Peringskiölds bild 1699 av Uppsala domkyrka : en undersökning Hjorth, Ragnar Fornvännen 293-300 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1968_293 Ingår i: samla.raa.se

Peringskiölds bild 1699 av Uppsala domkyrka : en undersökning Hjorth, Ragnar

Fornvännen 293-300

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1968_293

Ingår i: samla.raa.se

vissa härför k ä n d a städer. 1 -'' F ö r e k o m s t e n av e n s å d a n speciell teknik i Birka ger oss e n glimt av stadens högt u p p d r i v n a h a n t v e r k . A n d r a vikingatida fynd m e d b u n t a r av silver- och k o p p a r t r å d visar oss a t t d r a g e n träd var en h a n d e l s p r o d u k t . 1 8

Kanske var just d e n d r a g n a guld- och silvertråden e n av staden Birkas p r o d u k t e r som k u n d e lämnas i u t b y t e m o t d e n rika i m p o r t e n av främmande- varor.

Birgit A r r h e n i u s

S u m m a r y

A m o n g the finds from Birka are a large n u m b e r of i r o n objects in which the iron is so well-preserved t h a t it is possible to b r i n g o u t the original surface "I tlie object from beneath the t h i n (2-3 m m ) coating of rust. H e r e is p r e s e n t e d a wire- d r a w i n g i n s t r u m e n t , previously described in t h e m u s e u m catalogue of the Birka finds as a filé. T h e 7 holes in the i n s t r u m e n t a r e m a r k e d l y conical a n d a r e reinforced by a circular r e v c t m e n t of softer iron (F"igs. 1-2). As can be seen from l h e enlarged p i c t u r e of t h e side (Fig. 4), t h e i n s t r u m e n t is m a d e of seven layers of iron p l a t i n g weldeel together. I h i s w e l d i n g t e c h n i q u e , i n t e n d e d to give in- creased strcngth, is also found in o t h e r iron age objects found in Sweden. It is closely related to d a m a s c e n i n g . T h i s wire-drawing i n s t r u m e n t is the first to occur in a N o r d i c find which could be used for d r a w i n g gold a n d silver wire of t h e finest quality, i.e. t h e type used for filigree work, in textiles, w o u n d r o u n d knife b a n d l e s a n d arrowheacls, o r used for i n c r u s t a t i o n . I t is of especial interest that such an i n s t r u m e n t should have b e e n found o n Birka, w h e r e wire work of the kind rcferred to clearly played a p r o m i n e n t part.

T r a n s l a t e d by R i c h a r d Cox

Peringskiölds bild 1699 av Uppsala domkyrka

En undersökning

I. I s a m b a n d med u n d e r s ö k n i n g a r av U p p s a l a d o m k y r k a s m å t t f ö r h å l l a n d e n k o m

jag att närmare studera det kända kopparsticket i Peringskiölds Monumenta

Ullerakerensia, och gjorde därvid e n del iakttagelser, som t o r d e k u n n a vara av intresse för u p p f a t t n i n g e n om bildens n a t u r och dess värde som v i t t n e s b ö r d o m d o m k y r k a n s u t s e e n d e u n d e r i fioo-talet.

D e n ifrågavarande bilden iir cn perspektivisk teckning, m e n dock försedd m e d m å t t s k a l s (bild i ) .

" Jfr Olelcbcrg a.a., sid. 176 och Forbes, Metallurgy, sid. 75 i Charles Singer ct al., A History of Technology, Oxford 1956 vol. II. Jfr även P. Rump, Die Hcrslclhmg West fälischer /.ieheiseii, .Slalil und Eisen» 84, (1964). Heft 20, sid. 1260-69. Antikvarie Lena Thålin har fäst min uppmärksamhet på sistnämnda arbete.

1,1 Jfr Oldeberg a.a., sid. 177 och Mårten Stenberger, Die Schalzfunde der Wikingerzeit,

Stockholm 1958, Del I, sid. 266.

294 Smärre meddelanden

Irmpl.mi t at.hr .lr«lf Upfalci.fc.Tr....» S n i i e t o r i i m E R K

! O L A V I -i l A U R F . N 1 II bua contV

- •

•

Hild i. Peringskiölds bild med av förf. gjorda mättstudier, — PeringskiökTs illustration, with measuremenl simlies by the author.

Vid ett närmare betraktande finner man också att det icke iir fråga om cn regelrätt konstruerad perspektivbild och ej heller om en fri teckning direkt efter naturen.

Man har istället tillämpat metoden att frän en projektionsbild av den södra längfasaden draga perspektivlinjer i endast en riktning, nämligen för de mot kyrkans längdriktning vinkelräta, nord- och sydliga linjerna. De öst-västliga löpa alla parallellt-horistontellt. (Perspektivlinjerna iir dock ej klart samordnade.)

Med denna förenklade metod, som bör ha underlättat själva kopparstickets tekniska utförande, har man dock kunnat framställa cn tilltalande allmänbilcl av- katedralen — vilket torde ha varit det egentliga syftet.

Samma iakttagelse av bildens egenskap av projektionsritning i det främre pla- net, fasaden, och perspektivisk teckning i de bortre delarna har tidigare gjorts och framlagts av N. P. Tidmark, som även påpekat att tomhöjden pa bilden framställts »ad triangulum», varom mera nedan.

Det må tilläggas att denna metod genomgående tillämpats av Peringskiöld

Bild L>. Uppmätningsritning av C. Grundström 1873, ined av fört. gjorda mättstuclicr. —

Scale drawing by G. Grundström, 1873; with measurement studies by the author.

i

296 Smärre meddelanden

vid illustrerandet av ett tlertal landskyrkor i samma verk, dvs. långsidan är teck nad i projektion och gavelsiclorna mer eller mindre perspektiviskt, varjämte en skala är inritad.

För övrigt är det eu metod, som ofta tillämpats, både tidigare och senare.

II. Med här beskrivna metod för bildens konstruktion blir förekomsten av mättskalan förklarlig.

Denna borde dä även kunna tänkas användbar fiir avläsande av åtminstone vissa huvudmän, dock endast i det vcrtikalplan, som anges av det södra tornets och södra sidoskeppets södra fasadliv, och som vi hiir kan kalla lör »bildplanet».

Detaljer, som ligga i bildens »bortre» delar, fä därför med hjälp av perspektiv- linjer återföras till bildplanet, i den män detta visar sig möjligt, och där mätas.

De försök till mätningar, som gjorts vid denna studie, ha utförts pä ett nytaget avtryck frän originalplåten, som förvaras i Vitterhetsakademiens bildarkiv.

Syftet var att ur bilden försöka utläsa höjdmätten på mittskeppets taknock och takfot, men kom att utsträckas till en prövning av även andra mätt.

Vi ska här (bild i) redovisa våra försök och börja med mätt, som kan kon- trolleras genom jämförelse med andra avbildningar, och först med mätt som ligga t »bildplanet».

Tornbrcdden blir därvid ca » o 1 / , , alnar, viket nära stämmer med Grund- ströms planritning.

Sidoskeppets takfotshöjd, mätt frän marklinjen är 21 alnar, vilket slammer med Grundströms fasadritning (bild 2) där detta mätt är ca 42 fot, mätt frän .hori- sontalfogen i sockeln, som sannolikt motsvarar den tidigare marklinjen, före sänkningen i mitten av 1800-talet.

Tornmurens och spirornas höjd behandlas i ett sammanhang under III.

Vi pröva sedan nägra mätt som ligga bortom »bildplanet.»

Mittskeppets takfotshöjd kan, perspektiviskt framförd till bildplanet, dvs. södra tronfasaden, avläsas till ca 50 alnar, vilket är 5 fot högre ån den takfot som anges pä Grundströms ritningar.

Sidoskeppstakets skärningslinje med kleristoricmuren ligger, framförd till bild- planet utmed östra tornmurens perspektivlinjer, pä en höjd av ca 68 fot eller 34 alnar, dvs. omkr. 3,5 fot högre än hos Grundström.

Höjden pä mittskeppets taknock kan med hjälp av de perspektiviska linjerna i östra tornfasadeu återföras till bildplanet (södra tornfasaden) och där avläsas till ca 63 alnar.

Detta mätt, som jag framförallt var intresserad av, kan icke kontrolleras pä nägon annan ritning.

Emellertid har jag pä två andra vägar spårat detta mätt, med samma resultat:

Sålunda kan man vid ett mycket noggrant studium av ett före den Zetter- wallska restaureringen taget fotografi (bild 4) där tydliga spär efter tidigare tak- resning äro synliga, konstatera att den nockhöjcl dessa spär ge, kan, om man följer tegelfogarna, framföras till den intilliggande östra tornfasaden, där den när en höjd av nägot under mitten av intilliggande sköldparti (blindering).

Denna höjd kan mätas pä Grundströms uppmätningsritning av södra fasaden, (bild 2) där den blir 63 alnar, dvs. 126 fot.

Den andra »vägen» är följande. Pä en av Grundströms tidiga uppmätnings-

Hild 3. Domkyrkan i Dahlbergs Svecia. — Uppsala Cathédral, from Dahlbergs Suecia antiqua ei hodiema.

ritningar, en skärning genom tornen, fanns en takstol inritad inom det mellan tornen, i höjd med mittskeppsvinden liggande utrymmet.

Denna takstol, sannolikt rekonstruerad pä ritningen efter i murverket befint- liga spår, torde kunna tolkas som ett vittnesbörd om det gamla mittskeppstaket, vilket en gäng sträckte sig ända fram till västfasaden, där det bildade gavel. Den nämnda takstolen svarar ocksä mot en taknock-höjcl pfi 63 alnar.

Dessa tre, här beskrivna iakttagelser peka sålunda i samma riktning.

Del mä tilläggas att det är denna höjd som Zetterwall tillämpat vid sin restau- rering av domkyrkan.

III. Vi skola nu granska tornhöjderna (bild 1). Den södra tornmurens höjd, som ligger i bildplanet, kan direkt avläsas pfi skalan till 86,5 alnar.

Tornspirans höjd, kan avläsas där perspektivlinjen frän spirornas spetsar träffar tronfasadens förlängda mittlinje, och visar sig ocksä bli 86,5 alnar.

Det iir en gammal känd och ofta tillämpad regel att spiran ges samma höjd som tommuren. Den kan nu ocksä ha tillämpats vid teckningens utförande, utan kontrollmätning pfi platsen.

Totalhöjden pä tornen skulle dä enl. Peringskiöld vara 86,5 + 86,5=173 alnar, vilket iir mycket nära höjden i en liksidig triangel på basen av kyrkans totala längd, 200 alnar.

2 0 — 684396 Fornvännen H. 4, 1968

29H Smärre meddelanden

Hilel 4. Domkyrkan löre ombyggnaden. — T h e Cathédral before the rebnilding.

E n n ä r m a r e g r a n s k n i n g av tornfasaclerna p ä sticket ger emellertid a n l e d n i n g lill u n d r a n om d e t t a verkligen återger t o r n e n s u t s e e n d e och p r o p o r t i o n e r u n d e r ifrågavarande epok.

D e t visar sig nämligen vid en jämförelse m e d G r u n d s t r ö m s fasadritning och d ä r m e d samtida fotografier a u b l i n d e r i n g a r n a pfi Peringskiölds bild lyfts u p p och spritts (iver cn större yta, sä att t. ex. h o r i s o n t a l b a n d e n , bl. a. lyrpassbaiieleii dela torn fasaden i högre p r o p o r t i o n e r . Därvid h a r d e t släta b a n d e t vid u r t a v l o r n a lyftats 11 å 12 fot och ett helt slätt m u r p a r t i tillagts ovanför b l i n d e r i n g a r n a .

O m m a n till jämförelse tar bilden i Dahlbergs Svecia (bild 3), och handteck- n i n g a r n a till d e n n a , skall m a n finna att även dessa beträffande b l i n d e r i n g a r n a i tornmurarna ange en d e l n i n g m e d klart lägre p r o p o r t i o n e r , vilka överensstäm- m e r med G r u n d s t r ö m s r i t n i n g a r . Dessa senare sakna dock d e n allra översta i r a p p - frisen, t ä t t u n d e r m u r k r ö n e t p ä Dahlbergs bild.

Detta m u r k r ö n , inlagt pä G r u n d s t r ö m s u p p m ä t n i n g s r i t n i n g a r b l i r ca 150 fot högt, och o m e d e l b a r t häröver ligger den c;a 10 fot höga H ä r l e m a n s k a taklisten.

Även p å d e n Dahlbergska b i l d e n h a r s p i r a n till synes tecknats med ungefär samma höjd som t o r i i m u r e n dvs. 150 fot och totala t o m h ö j d e n skulle då bli ca 300 fot.

Peringskiölds bild ger, som vi sett, 173 a l n a r = 3 4 6 fot.

IV. Det är s ä l u n d a u p p e n b a r t att Peringskiölds bild i vad d e t gäller t o r n h ö j - (lerna icke återger u t s e e n d e t , s å d a n t d e t i verkligheten v a r — u t a n sa sum m a n önskade a l l det h a d e varit, nämligen resligare och t. o. m. anslutet till t r i a n g u l u m -

regeln — en önskebild.

Det var j u icke ovanligt att byggnadsverk på d e n t i d e n avbildades med lör b ä t t r a n d e retuschering, m e n icke- ens D a h l b e r g gjorde d e n n a t o r n f ö r h ö j n i n g i

Sveciaverket, som dock ofta visar prov på ett visst önsketänkande.

( H ä r mä doc k framhållas atl Peringskiölds bild i (ivrigt ger en mycket riktigare

och samvetsgrannare avbildning av domkyrkans komplicerade detaljutformning

än Dahlbergs.)

O m vi emellertid anta atl t o r n m u r e n tidigare haft d e n höjd, som anges på Peringskiölds teckning och avsätter den på G r u n d s t r ö m s u p p m ä t n i n g s r i t n i n g visar det sig alt man lår plats för en tredje »blindet ingsx aning» och dessutom ett k r ö n a n d e listverk.

(Boéthius—Romdahl h a r också r ä k n a t m e d en tredje b l i n d e r i n g s v ä n i n g i sitt rekonstruktionsförsök av västfasaden.)

Det förefaller därför s a n n o l i k t att t o r n e n tidigare halt d e n n a höjd, o m k r . 173 fot — dock ej ined 1600-talsspiroma,

M.m t ä n k e r i d e t t a s a m m a n h a n g på Erik XIV.-s f ö r o r d n a n d e , att de g e n o m u p p r e p a d e eldsvådor skadade övre d e l a r n a av t o r m n u r a r n a skulle rivas.

D e n n a s ä n k n i n g kan möjligen ha k o m m i t att svara mot den översta blinderings- v ä n i n g e n . J o h a n I I I , som lät bygga nya spiror torde k n a p p a s t ha höjt tom- m u r a r n a .

När sedan 1600-talsspiroma byggdes kan m a n ha utgått frän d e n n a r e d u c e r a d e tomhöjd, son) m å h ä n d a justerades till 150 fot. vilket m ä t t även fixerades föl s p i r o r n a .

M a n laster sig vid atl en tomhöjd pä 300 fot stär i ett enkelt och k l a r t talför- h å l l a n d e ( p r o p o r t i o n ) till byggnadens totala yttre längd, 400 lot.

A t t Peringskiöld gjorde eller lät göra b i l d e n med förhöjda torn, vilket måste ha skett medvetet, och just till det ovan a n g i v n a m ä t t e t , kan tänkas b e r o pa någon d ä k ä n d uppgift, att tidigare t o r n byggts enligt t r i a n g u l u m - k o i i s t r u k t i o n .

M a n tycks ha varit mer intresserad av att framställa representativa a v b i l d n i n g a r av sina byggnadsverk, iin rent sakliga — i all s y n n e r h e t n ä r det gällde n a t i o n e l l t vikliga m o n u m e n t .

E m e l l e r t i d funnos samtida m ä t t u p p g i f t e r beträffande d o m k y r k a n , enligt vilka tomen skulle vara 200 a l n a r höga, dvs. lika m e d kyrkans längd.

Dessa uppgifter, som återfinnas i Johan Eenbergs 1704 utgivna »Kort Berättelse av de märkvärdigaste saker . . . uti Upsala Stad» mä hiir återgivas:

» I n n a n t i l l iir kyrkian 180 a l n a r lång, 76 a l n a r b r e d och 46 a l n a r hög u n d e r hwalvet. M e n u t a n t i l ofwanpå M a n i i o r g r u n d c n iir m u r e n al tegel u p til taket 27 alr. hög. H e l a kyrkian utwärtcs iir 57 och cn hall aln hög. T o r n e n äro 200 alr höge ifrän g r u n d e n til t o p p e n » .

»Sockel i 1 /., aln hög av skarpaste m a r m o r . . . dock med någon k a l k a n beblan- d a t . . . »

Eenbergs måttuppgifter

jämförda med Grundströms ritningar samt med Peringskiölds o. Dahlbergs stiek

betr. tornhöjclen.

JJOO Smärre meddelanden

Eenberg Grundström Anm.

Inre längd Inre bredd

Höjd under valvet Utantill ovanpå marmor-

grunden är muren av tegel upp till taket 27 alnar hög.

Hela kyrkan utvändigt 57 ' / , aln. c:a 57 '/, 180 aln.

76 aln.

46 aln.

27 aln.

c:a 178 c:a 66 '/ 2

c:a 46 c:a 20

76 svarar mot tvärskeppets yllie längd i väggliv.

27 svarar mot östligaste korets

Tornen ifrån grunden till toppen

200 aln. —

nockhöjd, ej murhöjd.

Svarar alltså mot Tessins sänkta tak.

Enligt Peringskiölds stick 173 alnar — Enl. Dahlbergs stick c:a 150 alnar.

Av de Eenbergska m ä t t u p p g i f t e r n a visa sig alltså endast inre längd, inre höjd och yttre taknockhöjd vara riktiga (eller nära riktiga), inre bredd förväxlad me-el tvärskeppets yttre längd och tegelmurens yttre höjd förväxlad mcel det östligaste korets taknockhöjd. Vad a n g å r den u p p g i v n a t o m h ö j d e n torde det gälla en gam- mal uppgift, som okritiskt a n a m m a t s — i varje fall ingen samtida m ä t n i n g .

Den ofta å t e r k o m m a n d e u p p g i f t e n att t o r n e n voro 200 a l n a r höga, skulle möj- ligen k u n n a tolkas som ett vittnesbörd om att d e u r s p r u n g l i g e n p l a n e r a t s och kanske- även ut forts sä höga — m e n att m a n efter u p p r e p a d e brand- och storm- skador sedermera nöjt sig med liigre höjder. En sådan t o l k n i n g är dock mycket oviss.

R a g n a r H j o r l h

S u m m a r y

By analysing J. Peringskiöld'a e n g r a v i n g of U p p s a l a C a t h é d r a l in 1699, in M o n u - ment,1 Ulleråkerensia, the a u t h o r has been able to check certain p r i n c i p a l mea- surements, whieh can be c o m p a r e d with låter m e a s u r e m e n t s a n d pictures.

T h u s , the total e x t e r n a l length of the b u i l d i n g is given correctly at 200 Swed- ish ells (1 ell = 594 m m ) , the facades of the aisles at 21 ells, a n d the height of the roof ridge of lhe näve a t ca. 63 ells. T h e heights of the tower walls, calculated to be 86.5 ells, a n d t h e i r brickwork a r c h i t e c t u r e , on the o t h e r h a n d , are incorrect, as are the heights of the spires, stated to be 173 ells. Dahlberg's e n g r a v i n g (fig. 3) a n d G r u n d s t r ö m å d r a w i n g show walls ca 75 ells high. Except for the height of the towers a n d some details of m e a s u r e m e n t s , P e r i n g s k i ö k f s e n g r a v i n g gives a t r u e r a n d m o r e informative p i c t u r e of the complicateel design of the C a t h é d r a l than Dahlberg's engraving.

T r a n s l a t e d hy A. B e a d