Om problemen kring Visbykyrkorna Helge And och S:t Jakob Yrwing, Hugo
Fornvännen 1984(79), s. 269-270
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1984_269 Ingår i: samla.raa.se
Debatt
Om problemen kring Visbykyrkorna Helge And och S: t Jakob
G. Svahnström har i Fornvännen 1983 vänt sig mot min behandling av hans framställning av Helgeandskyrkans byggnadshistoria i Sveriges Kyrkor (vol. 184, Stockholm 1981). Hans in- lägg kräver vissa tillrättalägganden.
Ifråga om beskyllningen att jag upprepar a r g u m e n t , som j a g tidigare framfört, vill jag endast påpeka, att j a g inte kan ha känt till S v a h n s t r ö m s argument, förrän de förelåg i hans skrift 1981. N ä r det rör sig om J . Galléns identitetshypotes, åberopad som grundval av S v a h n s t r ö m , har j a g riktat en ny och veten- skapligt g r u n d a d uppgörelse mot Svahn- ströms sätt att a n v ä n d a källmaterial från så- väl medeltid som 1500-tal. Det gäller hans utnyttjande av vad man vet om Store He- dinge kyrka, hans a n v ä n d n i n g av Braun-Ho- genbergs Visby-plansch, hans förbigående av de medeltida donationsbreven, hans okunnig- het om den politiska och ekonomiska situa- tionen för biskop Albert i Livland 1199-1200 och slutligen hans uppfattning om Helge- a n d s k y r k a n s konsthistoriska s a m m a n h a n g .
Särskilt märklig finner j a g hans behandling av min upptäckt av Svärdsbrödernas "Curia Militum C h r i s t i " i Visby {Gotländskt Arkiv 1978 s. 18ff.). Först i min artikel i Fornvännen 1982 (s. 207f.) kunde j a g belägga att en sådan
" c u r i a " funnits i Visby. Vad har nu Svahn- ström att säga d ä r o m ? J o , att "intressantare än d e n n a upptäckt är, att namnet Curia Mili- tum Christi (ej Militium) lever kvar ännu vid mitten av 1300-talet på en anläggning som enligt Yrwing vid det laget hunnit byta ägare tre gånger och vid tidpunkten ifråga rimligt- vis borde ha varit allmänt känd som Sanctus Spiritus eller Helgeandshospitalct" (s. 48).
År 1978 skrev j a g därom i Gotländskt Arkiv (s. 20 sp. 1):
Till Svärdsbrödemas egendom på Gotland måste också ha hört ett liknande korslärar- och pilgrims- härbärge i Visby . . . Det kan ha legat, där helge- andshuset sedan byggdes, ej långt från den plats,
där jag tidigare velat placera Jakobskyrkan, vars skyddspatron karakteriserar den som en pilgrimer- nas, riddarnas, korsfararnas, resenäremas och sjö- fararnas kyrka.
Ursprungligen räknade jag således med att d e n n a " c u r i a " rivits i samband med att hel- geandshuset byggdes. N ä r jag sedan upptäck- te, a t t den existerat i Visby, ännu på 1300-ta- let, h a r j a g naturligtvis inte då heller identi- fierat " c u r i a n " med helgeandshuset, vilket j a g j u anser ha byggts av Tyska orden, sedan den blivit medlem av visbysamhället på 1240- talet (Yrwing i Fornvännen 1982, s. 22 sp. 2ff).
Den måste ha legat på svärdsbrödemas tomt- o m r å d e i Visby.
M o t min åsikt, att Tyska orden byggt såväl oktogonen som helgeandshospitalct, talar en- ligt Svahnström, att han inte kunnat finna n å g r a överensstämmelser mellan oktogonen s a m t svärdsbrödernas och de tyska ordens- b r ö d e r n a s arkitektur för övrigt. Detta är nog m i n d r e anmärkningsvärt, än det kan synas.
Det h a r endast byggts en Store Hedingekyrka i D a n m a r k , fast då en enplanskyrka, och en- dast en helgeandskyrka av visbykyrkans art i hela norra E u r o p a . Visbybyggmästaren har tydligen haft uppdraget att uppföra en kyrka i s å d a n feodal arkitektur, som medgav skils- mässa mellan olika sociala miljöer, d . v . s . mellan riddare och a n d r a förnäma samt hos- pitalets lägre konventsmedlemmar, vårdper- sonal och intagna. Det är därför antagligt, att han löste sin uppgift genom att anknyta till de sydtyska furstekapellen. Därigenom kom han a t t i Visby skapa ett märkligt särfall i den nordeuropeiska kyrkoarkitekturen, dock med viss senare anknytning till Tyska ordens om- och tillbyggnad av dess helgeandskyrka i Bre- m e n .
O m min hypotes vore riktig, så skall ju b å d e S:t J a k o b s k y r k a n och S:t Jakobsklostret ha försvunnit spårlöst, menar Svahnström.
Förmännen 79 (1984)
270 Debatt
Det förhåller sig ju i stället så, att S:t Jakobs- klostret på Braun-Hogenbergs visbyplansch placeras mellan Helge And och S:t Nicolaus.
H o g e n b e r g torde ha byggt sin plansch på en tecknad eller målad förlaga med uppgifter om de viktiga byggnaderna. Jakobsklostret kom- mer sedan igen på M. Schilders visbykarta på s a m m a ställe i Visby och då som "en ödelagd klosterkyrka — templum monasterii devasta- t u m " (se Yrwing Gotlands Medeltid 1978 s.
20311.). T i l l s a m m a n s med Schilders karta är Hogenbergs placering av S:t Jakobsklostret det äldsta och säkraste o m n ä m n a n d e t av S:t J a k o b s läge. Det förhåller sig vidare så, att m a n i Visby just i området mellan Helge And och S:t Nicolai gjort ett antal gravfynd i kv.
Smedjan 2 (uppgift av R. Engeström).
Svahnström anser också, att jag drivit tesen
" a t t kyrka och hospital i ett medeltida helge- andshospital normalt var från varandra fri- s t å e n d e byggnader". Det förhåller sig inte så.
Jag har endast hävdat, att helgeandshospita- len i såväl Bremen som i Lubeck vid Pferde- markt u n d e r 1200-talets första hälft hade fri- s t å e n d e kyrkor liksom helgeandshospitalct i Visby {Gotländskt Arkiv 1978 s. 15f, 19, 23f, Fornvännen 1982 s. 206 sp. 2ff.) Svahnström bortser emellertid från dessa hospital. H a n uppehåller sig i stället vid det lybska helge- andshospitalct vid Koberg, som togs i bruk o m k r i n g 1289 och som inte kan ha något med helgeandshospitalct i Visby att göra såvida det inte kommit till efter 1290, vilket Svahn- ström inte visat och inte torde kunna visa.
Detta helgeandshospital vid Koberg menar han d ä r e m o t vara ett skolexempel på hur ett medeltida helgeandshospital var inrättat med
hänvisning till VV. Teuchert. Teuchert har emellertid inte d e n n a uppfattning om Ko- bcrgshospitalet såsom framgår av mitt bemö- t a n d e (Fv, 1982 s. 207).
N ä r j a g påstår att texten under Linner- hjelms bild av Helgeandsruinen i Sveriges kyrkor är förvillande, beror det på att jag, såsom framgår av min text, inte anser "de i förgrunden kvarstående l ä m n i n g a r n a " stam- m a från " d e n 1783 rivna hospitalskyrkan"
u t a n från n o r d m u r e n i det medeltida helge- a n d s h u s e t . Svahnström har inte förklarat, varför " d e n mindre hospitalskyrkans" gavel- m u r löper vidare västerut förbi oktogonens sydportal, och inte heller har han uppmärk- s a m m a t , att F. W. Gerss markerat, var sam- m a hospitalskyrkas västra m u r anslutit till d e n n a ruinmur, som sedan fortsätter åt väster även på hans tomtkarta liksom p å j . M. Lalle- rius' (se Yrwing i Fv. 1982 s. 204 sp. 21".).
Ifråga om min bildtext i Gotlands Medeltid 1978 s. 204 h ä v d a r Svahnström, att uppgiften o m att en a n n a n byggnad intill kyrkan rase- rats några år före 1804, är " g r u n d l ö s " . I så fall är det emellertid Linnerhjelms uppgift d ä r o m , som är grundlös. Linnerhjelm säger nämligen att "för fa år s e d a n " hade "en till- byggnad intill kyrkan, k a n h ä n d a ett kloster, blifvit förstörd" (Bref under nya resor i Sverige.
Sthlm 1806 s. 158).
Hugo Yrwing ö s t r a Vallgatan 39 223 61 Lund
Med detla inlägg är denna debatt avslutad. Red.
Fornvännen 79 (1984)
