Föräldrars erfarenheter av stöd efter suicid

Examensarbete, 15 hp

Föräldrars erfarenheter av stöd efter suicid

- en systematisk litteraturstudie

Författare: Elin Jansson och Natalie Sjölin

Handledare: Kristina Schildmeijer Examinator: Kerstin Wikby Termin: HT15

Abstrakt

Bakgrund: Var sjätte timme i Sverige varje dag och varje år väljer någon att avsluta sitt liv. Efter att en nära anhörig begått suicid följer känslor av skuld, skam, besvikelse och ibland även egna suicidtankar. Föräldrar som förlorat sitt barn i självmord känner mer skuld än föräldrar som förlorat sina barn i traumatiska olyckor. Många föräldrar upplever en otillåtenhet att öppet tala om deras barn efter självmordet.

Syfte: Att belysa föräldrars erfarenheter av stöd från sjukvård och stödgrupper efter att deras barn begått suicid.

Metod: Litteraturstudien baserades på sex kvalitativa och fyra kvantitativa vetenskapliga artiklar. Analysen utgick ifrån Forsberg och Wengströms (2013) beskrivning av en manifest innehållsanalys.

Resultat: Fyra kategorier identifierades: Sorgeprocessen, Samhörighet, Professionellt stöd och Bristande stöd. Utmärkande resultat visar att föräldrar har svårigheter att hitta professionellt stöd och har ett större behov av hjälp från sjukvården och stödgrupper än det stöd som de erhållit. Många föräldrar som är i behov av professionell hjälp får på egen hand söka stöd. Dessvärre är många i för dåligt psykiskt skick för att själva söka hjälp.

Slutsats: Föräldrar som förlorat ett barn i suicid önskar stöd i olika former. Sjukvården har brister gällande stöd vilket ökar föräldrarnas lidande. En anledning till att resurser för efterlevande är begränsade kan bero på stigmatiseringen som existerar kring självmord.

Nyckelord

Efterlevande, erfarenheter, förälder, stöd, suicid

Innehåll

1 Inledning____________________________________________________________ 1 2 Bakgrund___________________________________________________________ 1 2.1 Psykisk ohälsa ___________________________________________________ 1 2.2 Sorg ____________________________________________________________ 3 2.3 Stigmatisering ____________________________________________________ 4 3 Begreppsdefinitioner__________________________________________________ 4 3.1 Suicid __________________________________________________________ 4 3.2 Stöd ____________________________________________________________ 5 3.3 Föräldrar ________________________________________________________ 5 3.4 Erfarenhet _______________________________________________________ 5 4 Teoretisk referensram_________________________________________________ 5 4.1 Lidandeteorin ____________________________________________________ 5 5 Problemformulering__________________________________________________ 6 6 Syfte________________________________________________________________ 7 7 Metod______________________________________________________________ 7 7.1 Inklusionskriterier _________________________________________________ 7 7.2 Sökningsförfarande ________________________________________________ 7 7.3 Kvalitetsgranskning _______________________________________________ 9 7.4 Etiska överväganden ______________________________________________ 10 7.5 Analys _________________________________________________________ 10 8 Resultat____________________________________________________________ 12 8.1 Sorgeprocessen __________________________________________________ 12 8.2 Samhörighet ____________________________________________________ 13 8.3 Professionellt stöd _______________________________________________ 13 8.4 Bristande stöd ___________________________________________________ 14 9 Metoddiskussion____________________________________________________ 16 9.1 Sökningsförfarande och inklusionskriterier ____________________________ 16 9.2 Kvalitetsgranskning och etik _______________________________________ 17 9.3 Analys _________________________________________________________ 18 9.4 Trovärdighet och överförbarhet _____________________________________ 19 10 Resultatdiskussion__________________________________________________ 20 11 Slutsats___________________________________________________________ 23 11.1 Kliniska implikationer ___________________________________________ 24 11.2 Förslag på vidare forskning _______________________________________ 24 Referenser ___________________________________________________________ 26 Bilagor _______________________________________________________________ I Bilaga A Sökning _____________________________________________________ I Bilaga B Utvalda artiklar _____________________________________________ VI Bilaga C Granskningsmall för kvalitativa artiklar __________________________ XII Bilaga D Granskningsmall för kvasi-experimentella kvantitativa artiklar ________ XV

1 Inledning

Var sjätte timme väljer någon i Sverige att avsluta sitt liv. Trots att självmord är vanligt lägger samhället förvånansvärt lite pengar på suicidprevention. Ungdomars psykiska ohälsa ökar för varje år. Suicid beräknas vara orsaken till en femtedel av dödsfalllen hos barn i Sverige. Ungdomars suicid kommer oftast som en chock för föräldrar och

närstående. Det är vanligt att föräldrarna skuldbelägger sig själva efter att deras barn dött.

2 Bakgrund

Varje år begår över 800 000 personer i världen självmord och ännu fler försöker (WHO, 2015). Enligt Beskow (2000d) är antalet självmordsförsök tio gånger fler än antalet självmord. Självmord är en prioriterad folkhälsofråga och den näst vanligaste

dödsorsaken bland ungdomar i åldrarna 15-29 år i världen (WHO, 2015). Kunskap om de vanligaste självmordsmetoderna behövs för att utforma förebyggande strategier.

WHO (2015) har föreslagit flera självmordsförebyggande åtgärder som kan vidtas för att förhindra självmord och självmordsförsök, både på individnivå och samhällsnivå.

Några exempel är minskad tillgång till medel som har visat sig användas i

självdestruktiva handlingar, tidig identifiering och vård av människor med psykisk ohälsa, utbildning till allmänheten om bedömning och hantering av självmordsbeteende samt uppföljning för personer som tidigare försökt begå självmord.

2.1 Psykisk ohälsa

Många självmord inträffar impulsivt i stunder av kris med en oförmåga att hantera livets påfrestningar, till exempel ekonomiska problem, sjukdom eller kronisk smärta.

Samtidigt är sambandet mellan självmord och psykisk ohälsa välkänt i

höginkomstländer (WHO, 2015). Skärsäter (2014) beskriver psykisk ohälsa som att en person kan ha en personlig sårbarhet eller känslighet som kan utlösas och visa sig genom olika symtom. Socialstyrelsen (2013) redogör för att psykisk ohälsa inte enbart drabbar den enskilda individen utan kan även få allvarliga konsekvenser för samhället.

Psykisk ohälsa kan få följder som exempelvis att individen inte kan etablera sig på arbetsmarknaden (Socialstyrelsen, 2013). Många människor med självmordstankar avstår från att söka hjälp och får därför inte den hjälp de behöver (WHO, 2015).

Inläggningarna på psykiatrisk slutenvård har de senaste 20 åren ökat bland ungdomar i åldrarna 15-24 år, men minskat i alla andra åldersgrupper (Folkhälsomyndigheten, 2014; Socialstyrelsen, 2013). Det finns ännu inget svar på vad ökningen beror på, men en rimlig förklaring kan vara en ökad belastning från psykosociala faktorer samt förändringar i samhället och miljön (Socialstyrelsen, 2013). Ökningen av ungdomars psykiska ohälsa ses som allvarlig och kan på sikt utgöra ett växande problem för

samhället (Socialstyrelsen, 2013). Ungefär en femtedel av dödsfallen hos barn i Sverige beräknas inträffa på grund av självdestruktiva handlingar (Socialstyrelsen, 2007). Sedan 1990-talet har antalet självmord blivit allt vanligare i åldersgruppen 15-24 år

(Folkhälsomyndigheten, 2014). Var sjätte timme i Sverige varje dag och varje år väljer någon att avsluta sitt liv (Suicidprevention i väst, 2015). Under 2014 var det 1148 människor i Sverige som begick suicid. Av dessa var 46 ungdomar i åldrarna 10-19 år varav 27 pojkar och 19 flickor. Hängning, strypning och kvävning var de vanligaste dödsorsakerna (Socialstyrelsen, 2014). Trots att självmord är vanligt lägger samhället förvånansvärt lite pengar på suicidprevention (Suicidprevention i väst, 2015).

Karolinska institutet har ett nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa där det framkommit att endast hälften av föräldrarna med barn under 20 år visste att barnet mådde dåligt före den suicidala handlingen. Många föräldrar hade skuldkänslor på grund av att de inte uppmärksammat barnets mående och kunde därmed inte stötta barnet (Karolinska institutet, 2013). Psykisk ohälsa behöver inte synas utåt. I en studie av Lindqvist, Johansson och Karlsson (2008) framkom att varken familj eller vänner hade känt till att barnet hade självmordstankar. Självmordet hade kommit som en chock och föräldrarna i studien beskrev händelsen som “en blixt från klar himmel”.

Visserligen hade tonåringarna som begått självmord tidigare haft problem med olycklig kärlek, svårigheter med vänner eller rädsla för graviditet. De efterlevande i familjen beskrev svårigheter med att förstå hur vanliga tonårsproblem förvandlats till en fråga om liv eller död. Föräldrarna klandrade sig själva för det som hänt men beskrev utmaningen i att hitta balansen mellan aktivt ingripande och respekt för barnets privatliv.

2.2 Sorg

I en studie av Fielden (2003) berättade flera föräldrar om behovet av förklaring på varför deras barn valt att ta sitt liv och varför de inte märkt något fel. Allgulander (2014) redogör för att det i genomsnitt är sex personer som sörjer för varje person som tar sitt liv. Beskow (2000b) menar att allvarliga funderingar på att ta sitt liv framför allt innebär svårt lidande för många människor. Det gäller främst de självmordsnära

människorna själva då de ofta har genomlevt många år av ångest och depression innan de till slut utför handlingen. Lidandet drabbar även de anhöriga. Att leva med en

människa som gång på gång är beredd att lämna familjen genom att döda sig själv är en stor påfrestning. Allgulander (2014) förespråkar även att förlusten av en nära anhörig är bland det mest plågsamma som en människa kan uppleva och att det påverkar individen under lång tid. Efter att en nära anhörig begått suicid följer känslor av skuld, skam, besvikelse och ibland även egna suicidtankar. Lindqvist et al. (2008) bekräftar detta då det framkom att en del av föräldrarna själva funderat på att avsluta sina liv men sedan tänkt på sina efterlevande som skulle få gå igenom samma sak som de själva hade gjort.

Li, Precht, Mortenson och Olsen (2003) visar dessutom att sörjande föräldrar har en ökad risk att dö en för tidig död i jämförelse med föräldrar som inte sörjer.

Föräldrar som förlorat sitt barn i självmord känner mer skuld än föräldrar som förlorat sina barn i traumatiska olyckor, då de upplever att de kunde gjort mer för att förhindra självmordet (Murphy, Das-Gupta, Cain, Johnson, Lohan, Wu & Mekwa, 1999). Studien av Lindqvist et al. (2008) visade att många föräldrar fortfarande kämpar med att gå vidare med livet även lång tid efter självmordet. De flesta orkar bara ta en dag i taget och upplever mycket ångest samt en omöjlighet att fortsätta som vanligt. I en studie av Maple, Edwards, Plummer och Minichiello (2010) framkom att föräldrar upplever en otillåtenhet att öppet tala om deras barn efter självmordet. En upplevd isolering av sorgen blev följden av detta. Att delta i studien upplevdes därför som en lättnad då de äntligen kunde prata om barnet. SPES (2015a), riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd, erbjuder bland annat samtal i grupp där deltagarna kan dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper. SPES är en ideell organisation och verksamheten strävar efter att utbilda kontaktpersoner som hjälper anhöriga med sorghanteringen (SPES, 2015b). Individer i behov av stöd får själva kontakta SPES. Beskow (2000e) menar att många individer som mår psyikiskt dåligt söker hjälp inom sjukvården.

Dahlberg och Segesten (2010) menar att alla vårdare måste finnas till hands och svara an på de vårdande behov som föreligger för att kunna stödja och stärka patienten.

Sjuksköterskan har ansvar för att se till att patienten får en god omvårdnad.

2.3 Stigmatisering

Bristande medvetenhet om självmord är ett stort folkhälsoproblem och det är tabu i många samhällen att öppet diskutera ämnet (WHO, 2015). Det upplevs som mer socialt accepterat att ett barn dör i en sjukdom än i självmord (Maple et al., 2010). Flera familjer i studien av Lindqvist et al. (2008) erkände att de tidigare haft fördomar om familjer vars barn haft psykisk ohälsa. Föräldrarna var dock relativt likgiltiga inför vad andra människor skulle tycka om de fick reda på att deras barn begått självmord.

Föräldrarnas egna känslor av skuld och skam var värre än den sociala stigmatiseringen.

En studie av Begley och Quayle (2007) visade att deltagarna kände sig mycket illa till mods i sociala interaktioner då dessa resulterade i inre oro och undran över hur andra skulle reagera. I en studie av Fielden (2003) berättade deltagarna att stigmatiseringen och skammen över att berätta hur deras barn avlidit varade i flera år. Sådana känslor skapade en tystnad för föräldrarna vilket begränsade stödet och den egna acceptansen för deras sorg. Även Beskow (2000c) redogör för att många anhöriga till en person som tagit sitt liv aldrig pratar med någon om det som hänt. Anledningen till detta är rädsla och den stigmatisering som råder.

3 Begreppsdefinitioner

3.1 Suicid

Ordet suicid är facktermen för självmord. Begreppet definieras som avsiktlig

självdestruktiv handling som leder till döden (Nationalencyklopedin, 2015). Beskow (2000a) definierar ordet självmord som en medveten, uppsåtlig, självförvållad och livshotande handling som leder till döden. Självmord är en följd av svårt personligt lidande, men ger även upphov till lidande.

3.2 Stöd

Begreppet stötta definierar Nationalencyklopedin (2015) som att hjälpa någon genom att finnas till hands under svåra kriser. Skärsäter (2014) redogör för att sjuksköterskans fokus är att stödja patientens återgång till en god psykosocial funktion. Utöver

sjukvården finns även ideella organisationer som exempelvis SPES som ger stöd till efterlevande (SPES, 2015b).

3.3 Föräldrar

Ett barns rättsliga föräldrar kan vara både biologiska föräldrar och adoptivföräldrar (Nationalencyklopedin, 2015). Författarna i studien har även valt att inkludera fosterföräldrar och styvföräldrar.

3.4 Erfarenhet

Genom att individen har varit med om en händelse eller upplevelse kan denna ses som en erfarenhet (Nationalencyklopedin, 2015).

4 Teoretisk referensram

4.1 Lidandeteorin

I litteraturstudien användes lidandeteorin som teoretisk referensram eftersom lidande är genomgående i hela studien. Lidandet kan ses som ett grundmotiv för vården, alltså det som ytterst motiverar all vård (Eriksson, 1994). Att leva innebär ibland att lida, då lidandet är tillägnat människan. Sorgen över det vi förlorat eller håller på att förlora finns i lidandet. Lidandet framstår som en kamp mellan gott och ont där bekräftelsen av lidandet är en förutsättning för att lidandet ska kunna lindras (Eriksson, 1994).

Eriksson (1994) lyfter fram tre former av lidande i vården - sjukdomslidande, vårdlidande och livslidande. Sjukdomslidande beskrivs i de flesta fall som den

kroppsliga smärtan som är en vanlig orsak till lidande i samband med sjukdom. Mindre omskrivet är själsligt och andligt lidande som framkallas då upplevelser av skam, skuld och/eller förnedring erfars i relation till sjukdom eller behandling. Lidandet kan uppstå

på grund av en fördömande attityd från vårdpersonalen eller förorsakas av det sociala sammanhanget. I många situationer inom vården återkommer lidandet för anhöriga och ibland kan de anhörigas lidande vara svårare än patientens. I egentlig mening är de anhöriga också patienter i behov av vård och hjälp. Det själsliga och andliga lidandet ligger nära benämningen vårdlidande. Att kränka patientens värde som människa utgör den vanligaste formen av vårdlidande. Utebliven vård innebär alltid en kränkning av människans värdighet och är även ett sätt att utöva makt över en maktlös. Utebliven vård kan bero på bristande förmåga att se och bedöma vad patienten behöver.

Livslidande är relaterat till allt vad det kan innebära att leva. Människan står inför ett lidande som innefattar hela livssituationen. Det självklara invanda livet rubbas och tas ifrån en. Livslidande är kopplat till individens liv och kan se olika ut beroende på vad individen drabbats av samt var i livscykeln hen befinner sig. Lidandet kan för en stund lindras genom en vänlig blick, ett ord eller något annat som är ett uttryck för en ärlig känsla av medlidande. Tröst ger lindring i människans lidande.

5 Problemformulering

Sjuksköterskan kan komma i kontakt med föräldrar som förlorat sitt barn i självmord som mår både fysiskt och psykiskt dåligt och här krävs kunskap om både fysisk och psykisk ohälsa. Om sjuksköterskan skulle bortse från patientens psykiska mående skulle enligt författarna ingen god omvårdnad upprätthållas. De flesta föräldrar anser nog att föräldrarskapet handlar om att skydda och stödja sina barn. En förälders värsta mardröm är att förlora sitt barn (Murphy et al., 1999). Psykisk ohälsa och framförallt suicidala handlingar diskuteras sällan öppet (Maple et al., 2010). En del personer har

föreställningar om att självmord inte sker i välfungerande familjer och på så sätt kan de drabbade stigmatiseras (Buus, Caspersen, Hansen, Stenager & Fleischer, 2013). Suicid står för cirka 20 % av de dödsfall som drabbar barn. Det pratas mycket om hur

samhället kan förebygga självmord, men desto mindre om det stöd som finns och erbjuds till efterlevande (Socialstyrelsen, 2007).

6 Syfte

Syftet var att belysa föräldrars erfarenheter av stöd från sjukvård och stödgrupper efter att deras barn begått suicid.

7 Metod

Den metod som användes i studien var systematisk litteraturstudie. Forsberg och Wengström (2013) beskriver systematisk litteraturstudie som att systematiskt söka, kritiskt granska och sedan sammanställa litteraturen inom valt problemområde. Denna variant av litteraturstudie syftar till att åstadkomma en sammanställning av data från tidigare empiriska studier.

7.1 Inklusionskriterier

Utifrån studiens syfte inkluderades både kvalitativa och kvantitativa artiklar för att få ett bredare resultat med olika infallsvinklar. Enligt Forsberg och Wengström (2013)

kompletterar de olika forskningstraditionerna varandra inom omvårdnadsforskning.

Årtalsbegränsning uteblev då sökningen resulterade i få användbara artiklar utifrån studiens syfte. Efter att ha tagit del av både nyare och äldre forskning drogs slutsatsen att ingen större skillnad fanns mellan resultaten. Ett krav som författarna hade var att samtliga artiklar skulle vara Peer Reviewed vilket enligt Östlundh (2012) innebär avgränsning för att endast söka artiklar ur vetenskapliga tidsskrifter. Författarna har valt att se begreppet barn ur ett föräldrarperspektiv det vill säga att individer även i vuxen ålder är barn. Författarna ville inkludera individer som var så unga som möjligt då psykisk ohälsa framför allt ökar bland unga. Avgränsningen som valdes var under medelåldern vilken databasen Cinahl definierar som 45-64 år.

7.2 Sökningsförfarande

Sökningen pågick mellan datumen 2015-09-25 och 2015-11-10. Databaserna som användes i litteratursökningen var Cinahl, Pubmed och PsycInfo. Enligt Kristensson (2014) är Cinahl främst vårdvetenskapligt inriktad, PubMed främst medicininriktad och PsycInfo inriktas på artiklar inom psykologi och beteendevetenskap. Nio artiklar

relaterade till litteraturstudiens syfte hittades i Cinahl vilket kan bero på att litteraturstudien har en vårdvetenskaplig inriktning. Några artiklar som valdes ut återfanns i flera databaser, vilket gjorde att de exkluderades då de redan var funna.

Artikelsökningen utgjordes av både fritextsökning och ämnesordssökning.

Ämnesordssökning gjordes med hjälp av Headings i Cinahl, Thesaurus i PsycInfo och MeSH i Pubmed. En strukturerad sökning utifrån nyckelbegrepp hjälper till att

specificera sökningen och sorterar på så sätt bort irrelevant litteratur (Kristensson, 2014). För att underlätta litteratursökningen tilldelas artiklarna nyckelbegrepp baserade på innehållet. Olika databaser har olika nyckelbegrepp och för att identifiera dessa finns databasernas ordlistor som kallas Tesaurus. Enligt Backman (2008) är Tesaurus det mest effektiva hjälpmedlet vid en litteratursökning. Genom att använda sig av tesaurusar identifieras vilka söktermer som är användbara samt godkända för en innehållsmässig sökning. När tesaurusarna används inkluderas även termer som breddar, specificerar eller är synonymer. Tesaurusar finns i praktiskt taget alla databaser. En fritextsökning är inte bunden till nyckelord och genererar därför fler artiklar. Nackdelen med fritextsökning är att sökningens specifikation minskar och fler artiklar utan anknytning till ämnet visas (Kristensson, 2014). I denna litteraturstudie kombinerades fritextsökning med ämnesordssökning för att bredda utbudet av data.

Östlundh (2012) menar att systematisk sökning och osystematisk sökning ger olika data och genom att kombinera dessa vidgas resultatet.

Forsberg och Wengström (2013) redogör för att valet av nyckelbegrepp (tesaurusar) kan utgå ifrån ord från frågeställningen som litteraturstudien baseras på. I artikelsökningen användes relevanta ord som utgick från syftet. De söktermer som användes var Suicide, Parents, Experience och Support. För att finna ytterligare artiklar som besvarade studiens syfte användes sökord som Grief, Bereavement och Support Groups som påträffats i relevanta artiklars ämnesord. Genom att trunkera fritextorden täcks olika varianter av begreppen in i sökningen vilket ytterligare breddar sökningen (Forsberg &

Wengström, 2013). Sökorden användes enskilt och i kombination med varandra med hjälp av AND och OR som Forsberg och Wengström (2013) benämner booleska operatorer. För att få en bredare sökning kombinerades parent*, mother* och father*

med operatorn OR. Tesaurusord och fritextord kombinerades med OR sinsemellan, exempelvis Suicide OR suicid*. Efter sammanslagningen av tesaurusord och fritextord kombinerades framstående ord med AND, exempelvis Suicide OR suicid* AND support*. Författarna sökte även på begrepp som Health Care, Life Change Events, Survivors, Mental Health Services och Self Help Groups. Dessa begrepp gav inga nya användbara träffar. I bilaga A visas endast de sökningar som gav träff på artiklar som

kunde relateras till litteraturstudiens syfte. Fler sökningar gjordes med olika kombinationer i de tre databaserna.

Forsberg och Wengström (2013) redogör för att det är väsentligt att läsa titlar och abstrakt för att finna relevanta artiklar som besvarar studiens syfte. Artiklarnas titlar gav en inblick om handlingen vilket resulterade i att få titlar kvarstod efter denna

genomgång. Detta för att de flesta artiklar berörde ämnen som föräldrars suicid, olycksfall och utifrån familjeperspektivet vilket inte stämmer överens med studiens syfte. Detta är också anledningen till varför många abstrakt lämnades olästa. När artiklar hittats som berörde problemområdet lästes referenslistan för att finna artiklar som besvarade studiens syfte. Forsberg och Wengström (2013) beskriver tillvägagångssättet som manuella sökningar och poängterar att detta bör vara det första steget efter att ha funnit en intressant artikel. Utifrån referenslistorna öppnades många artiklar med anknytning till frågeställningen, men alla artiklar som hittats via manuella sökningar valdes till slut bort på grund av irrelevans till syftet.

7.3 Kvalitetsgranskning

Författarna gick gemensamt igenom mallarna som användes vid kvalitetsgranskningen av de empiriska studierna. Detta för att uppnå konsensus, förhindra missförstånd och minska risken för egna tolkningar. Därefter kvalitetsgranskades artiklarna oberoende av varandra. Oenigheter i artiklarnas kvalitet diskuterades efter granskningen tills

författarna tagit ett gemensamt beslut.

Kvalitetsgranskningen gjordes utifrån modifierade versioner av Forsberg och Wengströms (2013) granskningsmallar, en för kvalitativa och en för kvantitativa artiklar. De kvantitativa granskningsmallar som fanns att tillgå riktade sig dock enbart till experimentella samt kvasi-experimentella studier. Då författarna inkluderat även icke-experimentella artiklar ifrågasattes användningen av mallarna, men valet att använda kvasi-experimentella mallen gjordes ändå eftersom författarna ansåg att granskningen trots detta var genomförbar. Granskningsmallarna modifierades för att tydliggöra särskilda frågor, exempelvis öppna frågor gjordes om till ja-och nejfrågor.

Två frågor från den kvalitativa mallen exkluderades och ersattes av en sammanslagen fråga då frågorna ansågs vara svårbegripliga och ingen förklaring till frågorna fanns att

tillgå i litteraturen. Författarna kompletterade även mallarna med en fråga gällande etiskt resonemang då Forsberg och Wengström (2013) redogör för att forskaren i sin etiska avvägning ska visa omsorg för att inte orsaka deltagarna skada. Enligt Forsberg och Wengström (2013) bör varje artikel värderas med antingen hög, medel eller låg kvalitet. Studier med låg kvalitet bör inte inkluderas i systematiska litteraturstudier. Av de granskade artiklarna var det två stycken som exkluderades på grund av låg kvalitet.

7.4 Etiska överväganden

Med tanke på ämnet författarna valt att fördjupa sig i ansågs det viktigt att artiklarna var granskade av en etisk kommitté för att förhindra ytterligare lidande för deltagarna.

Forsberg och Wengström (2013) betonar att alla vetenskapliga studier kräver att etiska överväganden har utförts. Samtliga av de utvalda artiklarna var godkända av en etisk kommitté. I de fall då författarna ej kunde finna etiska överväganden i artikeln eller på tidskriftens hemsida mailades förlaget för att få en redogörelse. Författarna har ej plagierat eller förvrängt forskningsresultatet. Artiklar som inte speglade författarnas åsikter inkluderades också, eftersom undanhållning av resultat anses vara ohederligt enligt Forsberg och Wengström (2013).

7.5 Analys

Vetenskapligt analysarbete innebär att dela upp fenomenet i mindre delar och undersöka dessa enskilt. Nästa steg i analysprocessen är syntesen som innebär att sätta ihop de mindre delarna till en ny helhet (Forsberg och Wengström, 2013). Analysprocessen utgick ifrån Forsberg och Wengströms (2013) beskrivning av hur data hanteras utifrån en manifest innehållsanalys som kännetecknas av en systematisk och stegvis

klassificering av data. Detta för att underlätta identifieringen av mönster och teman där målet är att beskriva specifika fenomen. Manifest innehållsanalys innebär en analys av direkt synliga mönster i texten. Författarna började med att enskilt läsa igenom varje artikels resultat flera gånger för att få en helhetsbild av innehållet. I nästa steg av processen arbetade författarna tillsammans och enskilda delar plockades ut, utsagor ur resultaten som besvarade litteraturstudiens syfte. Utsagorna sammanställdes i ett dokument där de kunde härledas till respektive artikels resultat. Utsagorna översattes och lästes upprepade gånger för att klargöra vad de handlade om och sedan

kondenserades texten till en kod som speglade kärninnehållet i varje utsaga. Därefter sammanställdes koderna till olika kategorier (se tabell 1).

Tabell 1; Exempel ur analystabellen

Utsaga Kondenserad

utsaga

Kod Kategori

“Parents... have a desire to be with the child during those first few hours after notification of death”

Önskan om att få tillbringa tid med sitt döda barn

Vara med sitt döda barn

Sorgeprocessen

“These experiences meant participants did not feel alone or isolated when they attended the group,

and they felt the things they were going through were normal”

Kände sig inte ensamma eller isolerade när de deltog i stödgrupp.

Kände sig normala.

Hjälp av stödgrupper

Samhörighet

”All participants sought some form of clinical support from professionals and semi-professionals in order to identify strategies to help them cope with grieving for their loved one”

Alla sökte någon form av

professionellt stöd för att få hjälp att hantera sorgen

Kontakt med professionella och semi- professionella

Professionellt stöd

“A large proportion of the bereaved claimed that they wanted

more or other types of help than they had received”

Många önskade mer eller andra typer av hjälp än den de fått

Önskan om stöd Bristande stöd

8 Resultat

Resultatet av föräldrars erfarenheter av stöd från sjukvård och stödgrupper efter att deras barn begått suicid visade sig i form av fyra kategorier. Kategorierna som

författarna har kommit fram till är Sorgeprocessen, Samhörighet, Professionellt stöd och Bristande stöd.

8.1 Sorgeprocessen

Efter att föräldrarna förlorat sitt barn i självmord finns en önskan om att vara med barnet de första timmarna efter döden (Miers, Abbott & Springer, 2012).

Sorgeprocessen underlättades om föräldrarna fick möjligheten att tillbringa tid med barnet efter självmordet. De föräldrar som var oförmögna att se sina barn fysiskt hade svårare att inse att barnet faktiskt dött vilket var skadligt för föräldrarnas

sörjandeprocess (Maple, Edwards, Minichiello & Plummer, 2013). Det framgår att det finns föräldrar som är missnöjda då de känner att de inte fått tillräckligt med tid för att ta ett sista farväl av sitt barn (McKinnon & Chonody, 2014).

I en sorgeprocess kan det vara svårt att finna mening i barnets död och de föräldrar som har svårast att göra det är bland annat de som har förlorat ett barn i suicid. Föräldrar som deltar i stödgrupper har fyra gånger större chans att finna mening i barnets död (Murphy

& Johnson, 2003). För att förstå förälderns behov behövs en förståelse för

sorgsituationen ur förälderns synvinkel (Miers et al., 2012). Många föräldrar kände påtryckning från samhället att sorgeprocessen skulle skyndas på (Lindqvist et al., 2008;

Maple et al., 2010). Föräldrarna upplevde att de förväntades glömma vad som hänt deras barn och gå vidare med livet. Detta gjorde att många familjer var missnöjda med relationerna med vänner och gemenskapsmedlemmar i stödgrupperna (Lindqvist et al., 2008). En lång tid efter självmordet upplevde föräldrarna att det fanns få människor att prata med om det tragiska som hänt deras barn. En anledning till detta kan vara

stigmatiseringen som fortfarande existerar kring självmord (Maple et al., 2010).

Engagemang i självmordsförebyggande program hjälpte föräldrarna att hålla barnets minne vid liv samtidigt som de ville hjälpa andra som förlorat någon närstående i självmord (Maple et al., 2013).

8.2 Samhörighet

Stödgrupper kan vara till hjälp och ge en känsla av normalisering eftersom alla

gruppmedlemmar har en liknande erfarenhet (McKinnon et al., 2014). Det finns många olika stödgrupper och en organisation som kan spela en betydande terapeutisk roll är SPES, Suicidprevention och efterlevandes stöd, som erbjuder samtal i grupp (Lindqvist et al., 2008). Deltagande i stödgrupper gjorde att föräldrar upplevde en lättnad för att de där kunde prata med varandra på ett annat sätt. Föräldrar kunde berätta om sin sorg och visa sitt privata jag då gruppmedlemmarna förstod varandra (Bagley et al., 2007). Att delta i stödgrupper gav känslor av gemenskap, ömsesidig förståelse och tillhörighet. Det stöd som föräldrarna fick från andra deltagare i stödgrupper ingav hopp. Genom att delta i stödgrupper försvann känslor av ensamhet och isolering (McKinnon et al., 2014).

Föräldrar som fått mycket hjälp av stödgrupper kände att de ville stödja andra med samma erfarenheter (Miers et al., 2012).

8.3 Professionellt stöd

Åttiofem procent av föräldrarna som förlorat ett barn i självmord hade haft någon form av kontakt med läkare, psykiatrisjuksköterskor, psykologer eller stödgrupper (Dyregrov, 2002). I omedelbar anslutning till ett självmord är det vanligt att till exempel polis, ambulanspersonal och rättsläkare har kontakt med de anhöriga. Rådgivare, psykologer och lokala läkare hade mest kontakt med efterlevande. Alla närstående sökte någon form av professionellt stöd för att identifiera strategier för att hantera sin sorg (McKinnon et al., 2014). Hälften av föräldrarna kontaktades av vårdpersonal och erbjöds stöd. Stödjande rådgivning visade sig vara den hjälp som oftast fanns tillgänglig och som togs emot av föräldrarna (Dyregrov, 2002). Efter chockfasen var det endast ett fåtal föräldrar som tog del av professionellt stöd. Självinbjudna professionella stödjare kritiserades mer (Lindqvist et al., 2008). Efter att föräldrar förlorat sitt barn i självmord kan egna självmordstankar förekomma. Föräldrar som hade självmordstankar och som sökte professionell hjälp övergav dessa tankar till slut (Murphy, Tapper, Johnson &

Lohan, 2003). Tjugosex procent av föräldrarna hade deltagit i stödgrupper och 22 % av föräldrarna ansåg att stödgrupper kunde vara till hjälp. De trodde att de kunde lära mycket från andra sörjande om vad som väntade dem (Dyregrov, 2002). Däremot var det också många som var övertygade om att deltagandet i en stödgrupp inte skulle

hjälpa dem att bättre hantera sorgen. De som inte tyckte att stödgrupper var till någon hjälp uppgav att de ej ville lyssna på andra som berättade om sin sorg och skulle finna det svårt att dela med sig av sina egna berättelser (McKinnon et al., 2014).

8.4 Bristande stöd

Huvudparten av föräldrarna uppgav att de hade negativa erfarenheter av det

professionella teamet som var först på plats där självmordet hade skett (McKinnon et al., 2014). Många föräldrar beskrev en förvirring då många poliser och utredare var på plats men ingen kunde förklara för dem vad de gjorde och vad som skulle hända (Miers et al., 2012). Föräldrarna ansåg inte att de fick något stöd och upplevde att flertalet av personalen som var först på plats saknade medkänsla och respekt (McKinnon et al., 2014).

Flertalet av föräldrarna uttryckte ett behov av professionell hjälp (Dyregrov, 2002). En majoritet av föräldrarna betonade att deras fysiska och psykiska hälsa hindrat dem från att söka professionellt stöd. Sömnlöshet, aptitlöshet, ökad ångest och okontrollerad gråt var några av de fysiska konsekvenserna som föräldrarna upplevde av sorgen. De kämpade också med komplicerade känslor av skuld, ilska och depression. Den komplexa situationen med både fysiska och psykiska ohälsotillstånd belyser de svårigheter som föräldrarna möter med att lokalisera och söka stöd på egen hand (McKinnon et al., 2014). Vårdpersonalen meddelade föräldrarna att de gärna fick kontakta dem om de var i behov av hjälp men många föräldrar var oförmögna att ta den kontakten (Dyregrov, 2002). Att hitta klinisk hjälp hos någon som var medkännande och erfaren i sorgsituationer och förlust var en utmaning i många fall. Föräldrar som var bosatta på landsbygden hade svårigheter med att hitta professionellt stöd i närområdet och förväntades resa långa sträckor för att få stöd. Detta upplevdes svårt med tanke på de fysiska och känslomässiga konsekvenserna av sorgen (McKinnon et al., 2014).

Hälften av de föräldrar som förlorat ett barn i självmord hade bristande förtroende för vården (Pettersen, Omerov, Steineck, Titelman, Nyberg & Nyberg, 2015).

Önskemål om rutinmässig psykosocial vård uttalades av 45 % av föräldrarna. Föräldrar uttryckte framförallt en önskan om fler psykologer (Dyregrov, 2002). Flertalet av

föräldrarna önskade få stöd från någon som hade liknande erfarenheter, det vill säga individer som också förlorat någon i självmord (Miers et al., 2012). Många föräldrar kände att fördelningen av psykosociala krisinsatser i nuläget var orättvisa. Några

mammor och pappor föreslog att lokala myndigheter borde organisera en länk mellan de som förlorat en närstående i självmord (Dyregrov, 2002). En guidebok på tillgängliga resurser var något som föräldrarna saknade och önskan om att ha en person som kunde vägleda dem med beslut fanns (Miers et al., 2012). Föräldrarna efterfrågade rutiner som skulle säkerställa automatisk kontakt med ett professionellt team som har kunskap om situationen och förmåga att ge stöd (Dyregrov, 2002).

Flera föräldrar framförde att de i ett tidigt stadium kunde dragit nytta av professionella resurser och att delta i en stödgrupp. Dock visste inte föräldrarna var dessa resurser fanns och de visste inte heller var de skulle leta (Miers et al., 2012; Dyregrov, 2002).

Föräldrarna visste inte vilken hjälp de behövde eller vilken hjälp som

rekommenderades. De första veckorna efter självmordet fick föräldrarna professionellt stöd och i detta skede var föräldrarna i chock och upptagna med begravningen. När chocken avtagit och begravningen var över hade stödet från sjukvården upphört och föräldrarna hade lämnats ensamma för att möta den hårda verkligheten. Sjuttiotre procent av föräldrarna hade velat bli erbjudna kontakt från myndigheter och

sjukvårdspersonal i åtminstone ett år (Dyregrov, 2002). Åtskilliga familjer befann sig ensamma med sorgen för tidigt efter självmordet. Det fanns ett behov hos föräldrarna av att bearbeta krisen när den var hanterbar. Föräldrarna ville att det skulle ha gått en tid sedan självmordet innan de kände att de kunde ta till sig stödet (Lindqvist et al.,

2008). Ett större antal föräldrar hävdade att de ville ha mer eller andra typer av hjälp än den hjälp de erhållit (Maple et al., 2010; Dyregrov, 2002).

Vårdens avsaknad av kontinuitet och den ständiga personalomsättningen hade avskräckt föräldrarna från att leta efter annan support. Diskontinuiteten i vården resulterade även i att föräldrarna ofta fick berätta ett flertal gånger om tragedin. Detta var något som föräldrarna fann mycket svårt. Dessa svårigheter understryker den viktiga frågan som berör kontinuiteten i vården för de som förlorat en anhörig i självmord (McKinnon et al., 2014).

9 Metoddiskussion

9.1 Sökningsförfarande och inklusionskriterier

Att inkludera suicid* som ett fritextord gav fler träffar jämfört med att bara använda Suicide som en tesaurus, men många av dessa träffar var irrelevanta. Kristensson (2014) menar att en nackdel med fritextsökning är att många artiklar utan anknytning till ämnet visas. Suicid är ett viktigt nyckelbegrepp i litteraturstudien. Att inkludera suicid*

resulterade även i att forskning utan stort samband till begreppet inkluderades och därför kan detta ses som en svaghet. Samtidigt utökades sökningen vilket styrker att all relevant forskning inom dessa tre databaser har inkluderats. Forsberg och Wengström (2013) menar att en sökstrategi som identifierar all relevant forskning inom ämnet ska användas i en systematisk litteraturstudie.

Syftet har förändrats över tid då det var en utmaning att finna relevanta artiklar. I processens början fanns författarnas fokus på erfarenheter av det stöd som sjukvården erbjuder, men då antalet artiklar var kraftigt begränsat vidgades syftet och även stödgrupper inkluderades. Enligt Friberg (2012) är vissa fenomen och områden mer beforskade än andra. Detta är också ett viktigt fynd eftersom det säger något om var forskningsintresset finns. Från början hade författarna även en avgränsning till tonåringar och sökordet Adolescent användes frekvent. Ämnesorden Adolescent definieras i PubMed som en person mellan 13-18 år. Utbudet från sökningarna med denna åldersbegränsning minskade artikelutbudet markant vilket resulterade i att sökordet avlägsnades. Avgränsningen reducerades istället till individer under 45 år, vilket enligt Cinahl är under medelålders. Trots detta var inte utbudet stort nog, vilket ledde till att författarna valde att inkludera artiklar med fler perspektiv än

föräldraperspektivet eller andra dödsorsaker än självmord. Detta kan ha inneburit att resultatet som framtogs inte enbart speglade litteraturstudiens syfte. Enligt Forsberg och Wengström (2013) läggs hela undersökningen upp för att förhoppningsvis besvara syftet. Däremot har författarna enbart använt den information som berör de delar av artiklarna som kan kopplas till föräldrar som förlorat sina barn i självmord. Författarna anser att det kan ses som en svaghet att all information från artiklarna inte kan kopplas till litteraturstudiens inklusionskriterier, men samtidigt kan det vara en styrka att fler artiklar har inkluderats. I efterhand anser författarna att ålderbegränsningen på barnen

hade kunnat utebli istället för att ta in studier med flera perspektiv än föräldraperspektivet.

Författarna har valt att inkludera samtliga artiklar oavsett publiceringsår. Detta kan vara en svaghet i litteraturstudien. Enligt Östlundh (2012) är vetenskapligt material en färskvara, och finns inget intresse för äldre material kan en tidsavgränsning i sökningen användas. Däremot jämförde författarna nyare och äldre artiklar och det visade sig inte vara någon större skillnad på resultaten, vilket också är anledningen till att författarna valde att inkludera artiklar som var 13 år gamla. Detta tyder även på att inga större förändringar har skett kring vilket stöd föräldrar får efter att ha förlorat ett barn i självmord. Begränsningen Peer Reviewed användes vid artikelsökningen och detta ser författarna som en styrka. Forsberg och Wengström (2013) menar att alla vetenskapliga tidsskrifter använder vetenskapliga granskare som avråder eller rekommenderar

publicering av artikeln. Segesten (2012) menar att vetenskapliga artiklar förekommer i särskilda tidsskrifter som uppfyller vissa krav.

9.2 Kvalitetsgranskning och etik

Faktumet att granskningsmallarna modifierades kan ses som en svaghet. Kristensson (2014) menar att det inte finns någon anledning att skapa egna granskningsmallar då det redan finns många färdiga att tillgå. Den gemensamma genomgången av

granskningsmallarna gjorde däremot att författarna kom fram till att en modifiering av mallarna skulle ske. Författarna anser att de delar av mallen som modifierats till frågor enbart tydliggjort granskningen för författarna. Ingen granskningsmall för icke-

experimentella studier fanns att tillgå i den valda boken. Författarna beslutade sig för att använda en granskningsmall för kvasi-experimentella studier, då författarna ansåg att frågorna var lämpliga även till icke-experimentella studier. Detta kan ses som en svaghet eftersom vald mall inte var anpassad till de granskade artiklarna. För att få en mer trovärdig granskning skulle en annan granskningsmall ha använts som var anpassad till artiklarnas design. Enligt Kristensson (2014) ska speciella granskningsmallar

användas för att göra en trovärdig systematisk granskning.

Artikelgranskningen gjordes enskilt, vilket författarna anser vara en styrka. Kristensson (2014) bekräftar att samtliga som arbetar med uppsatsen ska granska alla studier var för sig för att sedan jämföra och diskutera sina resultat innan studierna inkluderas i

resultatet. Studier av låg kvalitet exkluderades vilket författarna anser vara en styrka, detta är något som Forsberg och Wengström (2014) och Kristensson (2014) bekräftar.

En artikel bedömdes med låg kvalitet på grund av att syftet inte framgick. Den andra artikeln uteslöts då inklusion- och exklusionskriterier inte framkom och information om deltagarna samt bakgrunden var begränsad. Exkluderingen hade även att göra med att alla deltagare i artiklarna inte passade litteraturstudiens forskningsområde och då deltagarinformationen var begränsad kunde författarna inte avgöra vilken information som hade ett föräldraperspektiv.

Alla artiklar hade granskats av en etisk kommitté men trots detta hade tre artiklar med namn på deltagarna. Det framgick inte om dessa namn var deltagarnas riktiga, och eftersom informationen uteblivit ser författarna detta som en svaghet. Kristensson (2014) beskriver konfidentialitet som att de uppgifter som forskarna får ta del av inte kommer att spridas till obehöriga. Materialet ska vara avidentifierat så att det inte kan härledas till personen som lämnat uppgifterna för att skydda deltagarnas integritet.

Författarna valde ändå att inkludera dessa artiklar eftersom de blivit granskade av en etisk kommitté. Författarna mailade även ett av förlagen angående konfidentialiteten.

Svaret som gavs var att den etiska kommittén säkerligen diskuterat frågan och trots detta godkänt artikeln.

9.3 Analys

I början av analysen läste författarna artiklarnas resultat oberoende av varandra och författarna betraktar detta som en styrka. Kristensson (2014) kallar detta för

forskartriangulering då forskarna i ett senare skede kan diskutera deras övergripande intryck av texten. När författarna sedan diskuterade resultaten tillsammans framkom att flera artiklar valts ut som inte besvarade studiens syfte. Författarna hade då låtit deras förförståelse styra vilka artiklar som skulle inkluderas. Forsberg och Wengström (2013) beskriver manifest innehållsanalys som en systematisk och objektiv teknik där analys av direkt synliga mönster är i fokus. Författarna valde från början att en manifest

innehållsanalys var ett lämpligt tillvägagångssätt för att belysa resultatet. Efter insikten

om förförståelsens inverkan fick författarna därefter ständig påminna varandra om att vara medvetna om förförståelsen. Då den egna förförståelsen om ämnet suicid

medvetandegjorts blev sorteringen av vilka artiklar som var relevanta i förhållande till syftet lättare. De artiklar som sedan valdes ut var endast de som besvarade studiens syfte på beskrivande nivå. Kristensson (2014) betonar att endast de resultatdelar som besvarar studiens syfte ska inkluderas. Författarna har därför inte förvrängt något resultat och därmed inte förvanskat några utsagor. Utsagorna som plockades ut

översattes till svenska då de fortfarande kunde härledas till sitt sammanhang. Författarna anser att detta är en styrka då texten befann sig i den ursprungliga kontexten. Utsagorna kondenserades sedan till olika koder vilka författarna snabbt kunde identifiera. När koderna sedan skulle delas in i kategorier blev det svårare eftersom en del koder kunde härledas till fler än en kategori. Författarna ändrade då kategorinamnen så att

kategorierna blev heterogena.

Författarna kom slutligen fram till kategorierna Sorgeprocessen, Samhörighet,

Professionellt stöd och Bristande stöd. Kategorierna Professionellt stöd och Bristande stöd kan tolkas som att de går in i varandra men författarna har valt att skilja på dessa för att tydliggöra för läsaren vad styckena handlar om. Författarna valde att skriva originaltexten i analystabellen för att läsaren ska se att texten inte förvrängts i översättningen. Detta bedömer författarna vara en styrka.

9.4 Trovärdighet och överförbarhet

Författarna har redovisat när i tiden som sökningarna utförts, vilket enligt Kristensson (2014) ökar studiens trovärdighet. I litteraturstudien synliggörs även exempel ur analysprocessen vilket enligt Kristensson (2014) ökar trovärdigheten. Allt resultat som speglat studiens syfte har presenterats, vilket författarna anser ha ökat trovärdigheten.

De flesta artiklarna som används i litteraturstudien har en kvalitativ design. Kristensson (2014) menar att kvalitativa studier ej syftar till att generalisera. Överförbarhet handlar snarare om en rimlighetsbedömning som görs av läsaren. Artiklarna kommer från olika delar av världen och de flesta artiklarna kommer från Australien, USA och Norden.

Författarna anser att det är en styrka att det är stor spridning på artiklarnas härkomst då resultatet kan överföras till större populationer runtom i världen. Samtidigt kommer bara upp till tre artiklar från samma land vilket kan ifrågasätta den egentliga

överförbarheten. Däremot har de flesta studierna ett liknande resultat, detta gör att urvalsgrupperna kan ses som representativa vilket leder till en ökad överförbarhet (Forsberg & Wengström, 2013). Deltagarna i studierna är främst av det kvinnliga könet vilket gör att resultatet kan vara mindre representativt och överförbart till den manliga befolkningen.

10 Resultatdiskussion

Syftet med den systematiska litteraturstudien var att belysa föräldrars erfarenheter av stöd från sjukvård och stödgrupper efter att deras barn begått suicid. Utmärkande resultat i studien visar att föräldrar har svårigheter med att hitta professionell hjälp, de finner sig ensamma med sorgen, de drabbas av självmordstankar och har ett större behov av att få mer stöd från sjukvården och stödgrupper än den hjälp som de erhållit.

Stödgrupper har varit till hjälp för en del föräldrar men deras psykiska hälsa har hindrat dem från att söka hjälp. Vårdens diskontinuitet har avskräckt föräldrar från att söka hjälp och bemötandet från vårdpersonalen har varit bristfälligt.

Frekvent förekommande i litteraturstudiens resultat är att flertalet av föräldrarna utsattes för såväl vårdlidande som livslidande. De föräldrar som sökte professionell hjälp

upplevde det svårt att hitta hjälpen, samt blev dåligt bemötta av vårdpersonalen.

Eriksson (1994) poängterar att utebliven vård kränker den enskilda människans

värdighet och är ett sätt att utöva makt över någon som är sårbar. Den uteblivna vården kan ha bidragit till att föräldrarna kände vårdlidande. Eriksson (1994) bekräftar att lidande uppstår när vården inte är vårdande. Många gånger uppstår vårdlidande på grund av att vårdpersonalen har bristande kunskaper, avsaknad av reflektion eller ett omedvetet handlande. Trots detta menar Wiklund-Gustin (2014) att sjuksköterskan har en betydelsefull roll vilket innebär att skapa förutsättningar för att se en mening med lidandet. Sjuksköterskan ska även forma vårdrelationen så att interaktionen är ömsesidig, samtidigt som den riktas mot patientens unika behov.

I en studie av McMenamy, Jordan och Mitchell (2008) som handlar om efterlevandes behov av stöd, framförs att 48 % upplevde att det var svårt att tala med närstående om självmordet. Wikström (2004) betonar att självmord för många är nästintill omöjligt att

prata om. Detta kan bero på stigmatiseringen som finns kring självmord. Dyregrov (2012) förespråkar att de flesta vill ha en större öppenhet om självmord som fenomen samtidigt som det kan leda till att fler självmord begås. Rapportering av självmord kan leda till att hoppet fråntas den som står på gränsen till ett självmord. Dock bidrar begränsandet i offentligheten till fortsatt stigmatisering kring självmord, vilket får till följd att de efterlevande blir ensamma i sin sorg. I litteraturstudien presenteras att flera familjer känt sig ensamma med sorgen i anslutning till självmordet. Dahlberg och Segesten (2010) skriver att ensamheten blir stor då människor är utsatta på grund av sitt lidande och sitt behov av vård. I en situation där vårdpersonalen möter lidande är det betydelsefullt att bekräfta och möta lidandet (Eriksson, 1994; Wiklund-Gustin, 2014).

Att vända sig till en vårdare och blotta sitt behov av hjälp och sedan bli lämnad ensam med sin oro och ångest kan leda till ett vårdlidande då individen inte blir sedd med sitt lidande (Dahlberg & Segesten, 2010).

När ens barn begår suicid uppkommer många frågor men dessvärre uteblir svaren (Wikström, 2004). Dyregrov (2012) menar att självmord får konsekvensen att de flesta efterlevande söker svar på frågor om varför den avlidna tog sitt liv. Många efterlevande tycker att det är viktigt att få svar på sådana frågor för att få den försoning som krävs för att bevara mening i tillvaron. I en studie av Feigelman och Feigelman (2008)

framkommer att efterlevande kan drabbas av självmordstankar, depression och posttraumatiskt stressyndrom på grund av den komplicerade sorgen och

stigmatiseringen. Även i föreliggande litteraturstudie framkom att föräldrar som förlorat sitt barn i suicid kan drabbas av självmordstankar. Beskow (2000b) betonar att

närstående som förlorat sina barn i självmord har en ökad risk för att själva begå suicid.

I en studie av Rostila, Saarela och Kawachi (2012) visas att mammor som förlorat sitt barn i exempelvis suicid har 48 % högre risk för efterföljande mortalitet jämfört med mammor som förlorat sitt barn av naturliga orsaker. Eriksson (1994) betonar att när en tragisk händelse sker som rubbar det invanda livet för individen kan detta leda till ett lidande. Lidandet kan ändra hela livssituationen, vilket då leder till ett livslidande. Även Rehnsfeldt (1999) poängterar att livslidandet kan vara relaterat till trauman eller andra livshändelser som försätter individen i en situation där hen börjar reflektera över innehållet och riktningen i sitt liv. Wiklund-Gustin (2014) redogör för att individer kan reagera på lidandet genom att förneka det, skuldbelägga sig själv eller genom

aggressioner och nedstämdhet. I studiens resultat visas att föräldrars psykiska hälsa

hindrat dem från att söka professionell hjälp. Detta belyser den komplexa situationen som föräldrarna befinner sig i då de är i behov av stöd medan information om resurser saknas och de själva inte har kraften att söka stöd.

I litteraturstudien framkommer att föräldrarna kände en press från övriga individer i samhället att sorgeprocessen skulle skyndas på. Detta fick konsekvenser för föräldrarnas relationer med vänner. Wikström (2004) förespråkar att samtalen med andra blir viktiga när föräldrar förlorat ett barn. Det värsta föräldrarna kan uppleva är att vänner drar sig undan eller undviker att prata om det som hänt. Såväl i litteraturstudien framkommer att föräldrarna erfor att det fanns få människor att prata med om det tragiska. Wikström (2004) förklarar fenomenet då hon beskriver att ångest väcks hos omgivningen när ett barn dör. Detta kan leda till att vänner inte längre orkar med att leva i föräldrarnas sorg och därför drar sig undan. Föräldrarna som förlorat sitt barn blir sårbara och mycket kraft går åt till att sörja. Dyregrov (2012) menar att självmord i regel är tyngre och svårare att tackla än annan plötslig död. Därför är det extra angeläget att fånga upp föräldrar som förlorat ett barn på grund av suicid och erbjuda stöd. Detta styrker Grad, Clark, Dyregrov och Andriessen (2004) som framför att efterlevande behöver någon form av stöd. I litteraturstudien framkommer att flera föräldrar på egen hand funnit stödgrupper och att deltagandet i dessa hade bidragit till positiva erfarenheter.

Föräldrarna kände sig inte ensamma med sorgen då de delade liknande erfarenheter med andra. Dessvärre var det ett mindre antal föräldrar som ansåg att de fått stöd från

sjukvården. I en studie av McMenamy et al. (2008) framkommer att 38 % av de efterlevande som förlorat någon i självmord upplevde svårigheter med att hitta

stöd. Fyrtiofem procent tyckte att det fanns för lite information om olika resurser. Detta är något som också framkommer i litteraturstudien då föräldrarna ville ha mer

information angående stöd från både stödgrupper och sjukvården. Även i en rapport från Karolinska institutet (2015) framkommer att en majoritet av de anhöriga ansåg att de hade velat ha mer information och stöd i samband med självmordet. Detta tyder på att sjukvården inte tar ansvar gällande föräldrar som befinner sig i en kris efter att deras barn tagit livet av sig. Däremot skriver Wikström (2004) att det finns svårigheter med att möta en människa som befinner sig i kris, vilket handlar om att våga vara närvarande och möta en människa vars liv gått sönder. Zisook och Shear (2009) redogör för att självmord är något som upplevs skrämmande och även för vårdpersonal som är vana att möta de drabbade kan det bli en utmaning att möta personer med stor sorg. Detta kan få

konsekvenser som att föräldrarnas upplevelse av stöd från vården inte motsvarar vad de egentligen behöver, och därför får genomgå sorgeprocessen på egen hand. Detta

bekräftas också i föreliggande litteraturstudie. Albertsson och Torstensson-Nimby (1999) redogör för att sjukvårdspersonalen ansvarar för att möta individers olika känslor såsom skräck, rädsla, sorg och lidande. Zisook et al. (2009) redogör för att vårdpersonal proaktivt bör erbjuda att träffa familjer efter ett självmord för att ge stöd, bidra till normalisering av sorgreaktioner, skicka remisser till samhällets resurser och ge ett perspektiv på självmord som kan bidra till minskad förvirring, skuld eller ilska efter dödsfallet. Långvarig sorg kan tendera att bli kronisk och ihållande om riktade insatser saknas.

I resultatet framkommer att många föräldrar uttryckt ett behov av hjälp men att sjukvårdens diskontinuitet avskräckt dem från att leta professionellt stöd. Enligt Albertsson och Torstensson-Nimby (1999) upplever vårdpersonalen att patienterna har ett behov av att tala om sin ångest och oro men att detta behov inte blir tillfredsställt.

Detta ser vårdpersonalen som ett problem. Det kan också bli känslomässigt betungande för vårdpersonalen att i längden engagera sig i patienten och familjens öde. Vårdarna är mitt i sorgen och kan känna sig maktlösa då de inte vet vad de ska säga eller göra när patienten gråter. Trots detta är vårdutbildningen främst inriktad på somatik och det ägnas mindre tid åt psykologiska effekter. I en studie av Kaunonen, Tarkka, Hautamäki och Paunonen (2000) undersöktes vårdpersonalens erfarenheter av att ge stöd till familjer som förlorat sitt barn på en neonatalavdelning. Författarna anser att parelleller kan dras till denna studie då det även handlar om stöd till föräldrar. Det framkom i studien att 57 % uppskattade att de kunde stödja familjerna ganska dåligt eller inte alls.

Sjuttiofem procent av vårdpersonalen hade blivit utbildade för att kunna möta familjer i sorg och de som blivit utbildade upplevde att de kunde stödja familjer bättre

(Kaunonen, Tarkka, Hautamäki & Paunonen, 2000). Vårdpersonalens bristande utbildning i att möta familjers sorg bidrar till ett vårdlidande.

11 Slutsats

I litteraturstudien framkommer att föräldrar önskar stöd i olika former. Sjukvården har brister gällande stöd vilket ökar föräldrarnas lidande. Många föräldrar som är i behov av professionell hjälp får söka stöd på egen hand. Dessvärre är många i för dåligt psykiskt

skick för att själva söka hjälp. De föräldrar som söker stöd på egen hand har svårigheter med att finna professionellt stöd då informationen om vart de kan vända sig är

bristfällig. En del föräldrar upplever att stödgrupper är till hjälp då föräldrarna kan dela med sig om det tragiska som hänt. Andra känner sig ensamma i sin sorg och har få att prata med. En anledning till att resurser för efterlevande är begränsat kan bero på stigmatiseringen som existerar kring självmord. Eftersom föräldrarna inte har någon att prata med och känner sig ensamma med sorgen kan det leda till ett ännu större lidande som påverkar både den fysiska och psykiska hälsan negativt. Självmord är något som borde uppmärksammas mer ute i samhället för att stigmatiseringen ska minska.

Dessvärre kan öppenhet om självmord leda till fler självmord. Däremot bör inte sjukvårdens stöd till efterlevande undanhållas utan istället synliggöras för att fler ska kunna ta del av stödet.

11.1 Kliniska implikationer

Allmänsjuksköterskan har ett ansvar att möta individer i sorg. Det är kanske lättare för vårdpersonalen att kontakta föräldrar vars barn avlidit på sjukhuset, men frågan är vilken profession som ansvarar för föräldrar som förlorat sitt barn i självmord. Just nu finns inga allmänna riktlinjer för vilka professioner som har hand om de efterlevande.

Kanske behöver varje landsting utforma en plan för vilket tillvägagångssätt

vårdpersonalen ska ha. Det finns exempelvis traumateam vid olyckor. Eventuellt skulle det vara betydelsefullt för både föräldrar och vårdpersonal om ett traumateam ansluts vid självmord. Att fånga upp föräldrar som mår dåligt är suicidpreventivt då dessa föräldrar ofta själva drabbas av självmordstankar. Överlag behövs mer utbildning om stöd och sorghantering till vårdpersonal.

11.2 Förslag på vidare forskning

Forskningen kring självmord och stöd är kraftigt begränsad, vilket blev tydligt i sökandet efter vetenskaplig forskning. Författarna anser att det finns ett behov av att ytterligare undersöka suicid bland barn, samt vilket stöd föräldrar har att tillgå. Det finns inte mycket forskning inom detta område och på flera år har det inte skett några större förändringar. För att göra eventuella förbättringar i sjukvården kan forskning vara en bra startpunkt. Få funna artiklar visar att det finns ett behov av vidare forskning.

Utifrån studiens resultat har det framkommit att föräldrar kritiserar sjukvårdens stöd

efter att de förlorat sitt barn. Det skulle vara intressant att se om sjukvårdspersonalen har samma uppfattning. För att undersöka detta skulle en parallell studie kunna genomföras mellan föräldrar som fått stöd och den vårdpersonal som givit stöd.

Referenser

De referenser som inleds med * är artiklar som inkluderats i studiens resultat.

Albertsson, M., & Torstensson-Nimby, G. (1999). Psykologiska reaktioner hos den svårt sjuke, närstående och vårdpersonal. I J. Arlebrink (Red.), Döden och döendet;

Etiska, existentiella och psykologiska aspekter (s. 44-58). Lund: Studentlitteratur.

Allgulander, C. (2014). Klinisk psykiatri. Lund: Studentlitteratur.

Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.

*Begley, M., & Quayle, E. (2007). The Lived Experience of Adults Bereaved by Suicide. Crisis, 28(1), 26-34. doi: 10.1027/0227-5910.28.1.26.

Beskow, J. (2000a). Definitioner och modeller. I J. Beskow (Red.), Självmord och självmordsprevention; Om livsavgörande ögonblick (s. 27-44). Lund: Studentlitteratur.

Beskow, J. (2000b). Nationellt program. I J. Beskow (Red.), Självmord och

självmordsprevention; Om livsavgörande ögonblick (s. 49-63). Lund: Studentlitteratur.

Beskow, J. (2000c). Epidemiologi. I J. Beskow (Red.), Självmord och

självmordsprevention; Om livsavgörande ögonblick (s. 65-100). Lund: Studentlitteratur.

Beskow, J. (2000d). Folkhälsa och suicidprevention. I Jan Beskow (Red.), Självmord och självmordsprevention; Om livsavgörande ögonblick (s. 102-117). Lund:

Studentlitteratur.

Beskow, J. (2000e). Vuxna: Suicidala kriser och psykisk störning. I J. Beskow (Red.), Självmord och självmordsprevention; Om livsavgörande ögonblick (s. 241-258). Lund:

Studentlitteratur.

Buus, N., Caspersen, J., Hansen, R., Stenager, E., & Fleischer, E. (2013). Experiences of parents whose sons or daughters have (had) attempted suicide. Journal of Advanced Nursing, 70(4), 823-832. doi: 10.1111/jan.12243.

Dahlberg, K., & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande i teori och praxis.

Stockholm: Natur & Kultur.

*Dyregrov, K. (2002). Assistance from local authorities versus survivors' needs for support after suicide. Death Studies, 26(8), 647-668. doi:10.1080/07481180290088356

Dyregrov, K. (2012). Efter självmordet; vägen vidare. Stockholm: Gothia Förlag AB

Eriksson, K. (1994). Den lidande människan. Stockholm: Liber AB.

Feigelman, B., & Feigelman, W. (2008). Surviving after suicid loss: The healing potential of suicide survivor support groups. Illness, crisis & loss, 16(4), 285-304. doi:

10.2190/IL.16.4.b

Fielden, J. M. (2003). Grief as a transformative experience: Weaving through different lifeworlds after a loved one has completed suicide. International Journal of Mental Health Nursing, 12(1), 74-85.

Folkhälsomyndigheten (2014). Äldre mår bättre än unga. Hämtad 2015-09-25 från http://www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/livsvillkor-och-

levnadsvanor/psykisk-halsa/nulage-psykisk-halsa/skillnader-mellan-aldersgrupper/

Forsberg, C., & Wengström, Y. (2013). Att göra systematiska litteraturstudier;

värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur &

Kultur.

Friberg, F. (2012). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats:

vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (s. 133-144). Lund: Studentlitteratur.

Grad, O. T., Clark, S., Dyregrov, K., Andriessen, K. (2004). What helps and what hinders the process of surviving the suicide of somebody close? Crisis, 25(3), 134-139.

doi: 10.1027/0227-5910.25.3.134

Karolinska institutet (2013). Föräldrars erfarenheter och behov av stöd efter ett barns självmord. Hämtad 2015-09-26 från

http://ki.se/sites/default/files/foraldrars_erfarenheter_och_behov_av_stöd_efter_ett_bar ns_sjalvmord_2013_web.pdf

Kaunonen, M., Tarkka, M. T., Hautamäki, K., & Paunonen, M. (2000). The staff's experience of the death of a child and of supporting the family. International Nursing Review, 47(1), 46-52.

Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur & Kultur.

*Lindqvist, P., Johansson, L., & Karlsson, U. (2008). In the aftermath of teenage suicide: a qualitative study of the psychosocial consequences for the surviving family members. BMC Psychiatry, 21(8), Avaliable from:

http://www.biomedcentral.com/1471-244X/8/26 doi: 10.1186/1471-244X-8-26

Li, J., Precht, D. H., Mortensen, P. B., & Olsen, J. (2003).Mortality in parents after death of a child in Denmark: a nationwide follow-up study. Lancet, 361 (9355), 363- 367. doi: 10.1016/S0140-6736(03)12387-2

*Maple, M., Edwards, H. E., Minichiello, V., & Plummer, D. (2013). Still part of the family: the importance of physical, emotional and spiritual memorial places and spaces for parents bereaved through the suicide death of their son or daughter. Mortality, 18(1), 54-71. doi: 10.1080/13576275.2012.755158

*Maple, M., Edwards, H., Plummer, D., & Minichiello, V. (2010). Silenced voices:

hearing the stories of parents bereaved through the suicide death of a young adult child.

Health and Social Care in the Community, 18(3), 241-248. doi: 10.1111/j.1365- 2524.2009.00886.x

*McKinnon, J. M., & Chonody, J. (2014). Exploring the Formal Supports Used by People Bereaved Through Suicide: A Qualitative Study. Social Work in Mental Health, 12(3), 231-248. doi: 10.1080/15332985.2014.889637

McMemany, J. M., Jordan, J. R., & Mitchell, A. M. (2008). What do suicide survivors tell us they need? Results of a pilot study. Suicide and Life-threatening Behavior, 38(4), 375-89. doi: 10.1521/suli.2008.38.4.375

*Miers, D., Abbott, D., & Springer, P. R. (2012). A phenomenological study of family needs following the suicide of a teenager. Death Studies, 36(2), 118-133. doi:

10.1080/07481187.2011.553341

Murphy, S. A., Das-Gupta, A., Cain, K. C., Johnson, L. C., Lohan, J., Wu L., & Mekwa.

J. (1999). Changes in parents' mental distress after the violent death of an adolescent or young adult child: a longitudinal prospective analysis. Death Studies, 23(2), 129-159.

doi: 10.1080/074811899201118

*Murphy, S. A., & Johnson, L. C. (2003). Finding meaning in a child's violent death: a five-year prospective analysis of parents' personal narratives andempirical data. Death Studies, 27(5), 381-404. doi: DOI: 10.1080/07481180302879

*Murphy, S. A., Tapper, V. J., Johnson, L. C., & Lohan, J. (2003). Suicide ideation among parents bereaved by the violent deaths of their children. Issues in Mental Health Nursing, 24(1), 5-25. doi: 10.1080/01612840390160603

Nationalencyklopedin. (2015). Självmord. Hämtad 2015-11-06 från http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/självmord

Nationalencyklopedin. (2015). Stötta. Hämtad 2015-11-06 från http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/stötta-(2)

Nationalencyklopedin. (2015). Biologiska föräldrar. Hämtad 2015-11-19 från http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/biologiska-

f%C3%B6r%C3%A4ldrar

Nationalencyklopedin. (2015). Erfarenhet. Hämtad 2015-11-19 från http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/erfarenhet

*Pettersen, R., Omerov, P., Steineck, G., Titelman, D., Dyregrov, A., Nyberg, T., &

Nyberg, U. K. (2015). Lack of Trust in the Health-Care System After Losing a Child to Suicide. Crisis, 36(3), 161-172. doi: 10.1027/0227-5910/a000312

Rehnsfeldt, A. (1999). Mötet med patienten i ett livsavgörande skeende.

(Doktorsavhandling). Åbo: Åbo akademi, institutionen för vårdvetenskap.

Rostila, M., Saarela, J, & Kawachi, I. (2012). Mortality in parents following the death of a child: a nationwide follow-up study from Sweden. Journal of epidemiology and community health, 66(10), 927-933. doi: 10.1136/jech-2011-200339