlas konfidentiellt och genomgå en avidentifiering. Till
avidentifiering hör personuppgifter som namn, kön, ålder och den ort eller kommun som personen är verksam i. Avidentifiering av ort och kommun gjordes utifrån motiveringen att då urvalet av intervjuade begränsades till en specifik kompetens och yrkeskategori inom
närområdet gjorde det lätt för en utomstående att identifiera en person i en ort utifrån studien.
Konfidentialitet och anonymitet gentemot de medverkande beaktades även för att tillförsäkra socialsekreterarnas egen säkerhet som kan vara utsatta för hot av klienter (Schlytter & Linell, 2008, s. 153).
Ämnet hedersrelaterat våld är känsligt för klienterna och det finns en ovilja att prata om skammen med andra (Belfrage mfl., 2011, s. 21). Denna ovilja att tala om hedersrelaterat våld kan göra det svårt för socialarbetare att arbeta med människor som befinner sig inom ett hederssystem. Socialsekreteraren får inte bryta sekretessen genom att säga något om
klienterna som gör att de kan lida men om tystnadsplikten röjs. Utifrån detta var det viktigt att vi avidentifierade för att något inte ska vara till men för den enskilde. (Vetenskapsrådet, 2011, s. 66-69)
Ett dilemma som kunde uppstå är om vi behövt radera material för att intervjupersonen tar tillbaka sin utsago, eller inte känner sig bekväm med att det presenteras likt en av våra
intervjupersoner uttryckt har hänt tidigare. Därför behöver vi, om intervjupersonen kräver det, visa materialet för vederbörande innan vi använder det för att upprätthålla den
23 forskningsetiska principen om samtycke och ta hänsyn till eventuell information som
informanten kan vilja stryka. Detta är beskrivet i studiens informationsbrev.
(Vetenskapsrådet, 2011, s. 23)
Eftersom studien inte avsåg att innefatta känsliga personuppgifter enligt §3 i lag 2003:460 och inte heller avser att göra ett fysiskt ingrepp, eller påverka en person fysiskt eller psykiskt bör studien inte omfattas av lag 2003:460 (SFS 2003:460).
4.6 Arbetsfördelning
Vi har båda varit delaktiga i processen då vi har båda skrivit, kommenterat och kritiserat varandras arbeten. Micael har skrivit disposition, första delen av tidigare forskning, teoridelen förutom symbolisk interaktionism, hermeneutisk ansats, bearbetning och analys samt skrivit analys. Därtill granskat källor, text samt korrekturläst. Ellinor har skrivit informationsbrev, abstract, bakgrund, problemformulering, andra delen av tidigare forskning, symbolisk interaktionism i teoridelen, tillvägagångssätt och metodval, tillförlitlighet och trovärdighet.
Därtill intervjuat, skrivit resultat, delar av analys, konklusion samt granskat källor och text.
5 Resultat och analys
De socialsekreterare som intervjuades i undersökningen innehade olika befattningar inom socialtjänsten. Socialsekreterare B1, B2, B5 och B6 är barnhandläggare. Socialsekreterare V3 och V4 är vuxenhandläggare. Vi vill vi notera att V3 egentligen är två vuxenhandläggare som intervjuades vid samma tillfälle, vi valde dock att sammanföra deras uttalanden under en referens. Vi E7 och E8 är handläggare inom ekonomiskt bistånd med kompetens för hedersrelaterat våld. E7 har även kompetens inom barnhandläggning.
Detta avsnitt är uppdelat i flera olika delar, med en början i definitionen av våldet. Varje del presenterar resultat som vi analyserar genom teori och resonerar kring.
5.1 Definitionen av våldet
Det finns en viss distinktion hur socialsekreterare ser på hedersrelaterat våld i jämförelse med annat våld. Flera socialsekreterare beskrev att det är kollektivets påverkan samt sexualiteten som utgör det hedersrelaterade våldets skillnad från partnervåld.
V3 beskriver att en skillnad för hedersvåld jämfört med partnervåld är att begränsningen av individens livsutrymme har olika skeenden. Utgångspunkten för båda typerna är att
livsutrymmet minskas. Det betyder att barn som inte lever i en hederskontext får ett ökat
24 livsutrymme av föräldrarna allteftersom barnen blir äldre och mognar. Idealet är att barnen ska bli självständiga individer som klarar sig själva.
I hederskontexten så har barnet istället ett relativt stort livsutrymme från början. Exempelvis får flickor leka med pojkar i ung ålder. Allteftersom barnen mognar så minskas dock
livsutrymmet. Detta medför att de inte får den fulla möjlighet som en vuxen kvinna har till skillnad från i partnervåld där kvinnan ofta haft fulla möjligheter i sitt livsutrymme innan våldet började.
Den här bilden visar ju på nåt sätt att det finns en grundläggande idé om hur vi uppfostrar våra barn och hur vårt samhälle i stort är uppbyggt. Och det är att vi bygger på individens fria val, individens påverkan, men här så här barnen fria att göra vad de vill fram till att de börjar bli sexuellt aktiva. Med mognaden så krymper deras roll och då ska de anpassa sig efter hederns regler. Och det är en krock i det vi möter. (V3)
Det är en svår distinktion att avgöra om problematiken beror på hedersrelaterat våld menar flera socialsekreterare. En faktor menar E7 är att de små kommunerna inte uppmärksammat problematiken än.
Men det här är ju ett nytt fenomen, det kanske inte är nytt i Sverige men det är nytt i en sådan här liten kommun. Det är väl så man ska säga det. Eller det kanske inte är nytt heller, men det är vi som öppnat ögonen för det, det är där, så det är väl snarare så… Då tycker jag det är svårt. För det är annat tänk med i det hela. (E7)
Vilken ålderskategori socialsekreteraren syftar på kan också spela roll för hur definitionen görs. Vissa socialsekreterare menar att hedern förekommer i olika åldrar, medan andra menar att det förekommer mestadels från könsmognaden till 25-årsåldern då personen blir bortgift.
V8 menar att föräldrar har ansvaret för sina döttrar livet ut så länge de inte är bortgifta och får en man som för deras talan. Ytterligare ett exempel är om en kvinna som blivit utsatt för misshandel av sin man vill skiljas. Detta menar B6 också kan vara en form av heder eftersom mannen anser att frun skadar hans heder genom att lämna honom.
/.../Sen kom hon till Sverige och fick ett barn. Det var väldigt mycket psykiskt våld. Om hon skulle skilja sig skulle hon drabba hela familjen. Alla skulle vara emot henne och då skulle hennes bror också vara tvungen att skilja sig. Och då skulle hennes mamma och kusinens mamma aldrig kunna prata med varandra igen.
Hon skulle rasa hela familjen. Mannen ville inte skilja sig men han behandlade ändå henne dåligt. Hon gick vidare med skilsmässan faktiskt. (E8)
Sedan finns det gånger då socialsekreterarna menar att de kan dra förhastade slutsatser. De menar att bara för att personerna har en viss nationalitet så tror man att det skulle röra sig om
25 heder, vilket kan vara fel. Det kan också vara våld mellan två parter från ett land där
hederskultur förekommer, så att man kan luras att tro att det rör sig om det. I själva verket kan det dock vara så att kvinnans familj inte alls accepterar mannens behandling mot henne enligt V4. B2 menar att frågan kan uppstå om det är hedersrelaterat våld eller om det bara rör sig om en familj som har våldet som ett inslag.
Det kanske är vanligt våld och då är det inte Patriark som ska göras utan då är det ju en, en riskbedömning enligt Sara. Så att man måste ju hela tiden göra dom här…
Avvägningarna. Och det är det som gör att det är så svårt. Det är jättesvårt. Och vi, vi diskuterar ju jättemycket och sitter och bollar fram och tillbaka och. Och ibland så kanske ah men det här är partnervåld eller det här måste vara heder och vi tycker att ja men det låter som heder och sen så blir det ja men det här är nog mer vanligt, vanligt partnervåld. Så det kan ju vara sån gråzon. (V4)
Detta medför att det kan finnas gråzoner som socialsekreteraren behöver förhålla sig till. Det finns också olika skalor på hedersvåldet, där i vissa fall individen själv inte kanske uppfattar det som våld.
Nån tjej som jag träffade sa “min pappa eller min familj är inte i alla fall som min kompis familj för hon var tvingad att gifta sig med den. Men min pappa gav mig ju tre jag fick välja på.” Det är familjens val men det gav ändå en frihet för henne. Så det är ju så olika skalor. (V3)
Samtidigt finns det ungdomar med invandrarbakgrund som behöver gränssättning där
förälderns hindrande är sunt utan att för den skull vara kopplat till ett hedersrelaterat förtryck.
/.../Samtidigt i tonåren så har man ju också det här att tonåringar är tonåringar. Vad är normala regler, och vad är inte normala regler? En del tonåringar behöver ju styras upp ganska mycket för att de är ute och flaxar ganska mycket också. Och det gäller även invandrartjejer. (B2)
Jag har en placering som har varit, som man först liksom bedömde verkligen var hedersproblematik, och som placerades på skyddat boende och där man gjorde en skyddsbedömning utifrån det här Patriark. Och även annan omfattande utredning huruvida det var heder som låg bakom eller inte. Och där kunde man inte riktigt fastställa att det var det. Eller om det handlade om väldigt begränsande föräldrar som hade väldigt snäva gränser men att det kanske inte behövde grunda sig utifrån heder. (B5)
Ibland är det svårt för socialsekreteraren att fastställa om det är heder som ligger bakom problematiken eller om det rör sig om föräldrar som är begränsande i sin uppfostran. Där kan man få revidera riskbedömningen och utforma en annan insats.
Enligt Lipsky (2010, s. 59) kommer individen som en unik person till gräsrotsbyråkraten som förvandlar människor till klienter. Sett till hedersrelaterat våld skiljer socialsekreterare på
26 klienter som utsatts för våld, eller hedersrelaterat våld. En vanlig kommentar bland
socialsekreterarna är att hedersvåld är ett komplext fenomen.
Det är enligt Johansson (2007, s. 57) en del av byråkratins inre gränser som nödvändiggör att socialsekreterarna gör om människan till en klient som kan hanteras i mängder. Men
hedersvåld försvårar klientkonstruktionen. Det räcker inte med att definiera klienten och sedan skicka klienten till ett skyddat boende, en definition av situationen måste göras (Trost
& Levin, 2011, s. 15). Insatsen måste individanpassas för att klientens säkerhet inte ska äventyras. Individanpassningen görs genom kartläggning av släktnätverk och vilka personer som redan befinner sig på det skyddade boendet som kan riskera röja klientens position.
Just för att hedersrelaterat våld inte bara behöver handla om våld utan också om hindrande och förtryck så kan det vara svårt att sätta finger på eftersom uttrycken utåt sett kan vara subtila.
Just med kollektiv att det binder till sexualiteten så går rykten att hon har varit nära någon, eller haft sex med någon, eller umgåtts med någon eller pratat med någon fast hon inte har det. Så är det ju ryktet som är risken, inte själva situationen vad som hänt eller inte. Och det finns ju andra ramar, att prata med någon av det motsatta könet i matkön när man står och väntar på sin lunch, eller på vägen in i klassrum eller liknande, kan då bli att man har legat med varandra. Alltså graden av att bryta hedern har liksom andra spelregler än vad vårt traditionella
samhällssystem har. Det är det som är den stora skillnaden. Att det behövs i våra ögon väldigt lite; att säga hej till någon eller att be om hjälp med läxan. (V3)
5.2 Riskbedömning
Oavsett hur våldet definieras uppstår frågan om det spelar någon roll att göra skillnad på våldet? Oavsett, menar flera, att man ser lika på våldet i sig. Det är hot som hot, våld som våld och man blundar inte för det utan kvinnan behöver skyddas.
Det yttrar sig ju på samma sätt, fast orsaken till varför man utför det, det är ju den som kan se annorlunda ut. Men brottet och slaget, det gör ju fan lika ont ändå. Om jag slår dig i hederns namn eller om jag slår dig bara för att jag själv vill det. Så att det är det som man måste hålla isär tänker jag. (V3)
I citaten visar socialsekreterarna upp den mänskliga sidan av gräsrotsbyråkraten. Det vill säga den sida som inte representerar byråkratin eller organisationen som söker förvandla individ till standardiserad klient, utan den mänskliga sidan som vill behandla klienten som individ och ge skydd utifrån individens behov (Johansson, 2007, s. 52).
En vanlig uppfattning varför det är viktigt att veta om det är hedersrelaterat våld eller inte, är för att det påverkar hur man utformar insatserna. Som Roine Johansson (2007 s. 50) skriver
