Två Lysimachos-"medaljonger" av guld i Kungl. Myntkabinettet, Stockholm Schwabacher, Willy
Fornvännen 1944(39), s. 292-299 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1944_292 Ingår i: samla.raa.se
TVÅ LYSIMACHOS-MEDALJONGER' AV GULD I KUNGL. MYNTKABINETTET, STOCKHOLM
AV
W. S C H W A B A C H E R
Ilikhet med de flesta offentliga myntkabinetten i E u r o p a äger också K u n g l . Myntkabinettet i Stockholm bland sina s a m l i n g a r av a n t i k a mynt åtskilliga exemplar, vilkas u r s p r u n g k a n ledas tillbaka till de äldsta vetenskapliga s a m l i n g a r n a i landet: de gamla furstliga k o n s t k a m r a m a eller de l i k a r t a d e men m e r a an- s p r å k s l ö s a privata »konst- och kuriositetskabinelten».1 Att. inne- hållet i dessa tidiga m u s e e r icke alltid m o t s v a r a r m o d e r n a vetenskap- liga a n s p r å k m i n s k a r på intet sätt det k u l t u r - och m u s e i h i s t o r i s k a intresse, som a n k n y t e r sig till väl bibehållna exempel på dessa mu- seer från s e n r e n ä s s a n s och b a r o c k eller till d e r a s ä n n u bevarade in- ventarier.2 I vissa fall k a n m a n t. o. m. med u t g å n g s p u n k t från uppen- b a r a k o n s t k a m m a r f a l s a r i e r komma fram till vetenskapliga resultat, som också k u n n a v a r a av värde för den moderna forskningen.
Helt nyligen h a r K a r l P i n k ä g n a t en g r u n d l i g a v h a n d l i n g åt s å d a n a praktfulla n u m i s m a t i s k a k o n s t k a m m a r f ö r f a l s k n i n g a r — t u n g a guldmedaljonger, liknande den I r a k i s k e k o n u n g e n L y s i m a c h o s ' (323—281 f. Kr.) t e t r a d r a k m e r .3 Beträffande d e r a s u r s p r u n g k u n d e
1 Av grundläggande betydelse: J. v o n S c h l o s s e r , Die Kunst- nnd Wun- derkammern der Spät-Renaissanoe (Leipzig 1908). — Angående Skandina- vien jfr B e n g t H i 1 d e b r a n d, C. J. Thomsen och hans lärda förbindelser i Sverige 1816—1837 (Stockholm. 1937), s. 64 ff. Vidare N i l s L u d v i g R a s m u s s o n i Fornvännen 1931, a, 377—378 och N i e l s B r e i t e n - s t e i n , De antike Monter i Frederik IILs Kunstkammer, i Nordisk Numis- matisk Årsskrift 1938, s. 31 ff.
2 Jfr t. ex. O t t o R y d b e c k , Den arkeologiska forskningen och Histo- riska Museet vid Lunds Universitet under tvåhundra år 1735—1937. Medde- landen från Lunds Universitets Historiska Museum 1943, s. 18 ff., 104—105 och fig. 63.
3 Gold Medallions of Lysiraadius and kindred forgeries. Numismatic Chronide 1937, s. 73.
T V A I. V S I M A C !l II S - M E D A I. .1 <> \ C t: II _(),i
Fig. 1.
Lysimachos-smedaljong» av guld, präglad med Giovanni Cavinos stämplar. Kungl.
Myntkabinettet, Stockholm, Gold médaillon of Lysimachus of Thrace struck with Giovanni Cavino's dies. Royal Collection of
Coins and Medals, Stockholm.
han fastslå, att de voro präglade med stämplar, som vid mitten av 1500-talet tillverkats i Padua av G i o v a n n i C a v i n o (1500[?] — 1570). Tydligen har Cavino själv vid denna tid endast använt dem för tillverkning av bronsmedaljonger, vilka helt överensstämma med de övriga produkterna från denna bekanta paduanska antik-verk- stad.4 Några av hans stämplar, däribland några av dem, som använts för de nu av Pink beskrivna Lysimachos-guldmynten, hade emellertid vid mitten av 1600-talet kommit till Paris och Miinchen. I sistnämnda stad ha de därefter, som Pink nu påvisar, med all sannolikhet an- vänts av en obekant guldsmed för tillverkning av ifrågavarande praktfulla guldmynt — måhända i samband med den iver, som kur- furst Maximilian av Bayern (1623—1651) lade i dagen vid berikandet av sin konstkammare.
Vid nyuppordnandet av det grekiska myntbeståndet i Kungl. Mynt- kabinettet i Stockholm ha nu två Lysimachos-»medaljonger» av guld kommit i dagen, som t. o. m. undgått Pinks grundlighet, då han för- tecknade de 23 exemplar av dylika praktförfalskningar, som ännu förvaras i offentliga samlingar, och de 13 exemplar, som nämnas i den äldre numismatiska litteraturen. Eftersom i det övriga Skandina- vien endast Köpenhamn kan uppvisa ytterligare två exemplar, här-
4 Jfr R. H. L a w r e n c e , Medals by Giovanni Cavino, New York 1883 och M. B e r n h a r t i Blätter fiir Miinzfreunde 1912, s. 5054 och Taf. 200.
P i n k , a. a. s. 77, hänivisar dill bronspräglingar av Lysimachostyp i Wien och på andra platser; i Stockholm förvaras, jämte bronsavgjutningar och gjutna exemplar av en silverlegering, ett präglat bronsexemplar, som av hela sin karaktär att döma mycket väl skulle kunna härstamma från Cavi- nos verkstad. Se Fig. 3.
2 9 4 W. S C H W A B A C I I E R
r ö r a n d e u r greve D a n n e s k i o l d s konstkabinett,5 och då vidare åtmin- stone det ena av stockholmscxemplaren på väsentliga p u n k t e r komp- letterar och b e r i k t i g a r P i n k s framställning, ä r en k o r t b e s k r i v n i n g av dessa till stockholmssamlingens äldsta bestånd av g r e k i s k a mynt h ö r a n d e » k o n s t k a m m a r f ö r f a l s k n i n g a r » icke u t a n sitt i n t r e s s e :0
1. Av. Den till gud upphöjde Alexander den stores h u v u d med taenia och v ä d u r s h o r n åt höger.
Rev. B A Z I A E Q Z A Y Z I M A X O Y . A t h e n a N i k e p h o r o s sittande åt v ä n s t e r ; t. v. en frontalt sedd kultbild; i kanten I I ; i av- s k ä r n i n g e n n y m å n e .
Guld. | 17,35 g. P r ä g l a d . F i g . 1.
N ä r den k u n g l i g a inventoringskommissionen den 9 september 1803, efter den n y u t n ä m n d e r i k s a n t i k v a r i e n och » G a r d e des mé- dailles» J o n a s H a l l e n b e r g s ämbetstillträde,7 öppnade ett litet b r u n - målat s k å p , som befann sig i det då något oordnade K u n g l . Mynt- kabinettet, anträffade den i en av de i delta s k å p förvarade lösa m y n t l å d o r n a ( n r 25) bland a n d r a g r e k i s k a m y n t den h ä r b e s k r i v n a guld-»medaljongen».8 Att döma av dess förvaringsplats hörde detta exemplar till de gamla i n v e n t a r i e r n a i K u n g l . Antikvitetsarkivet. Re- dan vid mitten av 1700-talet hade dessa on g å n g blivit omsorgsfullt för- tecknade av C a r l Reinhold Berch i en h a n d s k r i v e n katalog.0 Bland
»Nummi P a d u a n i , aliique Suppositilii» förekommer i denna förteck- ning, s. 62, också en »Lysimachos», som möjligen k a n vara identisk med vårt guldexemplar. F r å n v a r o n av uppgift om metallen och före- komsten av a n d r a g a m l a f ö r f a l s k n i n g a r av L y s i m a c h o s m y n t i stock-
5 P i n k, a. a. s. 78—79.
6 För vänlig tillåtelse att publicera dessa exemplar, ävensom för mycken hjälp vid utarbetandet av denna studie tackar jag hjärtligt antikvarien dr Bengt Tliordaraan, andre antikvarien Nils Ludvig Rasmusson och fil.
lic. Dagmar Selling.
7 Om Hallenberg se B. H i l d e b r a n d , a. a. s. 201 ff. och där anförd litteratur.
8 J. H a 11 e n b e r g, Berättelse om Svenska Kongliga Mynt-Cabincttet, med Beskrifning öfver do i detsamma befintliga Guld-Mynt etc. (Stockholm 1804), s. 30.
9 »Numismata Antiqua Graeca ot Romana quao servanitur in Rogio Anti- quitatum Aroivo Stockholmens!» (nu i Kungl. Vitterhetsakademiens arkiv).
— Om C. R. Berch se B. H i l d e b r a n d , a. a. s. 102 ff. och där anförd lit- teratur.
T V Å L Y S I M A C H O S - M E D A L J O N G E R . 2 9 5
holmssamlingen tvinga dock till en viss försiktighet i fråga om denna förmodan.
Denna medaljong motsvarar fullkomligt den av K. Pink under nr 1 beskrivna typen. Han känner 23 exemplar, vilka alla äro präglade mod samma par stämplar som vårt exemplar.10 Ett berikligandc måste dock göras beträffande Pinks beskrivning av åtsidan:
den bär naturligtvis icke »Lysimachos huvud» — cn tolkning, som Pink förmodligen hämtat ur den äldre numismatiska litteraturen —, utan visar, som redan längo varit känt, Alexander den stores gudom- liga huvud, smyckat med konungataenia och Zeus Ammons vädurs- horn, till vilken gud Alexander i dekretcr och brev förklarade sig vara son. Den äldre tolkningen av huvudet som Lysimachos hade re- dan av den danske forskaren Ludvig Miiller tillbakavisats med utför- lig motivering i hans alltjämt grundläggande och oöverträffade mo- nografi över Lysimachos myntprägling och liar sedan dess förmod- ligen icko funnit någon ny anhängare.11 — Beträffande frånsidans typ
kunna Pinks uppgifter numera kompletteras så till vida, att vi nu bättre kunna lokalisera den Lysimachos-tetradrakma, som Cavino använde till förebild vid framställningen av sin stämpel: E. T. Ne- w e l l , den alltför tidigt bortgångne forskaren på den hellenistiska kungamyntens område, har på grund av numismatiska, stilistiska, historiska och topografiska iakttagelser kunnat fastslå, att präglings- orten för tetradrakmaserien med den s. k. »trofén» som bitecken icke är en »obekant myntpräglingsort i Thrakien», något som en gång Muller — och med honom Pink — antog,11 utan den gamla kunga- staden P o r g a m o n i Mysien.la Den egendomliga symbolen i fäl- tet framför den sittande Athena, också av Pink hållen för en »trofé», förklarar för övrigt Newell i sin undersökning för »a curious sym- bol, apparently a facing s i m u l n c r u m not unlike the well known Ephesian Artemis».14 Ett exemplar, vars stämpel nästan kan ha tjä- nat som förebild för Cavinos, befinner sig i den Kgl. Mont- og Me-
10 Num. Chron. 1937, s. 74—76 och Pl. VI, I.
11 L. M u l l e r , Den Thrak.wko Konge Lysimaclins"s Mynter (Kjöben- havn 1857), s. 11—14.
12 L. M u l l e r , a. a., s. 63 (Pink uppger felaktigt s. 163).
13 E. T. N e w e l l , The Pergamenc mint under Philclacrus, Num. Notes &
Monographs 76 (1936), s. 2—3, Pl. I, 1—3, II, 1.
14 E. T. N e w e l l , a. a. s. 2.
296 W. S C // W l l( .1 C H E R
Fig. 2.
Lysimachos-tunedaljong» av guld, gjuten, efter en av konungens silvertetradrakmer. Kungl. Myntkabinettet,
Stockholm.
Gold médaillon of Lysimachus ot Thrace. Cast from a silver tetradrachm of the king. Royal Collection ot Coins and
Medals, Stockholm.
daillesamling i Köpenhamn.15 Vidare upplysningar rörande denna betydelsefulla serie av Lysimachos-tetradrakmer äro att motse i ett efterlämnat arbete, mod vilket den amerikanske forskaren hoppades att på grundval av modernare metoder (jämförelse av stämplar etc.) kunna ersätta Ludvig Mullers för sin tid en gång klassiska verk.16
Om alltså vår guldmedaljong nr 1 endast i ringa mån kunde supplera Pinks grundliga forskningar över dessa »Paduaner»-präglingar från Miinchen, så förhåller det sig annorlunda beträffande den andra:
2. Av. Framställning, liknande nr 1.
Rev. Av samma typ som nr 1, men i fältet framför Athena Nike- phoros monogrammet ff" och i vänstra kanten fackla med taenia.
Guld. | 26,18 g. Gjuten. Fig. 2.
Till att börja med kan också denna tyngre guldmedaljong via in- venteringen i september 1803 konstateras ha utgjort furstlig egendom i mitten av 1700-talet: J. Hallenberg, beskriver den i det tidigare i samband med nr 1 omnämnda inventeringsprotokollet av år 1804, s. 96; den befann sig då i det första av de åtta rokoko-myntskåp av valnötsträ, som ebenisten Lorens Nordin en gång tillverkat för drott- ning Lovisa Ulrikas myntsamling på Drottningholms slott och
vilka alltjämt utgöra en prydnad i Kungl. Myntkabinettet i Stock-
15 Syllogo Nummorum. Graecorum, The Royal Collection of Coins amd Medals, Danish National Museum. Thrace Part II (1943). IT. 22, 1100
18 E. T. N e w e l l , a. a. s. 2.
T V Ä L Y S I M A C I I O S - . M E D A L J O N G E R. 2 9 7
holm.1 7 T a c k vare H a l l e n b e r g s n o g g r a n n a b e s k r i v n i n g möter icke nå- gon svårighet att identifiera också denna medaljong. Visshet om att det verkligen r ö r .sig om drottningens exemplar ger för övrigt en över denna s a m l i n g av C. R. Berch 1749 uppgjord, h a n d s k r i - ven katalog.1 8 H a n u p p l a g e r på s. 2 u n d e r »Nummi Graeci A u r e i » en L y s i m a c h o s »sed maximi moduli; in area R ^ » . B e r c h s n o g g r a n n a teckning av monogrammet möjliggör slutsatsen, att det i delta fall endast k a n v a r a v å r guldmedaljong n r 2, som avses.
P i n k k ä n n e r icke något exempel på denna typ. I motsats mot h a n s n r 1 ä r det h ä r icke fråga om en med Cavino-stämplar p r ä g l a d konst- k a m m a r f ö r f a l s k n i n g , u t a n om a v g j u t n i n g i guld av en u r s p r u n g l i g s i l v e r t e t r a d r a k m a , p r ä g l a d för L y s i m a c h o s . Att gjutna exemplar av Cavino-förfalskningarna förekomma, f ö r n e k a s icke av P i n k — även om h a n s förteckning heller icke u p p t a g e r något exemplar i guld.1 9
Någon direkt a v g j u t n i n g av ett antikt original k ä n n e r h a n över h u v u d taget icke. Guldmedaljongen n r 2 vittnar därför för första gången om att tydligen också s å d a n a a v g j u t n i n g a r redan på ett tidigt stadium tillverkats för att u t g ö r a praktfulla p r y d n a d e r i furstliga k o n s t k a m m a r e . Detta faktum k a n u n d e r vissa förhållanden också bli betydelsefullt för den g r e k i s k a m y n t f o r s k n i n g e n i v å r a d a g a r : för n å g r a å r sedan lyckades en känd rayntforskare för första gången d r a g a viktiga k r o n o l o g i s k a s l u t s a t s e r u r falska a v g j u t n i n g a r av n å g r a mynt, som a n n a r s varit förlorade för vetenskapen.2 0
Den t e t r a d r a k m a , sora ligger till g r u n d för vår guldmedaljong n r 2, ä r icke n å g o n obekant typ av L y s i m a c h o s p r ä g l i n g a r n a . Redan L. Muller k ä n d e till i f r å g a v a r a n d e serie genom tre exemplar i
17 Jfr A. L i n d b l o m , Nationalmusei Årsbok 1927, s. 97, 102—105 och s. 119—120.
18 »Numismata Antiqua ex Auro, Argento, Aere in Cimelarchio Drottning- holmens! etc. Ao 1749». Jfr II. S c h u c k , Ett porträtt frän frihetstiden: Carl Reinhold Beroh (Stockholm 1923), e. 191.
19 Num. Chron. 1937 s. 76; på s. 78 nämnas två gjutna silverexemplar med Lysimachosfrånsidan i Wien. Bland förfalskningarna i Kungl. Myntkabinet- tet, Stockholm, förekomma 5 avgjutningar i silver och en i brons av typ 1 ooh en silveravgjutning av guldmedaljongen nr 2, de sistnämnda förmodligen tillverkade i Sverige efter drottnwig Lovisa Ulrikas guldexemplar. Jfr not 4 och fig. 3.
20 Jfr M. K a m b a n i s, i Bulletin de Correspondance Hellénique LIX (1935), s. 102.
298 W. S C // il' .1 R A C // E II
Fig. 3.
Bronsmcdaljong, utförd av Giovanni (Cavino efter cn för Lysimachos präglad tetradrakma.
Kungl. Myntkabinettet, Stockholm.
Bronze medaliion, struck hy Giovanni Cavino. Imita- tion of ii silver tetradrachm of Lysimachus of Thrace.
Royal Collection of Coins and Medals, Stockholm.
London, H a a g och S;t P e t e r s b u r g , och sedan h a n s tid h a förmodligen ytterligare exemplar kommit i dagen.2 1 Om likväl C h r y s a o r i s (Heka- tesia) var p r ä g l i n g s o r t e n för dessa exemplar, som Muller antog, för- blir dock osäkert, till dess Newclls o v a n n ä m n d a , på m o d e r n a r e meto- der u p p b y g g d a n y a c o r p u s över Lysimaohos-mynlen med s t ö r r e me- todisk s ä k e r h e t fört problemet om d e r a s olika m y n t p r ä g l i n g s o r l e r n ä r m a r e sin lösning. Härtill k a n för övrigt varje e n s t a k a exemplar av do till vår tid bevarade Lysimachos-myntcn m å h ä n d a b i d r a g a på ett a v g ö r a n d e sätt genom s a m m a n k o p p l i n g e n av dess individuella s t ä m p e l p a r i jämförelse med a n d r a exemplar, tillverkade med s a m m a stämplar. Av detla skäl k a n m å h ä n d a också publicerandet av en gjuten k o n s t k a m m a r f ö r f a l s k n i n g v a r a till nytta för den moderna g r e k i s k a myntforskningen.
Beträffande båda guldmedaljongerna gäller dock fortfarande vad redan B r o r E m i l H i l d e b r a n d 1833 a n m ä r k t e i en av sina h a n d s k r i v n a m å n a d s r a p p o r t e r öxer sin verksamhet i K u n g l . Mynt- kabinettet i samband med de s, k. >Paduancr»-löi'falskiiiiigarna:--
». . . men då do i alla fall halva en slags m ä r k v ä r d i g h e t , och då d e r a s
21 L. M i i l l e r , a. a. nr 443 a och s. 80 ,111111. (iO. Jfr t. ex. Syll. Xumm.
Graec. a. a. Thrace Part II (1943), Pl. 22, 1111.
22 »Handlingar rörande Bror Emil Bildebrands arbete i Kongl. Myntkabi- nettet aren ISSS—1837» (4 maj 1833). Manuskript i KUIIJJ
niiens arkiv, Stockholm.
Vitterhetsakade-
T V Ä L Y S I M A C II O S - M E D A L J O N G E R . 2 9 9
u r s k i l j a n d e från do äkta u t g ö r ett af de s v å r a s t e och de vösendtli- gaste profven för en Numismaticus, s y n a s de mod skäl förtjena att u t g ö r a en egen samling, som j a g och framdeles tordo ordna, på det man må ega tillfälle alt s t u d e r a det falska för sig vid sidan a t den äkta samlingen.»
S U M M A R Y
W. S C H W A B A C H E R : Two Lgsimachns gold »medallions» in the Royal Collcdion oj Coins and Medals, Stockholm.
Not a few of the Greek coins in (ho Royal Cabinel at Stockholm can bo traced back to the old stock in tho collection originating from Swedish »art and curiosity cabwiets» ot th© 17lh and 18th centuries. Among them aro pro- minent two of those well-known »miedallions» in gold wilh tho lypes ot kintg Lysimachus of Thrace (323—281 B. C.) which K. P i n k has recently proved to be forgeries struck about the middle of the 17th century from dies of Giovanni Cavino (1500[?J—1570) of Padua by a goldsmith at Munich.
The specimens at Stockholm were unknown to Pink, and (he author lakes tho opportunity to correct some of Pink"s explancations. The first of the Stockholm medallions was struck from the same pair of dies, engraved by Cavino, as were all tho 23 other specimens hitherto known; but a better explanation of its types than Pink"s can now bo given. The second medaliion, however, originates from Queen Louisa Ulrikas cabinet. It is exactly described already in C. R. Berch"s band-written catalogue of 1719 and proves to be a goldcast from a genuine silver tetradrachm of Lysimachus. For the first timo (his medaliion shows that such early casls were also made, side by side wilh Cavino"s struck imitations, to enrich royal art-cahinds. But apart from their purely antiquarian interest east forgeries of this kind may possibly contribute to modern Greek numismatics by preserving the types and die- combinations of genuine Greek coins otherwise löst to scientific research.
