Hur kvalitetssäkrar vi fritidshemmet?
- En studie om utmaningarna att implementera läroplan för fritidshem.
Av: Martina Carlstedt
Handledare: John Björkman
Södertörns högskola | Självständigt arbete 15 hp Fritidspedagogiskt område | December 2020
Grundlärarutbildning med interkulturell profil med inriktning mot Fritidshem,
erfarenhetsbaserad 180hp
Title: How do we ensure the quality of the after-school program.
Author: Martina Carlstedt Mentor: John Björkman Term: December 2020
Abstract
This essay is about how I explore and above all reflect on my future assignment as a teacher.
The purpose of the text is to examine what is in the governing document for the after-school center and thus the assignment for an after-school center teacher. The primary questions that are asked is what type of conditions are important for an after-school center teacher, in order for the after-school center teacher to be able to comply with the National Agency for
Education's intention with chapter 4 in the curriculum. As a research method, I look at previous research in the subject and take in perspectives from professional role, profession and leadership. I will link to theory about the pedagogical leadership and who is responsible for quality assurance of the leisure center. The results of the survey will show the complex and difficult task that an after-school teacher has with collaboration in school and the leisure- pedagogical task in the after-school center. An assignment that currently is hard to navigate and may be interpreted differently by an after-school teacher or principal in which the conditions are paramount.
Keywords: After- school program, After-school teacher role, Pedagogical leadership, Quality
assurance, Democracy.
Sammanfattning
Denna essä handlar om hur jag utforskar och framför allt reflekterar över mitt kommande uppdrag som fritidshemslärare. Syftet med texten är att undersöka vad som står i
styrdokument för fritidshemmet och därmed uppdraget för en fritidshemslärare. De primära frågorna som ställs är, vilka förutsättningar är viktiga för en fritidshemslärare, för att fritidshemsläraren ska kunna efterleva skolverkets intention med kapitel 4 i läroplanen.
Som undersökningsmetod tittar jag på tidigare forskning i ämnet och tar in perspektiv från yrkesroll, profession och ledarskap. Jag kommer att koppla till teori om det pedagogiska ledarskapet och vem som bär ansvaret över kvalitetssäkring av fritidshemmet.
Undersöknings viktiga resultat kommer att visa det komplexa och svåra uppdrag som en fritidslärare har med samverkan i skolan och det fritidspedagogiska uppdraget i
fritidshemmet. Ett svår navigerat uppdrag som i dag kan tolkas väldigt olika från en fritidshemslärare eller rektor, där förutsättningarna är avgörande för uppdraget.
Nyckelord: Fritidsverksamhet, Fritidslärarroll, Pedagogiskt ledarskap, Kvalitetssäkring,
Demokrati.
Innehållsförteckning
Abstract ……….. 1
Sammanfattning ……… 2
Berättelse ………....4
Dilemmaformulering ………...10
Syfte ……….. 10
Frågeställning ……….. 11
Metod ………....11
Pedagogiskt ledarskap ……… 12
-Pedagogiskt ledarskap och demokrati ...12
-Pedagogiskt ledaskap och ledarrollen ………..13
Profession ………. 15
-Profession och yrkesroll ………...15
-Ansvar ... 16
-Fritidshemmets kommentarmaterial till läroplanens fjärde del ………... 17
Fritidshemslärarens roll ………. 18
-Läroplan för fritidshem och fritidshemslärarens uppgifter ………. 20
- Förutsättning för att utveckla och kvalitetssäkra fritidshemmet ……… 21
Fördjupad reflektion ……….. 23
Sammanfattande diskussion ……….. 25
Referenslista ……… 28
Berättelse
En tidig tisdagsmorgon tittar jag ut igenom fönstret och ser att det redan börjat ljusna ute.
Snart går vi in i oktober månad och jag tänker på hur det blir när det är mörkt vid detta
klockslag när jag vaknar, jag tittar på klockan, den är 06:25. Jag går oftast upp tidigt, även då jag har en arbetstid som startar senare, jag tycker om att gå upp tidigt, sitta med en kopp kaffe i mitt kök och tänka igenom min dag. Jag vill känna att jag är förbered, jag vill vara redo för dagen som väntar, och jag läser ofta arbetsmejl under denna stund.
Plötsligt plingar det till i min mobil, en avisering för meddelande i Whatsup visar sig. Jag förstår att det är meddelande från arbetslagets gruppchat
.- Hej, jag blir hemma i dag, behöver ta vab / Sara.
Detta meddelande kommer från en av klasslärarna som jag arbetar med. Jag känner hur det genast bränner till i min mage när jag läser detta, stress är det jag känner och min förflutna magkatarr gör sig påmind. Jag börjar genast tänka på hur dagen ska lösa sig. Det som redan är problematiskt är att en till kollega är hemma och är sjuk. Tyvärr har vårt arbetslag varit drabbat av hög frånvaro den senaste tiden. Jag lägger en suck och dricker vidare på mitt morgonkaffe.
När vi har frånvaro i arbetslaget så är det mening att vi ska täcka upp för varandra, ”så långt det går”. Detta innebär att fritidshemmets personal får gå in och fylla de luckor som kan uppstå. Vid samtal med min rektor angående vikariebehov och vad som menas med ”så långt det går”, så får jag till svar att vi har ett stort arbetslag och att de räknat med viss frånvaro, så är det 2-3 från arbetslaget frånvarande, så får vi lösa det i laget.
Vi är fem personer som arbetar i vårt fritidshem, fem pedagoger på 78 elever. Vi har tre klasser och tre klasslärare. Nu blir det säkert så som det brukar bli, att två av fritidspersonalen kommer att få gå in under dagen som vikarierande klasslärare.
Jag inser att min planeringstid till fritidshemmet står på spel och att jag antagligen får ge
avkall på delar av den tid som är inplanerad. Antingen är det jag eller någon annan på fritids
som får vikariera för de frånvarande lärarna, hur utgången än blir så blir det som ringar på
vattnet, fritidsverksamheten får stryka på foten. Om en fritidskollega får hoppa in, så behöver
jag täcka upp deras rastvakter, då de behöver ha sin egen lunchrast när eleverna har sin.
-Pling ! låter det igen från telefonens meddelandefunktion. Det knyter sig nu återigen i min mage och jag vill stoppa mig själv från att läsa meddelandet, eftersom det är två timmar tills att jag har arbetstid och jag tänker att detta får lösa sig sen när jag kommer till arbetsplatsen.
Jag kan dock inte hejda mig eftersom jag känner på mig att mer problem väntar.
Nu ett meddelande från ytterligare en kollega:
- Hur gör vi med idrotten?, då idrottsläraren är sjuk? / Tim.
Nu börjar jag känna mig riktigt nedstämd och dagen som inte ens börjat. Jag vet så väl att även här är det någon från fritidshemmets som kommer att bli tillfrågad att hoppa in och ta de lektioner i idrott som annars blir inställda för våra elever. Jag vet att denna fråga kommer landa på mig. Jag vet att jag vänligt kommer försöka att avstyra den, med ett negativt svar.
När jag får denna fråga, så får jag verkligen arbeta med mig själv. Jag får tänka genom noga vilka ord som jag ska använda, men framför allt hur min röst låter. Jag har en tendens att låta sur och tvär, och här är det viktigt att mottagaren hör mina ord. Mitt svar brukar bli - kan vi inte lösa det på annat sätt? Det svar jag får från den som frågar är ofta en uppgiven blick, en ledsam röst som säger att - om inte du tar idrotten, så får eleverna ingen idrott och
halvklasserna som är planerade går förlorat.
Här sätts mitt samvete på spel, det blir en fråga om jag vill ha dåligt samvete eller ej. Eleverna behöver sin idrott för att röra på sig, jag är väl medveten om det. Eleverna behöver få ha halvklass i matematik, då hinner de få mer tid och hjälp med sin klasslärare. Halvklasser är det optimala för elevernas inlärning.
Här riskerar jag senare också att få kritik, av ledningen, då de finns andra i fritidshemmet som hoppar in utan att som jag protestera. Jag gör ändå mina val, då jag står kvar vid mitt beslut, de får tycka vad de vill om mig. Jag ska inte påstå att jag inte tar åt mig, när jag får kritik, för det gör jag. Jag vill göra det som är det riktiga och rätta för eleverna bästa, även om detta innebär att jag får offra mitt eget anseende hos mina chefer. Samtidigt så vill jag såklart vara omtyckt, jag vill höra att jag gör ett bra jobb, att det är bra att jag tänker ur ett annat
perspektiv, där jag inte vill att eleverna ska komma i kläm. Känner jag mig rätt, så kommer jag ändå att stå rakryggad och bestämd och påtala att fritidshemmet inte kan fylla alla luckor, det finns andra sätt att hantera vikariefrågan, till exempel att man kanske får dra in lektionerna för idrotten. Jag står fast för min åsikt och vad jag anser är minst sämst, ur en helhetssyn för de båda verksamheterna. Risken finns nu att frågan går till en annan person från
fritidshemmet, då jag vänligt men bestämt sagt nej. Oftast är mina kollegor i fritidshemmet
mer flexibla än jag och en tydlig orsak är att de inte kommer att våga säga nej till de hierarkiskt överordnade lärarna och skolan.
Det maler i mig när jag tänker på hur följderna blir, med allt vikarierande som leder till att aktiviteter på fritids tid blir inställda, av många olika anledningar. Vi kommer att vara färre som arbetar i fritidshemmet på eftermiddagen, då pedagoger som vikarierat för klasslärare ofta får tidigarelägga sin arbetstid, detta medför att de går tidigare från arbetet i fritidshemmet än vad de skulle gjort från början. De är också bestämt att de som går in som vikarierande klasslärare ska få en kompensation, denna kompensation består i att vi får extra komptimmar för vikariatet. Detta kan ibland innebära att pedagogen kan gå hem ytterligare tidigare denna dag, och fritidshemmet får klara sig med en kollega mindre den eftermiddagen. De gånger de får stanna och arbeta på eftermiddagen är de trötta efter att ha arbetat själva i helklass och detta leder till att vi kan ha färre planerade aktiviteter på eftermiddagen, om vi ens mäktar med att ha något styrt.
Jag kommer att få frågor ifrån ivriga, entusiastiska elever som frågar om vi ska vara inne och fortsätta med vår ”hundlek”, eller om vi kan pyssla vidare med våra armband. Det är jag som får ge dem ett svar att – nej tyvärr, det går inte idag. Det är jag som får se deras härliga glada ansikten bli förvandlade till ledsna sorgsna ansikten, när deras aktiviteter får ställas in.
En annan av de anledningar som gör att aktiviteter ställs in, är för att i dag kommer jag inte hinna förbereda de material som jag skulle ha gjort under min planering, som tillhör en aktivitet. Detta är inte första gången denna månad som planeringstid uteblir, inte enbart för mig, utan även för andra kollegor från fritids. Att någon gång bli av med tiden skulle inte känna så allvarligt. Om jag visste att tiden för planering kom tillbaka vid ett annat tillfälle så skulle jag nog också känna mig gladare till mods och mer tillmötesgående än vad jag gör nu.
Dessa situationer är tyvärr mer vardag än ett undantag i mitt yrke i fritidshemmet.
Här slits jag sönder i mina tankar. Jag som har bestämt mig för att ha en positiv attityd, vara tillmötesgående, inte hamna i kamp. Inte blir sur i min ton och röst, inte bli kritisk, sluta att tända på alla mina cylindrar. Jag måste lära mig att behärska mina känslor mer. Ingen lyssnar på en som gnäller, jag behöver fortsätta att vara konstruktiv om jag ska prata och ha en åsikt.
Åh, denna ständiga kamp, för vad som är riktigt och rätt för verksamheten. Jag försöker vara
diplomatisk i slagfältet där jag står mellan mina kollegor/rektor och mitt huvuduppdrag
fritidshemmet. Jag gör mig ofta obekväm, när jag är bestämd och strider för fritidshemmets
uppdrag. Jag rannsakar mig själv varje dag, frågar mig själv - tänker jag fel ? tolkar jag läroplanen fel? är jag för ambitiös? Ur mitt perspektiv försöker jag se på dessa händelser med vad som blir konsekvenserna av dem. Hur det blir för mig personligen, är en sak, om jag anses som en stridslysten person, och att jag inte blir favorit hos skolledning, det kan jag leva med. Hur blir det för eleverna? Hur blir det övergripande för vår fritidsverksamhet? De är dessa tankar som maler i mig mest.
Jag försöker med uppmuntrande ord prata med mitt fritidslag när sådana här händelser
inträffar, att vi också måste tänka på vårt fritidshem och våga stå på oss. Vårt fritidslag består av tre barnskötare och en fritidspedagog, samt mig själv som samtidigt är student och
fritidshemssansvarig på vår avdelning. Jag känner mig ensam i laget att driva och kämpa för läroplanen och försöka implementera den i vår verksamhet. Vid möten och planeringar kan jag känna att personalen blir engagerad och får lust att driva ett pedagogiskt fritidshem, men sedan händer det något, när de kommer till att vikariera. Här får vi i arbetslaget lösa
vikariefrågorna själva, när detta sker så blir det en dialog mellan skollärare och fritidspersonal. Hierarkin blir tydlig, skollärarna med utbildning har ett övertag i sina argument, där skolan har mål som ska uppfyllas. Fritidshemspersonalen ger ofta vika.
Vissa av mina kollegor tycker inte vi behöver ha så hög ambitionsnivå på eftermiddagen. Att vi inte ska ha dåligt samvete för att vi inte hinner med de aktiviteter som vi planerat in tidigare. Jag tycker tvärtom, vi behöver steppa upp och ta mer plats. Jag vill visa hur grymt fantastiskt kreativt lärande som sker i vår verksamhet när vi får möjlighet att efterleva de mål och planeringar som vi satt upp från början. Vi behöver visa hur lärandet tar form när vi får involvera eleverna själva och de får vara delaktiga i sitt lärande och i aktiviteter. Men jag ser samtidigt hur mina kollegor i fritidshemmet gärna går hem lite tidigare, jag ser i deras ögon en blick av uppgivenhet, hur de börjar bli trötta och uttömda på idéer efter att ha tömt sin
reservbank med fritidsaktiviteter och inte fått tid till varken planering eller reflektion. Jag ställer frågorna igen, är det jag som har för hög ambitionsnivå? Är det jag som tänker fel, ska jag låta skolledning och rektor sköta tänkandet och lägga band på mina egna. Denna tanke studsar runt i mitt huvud konstant.
Rektor tycker att vi kan samarbeta mer med andra avdelningar och ha fritids ute. På detta sätt
krävs inte lika många pedagoger på eleverna och vi kan ta del av de andra avdelningars
aktiviteter. Verksamheten ute kan ibland innehålla pedagogleda aktiviteter, aktiviteter som då
styrs av pedagoger som är pigga och haft möjlighet att förbereda. Verkligheten med sjuka kollegor i huset samt indragna planeringstillfällen gör att uteverksamheten ser annorlunda ut.
Ofta är det ren barnpassning ute. Rektor tycker då att vi ska planera ännu mera för att vara ute, så att vi kan hjälpas åt mera mellan avdelningarna. Jag försöker då att förklara att även dessa aktiviteter behövs planeras. Rektor hänvisar då till en av våra avdelningar som majoriteten av tiden har sin verksamhet ute och att det funkar för dem. Att min rektor inte över huvud taget reflekterat i att just denna avdelning saknar aktiviteter ute, tyder på hur sällan rektor besöker de olika avdelningarna på eftermiddagstid. Avdelningen i detta exempel uppehåller sig ute, men styrda aktiviteter pågår aldrig. Anledningen till varför denna
avdelning har sin verksamhet ute är för att deras kollegor klasslärarna inte tillåter dem har ha fritids inne i klassrummen. Klasslärarna anser att det inte finns plats med fritidshemmets saker där, samt att det blir stökigt när fritidshemmet uppehåller sig i lokalerna.
Här har vi ett fenomen som uppstått i skolan, de som har rätt att tolka vart fritidshemmet får vistas i för lokaler är inte fritidslärarna utan klasslärarna. Dessa lokaler, är det inte elevernas lokaler, oavsett klockslag på dygnet. När dessa diskussioner uppstår om vikarierande för kollegor, tid för planering, lokaler, kan jag inte bara vara tyst och acceptera läget. Det skriker i min kropp att det är tjänstefel. Jag måste kraftigt stoppa mig för att inte prata över huvudet på rektorn med fritidshemmets läroplan och den senaste forskning som jag nu läser och som bekräftar mina tankar om hur ett fritidshem bör ledas. Men i samtal som dessa, så är vi inte ens i närheten av att diskutera läroplan, det som inträffar blir en kamp för att bedriva fritids, inte innehållet, utan rätten att få ha en existerande verksamhet och inte barnpassning likt den på Ikeas lekland. Jag frågar mig själv dagligen, är det så här det ska vara? Varför lyssnar inte ledningen på oss fritidshemslärare? Varför blir jag så stridslysten, vad är egentligen mitt uppdrag, men framför allt, vem ska tänka på fritidshemmet? Om inte mina åsikter om hur fritidshemmets ska bedrivas är värda att lyssna på, så måste någon ändå stå upp för
fritidshemmet.
Jag vet att jag pratar mycket, jag vet att jag också kan vara totalt orädd att säga exakt vad jag
tycker. I dialogen med mig själv vet jag inte om det är negativt eller positivt. Jag får ofta
mycket positiva reaktioner av kollegor, de kan handla om kommentarer men också om att de
vill ha min hjälp, i samtal eller att jag ska delta i viktiga möten. Jag får respons att det är
tryggt när jag deltar. Tidigare innan jag studerade och var barnskötare, så fick jag höra av
andra rektorer att mitt mod och min uppriktighet var mina styrkor. Nu vet jag faktiskt inte
längre, min nuvarande rektor har antytt att jag är för kritisk på möten vi deltar i. Jag kan inte acceptera att varje vecka blunda och godkänna den barnpassning som blir på eftermiddagstid då vi inte hinner och kan bedriva de aktiviteter som var inplanerade på grund av sådana här situationer. Är det då mitt uppdrag att gång på gång ta strid och tala om att fritidshemmet måste få plats? Jag ser lösningar som går att genomföra, och delar gärna med mig, men om ingen lyssnar och förstår, vad gör jag då? Ska jag acceptera att vi ska ha en verksamhet som de mesta består i att vara utomhus? Eftersom vi måste prioritera att vara vikarier före att vi tar oss an vårt fritidspedagogiska uppdrag. Hur ska vi då kunna erbjuda eleverna en meningsfull fritid? Som står i läroplan för fritidshemmet. Jag förstår mina lärarkollegor som får en tuff heldag utan klassresurs/halvklasser och jag önskar att vi fick vikarier utifrån som gick in och hjälpte. Samtidigt måste även de förstå att när frånvaro sker får vi alla hjälpas åt.
Fritidshemmet kan inte urholkas mer. Detta innebär att vi som arbetar på fritidshem måste få ha kvar vår tid när vi behöver planera fritidshemmet. Det innebär att lärarna ibland får ha helklass när till exempel idrotten behöver strykas. Det kan innebära att vi alla får dela på rastvakter o.s.v. , så att all personal kan få sin lunchrast.
Vid sidan av detta har skolinspektion granskat fritidshemmen i min kommun där jag arbetar.
Resultatet gav nedslag på en nästintill obefintligt dokumentation och utvärdering av fritidshemmet, detta med påföljd av en låg kvalitetssäkring av fritidshemmet
(Skolinspektionen 2014). Skolinspektionen menar i sin granskning att rektorerna i större utsträckning behöver styra personalens planering för att säkerställa elevernas stimulans till utveckling och lärande. Vidare behöver rektorerna organisera verksamheten på ett sådant sätt att den tillgodoser samarbete mellan all personal i skolan samt förbättra utvecklingen av undervisningens kvalitet (Skolinspektionen, 2018). Hur reagerar skolledarna kring detta?
Vart tog rektors ansvar vägen? I uppdrag som skolledare ingår det att leda utvecklingsarbetet i både skola och fritids.
Som fritidshemslärare kan det idag nästintill vara omöjligt att utföra uppdraget när det hela
tiden måste ske en förflyttning av huvuduppdraget och fokus till stor del måste läggas på
samverkan med skolan. Min åsikt är att vi nya fritidshemslärare får komma ut till en
verksamhet där vi mycket får föra en kamp för fritidshemmet, vi får slåss för att driva vårt
fritidshem med tid för planering, att få behålla personal som kan hålla i aktiviteter. Som
dagsläget är nu får vi prioritera att vara extra resurs till skolan och avstå den tid vi skulle ha
haft för att förbereda oss för fritidsverksamheten. Personalen i fritidshemmet får bli
vikariepool för skolans pedagoger. Förutsättningar att undervisa i lokaler, är en ständig diskussion som ofta kan tolkas olika. Vi fritidshemslärare borde väl rimligen istället få koncentrera oss på vår undervisning som vi ska samverka i skola med samt i vårt fritidshem.
Dilemmaformulering
Jag drivs av en egen oro, en oro där jag känner att just nu finns stora brister hos skolledningen att tolka och förstå det som står i fritidshemmets egna kapitel i läroplanen. Ska jag fortsätta och försöka få skolledning att förstå, och hur ska de förstå mig om jag inte kan göra mig förstådd. Fritidshemmet måste få möjlighet att utveckla läroplanens intentioner. Jag hamnar i situationer där jag tvingas välja, fritidshemmet eller stödja och vara kollegial med
arbetskamraterna. Vara en obekväm person som ställer krav till ledning och be dem om tydligare ramar och struktur kring samverkan för fritidshemmets pedagoger. Be rektor att förtydliga för klasslärarna att de får ha helklass vissa dagar, att fritids pedagoger inte kan fylla alla luckor som kan bli, eftersom allt vikarierande kommer påverka fritidshemmet. Är det kanske så att jag ska ta ett kliv tillbaka och inte engagera mig i fritidshemmets utveckling?
Syfte
Mitt syfte är att undersöka hur uppdraget är tänkt för fritidshemslärare och vilka
förutsättningar som kan tänkas viktiga för att lyckas med uppdraget i fritidshemmet där eleven ska ges möjlighet till det informella lärandet. Vidare vill jag undersöka hur möjligheterna ser ut i dag att prioritera fritidshemmet, när den andra delen av uppdraget i samverkans tar en allt större plats. Jag intresserar mig för rektors roll och om den har inverkan på en
fritidshemslärares möjligheter till att följa läroplanen för fritidshem. Jag undersöker även
vilka som bär ansvaret för att införliva de förutsättningar som behövs för att säkerhetsställa att
läroplan efterlevs och utvecklas.
Frågeställningar
Hur ser läroplanen på en fritidslärares huvuduppgifter ?
Vilka är de viktigaste förutsättningar som bör finnas för att en fritidshemslärare ska klara fritidshemmets arbetsuppgifter?
Spelar det övergripande Pedagogiska ledarskapet någon roll för detta?
Metod
Jag kommer här som metod använda mig av ett reflexivt skrivande där jag resonerar kring min yrkesroll och mitt personliga agerande. Att skriva en vetenskaplig essä handlar om att ”ta tag i sina erfarenheter och göra dem tillgängliga för reflektion” (Alsterdal 2014,s . 48). Detta handlar inte enbart om den slutgiltiga texten, utan också om den egna lärprocessen, där jag blickar tillbaka på mina tankar och handlingssätt (Alsterdal 2014,s. 49-50).
För att utöka och fördjupa min förståelse så kommer jag under processen att föra en dialog med andras tankar och perspektiv. Jag zoomar in på mig själv som objekt men zoomar också ut för att ta forskarrollen och se yrkesrollen utifrån.
Jag kommer att använda mig av tidigare forskning där andra genomfört intervjuer och iakttagelser som är av en kvalitativ metod. Detta gör jag för att komma åt pedagogers åsikter om hur social interaktion med skolledare och hur maktutövning, beslutsfattning, konflikter kan uppstå (Ahrne & Svensson 2015,s . 12,15). Tanken med metoden är också att undersöka hur lärare som arbetar i fritidshemmet anser att fritidshemmet ska ledas och organiseras enligt läroplanen. Teoretiskt kommer jag att utgå från tankar av Jensen & Löw (2016) samt vad skolverket skriver kring forskning av Pedagogiskt ledarskap för att senare fördjupa mig i ledarroller kring fritidshemmet, samt att ta in vad forskningsledaren och kvalitets utvecklaren Ann S Philgren skriver om skolledarroller. Jag kommer även att ta upp profession och
yrkesroll för att senare diskutera ämnet ansvar som är viktigt för det systematiska
kvalitetsarbetet som ska finnas i fritidshemmet.
I mina etiska överväganden i denna uppsats så har jag använt mig av namn som är fingerade. I de händelser som jag hänvisar till, så kommer jag att beskriva det på ett sätt där inga enskilda personer kan identifieras .
Pedagogiskt ledarskap
Valet att anknyta teorier om pedagogiskt ledarskap är för att senare kunna föra en diskussion om vad skolledare och andra ledare inom skolan betyder för att utveckla och leda
fritidshemmet. Jag kommer att fokusera på de två begreppen, demokrati och ledarroll.
Pedagogiskt ledarskap och demokrati
I Svensk forskning om pedagogiskt ledarskap används begreppen direkt och indirekt pedagogiskt ledarskap.
med det direkta pedagogiska ledarskapet menar man ofta ett ledarskap nära klassrummet och undervisningen, medans i det indirekta ledarskapet mer beskrivs som att skolledare ska skapa förutsättningar för den pedagogiska verksamheten. Det kan då handla om att skapa en organisation där det finns möjligheter för lärare att reflektera över den pedagogiska
verksamheten eller lösgöra sig från administrativa sysslor för att ägna sig åt lärande i och om verksamheten (Skolverket u.å.).
Fler forskare menar att kollektivt och kollegiala lärande är betydelsefullt för hur en skolans ledarskap skapas. Detta har öppnat upp för en diskussion huruvida ”rektors ledarskap ska utföras av en individ eller delas av fler” (Skolverket u.å.).
I boken Pedagogiskt ledarskap av Jensen & Löw (2016) beskriver författarna hur demokrati är viktigt för en grupp med en ledare. En ledare ska ta på sig ansvar men samtidigt vara lyhörd och kunna samarbeta (Jensen & Löw 2016, s .71). Här beskrivs vikten av att ha ett
demokratiskt förhållningsätt och hur en lärare kan skapa en god lärmiljö som stimulerar eleverna till tankefrihet och där olikheter och oenigheter gynnar lärandet genom flera
perspektiv (Jensen & Löw 2016, s .71). Här har demokrati en central plats, demokrati behöver
därför finnas i alla led, från rektor ned till elev. Att ha ett demokratiskt förhållningssätt som
ledare inför sina medarbetare där de anställda känner att de kan uttrycka sin mening är av stor
vikt för att utveckla lärande precis som för eleverna. Vi förväntar oss att detta ska ske i
klassrummet mellan pedagogen och eleverna och då är det rimligt att detta sker uppifrån
ledning och ner till anställd, vi behöva alltså ”leda som vi lär”. Här menar jag att en viktig aspekt i ledarskap är att vara ödmjuk och bygga ett klimat där en demokratisk anda lever.
Om jag ser tillbaka på mig själv i min berättelse när jag kände att jag slets sönder i mina tankar och inte vågade utrycka min mening för att jag ville vara positiv och tillmötesgående.
Där jag var orolig för mitt anseende hos ledningen där jag blev en obekväm person. Om det då funnits ett mer demokratiskt förhållningssätt från rektor så hade jag inte behövt tveka på mig själv. Jag skulle inte ställt mig frågan om mig själv, om det var positivt eller negativt att jag vågar uttrycka exakt vad jag tycker och tänker. Jag skulle inte heller känna att det blev en kamp om fritidshemmet och jag skulle inte känna att jag var stridslysten. Med ett mer
demokratiskt förhållningssätt så skulle vi kunna föra en diskussion om hur vi tillsammans kan föra fritidshemmet framåt.
Pedagogiskt ledarskap och ledarrollen
Det är rektors uppdrag att ansvara för att leda och samordna det pedagogiska arbetet i fritidshemmet ( skolverket 2014a;Skolinspektionen 2012a).
I de olika läroplanerna betonas också rektors/förskolechefs ansvar som pedagogisk ledare, som bland annat innebär att se till att verksamheten bedrivs i enlighet med målen och att
resultat/verksamhet följs upp ( skolverket 2014a;Skolinspektionen 2012a).
I en artikel skriven av Ludvigsson & Falkner (2019)” Fritidshem - ett gränsland i
utbildningslandskapet ”, beskriver författarna vad rektorers ledarskap betyder och får för
konsekvenser i ledarrollen som skolledare. Resultatet av intervjuer i studien med lärare i
fritidshem visade att fritidslärare ansåg att deras rektorer inte är insatta i fritidshemmets
verksamhet. Exempel togs upp där lärarna ofta varit med om att de ”fått lära upp rektorerna ”
om vad fritidshemmet är (Ludvigsson & Falkner 2019). Ett annat exempel på detta är när
rektorer ger kollegial feedback om verksamheten i fritidshemmet, där feedbacken ofta är
fokuserad på att verksamheten är positiv för att den är ”förlagt utomhus i alla väder, eller att
fritidshemmet har skapat mysiga rum” (Ludvigsson & Falkner 2019). Här ansåg pedagogerna
att rektor saknade kunskap om fritidsverksamheten och att relevant feedback ska innehålla hur
den pedagogiska verksamheten utförs och hur personalen lyckats efterleva de uppsatta målen
för fritidshemmet.
När jag ser tillbaka på hur min rektor tyckte att vi skulle samarbeta mer med andra
avdelningar som hade sin verksamhet utomhus och hur det var positivt eftersom vi då kunde hjälpas åt med eleverna när vi hade frånvaro av personal, så undrar jag, är det så rektorn tänkte att en positiv verksamhet ser ut? En verksamhet som består i fler elever och färre pedagoger men som är bra för att eleverna vistas utomhus och får frisk luft ? För mig blir det tydligt att det är just så som Ludvigsson & Falkner vill påvisa, att rektorn i mitt fall också saknade kunskap om vad som sker i fritidshemmet. I den verksamheten som vi hänvisades till utomhus fanns inga planerade aktiviteter, utan var en ren barnpassning. Detta visar även att den rektor jag löd under inte heller var insatt.
Vidare framkom i undersökningen att fritidshemslärare anser att ” rektorer förhåller sig på olika sätt till olika lärargrupper” (Ludvigsson & Falkner 2019). Här påtalas allt från hur rektorer satsar på fortbildning av lärare från skolan och hur det uttalas kollegialt med en positiv ton, i jämförelse med att det ursäktas och måste förklaras när en lärare i fritidshem ska på utbildning. Detta leder till att rektorer sänker status för lärare i fritidshem kollegialt, istället för att höja den. En besvikelse över detta uttrycks eftersom varken en bekräftelse sker eller en utveckling av fritidshemmet kan ske (Ludvigsson & Falkner 2019). Detta medför att en fritidslärare ofta hamnar i situationer där de behöver förklara sina prioriteringar och arbetsuppgifter för sina skolkollegor eftersom det inte är säkert att kollegorna förstår.
Ann S Pihlgren, forskningsledare och skolutvecklare vid Ignite Research Institute, skriver i sin bok Leda fritidshemmet, praktika för skolledare (2018), s. 15-17, om vad
skolinspektionens kvalitetsgranskning visade. Granskning av rektor visar på stora brister i deras pedagogiska chefskap där många av dem saknar den kunskap som behövs för att leda ett fritidshem. Granskningen visade att runt 80 procent av rektorer
inte bedöms planera, följa upp och utveckla utbildningen på fritidshemmet på ett systematiskt sätt eller vidta åtgärder vid konstaterande brister. Endast 30 procent av skolledarna bedömdes utöva ett väl fungerande pedagogiskt ledarskap (Pihlgren 2018, s. 15).
Pihlgren skriver om vikten av ett grundläggande system som måste finnas för att
verksamheten ska fungera, här menar Pihlgren att rektorers ledning är av stor betydelse. Detta är verksamhetens förutsättningar och ramar, det handlar om allt från schemaläggning,
planeringstid, lärmiljöer till de olika yrkesgruppernas uppgifter och uppdrag i fritidshemmet
(Pihlgren 2018, s. 101).. Hade situationen sett likadan ut om man tagit vara på fritidslärarnas kompetens och låtit dem få mandat att vara mer delaktiga i ledandet av utvecklingen av verksamheten? Det finns trots allt fritidshem som får godkänt betyg i granskningarna, vad kan vi lära av dem, och framför allt, är det kanske så här de arbetar? Där de skapar forum med fokusgrupper som har som främsta uppgift att utveckla fritidshemmet och att implementera kapitel 4 i fritidshemmet och skola. De finns även skolor som väljer att skapa tjänster som förstelärare i fritidshemmet där deras yrkesroll blir fritidshemsutvecklare. Detta beskriver mycket av det jag kände i min berättelse, där jag måste kraftigt stoppa mig själv för att inte prata över huvudet på rektor med läroplanen och den senaste forskningen som jag läser. Att det idag är så pass många rektorer som saknar kunskap om att driva fritidshemmet som gör att diskussionerna med rektorer inte består i att diskutera läroplan och innehållet i verksamhet utan istället ett samtal som blir en kamp för fritidshemmet att få bedriva sin verksamhet.
Här med har jag besvarat frågan om ” det övergripande pedagogiska ledarskapet har någon inverkan på förutsättningarna”. Jag menar att den har en mycket stor del eftersom de har möjlighet att påverka organisation och struktur.
Profession
Här för jag en diskussion kring Sandahl, Falkenström och von Knorring (2017) tankar om profession och yrkesroll. Senare diskuterar jag ansvar utifrån vilka som bär ansvaret för fritidsverksamheten och hur fritidshemmets läroplan ska kunna implementeras. Jag kommer att hänvisa till vad skolverket har skrivit i Allmänna råd för fritidshemmet, samt i
kommentarmaterial till läroplanens fjärde del.
Profession och yrkesroll
I boken Chef med känsla och förnuft – om profession och etik i ledarskap av Sandahl,
Falkenström och von Knorring (2017), står det att en chef behöver aktivt ta sin roll som ledare och agera moraliskt som främjar det överordnade syftet (Sandahl, Falkenström och von
Knorring 2017, s .185). Detta menar de är just kärnan i att vara professionell, att ta rollen och sätta syftet med verksamheten i främsta rummet. Detta menar författarna är en förmåga att
” kunna samordna, se vad som behöver göras, eller vad man bör avstå från att göra, i olika
situationer och skapa förutsättningar för att medarbetarna att utföra sitt arbete”( Sandahl,
Falkenström och von Knorring 2017, s .19). Att ta sin roll som ledare menar jag, handlar om att ansvaret måste ligga både på fritidshemslärare och på rektor. En ansvarskänsla för
uppdraget måste finnas och här behöver det föras en kontinuerlig diskussion om verksamheten där viktiga frågor kring kvalitetssäkring behandlas, detta bör ligga i båda ledarrollernas intresse. Rektor är ytterst ansvarig för utbildningen i skola och fritidshem och det ska ligga i hens intresse att alla verksamheter i skolan utvecklas utifrån det systematiska kvalitetsarbetet. Här behöver fritidsläraren sätta ”fritidsverksamheten i det främsta rummet”
och visa att undervisningen i fritidshemmet är viktigt och att läroplanen för den behöver efterlevas. Om jag här ser mig på själv och min egen yrkesroll inser jag att det krävs pondus och engagemang som drivkraft för att föra fritidsverksamheten framåt. Jag som undrat om mitt mod där jag vågar uttrycka mig exakt om vad jag tycker och tänker, är positivt eller negativt, borde inte tveka. Jag som så ofta får höra av andra kollegor att de vill ha med mig på möten, borde förstå att det är just därför de vill ha med mig där. Jag inser nu att jag behöver ta mer plats. Jag behöver ta rollen, bli mer professionell och sätta verksamheten i det främsta rummet eftersom det främjar det överordnade syftet.
Ansvar
I skolverkets (Allmänna råd för fritidshemmet 2014 ) står det att rektor bör handla efter råden för att uppnå kraven i bestämmelserna. Vidare under rubriken ”Fritidshemmets uppdrag” står det att verksamheten ska vara en målstyrd verksamhet, där plats ska finnas för det
systematiska kvalitetsarbetet. Det är av stor vikt att rektor och personal är förtrogna med uppdraget för att det ska kunna arbeta utifrån målstyrning. När personalen planerar ska de inte endast utgå från läroplanen utan också efter en ”inventering av den aktuella elevgruppens behov och intressen ”( Skolverket 2014, s.12). På detta sätt menar de att det ska finnas förutsättningar för personalen att utifrån det systematiska kvalitetsarbetet att, följa upp,
analysera resultat och kunna planera utvecklingen av utbildningen (ibid, s. 12). Vidare står det att det är rektors ansvar att bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete (ibid, s. 20). Under
rubriken ” Rektors pedagogiska ledaskap” står det att rektor bör ”organisera verksamheten så att personalen i fritidshemmet ges utrymme att planera, följa upp och utveckla utbildningen ” (ibid, s. 24).
Ansvaret är tydligt när man läser styrdokument och även förklaringar till det, (rektors ansvar
att bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete ), samt (organisera verksamheten så att personalen i
fritidshemmet ges utrymme att planera, följa upp och utveckla utbildningen ) Det som står otydligt är just de förutsättningar som läraren ska ges för att planera och få möjlighet att följa upp sin verksamhet. Här ställer jag mig frågande igen? Hur ska en ledare/rektor kunna ge de förutsättningar som fritidshemslärare behöver om rektor inte tillfullo är insatt i
verksamheten? Här blir det också tydligt att förutsättningar och organisation är viktiga
faktorer som avgör om fritidshemslärarens kommer att kunna erbjuda eleverna de lärande som ska ges möjlighet till i fritidshemmen.
Fritidshemmet kommentarmaterial till läroplanens fjärde del.
I denna text står det att materialet är riktat till rektor och fritidslärare/fritidspedagoger och att avsikten är att förtydliga fritidshemmets uppdrag samt att ge en djupare förståelse till de ställningstaganden som kan tänkas behövas göras (Skolverket 2016).
Under rubriken syfte klargörs vilket ansvar undervisningen har utifrån skollagens syfte och de förutsättningar som eleverna ska ges att utveckla kunskaper och förmågor som anges i
skollag. (ibid 2016, s. 7). I det centrala innehållet är det förklarat att eleverna ska utmanas och inspireras till nya upptäckter och här framgår vikten av att inventera elevgruppens och
individens erfarenheter och intressen. Här är det även förklarat vad som kan menas med att erbjuda eleven en ”Meningsfull fritid” t.ex. att elevens delaktighet är viktig vid planering av aktiviteter och att sysselsättningen ska vara intressant för eleven (ibid 2016, s .7). Här kan jag se tillbaka på de ivriga entusiastiska eleverna som vill fortsätta med sin
” hundlek”och där jag fick ge dem svaret att – nej tyvärr, det går inte idag, är något som går emot vad som står i läroplan. Att ställa in elevernas önskemål och deras intressen är inte att följa läroplanens intentioner. Att vi får ställa in elevernas egna aktiviteter att göra till exempel armband, för att vi behöver ha ett fokus på att vara vikarier under skoltid och ställa in den förberedelsetid vi behöver för att ställa i ordning elevernas aktiviteter är också fel.
I avsnitt om ”Arbetssätt och lärmiljöer” står det att det är viktigt att utforma lärmiljöer för en
god pedagogiskt miljö, den bör också utformas så att det finns olika miljöer. Miljön ska
utformas så att förutsättningar finns för att ge stimulans till elevernas nyfikenhet, intresse och
lust till lärande men också att plats för rekreation och vila ska finnas. Här beskrivs faktiska
arbetsuppgifter för en fritidshemslärare. Detta är viktiga uppgifter som utformats och dessa
ska efterlevas för att eleven ska få möjlighet till sitt lärande.
Fritidshemslärarens roll
Petré och Andersson (2017) skriver i Fritidslärarens yrkesroll i skolan att de utifrån sin studie fortfarande ser att fritidslärare är förvirrade i hur de ska tolka sitt uppdrag i samverkan under skoltid. Det saknas fortfarande riktlinjer hur yrkeskompetens ska användas och att ansvaret fortfarande ligger helt i händerna på rektorer att integrera pedagogiken ( Petré &
Andersson 2017 ). Ludvigsson och Falkner (2019) berättar i sin studie om fritidshemslärare, där majoriteten fritidslärare känner att de inte styr över sitt uppdrag och att de har en allt för litet inflytande över samverkan med den obligatoriska skolan. En lärare i fritidshem har inte tolkningsföreträde om samverkan till exempel när det gäller att täcka upp för kollegor i frågor om frånvaro. Klassläraren behöver inte hoppa in för fritidsläraren, men fritidsläraren får oftast anpassa sig och vara flexibel (Ludvigsson & Falkner 2019). I mitt sökande efter svar, har jag funnit uppsatser som vittnar om den frustration som finns hos fritidshemslärare. Att
fritidslärarens yrkesroll innefattar en komplexitet som är svårtolkad är ett faktum.
Fritidslärarens ska samverka i skola under skoltid, undervisa i fritidshemmet på
eftermiddagstid och erbjuda eleven en meningsfull fritid, men ingenstans finns det tydliga ramar för hur mycket plats de olika delarna ska ges. Att vara flexibel är en av de största egenskaper som måste finnas hos lärare i fritidshem, men tyvärr leder flexibiliteten till att det egna huvuduppdraget (leda fritidshemmet) ofta får åsidosättas.
I det kompletterande uppdraget som en fritidslärare har i samverkan med skolan finns det goda möjligheter att ta till vara på fritidslärarens kompetens. Det finns en rad olika arbetssätt, elevernas raster är ett bra exempel under dagen, då fritidsläraren är utbildad och ofta har erfarenhet av lek. Andra exempel kan vara konflikthantering som också är vanligt
förekommande för fritidsläraren att ta sig an under samverkan, då fritidsläraren är utbildad för detta och ofta känner till elevernas relationer. Fritidslärarens kompetenser kan användas till mycket mer, till exempel kan de användas i skolan genom att fritidsläraren håller i
undervisning som är mer praktisk. Andra sätt kan vara att undervisa i mindre grupper med värdegrund.
Liljekvist & Jawdanisami (2020) skriver i En studie om det kompletterande uppdraget på
fritidshemmet, att fritidshemslärare de studerat uttrycker att det finns en generell dominans
och spänning i samverkan mellan klasslärare och fritidslärare, och gällande frågan vad
samverkan är. Skolans didaktik dominerar och klasslärarna sätter ramarna för ”fritidslärarens deltagande och möjlighet till undervisningstillfällen”(Liljekvist & Jawdanisami 2020,s. 31).
Att delta som fritidslärare och inta rollen som ”klassassistent” är ofta en påtvingad roll. Där rollen blir att vara hjälplärare för läraren istället för att samverka fritidspedagogiskt. I
intervjuer från studien framkommer att fritidslärare behöver ha mod och styrka för att lyfta in sin fritidspedagogik och sina mål i skolan (Liljekvist & Jawdanisami 2020, s.32). Den stora fokusen ligger på det formella lärandet som sker i skolan och om tid finns kvar för det informella lärandet, lärandet som är oplanerat och sker i elevens intresse, så finns det endast ett litet utrymme. I resultatet av studien framgår det att lärarna i fritidshemmet är överens om att det kompletterande uppdraget , som det står i läroplanen, innebär att föra in
fritidspedagogik i skolan (Liljekvist & Jawdanisami 2020, s 35-36). Vidare menar många fritidslärarna i studien att de ”inte får eller har möjlighet att komplettera skolan med sin pedagogik”( Liljekvist & Jawdanisami 2020, s.36). I dag råder det en maktobalans där det är väldigt olika i skolor i hur man väljer att tolka samverkan. En del fritidslärare får vara med och bestämma över sin tid i samverkan, till exempel innehållet i halvklasser och då finns det möjlighet att lyfta in fritidspedagogiken, medans andra inte får denna möjlighet och får ta roll som hjälplärare eller resurs i klassrummet när klassläraren undervisar.
Lärarförbundet tar upp fritidshemslärarens dubbla ansvar med att arbeta i fritidshemmet samt samverka i grundskolan och hur tjänstefördelningen har förändrats över tid. Under hösten 2017 uppgavs det att de arbetade 58% av sin tid i fritidshemmet. Detta är minskning sedan 1990 då denna fördelning var 90% och år 2000 då det var 64% (lärarförbundet u.å.). I undersökningarna framgår det att fritidslärarna upplever en stress över att tjänstgöra fler timmar i skolan som leder till mindre tid att planera verksamheten i fritidshemmet (ibid).
Här blir det tydligt hur tjänstefördelningen har förändrats över tid och hur vi kan förstå det komplexa som det innebär att arbeta i två verksamheter för en fritidshemslärare. I
fritidshemmet arbetar både barnskötare och fritidshemslärare och ofta tilldelas de lika arbetsuppgifter och ges lika förutsättningar, både i samverkan och i uppdraget på
fritidshemmet. Antalet barnskötare är oftast fler i antal än de utbildade fritidshemslärarna. En
viktig sak att komma ihåg är att den som står som ansvarig för fritidshemmet är den utbildade
fritidsläraren. Fritidsläraren är den som ska implementera kapitel 4 i läroplanen, och det är
vanligt att de olika fritidshemmen ofta har en brist på fritidshemslärare, vilket gör att de bär
ansvaret helt själva. Då blir det lätt att förstå att fritidslärare känner en stress över sin
yrkesroll, med allt fler timmar i skolsamverkan. I dag finns inget tak eller ramverk för hur
många timmar som ska ligga i de olika delarna, och vem vet hur de ser ut i framtiden. Här är det viktigt att komma ihåg vad skolverket har bestämt, att from 1 juli 2019 ska det finnas en utbildad fritidslärare i varje fritidshem som är ansvarig, men det är inte alla skolor som har tillsatt detta. Eftersom det idag råder en brist på behörig personal finns det fritidshem som leds av outbildade pedagoger och har gjort under tid, så kan vara en av alla de orsakerna som bidragit till att tjänstefördelningen har förändrats över tid.
När jag nu tolkar in mig själv i läroförbundets undersökning om fritidslärarens dubbla uppdrag så ser jag mig själv när jag satt där den tisdagsmorgonen med min kaffemugg och kände mig stressad och splittrad. Jag ville hoppa in och lösa elevernas idrott eftersom jag är den som sagt nej flest gånger till att vikariera och jag ville vara kollegial med mina
arbetskamrater. Samtidigt vill jag att kollegorna på fritidshemmet ska säga nej de med,
eftersom fritidshemmet urholkas. Ett ramverk är det som behövs, mycket stress och oro skulle kunna undvikas med det.
Läroplan för fritidshem och fritidshemslärarens uppgifter
I läroplan för fritidshem benämns det att det ska bedrivas undervisning. I skollag är
definitionen på undervisning ”målstyrda processer som under lärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklade av kunskaper och värden”(SFS 2010:800).
Fritidshemmet ska ”främja allsidiga kontakter och social gemenskap samt inspirera till nya upptäckter” (LGR11) . I läroplan och syftestext står det att fritidshemmets undervisning ska utgå från en helhetssyn på eleverna, elevernas behov, intressen och erfarenheter. Vidare ska fritidshemmet erbjuda en meningsfull fritid vilket är förtydligat i de Allmänna råden för fritidshem. Här är syftet att eleverna ska möta meningsfulla aktiviteter som blir betydelsefulla genom att de skapar ett intresse hos eleverna (LGR11). Vad som blir meningsfullt för eleven är vad eleverna intresserar sig för, vad de behöver öva mera på och vart de ligger i
erfarenheten till det som de ska möta. Därför behöver en fritidshemslärare inventera just detta och planeringen blir viktig för att utveckla möjligheterna för elevernas lärande. I läroplan framgår det även att eleven ska inspireras till nya upptäckter. Därför är det viktigt att de finns plats för att planera nya, såväl som återkommande aktiviteter i fritidshemmet. Här behöver fritidshemmet se över det centrala innehållet och hur de står sig i relation till elevernas intressen och behov. För att eleven ska inspireras behöver det finnas en lärmiljö som inte enbart känns inspirerande men också trygg. Här är samverkan över lokalerna en viktig faktor.
Det kan till exempel handla om hur rummen organiseras och hur tillgång till material finns
tillgänglig för eleverna (LGR11). Skolverket skriver i syftestext att fritidshemmet ska ge eleverna förutsättning att utvecklas i de långsiktiga målen. Här är det tydligt att det finns en individfokus och att helhetsperspektivet på eleven är viktigt.
Förutsättningar för att utveckla och kvalitetssäkra fritidshemmet
I de allmänna råden för fritidshem står det att ”För att fritidshemmets pedagogiska vision ska bli verklighet krävs en aktiv personal som ser värden i det egna uppdraget och vikten av att se och bekräfta varje elev”(Skolverket 2014, s. 15). Med andra ord, att personalen som arbetar behöver vara utbildad i läroplanen och försöka eftersträva att efterleva den. De behöver sätta ett värde i att lärandet sker i alla verksamheter och att de båda verksamheterna är viktiga samt att alla elever behöver bli sedda och få möjlighet att utvecklas utifrån sin förmåga.
Fritidshemspersonal uppges att vara experter i att skapa goda relationer med eleverna och att det är de som skapar trygghet med att läsa av elevernas sinnesstämningar och kan stödja elevernas självkänsla (Skolverket, s. 15). ). För att göra ett gott arbete med läroplanens intentioner så behöver personalen se värdet i uppdraget. I de allmänna råden står det om förutsättningar för arbetet i fritidshemmet. ” Huvudman och rektor bör”
Se till att eleverna har tillgång till säkra, hälsosamma och ändamålsenliga lokaler
Utforma kompetensutvecklingsinsatser för personal
Se till att fritidshemmets utvecklingsområden identifieras och synliggörs i det systematiska kvalitetsarbetet (Skolverket 2014).
För att besvara frågan om vilka förutsättningar som är avgörande för en fritidshemslärare att klara sina arbetsuppgifter så vill jag titta på tidigare forskning. Här har Johansson & Kibe 2017, frågat fritidshemslärare vad de anser är framgångsfaktorer för att lyckas med
implementering av läroplanen. Fritidslärarna ansåg att de främsta faktorer som påverkar är lokaler, personaltäthet, planeringstid samt personalens kompetens (Johansson & Kibe 2017, s .4). Angående personalens kompetens så utförde skolverket en undersökning 2016, där framgick att andelen högskoleutbildad personal minskar och att bristen på denna personal försvårar tolkningen av arbetet med fritidshemmets uppdrag (Johansson & Kibe 2017, s . 4).
När de kommer till personaltätheten så har det stor inverkan på i vilken utsträckning eleverna
faktiskt får möjlighet till lärande i fritidshemmet. Mellan åren 1990-2000 ökade snittet elev
per pedagog från 8,3 till 17, 5. År 2015 var det 21,9 elever per pedagog. Dessa stora
elevgrupper har haft inverkan på elevens möjlighet till lärande. Idag upplever många pedagoger en stress att inte hinna med allt som de anser att fritidshemmet ska bestå i, tack vare de stora elevgrupperna, där det är personalbrist. Detta kan vara till exempel utflykter, besök på museum, åka kollektivtrafik, fördjupa sig i projekt (Johansson & Kibe 2017, s . 10, 21).
Något som tydligt kan märkas i detta är lokaler, idag delar skola och fritidshem lokaler.
Lokalerna är en av de stora anledningarna till varför fritidshemmet slogs ihop med skolan under 1990-talet. Lokalerna är oftast endast anpassade till skolans lärmiljö och detta kan utgöra ett hinder för fritidshemmet. Skolans verksamhet är den dominanta och rum och plats för fritidsverksamhetens aktiviteter och material får ofta komma i andra hand. Det är vanligt att det blir en het diskussion angående lokalerna mellan yrkesgrupperna och det är inte
ovanligt att det inte bedrivs någon fritidsverksamhet alls i klassrummen, då klasslärare ofta får bestämma. Fritidshemmet har i dag ett ansvar att skapa trygga, positiva, inspirerande
lärmiljöer som kan stimulera elevernas intressen och behov. Här kan man säga att lokalerna är ett viktigt didaktisk verktyg för fritidsläraren kompetens (Johansson & Kibe 2017, s .8).
Tidigare forskning visar att en stor bristvara är fritidshemslärarens förutsättning i tid. Tid som förutsättning är en av det viktigaste förutsättning som uppges från fritidslärare (Johansson &
Kibe 2017, s . 10). För att fritidshemmet ska drivas professionellt är det viktigt att
planeringstid inte bara handlar om att planera aktiviteter. Här behöver det finnas tid för att organisera, analysera, dokumentera, reflektera samt tid för kompetensutveckling för att öka kvalitén i verksamheten (ibid, s. 10). Vanligt förekommande är att fritidspersonal har
lektioner under skoltid, här upplevs det av pedagoger att planeringstiden går åt till att planera dessa lektioner medans planering av fritids, inte hinns med (ibid, s. 21). I studien av
Johansson & Kibe beskrivs även vikten av samplanering mellan fritidspersonalen. Här förs viktiga diskussioner om verksamheten, elevernas behov och intressen, men också de viktigaste att se varje elev och att diskutera deras sociala relationer (ibid, s. 22).
Resultatet från deras studie visar att då pedagoger får gå in och vikariera under skoltid, så kan
det medföra att fritidspersonal får stå över sin planeringstid och detta försvårar arbetet med att
utföra uppdraget. Planeringstid behöver schemaläggas under skolans timmar, eftersom att
fritidspersonalen arbetar i barngrupp på eftermiddagen (ibid, s. 11). Detta leder även många
gånger till att personalen får ge avkall på sin ställtid, vilket upplevs som negativt. Ställtid är
den stund på dagen som fritidspersonalen får möjlighet att växla om från skolan och tänka över verksamhet i fritidshemmet (ibid, s. 11). Ställtid kan ses som en kort taktiskt tid, då personalen får möjlighet att göra en överblick över hur deras eftermiddag ser ut med, personal, lokaler, aktiviteter, elever, mm. Detta medför att fritidsläraren får gå från skolan direkt in i fritidsverksamheten, detta kan betyda att pedagogen får lämna en elevgrupp och hoppa in i en helt annan elevgrupp, där hen inte känner till elevernas status för dagen.
Ställtiden beskrivs som oerhört viktig då annan planeringstid uteblivit (Johansson &
Kibe2017). Här kan fritidslärare också ges tid att ställa i ordning och förbereda aktiviteter och material till fritidshemmet öppning. Ställtiden är många gånger en ren strukturell
organisatoriskt planering, då det kan vara personalbrist och de stora elevgrupperna behöver struktureras efter lokal och hur många pedagoger som arbetar under eftermiddagen.
Fördjupad reflektion
I sin doktors avhandling beskriver Birgit Andersson (2013) hur studien av fritidslärare uttrycker att deras flexibilitet också är något negativt. Mycket av fritidslärarens tid tas i anspråk när det förväntas att de ska hoppa in och täcka upp för andra kollegor, samt att det är vanligt förekommande att de får avvara eller ”ändra sin egen tid till planering för att andra kollegor ska kunna utföra sitt arbete” (Andersson 2013). När denna förskjutning pågår i det dagliga arbetet för lärarna i fritidshemmet, så blir lärarens förmåga till flexibilitet samtidigt en negativ faktor. Det negativa är att en fritidslärare får ge avkall på fritidsverksamhetens del med att planera aktiviteter och utvärdera verksamheten. I de fall där fritidsläraren försöker att undvika att vara flexibel så uppstår det att fritidsläraren får förklara sin yrkesroll och de arbetsuppgifter som finns där för att få prioritera sin verksamhet.
Detta ringar in och beskriver just det som jag kände den där morgonen när jag satt i mitt kök.
Jag vill vara flexibel och tillmötesgående men samtidigt har jag en oförmåga att vara flexibel, när jag tänker på följderna för fritidshemmet. Eller kan det vara så att jag genom åren blivit mindre flexibel och är det de som skapar min irritation och gör att jag brusar upp inombords?
Jag har redan tänkt igenom min dag och vet vad jag ska göra, innan min arbetstid börjar. Blir
jag då arg, när jag förstår att jag måste hoppa in och vikariera i någon ananas ställe? När jag
gör en återblick av min karriär i skolan, så minns jag att jag alltid har fått mycket beröm för
mitt arbete. Jag har alltid varit omtyckt, och oftast den som har varit ansvarig över
fritidshemmet där jag arbetat. Jag känner mig stolt över mitt gamla jag, men nu undrar jag: - hur blev jag såhär? Är det min praktiska kunskap som växt fram inom mig genom de 20 åren jag arbetat i fritidshemmet ? Handlar detta egentligen inte om själva vikarierandet, eller utom något annat? Är det mitt uppdrag i stort som jag är missnöjd med? är det mina förutsättningar, jag suckar över? Kan det vara det större övergripande ansvaret över fritidshemmet som skaver i mig? Eller är det rent av så att jag känner att demokratin inte fungerar på arbetsplatsen som den ska? Jag tänker att alla dessa pusselbitar har sin del. Om jag ska få framgång och bli hörd angående min frustration och oro kring fritidshemmet och implementering kring läroplan samt förutsättningar för det, så kommer det krävas att jag har dialog med rektor och kollegor.
I boken Dialogkompetens av Wilhelmson & Döös (2016), beskriver de hur vi människor är sociala och att föra samtal är en del av vår egen livsluft. Här beskrivs dialogen i samtal, men inte enbart vad det är, utan också hur det är när det inte är dialog. Att i en diskussion tänka på att alla parter ska få talutrymme och att inte en dominant talare håller en monolog med övriga.
Att inneha dialogkompetens menar författarna, innebär att man lyssnar på varandra, har ett intresse för vad alla parter har för åsikter för att undersöka tankar och idéer. Detta är
nödvändigt för att se nya möjligheter och insikter samt lära av varandra (Wilhelmson & Döös 2016, s . 8-9). I denna kompetens är det demokratiska förhållningssättet viktigt, där
samtalarna är likvärdiga och alla får samma möjlighet till talutrymme, eftersom alla deltagares tankar är värdefulla (Wilhelmson & Döös 2016, s . 8-9). Här förespråkas en konstruktiv kommunikation där en demokratisk förhållningsätt behöver uppstå.
Ett demokratiskt förhållningsätt uppstår när samtalarna har övat upp sin dialogkompetens. Då kan ett tonläge skapas som bidrar till ömsesidig tillit samtalarna emellan. En sådan tillit är grunden för uppriktighet och tillgänglighet och öppnar därmed för möjligheten att kunna lära av och med varandra”(Wilhelmson & Döös 2016, s . 10).
