• No results found

Nils Gustaf Palin: ett svenskt samlaröde i Södern Schwabacher, Willy Fornvännen 1948:1, s. 19-33 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1948_019 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Nils Gustaf Palin: ett svenskt samlaröde i Södern Schwabacher, Willy Fornvännen 1948:1, s. 19-33 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1948_019 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
16
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Nils Gustaf Palin: ett svenskt samlaröde i Södern Schwabacher, Willy

Fornvännen 1948:1, s. 19-33

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1948_019

Ingår i: samla.raa.se

(2)

NILS GUSTAF PALIN

E T T S V E N S K T S A M L A R Ö D E I S Ö D E R N A v Willy Schwabacher

JVommer man in i Vitterhetsakademiens lilla sessionssal, fäster man sig vid det livfulla porträttet av en gammal man: med spetsig gåspenna tecknar han eftertänksamt några mynt på ett ark papper, i bakgrunden ser man egyptiska antikviteter och ett bibliotek (fig. 1).

På tavlans frånsida läser man en bläckinskription med uppgift om porträttets modell, ort och målare:

Envoyéen m. m. at Palin måladt i Rom på Villa Malta af O. J. Södermark.

1

Nils Gustaf Palin (1765—1842), Vitterhetsakademiens hedersleda- mot, är icke okänd för svensk fornforskning.

2

Från Konstantinopel, där han under åren 1805—1814 tjänstgjorde som Sveriges chargé d'affaires och 1814—1824 som sitt lands ministerresident vid Höga porten, företog han flera resor till Mindre Asien och Grekland. Två gånger uppsökte han också Egypten och nådde där fram till Nilka- tarakterna. På dessa resor torde hans intresse för egyptiska fornsaker ha vaknat, särskilt för hieroglyfskriften. Åt lösningen av dess gåtor ägnade han en rad av numera glömda avhandlingar, vilkas tolk- ningar genom Youngs och Champollions dechiffrering av den be-

1

Målarens son, löjtnant Per Södermark, erbjöd 1862 bilden åt akademien, som köpte den »för en summa af Rdr. Rmt. 200: —» (jfr KVHAA Prot.

1862, § 101). — För uppgiften tackar jag amanuensen fröken Maj Sondén.

Jfr Carl Ludvig Looström, O. J. Södermark, hans lif och verk, Sthlm 1879;

porträttet är upptaget i oeuvrekatalogen.

2

Jfr Bengt Hildebrand, C. J. Thomsen och hans lärda förbindelser i Sve-

rige 1816—1837, I, Stockholm 1937, s. 58, med äldre litteratur. Dessutom här

not 3—5, 20—31 och 41—44 citerad litt.

(3)

W I L L Y S C H W A B A C II E R

römda Kosette-slenen s n a r t blevo förvandlade till rena kuriositeter.

3

G r u n d v a l e n för h a n s f o r s k n i n g a r bildade on u n d e r dessa resor för- v ä r v a d samling av egyptiska antikviteter. E n efter P a l i n s död förfat- tad k a t a l o g över denna samling n ä m n e r h u n d r a t a l s föremål av detta slag.

4

Av d e r a s s e n a r e öde vet man i dag endast, att de såldes genom offentlig auktion i april 1859 i Hotel D r o u o t i P a r i s .

5

N å g r a få d a g a r före denna försäljning hade en a n n a n auktion ägt r u m i s a m m a Hotel Drouot, v a r s objekt för den avlidne ä g a r e n s s v e n s k a hemland icke borde ha varit av mindre intresse än h a n s egyptiska antikviteter. Det rörde sig om en s a m l i n g av n ä r a p å 13 000 a n t i k a mynt, vilka P a l i n förvärvat u n d e r m å n g a år. Med rätta h a r d ä r f ö r Olof J. S ö d e r m a r k på sitt vackra porträtt av den å l d r a n d e diplomaten i Villa Malta i Kom framhävt den gamles m y n t s a m l a r - lidelse.

Medan de n o r d i s k a mynten redan tidigt möttes av stort intresse i Sverige, ha de a n t i k a mynten, som vittnesbörd för k l a s s i s k k u l t u r , h ä r i landet u n d e r alla tider blivit beaktade och samlade i a n m ä r k - n i n g s v ä r t r i n g a omfattning. I g r a n n l a n d e t D a n m a r k ha de i den Kongel. Mont- og Mcdaillesamling sedan länge intagit en stor och f r a m t r ä d a n d e plats. Den a l l m ä n n a u p p s k a t t n i n g e n av dem i D a n m a r k kominer också till u t t r y c k i de lietydande penningbelopp, som trots nödtiden sedan 1939 årligen u t a n o r d n a t s till d e r a s värdiga publice- ring." D a n m a r k k a n också berömma sig av t a l r i k a privata s a m l i n g a r av a n t i k a mynt, som dels s e n a r e övergått i offentlig ägo, dels än i dag vittna om de d a n s k a s a m l a r n a s levande intresse för dessa enastående l ä m n i n g a r av a n t i k e n s konst och kultur.

7

Det ä r därför knappast förvånansvärt, att Nils Gustaf P a l i n i sitt fosterland ä r ä n n u m i n d r e ihågkotnmen såsom s a m l a r e av antika

3

Jfr bibliografi i Biographiskt Lexicon XI, Uppsala 1845, s. 6, och Palins inträdestal i akademien 1812, Handl. del X, Sthlm 1816, s. 226; vidare del XI 1822, s. 1—26.

4

Catalogue des objects contenus dans le Cabinet d"Antiquités de feu M. le Chevalier de Palin etc. Rom, 1842. 22 sidor.

5

Catalogue des objets contenus dans le Cabinet d'Antiquités de feu M.

le Chevalier de Palin etc. Paris 1859.

6

Jfr Syllogo Nummorum Grsecorum, The Royal Collection ot Coins and Medals, Danish National Museum etc, Copenhagen 1942 — (tills dato 28 delar).

7

Jfr Niels Breitenstein, i förordet till den danska Sylloge (se not 6), s. 5 f.

(4)

S I L S G U S T A F P A I. I N

Fig. 1. Nils Gustaf Palin (1765—1842). Porlräll uv ti. J . Söder- mark ca 1838. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Stock- holm. — NU» Gustaf Palin (1765—1842). Olporträt von O. J . Södermark in Vitterhels Historie och Antikvitels Akademien in

Stockholm.

mynt än som egyptolog. Ändå måste han som numismatiker räknas till det lilla fåtalet tiv äldre samlare, som bilda ett högst aktnings- värt undantag från den nämnda regeln i Sverige. Det kan vara be- rättigat atl i korthet nämna dessa och nyare svenska samlare av an- tika mynt, innan vi sysselsätta oss med Palins myntsainling.

8

8

Till dot följande jfr också de av E l i a s B r e n n e r i » T h e s a u r u s Nummo- r u m Sueo-Gothicorum» (Nils Keders upplaga, H e l m i » 1731) s. 249 f. u n d e r

»libellus de N u m o p h y l a c i i s Sueciae etc.» u p p t a g n a n a m n e n .

(5)

W I L L Y S C H W A B A C H E R

Raden börjar med drottning K r i s t i n a , v a r s berömda samling dock till stor del h a r gått till utlandet.

9

Att också hennes r y k t b a r e gunst- ling, greve M a g n u s Gabriel de la Gardie, h a r ägt en a n s e n l i g kollek- tion a n t i k a mynt, synes vara mindre känt.

1 0

Det enda k v a r v a r a n d e vittnesbördet h ä r o m torde v a r a en h a n d s k r i v e n latinsk k a t a l o g av å r 1666, i K V H A A : s arkiv, tidigare en g å n g i C a r l Gustaf T e s s i n s ägo.

I vacker u p p s t ä l l n i n g beskrivas h ä r greve M a g n u s ' antika mynt, h u - ' vudsakligen från r o m e r s k republik- och kejsartid, ofta med l ä r d a m a r g i n a l a n t e c k n i n g a r och citat u r Occos, Goltzius och a n d r a s verk.

Av de hos E l i a s B r e n n e r uppförda s a m l a r n a må h ä r n ä m n a s föl- j a n d e ä g a r e av a n t i k a m y n t : Claes F l e m i n g (s. 252), E d m u n d och N i l s Gripenhielm (s. 252), F r e d r i c Stenbock (s. 254), J o h a n n e s och P e t r u s Schefferus (s. 256), Nicolaus Keder (s. 257), Mathias E d e n b e r g

<s. 258) och V i t i u s E n g e l h a r d Schröder (s. 2 6 0 ) . " — Vitterhetsakade- mien f ö r v a r a r också ett betydande m a n u s k r i p t b a n d av C a r l R. Berch.

» I n l e d n i n g lill k u n s k a p e n om svenska mynt», i v a r s slutkapitel den framstående n u m i s m a t i k e r n h a r lämnat ett ytterst värdefullt »Supple- mentum ad B r o n n e r u m de Numophylaciis e t c » . H ä r finns ett antal n ä r m a r e u p p l y s n i n g a r a n g å e n d e de av B r e n n e r beskrivna samlin- g a r n a , delvis också d e r a s s e n a r e öden.

1 2

U n d e r 1700-talet fortsattes s a m l a r n a s r a d av C a r l Gustaf Tessin.

som ö k a d e sin av fadern ärvda s a m l i n g i stor stil och s e n a r e sålde den till drottning Lovisa U l r i k a . D e n n a av drottningen kompletterade kollektion bildar än i d a g k ä r n a n till Kungl. myntkabinettets antika s a m l i n g i Statens h i s t o r i s k a museum.

1 3

A n d r a s v e n s k a s a m l a r e under

• Jfr Elias Brenner a. a., s. 250, och Hugo Gsebler, Die Sammlung der Königin Christina, in Corolla Numismatica in Ilonour of B. V. Head, Lon- don 1906, s. 368—386.'

10

Elias Brenner nämner honom ej såsom samlare.

11

En Riksbanken tillhörig, hos KVHAA deponerad handskriven svensk översättning av Brenners Thesaurus (l:a uppl. 1691) av Gustaf Rålamb, år 1725, nämner i sina tillägg ti)l Brenners text inga nya samlare av antika mynt. Universitetsbiblioteket i Uppsala äger en egenhändig manuskriptkata- log över Johannes Schefferus* samling av antika mynt (»Schefferus Numo- phylacium»).

12

En uppsats om detta Berchska manuskript förberedes av N. L. Ras- musson.

15

Jfr Olof Granberg, Svenska konstsamlingarnas historia II, Stockholm

1930, s. 159 f., och Willy Schicabacher i Nordisk numismatisk årsskrift 1944,

s. 231 f.

(6)

N I L S G U S T A F P A L I N

1700-talet voro Cronstedt, v. Engeström och Skjöldebrand,

1

* vilkas samlingar av antika mynt likaledes ha tillfallit Vitterhetsakademien.

Flera redan av Brenner omtalade mindre kollektioner av antika mynt.

t. ex. Schefferus', ha uppgått i universitetssamlingarna i Uppsala ooh Lund. Slutligen bör nämnas den mera omfångsrika än ur kvalitets- synpunkt värdefulla Hedenborgska samlingen, som 1833 efter långa förhandlingar förvärvades av KVHAA. Efter detta har Kgl. Mynt- kabinettet, vid sidan om mindre förvärv, endast berikats med två be- tydande samlingar av antika mynt: år 1863 köptes under Bror Emil Hildebrand stora delar av en ibero-keltisk samling från arvingarna efter Sveriges envoyé vid hovet i Madrid G. D. Lorichs

15

och 1929 mottog myntkabinettet en storslagen gåva av en svensk mecenat, dr Otto Smith i Karlshamn, som skänkte fosterlandet sin vackra samling av utvalda grekiska och romerska mynt.

1

"

Vid sidan om sin berömda samling svenska mynt ägde baron A. W.

Stiernstedt också ett större antal antika mynt. En katalog över denna samling publicerades efter hans död 1882 av Otto Heilborn i avsikt att få den såld en bloc; den gick också i sin helhet till utlandet.

17

I vårt århundrade har professor J. G. Hjalmar Kinberg inom ramen av sin stora allmänna samling sammanbragt ett vackert urval av an- tika präglingar. Efter hans död 1910 sändes det på auktion till Amster- dam.

18

Även svenska Numismatiska föreningens ledamot och ord- förande i 14 år, fältläkare Axel Wahlstedt, ägde bland sina övriga stora kollektioner en ansenlig samling grekiska och särskilt romer-

" En manuskriptkatalog över Fredenheims romerska bronsmynt och delar av den von Engeströmsko samlingen i KVHAA:s arkiv. Jfr dessutom Catalogus Numismaticus in quo Rariores, Rarissimi et Singulares Nummi Antiqui describuntur etc, custode Erik Skjöldebrand, Holmioe 1785.

15

Inv.nr 3196; jfr D. A. Delgado, Catalogue des monnaies etc. du Cabinet de Lorichs, Madrid 1857.

16

Jfr T. G. Appelgren, Doktor Otto Smiths Munzensammlung im Kgl.

Miinzkabinett Stockholm, KVHAA:s handlingar, del 38: 1, 1931.

17

Catalogue déscriptif de la Collection des monnaies antiques grecques, romaines et byzantines do feu Baron A. W. Stjernstedt par Otto Heilborn, Stockholm 1882.

18

Catalogue de la Collection universelle de numismatique délaissé par feu

Mr. J. G. H. Kinberg, Dr. en Phil. et Med., Prof. Em., Décédé ä Stockholm,

I (J. Schulman, Amsterdam 1910). En genomgång av de svenska och ut-

ländska auktionskatalogerna från de sista 50 åren har icke givit antydan om

flera svenska samlingar antiko mynt av betydelse.

(7)

W I L L Y S C H W A B A C H E R

s k a p r ä g l i n g a r , som efter h o n s död å r 1943 blev s å l d a på den svenska m y n t n m r k n a d e n .

I d a g finnas i Sverige endast två m e r a betydande privata s a m l i n g a r av a n t i k a m y n t : en s ä r s k i l t i fråga om r o m a r m y n t e n m ä r k l i g kollek- tion hos överstelöjtnant G e o r g De L a v a l i Stockholm och den lilla s a m l i n g g r e k i s k a m y n t av h ö g s t a k o n s t n ä r l i g a kvalitet, som H. K. H.

K r o n p r i n s Gustaf Adolf s a m m a n b r a g t med stor sakkunskap.

1 1

'

H u r u d a n v a r n u den s t o r a P a l i n s k a samlingen, som Sverige för all- tid gått miste om? Det lilla, som ä n n u k a n uppletas h ä r o m , låter det framstå som desto mera beklagligt, att inte åtminstone n å g r a av dessa skatter fingo föras lill Sverige för att vidare främja den forne äga- r e n s vetenskapliga intresse i h a n s hemland. Den tidigaste u n d e r r ä t - telsen om P a l i n s s y s s e l s ä t t n i n g med a n t i k a mynt ä r ett litet, å r 1807 från Konstantinopel till K V H A A i n s ä n t m a n u s k r i p t angående 24 i Egypten funna mynt, som enligt författarens mening skulle vara p r ä g - lade d ä r före ptolemeernas tid. Av de prydliga t e c k n i n g a r n a på ett bifogat blad ser m a n dock, att det h ä r ä r fråga om kraftigt nötta b y s a n t i n s k a b r o n s p r ä g l i n g a r , vilkas otydliga bilder P a l i n tyder på följande s a t t : »Symbolerna ä r o de samme, som de hvilka på Obelisker och a n d r e h i s t o r i s k a M i n n e s m ä r k e r u t t r y c k a k o n u n g a n a m n och tit- lar uti ovale taflor enligt ett i C h i n a bibehållit b r u k . . . » . R e d a n av detta k o r t a citat torde framgå, att P a l i n på g r u n d av bristande skol- n i n g och svag kritisk förmåga inte j u s t stod på höjden som veten- s k a p s m a n i en epok, då J. E c k h e l i W i e n , eller Zoega och R a m u s , för att n ä m n a s k a n d i n a v i s k a namn, publicerade s i n a g r u n d l ä g g a n d e n u m i s m a t i s k a verk och kataloger.

2 0

P å s k e n 1818 undgick P a l i n s sam- ling mod k n a p p nöd att f ö r s t ö r a s av en av de m å n g a eldsvådor, som städse h a varit en stor fara för det folkrika och t r å n g a KonstantinO' pel. J. B e r g g r e n b e r ä t t a r h ä r o m :

2 1

»(Det Svenska M i n i s t e r - h u s ) . . .

19

Jfr Åke Åkerström i Ord och Bild 1941, s. 433 f.

20

Jfr härtill också ett brev av Friedrich Munter till K. A. Bottiger, jan./

febr. 1807. Aus dem Briefwechscl Friedrich Miinter's I, Kopcnhagen u.

Leipzig 1944, (herausgegeben von Cjvind Andreasen), s. 63 f.: »AVas sägen Sie zu seiner (Palins) Behauptung tiber segyptische Miinzen? An der Mög- liehkeit dergleiehen zu finden lässt sich doch wohl zweifeln.» (Hänvisning av förste antikvarien Nils Ludvig Rasmusson.)

21

Resor i Europa och österländerna I, Stockholm 1826, s. 174, och III,

1828, s. 111.

(8)

N I L S G U S T A F P A L I N

nedbrann 1818 med undantag av en Köschk, som genom den lilla vackra trädgården skiljdes från hufvud-byggnaden. Tvenne eldfria magasin ledo intet, så att Missionens archiv, som befanns i den ena, lyckligtvis räddades, tillika med Minister-residentens dyrbara mynt- samling.»

Den 25 januari 1823, efter det Palin 1812 hade valts till Vitterhets- akademiens arbetande ledamot, skickade han akademien från Kon- stantinopel ytterligare ett brev med teckning och kommentar till en

»medaille d'or». Detta »étrange monument», som han själv kallar det, har Palin tio år senare publicerat i sina »Observations numismati- ques dédiées ä Thorwaldson (!)» (Rom 1833)?- Men de förklaringar angående det egenartade guldstycket, vilka han ger i brevet och i den citerade skriften — den enda numismatiska avhandling, som Palin utgivit — stå i fantasi oeh kritiklöshet knappast efter det ovan anförda exemplet. »Observations» innehålla en plansch, på vilken detta guldmynt, jämte elva andra mynt ur Palins samling, illustreras i goda teckningar.

Först efter Palins död (16 mars 1842) höra vi åter närmare om hans myntsamling. Redan 1839 hade en besökare från Sverige, Per Erik Svedbom, angivit antalet till »13 000 mynt och medaljer».

23

och 1842 preciserar en i Rom anonymt utgiven och tryckt katalog över Palins samlingar

24

antalet av hans mynt till 12 931, med den intressanta uppgiften, att »les médailles grecques et romaines ont été épurées et mises en ordre par M. Capranesi, numismate et archéo- logue distingué qui a scrupuleusement retranclié toutes celles dont 1'authenticité pouvoit laisser quelque doute». I sin »Zeitschrift fiir Miinz- Siegel- und Wappenkunde» anmäler den kände tysk-baltiske immismatikern B. Koehne denna katalog över den »rika myntsam- lingen» i korthet

25

och fäller påföljande år, sedan han i Rom haft tillfälle att själv studera samlingen,

26

detta omdöme: »Dieselbe ist

22

Detta guldmynt, en öst-keltisk imitation av en stater för Lysimachos av Thrakien, och besläktade präglingar skola senare behandlas i on särskild undersökning.

2S

Lotten Dahlgren, Norrländska släktprofiler, Stockholm 1911, s. 337 (hänvisning av N. L. Rasmusson).

-* Jfr not 4.

25

Vol. III, 1843, s. 235 och 241.

20

Enligt uppgift i katalogen av 1842 kunde samlingen besiktigas i tyska

arkeologiska institutets lokaler på Campidoglio i Rom.

(9)

W I L L Y S C H W A B A C II E R

Fig. 2. Tre grekiska mynt ur Palins samling. Efler A. de Longpérier i Revue numismaligue 1859, P l . I I I , 1—3. Jfr fig. 3. — Drei griechische Munzen aus Palin's Sammlung.

Nach A. de Longpérier in Revue numismatique 1859, P l . I I I , 1—3. Vgl. Fig. 3.

reich an seltenen und namentlich schonen Exemplaren; vorziiglich verdienen die Gepräge Kleinasiens als besonders vollständig hervor- gehoben zu werden. Unter den Byzantinern und unter den älteren Munzen ist eine nicht unbedeutende Anzahl sogar noch unediert.»

27

Enligt en notis av samme omsorgsfulle krönikör på annat ställe i tid- skriften,

28

visade en son till Palin, R(obert) von Palin som gäst hos Numismatiska sällskapet i Berlin den 6 maj 1844 »eine Reihe schöner

27

Vol. IV, 1844, s. 315.

18

Vol. I V , 1844, s. 256.

(10)

N I L S G U S T A F P A L I N

MM >.£

Fig. 3. Tre grekiska mynt ur Palins samling, desamma som fig. 2, nu i Cabinet des Médailles i Bibliotheque National» i P a r i s : (a) Didrachm för Alexander av Pherae i Thessalien 389—357 f. K r . ; ur Collection de Luynes (no. 1865); (b) Tetra- drachm (efterbildning av en av Alexander den stores mynlty- per, präglad i Odessos i första årh. f. K r . ) ; ur Collection de Luynes (no. 1661); (c) Tetradrachm för Alexandrria 2'roas, präglad dr 164 f. K r . ; ur Collection Wuddington (inv. no.

1081). — Dieselben Munzen wie Fig. 2, heule im Cabinet des Médailles in P a r i s (aus verschiedenen vom Cabinet envorbenen

Privalsammlungen).

und seltener griechischer und byzantinischer Miinzen» ur sin fars samling.

Palins »Erben zu Stockholm» — som Koehne uttrycker sig 1844 —

synas sålunda med hjälp av den nämnda summariska katalogen ha

(11)

IV I L L Y S C H W A B A C I I E R

försökt att a v y t t r a samlingen i sin helhet till någon liebhaber. men utan framgång. Att P a l i n s s a m l i n g a r någon g å n g efter h a n s död k u n n a ha forslats från Rom till Stockholm, k a n möjligen stödjas av en sum- m a r i s k översikt med värdeuppgifter, som b ä r anteckningen av B r o r Emil H i l d e b r a n d s h a n d : »Enkefru P a l i n s saml.»-

9

F ö r s t 17 å r s e n a r e fattades ett nytt beslut — denna g å n g med ett för a r v i n g a r n a lyck- ligt, men för svensk n u m i s m a t i k dess olyckligare resultat. Till en början innehöll den s t o r a tidskriften »Revue n u m i s m a t i q u e francaise»

en u p p s a t s på 14 s i d o r med en vacker plansch, skriven av utgivaren själv, den l ä r d e A d r i e n de L o n g p é r i e r , membre de ITnstitut: »Mé- dailles grecques de la Collection P a l i n . »

3 0

F ö r f a t t a r e n s ä g e r genast i inledningen: »Cette collection vient d'étre apportée a P a r i s ou elle s e r a prochainement mise en vente!» E n ny, för a u k t i o n s ä n d a m å l av experten C h a r l e s Rollin författad utförligare k a t a l o g förelåg väl redan vid denna tidpunkt i tryck.

3 1

De L o n g p é r i e r s u p p s a t s och Rol- lins a u k t i o n s k a t a l o g , som beskriver de antika mynten u n d e r 731 num- mer tämligen omsorgsfullt, ge oss i dag den bästa bilden av P a l i n s a n t i k a m y n t s k a t t e r . Uppsatsen b e h a n d l a r oeh i l l u s t r e r a r sex exemplar u r kollektionen, »qui méritent, å divers titres, d'attirer p l u s parti- tulierement 1'attention des a n t i q u a i r e s » . Det viktigaste bland dessa n u m m e r — förmodligen överhuvud taget det värdefullaste myntet i P a l i n s ägo — ä r en tessalisk silverstater för t y r a n n e n Alexander i P h e r a i (369—359 f. K r . ) . Av d e n n a m ä r k l i g a p r ä g l i n g (fig. 2—3 a) ha s e d e r m e r a endast två exemplar med samma inskrift A A E S A N J P E I 0 2 ! (errarnp) blivit kända.

3 2

D e L o n g p é r i e r v a r den förste som lyckades att med hjälp av j u s t det P a l i n s k a exemplaret f ö r k l a r a d e n n a p r ä g - ling historiskt riktigt och att med säkerhet h ä n f ö r a den till den tes- saliske t y r a n n e n — en stridsfråga, som k o r t i n n a n hade förblivit

29

KVHAA:s arkiv. Ännu vid mitten av århundradet hade änkefru Palin en särskilt av diplomatorna frekventerad salong vid Fredsgatan 18 i Stock- holm. Se F . U. Wrangel, Barndomsminnen etc. 1853—1870 s. 235. För detta tackar jag dr Bengt Hildebrand.

80

Revue num. 1859, s. 109—123.

" Catalogue des médailles grecques et romaines composant la Collection M. le Comte (!) de Palin, ancien Ministrc de Suéde ä Constantinople dont la vente auro lieu Hotel des Commissaires — priseurs, Rue Drouot no. 5 Salle 4, les jeudi 14, vendredi 15 et samedi 16 avril 1859. Paris 1859.

32

W. Froehner, Cat. Photiades Pasha. Paris 1890, no. 170, och Zeitschr.

f. Num. XI, 1884, s. 49 = Kurt Regling, Die antike Mtinzo als Kunstwcrk,

Berlin 1924, Taf. XXXIII, 692 (Berlin).

(12)

N I L S G U S T A F P A L I N

o u p p k l a r a d i en polemik mellan H. P . Borrell och C h a r l e s Newton;

3 3

till och med i supplementet till Rollins a u k t i o n s k a t a l o g ( n r 499) figu- r e r a r detta praktfulla mynt ä n n u falskeligen u n d e r den päioniske ko- n u n g e n »Alexandrius». Myntets h i s t o r i s k a och n u m i s m a t i s k a bety- delse framstod dock s n a r t också för dåtidens väl mest kände franske s a m l a r e , le D u e de L u y n e s ; h a n förvärvade det på auktionen till ett för den tiden enormt p r i s : 1 2 0 0 francs. N ä r h a n donerade s i n a oskatt- b a r a s a m l i n g a r lill Bibliotheque Nationale å r 1862, följde också dotta mynt med och införlivades i Cabinet des Médailles.

3 4

Hertigen av L u y n e s var dock i n g a l u n d a den ende n u m i s m a t i k e r n a v v ä r l d s r y k t e , som deltog vid auktionen av P a l i n s a n t i k a mynt.

Den torde h a varit ett »événement» på P a r i s ' m y n t m a r k n a d u n d e r dessa å r . K u n g l i g a Biblioteket i Stockholm äger ett exemplar av auk- tionskatalogen, d ä r dess forne ä g a r e , den k ä n d e n u m i s m a t i k e r n och m y n t h a n d l a r e n J o s e p h C u r t i London, omsorgsfullt h a r antecknat inte b a r a a u k t i o n s p r i s e r n a u t a n k ö p a r n a s n a m n . D ä r u p p t r ä d a bl. a.

följande berömda s a m l a r e som k ö p a r e : E d w a r d W i g a n , v a r s sam- ling 1873 till stora delar förvärvades av B r i t i s h M u s e u m ;

3 5

William H e n r i Wuddington, v a r s g l ä n s a n d e kollektion s ä r s k i l t av mindre- a s i a t i s k a mynt 1897 övergick till Cabinet des Médailles i P a r i s ;

3 0

» Num. Chron. 1844, s. 110 och 121.

54

Jfr Jean Babelon, Catalogue de la Collection do Luynes, Monnaies grecques, Vol. II, Paris 1925, s. 61, no. 1865. Pl. LXXI. — Ernest Babelon, Traité II, 4, 610, Pl. CCXCIV, 12 (varefter fig. 3 a här).

35

Barclay V. Head, in Num. Chron. 1873, s. 89 seq. och 309 scq. — Wigan förvärvade pä Palinska auktionen så betydande mynt som en tetradrachm från Tonedos (nr. 216, frs. 600: —) och de båda av Palin i »Observations»

avbildade, numera till Amathus på Cypern lokaliserade »incertaines do Phoenieie» (nr 301—302, frs. 463:—), vilka i dag torde befinna sig i Bri- tish Museum.

36

Jfr Ernest Babelon, Inventaire de la Collection Wuddington, acquisc par 1'Etat en 1897, Paris 1898 (on quatre fascicules). Waddington köpte don av Longpérier, Revue num., 1. c, pl. III, 3 publicerade tetradrachm från Alexandria i Troas (nr 215, frs. 420: —) jfr fig. 2 och 3 c; V. Fritzc, Nomisma VI, 1911, Pl. III, 1 och K. Regling, Zeitschr. f. Num. 38, 1928, s. 117 not 3, där Regling tydligen iir ovetande om exemplarets förvärv till Palins samling redan i Konstantinopel; och den likaledes där pl. III, 4 publicerade Vi cistofor från Pergamon, en stor raritet (nr 209, frs. 115: — ) ; dessutom Palins sällsynta guldstater av den pontiske konungen Asander

(nr 195, frs. 360: —) samt inånga andra exemplar, vilka numera befinna sig i Cabinet des Médailles i Paris.

29

(13)

W I L L Y S C H W A B A C H E R

Colonel Leake, namnkunnig engelsk forskningsresande och arkeo- log, vilkens vackra myntkabinett 1864 en bloc tillföll universitetet i Cambridge;

37

den engelske generalen Fox, vars stora samling 1873 köptes av Kgl. Miinzkabinett i Berlin;

38

och slutligen de framstående och kunniga mynthandlarna från denna tid: monsieur Heinrich Hoff- mann, monsieur Charles Rollin, monsieur Felix Feuardent i Paris och Mr. Joseph Curt i London, vilkas talrika förvärv ur Palins sam- ling i många fall sedermera på olika omvägar hamnat i offentlig ägo.

Så t. ex. den intressanta, i Odessa postumt präglade tetradrachm för Alexander den store (fig. 2—3 b), som de Longpérier hade publicerat på sin plansch III under nr 2: på auktionen köptes den av Mr. Curt (nr 101), men kan, på grund av Longpériers avbildning, identifieras med hertigen de Luynes exemplar, som numera tillsammans med den- nes övriga samling ligger i Cabinet des Médailles i Bibliotheque Nationale.

39

Auktionssumman för Palins samling av antika mynt steg lill det för den tiden ansenliga beloppet av ca 37 000 francs.

Lika litet som 1842 har man i Sverige gjort något försök vid auk- tionen 1859 att tillförsäkra fäderneslandet den svenske samlarens skatter. I dag framstår det som ytterst beklagligt, att man inte före- tog någonting — åtminstone genom några symboliska köp vid auk- tionen — för att bevara ett ärofullt minne av numismatikern Palin i de statliga samlingarna. Här hade funnits tillfälle att med ett slag föra de antika bestånden i Kgl. Myntkabinettet upp på en nivå jäm- förlig med den köpenhamnska samlingens bestånd — men det för- summades oåterkalleligen.

Nils Gustaf Palins egenartade samlarpersonlighet framträder kan- ske mest levande i den redan nämnda dagboksanteckningen av Per Erik Svedbom, i Eom den 24 februari 1839. Man kan ej neka sig nöjet att här citera honom åtminstone i utdrag:

40

»Besök hos vår gamle

37

Jfr W. M. Leake, »Numismata Hellenica», A catalogue of Greek coins etc, London 1856, och Num. Chron. 1864, s. 75. — William Martin Leakes berömda samling håller just på att nypubliceras i den engelska Sylloge Nummorum Grsecorum (vol. IV).

38

Zeitschr. f. Num. I, 1874, s. 291 f.; II, 1875, s. 85.

" Jfr Rev. num., 1859, pl. III, 2 med Cat. de lo Coll. de Luynes, pl.

LXIII, 1661 (»ocquis de Curt, 1861») = fig. 2—3 b här.

*o Jfr not 23.

(14)

N I L S G U S T A F P A L I N

landsman f. d. envoyén Palin. Hans lilla bostad med den härli- gaste utsikt öfver Rom ligger inuti en iiten trädgård på Villa Malta

(som Byström sålt till kungen af Bayern). Den kungliga ägaren var just i dag själf ankommen och hade tagit in här, såsom äfven en mängd ekipager på yttre gården läto förmoda, innan Palin också berättade, det han varit med för att på morgonen emottaga hans majestät. Han hade likväl då, försäkrade han, varit bättre klädd än han nu var, hvilket också kunde behöfvas. Det är obegripligt huru en man, som dock för att ha kunnat bekläda sådana diplomatiska platser måtte ha varit en världsman, kunnat på gamla dagar blifva en sådan cynicus, att han tyckes trifvas bäst i smutsen.»

» . . . Han är nu några och 70 år, men är mycket rask, reser ofta om somrarna till Egypten och talar till och med om att företaga en resa till Ost-Indien. Han har rika samlingar af 13,000 mynt och me- daljer samt 5,600 antikviteter af andra slag. Han lefver nu och hafver sin varelse helt och hållet uti antikviteterna, hvaraf han uti sina rum är omgifven ända upp öfver öronen. Själf ser han äfven ut som en antikvitet. Sina många — ehuru alla anonymt — tryckta arbeten tycktes han med tillfredsställelse visa, ehuru han likasom gjorde sig en ära däraf att hans namn varit okändt för den lärda världen . . . Lärd är han utan tvifvel, men jag fruktar att det är något oredigt...

Sonen, löjtnant vid Lifbeväringen, hade dock nyligen varit här, snyg- gat upp gubben något och skrifvit en katalog på hans samlingar m. m.»

En annan svensk romresenär, den svenske skalden Karl August Nicander, yttrar sig inte mindre karakteristiskt.

41

I ett brev 1829 be- rättar han om Palin, att denne »rest kring hela världen, i Egypten, Turkiet, Grekeland etc. etc. och studerar hieroglyfer och skrifver och läser dagen i ända, och har 20 års gammalt bläck på fingrarna, som intet vatten och ingen chinesisk konst kan aftvå, men som är en in- teressant man och en heders-man»!

Den anonyme författaren lill nekrologen över Palin

42

skildrar ho- nom överensstämmande med Nicander såsom »liten till växten, i sam- tal ytterst liflig och interessant», »den bästa husfader, mot landsmän hjelpsam, mot alla förekommande och tjenstvillig. I Constantinopel hörde han till celebriteterna af första rangen och ingen resande lite- ratör underlät att besöka honom.»

Gunnar Lokrantz, Karl August Nicander, Uppsala 1939, s. 421.

Upsala Tidningen 1842, nr 33, och Biographiskt Lexicon XI, 1845, s. 6.

(15)

W 1 L L Y S C II W A B A C. II E R

E h u r u egyptolog s a k n a d e P a l i n dock alla f ö r u t s ä t t n i n g a r för all- varlig vetenskaplig verksamhet. Angående h a n s personliga u p p t r ä - dande som svensk diplomat ha h å r d a omdömen blivit fällda.

4 3

Bland de s p a r s a m m a u n d e r r ä t t e l s e r n a om P a l i n ä r det också n å g r a , som tyda på egendomliga m ä n s k l i g a b r i s t e r och s ä l l s a m m a levnadsvanor, s ä r s k i l t sedan h a n 1824 hade lämnat den diplomatiska tjänsten. De o b e s t r i d b a r a förtjänster däremot, som h a n genom s i n a med s a n n - s k y l d i g lidelse h o p b r a g t a s a m l i n g a r inlagt på den a n t i k a numismati- kens område och varigenom h a n visat sig som a r v t a g a r e av f ö r n ä m a traditioner — dessa förtjänster h a k n a p p a s t u p p m ä r k s a m m a t s i lians fosterland och s n a r t r å k a t i fullständig glömska. Man ä r frestad att kalla det ett t r a g i s k t ödes fullbordan, n ä r 77-åringen, s a n n o l i k t kort efter det S ö d e r m a r k målat sitt v a c k r a porträtt a v honom, den 16 m a r s 1842 föll för m ö r d a r h a n d i sin e n s a m m a paviljong vid Villa Malta.

4 1

Detta våldsamma slut, som p å m i n n e r om J o h a n n J o a c h i m Winckel- m a n n s död, f ö r l ä n a r åt s a m l a r e n P a l i n s s ä r e g n a gestalt en n i m b u s av ä k t a romantik, en dunkel g l a n s som k r i n g cn figur i E . T h . A. Hoff- inanns diktning.

För många till denna artikel nödvändiga källuppgifter och bibliografiska hänvisningar, liksom för mycken vänlig hjälp för övrigt under arbetet, får jag här framföra mitt hjärtligaste tack till förste antikvarien Nils Ludvig Rasmusson. För översättningen till svenska tackar jag varmt amanuensen Rudolf Zcillcr.

Z U S A M M E N F A S S U N G

Willg Schwabacher: Nils Gustaf Palin, ein schwedisches Sanunlerschick- sal im Siiden.

Im kleinen Sitzungssaal der Vitterhetsakademie bemerkt man das schöno Porträt eines alten Mannes, der nachdenklich damit beschäftigt ist Munzen auf ein Blått Papier zu zeichnen. Es ist von Olof J. Södermark in der

45

Jfr Greve Carl Gustaf Löwenhielms minnen, i sv. översättning efter det franska originalet, I—III, Stockholm 1927—29; I, s. 213 t.; II s. 9.

44

Upsala Tidn., 1. c : »Mördad 1842 i mars på Villa Malta vid Rom af en

lösgifven fästningsfånge; för denna sin grova missgärning blof hon hals-

huggen.» Palin begravdes vid Aurelianska Muren i Rom, där on minnessten

över honom restes; jfr C. Bildt, Svenska minnen och märken i Rom, Sthlm

1900, s. 301—302.

(16)

.V I L S G U S T A F P A L I N

Villa Malta zu Rom genialt und stellt den schwedischen Envoyé an der 1 loben Pforte Nils Gustaf P a l i n dar (Fig. 1).

Palin (1765—1842) ist der schwedischen Altertumsforschung durch eine Reihe dilettantischor segyptologischer Schriften bekannt. Dass er sicli auch loidenschaftlich numismatischen Studien gewidmet hat, ist dagegon heute nahezu vcrgesscn, obwohl seine Verdienste auf diesem Gebiete weitaus grosser waren: eine nach seinem Tode vorgofundeno Sammlung antikor Miinzen umfasste fast 13 000 Stiicke.

Mit dieser bedcutenden Sammlung war Palin letzter Repräsonlant einer Reihe vornohmor schwedischer Sammler antikor Miinzen im 17. und 18.

Jahrhundert, Der Verf. zählt diese chronologisch auf und roiht ihnen eine Anzahl neuerer Sammler auf dem in Schweden weniger wie in andoren Ländern gcpllegton wichtigen Gebiete der klassischen Miinzkunde an.

PalhTs Sammlung entstand in Konstantinopcl. Ira Jahro 1818 entging sio dort knapp einem der vielen Stadtbrände, boi dera das schwedische Lcga- tionsgobäude fast zerstört wurde. Sie wurde nach 1824 in Rom fortgesetzt.

Nach Palin's 1842 erfolgtem Tode wurde zunächst in Rom ein summarischer Katalog seiner Antiquitäten veröffentlicht und diese wio auch die Miinzen iin Proussischen Archäologischen Institut auf dem Kapitol doponiert. Ein Vorkaul kam jedoch nicht zustande. Erst 1859 wird die Aufmerksarakeit crneut aut die wissenschaftliche Bedeutung der Sammlung Palin gelenkt:

Adrien de Longpérier beschreibt in seiner »Revue numismatique irantjaiso einige besonders bemerkenswerte, griechische MUnzen der Palin'schen Samni- lung und kiindigt deren bevorstehendo Auktion in Paris an. Aus dem aus- tiihrlichen, von Charles Rollin verfassten Auktionskatalog ist dann zum ersten Mal der ganze Reichtum dieser Sammlung zu orsohen. Dio Versteigo- rung wird zu einem Ereignis dos intornationalen Miinzmarktcs. Die ersten Sammler Frnnkreich's, Englands und anderer Länder — mit Ausnahnn- Sclnvedcns — nehmen persönlich teil oder lassen sich durch sachkundigc Experten vortreten. Viele von Palin's Munzen gehen mit den Sammlungen dieser hcrvorragenden Numismatiker später in öffontlichen Besitz iiber, z. B. in das Cabinet dea médailles zu Paris, in dio Sammlungen des Bri- tischen Museums zu London und in das Berliner Miinzkabinett. Der Verf.

weist einigo dieser Seltenheiten nach und bildel sie ab (Fig. 2 und S). Nach Schweden kam nichts.

Wenn Nils Gustaf Palin als Mensch von seiner Mitwclt teilweise als Son-

tlerling geschildert wird — der Verf. ciliert hiorfiir interessanto Mitteilungen

aus der schwedischen Roiseliteratur — ja, wenn er noben manchen Sym-

pathioäusserungen auch scharfem Tadel nicht entging, wenn er auch auf

dem Gebiete seiner Hieroglyphenstudion allo Voraussetzungcn und kritiachea

Urteil crmangclte, so hat or als Numismatiker sicherlich einen Ehrcnplatz

unter don schwedischen Sammlern antikor Miinzen vcrdient. Palin"s tra-

gischer Tod — der 77-jährige wurde 1812 von einem freigelassenen Gefange-

nen im Garten dor Villa Malla ermordot — verleiht seiner Icidenschaftlichen

Sammlerfigur den Nimbus einer ochten Gestalt der Romantik, wie ent-

sprungou aus der Dichtcrwtdt eines E. Th. A. Iloftmann.

References

Related documents

framställning rörande »Die goographisohe Metode in der Numismatik». Den geografiska utbredningen av enskilda tyska mynttyper från tidig medeltid och högmedeltid åskådliggjordes

Lysimachusstatererna, och särskilt deras i Bysans präg- lade tidiga imitationer, kan antagas vara bland de första gre- kiska guldmynttyper, som från Thrakien och Bysans i stor

Tydligen har Cavino själv vid denna tid endast använt dem för tillverkning av bronsmedaljonger, vilka helt överensstämma med de övriga produkterna från denna bekanta

Enligt uppgift av Gejvall i den nämnda skrif- ten In på bara benen hade Axel Bagge vid dis- kussionerna framfört att förhistorikerna på Museet visserligen ansåg att de brända benen

Den under utvecklingens gång radikalt förändrade inställningen till Rom och romerska institutioner får på konstens område sin återspegling i den germanska djurornamentikens

Det stammar från den äldre Vasatiden, denna vår tidigare renässans, som i stort sett är så fatlig jiå bevarade konstminnen, och det äger en personhistorisk anknytning till

Utgå vi från det visserligen i sig självt vaga och osäkra antagan- det, 'att de indoeuropeiska folkvandringarim till väsentlig del fallit inom gånggriftstidens kronologiska

Den för- ändrade inställningen är otvivelaktigt att tillskriva en kraftig ooh känslobetonad reaktion, vilken likväl ej kommit att riktas mot Montelii ooh Sophus Mullers