”Väldigt likt fritids skulle jag vilja säga faktiskt”
En intervjustudie om församlings- och fritidspedagogers syn på Svenska kyrkans roll i fritidshem och en gemensam pedagogik Sofia Carlsson & Andrea Boktor
Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen Självständigt arbete 15 hp, GN
Barn- och ungdomsvetenskap
Grundlärarprogrammet med inriktning mot arbete i fritidshem (180 hp)
Vårterminen 2021
Handledare: Tanja Joelsson Examinator: Malena Janson
English title: ”A lot like school-age educare I would like to say”
- An interview study of educators' view on
the Church of Sweden's role in school-age educare and a similar pedagogy
”Väldigt likt fritids skulle jag vilja säga faktiskt”
En intervjustudie om församlings- och fritidspedagogers syn på Svenska kyrkans roll i fritidshem och en gemensam pedagogik
Sofia Carlsson & Andrea Boktor
Sammanfattning
I denna studie intervjuas fritidspedagoger och församlingspedagoger för att undersöka deras syn på och arbete med frågor kopplade till kristendom, samt hur de ser på en samverkan mellan fritidshem och Svenska kyrkan. Resultatet visar på att både fritidspedagoger och församlingspedagoger arbetar med att komplettera skolan genom praktisk undervisning. Bägge yrkesgrupperna arbetar även med en liknande värdegrund och att förmedla denna och traditioner som ett kulturarv till barnen. Kring
samverkan framgår det att Svenska kyrkans pedagoger har viss spetskompetens som kan vara en resurs för skolan, men att det också finns negativa konsekvenser i samverkan som att vissa föräldrar riskerar att bli upprörda. Slutsatsen till detta är att det utifrån det liknande arbetssättet möjligen borde vara fritidshemmet som samverkar med Svenska kyrkan och inte klasslärarna, men att samverkan kritiseras vilket kan leda till att många undviker samverkan framöver. Kristendomen lever dock kvar i
kulturarvet som förmedlas i skolan, även om lärarna själva inte är medvetna om att det är ett kristet kulturarv som lärs ut.
Nyckelord
Fritidshem, Svenska kyrkan, samverkan, värdegrund, kulturarv, pedagogik, läroplansteori, governmentality
Innehållsförteckning
Förord ... 0
Inledning ... 1
Tidigare forskning ... 2
Syfte och frågeställningar ... 6
Teoretiskt perspektiv ... 6
Läroplansteori ... 7
Governmentality ... 9
Sammanfattning av de teoretiska perspektiven ...10
Metod ... 10
Val av metod ...10
Urval och avgränsningar ...11
Genomförande ...12
Databearbetning och analysmetod ...13
Forskningsetiska överväganden ...14
Studiens kvalitet ...15
Resultat och analys ... 16
Svenska kyrkans fritidshemskompletterande verksamheter ...17
Verksamhet för och av barn ...18
Praktiskt lärande ...18
Religionssamtal på barns initiativ ...20
Kristendomens plats i skolan ...21
En kristen värdegrund ...21
Traditioner utan tro ...23
Rädsla för konsekvenser av samverkan ...24
Diskussion ... 26
Betydelse för praktiken och professionen ...27
Slutsatser ...28
Vidare forskning ...28
Referenser... 29
Bilagor ... 31
Bilaga 1 – Utkast till intervjuguider ...31
Bilaga 2 – Intervjuguider ...33
Bilaga 3 - Samtyckesblankett ...35
0
Förord
Vi som skriver denna uppsats är två studenter som läser grundlärarprogrammet med inriktning mot fritidshem. Denna utbildning är också en möjlig väg till att bli församlingspedagog inom Svenska kyrkan, som Sofia intresserar sig för att ta i framtiden. Detta gör att det finns ett intresse för att se hur dessa båda arbetsplatser skiljer sig och en vilja att undersöka synen på samverkan däremellan.
Eftersom detta område inte är något som normalt undersöks inom lärarutbildningar är det också ett nytt och spännande ämne där det är svårt att veta i förhand vad resultatet kommer visa. Även att kyrkan och skolan har en historiskt stark koppling gör denna undersökning intressant, eftersom skolan nu har blivit sekulariserad men rimligen finns det kanske något spår kvar av de många åren, dessa var sammankopplade. Vi vill efter detta arbete tacka handledaren Tanja Joelsson som funnits där och hjälpt oss under uppsatsens bearbetning. Vi vill även rikta ett stort tack till alla intervjupersoner som tagit sig tid från sina viktiga arbeten eller ställt upp på sin fritid för att hjälpa oss att undersöka detta område.
Beskrivning av författarnas insatser i studien
Denna uppsats skrivs av två studenter, Sofia och Andrea. I detta arbete har den mesta kontakten skett över en chatt där studenterna kunnat kommunicera och boka muntliga möten vid behov, i övrigt har studenterna arbetat med de uppgifter de tillsammans beslutat om och fått en ny uppgift när den innan blivit klar. Bägge studenterna har sökt efter intervjupersoner att intervjua och dessa har delats upp mellan studenterna så att Andrea intervjuade fritidspedagogerna Lars och Maria samt
församlingspedagogerna Johannes och Ester. Sofia intervjuade fritidspedagogerna Carin och Rickard samt församlingspedagogerna Sara, Magdalena, Adam och Eva, varav de två sistnämnda intervjuades tillsammans. Intervjuerna transkriberades av samma person som intervjuade. Samtyckesblanketten och intervjuguide formulerades tillsammans över Zoom-möten. Inledningen är skriven av båda
studenterna, där Andrea inleder med en historisk tillbakablick om bandet mellan kyrka och skola och Sofia går över till att skriva om nutid. Den tidigare forskningen är framtagen och formulerad i uppsatsen av Sofia. Det teoretiska perspektivet skulle ursprungligen bestå av governmentality och framställas i teoriavsnittet av Andrea, men efter samråd med handledare lades läroplansteori till också och skrevs av Sofia. Med andra ord har studenterna skrivit halva teoridelen var, där Sofia skriver om läroplansteori och Andrea om governmentality. Metodavsnittet har formulerats av båda studenterna, där Andrea inleder med val av metod och Sofia formulerar urval, genomförande och analysmetod, efter att tillsammans diskuterat och beslutat om hur samtliga delar skulle genomföras. Sofia har även formulerat forskningsetiska överväganden samt diskuterat studiens kvalitet. Analysavsnittet skapades genom att tillsammans diskutera de koder och teman som framställts ur det transkriberade materialet.
Resultatet av konversationen skrevs fram som ett resultat i analysavsnittet av Sofia och användes sedan av båda studenterna till att framställa det slutgiltiga analysavsnittet, där Andrea hade
huvudansvar för att analysera materialet med teorierna och Sofia att jämföra resultatet med tidigare forskning. Denna analys av resultatet skedde till största delen med båda studenterna i samtal över Zoom, där frågor och feedback kunde ges direkt. Även diskussionsavsnittet skrevs med båda studenterna delaktiga över ett Zoomsamtal. Efter färdigställd text har både Sofia och Andrea läst igenom och korrigerat eller uppmanat den andre att korrigera där en ansåg att det behövdes.
Korrigeringar och tillägg i texten har alltså gjorts av den student som inte ursprungligen formulerat texten i delar av uppsatsen.
1
Inledning
Kyrkan och skolan var länge tätt sammanknutna, till den grad att en kan säga att kyrkan var skolan (Straarup, 2013). Under 1600-talet hade kyrkan hemundervisning, kyrkan ville att medborgarna själva skulle kunna läsa och tyda Guds ord. De blev förhörda varje år och resultaten förmedlades genom ett betygssystem. Konfirmationsläsningen fungerade som en ”examen”, klarade man inte denna stötte man på svårigheter i framtiden med till exempel att gifta sig och bilda familj. År 1842 skrevs bestämmelser angående folkundervisningen som stadgades för barn och församlingens skyldigheter och statens förbindelse om kraven för lärarnas utbildning (Florin, 2010). Gunnar Richardson förkortade ner detta till de viktigaste punkterna, bland annat att:
• I varje stadsförsamling och i varje socken på landet skall finnas minst en skola med en utbildad lärare. Skolan bör helst vara fast.
• De ämnen som skall ingå är läsning, skrivning, räkning, kristendomskunskap och biblisk historia, geografi, historia, naturkunskap, gymnastik och sång. För fattiga och svagbegåvade kunde en minimikurs med färre ämnen gälla. Skolstyrelsen fick bestämma skillnaden i kunskapskrav mellan pojkar och flickor. (Florin, 2010, s. 4).
År 1962 bestämmer man att skolan ska vara neutral och att skolan ska undervisa om religion och inte i religion. Religiös fostran skulle inte längre ta plats i skolan utan ”medborgerlig bildning” (Straarup, 2013).
Nu har de starkaste banden mellan skolväsendet och Svenska kyrkan brutits och barn som vuxna har religionsfrihet, med undantag för att vårdnadshavare har viss rätt att bestämma åt sina barn (UNICEF Sverige, 2018). Barn får heller inte diskrimineras i skolan på grund av tro (SFS 2010:800). Svenska kyrkan har dock fortfarande rollen som folkkyrka enligt svensk lag och majoriteten av befolkningen är medlemmar i detta trossamfund (SFS 1998:1591; Svenska kyrkan, 2021). Svenska kyrkan kan
beskrivas som en kulturell religion utifrån att nästan hälften av medlemmarna inte tror på en högre kraft. Av de som tillhör trossamfundet som tror på något större har dessutom många en
individualiserad uppfattning (Kasselstrand, 2015). Enligt Svenska kyrkan är en vanlig föreställning att tro och vetenskap inte är kompatibla, men Svenska kyrkan menar att det inte finns någon motsättning (Kyrkomötet, 2019). På utbildningen i skolan ställs det krav på icke-konfessionalitet, med undantag för religiösa friskolor där enbart undervisningen behöver vara icke-konfessionell (SFS 2010:800).
Läroplanen menar att “Begreppet undervisning ska ges en vid tolkning i fritidshemmet där omsorg, utveckling och lärande utgör en helhet” (Skolverket, 2019, s. 22). Idag finns ett flertal fritidshem under kyrkligt styre, vilket visar på att det är möjligt att bedriva icke-konfessionell undervisning även i en kyrklig verksamhet (Svenska kyrkan, 2020a; Svenska kyrkan, 2020b). Grundskolans läroplan menar på att värdegrunden ska förmedlas i skolan i enlighet med traditionellt kristen etik (Skolverket, 2019). Detta leder till frågan om vilken roll kristendomen har i skolans värdegrund och i det övriga kulturarvet som kan förmedlas i skolan genom till exempel traditioner.
Läroplanen pekar också på att samtliga lärare i skolan förväntas sträva efter att samverka med olika organisationer och företag i närsamhället, men detta är även specifikt fritidshemmets område, speciellt med fokus på kultur, fritid och rekreation. Fritidshemmet ska arbeta upplevelsebaserat, förmedla värden och komplettera skolan (Skolverket, 2019). Hur detta fungerar i praktiken när det handlar om samverkan med Svenska kyrkan är dock en fråga som är föga utforskad. År 2019 gjorde iallafall representanter från Svenska kyrkan närmare 15 000 besök i skolor, fördelat på 5 405 klasser.
2
Dessutom gjordes nästan 230 000 besök av 7–9 åringar i kyrkans öppna verksamheter (Svenska kyrkan, 2021). Hur ser egentligen kyrkan på att samverka med skolan och skolan på att samverka med kyrkan? Vilken plats kan egentligen en folkkyrka ges i ett icke-konfessionellt utbildningssystem? Hur ser pedagoger på att arbeta med frågor kopplade till kristendom och på kristendomens roll i ungas liv idag? Dessa är några frågor som denna uppsats undersöker för att ge tydligare svar på hur man som grundlärare i fritidshem eller församlingspedagog kan resonera kring dessa frågor i sitt yrkesliv, vilket kan vara relevant för de pedagoger som läser denna uppsats men också för den som på annat sätt kommer i kontakt med skolor eller Svenska kyrkan.
Tidigare forskning
Synen på samverkan mellan fritidshem och Svenska kyrkan, eller andra trossamfund, är ett område med ett bristande utbud av studier, vilket gör att denna uppsats kan bidra med ett viktigt tillskott i forskningen inom detta område. Studier som finns på närliggande områden handlar till stor del om religionsundervisning, som både visar på vad som undervisas och hur religion kan undervisas. Det finns också ett fåtal studier som behandlar förskolors undervisning om kulturarv i form av traditioner, där det ibland sker samverkan med Svenska kyrkan. I detta avsnitt presenteras tidigare forskning som handlar om religioners plats i svenska skolor, lärares syn på vad som är religion, samverkan mellan Svenska kyrkan och skolväsendet, samt den värdegrund som förmedlas i skolor.
Synen på religion i skolor
Aldrin (2020) har genom en diskursanalys av Skolverkets riktlinjer undersökt den statliga attityden till religionens plats i skolan. I analysen framgår att Skolverket accepterar att en skola besöker kyrkan så länge det sker på ett icke-konfessionellt sätt och är genomtänkt. Skolans rektor ansvarar för att utbildningen är icke-konfessionell, vad som ingår i det begreppet finns dock inte definierat tydligare än med betydelsen religiösa inslag. Vad ett religiöst inslag är framstår som otydligt, klart är dock att prästen inte får förmedla religiösa budskap. Aldrin (2020) pekar på en problematik, det blir en situation där bakgrunden till varför en tradition firas inte får förmedlas till eleverna. Samtidigt verkar rituella handlingar accepteras av Skolverket. Aldrins (2020) slutsats är att Skolverket har förändrat sin attityd till kyrkan sedan 1967, från att mena på att skolan ska fostra tolerans mot alla synsätt till att religion i skolan endast får synas i form av traditioner som tolkats om till att bara visa en sekulär sida.
Kittelmann Flensner (2015; 2018) har undersökt hur sekularisering och ökad pluralism syns i dagens gymnasieskola genom en diskursanalys av empiriskt material bestående av över 120
klassrumsobservationer, kompletterat med ett antal intervjuer. Resultatet visar på flera tendenser i svensk religionsundervisning, bland annat att Sverige framstår som sekulärt, där det sekulära är det moderna. Religion framställs som omodernt och tillhörande det historiska, där religionen hade en funktion i samhället som den nu anses överflödig för. Den som uttrycker en religiös tro i klassrummet blir ofta kritiserad i skolan till skillnad från den som uttrycker att den är ateist eller icke-troende, som inte ifrågasätts enligt Kittelmann Flensners (2018) resultat. Att utmana religion kan påstås vara
naturligt för ett samhälle som anses vara modernt, men det innebär inte att det är det rätta för samhället (Portin, 2019). Kittelmann Flensner (2018) visar att det finns en bild i undervisningen av att samtliga religiösa personer blint följer religionens doktrin, vilket placerar religion som icke-kompatibelt med
3
att vara en individuellt tänkande svensk. Att det finns olika synsätt inom samma religion nämns inte i skolorna mer än om det var eleverna som lyfte frågan. Att det är accepterat att tillhöra en annan trosuppfattning än normen är också en tendens Kittelmann Flensner (2018) finner i materialet, samtidigt som hon även finner tecken på motsatsen när det gäller personer som ger uttryck för främmande religioner. Efter denna studie publicerats har det även skrivits rapporter på detta område utifrån intresse av kristna uppdragsgivare, som styrker Kittelmann Flensners (2018) resultat. Dessa visar på att flera kristna elever någon gång under sin skolgång känner sig kränkta av andra elever, men även av lärare, för sin tro (Eddebo, Ewert & Magnusson, 2020; Sveriges kristna råd, 2020).
Fahlén (2017) har undersökt hur klasslärare och fritidshemslärare, som arbetar i Sverige med årskurs 3, ser på religionsfrihet i skolan. Resultatet av 18 intervjuer, fördelade på tre skolor, visar på liknande tendenser som Kittelmann Flensner (2018) visat på kring att religion inte anses vara modernt eller rationellt och att religion ofta ses som en privat angelägenhet i Sverige. Samtidigt visar Fahlén (2017) på att religionsfrihet värderas högt av lärare. Lärarna på skolorna såg mest praktiska problem med religionsfriheten, som att vissa elever kräver en viss diet och att föräldrar kan klaga över
skolavslutningar i kyrkan eller uppmärksammande av vissa traditioner. Dessa problem löste dock lärarna genom att hänvisa till läroplanen. Lärarna förmedlar att religion inte tar speciellt stort utrymme i skolorna, men samtidigt framgår motsatsen eftersom elever har en tendens att prata om religion de sett på tv i skolan. Detta är något som nämns i högre grad av fritidshemslärare, som befinner sig i fritidshemmet med eleverna stora delar av dagen, där eleverna ofta ställer spontana frågor (Fahlén, 2017).
Metoder för religionsundervisning
Ytterligare en forskare som drar slutsatsen att religionsundervisning i skolan inte speglar en komplett bild av religion är Vestøl (2016), som genomfört gruppintervjuer med norska 17–18 åringar samt undersökt undervisningslitteratur om religion. Vestøl (2016) ställer frågan om till vilken grad det utelämnas delar av religion i religionsundervisningen och hur dessa delar kan undervisas.
Informanterna, som tillhör en katolsk respektive luthersk kyrka, uttrycker att det är svårt att få icke- religiösa klasskamrater att förstå den andliga delen av religion. Med diskursen av det osägbara som perspektiv menar Vestøl (2016) att det andliga är en del av det osägbara som kan vara svårt att formulera med ord. Trots detta föreslås tre sätt att undervisa om det osägbara. Det första sättet är ett införande av ett filosofiskt perspektiv där läraren förmedlar att allt inte går att förmedla via ord till eleverna. Det andra sättet är användande av analogier från musik, där religiösa upplevelser kan liknas med upplevelsen av att lyssna på musik. Den tredje metoden för att undervisa i det osägbara föreslås vara att använda empiriskt material, där eleverna kan få uppleva en del av religion som i mindre grad anses vara andlig.
Denna tredje metod skulle kunna liknas med den tyska metoden kyrkopedagogik som kan beskrivas som en icke-konfessionell studiebesöksmetodik i kyrkan. Dalevi (2015) har undersökt hur
kyrkopedagogiken kan ge eleverna flera perspektiv på religion genom att han har analyserat elevers texter och bilder skapade efter ett studiebesök i en kyrka. Detta empiriska material består av ett urval som forskaren ansett är representativt för gruppen, som gick i årskurs 5 på grundskolan. Till vilken grad materialet faktiskt är representativt för kyrkopedagogik i allmänhet går dock att ifrågasätta utifrån att empirin är smal, med en total empiri från tre skolklasser. Dalevi (2015) beskriver i artikeln att eleverna i halvklasser besökt den lokala kyrkan där de fått uppleva kyrkomiljön tillsammans med en präst och en församlingsassistent. Detta gjordes bland annat genom upplevelseövningar, utforskande av rummet med dess objekt, orgelspel och undersökande av altartavlan. Med andra ord var det ett
4
interaktivt besök i kyrkan där eleverna fick vara delaktiga i att skapa sin egen upplevelse. Resultatet av Dalevis (2015) studie tyder på att kyrkopedagogik erbjuder en estetisk dimension på religion som kan vara svår att få genom normal klassrumsundervisning men är givande för en bredare förståelse av religion.
Religion i kulturarv och värdegrund
Puskás och Andersson (2019) har också intresserat sig för undervisning i kyrkan, men i deras fall för en förskolas besök på en kyrkas teaterföreställning om påsk. Förskolan har visserligen en annan läroplan än den som gäller i grundskolan, men utifrån att bägge ställer krav på att undervisningen ska vara icke-konfessionell bör resultatet från denna undersökning vara av relevans som tidigare
forskning. I studien undersöker Puskás och Andersson (2019) möjligheten att överföra ett svenskt kulturarv utan religiösa aspekter av svenska traditioner. Den teoretiska utgångspunkten ligger i Smarts (1996) sju dimensioner av helighet. Dessa dimensioner är skapade för att kunna appliceras på olika typer av världsåskådningar, oavsett om de är kopplade till en religion eller ej. De sju dimensionerna har samtliga dubbla titlar som tillsammans visar på innehållet i dimensionen. Den första dimensionen är den praktiska och ritualistiska dimensionen, som innehåller aktiviteter som meditation och
tillbedjan. Den andra dimensionen är dogmatisk och filosofisk. Den tredje är en mytisk och berättande dimension, som handlar om att berätta historier som till exempel de som framställs i bibeln. Den fjärde dimensionen är en upplevelsebaserad och känslomässig dimension. Den femte är en etisk och rättslig dimension som visar på vad som är rätt och fel. Den sjätte är en organisatorisk och social dimension.
Den sjunde dimensionen är materiell och konstnärlig, och uttrycks i de objekt som finns i världsåskådningen, som till exempel altaret i kyrkan (Smart, 1996).
Under den föreställning som Puskás och Andersson (2019) tittat på i en kyrka uttrycktes tecken på de flesta av dessa dimensioner. Påskberättelsen berättades både ur ett bibliskt perspektiv och ett sekulärt perspektiv parallellt med varandra. Den dimension som ingen av de båda historierna berörde är den dogmatiska och filosofiska dimensionen, samtliga övriga dimensioner berördes av både den sekulära och religiösa delen av föreställningen. Utifrån detta drar Puskás och Andersson (2019) slutsatsen att det som i skolan klassas som konfessionellt är den dogmatiska och filosofiska dimensionen av religion. De menar därför att skillnaden mellan att undervisa i religion och att undervisa om religion ligger i frånvaron av denna dimension. Hur en definierar religion är därför viktigt, utifrån att Smarts definition gör minimal skillnad på att lära ut om religion eller att överföra normer.
Även Reimers (2020) har riktat blicken på förskolans arbete med kulturarv i form av traditioner och utgår ifrån Smarts sju dimensioner av religion. Med observationer och en kvantitativ enkätstudie riktad till personalen på förskolor, med 1189 svar, framställs en bild av personalens syn på religion på förskolan. Resultatet visar på att samtliga deltagande förskolor hade någon aktivitet kopplad till jul eller påsk. Samtidigt menade bara 55% av respondenterna att de markerar en religiös högtid. Många av förskollärarna menade att man firar högtiderna, men på ett icke-religiöst sätt som inte räknas. Detta kan beskrivas som att “doing religion without talking about religion is regarded as not doing religion at all” (Reimers, 2020, s. 280). Majoriteten av förskolorna informerade inte eleverna om varför de firade högtiderna och endast nästan en tiondel gjorde ett studiebesök i kyrkan för att titta på krubban inför jul. Reimers (2020) kommer till slutsatsen att förskollärare anser att det mesta som innefattas i Smarts (1996) sju dimensioner som kan kopplas till julen och påsken anses bra i förskolan. Däremot vore innehåll ur den dogmatiska samt den berättande dimensionen på förskolan att bryta mot att förskolan ska vara icke-konfessionell, enligt respondenterna. Utifrån Smarts dimensioner drar därmed
5
Reimers (2020) slutsatsen att det inte går att fira religiösa högtider på ett icke-religiöst sätt, hon menar att högtiderna är religiösa oavsett om en ser det eller ej.
Thornberg och Oğ uz (2013) har genom 52 intervjuer och ett perspektiv med interaktionism samt social konstruktionism undersökt hur svenska och turkiska lärare ser på värdegrundsundervisning i grundskolan. Resultatet visar på att lärarna från bägge länderna menade att relationella värden var bland de viktigaste som elever behöver lära sig. Till exempel ges bland annat instruktionen att behandla andra som man själv vill bli behandlad, som är den gyllene regel som återfinns i många religioner. En andra viktig del i värdegrunden ansågs vara att lära sig ta ansvar. Målet med att ha denna typ av undervisning i skolan ansågs i resultatet oftast vara att få eleverna att bete sig bra och följa de normer som finns. Hos de svenska lärarna var det även vanligt att vilja förmedla
självförbättrande värden, som att arbeta på elevers självförtroende och självbild. Även demokratiska värden och kunskaper ansågs viktigt att förmedla. Var dessa värden kommer ifrån är enligt
informanterna ofta grundat i deras egen uppväxt och upplevelser, till exempel informanternas kulturella tradition och religion.
Thornberg och Oğ uz (2013) undersökte också vilka metoder som användes för att förmedla dessa värden, och fann att många av lärarna menade att de inte fått kunskaper om detta i lärarutbildningen.
En bra metod för att förmedla värden menade lärarna är att själv vara en bra förebild. Den mesta av värdegrundsundervisningen menade informanterna sker på raster och andra informella sammanhang när elever har konflikter. Undervisningen sker ofta oreflekterat och baserat på sunt förnuft, men ibland sker även förebyggande undervisning i form av till exempel samtal om regler eller undervisning genom till exempel filmer.
Sammanfattningsvis visar den tidigare forskningen på att religion är ett brett begrepp som kan tolkas olika, vilket också leder till att det är svårt att avgöra vad som bör anses vara ett religiöst inslag i undervisning. Utifrån Smarts (1996) sju dimensioner av helighet visar Puskás och Andersson (2019) att det mesta utom sådant som handlar om den dogmatiska dimensionen, alltså att dogmatiskt undervisa i tro, kan anses vara icke-konfessionellt och acceptabelt i undervisning. Reimers (2020) menar dock att även den berättande dimensionen inte anses vara acceptabel. Den bild av religion som förmedlas i religionsundervisning verkar dock vara just en dogmatisk bild av religion, som gör att religion upplevs onaturligt i ett sekulärt samhälle där personer förväntas tänka själva (Kittelmann Flensner, 2018). Somliga dimensioner av religion kan vara svåra att undervisa i ett klassrum eftersom de anses vara osägbara. Det finns dock olika metoder att undervisa i de osägbara delarna i religion, vilka föreslås vara att förmedla att det inte går att beskriva, likna religion med musik eller att få eleverna att själva uppleva det osägbara (Vestøl, 2016). En metod där elever kan lära sig om religion genom upplevelsebaserade studiebesök är kyrkopedagogik (Dalevi, 2015). Enligt Fahlén (2017) visar fritidspedagoger på att de får fler frågor om religion än klassrumslärare, vilket kan bero på att
fritidshemmet inte är lika styrt. Skolor förmedlar också en värdegrund till eleverna, där relationella värden, alltså värden om hur man bör bete sig mot varandra, anses vara viktigast enligt lärare (Thornberg & Oğ uz, 2013). Det finns alltså minimalt med forskning som direkt behandlar fritidspedagogers syn på religion, och specifikt ont om studier som studerar fritidspedagogers syn tillsammans med församlingspedagogers syn. Det är även ont om studier som undersöker dessa frågor ur ett läroplansteoretiskt perspektiv eller makt-perspektiv.
6
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka församlings- och fritidspedagogers syn på religion och att arbeta med frågor kopplade till kristendom under låg- och mellanstadieelevers fritid samt undersöka på vilket sätt dessa yrkesgrupper beskriver att de arbetar med dessa frågor. Genom detta arbete
eftersträvas en förståelse för hur pedagoger upplever kristendomens roll i ungas liv idag och ser på en samverkan mellan yrkesgrupperna.
Frågeställningar:
• Vilken roll menar pedagoger att kristendomen har i den värdegrund och kulturarv som utvecklas i skolan?
• Vilka likheter och skillnader förmedlas mellan pedagogiken inom Svenska kyrkan och pedagogiken inom fritidshem?
• Vilken syn har pedagoger på fritidshem respektive i Svenska kyrkan på en samverkan mellan fritidshem och kyrka och hur säger de sig samverka?
Teoretiskt perspektiv
Denna uppsats utgår från två olika teorier som utgångspunkt för analysen av empirin, läroplansteori och governmentality. Genom läroplansteori riktas blicken mot de uttalanden som informanterna gör som kan tolkas som någon av de dominanta föreställningarna i det aktuella samhället, som i detta fall handlar om vilka dominanta föreställningar det finns kring religion, synen på religiösa organisationer och kristendomens roll i kulturarvet. Med denna teori blir det intressant att undersöka hur läroplanen tolkas och transformeras av fritidspedagoger och församlingspedagoger, samt på vilket sätt olika ramfaktorer spelar in. Genom governmentality riktas blicken på makt och på vem som påverkar vem samt genom vilka metoder/teknologier detta görs. Dessa båda teorier liknar varandra genom att båda handlar om hur man skapar en ideal samhällsmedborgare. Båda teorierna används eftersom de hjälper till att synliggöra de samhälleliga diskurser som finns i forskningsdeltagarnas utsagor, även om teorierna inte ger en förklaring till varför de samhälleliga diskurserna förändras i den riktning de gör.
7
Läroplansteori
Läroplansteori är ett forskningsfält där man ser läroplanen som en spegling av det samhälle den är formulerad i. Med läroplan menas ofta inom detta forskningsfält en bredare syn på läroplan än man kanske föreställer sig. Inom denna teori kan läroplan bland annat, enligt Wahlström (2016), innehålla samtliga av skolans styrdokument, men också medborgares tankar kring undervisning som kanske inte är nedtecknade i styrdokument.
Ramfaktorteori
Linde (2012) menar att det blir allt vanligare att i läroplansteori se utanför bara styrdokumenten som intressanta att undersöka, och menar att det är intressant att även se till vilka andra faktorer som påverkar utfallet av undervisningen. Detta går att koppla till en specifik tradition som finns inom läroplansteori, nämligen ramfaktorteori. Ramfaktorer är sådana faktorer som sätter ramar för hur undervisningen planeras. Några ramfaktorer som Linde (2012) lyfter är till exempel att en lärare tolkar läroplanen utifrån den tid de har till förfogande, men också utifrån vad som är lämpligt utifrån
storleken på barngruppen, det material/utrustning som finns samt lärarens kompetens. Ytterligare en ramfaktor som i detta fall kan vara relevant är pedagogers egna föreställningar om till exempel religion och Svenska kyrkan. Ramfaktorteori kan helt enkelt beskrivas som att det är “relationerna mellan resultat, undervisningsförlopp och begränsande yttre betingelser” som studeras (Linde, 2012, s. 18).
Med andra ord att det finns ramfaktorer som spelar in i hur en lärare undervisar och vad resultatet av undervisningen blir, som i detta fall kan handla om faktorer som påverkar om pedagoger upplever det som lämpligt eller olämpligt att samverka mellan fritidshem och kyrka.
De viktiga kunskaperna lärs ut
Läroplansteori ska “synliggöra kontinuerliga förskjutningar och förändringar i de underliggande antaganden som olika läroplaner baserar sina urval av kunskaper på.” (Wahlström, 2016, s. 13). I teorin menar man alltså att samhällets förändringar kan ses bland annat i den konkreta läroplan som fastställs av politikerna eftersom den revideras regelbundet i enlighet med de förändringar som skett.
Den frågan som återkommande ställs inom forskningsområdet är frågan kring vad som anses vara kunskap, utifrån att det som läroplaner visar är en bild av den eftersträvansvärda kunskapen i det aktuella samhället. Tanken är att en med hjälp av läroplansteori ska synliggöra de förändringar som skett i medborgarnas tankar som gör att de utvalda representanterna för medborgarna, politikerna, medvetet eller omedvetet påverkas till att göra revideringar i skolans styrdokument. Inom detta område riktas alltså blicken mot vad som anses vara god kunskap som ska överföras till samhällets barn, samtidigt som man kan belysa att synen på vad som är god kunskap förändras. Beroende på vilka kompetenser som värderas i läroplanen kan man säga att det förmedlas olika medborgarideal. Dessa medborgarideal visar en bild av hur en ideal medborgare bör vara i det aktuella samhället och bör även speglas i den faktiska undervisningen (Wahlström, 2016). Med andra ord bör de normativa
dimensionerna i läroplanen visa på hur samhället vill att barnen ser på religion när de växer upp.
Enligt Wahlström (2016) räcker det inte att ha en läroplan för att utbildning ska ske, det behövs även undervisning. För att genomföra undervisning krävs det att läraren gör en tolkning av läroplanen och transformerar detta innehåll till en läroplanshändelse. Dessa läroplanshändelser behöver inte
nödvändigtvis skapas av läraren utan kan också skapas av elever, normalt är det konstant en pågående transformering för att lära. Detta är något som inte sker linjärt utan det sker transformeringar från ett
8
medium till ett annat och sedan vidare till ytterligare medier. Man kan säga att eleverna får möta kunskapsinnehållet ur läroplanen och agera utifrån detta, där agerandet sker genom läsning, skrivning, diskussioner, med mera. Linde (2012) lyfter att det skiljer mellan skolämnen hur ofta och till vilken grad deras innehåll, eller stoff, förändras med tiden. Han menar att ämnen som matematik och kemi sällan anses behöva förändring i vad som ska vara stoff och hur det ska läras ut, de ämnena är så kallade pragmatiska. Däremot menar han att ämnen som samhällsvetenskap och religion ofta är föremål för olika tolkning av läroplan och olika åsikter bland till exempel de lärare som ska undervisa i dessa, vilket gör att dessa inte är pragmatiska och läraren har större möjlighet att påverka innehållet.
Wahlström (2016) menar på ett liknande sätt att lärare själva har åsikter om vad i läroplanen som är viktigt, som påverkar vad lärare väljer att undervisa.
Läroplanskoder och kunskapstraditioner
Inom läroplansteori kan man tänka att läroplanen, alltså föreställningarna som byggt upp läroplanen, kan beskrivas med hjälp av läroplanens kod. Läroplanens kod kan beskrivas som de “samlade principer som uttrycker vilka dominerande föreställningar som bygger upp en viss läroplan”
(Wahlström, 2016, s. 27). Alltså är läroplanens kod det uttryck för föreställningarna som man kan se om man studerar läroplanen. Dessa finns på tre nivåer. På den första, samhälleliga, nivån ser man på de samhälleliga värderingar och föreställningar som framställs av läroplanen, alltså människors föreställningar om utbildning. På den andra nivån tittar man på hur den konkreta läroplanens
utformning och innehåll. På den tredje nivån kan man studera det som sker i klassrummet för att se hur läraren utformar undervisning utifrån läroplanen. Lundgren, som är personen som först pratade om läroplanskoder, har hittat fyra läroplanskoder i olika epoker. Den första beskriver Wahlström (2016) som den klassiska läroplanskoden som dominerade innan 1800-talet. Under mitten på 1800-talet influerades samhället av naturvetenskapen, under denna tid gjordes också skolan obligatorisk, vilket leder över till en förändring av läroplanskoden. Den realistiska läroplanskoden kom på 1900-talet efter en påverkan av industrialiseringen, där det blev av ännu större vikt med naturvetenskap och idealet att man skulle vara till nytta för samhället. Delvis parallellt med detta skildrades en moralisk
läroplanskod, för de eleverna i folkskolan där fokus inte längre låg på att vara till nytta. Inom denna läroplanskod står kyrkan till stor del som avsändare och det är av vikt att visa tilltro till både
fosterlandet och religionen. Vidare har läroplanen utvecklats ytterligare och under mitten av 1900-talet är John Dewey en stor influens, under den rationella läroplanskoden är därför individen i centrum och kunskaperna ska vara givande för både samhälle och individ (Wahlström, 2016).
Vid olika tider kan man säga att olika saker betonats i läroplanerna. De förändringar som skett i läroplanerna kan även urskiljas utifrån fyra andra inriktningar som historiskt har synts i läroplanerna.
Dessa inriktningar benämns som olika kunskapstraditioner och kan samexistera till viss grad även om någon ofta är dominerande för en viss tid. En av dessa handlar om en vetenskaplig rationalism, som betonar att ämneskunskaper bör överföras till eleverna, med fokus på akademiska ämnen och att en kanon av kunskaper, metoder och begrepp ska överföras till eleven. En andra kunskapstradition handlar om social effektivitet, där utgångspunkten för vilka kunskaper som är av vikt görs i de kompetenser som en god medborgare i det aktuella samhället behöver för att bidra socialt och ekonomiskt. I denna kunskapstradition blir ämnesgränserna relativt obetydliga eftersom det inte har någon betydelse var eleverna hämtar kunskaperna så länge de hämtas, vilket även gör att de lika gärna kan lära utanför skolan som på lektionerna. En tredje kunskapstradition som går att se i läroplaner är ett humanistiskt inriktat förhållningssätt, där det viktiga är att lyfta eleven till sin fulla potential vilket bör speglas i läroplanen. Detta görs till stor del genom att koppla kunskapsinnehållet till elevernas erfarenheter och den egna utvecklingen. Den sista kunskapstraditionen är en social konstruktionism,
9
där skolan har potential att förändra samhället. Även här betonas elevers erfarenheter, men med målet att skapa ett socialt sammanhang där eleverna känner ett gemensamt ansvar för att forma ett rättvist samhälle (Wahlström, 2016).
Governmentality
Governmentality kan förklaras som en teori kring makt, där Foucault förklarade hur han ansåg att makt utövades i samhället (Neumann och Sending, 2010). Dean (2010) förklarar att innebörden av
”government” innebär att leda, att guida eller någon form av förklaring på hur detta bör göras. I denna uppsats används governmentality för att förstå att det finns en bakomliggande makt som påverkar vad som är möjligt eller ej att göra i dagens samhälle. Synen på det individuella har utvecklats till att i dagens samhälle ses som något positivt. Individen ses som bidragande och som ansvarig för välfärden i samhället (Hultqvist & Petersson, 1995). Foucault menar att subjekt skapas genom maktrelationer och har därför engagerat sig i frågan om hur individen blivit subjekt (Tullgren, 2004). Foucault hävdar att vara en del av samhället vid olika tidpunkter har betytt olika saker, subjektet har alltid bearbetats, av den orsaken är subjektet historiskt betingad. Foucault undersökte ”diskurser, problematisering former och sätt som man har tänkt, programmerat och disponerat olika delar av människolivet på”
(Hermann, 2004, s. 86).
Tullgren (2004) förklarar att man enligt Foucault genom styrningstekniker kan åstadkomma
medborgare som påverkar samhället positivt. För att skapa goda subjekt används styrningsmetoder i form av teknologier. En vetskap om de metoder som Foucault kallar för teknologier ger individen möjlighet att se de osynliga sättet styrning sker på (Hermann, 2004). De tre teknologier som Foucault beskriver är den självstyrda friheten, den disciplinära makten samt den pastorala makten, vilka tolkas som administrativa, psykologiska respektive pedagogiska (Permer & Permer, 2002).
Självstyrda friheten
Enligt Permer och Permer (2002) är det viktigt med självstyrande medborgare i samhället. Elever förväntas efter sin skolgång att själva kunna avgöra vad som är rätt eller fel och kunna styra sig själva.
Foucault beskriver att människan med hjälp av självreflektion, att kommunicera och uttrycka sig kan utveckla sig själv (Tullgren, 2004). ”Foucaults begrepp om självtekniker blir extra relevant i den moderna världen, det verkar rimligt att hävda att individen på många sätt har blivit fri att välja sin tillvaro” (Hermann, 2004, s. 98). Vi lever inte under någon form av tvång men detta innebär inte att individen är helt fri att exempelvis utbilda sig, detta måste du göra i många samhällen fram till en viss ålder innan förväntan om att man ska arbeta kommer (Hermann, 2004). Detta påminner om
fritidshemmet genom att det kan ses som självstyrt och kravlöst till skillnad från skolan. Eleverna kan i fritidshemmet själva styra vilka aktiviteter de vill ta del av och på så vis påverka deras
självutveckling, detta sker dock inom vissa ramar. Eleverna kan till exempel få olika alternativ på aktiviteter de kan ta del av och utifrån det kan de välja vilken aktivitet de vill ta del av.
Disciplinära makten
Foucault ser den disciplinära makten som en metod som består av hur en individ blir behandlad med syfte till att kunna kontrollera, styra och forma individen som de som innehar makten vill (Permer &
Permer, 2002). Denna metod innehar flera tekniker som består av olika principer, man styr till exempel genom att individualisera, differentiera, jämföra, homogenisera eller utestänga.
10
Individualisera innebär att syfta mot individen och utveckla denne. Differentiera innebär att man riktar sig in på specifika beteenden hos individen som behöver bli bättre. Jämföra innebär att fastställa utsträckningen av kunskap individen uppnår i jämförelse till andra som exempelvis prov i skolan.
Homogenisera innebär exempelvis att alla elever har samma mål som exempelvis läroplanen indikerar.
Utestänga innebär att bestraffa en viss typ av beteende. Detta handlar om att främja olika typer av beteenden och i detta fall handlar det om beteenden i skolan, exempelvis om en elev misskött sig under lektionen och missat det hen ska göra kan hen straffas genom en hemläxa (Hermann, 2004).
Pastorala makten
Pastorala makten är lik den disciplinära makten. Kunskapen är central inom denna makt och är väldigt viktig för individens tillfredsställelse vilket är målet inom makten. Denna teknologi har Foucault hämtat från kyrkan, där han menar att styrning sker genom bekännelsen och bikten, där pastorn genom bikten kunde få den information han behövde för att kunna leda folket (Tullgren, 2004). Idag går den pastorala makten ut på att ge folket omsorg och säkerhet genom att det sätts regler för folket. Med andra ord går den pastorala makten ut på att styra för folkets eget bästa för att det är statens styrka (Hermann, 2004). Syftet med denna teknologi är att få en så stor förståelse kring individen som möjligt för att styrningen ska vara så funktionell som det går (Permer & Permer, 2002).
Sammanfattning av de teoretiska perspektiven
Sammanfattningsvis har denna studie både läroplansteori och governmentality som teoretiska
perspektiv, som båda är verktyg för att förklara att samhällets ramar är med och formar subjekt. Inom läroplansteori finns bland annat begreppet läroplan, som är samhällets föreställningar om hur ett barn bör uppfostras, som också kan liknas med governmentality som handlar om vad som bör styras. I läroplansteorin är ett viktigt begrepp också ramfaktorer, som är de faktorer som sätter ramar i samhället. Ett annat begrepp är medborgarideal, som ofta är synliga i läroplanens kod som är beskrivningar på vad läroplanen historiskt har visat för åtråvärda egenskaper hos medborgarna. De kunskaper som anses viktiga i samhället förändras och har historiskt sammanfattats i fyra
kunskapstraditioner, men kunskapen som anses viktig kommer även tolkas och transformeras av pedagogen i sitt försök att förmedla den till barnen. I vissa ämnen är en lägre grad av konsensus kring hur den konkreta läroplanen bör tolkas möjlig, dessa ämnen kan benämnas som icke-pragmatiska.
Governmentality lyfter fram att subjekt skapas i relationen mellan människor eller mellan människa och diskurs, vilket gör att en alltid är styrd av någon form av styrningsteknik i form av en teknologi.
Dessa teknologier är många, men kan delas in i tre kategorier: den självstyrda friheten, den disciplinära makten samt den pastorala makten.
Metod
Val av metod
Widerberg (2002) berättar att “man bör alltid noggrant överväga vilken eller vilka metoder som passar bäst för att besvara just den fråga man ställt sig.” (s. 65). Syftet med denna uppsats var att undersöka församlings- och fritidspedagogers syn på att arbeta med frågor kopplade till kristendom under låg-
11
och mellanstadieelevers fritid samt undersöka på vilket sätt dessa yrkesgrupper beskriver att de arbetar med dessa frågor. Detta för att se hur pedagoger upplever kristendomens roll i ungas liv idag och ser på en samverkan mellan yrkesgrupperna. För att undersöka och besvara både syftet och
frågeställningarna har vi intervjuat församlingspedagoger och fritidspedagoger.
För att undersöka forskningsområdet i denna studie används en kvalitativ intervjumetod. Kvalitativ forskningsmetod implicerar analys/undersökning av exempelvis intervjuer, fokusgrupper eller observationer. Den kvalitativa forskningsmetoden används för att skapa djupare förståelse för inställningar och attityder som skapar olika reaktioner, resonemang och handlingar hos människor.
Syftet med den kvalitativa forskningsintervjun är att få en inblick i nya perspektiv och synvinklar från personen undersökningen sker på, hur undersökningspersoner utan vetenskapliga teorier eller
förklaringar upplever olika typer av situationer och skapa meningar av deras tidigare erfarenheter (Kvale & Brinkmann, 2014).
Larsen (2018) hävdar att en fördel med kvalitativ forskningsmetod är att personligen träffa personerna som tar del av undersökningen. På grund av rådande pandemi (Covid19) har intervjuerna inte skett fysiskt, utan istället digitalt. Digitala intervjuer har både för- och nackdelar. En fördel med dessa är att undersökningspersonerna i princip kan vistas i vilket land eller stad som helst, vilket underlättar eftersom denna studie inte sker i en specifik stad och inte med de informanter som finns närmast.
Kostnader, restid och miljöpåverkan för resande till undersökningspersonerna undviks också med digitala intervjuer. En nackdel med digitala intervjuer är att samspelet inte sker på samma sätt som det gör under en fysisk intervju och på grund av detta mister spontaniteten och vikten i konversationen (Cole, 2017). Efter att samhället nu levt med en pandemi i ett års tid finns det dock en möjlighet att personer blivit mer vana att mötas digitalt och denna tendens kanske därför inte är lika stark som förut.
Under intervjun ställdes specifika frågor utifrån en intervjuguide (Se bilaga 1 & bilaga 2) men det fanns även utrymme för följdfrågor och diskussioner vilket är relevant för forskningsområdet eftersom det möjliggör mer utvecklade svar och minskar risken för feltolkningar. Med en kvantitativ metod finns det inte möjlighet till följdfrågor eller diskussion vilket orsakar ett väldigt enformigt resultat.
”Den kvalitativa forskningen söker alltså primärt efter fenomenets innebörd eller mening, medan den kvantitativa forskningen primärt söker efter dess förekomst eller frekvens” (Widerberg, 2002, s. 15).
Nackdelen med en kvalitativ forskningsmetod är att dokumentationen av resultatet kan vara
tidskrävande eftersom resultatet inte tolkas på samma sätt som på till exempel en kvantitativ metod där svaren är enklare att kategorisera. När känsliga ämnen tas upp kan det även vara möjligt att personen som intervjuas inte känner sig bekväm med att svara ärligt vilket också upplevs som en nackdel inom denna metod (Larsen, 2018). Intervjuformen som används i denna studie är semistrukturerad.
Semistrukturerade intervjuer har ett tydligt fokus vilket är bra ifall syftet är att få svar på specifika frågor som i en frågeställning (Bryman, 2002). I detta fall relateras frågorna i huvuddelen till bland annat pedagogernas syn på att fira högtider och tankar kring att samverka med Svenska kyrkan
respektive skolor. Till dessa semistrukturerade intervjuer skapades först ett utkast till intervjuguide (Se bilaga 1) som senare reviderades till att bli den slutgiltiga intervjuguiden (Se bilaga 2). Av misstag blev det dock utkastet som användes som intervjuguide under fyra av intervjuerna som genomfördes.
Urval och avgränsningar
Till denna uppsats har det eftersträvats ett målinriktat urval av informanter, där hälften arbetar på fritidshem i en skola och hälften arbetar som församlingspedagog/församlingsassistent inom Svenska kyrkan. Efter svårigheter att hitta villiga informanter i fritidshem blev det 10 informanter uppdelat på 9
12
intervjuer, varav 4 av informanterna arbetar på fritidshem och övriga i Svenska kyrkan. Krav på samtliga informanter är att de arbetar med barn inom åldrarna 6–12 år samt att arbetsplatsen ligger inom gångavstånd från en kyrka/församlingsgård om arbetsplatsen är en skola och vice versa. Från början var tanken att avståndet mellan lokalerna skulle vara maximalt 500 meter, men utifrån brist på informanter inom kriterierna utökades avståndet till 1 500 meter, som fortfarande är en sträcka som är hanterbar att promenera som barn. Något krav på specifik titel eller utbildning ställs inte på
informanterna därför att det finns en rimlig möjlighet att många som arbetar både i skola och kyrka inte skulle uppfylla kriterierna. Dessutom är det med ett mindre möjligt urval både svårare att hitta informanter samt lättare för utomstående att lista ut vilka som intervjuas om de områden där personerna vistas skulle bli allmänt känt.
Ur det transkriberade materialet gjordes urval av excerpt genom att samla de uttalanden som gjorts med liknande innehåll, kopplat till undersökningsområdet, på samma plats och sedan välja ut de utdrag som representerar materialet på ett beskrivande sätt. Alternativt valdes de utdrag ur intervjuerna som säger emot de övriga för att presentera motsättningen i analysen.
Undersökningspersoner
I detta stycke beskrivs de församlingspedagoger som deltagit i studien och i nästkommande stycke beskrivs fritidspedagogerna. De personer som i materialet benämns med titeln församlingspedagoger har inte alla detta som faktisk titel. I denna uppsats benämns dessa personer vid namnen Adam, Eva, Sara, Ester, Johannes och Magdalena, som inte är deras riktiga namn. Adam och Eva arbetar på samma arbetsplats och deltog gemensamt på samma intervju. Bakgrunden till att de arbetar som pedagog i en församling inom Svenska kyrkan skiljer sig åt mellan informanterna. Två av
informanterna är utbildade till fritidsledare, varav den ena tidigare arbetat på ett fritidshem. Två av de andra informanterna är utbildade församlingspedagoger, den ena med en grund som förskollärare. De återstående två informanterna saknar eftergymnasial utbildning av relevans för yrket.
Intervjupersonerna representerar även en variation av åldrar. Två av informanterna är under 30 år, en i närheten av 50 år och tre av personerna är över 60 år. Tiden för hur länge personerna har arbetet på sin arbetsplats varierar mycket mellan intervjupersonerna, där den som arbetat längst på arbetsplatsen varit där i ungefär 30 år och den som varit där kortast mindre än 2 år. Tre av de andra har jobbat på arbetsplatsen i ungefär 10 års tid och en av pedagogerna i ungefär 5 års tid.
Fritidspedagogerna i denna uppsats kallas här för Lars, Carin, Maria och Rickard, varav de två sistnämnda arbetar på samma arbetsplats. Precis som att alla församlingspedagoger i uppsatsen inte har titeln församlingspedagog är inte alla fritidspedagoger i denna uppsats utbildade fritidspedagoger, men majoriteten är det. Den av informanterna som inte är utbildad fritidspedagog har en bakgrund som pedagog inom Svenska kyrkan. En av fritidspedagogerna har spenderat största delarna av yrkeslivet med att arbeta på fritidsgård innan hen började arbeta på det fritidshem där hen arbetar nu. Samtliga informanter från fritidshemmet har arbetat på sina nuvarande arbetsplatser i mindre än 2 år, men 2 av personerna har tidigare arbetat på andra fritidshem. Samtliga fritidspedagoger som intervjuats är mellan 40 och 55 år.
Genomförande
Möjliga informanter har sökts genom att undersöka vilka församlingspedagoger och
församlingsassistenter som arbetar i de områden där vi främst sökt informanter och utifrån deras arbetsplatser undersökt vilka skolor som ligger inom det valda avståndet från Svenska kyrkans lokal.
13
Några av de skolor inom 1 500 meter från kyrkan som har ett fritidshem har sedan blivit kontaktade, via rektor eller direkt till en pedagog, med frågan om någon i fritidspersonalen kan ställa upp på en intervju. I detta urval togs ingen hänsyn till vem som är huvudman för skolan, utan endast ovanstående kriterier. 17 olika skolor har blivit kontaktade, de flesta via mejl till rektor eller expeditionen då mejladresser inte funnits tillgängliga till personalen. I de fall det funnits mejladresser till fritidspersonal har denna kontaktats direkt. En av skolorna kontaktades via chatt direkt till en i fritidspersonalen. Från flera av skolorna kom det svar från rektorer med kontaktuppgifter till
fritidspersonal, men majoriteten av de mejl som sedan skickades till fritidspersonal blev obesvarade.
Två av de intervjuade genomförde intervjun efter arbetsdagens slut eftersom de inte kände att det fanns tid under arbetsdagen och en annan avböjde intervju på grund av tidsbrist, vilket skulle kunna tyda på att anledningen till att många inte svarade är att de inte upplevde sig ha tid att bli intervjuade.
En person som tidigare visat intresse av att bli intervjuad ändrade sig när hen fick information om uppsatsens syfte, ”Frågorna som ni har är inget jag känner att jag kan/vill bidra med.”
(mejlkonversation). Även församlingspedagoger har kontaktats via mejl, med undantag från en som kontaktades via sms, där någon från varje kontaktad församling utom två tackade ja till intervju.
När informanterna visat intresse för deltagande i studien bifogades samtyckesblanketten (Se bilaga 3) i ett mejl till informanten och en intervju bokades in. Intervjupersonerna fick en länk till ett möte i Zoom, där intervjun genomfördes, ofta efter en övergång från småprat. Intervjuerna spelades in, både med Zooms inbyggda inspelning och med extern mobiltelefon eller Ipad, för att sedan lyssnas på bit för bit och transkriberas manuellt, med avidentifiering direkt, till ett Word-dokument. Intervjuerna varierade i längd där de kortaste blev cirka 30 minuter och de längsta över 60 minuter. Den allra längsta intervjun var den med två intervjupersoner samtidigt, som tog cirka 90 minuter. Totalt
resulterade dessa i 95 sidor transkriberade intervjuer. Efter transkriberingen skickades dokumenten till den andre studenten för att kodas och analyseras av båda studenterna. Under kodningen gjordes insikten att ena studenten utgått ifrån ett tidigare utkast av intervjuguiden än som var meningen, vilket kan ha påverkat intervjuerna bland annat till att intervjupersonerna verkar svarat mindre utförligt på dessa frågor. Hur transkribering och analys genomfördes beskrivs i avsnittet databearbetning och analysmetod och utvecklas därför inte här. Efter analysen gjordes justeringar i uppsatsens syfte för att även inrymma yrkesgruppernas arbetssätt.
Databearbetning och analysmetod
För att möjliggöra en analys av materialet och lära känna materialet bättre transkriberades
intervjuerna. För att bäst bekantas med materialet hade det varit fördelaktigt om den som inte varit delaktig under en intervju transkriberade den, men för att inte dela ljudfiler över nätet är de
transkriberade av samma person som genomfört intervjun. Transkriberingen gjordes ordagrant, men skiljetecken lades till för att göra texten lättare att läsa och förmedla hur informanterna sade saker.
Detta möjliggjordes genom att intervjuerna spelats in och kunde lyssnas på för transkribering. De delar i materialet som kan peka på vem intervjupersonen är skrevs direkt om till pseudonymer eller
utelämnades med en text om att något är utelämnat, till exempel pseudonymen Solkyrkan eller
*område*. Efter att materialet transkriberats och även anonymiserats, delades det med den andre författaren till denna uppsats för att båda skulle ha ett komplett material att analysera.
Med det kompletta materialet gjordes sedan en tematisk analys. Bägge författarna läste in sig på materialet och kodade det som framgår i materialet. Kodningen skedde genom att öppna materialet digitalt och markera textavsnitt med olika färger och kodord beroende på dess innehåll kopplat till
14
undersökningsområdet. Utifrån att författarna är medvetna om tidigare forskning som gjorts runt området samt har en uppfattning om teori som en vidare kan analysera och diskutera materialet utifrån kan en säga att det till stor del finns ett deduktivt tillvägagångssätt i analysen. Analysen utgår till stor del från den guide till tematisk analys som Braun och Clarke (2006) visar. De menar att en måste förhålla sig flexibel till de olika stegen och gå fram och tillbaka i sin analys. Efter att bägge författarna till denna uppsats enskilt kodat materialet och framställt förslag på eventuella teman jämfördes dessa för att se om bägge markerat samma fenomen som representativa för materialet, till exempel hittade båda en tendens till att det finns negativa konsekvenser vid samverkan som man vill undvika. Efter detta formulerades och omformulerades teman utifrån de koder och tidigare teman som framträtt i excerpter ur transkriberingarna. Till exempel samlades koderna upplevelsebaserat, interaktivt, pyssel, samtal, med flera, ihop till att bilda temat Praktiskt lärande. Dessa teman formulerades i
analysavsnittet och omformulerades på nytt genom att de teman som formulerats formulerades om för att tydligare presentera resultatet. Slutligen blev analysavsnittet uppbyggt av en inledande text om Svenska kyrkans verksamheter som kompletterar fritidshemmet och två huvudteman med tillhörande underteman. Det ena temat som bildades är “verksamhet för och av barn” med underrubrikerna
“praktiskt lärande” samt “religionssamtal på barns initiativ”. Det andra temat som bildades är
“kristendomens plats i skolan” och innehåller tre underrubriker, dessa underrubriker är “en kristen värdegrund”, “traditioner utan tro” samt “rädsla för konsekvenser av samverkan”. Efter att dessa teman formulerats analyserades innehållet med hjälp av läroplansteori och governmentality, samt kopplades till den tidigare forskningen.
Forskningsetiska överväganden
För att etiskt korrekt samla in och behandla det empiriska materialet, som i detta fall består av transkriberade intervjuer, gjordes flera forskningsetiska överväganden i förhand i enlighet med Vetenskapsrådets (2017) riktlinjer, som i huvudsak består av fyra krav: informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. För att uppfylla både samtyckeskravet och informationskravet gjordes intervjupersonerna medvetna om uppsatsens utförande i en
samtyckesblankett där de fick skriftligt samtycka till deltagande efter att de läst informationen (Se bilaga 3). I blanketten ingår bland annat information om behandling av uppgifter, där uppgifter som kan beskriva personen eller platsen avidentifieras till den grad att endast författaren möjligen vet vem det handlar om. Avidentifieringen skedde när materialet transkriberades genom att uppgifter som kan uppge vem personen är utelämnades eller skrevs med pseudonymer, ingen kodnyckel sparades, vilket är i enlighet med Vetenskapsrådets (2017) konfidentialitetskrav där informanterna bör garanteras konfidentialitet i sitt deltagagande. Informanterna gjordes även medvetna om att de när som helst kan avsäga sitt medgivande till deltagande i samtyckesblanketten. Efter uppsatsens färdigställande raderas både inspelning och transkriberade intervjuer, med undantag från de utdrag som publiceras i studien, i enlighet med nyttjandekravet eftersom dessa informanter genom samtyckesblanketten informerats om att materialet endast används till detta ändamål. Materialet sparas alltså inte enligt kravet på
transparens och kontrollerbarhet, utan raderas för att skydda intervjupersonernas identitet eftersom det väger tyngre än transparens (Vetenskapsrådet, 2017). Den som vill kontrollera undersökningens resultat får därför genomföra en ytterligare undersökning.
För att möjliggöra intervjuer utan att riskera att sprida den pandemi på pågår i världen under
insamlandet av material gjordes intervjuerna digitalt, i det digitala verktyget Zoom. Zoom kan till viss del ses som ett olämpligt verktyg för detta syfte eftersom programmet enligt Söderbärj (2020)
