- i I ! ld Nflgra fiir spindelarter (Araneae)

(1)

Nflgra fiir ^Sverige^nyaspindelarter (Araneae)

Axe nol-na

Holm. A.: Negra for Sverige nya spindelarter (Araneae). _[Some^spiders(Araneae) new to Sweden.l - Eni. Tidskr. 108: 159-165. Umei, Sweden 1987. ISSN 0013-886x.

The following species new to the Swedish spider fauna ^arerecorded with notes on their habitat.

distribution inil taxonomy, Cicurina cicir (Fabricius), Crustulina srtcra (O. P.-Cambridge).

Millerisna inerrans (O.P.-Cambridge), Agyneta ^olivacea(Emenon), BolhyPhantes similis Kulczyriski, and Drctyna alaskae Chimberlli & Ivie. Bathyphantes norueg-icar-Strand ' l90l ^.^is regarded as a subjeciive synonym of I athyphantes similis Kulczyriski, 1894. (New synonym ₎ A. ttotm, Depanmenr of Zoology, IJppsala University, Box56l,S-751 22 Uppsala, Sweden.

Sedan br)rjan av 1930-talet har den svenska spindelfaunan varit ftiremiil fdr en intensiv utforsk- ning och antalet frin Sverige kiinda spindelarter har under denna tid niira nog f<irdubblats och upp-

gir nu till 690 arter. I detta antal ingAr de nedan upptagna 6 arterna, vilka tidigare ej varit kenda

frin virt land. Av dessa pitriiffades Cicurina cicur redan 1932 av Bror Tullgren (nedan forkortat B.

T.) i stockholmstrakten, och hans exemplar jiimte nigra andra tagna i samma omride av Albert Tull- gren (A. T.) samt ett par honor frin Botkyrka och Mariefred, funna av Nils Linnman (N. L.), resp Thure Palm (T. P.), ingir i Tullgrens spindelsam- ling pi Riksmuseet. De har bestamts av Tullgren, som dock aldrig puhlicerade fynden. Aven Tor- bjdrn Kronestedt (T. K.) har funnit denna art samt Crustulina sricra i stockholmstrakten och Dictyna alaskae pi en lokal i Dalarna. F6r uppgif- ter om dessa fynd och f<ir hjalp med lin ur Riks- museets spindelsamlingar tackar jag honom hjirt- ligt. Den sistnemnda arten ingir ocksi i ett spin- delmaterial, som insamlats i Norrbotten av Hen- rik W. Wald6n (H. W.) och som denne varit venlig stalla till mitt forfogande.

Dr. Norman Platnick, American Museum of Natural History, New York, har med viinligt till-

mdtesgAende llnat mig nordamerikanska exemplar av Dictyna a/cskaa vilket mojliggjort en siiker bestimning av det svenska materialet av denna art.

Fam. Agelenidae

Cicurina crclrr (Fabricius). ^Sdm.rMariefred lQ 19/8 52 (T. _P.).- Botkyrka, Aspen 1Q ²⁶¹⁴⁴¹(N. L.). -

Nacka, Dammtorpssjdn, fiilla ld 24110-15/l I 66 (T.

K.l. - ^LlpL^Liding6.Bos<i,n td26llI40(A.T.) -Slock- holm: Experimcntalfaltet 39 ^{7/6 32}(8. T. ). Lilljanssko- gen td ³⁷¹⁰⁴⁰^{(A. T.).}Lappkiirrlskogen ld ^20/11'!0

aA. T. ). - Lovd. Kirsiin. fiillor: ld lF23tl0,2d ^7-2Ol

r.29 ^G12t1264,^r9 2l-28l3. td 28t3-4t4,29 4-ttt4.

r I Îî-19/4.^l9^t7i8-uc⁶⁵^(T.^K.)-Tahy. ^LitsbyÎ! ^16/

9 79 (T. K.). - Uppsala, Graneberg. fiillor: l3t ^17-29/

10.8d39 l-16/11. lcr S? IG29/ll.6cl .1929/ll-ll/

r2 86.

Denna art har troligen betydligt stdrrc utbredning i Sverige iin vad ovanstAende fyndlokaler omkring O delen av Miilaren lirter ftirmoda. Den har dar antraffats under sten ^pAfuktig mark och fing-

ats med fallfiillor ⁱlov- och blandskog. I 0vriga Eu- ropa anges artcn fdrekomma ⁱfuktig ldv- och barr- skog, i stcnbrott och grottor. Fiillfingsterna frin

Graneberg tyder ^pAatt hanarna ar mycket aktiva rcdan i oktober, fdre honorna. Att adulta hanar och honor iir aktiva iven under tidig vir och andra 6rstider framgir ^avdvriga fynd. Vinteraktiviteten hos denna art har ockse konstaterats i bcrgen vid Innsbruck i Tyrolen av Flatz & Thalcr (l9ti0) och i Berlin-omridet av Platcn (l9tl4).

Arten ar kiind frAn en lokal i Finland samt fr&n England, Mellaneuropa, Italien, Balkan, Ryss- land, Sibirien och Japan. Endast ytterligare ^enart iir kiind frin Europa medan ett 20-tal arter antraffats i Nordamerika.

C. ckur nlr en kroppsliingd av 5-7 mm. Cara- pax och sternum iir blekgula, hos under liingre tid konserverade exemplar brungula, huvuddelen gr6aktigt anlupen och abdomen enfirgat gulgrA.

Benen har femora och patellae ljust gulaktiga och 6vriga leder bruna. Hanpalpen (Fig. 1-2) ar ka-

(2)

160 Ak€ Hotm

l'ig. l-3. ^('icurinacicur (Fabricius). - ^{I .}^Hanpalp^frinyttcrsidan. - ^2.^D:ofrAn undersidan. - ^{3. Epigyn.}

rakteristisk gcnom den linga, halvcirkelformat bojda och fint tillspetsade svarta apofys, som ut-

gir fr&n palporganets undre-vttre sida. Honans epigyn har intill bakre kanren en vid grop, bredare lin ling, och lateralt avtecknar sig ctt par utdraget spiralvridna receptakler (Fig. 3).

Fam, Theridiidae

Crwtulina srcra (O. P.-Cambridge). Upl: Vallen- tuna, Angarnsjoiingen I Q ²⁸¹⁵75 (T. K.). - ^Be-

linge. Ryggmossen 1? I 1/9 76.

De tvi honorna togs pa en blot, eutrof strand- iing och vid sillning av Sphagnum i kerr (lagg).

Aven andra slags lokaler anges fcir denna art: i Finland har den antriiffats bland Calamagrostis- fdma i en sandgrop och bland rullstensgrus (Palm- gren 1974), och i Nordamerika i lcivforna och under stenar pi fuktig mark. Den iir ocksi kiind fr6n England, dlr den iir vanlig i myromrAdet Wicken Fen i Cambridgeshire, samt frin Frankrike, Ita-

lien och Grekland. I Nordamcrika _{har den}en vid- strackt utbredning (Levi 1957).

C. sticta ar med en kroppslengd av omkring 2,5 mm nigot st<irre in sldktets andra svenska art, C.

Euttata (Wider), och skiljes lert frAn denna genom avsaknaden av vita flackar pe bakkroppen. De tv6 ovanndmnda honoma har mdrkt r<idbrun cephalothorax, enfiirgad svartviolett abdomen med 4 in- trvckta bruna punkter (muskelfiisten) och ljust gulbruna ben. Abdomens fiirg anges kunna vari- era frin ljust gulbrunt till svart och ibland ha en ryggteckning bestiende av cn smal ljus linje utef- ter framkanten och en ljus mittstrimma. Epigynet (Fig. _{4) er}karakteristiskt genom den smala, svarta, dubbla tviirfickan ndra framkanten.

Fem. Linyphidae

Milleritna inerrans (O.P.-Cambridge). Nb: Tii-

rend<i Saittarova, vid Saittajiirvi ld ^1541,n^62.

Det hittills enda svenska exemplaret av denna

(3)

art togs med en fallfilla pi en fuktig angssluttning mot sjdn Saittajiirvi. I England och Skottland anges arten f<irekomma pi vita iingar och bland griis

pi sanddyner och i Schweiz under fuktigt liggande stenar i stenbrott (Vogelsanger 1948). Den f<ire- kommer ocksi i franska Alperna och har tagits i en grotta i Spanien. Frin NV Sibirien beskrevs den

Fdr Sverige nya spindelarter 161 redan 1879 av L. Koch under tre olika namn: Eri- gone submissa, E. deserta och E. imula; eftersom inget av dessa namn varit i bruk sedan dess, anses

det yngre artnamnet inerrans O.P.-Cambridge, 1885, b<rra bibehillas (Holm 1973); iiven Gongyli- dium f<tenarium Simon, 1884 dr en iildre, ej an- viind synonym (Millidge 1977).

Hos Milleiana inerrans ir kroppsliingden liksom hos merparten av arterna inom Erigoninae htigst 2,5 mm, hos hanen 1,7-2 mm, hos honan 1,90-2,5 mm. Carapax iir mrirkt gribrun, sternum svartbrunt, benen ljust ^gulbrunaoch abdomen m<irkgrA. Chelicererna har pi framsidan en tand.

Hanpalpen har en kort, skilformad tibia med en ganska kort dorsal apofys (Fig. 5-6). Paracymbi- um ar stort med en bred basaldel, apikalt med 3 borst. Embolusdelen ar stor och fOrsedd med tvi

tandbesatta apofyser; embolus bred, i frimre delen membrancis och framfor mitten tatt besatt med sme tlnder (Fig. 7). Epigynet bestir av en oval upphtijd platta dubbelt sl bred som lang, sluttan- 0.r mm

Fig. 4. Crusnlina sricra (O.P.-Cambridge). epigyn.

Fig. 18. Milleriana inerrans (O.P .-Cambridge). - 5. Hanpalp frin yttcrsidan. - ^6.^D:ofrin rlorsalsidan. - ^7.Termi

nala delen av palporganet fran ventralsidan. - ^{8. Epigyn.}

5.Malepalp,retrolateral.6.Ditto,dorsal.-T.Terminalpartofpalpalurgan,ventral.-8.Epigyne.Scalelines0.l mm.

(4)

162 Ake Holm

,_ n:"-L::jj.z-.{

./-.--- / /.7 ^:_

i ^.-

J ^-^-;-

\

l

_- B

\,:=

\,/\./\-/

o"

Fig. 9-10. - ^9.Ag_r,rteto oltvacea (Emcrton). - ^10.^,,1.^cau-

ta (O.P.-Cambridge). - ^A:Paracvmhium. - ^B:^Lamella

characteristica. Scale line lJ.l mm.

de baktill och med en oval ljus mittplalta; fren framre kanten och till mitten cn smal fordjupning (Fig.8).

Agyneta olivacea (Emerton). 5rr.: Almhult ld l9

29/5 42. - ^Hrj:Hamrafjiille t. 800 nr. 3t ²⁹¹⁶50. Jmt.:

Ostersund, vid Rannisbdckcn 1? 5l'7 31. - Frostviken, Ankarvattnet, 575 m, I ! ^{30/6 51.}^-^Nh:Hictanicmi, Vit- saniemi 1d 9/6 l0 (C. H. Lindroth). - Saittarova. vid

Saittajirvi tC, 30/6-15/7 62. - ^{As Lprr:}^Dorotca,

Vallsjdskogen. l5(H25 m. 3Q 30/6 51. - Ly Lpm:'f irna

I ? ^30/6^37.1?31737. Hemavan,570m. l!23176'1.-

P tpm: Pe.ljckaise Nationalpark,680 m, 2d 3? 1616-717 81. - ^Lu^l-pm:^MuddusNationalpark. vid Mansonstu- gan, 400 m, 3! 4d 2l-231675. - ⁷Lprr: Abisko Natio- nalpark: ndra Nissunjrikks mvnning 6t 5/741,43C, 1?

2616-1',717 71.49 lEl'117 76, vid Abiskojikks mynning 29 211680. - ^Ahisko:^S^omjirnvrigcn och vid Naturve- tenskapliga stationen 4i l0Q vid ctt flcrtal insamlingar.

Dcnna art fdrckomrncr hland tdrna och mossa i olika typer av bjorkskog, bland.STrhagnam i kiirr och pi subalpina hedar. Den har inte antriffats ovan skogsgrdnsen.

Arten beskrevs 1t182 av Emerton frin USA (Mt. Washington, New Hampshirc), mcn har i

Europa ej artskilts frin /gy neta uuttu (O.P .-Oam-

il

t

l2

Fig. Il-12. - ll. Âg)',rctaô/iyacea^(Emenon),êpigvn

scrt bakifrin. - ^12.^A.^cauta(O.P.-Cambridge). d:o.

Epigvnes. from bchind. Scalc linc 0.1 nrm-

bridge, 1902) frirriin nyligen. di Hippa och Oksala (l9tt-5) pa ctt fortjAnstfullt satt utrett de tva arter- nas taxonomi och pavisat den amerikanska artens iorekomst i Finland, England och Canada. I Sveri- ge air den huvudsakligen nordlig och under nam- nel Agyneta couto har den noterats lor T Lpm (TornetrAskomrAdet. Holm 1945,1950\, Lu Lpm (Muddus Nationalpark, Holm 1980), P Lpz ^(Pel-

jckaisc Nationalpark, Holm I983) och Hrl (Holm r958).

A. oliya<:ea 6r mycket lik A. cauta (se Hippa &

Oksala 19ti5) men kan skilias fren den sistnamnda bl a genom att hanpalpens paracymbium har en

triangul[r tand nara mitten vid den bakre kanten (Fig. 9 A) och lamclla charactcristica dorso-apikalt tvt spetsar, dcn ena innanfor och vanligen ni-

got ovanfrir den andra (Fig. 9 B) och genom att honans cpigyn, sett fren bakre sidan, visar ett mitt- septum, som apikalt iir bredare dn den dorsala kanten av epigynets mittfalt och i spetsen djupt in-

(5)

Fdr Sverige nya spindelarter 163

Fig. l3-.16. - 13. Bathyphantes sirrili.r Kulczyriski. - ^13.^Hanpalp^frinyttersidan. - ^14.^Epigyn.- ^15-16.^B.^gracilis

(Blackwall). - ^15.^Hanpalp^frlnyttersidan. - ^16.^Epigyn.

13. 15. Male palp, retrolateral. - ^{14, 16.}^Epigyne.Scale lines 0.I mm.

skuret; dessutom framtrader i mittfiltet tvA b<ijda gingar (Fig. ll).

Hos A. cauta har paracymbium endast en smal list nara mitten vid den bakre kanten (Fig. l0 A),

lamella characteristica har cn odelad dorso-apical spets (Fig. l0 B), epigyncts mittscptum iir smalare An mittfaltets dorsala kant och ispetscn rakt cller svagt inskuret, och de tve gengarna imittfeltet ar kortare och raka (Fig. 12).

Bathyphantes simiirs Kulczyfiski, 1894. (Syn.

Bathyphantes norvegicu.s Strand. l90l). I ^Lpm:

Stordalen, ovanfor jiirnviigshillplatsen, 440 m,

ld ? ^211679,29l616-217 80. - Njulta, Ridonjira, 800 m, I Q ²⁹¹⁸46.

Denna art antreffades dels bland 6verhAngande mossa pa ett stenblock invid en biick i bjorkskog och dels under sten i en bickravin ovan tredgran- sen. Strand (1901) fann en adult hona och en sub- adult hane under sten invid ett snriliigc "p6 stor h<ijd" pi Niistinden iNordland, Norge.

Arten beskrevs frAn sodra Karpaterna och har senare pitriiffats iPolen, i osterrikiska Alperna

(pi upp till ¹⁹⁰⁰m h<ijd) och i Schwarzwald (pi

980 m httjd) (Wunderlich 1972).

B. sirzilis <iverensstammer i nistan alla avseen- den med B. grucilis (Blackwall) men ar patagligt stdrrc. I dct svcnska matcrialct av sirnlis har hanen en cephalothoraxliingd av 1,23 mm och en kroppsliingd av ^'1,87mm, de fyra honorna resp 1,2+1,28 mm och 2.55-3,30 mm. Parker (1971) anger en cephalothoraxlingd hos mellaneuropeis- ka exemplar till 1.05-1. 15. varfrir dessa tycks vara nigot mindre iin de lapplindska. Hos svenska ex- cmplar av gracilis tppgir hancns cephalothorax- Inngd till 0,71{),93 mm och kroppsliingd till ^I,59- 2,0 mm, honans till resp 0.64-{,tltl och 1,6-2.25 mm. I sin besknvning av B. norvegicus uppger Strand (1901) honans cephalothoraxtiingd till

"kaum merklich iiber I mm" och benldngder som niirmast ove rensstammcr med sim i/rs. Silunda an-

(6)

164 Ake Holm

Fig. l7-21. Dictynaalastae Chambcrlin & Ivie. - ^17.^Hanpalp^fr6nyttersidan (College, Alaska). - ^18.^{D:o (Upl.}^Mas-

terAsen). - ^19.^Hanpalp^frinundersidan (Upl. Masteresen). - ^20.Epigyn (Matanuska, Alaska). - ^21.^Epigyn^(Upl.

MasterAsen).

17. Male palp, rctrolateral (College, Alaska). - ^18.^Ditto^(Swed.^spec.).- ^19.Male palp, ventral (Swed. spec.). - ^20.

Epigyne (Matanuska, Alaska). - ^2l^.^Ditto(Swed. spec.). Scale lines 0. I mm.

20

gcs langden av fdrsta benparet till 5,2 mm medan den hos de 4 foreliggande honorna N ^similisar 5.t14-6,11 mm, hos gracilLs 3,614,01 mm. Bak- kroppen har pi ryggsidan 5 vitaktiga tvarflackar, mer eller mindre fullstiindigt uppdelade pi mitten. Liknande teckning pa bakkroppen har ocksa exemplaren frin Tornetriskomridet, vilket fd

skiljer dcm frin grac,?,r i samma omride, diir denna art alltid har enfiirgad bakkropp. I sodra och mcllersta Sverige iir diiremot den flackiga varian- ten av gracili.s vanlig.

Miller (1947) och Thaler (1983) har jamfOrt de

bida ^arternamed avseende pi hanpalp och epigyn. Endast ifriga om hanpalpen f<ireligger en tydlig olikhet i dct att paracymbium iir rikligare

borstbesatt hos sitnilis (Fig. 13) iin hos gracilrs (Fig. t5). Epigynen tycks diiremot ej kunna skiljas

it pi annat iin storlckcn (Fig. la, 16).

Fam, Dictynidae

Dictyna alaskae Chamberlin & Ivie. Uplr Master-

isen'l3 km N Heby -<d 7? 1416 56, 19' 1716 S6. -

DIr: Ore. Nisct, Kalkhcrgshiickcn, ld 2fl6 m (T. K.). -

Nb; Overlulei. me llan Rasmyran ^(rchVihjerv l9 I5, ⁵⁹

(H. w.).

Sedan denna art beskrevs 1947 fr|n Alaska har den antraffats frin Mackenzie till Labrador i Ca-

nada och i Montana, USA (Chamberlin &

Gertsch 1958). Arten har hittills ej varit kind frin

(7)

Europa. I ^Upplanderh<ills den vid hivning pi

Iingon- och blibiirsris i tallskog p& en rullstensfls.

Insamlingsf6rsdk i juli och senare gav negativt re- sultat. I Dalarna togs den pi gran.

D. alaskae llknar i storlek, fiirg och bakkropps- teckning D. arundinacea (L.) och liksom hos denna ir benens ledstycken morka i spetsen. Bak- kroppen ir hos hanen ofta nestan helt svart eller med diffusa ljusa fliickar, hos honan dorsalt med en fremre svart lengsfliick, insnord vid mitten, och bakom den ett par svarta vinkelfliickar. Bak- kroppsteckningen hos honan varierar och ibland iir bakkroppen nastan enfergat gri med en svagt antydd liingsfliick framtill. Hanens kroppsliingd iir

hos f<ireliggande exemplar 2,1-2,45 mm, honans

2,T2,97 mm, hanens cephalothoraxldngd 0,91-

1 ,11 mm, honans 0,8-1,0 mm. Hanens palp, sedd

frin sidan (Fig. 17, 18), visar en kort tibia med en ganska lang uppetriktad dorsalapofys ungefiir vid mitten; bulbens conductor ar rak, svagt skruvfor- migt vriden och skarpt tillspetsad; den ar rakt bak- etriktad, vilket skiljer D. alaskae frln vlra oviga Dictyna-arler.

Svenska exemplar har jiimf<irts med tvi ^paraty-

per frin Alaska av denna art: 1t' frin College niira Fairbanks och 1Q frin Matanuska (J. C. Cham- berlin leg.: Amer. Mus. Nat. Hist., New York).

De svenska exemplaren visar med avseende pi

hanpalp (Fig. l8) och epigyn (Fig. 2l) smiirre avvi- kelser frin dessa paratyper (Fig. 17, 20), men skillnaderna torde ligga inom denna arts vari- ationsmarginal.

Litteratur

Chamberlin, R. & Gertsch, W. 1958. The spider family Dictynidae in America nonh of Mexico. - ^Bull.

Amer. Mus. Nat. Hist. 116(l): l-52.

Flatz, S. & Thaler, K. 1980. Winteraktivitat epigeischer Aranei und Carabidae des Innsbrucker Mittelgebirges (900 m NN. Tirol, Osterreich). - ^Anz.Schedlings- kde., Pflanzenschutz, Umweltschutz 53: 4G45.

Hippa, H. & Oksala, I. 1985, A review ofsome Holarc-

Fdr Sverige nya spindelarter 165

tic Agyneta Hull s.str. (Araneae, Linyphiidae). -

Bull. Br. arachnol. Soc.6(7): 277-288.

Holm, A. 1945. Zur Kenntnis der Spinnenfauna des Tornqtraskgebietes. - Ark. Zool. 36 A (15): l-80.

Holm, A. 1950. Studien iiber die Spinnenfauna des Tor- netraskgebietes. - Zool. Bidr. Upps. 29: l03-2l3.

Holm. A. 1958. Spindlar frin H:irjcdalcns fjalltrakter. -

Ent. lidskr. ⁷⁹Qa):216-230.

Holm. A. ^'1973.On the spiders collected during the Swe- dish Expeditions to Novaya Zemlya and Yenisey in

1875 and 1876. - ^Zool.^{Scr. 2}^(2-3):^71-110.

Holm. A. 1980. Spindlar fran e nordsvenskt urskogs- omrAde - ^MuddusNationalpark. - Ent. Tidskr. l0l:

127-134.

Holm, A. 1983. Nlgot om spindelfaunan i Peljekaise nationalpark. - Ent. Tidskr. 104: 13_22.

Levi, H. 1957. The spider genera Crustulina and Steato- da in North America. Central America. and the West Indies (Araneae, Theridiidae). - ^Bull.^Mus.^Comp.

Zool. ll1(3);367424.

Miller, F. 1947. Pavouii zviiena hadcovlch stepi u Mo- helna. - Mohelno 7: l-107.

Millidge, A. F. 197?. The conformation of the male pal- pal organs of Linyphiid spiders and its application to the taxonomic and phylogenetic analysis of the family (Araneae. Linyphiidae) - ^Bull.^Br.^arachnol.^Soc.

4(l): l-60.

Palmgren, P. 1974. Die Spinnenfauna Finnlands und Ostfennoskandiens. V. Theridiidae und Nesticidae. -

Fauna Fennica 26: l-54.

Parker, J. R. 1971. Notes on some useful criteria to- wards the identification of Bathyphantes setiger (O.P.C.), Bathyphantes gracilis (Bl.), Bathyphantes parvulus (Westr.) and Bathyphantes similis Kulcz. -

Secr. News Letter Brit. arachnol. Soc. 2: 4-5.

Platen, R. 1984. Okologie, Faunistik und Gefiihrdungs- situation der Spinnen (Araneae) und Weberknechtc (Opiliones) in Berlin (West) mit dem Vorschlag einer roten Liste. - Zool. Beitr. N. F.28: 445487 .

Strand, E. 1901. Theridiiden aus dem ntirdlichen Nor- wegen. - ^Arch.^Mathem.Naturvid. B. Z4(Z): l-56.

Thaler, K. 1983. Bemerkenswerte Spinnenfunde in Nordtirol (Oslerreich) und NachbarlAndern: Deck- netzspinner. Linyphiidae (Arachnida: Aranei). -

Verh. Mus. Ferdinand. 63: 135-301.

Vogelsanger, Th. 1948. Beitrag zur Kenntnis der Spin- nenfauna des Kantons Graubiinden. - ^Mitt.^Naturf.

Ges. Schaflhausen 22: 3172.

Wunderlich, l. L972. Zur Spinnenfauna Deutschlands, XII. Neue und seltene Arten der Linyphiidae und ei- nige Bemerkungen zur Synonymie (Arachnida: Ara- neae). - ^Senck.biol. 53: 291-306.