“Man får vänta tills cykeln blir ledig”
En kvalitativ studie om barns syn på användning och turtagning av förskolans cyklar
Författare: Josephine Carlsson och Charlotta Sörbom
Självständigt arbete i
förskollärarprogrammet 15 hp
Abstrakt
Syftet med studien är att bidra med kunskap om flickor och pojkars syn på användningen och turtagningen av cyklar i förskolan. I studien besvaras forskningsfrågorna; hur ser flickor respektive pojkar på användningen av cyklar i förskolan? Hur ser flickor respektive pojkar på turtagningen av förskolans cyklar? Vilka genusrelaterade positioneringar kommer till uttryck i barnens utsagor? Teoretiskt utgår studien från Bronwyn Davies genusteori om kategoriupprätthållande samt överskridande. Data består av
barnintervjuer. Resultatet visar att pojkar och flickor är medvetna om att det finns skillnader i turtagning och användningen av förskolans cyklar beroende på kön. Det framkommer också att pojkar och flickor har en acceptans mot att cyklarna är upptagna. Både pojkarna och flickorna uttryckte att de var medvetna om att man måste vara snabb för att få en cykel och att man inte ska hoppa av, för då tar någon annan den. Vidare framkom att pojkar väljer att hitta på andra leker i väntan på en specifik cykel medan flickor försökte hitta en annan cykel.
Nyckelord
Förkola, skillnader, bemötande, lek, utevistelse, turtagning
Tack
Vi vill tacka förskolorna, vårdnadshavarna och framförallt barnen vi fått intervjua, utan er hade det inte blivit någon studie. Vi vill också tacka vår handledare Gunilla Rosendahl. Vi vill också tacka nära och kära som fått stå ut med oss när vi diskuterat, vridit och vänt och slitit vårt hår. Vi vill också säga ett stort tack till våra familjer som under 4.7 års studier har fått stå ut med mycket blod, svett och tårar men också många glädjestunder. Sist men inte minst vill vi tacka varandra för många härliga skratt, diskussioner, minnen och ett gott samarbete.
Josephine och Charlotta 2020
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
2 Syfte och frågeställningar 2 3 Tidigare forskning 3
3.1 Bemötande utifrån stereotypiska föreställningar på pojkar och flickor i förskolan 3
3.2 Pojkar och flickors lek 3
3.3 Utevistelse 4
4 Teoretiskt perspektiv 6 4.1 Bronwyn Davies teori om hur kön görs 6
4.2 Kategoriupprätthållande 6
4.3 Överskrida traditionella könsroller 7
5 Metod 9
5.1 Metodval 9
5.1.1 Intervju som metod 9
5.1.2 Genomförande av intervju 10
5.2 Undersökningsgrupp 10
5.3 Bearbetning och analys 11
5.3.1 Reflektiv analys 11
5.4 Validitet 11
5.5 Etik 12
6 Resultat 14
6.1 Pojkar och flickors syn på användningen av cyklar i förskolan 14 6.2 Pojkar och flickors upplevelse om likheter i turtagning och användningen
av förskolans cyklar. 15
6.3 Pojkar och flickors positionering 16 6.4 Sammanfattning av analys och resultat 17
7 Diskussion 18
7.1 Metoddiskussion 18
7.2 Resultatdiskussion 18
7.3 Pedagogiska implikationer 21
7.4 Fortsatt forskning 21
8 Referenslista 23
Bilaga 1 1
Bilaga 2 2
1 Inledning
Förskolan arbetar ständigt med att pojkar och flickor ska behandlas lika.
Ända sedan pedagogiska programmet började användas på 1980-talet har det varit en del av programmet att personalen på förskolan ska bidra till att flickor och pojkar ska få samma möjlighet att utveckla sina inneboende resurser (Socialstyrelsen, 1987). Av egna erfarenheter upplever vi att flickor och pojkar behandlas olika i användning och turtagning av förskolans cyklar genom att pojkar som utmanar i verksamheten får gå ut först, som i sin tur leder till att pojkar är först in i förrådet och får välja just den där speciella cykeln.
I Förskolans läroplan står:
”alla som verkar inom förskolan ska främja aktning för människolivet, okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan pojkar och flickor samt att inget barn i förskolan ska bli diskriminerade på grund av kön. Samt att förskolläraren ska ansvara för att aktivt inkludera ett jämställdhetsperspektiv så att alla barn får likvärdiga möjligheter till utvidgade perspektiv och val oavsett könstillhörighet, och utveckla normer och förhållningssätt för arbetet och samvaron i barngruppen”
(Skolverket 2018:5, 12)
I läroplanen för förskolan står det att pojkar och flickor ska behandlas lika och att ingen ska bli diskriminerad på grund av kön samt att det är vi förskollärare som ansvarar för att utbildningen ska vara så likvärd som möjlig för barnen oavsett könstillhörighet. Som vi nämnt ovan upplever vi att pojkar och flickor behandlas olika i användning och turtagning av förskolans cyklar. Efter att ha läst om två förskolor i Gävle, Björntomten och Tittmyran som i flera år har arbetat med ett jämställdhetsprojekt under 1990-talet inspirerades vi av att studera flickor och pojkars användning och turtagning av cyklarna på förskolan. Personalen på Björntomten och Tittmyran har med hjälp av videoobservationer tydligt sett att pojkar har en form av ensamrätt på förskolans cyklar, flickor som cyklar gör det enbart när en av pojkarna lånat ut cykeln till henne. Flickor får genom pedagogens hjälp lära sig att vänta ut och ha en slags biroll gentemot pojkarna och cyklarna. Det blev tydligt att pojkarnas behov gick före flickornas i detta fall (Wahlström, 2003).
2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att bidra med kunskap om flickor och pojkars syn på användning och turtagning av cyklar i förskolan. I studien besvaras
forskningsfrågorna;
- Hur ser pojkar respektive flickor på användningen av cyklar i förskolan?
- Hur ser pojkar respektive flickor på turtagningen av förskolans cyklar?
- Vilka genusrelaterade positioneringar kommer till uttryck i barnens utsagor?
3 Tidigare forskning
Utifrån tidigare forskning behandlas bemötande utifrån stereotypiska
föreställningar på pojkar och flickor i förskolan, pojkar och flickors lek samt utevistelse.
3.1 Bemötande utifrån stereotypiska föreställningar på pojkar och flickor i förskolan
Förskolan arbetar utifrån alla barns lika värde. Arvidson (2014) och Hellman (2010) har i sin forskning funnit att det finns olika förväntningar på pojkar och flickor trots att förskollärare har ett genusmedvetet förhållningssätt.
Hellman menar att pedagoger uppmärksammar vissa handlingar och ser dem genom ett mönster av föreställningar om pojkar och flickor, vilket påverkar normering om pojkighet och flickighet bland barn och pedagoger. Eidevald (2009) menar att vilken av positionerna barnen väljer i egenskap av pojke eller flicka avgjorde hur de blev bemötta av pedagogen. En pedagog reagerar olika på exempelvis en flicka som är flicka på rätt sätt eller om flickan tar en mer framträdande position. Beroende på hur flickan blir bemött påverkar hur hon positionera sig i framtiden. Palla (2011) menar att människan har en personlig identitet som samspelar med sociala identiteter eller kategorier som finns tillgängliga för en person, att antingen att gå upp i eller ta avstånd ifrån.
Det handlar till stor del om hur individer positionerar sig gentemot varandra.
I detta fallet hur barn positionerar sig mot varandra och vilken position vuxna tar emot barnen, och i dessa positioner konstrueras barn och vuxnas
identitet.
Eidevalds (2009) forskning visar att förskolans personal bemöter barn utifrån stereotypiska föreställningar om kön men också att verksamheten har dolda förväntningar på flickor och pojkar. Yearwood (2009) menar att
förväntningarna på flickor och pojkar även kommer från föräldrarna och samhället. Barnen matas hela tiden i media, populärkultur, i bemötande och att barn på många sätt är en produkt av vårt samhälle. Eidevald menar att flickor förväntas följa regler och vara flexibla medans pojkarna har förväntningar på att vara ifrågasättande och aktiva.
3.2 Pojkar och flickors lek
Eidevald (2009) visar att pojkars lek oftast behöver större ytor medan flickors lekar begränsas till ett mindre område. Engdahl (2014) beskriver att barn måste få möjlighet att utöva inflytande över material och aktiviteter om de ska bli delaktiga i förskolans verksamhet. Engdahl menar att vuxnas
förhållningssätt och vilket utrymme som ges för en likvärdig kommunikation är viktig. Dolk (2013) lyfter att förskolan saknar en lång tradition av att både flickor och pojkar får ägna sig åt aktiviteter och material som anses vara relativt könsneutralt, trots detta finns det forskning som visar att flickor och pojkar möter olika villkor i förskolan.
Bråkiga och högljudda pojkars vilja i förskolan har företräde framför flickornas, detta gäller även lugnare pojkar i förskolan. Flickorna får ta hänsyn till pojkarnas lekar och deras krav och önskemål. I samlingar eller andra situationer där barnen får välja aktiviteter får dessa stökiga pojkar välja först och andra barn, särskilt flickorna, får anpassa sig efter deras
önskemål (Eidevald, 2009). Frödén (2018) har i sin forskning som
presenterades i förskoletidningen #2 fått fram att det inte alls behöver vara så att pojkar vill förstöra lekar för flickor genom att ta saker, utan att det istället handlar om att barnet inte kan ge uttryck för att han vill leka med just den saken. Författaren har också fått fram att det är lätt för pedagoger att tolka leksituationer som könsstereotypiska.
Johansson och Pramling Samuelsson (2006) har i sin forskning sett att pojkar och flickor leker olika lekar. Pojkar håller på med så kallade motoriska aktiviteter som exempelvis cykla, spela fotboll, konstruktionslek, eller liknande. Flickor lekte i dockvrån, affär, familjelek, pusslar eller ritar. Detta uppmärksammade även Yearwood (2009) när hon studerade barn och deras beteende i leken. Hon såg att flickorna lekte tysta kontrollerande lekar, såsom att bygga bo åt älvor och andra gosedjur, medans pojkarna högljutt sprang omkring och utmanade varandra.
3.3 Utevistelse
Mårtensson (2004) skriver att daglig utevistelse är en självklarhet på svenska förskolor och är tillsammans med andra aktiviteter såsom samling,
temaarbete och vila en del av själva verksamheten. Ofta är utevistelsen rutinbunden på bestämda tidpunkter då barnen vistas utomhus. Det är
brukligt och ofta underförstått att barnen få bestämma själva vad de ska göra när de är på gården. Författaren menar att utevistelsen kan vara som ett
“mellanrum” från vardagens rutiner, vilket kan vara betydelsefullt för barns egna syften. Engdahl (2014) liksom Mårtensson (2004) skriver att
pedagogerna har en mer avvaktande hållning under utomhusvistelsen. Det ger barnen mer utrymme att komma undan de vuxnas blickar. Eidevald (2009) skriver också att den sociala praktiken skapar omedvetet uttryck som förknippas med kön i vardagligt samspel mellan människor, för flickor Generellt skiljer sig flickor från pojkar på ett grundläggande sätt utan att dessa innebörder synliggörs eller problematiseras (a.a.).
Engdahl (2014) menar att barn behöver pröva och erfara olika sociala situationer och olika miljöer. Den fysiska miljön får barnet att agera och reagera på ett föremåls signaler som de sänder ut. För att kunna möta den fysiska miljön måste individen kunna göra olika bedömningar. Ett barn som ser ett träd måste exempelvis kunna avgöra om hon/han kan barnet klättra upp i trädet och vilka grenar som håller. På så sätt gör barnet olika
bedömningar av sina egna förmågor. I Ärlemalm-Hagsér (2010) studie så framkommer det att förskollärarna ser utevistelsen som könsneutral, men samtidigt så anser de att material och platser är kodade. Det framkom till exempel att innebandy och cyklar är maskulint kodade och att det var till största delen pojkarna som använde materialet. Sandlådan ansågs vara feminint kodat. Förskollärarna menade att både pojkar och flickor lekte i sandlådan som små, men att det sen ofta var äldre flickor som gärna höll till i sandlådan, då för att ta hand om de små barnen.
Engdahl (2014) har funnit att meningsskiljaktigheter var vanligt
förekommande mellan barnen under utevistelsen, men att barnen visade förmågor att finna fram gemensamma lösningar på olika problem. Dessa var ofta av verbal karaktär där barnen värnade om sina rättigheter. Vid ett fåtal tillfällen övergick det till fysiska handgripligheter, vanligtvis hände det när barn ville ha tillgång till samma leksak. Eidevald (2009) skriver om det kompetenta barnet och menar då en syn på barn med inneboende egenskaper.
4 Teoretiskt perspektiv
Teoretisk utgångspunkt för studien tas i Bronwyn Davies teori om tudelningen manligt-kvinnligt, kategoriupprätthållande samt överskridande av traditionella könskategorier.
4.1 Bronwyn Davies teori om hur kön görs
Davies (2003) menar att individen kan ses som en social konstruktion som skapas och omskapas genom en mångfald av diskurser i samhället som hen är delaktig i. Författaren menar att det är omöjligt att se individer som enhetliga varelse, utan individer är snarare att betrakta som komplexa, föränderliga, motstridiga, levande varelser.
Teorin fokuserar de konstituerande processer som leder till att individer positionerar sig som man eller kvinna. Idén om att det finns två kön är djupt rotad i vårt samhälle skriver Davies (2003) och barn lär sig uppfatta
manlighet respektive kvinnlighet som om det vore en oföränderlig del av deras personlighet och deras sociala jag. Detta lär de sig genom att tillägna sig de diskursiva praktiker som pekar ut varje person som antingen man eller kvinna. Genom att i vårt umgänge med barn utgå ifrån att de i en enhetlig, bipolär mening är antingen kvinna eller man, lär vi dem de diskursiva praktiker som de kan använda den för att bygga upp sin identitet. Kön är en del av den sociala konstruktionen samtidigt som den skapas både av och inom individer när de deltar i diskursiva praktiker genom vilka social struktur skapas och upprätthålls.
Maskulinitet och femininitet är inga medfödda egenskaper hos människor menar Davies (2003), men de existerar som sociala konstruktioner i vårt samhälle och är därmed både en förutsättning för tillvaron och ett resultat av hur livet levs. Pojkar kan få erfarenhet av att vara som en pojke genom att positionera sig som de som ställer krav och som kan vänta sig att bli tillfredsställda, samtidigt som flickor kan få erfarenhet av att vara som en flicka genom att positionera sig som känsliga för andras behov. Barnen erfar att manligt är lika med makt och handling medan kvinnligt är detsamma som passivitet och maktlöshet.
4.2 Kategoriupprätthållande
Davies (2003) menar att varje barn måste komma fram till vilket kön det tillhör för att kunna se sig själv som normal och accepterad inom rådande kultur. Barnet blir fullvärdig medlem av samhället i den mån som det kan ta till sig den könsbestämda världen. Genom barnets medlemskap i det
kollektiv av könsbestämda varelse har de lärt sig att se kön som något offentligt, och alla måste delta i att utveckla och upprätthålla den
könsmässiga ordningen. Individer kan avvika från de könsmässiga gränserna, men deras avvikelse kommer att leda till kategoriupprätthållande arbete. Det kan handla om att en pojke bli retad för att han tycker om att dansa. Att retas är viktigt för att underhålla den sociala väven och kategorierna manligt- kvinnligt. Kategoriupprätthållande arbete är delvis till för att ”avvikarna” ska inse att de kommit snett, men framför allt för att försvara kategorin som meningsfull inför den enskilda avvikelsen som hotar den. Författaren menar också att det som vuxna ofta betraktar som obehagligt och obegripligt hos små barn kan förstås som kategoriupprätthållande arbete. Det är viktigt för dem som utför det eftersom det ger dem möjligheter att klargöra sin egen sociala kompetens. En person som utför kategoriupprätthållande arbeta kan tänka: “Jag är man och du uppträder inte som män gör. Jag kan vara ledsen för din skull, samtidigt vara fascinerad över hur du uttrycker din
maskulinitet. Min aggressivitet är väsentlig för att jag ska kunna se att ditt handlande är ett övertramp och göra klart för mig själv att det är jag som har förstått det hela rätt.” Avvikarna kan tolkas som att de behövs för att göra gränserna tydligare, de ändrar alltså inte kategorierna utan avvikarna används för att stötta upp den.
4.3 Överskrida traditionella könsroller
Barn har tillgång till ett urval av olika sätt att vara som människa enligt Davies (2003). Det beror på vem barnet är tillsammans med, vilken kontext hon eller han lever i och den rådande diskursen. Att ta till sig den ena eller den andra positionen, betyder inte att det är så personen är, utan visar att individen är kapabel till att positionera sig olika i olika sammanhang.
Individer har möjlighet att ändra strukturen genom att avvisa vissa diskursiva praktiker, eller delar av dem, och ta upp nya eller ändrade diskurser.
Samtidigt är det viktigt att inse att barnen begränsas av rådande strukturer och handlingsmönster. Det gäller inte bara yttre begränsningar, utan även fysiska mönster och känslor som barn använder när de positionerar sig. Att utveckla och tillämpa nya diskurser innebär att ge sig i kast med
begränsningar både hos sig själv och i den omgivande strukturen. Till exempel Lisa kan inte – inom ramen för hennes könsbestämning- framhäva att hon tycker om pojkaktiviteter utan hon omvandlar den till en uppskattning av pojkar. Olle tycker om flicksaker men han kallar dem inte flicksaker utan gör gällande att de är lämpade för pojkar. Han leker inte med dockor, han leker med superhjältar. Barn som tycks röra sig mot gränserna och utanför dem, och därmed utmana könskategoriernas tudelade natur, är i hög grad även begränsade av dem. Deras motstånd leder till en motstridig samling av förståelse av den egna identiteten. Dessa barn vill inte vara som det
”motsatta” könet, de vill kunna positionera sig på olika sätt, både inom det
egna och det motsatta könsrollerna – utan att ge det ena företräde framför det andra.
5 Metod
I detta kapitel behandlas metodval, intervju som metod, genomförande av intervju, val av teori, bearbetning av analys, reflektiv analys, validitet och reliabilitet, undersökningsgrupp och etik.
5.1 Metodval
Syftet med studien är att bidra med kunskap om flickor och pojkars
upplevelser av turtagning och användningen av cyklar i förskolan. För att få kunskap om barnens upplevelser har vi valt en kvalitativ studie. Denscombe (2018) beskriver kvantitativ och kvalitativ metod som två olika redskap.
Författaren menar att kvantitativ metod har en bestämd forskningsdesign där analysprocessen är tydligt åtskild från datainsamlingen med en tydlig
forskningsfråga eller en hypotes. Efter detta sker datainsamlingen.
Författaren menar att det är ett på förhand definierat urval eller ett
experimentellt tillvägagångssätt som ska genomföras. Därefter sker själva analysen där den insamlade data bearbetas.
Kvalitativ metod brukar förknippas med en föreställning om att
forskningsfrågor inte bör, eller inte kan formuleras på ett exakt sätt före insamlingen av data (Denscombe, 2018). Det går inte heller att bestämma en tidpunkt då datainsamlingen är slutförd. Författaren menar att formulering av forskningsfrågor, datainsamling och analys av data är en process som växer fram. Analysen börjar redan i ett tidigt skede och fortsätter under hela forskningsprocessen.
Genom att använda intervju menar Kihlström (2007) att man får en
föreställning om vad barnen tänker om sin omvärld. Studiens syfte är att ta reda på hur barnen upplever turtagning och användningen av förskolan cyklar därför passade inte observation som redskap, då man inte kan veta vad barnen har för tankar och känslor kring det som observeras. Därför valdes intervju för datakonstruktion.
5.1.1 Intervju som metod
Valet av semistrukturerade intervjuer gjordes för att få barns upplevelser av turtagning och användningen av cyklarna. I bilaga 1 finns frågorna som ställdes under intervjun. På några av frågorna fanns det också följdfrågor som stöd. Denscombe (2018) skriver att intervjuaren måste vara flexibel vad gäller ordningen på frågorna. Precis som författaren också tar upp ville vi att barnen skulle känna att det de sa var viktigt och att de därför inte blev avbrutna i sina tankar. Med den semistrukturerade intervjun kunde vi välja att ställa följdfrågor för att utveckla eller återgå till ämnet. Författaren har också tagit upp att den skicklige intervjuaren måste vara uppmärksam för att
inte tappa tråden. Som intervjuare måste man stå ut med tystnad under samtalen samt att man som intervjuare är expert på att följa upp resonemang genom följdfrågor.
5.1.2 Genomförande av intervju
Kihlström (2007) tar upp praktiska saker att tänka på vid en intervju, som exempelvis fördelen med att spela in sina intervjuer för att kunna återgå till vad som sades, placering för intervjun samt att avsätta gott om tid.
Intervjuerna gjordes i form av gruppintervjuer med två till tre barn.
Sammanlagt gjordes sju intervjuer. Intervjuerna gjordes i ett enskilt rum där barnen blev informerade om vad det var för frågor, att samtalet skulle spelas in och framför allt att de själva fick välja om de ville delta. Frågorna var öppna, dvs de hade inte givna svar (Kihlström, 2007). Denna typ av frågor valdes för att inte få ja- och nej-svar. Vid några tillfällen fick frågorna
förenklas och följdfrågor fick ställas för att barnen skulle kunna svara. Ibland svarade barnen ja och nej på frågorna, men då tog vi in en annan fråga eller formulerade om frågan. Denscombe (2018) tar upp fördelar med att ha flera deltagare i intervjuer. En sådan kan vara att sannolikheten att täcka ett bredare spektrum av människor är högre, vilket kan öka möjligheterna att få en större variation av upplevelser i undersökningen. En nackdel med
gruppintervju kan vara att barnen svarar som sin kompis gjort innan.
5.2 Undersökningsgrupp
Studien är gjord på två förskolor som ligger i samma län men olika
kommuner. En förskola har fem avdelningar där barnen är mellan ett till fem år, intervjuerna är gjorda på en av avdelningarna. Den andra förskolan har två avdelningar där barn är mellan ett och tre år och fyra- fem år,
intervjuerna är gjorda med de äldre barnen. 16 barn intervjuades varav sex flickor och tio pojkar i åldrarna fyra till sex år. Sammanlagt gjordes sju intervjuer. Alla barns namn är fiktiva.
Frida (4 år) Gustav (5,5 år) Fredrik (4 år) Erik (5,5 år) Emil (4 år) Nova (5,5 år) Max (4,5 år) Alva (5,5 år) Albin (5 år) Kevin (5,5 år)
Walter (5 år) Linda (5,5 år) Anna (5 år) Hampus (6 år) Karl (5 år) Sanna (6 år)
5.3 Bearbetning och analys
Samtliga intervjuer har lyssnats igenom och har transkriberats till text. Vi har tagit del av varandras intervjuer genom att läsa och ställa frågor till varandra.
5.3.1 Reflektiv analys
Vid analys av intervjusvaren så använde vi oss av poststrukturalistiska analytiska strategier. Davies (2003) beskriver det poststrukturalistiska analytiska tänkandet som att man knappt hittar en riktning, en insikt, förrän man konfronteras med det faktum att det du ser inte alls är det du trodde att det var - när allt kommer omkring. Som forskare gör man olika försök att förstå vad det är som händer genom möjliga läsningar och en läsning
kommer alltid vara öppen för andra möjliga läsningar. En poststrukturalistisk forskare är känslig för den mångfald av olika, tänkbara innebörder som en händelse eller ett svar kan ha både för forskaren och för forskningsobjektet.
Detta innebär att forskaren tolkar och analysera och få fram möjliga och troliga teorier om olika händelse.
Detta görs enligt Davies (2003) genom att läsa igenom intervjusvaren i olika omgångar och tittar efter olika saker, det vill säga att tolkningar sker utifrån vilka glasögon vi har på oss vid de olika läsningarna. Då kan man som forskare få fram olika perspektiv. Vi gjorde ett antal läsningar, där vi sökte efter olika teman av hur pojkar och flickor upplever användningen och turtagning av förskolans cyklar. Detta sätt att läsa och analysera intervjusvar är ett poststrukturalistiskt perspektiv att försöka förstå världen, inte för att hitta den absoluta sanningen, utan för komma nära den komplexa
mångfalden som ryms i en viss del av den upplevda erfarenheten.
5.4 Validitet
Allwood och Erikson (2017) tar upp ett kvalitetskriterium där forskare som sysslat med kvalitativ forskning har formulerats, men som enligt författarna kan ses som rimligen relevanta för all forskning. Det vill säga, att studiens resultat är trovärdigt, att de går att lita på samt att det går att bekräfta.
Författarna menar då att andra kan komma fram till samma resultat.
Efter genomförda intervjuer såg vi att svaren liknade varandra. Vi anser att validiteten i vår studie är hög därför att intervjuerna genomfördes på två olika förskolor, vi kunde varken påverka varandra eller barnen. Troligen hade det framkommit liknande svar om fler intervjuer hade genomförts.
5.5 Etik
Vi skrev samtyckesblanketter se bilaga 2 till alla vårdnadshavare där studiens syfte beskrevs. Samtyckesblanketterna delades ut på förskolorna. Barnen tillfrågades en stund innan varje intervju om de ville delta eller inte. Vi har tagit del av de forskningsetiska principerna från vetenskapsrådet (2017) och av det som Björkdahl Ordell (2007) tar upp i lära till lärare om de fyra huvudkraven för de etiska principerna.
1. Informationskravet belyser forskarens skyldighet att informera deltagarna om vad studien handlar om samt vad deras deltagande innebär. Både vårdnadshavare och barnen informerades om studiens fokus. Vårdnadshavarna fick veta lite mer ingående om studien och vad deras barns medverkan skulle innebära. Barnen fick veta att de skulle få svara på några frågor.
2. Samtyckeskravet innebär att deltagarna informeras om att det är frivilligt att ställa upp samt att de har rätt att avbryta när de vill.
Vårdnadshavarna fick skriva under vår samtyckesblankett om de godkände att deras barn skulle bli intervjuade. Innan intervjuerna så fick varje barn en förfrågan om de ville vara med och svara på lite frågor. Om något barn sa nej så tog vi hänsyn till det utan vidare förklaring.
3. Konfidentialitetskravet har med personuppgifter och andra känsliga uppgifter att göra. Dessa byts ut så de inte kan kopplas till den enskilda individen samt att insamlat material skyddas så ingen annan kommer åt den. Vårdnadshavarna blev informerade om att alla namn och andra uppgifter ändras för att behålla anonymiteten. De fick även veta att alla intervjuer raderas efter konfidentialiteten och inget material sparas efter att vår undersökning är klar.
4. Nyttjandekravet rör information om vad insamlat material kommer att användas till och i vilket sammanhang. Vårdnadshavarna fick veta att intervjuerna kommer att användas som grund i vår undersökning, och att det är ett examensarbete.
6 Resultat
I detta avsnitt presenteras studiens resultat om pojkar och flickors syn på användningen och turtagningen av förskolans cyklar. Analysen har genererat tre kategorier där den ena rör synen på användningen, den andra synen på turtagningen och den tredje positioneringar. Avslutningsvis görs en sammantagen analys där pojkar och flickors syn jämförs.
6.1 Pojkar och flickors syn på användningen av cyklar i förskolan Användningen av förskolans cyklar tycks skilja sig åt mellan pojkarna och flickorna. I intervjuerna framkom det att pojkar vill använda cyklar som är snabba och går att lasta på. Några flickor menar att valet av cykel baseras på deras förmåga att klara av cykeln.
Gustav- Dom är stora, man kan lassa på en massa saker på den gula.
Albin- Jag tycker om den röda med flak, å de är den snabbaste.
Intervjuare-Vad är det som är så bra med kompiscykeln?
Kevin- Dom är snabbare än dom vanliga.
Pojkarna verkar tycka ett cykelns egenskap är viktig. Att de ska vara stora och att man kan lasta massa saker tycker Gustav är viktigt medans Albin och Kevin tycker att cykel är snabb är viktigast.
Intervjuare-Den röda. Vad är det som är så bra med den?
Linda-för att den inte är tung
Sanna- Åh jag tycker den röda, där man kan sitta…
Intervjuare-den som man kan sitta och åka med en kompis Sanna- Ja, men det är för tungt för mig
Flickorna verkar känna vissa begränsningar i sitt val av cykel. Linda tycks välja en cykel som hon vet att hon klarar av att cykla på. Sanna uttrycker att hon tycker om den röda cykeln, men hon uttrycker även att det brukar innebära att hon får sällskap på cykeln och då blir det för tungt för henne.
6.2 Pojkar och flickors upplevelse om likheter i turtagning och användningen av förskolans cyklar.
Både pojkarna och flickorna tycks ha en tydlig idé om när en cykel är ledig.
Albin-Det är om man inte sitter på den eller håller den
Erik- Nä, om den står, sitter där på utan nån person på, då betyder det att den är ledig
Fredrik- Det är ingen som använder den… det är ingen som vill ha den.
Alva- För att ingen cyklar på den
En cykel är ledig när ingen sitter på den eller håller i den enligt barnen.
Flickor och pojkar ger uttryck för att de upplever att cykeln är ledig om det inte är någon som sitter, håller eller att ingen sitter på den.
Om favoritcykeln är upptagen framkom olika strategier för hur man kunde göra. En strategi var att ta hjälp av en lärare.
Nova-Fall det är jättemånga andra som har den måste man säga till fröken.
Kevin- Säger till fröken om vi kan vänta en stund, man kan sen köra fem minuter och säga till barnet att man ska turas om
Att be sin lärare om hjälp är en av strategierna som framkom genom barnen.
Nova tycker att man ska säga till en lärare om det är många som har favoritcykel. Kevin ger även förslag på hur man kan turas om genom att cykla fem minuter var för att de som vill ska få tillgång till cykeln.
En annan strategi är att hitta på andra lekar i väntan på att cykeln ska bli ledig.
Gustav- Man får göra något annat, man kan ta leksaker istället.
Erik- man kan gunga
Gustav- men om gungorna är upptagna?
Erik- eller åka rutschkana.
Fredrik- Lek i sandlådan Alva- Tar någon annan cykel.
Linda- Ta en annan cykel.
Att göra något annat i väntan på att favoritcykeln ska bli ledig är något som framför allt pojkarna gav uttryck för. Att leka med leksaker, gunga åka rutschkana och leka i sandlådan var saker pojkar hittade på i väntan på att cykeln ska bli ledig. Flera flickor däremot gav snarare uttryck för att de gick till förrådet och tog en annan cykel, vilket kan tolkas som att de inte är ute
efter specifika egenskaper med cykeln, utan att själva cyklandet är det viktiga.
6.3 Pojkar och flickors positionering
Barnens utsagor har tolkats med fokus på pojkars och flickors positionering, dels i förhållande till varandra dels till användningen och turtagning om cyklarna.
Sanna- Ja men den är för tung för mig
Intervjuare- Är det för tung för dig och köra en kompis?
Sanna- Men inte för Pelle
Sanna verkar ta en position som flicka. Sanna menar att cykeln är för tung för henne om det sitter en kompis på den, men för Pelle är det inte lika tungt.
Vi tolkar det som att hon anser att hon är svagare än vad Pelle är och att flickor är svagare än pojkar.
Anna-Ibland leker vi mamma, pappa, barn Erik-Åh tjuv och polis
Karl-För att jag tycker om att leka tjuv och polis Walter-jag med
Barnens uttalande pekar tydligt på att de väljer traditionella
könsstereotypiska lekar. Anna säger att de ibland leker mamma, pappa, barn.
Erik, Karl och Walter tycker om att leka tjuv och polis.
Anna-ibland leker Hugo mamma, pappa, barn, spion Intervjuare-Låter spännande
Gustav-Ja….då kikar man på människorna….åh pistoler
I citaten ovan tolkar vi som att Hugo är med Anna och leker mamma, pappa, barn, spion. I vår tolkning så verkar Hugo vilja leka mamma, pappa, barn men lägger till spion för att säkra sin position som pojke. Gustav som också verkar vilja vara med i leken förstärker sin och Hugos position som pojkar genom att tydliggöra att de har pistol också.
Sanna-Men man kan ju fråga lite….ibland Alva-Ibland cyklar jag på en annan cykel Fredrik-Ibland brukar jag ha alla cyklarna
Vår tolkning är att Sanna och Alva är flexibla och ser till andras behov och önskemål. Sanna genom att hon anser att man kan fråga lite ibland, hon tycks vara beredd på att både få vara med i leken men samtidigt få ett nej. Alva menar att hon kan ta en annan cykel, hon är flexibel. Fredrik tycks hävda sin manliga position genom sitt uttalande att han brukar ha alla cyklarna. Detta tolkar vi som att Alva överskrider gränserna av manligt och kvinnligt, och Fredrik tillrättavisar henne, genom kategoriupprätthållande arbete.
6.4 Sammanfattning av analys och resultat
I vår analys av barnens svar förefaller användningen och turtagningen av förskolans cyklar vara ganska okomplicerad. Det tycks vara en normal företeelse på förskolorna att be läraren om hjälp om man vill ha sin
favoritcykel. Barnen är också medvetna om att man absolut inte ska hoppa av den, för då kan någon annan komma och ta den. Beroende på om du är pojke eller flicka tillskrivs cyklarna olika funktioner.
I analysen framkommer inget specifikt system på hur turtagningen av cyklarna gick till mer än att både pojkar och flickor sa att man måste dela med sig. En strategi som dock blev tydlig var snabbhet ut för att få tag på sin favoritcykel.
I vår analys av intervjusvaren har vi sett ett mönster på att pojkarna har ett större talutrymme när det kommer till att svara på frågorna om cyklarna. Vi valde att ha pojkar och flickor i samma gruppintervju. Om vi hade valt att dela upp pojkar och flickor istället hade flickorna fått lika mycket
talutrymme.
Enligt vår analys så tar barnen positioner som pojke eller flicka, både i relation till varandra och rådande diskurser på förskolan Men barnen överskrider även gränserna för manligt och kvinnligt. Det leder till
kategoriupprätthållande arbete i form av tillrättavisningar eller att de försvara sin position med att omvandla leken till något mer passande för sin kategori.
I analysen framkom detta när pojkarna var med och lekte mamma, pappa, barn och spion. Eller flickan som ta en annan cykel, när favoritcykeln är upptagen, och då genast hävdar pojken sin rätt till alla cyklarna.
7 Diskussion
I den här studien har vi undersökt barnens syn på användningen och
turtagningen av cyklarna på förskolan, och vilka genusrelaterade positioner som framkommer i barnens uttryck. I det följande kommer vi att diskutera vår metod samt resultatet av analysen.
7.1 Metoddiskussion
För att få svar på våra forskningsfrågor så valdes intervju som metod. Vi intervjuade barnen i grupper om två- tre barn i varje grupp. Detta val grundar sig på att vi inte ville ha för många barn i taget då det troligen hade varit svårt för vissa barn att göra sig hörda. Att intervju ett barn i taget valdes bort för att barnen inte skulle uppleva det som en konstig situation och känna en viss press på sig att prestera. Observationer av barnen valdes bort därför att genom observationer framkommer inte barnens upplevelser och åsikter.
Genom observationer hade vi kunnat se vilka som använder cyklarna, vilket inte hade gett oss svaret på deras syn på användningen och turtagningen.
Denscombe (2018) menar att som forskare ska man undvika att basera sitt resultat på en intervju, författaren menar att leta efter framträdande teman i fler intervjuer ger ett säkrare resultat. Efter sju intervjuer såg vi ett mönster i barnens svar och många svar var liknande. Därför togs beslutet att inte genomföra fler intervjuer. Därefter började vi analysera och kategorisera svaren.
Barnen som blev intervjuade bestod av sex flickor och tio pojkar.
Fördelningen på vilka barn som blev intervjuade beror på vilka barn som var närvarande vid intervjutillfällena. Att det blev fler pojkar än flickor kan påverka resultatet, eftersom det framgår av vår analys att pojkarna tog mer talutrymme än flickorna. I intervjuerna blandades barnen, kanske hade barnen svarat annorlunda om de varit grupperade i separata pojk- och flickgrupper. Då hade flickorna fått mer talutrymme, kanske vågat ta mer plats och gett oss annorlunda svar.
7.2 Resultatdiskussion
Det blev tydligt för oss att våra egna erfarenheter av användningen och turtagningen av cyklarna inte stämde överens med barnen syn. Våra
erfarenheter är att det oftast är pojkar som använder cyklarna och att det uppstår missförstånd och meningsskiljaktigheter om en cykel är ledig eller inte. Detta uttrycker inte barnen under våra intervjuer. Det framkom inte att användningen av cyklarna var kopplat till kön. Klart stod att barnen var medvetna om när en cykel är upptagen och vad som då gäller. Pojkarna respektive flickorna nämnde då något olika strategier. Pojkarna menade att de måste vänta på att cykeln blir ledig eller göra något annat under tiden medan flickorna kunde se sig om efter en annan cykel. Denscombe (2018) menar att data från intervjuer baseras på vad människor säger snarare än vad de gör, alltså kan det hända att ord och handling inte stämmer överens. Vad människor säger att de gör, vad de föredrar att göra och vad de tänker, speglar inte per automatik sanningen. För att bli sedd och accepterad måste barnet välja vilket kön det tillhör. Barnet ser kön som något offentligt och de måste upprätthålla den könsmässiga ordningen, det kan innebära att pojkarna gav svar som kan förväntas komma från en pojke (Davies, 2003). Eftersom barnen svarade så som de trodde var rätt svar kom vi inte riktigt åt deras tankar. En indikation på detta kommer till uttryck i en återkoppling från en vårdnadshavare. Hennes son hade reflekterat hemma “Men, jag visste inte vad jag skulle svara, så jag gissade lite”. Detta visar på att barnens svar kan vara av den karaktären att de svarar det de tror att vi vill höra. Ytterligare ett exempel på detta finner vi i intervjusvaren då intervjuaren upprepar Walters svar “man ser den, mm” varpå Walter genast säger “jag hade rätt”. Slutsatsen blir att barnens svar inte speglar deras syn, eftersom de vill ge rätt svar.
Barnen ger olika svar på vad de gör när favoritcykeln är upptagen. Flickorna svarar att de tar en annan cykel, medan pojkarna väljer andra lekar. Barn har förväntningar på sig, både från pedagoger, samhället, vårdnadshavare och andra barn. Pojkar förväntas ta för sig och bli tillfredsställda medans flickor förväntas följa regler och vara flexibla (Eidevald, 2009; Davies, 2003;
Yearwood, 2009). När cykeln som pojkarna ville ha var upptagen gjorde pojkarna något annat istället. Eftersom favoritcykeln är upptagen, så duger ingen annan cykel, utan pojkarna gör något helt annat istället. Flickorna tycks tycka att det är okej med vilken cykel som helst, de är flexibla och nöjer sig med att få en cykel. Eller är det så att det inte är så viktigt för flickorna att få en cykel. Enligt Ärlemalm-Hagsér (2011) kodas cyklar som pojkleksaker av pedagoger. Flickorna kan ha fått erfara, genom vuxnas och andra barns agerande och attityder, att cyklarna är till för pojkarna i första hand. Detta trots att förskolan har en tradition av att erbjuda könsneutralt kodade leksaker och material så visar Dolks (2013) studie att flickor och pojkar möter olika villkor i förskolan. Johansson, Pramling Samuelsson (2006) menar att pojkar leker mer motoriska lekar. De vill gärna ha en cykel, men är favoritcykeln upptagen så sysselsätter de sig med andra lekar, såsom gunga eller åka rutschkana. Även när de beskriver sina favoritcyklar så handlar det om att cykeln är snabb eller att det går att lasta den med saker.
Detta tyder på att pojkarna och flickor gillar när det händer saker och de få vara fysiskt aktiva men på olika sett.
När det gäller val av cykel så verkar de så kallade kompiscyklarna vara populära bland barnen. Här skiljer sig inte pojkarna och flickorna åt, de tycks föredra att vara tillsammans. Utevistelsen och gården ses av de vuxna som könsneutralt enligt Ärlemalm-Hagsér (2011), och Engdahl (2009) menar att utevistelsen ses som en frizon för barnen, att komma undan de vuxnas blickar. Kan det vara orsak till att både flickor och pojkar så gärna vill ha kompiscyklarna, att de på nått sätt känner att här är de fria och kan testa och utmana rådande diskurser och gränser vad det gäller pojk- respektive
flickaktiviteter.
Engdahl (2009) såg i sin studie att det ofta förekom meningsskiljaktigheter om föremål under utevistelsen och enligt våra egna erfarenheter så kan vi instämma. Men resultaten av vår studie säger något annat. Barnen i vår studie menar att det är lätt att se om en cykel är ledig eller inte. De uttrycker att den är ledig om inte någon håller i den eller sitter på den. Vi erfar, genom våra vfu platser och arbetsplatser, att det ständigt förekommer
meningsskiljaktigheter om cyklarna, det förefaller inte alltid så lätt att veta om en cykel är ledig eller inte.
I vår studie så ser vi skillnad på hur flickor respektive pojkar positionerar sig gentemot varandra. Pojkarna tar för sig och är aktiva medan flickorna är mer tillbakadragna och flexibla. Som individ har man en personlig identitet som samspelar med sociala identiteter eller kategorier (Palla, 2011). Det är tydligt i vår studie att pojkarna tar en framträdande position som kan förknippas med maskulinitet, och flickorna tar en mer flexibel och tillbakadragen position vilket kan förknippas med femininitet. I exemplet med Sanna när hon uttalar sig om att Pelle orkar cykla med en kompis på cykeln eller när hon säger att man kan ju fråga lite…ibland, tyder det på att hon tar en typisk position som flicka, en roll som flexibel och känslig för andras behov (Davies, 2003: Eidevald, 2009). I exemplet med Alva och Fredrik så kan Fredrik tolka Alvas uttalande som att hon försöker ta en mer maskulin position genom att hon cyklar på en annan cykel. Det kan tolkas som att Fredrik anser att hon avviker från att vara som flicka, och behöver
tillrättavisas. Detta gör han genom sitt uttalande att ibland brukar jag ha alla cyklarna. Eftersom cyklarna kan anses vara maskulint kodade kan det leda till att Fredrik tillrättavisa Alva. Gustav och Hugo verkar vilja vara med flickorna och leka mamma, pappa och barn, men för att försvara sin position som pojke så lägger de till att de är spioner och har pistoler. Enligt Davies (2003) så handlar det om att överskrida kategorigränserna, att utmana och försöka tillämpa och skapa nya diskurser. Men det betyder att de samtidigt måste ge sig i kast med begränsningar hos sig själva och sin omgivning. Det
kan vara så att pojkarna lägger till att de är spioner med pistoler för att förhindra att de utsätts för kategoriupprätthållande arbete från
omgivningen. I våra intervjuer tar och får pojkarna mer talutrymme. Deras svar indikerar att de är aktiva och tar för sig. Flickorna tog en mer
tillbakadragen position, de varken fick eller tog så mycket talutrymme i våra intervjuer. Deras svar visar på en flexibilitet då de säger att de kan ta vilken cykel som helst. Det som både pojkar och flickor strävade efter var att få vara tillsammans på en kompiscykel.
7.3 Pedagogiska implikationer
Som lärare i förskolan behöver man vara lyhörd för och observant på barnens signaler när det gäller användningen och turtagningen av cyklarna i
förskolan. Vi har erfarenhet av att pojkar ofta får tillgång till sin favoritcykel genom att vara högljudd och snabba ut, vilket också framkommer som en strategi bland pojkarna i denna studie. Som lärare behöver vi hitta en
systematik i hur det ska gå till i förhandlandet ute vid förrådet varje dag. Att vi i förskolan skulle bli mer medvetna om hur vi tilltalar pojkar respektive flickor i situationer med cyklarna. Att i arbetslaget diskutera situationer och att man som Björntomten och Tittmyran observerar barngruppen för att synliggöra förhållningssättet gentemot pojkar och flickor.
7.4 Fortsatt forskning
Studiens handlar om pojkar och flickors syn på användningen och
turtagningen av förskolans cyklar, liksom vilka positioner som framträder i samband med cyklarna.
För fortsatt forskning skulle ett aktionsforskningsprojekt vara intressant där forskare tillsammans med förskolepersonal observerar och analyserar sitt förhållningssätt gentemot pojkar och flickor.
8 Referenslista
Arnér, Elisabeth (2009). Barns inflytande i förskolan, en fråga om demokrati.
Studentlitteratur, AB. Lund.
Arvidson, Catarina (2014). Genuspedagogers berättelse om makt och kontroll. Tillgänglig på internet: http://miun.diva-
portal.org/smash/get/diva2:707632/FULLTEXT01.pdf (Hämtad 200127) Danielsson G, Sebastian (2018) Förskolan. så utvecklas förskolan. Finns tillgänglig på internet https://forskolan.se/hipp-hurra-fira-med-oss/ Hämtad (20200430)
Denscombe, Martyn (2018). Forskningshandboken för småskaliga
forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Studentlitteratur AB, Lund.
Dimenäs, Jörgen. Red (2007). Lära till lärare, att utveckla läraryrket- vetenskapligt förhållningssätt och vetenskaplig metodik. Liber AB.
Stockholm.
Dolk, Klara (2013) bångstyriga barn. makt, normer och delaktighet i förskolan. Ordfront förlag. Stockholm.
Eidevald, Christian (2009). Det finns inga tjejbestämmare: att förstå kön som position i förskolans vardagsrutiner och lek. Diss. Tillgänglig på̊ Internet:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hj:diva-7732 (Hämtas 20200129) Engdahl, Karin (2014). Förskolegården, en pedagogisk miljö för barns möten, delaktighet och inflytande. https://www.diva-
portal.org/smash/get/diva2:703394/FULLTEXT02.pdf (Hämtad 20200128) Frödén, Sara (2018). Lek utan könsbundna mönster. Pedagoger har olika förväntningar på flickors och pojkars lek. Därför behöver vi fundera på vilka slags lekar som barn uppmuntras att leka. Förskoletidningen, 43(2)
http://oru.diva-portal.org/smash/get/diva2:1280660/FULLTEXT01.pdf (hämtad 20200309)
Hellman, Anette (2010). Kan Batman vara rosa? [Elektronisk resurs]
förhandlingar om pojkighet och normalitet på en förskola. Diss. Göteborg : Göteborgs universitet, 2010 Tillgänglig på Internet:
http://hdl.handle.net/2077/22776 (Hämtad 20200201)
Johansson, Eva och Pramling, Samuelsson, Ingrid (2006). Lek och läroplan, möten mellan barn och lärare i förskola och skola. Tillgänglig på internet:
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/19096/1/gupea_2077_19096_1.pdf (Hämtad 200127)
Mårtensson, Fredrika (2004). Landskapet i leken. En studie av utomhuslek på förskolegården. Tillgänglig på internet:
https://pub.epsilon.slu.se/803/1/Fredrika20050405.pdf (hämtad 20200430) Nilsson, Roddy (2008). Foucault-en introduktion. Grahns tryckeri: Lund Palla, Linda (2011) Med blicken på barnet. Om olikheter inom förskolan som diskursiv praktik. Tillgänglig på internet
http://muep.mau.se/handle/2043/12151 (hämtad 20200430)
Sheridan, Sonja. Pramling, Samuelsson, Ingrid och Johansson, Eva. Red (2009). Barns tidiga lärande tvärsnittsstudie om förskolan som miljö̈ för barns lärande
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/20404/1/gupea_2077_20404_1.pdf (Hämtad 20200201)
Skolverket (2018) Läroplan för förskolan: Lpfö 18. [Stockholm]
Sköldberg, Kaj (2014). Maktens många ansikten. Teorier och idéer om makt under två och ett halvt tusen år. Studentlitteratur: Lund
Socialstyrelsen (1987). allmänna råd från socialstyrelsen, pedagogiskt program för förskolan. Stockholm. Tillgänglig på internet
https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/30947 (hämtad 20200430).
Vetenskapsrådet. God forskningssed. Se-101 38. Stockholm.
https://www.vr.se/analys/rapporter/vara-rapporter/2017-08-29-god- forskningssed.html
Wahlström, Kajsa (2003). Flickor, pojkar och pedagoger.
Jämställdhetspedagogik i praktiken. Sveriges Utbildningsradio AB:
Stockholm.
Yearwood, Emeily (2009) Children and Gender https://journals-sagepub- com.proxy.lnu.se/doi/abs/10.1525/ctx.2009.8.3.78 (hämtad
20200430)
Ärlemalm-Hagsér, E., 2010. Gender choreography and micro-structures - early childhood professionals' understanding of gender roles and gender patterns in outdoor play and learning. European Early Childhood Education
Research Journal: Outdoor play and learning, 18(4), pp.515–525. (hämtad 20200430)
Bilaga 1
Frågor barnintervju
1. När ni är ute på gården och leker så finns det ju cyklar. Vilken cykel brukar ni/du cykla på? Varför brukar ni/du inte cykla?
2. Finns det någon cykel ni tycker är den bästa? Vilken cykel är det?
Varför är den cykeln bäst?
3. Men om den cykeln är upptagen, hur gör ni/du då?
4. Hur vet man att en cykel är ledig?
5. Har ni/ du förslag på hur alla barn ska får använda cyklarna?
Bilaga 2
Samtyckesblankett för examensarbete
Vi heter Josephine Carlsson och Charlotta Sörbom och går sista terminen på Förskollärarlinjen på Linnéuniversitetet. Vi ska skriva ett arbete om hur barnen får tillgång till förskolans cyklar.
Vi kommer att använda oss av barnintervjuer för att få barnens perspektiv. Vi kommer att använda oss av ljudinspelningar för att kunna transkribera och analysera barnen svar. Vi kommer ändra förskolans namn och barnens namn så att det inte går att binda till den enskilda. Den insamlande data kommer att användas vid redovisning och rapportskrivning. Efter transkribering och analys kommer ljudupptagningarna att raderas.
För att få använda insamlat material i samband med redovisning och rapportskrivning enligt ovan behöver vi Ditt/ ert samtycke.
……… ………
Underskrift Ort och datum
………
Namnförtydligande
Kontaktuppgifter:
Studentens namn: Josephine Carlsson Studentens namn: Charlotta Sörbom e-postadress: jc222in@student.lnu.se e-postadress: csozn08@student.lnu.se
Handledarens namn: Gunilla Rosendahl e-postadress: gunilla.rosendahl@lnu.se
