Mer Än Bara Basist: Det är ju musik jag vill hålla på med, inte elbas!

EXAMENSARBETE

Mer Än Bara Basist

Det är ju musik jag vill hålla på med, inte elbas!

Olov Domeij 2016

Konstnärlig kandidatexamen Musik

Luleå tekniska universitet

Institutionen för konst, kommunikation och lärande

Mer  Än  Bara  Basist  

-­‐  Det  är  ju  musik  jag  vill  hålla  på  med,  inte  elbas!

Olov  Domeij    

Studiomusiker    

Konstnärlig  kandidat    

Institutionen  för  konst,  kommunikation  och  lärande      

Luleå  Tekniska  Universitet  2016    

Handledare:  Leo  Holmberg    

08  

Fall  

ABSTRAKT

Jag har länge känt mig lite fast i rollen som basist och med tiden blivit mer och mer sugen på att ta mig utanför den och bredda mina kunskaper inom musiken. Det gjorde jag genom att ta mig an produktionen av två rocklåtar från början till slut helt själv.

Det innefattade att skriva låtarna, spela trummor, elbas, elgitarr och sjunga samt att spela in och mixa. Min metod för att klara av allt detta var att först öva intensivt på instrumenten och sedan ta mycket god tid på mig vid alla moment (låtskrivning, inspelning och mixning). Arbetet har gett mig en avsevärt större förståelse för musikproduktion och hjälpt mig att lyfta blicken från mitt eget instrument för att istället lägga fokus på helheten.

FÖRORD

Jag vill tacka min handledare Leo Holmberg för att han är otroligt positiv och stöttande i alla lägen. Jag vill även tacka mina girls Karin Hallman och Lisa Dahlén för att jag tycker det är så härligt att de existerar.

Tack också till Adam Björklund som lånade ut sin gitarrförstärkare till mig utan att tveka, och till Viktor Fagerlund som lärde mig att göra ett multimedialt PDF- dokument.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING  ...  5  

BAKGRUND  ...  5  

BEGREPPSFÖRKLARING  ...  6  

SYFTE  OCH  FRÅGESTÄLLNINGAR  ...  7  

METOD  OCH  MATERIAL  ...  8  

KOMPONERING  OCH  INSPELNING  ...  8  

VAL  AV  GENRE  OCH  REFERENSLÅTAR  ...  8  

TEKNISKA  FÄRDIGHETER  ...  9  

GENOMFÖRANDE  OCH  RESULTAT  ...  10  

LYSSNA  ...  10  

VIRGIN  MARY  WATERED  DOWN  ...  10  

SHE  DIDN’T  ASK  FOR  THIS  ...  10  

KOMPONERING  ...  10  

Låt  nr  1  -­‐  Virgin  Mary  Watered  Down  -­‐  Komponering  ...  10  

Låt  nr  2  -­‐  She  Didn’t  Ask  For  This  –  komponering  ...  12  

TEXTFÖRFATTANDE  ...  13  

Textförfattande  -­‐  Virgin  Mary  Watered  Down  ...  14  

Textförfattande  –  She  Didn’t  Ask  For  This  ...  14  

INSPELNINGSPROCESSEN  ...  15  

Trummor  ...  15  

Bas  ...  16  

Gitarr  ...  16  

Sång  ...  17  

MIXNING  ...  18  

DISKUSSION  ...  20  

SLUTORD  ...  21  

REFERENSER  OCH  KÄLLOR  ...  22  

REFERENSMUSIK  ...  22  

RÖRLIG  BILD  ...  23  

MIXNING  ...  23    

INLEDNING

Bakgrund

Jag har studerat elbas i snart tio år vid olika skolor och på olika nivåer. Först vid estetiska programmet på gymnasiet i tre år, sedan tre år på folkhögskola och jag är nu inne på mitt fjärde och sista år vid musikhögskolan i Piteå. Ironiskt nog finner jag att ju längre jag pluggar musik desto mindre bryr jag mig om mitt eget huvudinstrument.

Efter dessa tio år känner jag att det är hög tid att lyfta blicken och lita på att mitt baslir håller och istället lägga fokus på helheten. Texten, melodin, produktionen,

arrangemanget, mixen – detta är saker som nuförtiden känns väldigt mycket mer intressanta för mig än basgången. Så var det inte när jag gick estetiska programmet i Luleå, då var det intressanta för mig att kunna göra coola tricks som Flea gjorde på Red Hot Chili Peppers DVD Live at Slane Castle.

Dessutom är det lätt att basisten av fullständigt logiska och rimliga skäl blir lite bortglömd ibland. Basen ska oftast bara vara där bakom låten och mysa utan att man riktigt tänker på den. Jag har inget emot det och jag vill inte ändra på det, men det kan ändå bli frustrerande ibland för alla musiker vill ju höras! Jag förstår mer och mer att det är musik jag vill hålla på med, inte elbas. Jag vill skriva texter, sjunga, spela massor av instrument (inklusive elbas förstås), producera och mixa. Men klarar jag att göra en inspelning helt själv? Eller blir det bättre om jag håller mig till basen och spelar med andra grymma musiker? Det kommer onekligen att finnas stora

begränsningar för vad jag kan åstadkomma om jag ska ge mig på att göra allting själv.

Men många påstår att begränsningar föder kreativitet. Andra hävdar att en av de viktigaste beståndsdelarna i musiken är samspelet mellan olika musiker. Personligen tycker jag att till exempel Dave Grohl och Lenny Kravitz har gjort svinbra plattor helt själva. Så varför skulle inte jag kunna göra det?

Låtskrivande kan se väldigt olika ut från person till person. Så här säger Lenny Kravitz när han berättar om sin låtskrivningsprocess:

"The beautiful thing about my relationship with music is that my music comes from God. I don’t sit down to write. God says 'here, have a song' and I say 'thank you’.

[....] I love waking up from my sleep and having a complete song in my head. That’s not me, I don’t take the credit. I just get to do it. I’m the lucky one.” (1993)

Han hävdar alltså att han inte skriver låtar utan får låtar av Gud. Han kan vakna upp på morgonen med en hel färdig låt i huvudet. Det verkar som en sannerligen

eftersträvansvärd arbetsmetod, men alla låtskrivare är inte lika välsignade som Kravitz. När Dave Grohl beskriver hur han blev en framgångsrik låtskrivare verkar det inte lika enkelt:

”Yeah, I mean there’s plenty of songs I never wanted anyone to hear because I was mortified. They just weren’t any good. I was practicing. I was woodshedding. I was writing just to exercise that muscle.” (2014)

Grohl beskriver hur han var tvungen att skriva mängder av dåliga låtar i övningssyfte innan han kunde göra låtar som han stod för. Det går att konstatera att båda dessa

diametralt motsatta metoder för att skapa musik fungerar, och att det är upp till varje låtskrivare att hitta det arbetssätt som passar dem bäst.

Begreppsförklaring

För att undvika missförstånd förklaras här några begrepp som läsaren måste förstå för att kunna tillgodogöra sig mitt arbete.

- Dubba: När man spelar in samma sak två gånger för att få större ljudmässiga möjligheter.

- EQ: Förkortning för “equalizer”. Ett redskap som används för att skära bort eller lägga till specifika frekvenser i ett ljud.

- Panorering: När man väljer var i stereobilden ett specifikt ljud ska ligga, till exempel om man vill att gitarren ska höras mer på höger sida än vänster.

- Stressbeat: Ett trumkomp som innehåller virvelslag på varje fjärdedel.

- Line6 Pod: En digital förstärkarsimulator i pedalformat.

- Kompressor: En effekt som gör att ett visst ljud får jämnare volym.

- Multibandskompressor: En kompressor som bara jobbar inom valda frekvensområden.

- Pitch: Tonhöjd.

- Planka: Ta ut ett musikaliskt stycke på gehör.

- Plugin: Ett tilläggsprogram för inspelningsprogrammet som gör det möjligt att bearbeta ljudet på något sätt.

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet med det här projektet är att jag som basist ska undersöka och reflektera kring processen att färdigställa två egenskrivna rocklåtar helt på egen hand. Det innefattar att skriva låtarna, spela trummor, elbas, elgitarr och sjunga samt att spela in och mixa.

Följande frågor ska besvaras:

På vilka sätt skiljer sig processen från mina tidigare erfarenheter av att spela in musik?

Vad får de musikaliska resultaten för positiva respektive negativa egenskaper av att jag har gjort allting själv?

METOD OCH MATERIAL

Komponering och inspelning

Jag skrev och gjorde enklare demos på ett antal låtar för att sedan välja ut de två jag gillade bäst. På de två gjorde jag därefter inspelningar med högre ambitionsnivå innehållande trummor, elbas, elgitarr och sång. Jag har varit noga med att göra allting i processen helt själv. Jag diskuterade projektet och låtarna med ett fåtal personer under tiden men ingen annan har varit närvarande när jag har skrivit, spelat in eller mixat låtarna.

Val av genre och referenslåtar

Musiken kan beskrivas som riffbaserade rocklåtar och jag har valt att jobba inom den genren för att det är musik som jag tilltalas och inspireras av. För att få någon slags bild av var man är på väg med musiken anser jag att det är mer eller mindre

nödvändigt att ha ett antal referenslåtar, både för kompositionen och ljudbildsmässigt (arrangemang och mix), för varje låt man gör.

Mina referenslåtar för Låt nr 1 (Virgin Mary Watered Down) var:

- Get What’s Coming (Rival Sons). Den har liknande gitarriff som i min låt, även om den går lite långsammare. Jag tittade på och inspirerades av hur de andra instrumenten kompade gitarren i de instrumentala partierna. Det jag kom fram till var att basen och i viss mån även trummorna spelade unisont med riffen. Det visade sig vara användbart även i min låt.

- Lok Står När De Andra Faller (LOK). Jag ville fånga samma hårdhet i riffet och samma svulstiga trumljud.

- No One Knows (Queens of the Stone Age). I denna var jag framförallt inspirerad av Dave Grohls magnifika trumspel. Jag lånade trumkompet i det instrumentala sticket (med baskaggen på varannan triol) och använde i sticket på min låt. Även basljudet i den här låten tycker jag är eftersträvansvärt.

- Everlong (Foo Fighters). I denna låt inspirerades jag av gitarrläggningarna på refrängen.

För Låt nr 2 (She Didn’t Ask For This) använde jag:

- Little Sister (Queens of the Stone Age). Detta var min huvudsakliga

referenslåt för She Didn’t Ask For This. Jag inspirerades mycket av gitarriffet på verserna, det torra trumjludet, det distade basljudet och leadgitarrslingan efter refrängerna.

- Feast and the Famine (Foo Fighters). I denna låt inspirerades jag av Taylor Hawkins utsökta trumspel.

- Everybody Knows That You’re Insane (Queens of the Stone Age). Denna var framförallt en textmässig referens. När jag lyssnade på den insåg jag att det kan vara mycket effektfullt att upprepa en och samma textrad många gånger.

Tekniska färdigheter

Innan jag kunde börja inspelningen var det nödvändigt att nå en nivå av teknisk färdighet på respektive instrument som jag ansåg tillräcklig för att göra låtarna rättvisa. Även om jag inte var helt främmande för något av instrumenten innan så har det inneburit hundratals timmar av övning under det senaste året. Mest tid har jag lagt på att öva trumset och min metod för det har varit att utöver några

uppvärmningsövningar planka och spela låtar jag gillar inom den nämnda genren.

Några låtar jag har lagt mycket tid på bakom trummorna är:

- Feast And The Famine (Foo Fighters). Den var bra för att öva på att spela ett snabbt stressbeat, vilket jag sedan kom att använda i She Didn’t Ask For This.

- No One Knows (Queens of the Stone Age). Den går i shuffle i ett ganska högt tempo, vilket var bra att öva på inför inspelningen av Virgin Mary Watered Down som också gör det.

- Lok Står När De Andra Faller (LOK). Den övade jag på för att den har en attityd och känsla i trumspelet som jag ville lära mig att behärska.

- Bulls On Parade (Rage Against The Machine). Den är intressant för att trummorna spelar unisont med gitarriffen.

- Immigrant Song (Led Zeppelin). Den har en ganska snabb och svår baskaggefigur som var bra för att öva upp hastigheten i min högerfot.

- Toys And Flavours (Hellacopters). Den innehåller ett åttondelskomp i ett relativt högt tempo, vilket var bra för att öva upp hastigheten i högerhanden.

- In Bloom (Nirvana). Den innehåller ett väldigt typiskt trumspel för rockgenren och det var precis det jag ville bli bra på.

- Blood Sugar Sex Magik (Red Hot Chili Peppers). Jag upplever trumspelet i den som väldigt melodiskt och nästan hookigt. Därför tyckte jag det var intressant att jobba med den låten.

Jag har även övat elgitarr med en liknande metod och några låtar jag har jobbat med är:

- The Pretender (Foo Fighters). Den var intressant att jobba med för att den har ett gitarrspel som är väldigt typiskt för rockgenren.

- Monkey Wrench (Foo Fighters). Jag valde att jobba med den på grund av dess finurliga riff och snygga kompmodeller.

- I Sat By The Ocean (Queens of the Stone Age). Den plankade jag framförallt på grund av att jag tilltalades av harmoniken och tonspråket.

- My God Is The Sun (Queens of the Stone Age). Den var bra som teknikövning då den innehåller mycket relativt snabba nedåtslag med högerhanden.

- The Motherload (Mastodon). Den innehåller ett snyggt riff som var tekniskt utmanande för mig.

Klicka på länken för en spotifylista med samtliga referenslåtar:

https://open.spotify.com/user/olovdomeij/playlist/4trRxbDzGjEOiR98OB3NZ1

GENOMFÖRANDE OCH RESULTAT

Lyssna

Här kan du lyssna på arbetets resultat, alltså de två färdiga låtarna.

Virgin Mary Watered Down

She Didn’t Ask For This

Komponering

Min musikaliska vision innan jag skrev låtarna var att göra ett par hårda, riffdrivna rocklåtar som samtidigt formmässigt liknar poplåtar. Det vill säga tydliga, melodiska refränger och inte för långa delar. Jag tänkte att om jag tar LOKs stenhårda riff, Queens of the Stone Age’s harmonik och melodier och Foo Fighters poplåtstänk och sedan adderar min egen personlighet och musikalitet till det borde resultatet bli något som jag gillar.

Låt nr 1 - Virgin Mary Watered Down - Komponering

Idén till Virgin Mary föddes när jag hade lånat en Line6 Pod av en kompis och jag satte mig ner för att testa hur den lät. Jag provade några olika presets och när jag kom till en som hette något med ”Fuzz” upplevde jag det som att intro-riffet i Virgin Mary nästan började spela sig själv. Jag satt alltså inte för att skriva musik just då, utan var bara inställd på att testa olika ljud. Jag hade tidigare samma vecka lagt ner tid på att faktiskt försöka skriva olika riff eller låtidéer men utan vidare framgång. Det blev tydligt för mig att det var just att jag fick spela med ett ljud som kändes bra som sparkade igång min kreativitet. Jag vill hävda att jag aldrig hade kunnat skriva det riffet med ett cleant gitarrljud. Den insikten gör att gränsen mellan komposition och

arrangemang blir om möjligt ännu luddigare, kanske särskilt inom rockgenren där just gitarrljuden spelar en såpass vital roll i musiken.

Jag spelade in några olika varianter av riffet och testade att programmera trummor till för att höra hur det lät i ett sammanhang innan jag började fundera på resten av låten.

Jag bestämde mig tidigt för att låten skulle börja med en ensam gitarr och att efter fyra takter skulle en till gitarr komma in som spelar exakt samma sak. Den idén fick jag av låten Lok Står När De Andra Faller som börjar ungefär så. Jag hade nog inte kommit på det själv om jag inte hade råkat uppmärksamma att LOK gjorde så. Det känns som en typisk idé som inte låter särskilt spännande när den beskrivs i ord, men som jag anser är mycket effektiv i musiken. Jag kan i efterhand konstatera att det inte hade blivit bättre om den andra gitarren till exempel spelade en stämma eller en kompfigur istället, vilket kanske hade varit min impuls om jag inte hade valt att låna den här idén från LOK. Insikten är alltså att ibland är det bäst att lägga band på sin musikalitet och inte komponera fler delar utan låta två instrument spela unisont istället.

Jag började sedan bygga en låt kring riffet och det kändes naturligt att fortsätta med en ganska lågintensiv vers efter riffet i introt. Det gjorde jag genom att ha en sparsam instrumentering, en sångmelodi i ett relativt lågt register och att enbart ligga på låtens grundackord (Dm). Jag gjorde en enkel trumloop med ett puk-komp och

improviserade fram ett elbas-groove. Min metod för att komponera sångmelodier var att jag valde ett ungefärligt register och tonspråk (blues-skalan i det här fallet) som jag tyckte passade och sedan slog jag igång loopen med basgroovet och improviserade melodier på gitarr. När jag hade en melodi som kändes sångbar började jag försöka skriva en text som passade in på melodin. Det visade sig vara en ganska stor utmaning att göra en melodi utan ackordsbyten att förhålla sig till. Jag gjorde i alla fall mitt bästa och kom till slut fram till en melodi som jag inte var helt nöjd med men som fungerade. Det slutade med att jag långt senare i processen började om från början med versmelodin och gjorde en som var lite luftigare och passade bättre med den lågintensiva stämningen i versen. Här är ett utdrag ur mina anteckningar från när jag bestämde mig för att göra om versmelodin:

”12e December

Idag har jag suttit och gjort lite omskrivningar och tillägg till två av mina demos. Skrev andra versen till She didn’t ask for this och började på en ny vers på Virgin mary watered down. Varje gång jag hör den versen vill jag gömma mig bakom en sten nämligen. Och jag tänker att om man känner genuin skam inför en del av en låt så är det fan läge att skriva om.

Är en ny melodi på spåren i detta nu, får se om jag får texten att passa i den.”

Som kontrast till versen ville jag nu ha en refräng med högre intensitet. Det åstadkom jag genom att ha fler ackordsbyten, sångmelodin i ett högre register, mer cymbaler i trummorna, en basgång i ett lägre register och bredare läggningar (dvs. fler toner samtidigt) på gitarren. Sångmelodin var betydligt lättare att komponera på refrängen än på versen, just för att det fanns fler ackord att få ”hjälp” av när jag valde toner. För att få en intressant melodi valde jag att använda ett knep som jag har snappat upp i mängder av låtar av både Queens of the Stone Age och Foo Fighters, nämligen att använda toner från D-dur skala trots att låten huvudsakligen går i Dm. Ackorden är enbart från tonarten Dm men spelas utan ters, vilket gör att till exempel tonen F# över det terslösa D-ackordet låter lite extra fräsch. Ett tydligt exempel på det finns i

slidegitarren på introt i låten I Sat By The Ocean av Queens of the Stone Age.

Här kan du lyssna på den första demoinspelningen jag gjorde av Virgin Mary Watered Down (med den gamla versmelodin):

Låt nr 2 - She Didn’t Ask For This – komponering

Om Virgin Mary-riffet kom som en blixt från klar himmel så var She Didn’t Ask For This raka motsatsen. Jag försökte göra ett riff med samma känsla som det i Little Sister av Queens of the Stone Age utan att begå någon form av stöld. Jag testade massor med varianter, olika rytmer, tonarter och läggningar och det tog lång tid innan jag hittade något som inte var för likt och ändå lät som något jag gillade. I slutändan blev jag ganska nöjd och jag kunde konstatera att kreativiteten kan se väldigt olika ut;

ibland får man tvinga fram idéer via referenser och hårt arbete (som i det här fallet), och ibland kommer idéerna till synes av sig själv (som när jag gjorde Virgin Mary).

Mitt riff är mer rytmiskt varierat än Little Sister-riffet men innehåller ett liknande tonspråk och ett liknande gitarrljud. Det är dock så pass originellt att jag inte löper någon risk att anklagas för plagiat.

För versens sångmelodi använde jag samma metod som jag beskrev tidigare, nämligen att improvisera melodier på gitarr mot en loop innehållande riffet och ett hastigt programmerat trumkomp. Jag letade länge efter en melodi i pentaskalan men jag hittade inget som kändes särskilt bra. Inte heller ren mollskala kändes tillräckligt intressant. Det var först när jag valde att höja det sjunde skalsteget i slutet av varje fras som jag började gilla melodin. Det innebär alltså att melodin använder sig av ren mollskala hela vägen men landar på ett A mot riffets F5 (i tonarten Bbm). Jag lånade alltså av Bb harmonisk moll vilket skapar en lite mer mystisk känsla än om man använder enbart den rena aeoliska mollskalan.

Den här inspelningen är från när jag improviserade melodier på gitarr som sedan resulterade i en versmelodi:

Jag fortsatte improvisera melodier på gitarr för att hitta något till en blivande refräng.

Jag hittade relativt snabbt en melodi som jag gillade, men när jag försökte sjunga den insåg jag att det var totalt omöjligt och att den inte alls lämpade sig för sång. Däremot tyckte jag den var fin på gitarr, och plötsligt hade jag skapat en helt ny del i låten som

jag inte ens hade planerat att ha med, nämligen gitarrmelodin som hörs efter refrängerna. Att ”råka” komponera saker som inte var tänkt blev således ett

återkommande fenomen i och med att Virgin Mary Watered Down-riffet kom till på ett liknande sätt.

Eftersom texten (jag återkommer till den) i refrängen är så pass repetitiv ville jag variera refrängen på andra sätt för att inte låten skulle kännas för enformig. Därför valde jag att spela första refrängen i ett halvtempo-groove som sedan aldrig får

återkomma. Refräng två är till hälften väldigt avskalad och atmosfärisk och till hälften väldigt ”snabb” och intensiv. Med ”snabb” menar jag i det här fallet inte att tempot har förändrats, utan att den upplevs som snabbare för att trummorna spelar stressbeat och bas och gitarr spelar alla åttondelar. Stressbeatet som spelas i stora delar av låten är delvis inspirerat av Feast and the Famine av Foo Fighters. Jag har länge tyckt att det är något visst med stressbeats i höga tempon (160 bpm i det här fallet). De har mycket energi och det får mig att bli taggad och må bra, så därför ville jag gärna använda det i min låt.

Här kan du lyssna på demoinspelningen jag gjorde av She Didn’t Ask For This:

Textförfattande

Jag är ingen erfaren textförfattare, men jag vet vad jag gillar och inte i låttexter, och det har varit min utgångspunkt. Jag gillar när texten inte berättar hela historien utan lämnar luckor som lyssnaren själv får fylla i. Så fort en text blir för tydlig och berättar allt som finns att berätta om den givna situationen upplever jag den som tråkig och endimensionell, och ibland till och med pinsam. Jag anser alltså att för att en text ska vara bra ska man inte förstå den till fullo. Jag vill hellre undra och spekulera i vad som egentligen pågår i historien än veta exakt. Dock blir det inte bra bara för att det är svårt att förstå, utan texten bör också ha något som känns intressant och fångar ens uppmärksamhet.

”One hand on your leg / One hand on the wheel” – Life For This Road (Rival Sons)

”I sat by the ocean / and drank a potion / baby, to erase you” – I Sat By The Ocean (Queens of the Stone age)

”My girl’s all out of focus / It ain’t no big surprise” – You Would Know (Queens of the Stone Age)

Dessa tycker jag är exempel på textrader som sätter igång fantasin på lyssnaren genom att bara lyfta fram någon detalj i sammanhanget. Jag tilltalas mycket av den här berättartekniken och det var något jag strävade efter när jag skrev mina texter.

Textförfattande - Virgin Mary Watered Down

”Silence is golden / at least that’s what she said to me

What have you been drinking / there’s sawdust all on the floor

I’ll fracture my mind trying here Just trying to figure out who she is Her face makes perfect strangers always feel at home

Take the money and run Leave him on the ground Scream at the top of your lungs Virgin Mary watered down

There’s shattered glass all over me Your jacket smells like pills and violence

The sympathy vibrations knock me to the ground

Take the money and run Leave him on the ground Scream at the top of your lungs Virgin Mary watered down Down in the desert of your mind What they did to you and what they wouldn’t do

Just take the money and run Leave him on the ground Scream at the top of your lungs Virgin Mary watered down”

Här syns att jag har använt mig av berättartekniken jag nämnde ovan. Till exempel refererar jag till olika karaktärer (”She” och ”Him”) utan att överhuvudtaget förklara vilka de är. Min tanke är att det är upp till lyssnaren att fantisera kring. Jag har även försökt belysa enstaka detaljer som kan sätta igång fantasin, till exempel ”there’s sawdust all on the floor”. Det ger någon form av ledtråd till var karaktären befinner sig, men min förhoppning är att olika lyssnare kommer dra helt olika slutsatser.

Utöver att använda dessa berättartekniska metoder ville jag förmedla en känsla av kaos och maktlöshet i den här låten. För mig handlar den om när någon befinner sig i en situation som den inte känner att den kan hantera. Men om någon tolkar den på ett helt annat sätt så har jag lyckats med mitt mål att ha en text som kan betyda olika saker beroende på vem som lyssnar.

Textförfattande – She Didn’t Ask For This

“Dark corners of the world / so weird and wonderful

He tends to mess you up / the peace has been disturbed

Get up and run along / enjoy a soulful song

Spin my wheel, turn around / look what you made me do

What you made me do She didn’t ask for this She didn’t ask for this She didn’t ask for this She didn’t ask for this

Bright lights, you’re waking up / let’s go for a drown

They said we can’t afford / to bring you back around

Keep yourself entertained / no matter what the cost

Wait for the firing squad / what if I change my mind

If I change my mind She didn’t ask for this She didn’t ask for this She didn’t ask for this She didn’t ask for this”

I den här låten ville jag spegla en känsla av ovisshet och en ständigt hotande ond kraft. Om den kraften är en situation, en inre demon, en förälder, en

hustrumisshandlare eller något helt annat ville jag återigen lämna till lyssnaren att bestämma. Det viktiga för mig var att förmedla känslan, inte berätta en historia i detalj. Idén att ha bara en textrad som upprepas gång på gång i refrängen fick jag från låten Everybody Knows That You’re Insane som är en av mina favoritlåtar av Queens of the Stone Age. Målet var att textraden skulle få en extra tyngd av att upprepas och att lyssnaren under tiden kan spekulera kring vad det nu är karaktären har varit med om som uppenbarligen var mot hennes vilja.

Inspelningsprocessen

I de flesta tidigare inspelningar jag varit inblandad i har det funnits ett visst mått av tidspress. En viss dag schemaläggs då bandet och producenten ses i studion för att spela in en eller flera låtar, och när dagen är slut ska det vara klart. Jag anser att just tidspressen påverkar musikernas prestation avsevärt. Jag kan inte räkna hur många gånger jag känt mig missnöjd med min prestation på en inspelning för att jag vetat att det hade kunnat bli bättre om jag bara fått jobba en stund till. Det här är alltså enligt mig den största fördelen med att jobba helt själv, jag kan lägga flera dagar per instrument utan att det stör någon och på så sätt förhoppningsvis nå min fulla potential som instrumentalist.

Jag började med att spela in trummor och såg till att sätta båda låtarna innan jag gick vidare till nästa instrument. Så fortsatte jag sedan, ett instrument i taget på båda låtarna.

Trummor

Jag satt en hel kväll och spelade in tagning efter tagning med demoinspelningen (minus trummor) i lurarna och hade till slut en tagning på Virgin Mary Watered Down som jag kände fick duga. Men när jag lyssnade igenom den och analyserade lite mer noggrant några dagar senare insåg jag att den inte höll måttet och jag bestämde mig för att börja om från början. Jag fick alltså direkt från början av

inspelningsprocessen ett smakprov på hur svårt det är att vara sin egen producent och att inte ha någon att diskutera tagningarna med. När jag var inne i rollen som trummis blev det svårare och svårare att avgöra vad som dög ju fler tagningar jag gjorde. Ur den aspekten hade det varit mycket skönt att ha någon där som sa vad jag borde tänka på inför nästa tagning och som bestämde när det var klart. Å andra sidan hade jag då varit tvungen att ge upp fördelarna av att spela in själv som jag nämnde ovan.

Processen såg liknande ut på She Didn’t Ask For This, och det krävdes många tagningar och en hel del klippade och klistrande i inspelningsprogrammet för att det skulle bli lyssningsbart.

Här är ett filmklipp från när jag spelade in trummorna på She Didn’t Ask For This:

Bas

Basen gick relativt snabbt och enkelt att spela in. Jag använde ingen förstärkare utan kopplade basen in i ett ljudkort via några pedaler och jag blev mycket nöjd med soundet. Här är ett utdrag ur mina anteckningar från när jag hade spelat in basen:

”21 feb

All bas blev klar igår och jag är faktiskt mycket nöjd. Jag fick till ett svinbra distat ljud med min Way Huge Green Rhino-pedal och min Sansamp-pedal. Det tar dock mycket längre tid att spela in själv än med andra. Jag var och spelade in i Andreas Dahlbäcks studio i Stockholm tidigare den här veckan och då spelade vi in tio låtar på två dagar (alla

instrument, men jag spelade bara bas). Då kände jag också att jag var nöjd med basen. Nu tog det i princip en hel dag att lägga bas på mina två låtar. Det beror nog mest på att man blir mycket mer noggrann när ingen väntar på en. Man slösar ingen annans tid. Men trots att det tog såpass lång tid kände jag ändå att det gick ganska bra och smidigt. Det var ju en mycket krångligare process att få trummorna färdigt. Basen behövde till exempel inte klippas nånting.”

Gitarr

Gitarren gick också enklare än vad jag hade trott. Det är förmodligen för att allt var så pass färdigarrangerat redan innan inspelningstillfället så jag kunde lägga tiden på att hitta rätt sound och göra bra tagningar istället för att behöva skapa nya delar. Det kreativa arbetet var redan gjort och fanns på demon, nu behövde jag bara spela så bra

inställningar på förstärkaren och lyssnade på de tidigare nämnda referenslåtarna för att hitta ljuden jag gillar. Det tog ungefär 9 timmar under en och samma dag att bli helt klar med all gitarrinspelning.

Här är ett filmklipp där det går att se hur jag gjorde och vad jag använde när jag spelade in gitarren:

Sång

Jag hade betydligt större problem med sången än med stränginstrumenten. Här råkade jag ut för samma problem som jag beskrev angående trummorna, när jag var inne i rollen som sångare blev det mycket svårt att samtidigt ha producentrollen och kunna avgöra vilka tagningar som dög. Även här fick jag börja om från början flera gånger för att jag inte stod ut med vad jag hörde. Det var en smärtsam och ångestfylld process. Här är ett utdrag ur mina anteckningar från när jag spelade in sången:

”25 feb 2016

Jag är nu på tredje dagen sång och det är mycket frustrerande. Jag sjunger varje fras för sig väldigt många gånger. När jag sedan har gjort hela låten lyssnar jag och tycker allt låter bedrövligt, och börjar om från början. Och så håller det på. Sång är definitivt det svåraste instrumentet för mig. Mitt självförtroende är på botten. Kan jag ens lita på mitt eget öra? Hur hade det varit om en producent eller tekniker varit med? Vi hade definitivt inte lagt tre hela kvällar för att lägga sång på två låtar. Det är ju en omöjlighet rent schema-mässigt. Och om vi inte hade kunnat göra det hade ju resultatet förmodligen blivit sämre också. Jag hade varit tvungen att nöja mig så sjukt mycket fortare. Men det blir ju ändå inte bra trots att jag lägger ner så mycket tid…”

Mixning

Mixning är det området där jag känner mig allra mest som en nybörjare. Jag känner mig ödmjuk inför att det verkligen är en hel vetenskap där jag inte besitter särskilt stor kompetens. Min förhoppning var dock att kunna komma ganska långt med ett

musiköra och ett stort tålamod. Jag har även gått en endagskurs i mixning med Daniel Lindforss, och mina gamla anteckningar från den dagen visade sig mycket

användbara under mixningsprocessen. Jag har dessutom fått lov att fortbilda mig så gott det går på egen hand, främst med Google och Youtube som hjälpmedel.

Insikten jag fick av kursen med Lindforss var att man kan få det att låta bra utan en massa avancerade tricks och dyra plugins – om allt komprimeras och EQas på rätt sätt kommer det i princip att låta bra. Men några tricks bjöd han ändå på, till exempel sidechain-kompression mellan sång och gitarr. Det vill säga en multibandskompressor på gitarrspåret som bara jobbar när sången hörs, och bara i sångens frekvensområde, och gör således att gitarriffet kan ha leadvolym men samtidigt lämna plats för sången.

Det använde jag på She Didn’t Ask For This i princip hela låten igenom och det hjälpte verkligen för att kunna ha både gitarren och sången starka i mixen utan att det blir grötigt.

En annan insikt jag fick när jag satt och mixade var att det kreativa arbetet inte var över än. Det är lätt att se mixningen som enbart en teknisk nödvändighet, men så är inte fallet. Jag konfronterades med mängder av valmöjligheter och var tvungen att fatta många kreativa beslut. Till exempel kände jag att det skulle passa in i låtens känsla med ett lite skitigare sångljud på She Didn’t Ask For This, så jag provade att spela upp sångspåret genom en gitarrförstärkare och spela in det. Jag tyckte det fyllde precis den funktionen jag ville och resultatet kan höras på verserna i den slutgiltiga versionen av låten.

Så här lät sången innan jag kom på idén att spela upp den genom en gitarrförstärkare:

Så här låter sången genom en gitarrförstärkare:

Efter diverse manövrar såsom denna och när det hann gå lite tid efter att jag spelade in sången var jag betydligt mindre ångestfylld inför den. Jag har till och med kommit så pass långt att jag kan lyssna på den utan att känna skam.

Jag har behövt jobba mycket med att lokalisera frekvenser som sticker ut och upplevs som jobbiga för örat för att sedan ta bort eller jämna ut dem med antingen en EQ eller en multibandskompressor. Framförallt i sången har det verkligen gjort stor skillnad.

Det är intressant hur jag spänner öronen när jag lyssnar efter sådana saker på precis samma sätt som när jag musicerar eller plankar låtar. För mig känns det utvecklande och stimulerande på samma sätt som att träna en muskel.

En viktig aspekt av mixningen är förstås att ställa alla nivåer. Det är lättare sagt än gjort, jag har flera gånger suttit och finjusterat tiondels decibel på till exempel gitarren för att nästa dag eller så upptäcka att till exempel basen är för svag, och när jag då höjde upp den så rubbades hela balansen och jag var tillbaka på ruta ett med gitarren.

Det krävs som sagt en del tålamod.

Panoreringen är också oerhört viktig för hela känslan i låten och vilka delar av låten som uppfattas som stora och mäktiga respektive små och sammanhållna. Här hade jag mycket glädje av att jag var noga med vilka ställen som skulle dubbas när jag spelade in gitarren. En vanlig teknik inom rockgenren är nämligen att dubba gitarren för att sedan panorera ut de två gitarrspåren till max åt varsitt håll och på så sätt fylla ut ljudbilden riktigt ordentligt med distad gitarr. Det har jag använt mig av flitigt i båda låtarna. Det var dock ett ställe i She Didn’t Ask For This som jag insåg att jag verkligen hade velat ha en gitarrdubb där jag inte hade spelat in någon. Då provade jag att kopiera det spåret som jag ville ha dubbat och helt enkelt tidsförskjuta kopian en aning för att det inte skulle vara exakt likadant som originalet. Sedan panorerade jag ut dem och det har i mina öron exakt samma effekt som en inspelad dubb.

DISKUSSION

I skrivande stund känner jag mig nöjd med låtarna som jag har gjort. Jag har dock lärt mig att det är en känsla som kommer och går. Vilken sekund som helst kan skammen och äcklet inför musiken komma tillbaka, så vad jag egentligen tycker är svårt att säga.

Det jag dock vet är att jag inte har slarvat eller stressat mig igenom något moment, utan jobbat målmedvetet och med ett stort tålamod. Jag kan säga med säkerhet att det faktum att jag lagt ner så mycket tid har varit avgörande för låtarnas kvalitet. Jag gjorde helt enkelt vad en ”riktig” trummis skulle göra på två timmar, men tog kanske 100 timmar på mig, sedan gick jag vidare till ett annat instrument och upprepade samma procedur. Faktumet att jag har fått så pass många övningstimmar i de olika instrumenten och inte minst inspelning och mixning ”på köpet” med det här arbetet är förstås något som har varit otroligt utvecklande och musikaliskt stimulerande. Jag känner mig inte fast i rollen som basist på samma sätt som innan och det finns inte längre något moment i produktionen av en rocklåt som är helt främmande för mig. Jag har inte längre känslan av att jag bara är en musiker så länge det finns en elbas i rummet, och jag är övertygad om att jag kommer ha stor nytta av det i min framtida karriär som frilansmusiker. Om det är något råd som är återkommande när man pratar med mer erfarna musiker så är det att vara beredd på vad som helst och att vara öppen för att lära sig nya saker. Jag är inte någon färdig trummis/mixtekniker/gitarrist osv men jag har i alla fall fått en grund att stå på för en fortsatt utveckling, och jag håller framtiden så öppen som möjligt.

Faktumet att jag har fått en viss erfarenhet av musikproduktionens olika roller ger troligen också vissa fördelar för mig som yrkesmässig basist. Till exempel om en trummis ber mig om min åsikt kring ett trumkomp kommer jag nu ha en större förståelse för hur jag bör kommentera det än jag hade innan jag gjorde arbetet. Eller om en ljudtekniker ber om feedback på en mix hen har gjort kommer jag kunna diskutera det och känna att jag vet vad jag pratar om.

Det som var svårast för mig genom hela processen var utan tvekan sången. Både i kompositionsfasen och i inspelningsfasen. Pitch och melodi verkar vara svaga punkter för mig. Jag funderade kring vad det kan bero på och har en hypotes att det har att göra med min bakgrund som basist. Jag har övat mitt gehör och plankat mängder av låtar genom åren, men jag har oftast fokuserat på det låga registret där pitchen inte hörs lika tydligt och det sällan finns melodier. Jag har mycket lätt för att planka bastoner men relativt svårt för att höra om min egen sång är helt ren eller inte. Frågan jag ställer mig utifrån detta är alltså: Har basister generellt svagare sinne för melodi och pitch än andra musiker? Det tycker jag vore ett intressant forskningsämne för någon annan att undersöka.

Jag frågade mig själv vad jag hade gjort annorlunda om jag hade gjort projektet idag och jag måste säga att tanken på att göra det igen eller att göra ett liknande projekt är inte särskilt lockande just nu. Det finns en anledning att folk inte jobbar på det här sättet. Att göra ett helt album skulle ta orimligt mycket tid.

Jag har varit med på skivinspelningar där det bara tog några dagar att färdigställa ett helt album (exklusive komposition). Det är kanske ovanligt snabbt, det är vanligare att man jobbar totalt cirka en till två dagar per låt enligt min erfarenhet.

Jag tog extremt mycket tid på mig att spela in och jag tycker att tidsaspekten är den absolut största skillnaden jämfört med mina tidigare erfarenheter av att spela in musik. Att jag hade så mycket tid på mig innebar att jag hann tänka igenom varje beslut ganska noggrant, och i princip inget på inspelningen är improviserat eller skjutet från höften. I vanliga fall spelar man igenom hela låten på sitt instrument och har kanske inte planerat ton för ton, utan vissa saker sker i stunden. Man kanske spelar ett helt band tillsammans och jammar och improviserar utifrån varandras idéer.

Det är förstås ett underbart sätt att göra det på, men inom ramarna för det här projektet hade jag inte möjligheten att jamma med någon, och då tycker jag att det gynnade resultatet att allting var väldigt noggrant arrangerat och genomtänkt. Jag hade förstås kunnat improvisera vissa saker i mina tagningar ändå, men jag känner mig nöjd med att jag gjorde som jag gjorde.

En sak som inte förekommer när jag spelar in med andra människor är frustrationen jag kände över att inte ha någon att bolla mina idéer med, och att ingen var där och hjälpte mig bedöma om tagningarna var bra eller inte. Men om någon hade varit i samma rum när jag spelade in hade jag inte haft ro att ta så mycket tid på mig som jag gjorde, så i det här fallet tycker jag att det var värt det. Jag var också nyfiken på att se vad jag kunde åstadkomma helt utan någon annans input. När man gör en inspelning tillsammans med andra människor är resultatet alltid summan av gruppens prestation.

Jag har varit med på inspelningar som jag tycker låter mycket bra och då tänker jag att det var kanske för att det var en grym tekniker och vi som band fick till en bra feeling.

Jag har även varit med på inspelningar som jag tycker låter dåligt, men då känner man sig heller inte personligt ansvarig för resultatet (oftast), utan man kan kanske tänka att det berodde på gruppdynamiken eller liknande. Eller ibland kanske man inte var nöjd med sin egen insats, men man kan bortse från det för att helheten ändå låter relativt bra. Nu är jag i allra högsta grad ansvarig för allt som hörs och det känns väldigt annorlunda.

Slutord

Mitt generella mål med det här projektet var att bredda min kunskap inom musik, och det tycker jag verkligen att jag har lyckats med. Att i framtiden kunna ta jobb som gitarrist eller mixtekniker känns otroligt mycket mer realistiskt för mig nu än det gjorde i höstas. Angående sång har jag däremot snarare insett motsatsen; jag kommer nog aldrig bli leadsångare i ett rockband trots allt. Merparten av mina musikaliska åtaganden kommer mest troligt fortfarande att vara på elbas. Men trots att jag lagt absolut minst tid på elbasen under det här projektet tror jag att det har gjort mig till en avsevärt bättre basist. Jag har fått en större förståelse för hur musikens pusselbitar passar in i varandra, och förstår därmed mer om hur basen relaterar till de andra beståndsdelarna. En kan lära sig minst lika mycket om elbas på att mixa och spela trummor som på att faktiskt öva elbas. I bästa fall har det här arbetet också inspirerat någon annan att prova ett nytt instrument, jobba med något de inte är vana vid eller på något annat sätt gå ur sin komfortzon.

REFERENSER OCH KÄLLOR

Referensmusik

- Foo Fighters självbetitlade debutalbum som Dave Grohl skrev och spelade in på egen hand (1995). Producenter: Barret Jones & Dave Grohl. Skivbolag:

Capitol Records.

- Lenny Kravitz debutalbum Let Love Rule (1989). Kravitz skrev merparten av text och musik och spelade trummor, bas, gitarr, orgel och percussion samt sjöng. Producent: Lenny Kravitz. Skivbolag: Virgin Records.

- Lok Står När De Andra Faller – LOK (1999). Producenter: Roberto Laghi &

Johan Reiven. Skivbolag: Sonet Grammofon.

- Get What’s Coming – Rival Sons (2011). Skivbolag: Earache Records.

- No One Knows – Queens of the Stone Age (2002). Producenter: Joshue Homme & Eric Valentine. Skivbolag: Interscope Records.

- Everlong – Foo Fighters (1997). Producent: Gil Norton. Skivbolag: Capitol Records.

- Feast And The Famine – Foo Fighters (2014). Producent: Butch Vig.

Skivbolag: RCA Records.

- Everybody Knows That You’re Insane – Queens of the stone Age (2005).

Producenter: Josue Homme & Joe Barresi. Skivbolag: Interscope Records.

- Bulls On Parade – Rage Against The Machine (1996). Producenter: Brendan O´Brien, Zach de la Rocha, Tom Morello, Tim Commerford & Brad Wilk.

Skivbolag: Epic Records.

- Immigrant Song – Led Zeppelin (1970). Producent: Jimmy Page. Skivbolag:

Atlantic Records.

- In Bloom – Nirvana (1991). Producent: Butch Vig. Skivbolag: DGC Records.

- Toys And Flavours – Hellacopters (2000). Producent: Chips Kiesbye.

Skivbolag: Polar, Universal Music Group, Led Recordings, Sweet Nothing Records, Gearhead Records.

- Blood Sugar Sex Magik – Red Hot Chili Peppers (1991). Producent: Rick Rubin. Skivbolag: Warner Brothers.

- The Pretender – Foo Fighters (2007). Producent: Gil Norton. Skivbolag: RCA Records & Roswell Records.

- Monkey Wrench – Foo Fighters (1997). Producent: Gil Norton. Skivbolag:

RCA Records & Roswell Records.

- I Sat By The Ocean – Queens of the Stone Age (2013). Producenter: Joshue Homme, Troy Van Leeuwen, Dean Fertita, Michael Schuman. Skivbolag:

Matador Records.

- My God Is The Sun – Queens of the Stone Age (2013). Producenter: Joshue Homme, Troy Van Leeuwen, Dean Fertita, Michael Schuman. Skivbolag:

Matador Records.

- The Motherload – Mastodon (2014). Producent: Nick Rasculinecz. Skivbolag:

Reprise Records.

- You Would Know – Queens of the Stone Age (1998). Producenter: Josh Homme, Joe Barresi & Chris Goss. Skivbolag: Domino Records.

Klicka på länken för en Spotifylista med all referensmusik:

Rörlig bild

- Live at Slane Castle (2003). En konsertfilm med rockbandet Red Hot Chili Peppers. https://www.youtube.com/watch?v=CA0vIWejTx0

- Sonic Highways (2014). Avsnitt 7. Regissör: Dave Grohl. Producenter: John Silva, Gaby Skolnek, John Cutcliffe & Kristen Welsh. TV-bolag: HBO.

- The Arsenio Hall Show (1993). Lenny Kravitz intervjuas av programledaren Arsenio Hall. Producenter: Arsenio Hall, John Ferriter & Neal Kendall. TV- bolag: Paramount Domestic Television.

https://www.youtube.com/watch?v=Vm9uIEvaCxY

Mixning

- Jag gick en endagskurs i mixning med Daniel Lindforss där han gick igenom en mix som han hade jobbat med och berättade vad han hade gjort för att få det att låta som det gjorde.