TT F O R <
..
NOR
Tidning utgiven av Landsftjreningen f6r kvinnans politiska rösträtt.
MOTTO: Vi kunna aidrig göra sh mycket ,för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
TK-ÄZq- S T O C K H O L M , 1 OKT. 1918 , 1 N:r 15.
En av de siörstii som brutit väg,
Franska re.i.olntioiien gjorde ingen- ring för kvinnorna. Den g a v dem lik- htällighet på schavotten, men n ä r det blev tal om a t t formulera och utföra
"tie mänskliga rättigheterna", d å glöm- des kvinnorna, trots a t t det dock i des- sa stormiga tider fanns röster, som påminde om dem.
I Amerika hade de mänskliga rättig- heterna proklamerats tidigare ä n i Europa, men också h ä r v a r det blott
~ n ä n s rättigheter, som räknades f ö r iiiänskliga - i svliiingighetsförkla- ringen i776 r ä k n a s icke kvinnorna med. E v i n n o r n a gjorde s i g påminta, men för lågmiilt, m a n hade inte tid med dem. I Amerika hade m a n ett an- iiat förtryck, som högljuddare krävde sin lösning. de s v a r t a männens. Och nr den jordmån, som antislaverirörel- sen i Amerika skapade, växte kvinno- rörelsen. De s v a r t a miinnen fingo med- borgerliga rättigheter, meu icke de vi- ta k v i n n o r n a Och i sin kamp för de s v a r t a männen, en spontan och upp- offrande kamp, skapad ur en kiinsla a v rättvisa, fingo kvinnorna lära, att j u s t i denna kamp och efteråt blevo de iisidosatta som kvinnor.
Kvinnorna måste, medan de hjälpte de förtryckta negrerna, börja t a g a om hand sitt eget förtryck. Vi veta det, det hör till de grundläggande dragen i rösträttsrörelsens historia - minns till exempel hiir på det stora antislaveri- mötet i London de amerilranska kvinn- iiga delegerade vägrades få vara med - f ö r a t t de vor0 livinnor. Vi veta det, men nutidens kvinnor h a siikcrt svårt a t t u t a n EII smula möda verkli- gen siitta sig in i hiir 1;riinltande detta var. Än i d a g iir rashatet levande i .hncril;a. An i d a g r y g g a r den r i t a ameriknnen f ü r e n niirrnare beröring ined nogwn, han m 5 irara professor och teoretiskt aldrig sü. erl<i;iid. Men iiar det ghllde kvinnorna, Lit0 de vita niänneii s::ia egna kvinnor fürödmju- kas och til1ba!;es:itlas, under det a t t viirldel; genljGd a r indignation för dessa s2u1ina negrcrs s h l l , emedan de icke räknades s o m miiniiiskor.
Birgit t adag C M S kyinnio g e s t alt,
SUSAN il. A K T H O S Y .
Failure i6 impo55iblc.
A t t de amerilranska röcträttspionjä- rerna blevo kämpar i verklig iiieuing, det blir allt nima klart, sett mot bak- grunden av slnvrarelsen. Och sett mot bakgriindcn a~ livet i detta u n g a land, där Susan B. Anthony en g h g i effi- gie briindes p9 ett t o r g och e t t day- möte, (lär hon talade, hölls med detelr- livpolisen överzllt bland miingden och med en laddad revolver pü. ordförari- lebordet.
r e m h m val'.
Siisan Anthony. Man liar sett por- Lriitt av henne som ni~7cBet gammal, en rördnadsviird g a m m a l dam, som det måste h a Tarit gripande a t t hörn, rlå hon talade på möten iinnu vid M års ålder. Men nian glömmer liitt att hon v a r i t u n g och att j u s t denna höga
(Su6an B. Anthony.)
&Ider tyder på stklkraft i ungdom och -maiiiiaålder, hade j a g s å niir sagt. V i salma j u ord fiir iletta begrepp hos kvinnor, den giingsc uppfattningen tycker inte o m a t t t:iiika sig k r i n n o r i 20--50-krsåldcrn som deras bästa, verk.-amniaste år. Siisaii Anthony är iiite nfigon siiiil2 iaiit, som J-ngre röst- rätlik\ iniior füiicit rar ocli yiirdiinds- 1ij:dantie. Einii ilr en ståtlig ialinni- ska, (.ii cge:idornlIgt i:?pr$iglad ledar- b e g & ~ i i i n g , en A J inna, soiii bidragit till ic!re blott att b y g g i tipp Ameriltas Ixinnor, iitan h:;gga npp sitt stora 1n:irI nicd alla debli ohgriiiisade möj- 5 &:i e tcr.
Hon var av Lv?kariXkt, en striing, i6rnlimlig familj friiii det iildsta Ame- rika Men Iieniies i ~ l i g i o s i t e t v a r så praktiskt inrättad på a t t giira det bätt-
re f ö r niänniskor, att den kortsynta miingden förföljde henne för irreligio- sitet. Hon levde p å jorden och i nuet, men f ö r en sak, som v a r henne helig, hon b a r e t t kors, fast iiigen s8g det.
Hon h a r sagt rent ut, att vanligt prak- tiskt bondförstånd syntes henne mera värdefullt än alltför mycket him- melskt vetande - m a n kan förstå h u r ett sådant yttrande kunde tydas a v de pietistiskt lagda anglosaxerna. Hon var en verklig amerilranska av pioniä- rernas sllikt, m a n kan, n ä r m a n söker g ö r a sig en bild a v henne, inte 6e bort f r å n hennes ursprung, f r å n d e sam- hällsförhållanden under vilka hon lev- de oph f r å n slavrörelsen, som måtta h a satt d j u p a s p å r i hela hennes riktning.
Detta var hennes arv. Till hennes in- dividiialitet hörde alla dessa egenska- per, som hennes vän f r å n senare år, Anna H. Shaw, rüknar upp: hon v a r mångsidig, hade humor, mod, snabb- het, sympati, god uppfattning, styrka, överlägset gott förstånd, osjälviskhet.
Därtill kom att hon v a r relativt fat- tig, hon hade icke e t t eget hem f ö r r än hon v a r 75 år och levde alltid knappt.
På s i g sjülv tänkte hon aldrig. DB
hon f ö r företa gången e n kväll sökte upp Anna Shaw, I å g denna till sängs efter e t t ansträngande möte. Hon satte s i g vid sängkanten och talade - om saken, alltid om saken. H o n talade iv- r i g t tills det dagades. Då i n s å g hon plötsligt att A n n a Shaw måste vila och i dörren frågade hon, om Anna Shaw inte skulle behöva en kopp kaffe? Hon v a r då sjuttio år.
E n a v de detaljer, som bäst karaktä- risera hennes stålvilja är den, att hon v a r en i hela sitt liv driven talare, trots att hon ofta överfölls a v en för- lainniiig i stiinibanden. Hon kunde d&
inte f B f r a m e t t ord, maste tvärtystna mitt i en mening. Anna Shaw v a r all- tid med, hon fortsatte dB talet - in- . gen a v d e m skrev sina tal. På den ti- den, (15 Susan Anthony agiterade för h i i i t i o r n a s riittigheter, fick man å k a i liiirror inil efter niil och tala pa öppna
platser i glödande hetta, nian fick tåla trötthet och törst, men alltid v a r a
"brinnande i anden". Det ä r något a v en cowboys aenor i detta och det goda
N:R 15 B Ö S T R Ä T T FÖR KI(U1R;R'OR
En manlig syn på kvinnliga
Med en särskild nyfikenhet hade jag moi sett bcsöket i en ammunitionstabrik med hyinnor som arbetspersonal,skriver författa ren Aug. Brunius i e n reaeartikel f r å n L o n don i Sv D. Vi återge hans' ord, emedan d på s i t t sätt belysa en ny företeelse' i världer den jämförelsevis högt betslda kvinnlig arbetaren, anställd i krigets förödand tjänat; Bkulle det verka frAnstötande och At minstone grote6ktf Vad v a r det för kvinn liga typer som lockats i n på &enni bana E n och annan propagandabild a v en såda:
interiör h a r ju r a r i t synlig i Gverige. me' man föster ogiirna n&gon r i k t vid dessa bil der: vi h a kommit ifrån a t t betrakta fota grafien som ett alltigenom exakt bildniede.
Verklighetrn motsvarade icko alls m i n a fä roställningar. De förgrovade, förråade tr
perna, de mankvinnliga ansikten och gestal ter man kunnat v ä n t s hörde till undantager A v de tjugiifemtusen ammunitlonsarbeter skorna vor0 de flesta utvalt folk, fysiskt 0131
intellektuellt; man sAg alla åldrar represen tcrade, även h ä r och där gråna.de kvinnoi nien flertalet vor0 itngiiomar i tjugu-tret iioårcii: sunda, mati skulle viija sägi blomstrande kviniiotgp+?r med &got mycke sjl!rmcdvctet och m k e ( i s i t t vlisen. Hä och dYr stod det Liornmor i giasen olier e!
tekopp brcdrii! dcrns r u s k i n e r . De &ta sini iri$.itic!er f6r cri otroligt billig penning el iri:issc; mcn b i t t te v i l j n de dock koka självs dct är i n k bara en c i ~ c k , det. bär med sii liksom e n fläkt u v Iiom orli lugnt liv, et stycke engcldtt ritris.
Nen det okviiinliga arbetet? Cc! är, me!
iinyra undantag:, icke okvinnligt aXs. Hä ä r i övcrviigandc\ grad f r k a om ett preci sionsarbet? som f c r d r a r fil;e.sA mer än mus licliityika, lätthet i iiaudlnget, rakenlict ocl
&i:inc f ö r elcgniici~rt w h fuliändningen
siii 5drl arnas ti ! l ~ k i i r n i n g och inpassn i n g varaiidra. Det tircfallcr kuriöst nog ickc inyeket mer onatcrligi a t t kvinnor s>-ssl;
ined siidarit arboto ün a t t do sitta vid spnia skiner. viirstolar och st.ickmuskiner. De iir ritdast iliir man kommer Rtt tiinka pi sfiiira arbrtcts rrihi: att Bdeliigga, lemläst;
och döda, so:n krigetidecs upphKvande &i
allt. det m5iisl:ligt intima 1iBr ktinnas mib helt pervers1 ocii vanvettigt. Ingen tid inget folk liar f ö n i t ens drömt om PI
Iivinnlig \-uic;,i; ,is, cii kvinnlig Cölunc smed. Men n u 2 r det vrrklighot: en lucka : d m poetiska mytologieti k a n fyllas --
Non jag Atervändcr till utgAngspunktAn i i v e n hiir d ä r de militlira dödsverktyges skapas krypcr den engelska civilismen in. Denna ammunitions+crkstp.d är en fa.
brik som andra ocli s t å r icko under omedel- b a r mi!itiir kontroll. Man kan f a r a omkring dür i timtal ntan a t t egentligen komma a t t t ä n k a på krimarbetet och d e n - mili- t a r a disciplinen. Arbeterakoma äro organi- serade a v en dam som csäkert är en a v de märkligaste arbetskvinnor Rom nu leva och verka: miss Barker. J a g h a r icko lyckts fR fatt i hennos förnamn, met? förmodligen kan det icke liitt bli någon förväxling: det finns bara en miss Barker. Hon h a r både den sto- ra myndiphcten som är a v ä n d i g för en k k r på 25,000 själar och det moderfiga intres- set Nir sina flickors fysiska och andliga väl.
Med stolthet berlittar hon a t t varenda en a r dem gått upp i vikt efter a t t ha intagits i verkstadslivet; och man förstAr det efter a t t ha fStt en inblick i alla de hygieniska och materiella anstaitor som äro förenade med ari3ninnnitionsfabriken och satt personalens förhållande till sin rkrdarinna.
V a r j e rösträttskvinna j a g träffut har att h 0 9 t strider för s i t t hem, sina b a r a för andra ~ U ~ H R O T e l l e f ö r allt cleiia, hur uppehdllit k w n e i hennes o f f m t - liga arbete.
f i k k a t hemmet; Ock blott 6VWfLlQdSW
Amta H . Shaw.
Ben som av Ann Margret Holmgren
lånat -
"Norske Kvinder"
i 2 band ombedes vänligen att genast återlämna dem.
intryck f r å n en ettdrig ristelsc i Grekland i krigstider Dcn grekiska kvinnan! J a g undrar, on
j a g mycket misstager mig, då j a g säger, at dossa tre ord föra tanken p b raka profiler veckrika dräkter och hög kultur. Kanski föra de också en och annans tanke tillbakc till den spartanska modern ängsligt spör jande budbäraren: "vem h a r segrat", ocl stolt tillbakavisande hans "dina fem sönei hava stupat" med det nästan vresiga svaie
"diirom sporde j a g dig icke". En stolt skön het, ibland för stolt, möter ORS ur historit och sägner frfin antikens Grekland. Palla!
Athene höjer icke löngre sin spirn på Akro polie, men hennes bild imponerar filltjämi, Aspasia l j s c r icke längre med snille ock skönhet bland Periltles vänner, men heiinei namn lever k r a r och bäres med stolthet a~
inången nu levande grekinna. Viirlden run' beundras den forngrekisha kvinnan, s a d a i hon ä n n u treder oss till mötes i ofnllkom liga räster a r en pilng formfull8ndadc konstverk. - E n månskenskviill på Akro polis kan d u kanske i i n i i i i se henne, däi bland pelarhallar och mettgul rnariiior iii hon hcmma, d ä r ä r det som kunde hoii ä i i i i i
ta grstalt f c r din inre blick. Det H r et tungt :!iv a t t biira s& myckcn berömniels6 och sk6nhet. då utveckling och yttre o m
iincligticter tyckas cndast dra ned orli för.
.iiin denna forna storhet, och länge l i a r der arckifika kvinnan visat sig inotsti51idslö~
mot tidens nedrivande makt. Kanske ändil n t t hon nu börjar vakna, kanske finns änni.
?n gnista k I - a r a v gammal stolthct. V i hop.
pas. --
KRgoiistaiis i I.auiins kcnstliistoria finnes reproducerat r t t liortriitt av e n judisk livin.
ria i n 4 iimirrham, storii ögou. O i i i j a g intc ininns fel !ir det f i i i i n r t i E g y p t e n . roi-trat.
tcts Icvando avbild finna i nutidciis Athen
-':i litrn dipioinntfru diir iir slfiendc lik d e t Jan vill in?c r3,stA. att hon kaii i.jEiia soin typ för d c n soctinlt högt stricndc kvinnan i Jlrcklnnd. inen j a g vill berätta litet om iicri- rre. rftcrsoni hon dock har riligra drag som
? r o ä k i a grekiska. Vndcr förra. I?alkanlirigct Kar h o n iitc som frivillig &ötcriika-soldat
fipctsen f i i r e n d c i av greliifila arinbii au- :örd a v rn hennes farliror. H o n arbetade iv e n en tid tillsniiiinans mcd Gnribaldi ocli lans frivilliga trupper. -- Till häst i oländig . ( v ä n s . i iisln fältlasarett med dålig eller ngeii hj>iip nncier allehanda vidriga förhål- a i i d m höll h o n iit vecka eftcr vecl;a. Hem- ria hade hoii Gina bilda s m å pojkar, Hitt iem. all deii trevlighet oeh njutning som
*ikodom och kultur i förening förinH ge.
?om vanligt R r i Grekland, hade iion vid 7 Am ålder hlivjt bortgift av fiin f a d e r i arnrhd nied hennes tillkommande mans fa- Lur. B&da fäderna hade suttit i samma mi- ristär. Barnen hade lekt tillsammans som m i , hon brukade berätta h u r sällsyut :lumpig och osympstisk hon allt.id funiiit lenna pojke, som sedan blev hennes inaii.
;Agon opposition kommer naturligtvis inte frågan utan 17-årig blev hon, som sagt, :ift med denne 21-22-årige man, mm rcdan iunnit skaffa sig rykte som fitor vivör och lagskämpe. A t t sedan gå ut som frivillig i n h r krig ä r visserligen a t t betrnkta som t t djärvt d&d, men f å r förlåtas då d r t skri- 'es pB patriotismrns konto och d& man till- tör en släkt, Bom flera hundra iir tillbaka kaffat landet härförare. Men a t t m a n även ftcr kriget vill arbeta, syssla med fattig-
&rd, besöka sjnlzhus, är a t t anse s o m ett itdag av imgdomlig diimkap och måste örliindrafi. Och E& kom det sig a t t den lilla inga frun iitcr mås te börja den förmögna i e n s k a n s dagdrivarliv, d. v. s. ligga till 1-12, taga pil c a morg~nliläniiing och äta mcli r i d 1-2-tiden, å t c r g& till siiiigs mitt i i i dagen då hettan iir s v h x s t , stiga upp id 4-tiden och ined mycken omsnrg s m i d a , ludra, frisera och kläda sig. fi:itta sig i sitt
1
:,,ipap:, cch I d t a betjänten Icvcrrra visit- ort till de olika faniiljer, d ä r artigheten 4daiit f o r d r a r , fara omkring litet på Ge tra- itionella proniciiadriigarna. dricka five- 8'cloek-tea R s t a d e n s förnämsta konditori,
ka hem ett slag för a t t t a emot cn ellcr an- ip,n visit ellcr själv göra en sådan, everitii- Ilt ock& en liten stand se sina b a r n för att edan klitda om s i g till middagen vid 7-8- iden och efter den hAlla salong med sttin- ligt samnia människor, dansa, spela kort,
besöka riliaon tcnter och slutligen kommr hem kl. 1 eller 2 p å natten för a t t sova till1 nästa dag börjar sama schema. Db jai träffade denna lilla kvinna kom hon son hjälpsyster till det sjukhus, diir j a g arbo tade. IIon 1Bg då i skilsmässoprocess me(
sin nian och m b t e , för a t t ha någon iitsik a t t f d denna beviljad, iakttaga den strän gaste försiktighet. Pullkoniligt isolerad s i t t hus med sina barn och ett p a r t j ä n a r innor, levde hon ntan a t t taga emot elle göra ndgra bosök med undantag för sil nior. Den minsta anmärkning denne hennei forne man kunde h a a t t göra pR hennes liv barnens uppfostran e. d. T-ar nog at.t omin tetgöra skilsmässan, trots att de klaraste be vis funnos för haus otrohet. Under heli processen (över ett &i) mliste hon under kasta sig sin mam dagliga besök; han Iiadc iiiimligeri r ä t t ntt se hiir barnen uppfostra de#. Db skilsmässan viil blivit bcriljad ficl lioii e j gifta om sig och e j avflytta u r lan dct om hon ville behhlla siim barn. Det äi r i t t iiiiirka, a t t deciie inan icke kunde ocl i c k e heller behövde bidraga till hennes för s(irjning och att h a n tvtirtoni förslösat ri hel del nv sin linstrus föriiiögci:het. Skils niiissor äro i (trcklaiiti om iiitc sällsynta
fis Atminstono e j vanli!:n cch dcri fr,liiskiid:
hiistriin h a r a t t btira e n viss rliiigga öre:
Rig. hiir oskyldig hoii ä n varit. Detta fal iir allts& a t t bctrakta soni ett iitslag :LT NO(
och frigjordlict frbii d c n kvinnliga parten - Dcst;a de bildade kriniioriia iiro i allmän.
lict mycket. h ö g t ståendr i kulturcllt I i ä n w riide, tala alla tre r l l c r f y r a sprAk, h a r r 5tnjulit deii b i i s t R iiiidi~rrisnirig i Iionst- ock litteraturiiistoria, iiiiisilr o. d. Friln sin ticli, r a s t ? hnrnc!oiu Iia dc fatt liira sig att bchär jl<a s;g. irke blotta s i m kiir?slor, under.
ordnn h i g ixaniirin. s ~ i i i iir d e n s o m skal' tic&tiininia ö\-cr 0 l i . m . ]<viiva alla stridigc
1:iiib.ur och s t z n g n igen om alla funderin.
SRY, som e j Iiörn till dcn e n giing x-eder.
k g n n sedeii. D b j a g var i Grclilancl hadc n & x n få inodiga u n g a damcr börjat visr prov 1):s cn srtdaii c!j.irvliet a t t de t. o. rn
::ingo ocli spelade tennis i sällskap med iiAgrn iinga inän u t a n a t t litföljas av nbgol
;om helst "PörklBde". Sjiilva sörja dc bil.
lade kviniiornn ö v w sitt liige, inse desc wclidelar och liingta efter cii bättre tingens mlriing, men det g r t u n g hörda för oträ- iade kvinnohtinder Rtt undanskaffa 3Wårig .yngd a v slareri undcr turkr5ldct.
I)c flesta kviniior i Grekland iiro gifta, ef-
rrwiii diir finnas flcrn män 5n krinnor!
!ftcrsoni ingen b r o r fSr gifta sig ntan att 'örst ha gifl b o r t sina systrar (enligt gam- nal tradition) och eftersom det betraktas
;oni cn sådaii skam för cn kvinna att e j ili gift, a t t n l l a ])arter arbeta med händer wli fötter d ä r p å och draga cn liittnadens :iick, (IF1 vrderbörande Irckligt iir i hamn, ,-ilkct vanligen inträffar vid 15. 16, 17 Ars ilder. Till denna lyckliga hiindelse intriif- 'ar, vaktas den nnga fliclisn och f å r icke aga ctt s t e g pU. rgen hand. Det fiiinw niini- igen tv;L villkor för att fR henne gift, det bna: att h o n ä r rli ren och oberörd jungfru, ict andra a t t hon har hcmgift. Trots alla imtriingriingar förbli naturligtvis dock ett inta1 kvinnor ogifta, de flcsta av dessa stan- in i hrinnien eller hos r::'gon anförvant, ett Ttterligt fåtal arbeta, i SS fall d r i r n a där- il1 av Terklig nöd. l k t är en skam för en :vinna a t t nrbcta och hon förcdrar också t t t 1Kt.a bli. Den Imrgiiare medelklassen har rott om tjiinare w h framför allt en betjiint, om stnr och Iiiiiiger i diirrcn iklädd g r a n n iniform. Fruarna efterapa dcii högrc socie- e t e n s darn\.iirlil d 8 r som örerallt. Sinåbor- :arens liiistru ffir fiöja sig m d en jiingfrn llcr i y t t e r s t n nödfall \-tira alldeles ensam.
eke f ö r t y Iiiinger Iion ollast halvvags iit :cnoni föiistret eller Kitter p5 cn stol på rotto::ron och virkar rllcr slöar. Uostüder-
l a i i r o iiven i de biista hrinnien ohcmtrcr-
iga. Ile Iiiiysta societrtslieiu ha fcstvdnin- :ar och eliarinaiita snloiigcr, där nian säl- a n cller aldrig vistas, vnrdag.iriiriinieii iiro rnaklGsa och ohelivii!nn. mtdellrlassen h a r tt, (,Iler ett pnr "fina rum", incn iitcr orli bcr ifta i ett ruin, ibland i !iölict, och t a r allt
)?i det niest priinitira s5tt. B.iudriingar före- :oniiria i regel e j iitan inom den närmaste nmiljolrretscn på sin höjd h b l l e r man mot-
3
Barnmorskornas betryckta ställning.
Landshövding Hagen i Umeb ifr8gasätter i skrivelse till K. M:t, a t t minimisvlöuings- förmknerna för k o u m u n a i t anställda barn- morskor höjs till 800 kr. per hr jämte f r i bo- stad och \-edbrand. Om detta e j kan eke, hcmstiillm om kristidshjälp till dem, r i l - kas inkomst nöstförcgående Ar icke örer- stigit PM kr.
Förste provinsialläkaren h a r f r a m h a l i t , att barnmorskorna leva vid svältgränsen och att det numera skulle len& bättre löna sig för dem a t t alldeles överge yrket och försörja sig med grovarbete.
Det ä r en frappant samhällelig likgiltig- het, som blottas med deasa upplysningar.
Nytt är det ingalunda. Banimomkornas srå- ra stiillning h a r mångfaldiga gånger pApe- kats och läkare ha vittnat om vilket h a r t ar- beto de h a - en mans dagaverle vid sidan av det som hör till själva yrket, färder i snö och slask, rengöring i fattiga hem, Mr atu- gan ä r full a v barn förut. Och alltid d8ligt betalt. I n t e ett steg längre har deras sak kommit, linr behjiirtansvörd den än iir orli h u r mdnga som talat och verkat fur den. Nu
återstbr att GC vad landshövding Hagena ini- tiativ skall havn för verkan för att hjälpa denna duktiga, uppoffrande kkr.
tngiiing pTt sin namnsdag, dA beeökandena ströiiinin ut och in och äta, dricka, prata och d a n s a , Idiållande ytterkläderna p&. Det hcla vrrkar j5riiviigsrmtnurang.
Ett ytterligt fatal krinnor studera. Jag triiffade u n d e r liela min Greklandstid endast t v 5 infödda cre!iinr?or. Gom vor0 "lärda kvinnor.'. X k voro Iiikarc. Det är möjligt, att dct vid iiniversitetet fanns nhgra kvin- nor, men många voro de ej. f å banker, p06t ocli tolegraf w r man SA gott som aldrig eii
kvinnlig tjiimteman. I telefon fbr man svar,
o111 ma:i ö r e r huriid inget f b nbgot sbdant, al; en ki-iiina. I afPiirerna betjänas maii örervägandc a v män. Det enda yrke där
!;viniior i c i g o n niimnviird man arbeta tir sjiikvlirdcn. Såscm sjukskötelaka h a r j a g giyttvis griiiidligt satt mig in i denna gren n i grcliiskt kvinnoarbete och daram finnes ofantligt mycket n t t säga, allt för mycket f ö r akt här i detalj ingd. pK Vare nog sagt a t t en stor procent av dessa Bjukskötcmkor e j kunna IHsa eller skriva, äro gamla, f r b - ikilda, ibland ogifta mödrar. De rekryteras ur de iiittigaste klasserna. üga ofta e j mer ä n de gå och stå i, äro ytterligt optlitliga, lögnaktiga och långfingrade. Som ett glad- iande tidens twken bar framhållas, a t t två bildade kvinnor studerat sjukvbrd i Berlin och nu arbeta i s i t t hemland.
Bondkvinnan är en relativt tilltalande typ, renare, hederligare. Hon bibehåller s i n na- tionaldräkt och lyser g r a n n långa v ä g a r till hon blir gift, då hon lägger a v den f9rgrika iräkteii och bär en annan i svart och pitt, i r e n den mycket klädsam. Faatän jorden utan större möda ger skördar, far j u k r i n - oan på landet dock viiEja sig vid mera ar- aete. FBren, kalkonerna, hönsen fordra sin Imvårdnad. Skörden mflste Atminstone ber- :as, friikten plockas. n o n är allts8 spans- .igare, ej s B tung och klumpig som stä- k r n a s stillasittande kvinnotyp, rider kavat iin Bsna, gdr siikeri i sina mjuka, klacklöva jnabeltofflar och verkar med ett ord sta-
>ilare. Men så är det också den kraftigmte.
jani kommer å t a t t göra sin insats i livet.
LJtc i byarna ä r det nliniligen i n k alls ovan- igt 'att nian liclt tyst 1Ater klena flickebarn 'örsvinria. Hiir? Ja r e m vet, ett sådant litet i r är sB ömtiligt! PA en del h&ll går man illviiga på a n n a t sätt, i det a t t man p b det iyfödda barnet ifiven gossar) förvridcr lem- narna ceh 1Stm dessa växa sneda, iarefter nan, då hnrnet blir stort nog, skickar det n till staden för a t t tigga. F ö r en bondc wtyder niringa flickor rn&nga 1ieiiigift.er.
inn ser allts5 döttrarnas ökade antal med )Iilida 1)licl~:ir. Frbgar man lionoiii h n r nhnga b a r n han liar, säger lian t. ex.: "Jag iar tre b a r n och ursäkta mig! t\-S varelser iv horikijn", som tcrmen lyder i n o a g r a n n i\-crsiittniiig. DLi h a n säger b a r n , nieriar iiin alitid posscliarn, flickor riiknas ini,?.
;j5lvfiillct gijras flicltornas cifterindl i i ~ p
&om en affär fäderna erncllaii, varvid iven den tillämnade iikta mannen ofta be- iandlits på saniina sätt och e j fltr hava ett trd m e d i laget. Äktenikaplig trohet är iällsyntare j u högre upp man kommer pA
