Johanna Säfströmer
Emma Åhsberg
Standardernas utveckling inom
hållbarhetsredovisning
En utveckling för att möta samhällets
efterfrågan samt skapa legitimitet
Examensarbete civilekonom
Företagsekonomi
Termin: VT - 2016 Handledare: Inger Esperi
Förord
Vi vill framföra ett stort tack till Mikael Johnson och Inger Esperi som gett oss råd och idéer samt väglett oss längs hela arbetets gång. Utan deras stora kunskap inom området och ifrågasättande hade vi inte fått en lika stor förståelse för ämnet och den erfarenhet som vi har idag.
Uppsatsen är skriven gemensamt och till lika stor del. Således ansvarar vi tillsammans för uppsatsen innehåll.
Karlstad maj 2016
Sammanfattning
Hållbarhetsredovisning har blivit allt viktigare i dagens samhälle och fler företag har börjat redovisa hur de arbetar med hållbar utveckling. Samhället och andra intressenter påverkar i stor utsträckning hur och vad företag ska redovisa. På grund av denna påverkan torde standarder ha getts ut för att underlätta för företag att svara på samhällets efterfrågan på information om deras hållbarhetsarbete. Syftet med uppsatsen är att skapa förståelse för hur hållbarhetsredovisningen har utvecklats över tid och hur samhället har påverkat vilka standarder som getts ut. Många standarder och ramverk har getts ut genom åren och vissa har fått större genomslagskraft än andra. För att få en så djup förståelse som möjligt av fenomenet har vi valt att använda oss av en kvalitativ metod. Valet av metod innefattar en dokumentanalys av försök till standarder inom hållbarhetsredovisning. Standarderna har studerats utifrån frågeställningar för att på så sätt kunna jämföra dem med varandra. Vi har skapat en tidslinje av standarder som getts ut under åren vilket skapade en bra överblick. Vi har kunnat se samband med vissa teorier och standarder som har publicerats. För att skapa en förståelse för varför vissa standarder har fått större genomslagskraft än andra har vi använt oss av legitimitetsteorin och intressentteorin. Slutligen kom vi fram till att samhället har en stor inverkan på utvecklingen av dels hållbarhetsredovisningen, dels utvecklingen av standarderna. Standarderna tenderade till en början att fokusera på miljömässigt ansvar, till att sedan handla om TBL, och idag fokusera mestadels på den sociala dimensionen. Det är också den sociala dimension som ligger mest efter i utvecklingen. Vidare har slutsatsen kunnat dras att transparensen spelar stor roll vid avgörandet om en standard anses mer legitim än andra och därmed fått större genomslagskraft.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7 1.1. Bakgrund ... 7 1.2. Problemdiskussion ... 9 1.3. Syfte ... 11 1.4. Frågeställningar ... 11 1.5. Avgränsning ... 11 2. Teoretisk referensram ... 12 2.1. Redovisning ... 12 2.1.1. Samhällets påverkan ... 122.1.2. Redovisning för att skapa legitimitet och transparens ... 13
2.2. CSR i verksamheten ... 14
2.2.1. Social Responsibility Tools ... 15
2.2.2. Triple Bottom Line ... 15
2.3. Begreppet hållbar utveckling ... 16
2.3.1. Hållbarhetsredovisningens utveckling ... 17 2.3.2. Framväxten av CSR ... 18 2.3.3. CSR och etik ... 19 2.4. Legitimitetsteorin ... 20 2.5. Intressentteorin ... 21 3. Metod ... 23 3.1. Kunskapsansats ... 23 3.2. Metodval ... 23 3.2.1. Val av design ... 24 3.2.2. Dokumentanalys ... 24 3.3. Litteratursökning ... 25 3.4. Undersökningens genomförande ... 25 3.4.1. Val av standarder ... 26 3.5. Metodkritik ... 27
3.6. Validitet och reliabilitet ... 27
3.7. Etiska ställningstaganden ... 28
4. Empiri ... 29
4.1. Standarder ... 29
4.2. Sammanställning av standarder ... 43
5. Analys ... 44 5.1. Standardernas utveckling för att möta redovisningsbehovet i samhället 44
5.2. Hållbarhetsredovisningens utveckling över tid ... 45
5.3. Standarders genomslagskraft ... 47
6. Slutsatser ... 50
6.1. Diskussion och slutsats ... 50
6.2. Forskningsbidrag ... 52
6.3. Förslag till fortsatt forskning ... 52
1. Inledning
I det inledande kapitlet presenterar vi först bakgrunden till hållbarhetsredovisning för att skapa en förståelse för ämnet. Problemformulering lägger grunden till syftet och frågeställningen samt specificerar vad som ligger till grund för studien.
1.1. Bakgrund
Världen kantas idag av kraftiga orkaner, jordbävningar, tsunamis och många andra miljörelaterade katastrofer. Människor i industriländer har utvecklat livsstilar som innebär stor börda för jordens resurser, samtidigt som många andra människor i utvecklingsländer lider. Begreppet hållbar utveckling är ett sätt att förstå världen och en metod för att lösa globala problem (Sachs 2015). Arbetet med att få världen att bli en beboelig planet även för nästkommande generationer samt att få världens alla länder att utvecklas är några aspekter som idag många olika organisationer arbetar för (Sachs 2015). Det är inte enbart individens ansvar att se till att agera för en hållbar framtid, även företag måste ta sitt ansvar i arbetet mot en hållbar utveckling. Samhället har satt en ökad press på företag att engagera sig i hållbar utveckling och börja arbeta med hållbarhetsrelaterade frågor (McWilliams & Siegel 2001).
Hur företag kan redovisa sitt arbete med hållbar utveckling började ta form på 1970-talet. Det är däremot under det senaste årtiondet som en kraftig ökning av efterfrågan från samhället på information om företagens hållbarhetsarbete har skett (Borglund et al. 2010). Efter att Brundtlandrapporten lanserades år 1987, som utarbetades av FN:s Världskommission för miljö och utveckling, uppstod en ökad fokusering på miljöproblem (Fagerström et al. 2016). Begreppet hållbar utveckling fick en större uppmärksamhet och tankar kring hur samhället och företag kunde bidra till den sociala välfärden utan att skada miljön uppmärksammades (Moneva et al. 2006). Intresset för sociala och miljömässiga aspekter har senare uppmärksammats allt mer och fått stort intresse från allmänheten, mycket på grund av globala problem så som fattigdom och klimatförändringar (Kolk & van Tulder 2010; Borglund et al. 2010). Samtidigt har begreppet hållbarhetsredovisning blivit allt mer vanligt förekommande (Christofi et al. 2012), och nu för tiden upprättar de allra flesta företag någon form av hållbarhetsredovisning (Mori et al. 2014). För svenska statligt ägda företag är det även sedan år 2008 obligatoriskt att upprätta hållbarhetsredovisning, men för andra svenska företag är det fortfarande
frivilligt (GRI 2009). Hållbarhet och rapporteringen kring ämnet uppmärksammas än idag allt mer. Samhället efterfrågar hållbarhetsredovisningar från företag, vilket kräver att företag måste ta ett allt större ansvar i utvecklingen mot en hållbar framtid (Waddock et al. 2002). Många standarder som hjälper företag att upprätta hållbarhetsredovisningar har under de senaste decennierna getts ut. Standarden som Global Reporting Initiative (GRI) publicerat har blivit den mest erkända på hela den globala marknaden (Borglund et al. 2010). Förutom standarden utgiven av GRI finns även många andra standarder. En del standarder fokuserar på miljömässiga aspekter, andra uteslutande på sociala aspekter, medan vissa har implementerat alla tre dimensioner av vad Elkington (1999) beskrev som Triple Bottom Line (TBL), nämligen de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna. Några erkända standarder som enbart fokuserar på den sociala dimensionen är OECD Guidelines for Multinational Enterprises samt FN:s Global Compact, medan ett exempel på en standard som handlar om den miljömässiga delen är ISO 14001. GRI:s standard är ett exempel på en standard som är baserad på TBL (Siew 2015).
Trots att intresset för hållbar utveckling existerade så tidigt som på 1970-talet (Borglund et al. 2010), fanns det fortfarande på 1990-talet stora svårigheter med de sociala och miljömässiga aspekterna av hållbarhetsredovisningen (Gray 1992). Vikten av nytänkande kring ekonomi samt transparens är viktigt för att bättre kunna nå en tillfredsställande utveckling av begreppet hållbarhet (Gray 1992). Förståelsen av hållbar utveckling måste än idag förnyas och en mer kontextuell förståelse av de aktuella frågorna skulle kunna ersätta det fokus som idag ligger på redovisningsproblem (Bebbington & Larrinaga 2014). Redovisningen av hållbar utveckling kräver en forskningsansats som gör att det breda ämnet kan växa fram. Just transparens har visat sig vara en avgörande faktor för utvecklingen av hållbarhetsredovisningen (Gray 1992). Hållbarhetsredovisningen skapar transparens av information och bidrar till bättre beslutstagande, som leder till att en pålitlighet skapas. Företag förväntas idag att redovisa sitt hållbarhetsarbete genom att förklara hur de arbetar med till exempel samhällsproblem, tillväxt och klimatförändringar genom rapportering och andra bilagor till årsredovisningen. I framtiden kommer sambandet mellan hållbarhetsutmaningar och företagens affärsmodeller få allt större betydelse (GRI 2015).
1.2. Problemdiskussion
Samhällsutvecklingen har bidragit till stora effekter på redovisningen och hur och vad företag redovisar påverkas av vad samhället efterfrågar (Gröjer 2002). Det råder vissa problem mellan redovisning och hur företag bidrar till att göra det bättre för människor i samhället, med andra ord hållbar utveckling. Ett företags redovisning bör visa i vilken utsträckning företaget bidrar till en hållbar utveckling i samhället och informationen måste vara transparent för att omgivningen ska kunna bedöma hur väl företaget utför sitt arbete. Ett annat problem med redovisning av hållbar utveckling är i vilken utsträckning den utgivna informationen från företaget faktiskt stämmer (Gröjer 2002). Följer företaget sina uttalade mål och värderingar? Redovisning i det här sammanhanget är viktigt för att öka tilliten mellan olika parter, såväl finansiell redovisning som hållbarhetsredovisning (Gröjer 2002). På grund av sambandet mellan vad företag redovisar och samhällets utveckling, ställs det således ständigt nya krav på företagens redovisning (Gröjer 2002). Nutida företag i samhället förväntas ta ett större ansvar än tidigare (Waddock et al. 2002). Företag bör bidra till en hållbar utveckling genom att rapportera sitt hållbarhetsarbete och anpassa sig till samhällets och andra intressenters ändrade förväntningar gällande redovisningen. Företag upprättar således hållbarhetsredovisningar med syfte att ge sina intressenter en rättvisande bild av verksamheten (Hamilton & Ó hÓgartaigh 2009), och för att skapa legitimitet (Mueller et al. 2009).
Det har uppstått ett flertal tolkningar av hur hållbarhetsredovisningen ska gå till och det kan bero på det faktum att begreppen hållbarhet och hållbar utveckling är svårdefinierade samt att det finns flertalet beskrivningar på vad de anses betyda (Isaksson et al. 2015). I framtiden kan det behövas en mer nyanserad beskrivning av vad hållbarhet, hållbar utveckling och hållbarhetsredovisning innebär, för att underlätta hur hållbarhetsredovisningen faktiskt ska se ut (Gray 2010). Under de senaste årtiondena har utvecklingen av företagens arbete kring hållbarhet i enlighet TBL skett i rask takt (Christofi et al. 2012). Hållbarhetsredovisningen har utvecklats för att hjälpa företag att redovisa enligt ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter samt att skapa ett större ansvarstagande (Moneva et al. 2006).) Den sociala biten i TBL är emellertid svår att mäta (Isaksson et al. 2015) och bör tolkas på ett annat sätt eftersom den sociala grundpelaren är ett högst diffust begrepp som är svårt att få ett grepp om. Det här skapar problem då företag ska utforma sin hållbarhetsredovisning (Isaksson et al. 2015).
Trots att mycket har utvecklats till det bättre, existerar fortfarande mycket kritik kring hållbarhetsredovisningen. Företag identifierar sina arbeten i enlighet med TBL för att vara säkra på att de följer den snabba förändringen av både miljölagstiftningen och intressenters förväntningar (Székely & Knirsch 2005). Att företag fokuserar på de tre områdena i TBL och på det sättet anser att de arbetar med hållbarhet kan bli missförstått. Fokus har varit så stort på TBL att företag i sin strävan för att nå upp till kraven istället har blivit alltmer ohållbara än hållbara. Företag tolkar i flertalet fall TBL på ett felaktigt sätt, vilket leder till att företagen påstår sig vara hållbara, även fast de i själva verket inte alls är det (Milne & Gray 2013). GRI:s standard har blivit världens mest använda för företag att utforma sina hållbarhetsredovisningar i enlighet med, eftersom den tar hänsyn till alla delar i TBL (Levy et al. 2010). Tidigare forskning visar emellertid att standarden utgiven av GRI är otillräcklig (Milne & Gray 2013; Gray 2006). För att uppnå syftet med rapporteringen enligt TBL och att redovisa hållbarhet på ett tillfredsställande sätt krävs mer av företagen än att bara följa GRI:s riktlinjer och andra standarder, då det inte automatiskt medför en fullvärdig rapportering av deras hållbarhet (Gray 2006).
Företag implementerar standarder i sitt hållbarhetsarbete för att försäkra sig om att de presterar på en accepterad nivå (Székely & Knirsch 2005). Hållbarhetsstandarder ges ut för att hjälpa företag att skapa legitimitet, som sedan skapar information som intressenter efterfrågar (Mueller et al. 2009). Samhället efterfrågar information om företagens arbete med hållbar utveckling (Siew 2015). För att underlätta arbetet, samt för att vägleda företag vid upprättandet av sin hållbarhetsredovisning har olika internationella standarder utvecklats. Standarderna har bidragit till att jämförbarheten blivit lidande eftersom långt ifrån alla företag runt om i världen använder sig av samma metoder eller standarder. Att ha en gemensam standard skulle bidra till bättre jämförbarhet av företag internationellt (Siew 2015). Det finns även ett behov att inbegripa osäkerheten och föränderligheten i aktuella Social Responsibility Tools (SRTs) eftersom företagens uppfattningar skiljer sig åt (Siew 2015). Vi finner det intressant att undersöka hur hållbarhetsredovisningens historia har sett ut och vilka standarder som faktiskt har getts ut genom åren. Tidigare ramverk och standarder tros ha bidragit till utvecklingen av dagens standarder, som i sin tur har påverkats av samhällsutvecklingen. Eftersom det förekommer en del kritik anseende GRI:s standarder (se t.ex. Milne & Gray 2013; Gray 2006), är frågan hur det kommer sig att andra SRTs inte har fått samma genomslagskraft. Vi finner att det bör undersökas hur det här kommer sig
eftersom GRI just nu är den dominerande standardsättaren på marknaden (Levy et al. 2010).
1.3. Syfte
Syftet med uppsatsen är att skapa förståelse för hur hållbarhetsredovisningen har utvecklats över tid och hur samhället har påverkat vilka standarder som getts ut.
1.4. Frågeställningar
• Hur har standarder utvecklats för att möta redovisningsbehovet i
samhället?
• Hur har hållbarhetsredovisningen utvecklats över tid?
• Vad kan ligga till grund för att vissa standarder har fått större
genomslagskraft än andra att redovisa sitt hållbarhetsarbete i enlighet med?
1.5. Avgränsning
Valet har gjorts att avgränsa studien genom att inte inkludera alla utgivna standarder inom hållbarhetsredovisning, utan endast inkludera de som anses mest relevanta givet syftet. En del standarder handlar om kvalitet och inte om hur företag ska redovisa sitt hållbarhetsarbete. De standarderna har exkluderats då de inte anses tillför något till studien givet syftet.
2. Teoretisk referensram
I det här kapitlet presenteras teori som i senare kapitel kommer användas som analysverktyg. Teoridelen lägger grunden för att förstå samhällets påverkan på redovisningen, hållbarhetsredovisningens utveckling samt presenterar teorier som kan användas till att förklara varför vissa standarder har fått större genomslagskraft än andra.
2.1. Redovisning
Företag redovisar på grund av att det är lagstadgat, men även eftersom det finns ett behov utanför företaget att redogöra för situationen i verksamheten genom den så kallade externa redovisningen (Gröjer 2002). I Sverige är företag skyldiga att redovisa sin verksamhet offentligt och det regleras i både ÅRL (1995:1554) och BFL (1999:1078). I ÅRL (1995:1554) 6 kap. 1 § 4 st står det att “en förvaltningsberättelse utgiven av ett företag ska innehålla en rättvisande översikt över utvecklingen av företagets verksamhet, ställning och resultat. Vidare ska förvaltningsberättelsen även innehålla sådana icke-finansiella upplysningar som behövs för förståelsen av företagets utveckling, ställning eller resultat och som är relevanta för den aktuella verksamheten, däribland upplysningar om miljö- och personalfrågor”. I sista meningen står det även att “företag som bedriver verksamhet som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöbalken alltid ska lämna upplysningar om verksamhetens påverkan på den yttre miljön”. Den svenska redovisningslagstiftningen och ÅRL (1995:1554) är en anpassning till EU:s direktiv. Syftet med ett företags redovisning är således att skapa en förståelse för hur verksamheten ser ut, som inte är vilseledande. Inom EU så är det främsta juridiska kravet på finansiell rapportering att den ska ge en rättvisande bild av företaget. Företag bör avvika från särskilda redovisningsstandarder om de inte kan ge en rättvis presentation av sig själva. I de fall som företag väljer att inte lämna ut viss information är de skyldiga att inkludera skälen till det valet och den finansiella inverkan (Alexander & Jermakowicz 2006).
2.1.1. Samhällets påverkan
Redovisning är svårt att studera på egen hand, eftersom den påverkas av och påverkar utvecklingen i samhället och bör då ses som en del av samhällsutvecklingen i stort (Gröjer 2002). Redovisningen förändras hela tiden och den kommer inte se likadan ut imorgon som den gör idag (Gröjer 2002). Många nutida företag upprättar idag en hållbarhetsredovisning, vilket inte alls
var lika vanligt förekommande för några år sedan. Det här hör ihop med att samhällets intressenter i allt större utsträckning nu efterfrågar information kring hur företag tar ansvar kring hållbar utveckling (Borglund et al. 2010). Det tyder på att redovisningen är en stor del av samhället, som både påverkar och påverkas av samhällsutvecklingen (Rivoli & Waddock 2011). Nutida företag tar ett större ansvar för miljöfrågor och sociala rättigheter (Waddock et al. 2002). Att vara ansvarstagande och beakta sociala och miljömässiga frågor är vad samhället förväntar sig av företagen (Waddock et al. 2002). Vanligen beskrivs hållbarhet utifrån ett företags perspektiv som CSR (Van Marrewijk 2003) och vad som menas med CSR i verksamheter förklaras i senare avsnitt.
För att visa intressenter hur företagen arbetar med hållbarhetsrelaterade aspekter upprättas en hållbarhetsredovisning. Informationen om ett företags hållbarhetsarbete kan presenteras i årsredovisningen tillsammans med den finansiella informationen, eller i en separat hållbarhetsredovisning (Bebbington et al. 2008). Hållbarhetsredovisning har blivit en viktig del i den information som företag ger ut på grund av att samhället i allt större utsträckning efterfrågar information om företagens miljö- och samhällsarbete, och kräver mer transparens (Siew 2015). Genom en hållbarhetsredovisning kan företag dela med sig av information kring de engagemang de bedriver för att bidra till en hållbar utveckling. Syftet med hållbarhetsredovisningen är att kunna visa samhället att företaget har uppfyllt de krav som ställts på dem som rör aktiviteter de är ansvariga för (Deegan & Unerman 2011). Hållbarhetsredovisningen har ökat kraftigt i popularitet de senaste åren och beror på allmänhetens ökade vetskap om området samt deras intresse i frågan (Mori et al. 2014). Det har således lett till en ökad efterfrågan på företag som visar sitt ansvar genom hållbarhetsredovisning. Företag kan välja att låta externa parter granska deras hållbarhetsredovisning, i syfte att erhålla högre trovärdighet (Mori et al. 2014).
2.1.2. Redovisning för att skapa legitimitet och transparens
Genom att företagen upprättar hållbarhetsredovisningar kan de kommunicera med sina intressenter och intressenterna kan antingen uppfatta företaget som legitimt eller inte, beroende på hur de uppfattar företagets hållbarhetsredovisning (Deegan 2002). Enligt legitimitetsteorin upprättar företag hållbarhetsredovisningar på grund av intressenters förväntningar, och upprättas ingen hållbarhetsredovisning, så förlorar företaget legitimitet (Deegan & Unerman 2011). Således kan företag genom
hållbarhetsredovisningen erhålla legitimitet (Hahn & Kühnen 2013). Slutar de däremot att tillhandahålla hållbarhetsredovisningar riskerar företagen att inte längre uppfattas som legitima (Hedberg & von Malmborg 2003). Det finns ett behov av redovisning eftersom det finns reglerat i lagen, men även för att behovet att öka tilliten mellan olika parter finns (Gröjer 2002). Redovisningen är ett medel för samhället och andra intressenter att dra slutsatser om företagens legitimitet (Gröjer 2002). Mer information om ett företags verksamhet gör det enklare för investerare att fatta värdegrundande beslut. Företag implementerar även standarder inom hållbarhetsredovisning för att på så sätt skapa sig legitimitet (Mueller et al. 2009).
Intressentteorin är en av de ledande normativa teorierna (Hasnas 1998) och är även nära besläktad med legitimitetsteorin (Gray et al. 1995). Trots att de båda teorierna har många likheter existerar ändå olikheter, i intressentteorin är det till exempel allmänt accepterat att intressenterna har olika intressen gällande vad företaget ska fokusera på (Deegan 2002). Gray et al. (1995) argumenterar också för att de två olika teorierna inte ska ses som konkurrerande teorier utan bör ses som komplement till varandra för att uppnå en bättre förståelse till varför företag väljer att redovisa sitt hållbarhetsarbete. Genom att företag ger ut information om deras hållbarhetsarbete får intressenter tillgång till mer tillförlitlig information som är relevant för deras intressen, det skapas således större transparens (GRI 2000). Intressentteorin och legitimitetsteorin förklaras ytterligare i senare avsnitt.
2.2. CSR i verksamheten
CSR består av uttalade och kommunicerade målsättningar som avspeglar företagets ansvarsfullhet gentemot samhället (Matten och Moon 2008). Van Marrewijk (2003) beskriver hållbarhet eller hållbar utveckling utifrån ett företags perspektiv som ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter och definierar CSR som ”att demonstrera inbegripande av sociala och miljömässiga frågor i verksamheten samt interaktioner med intressenter”. I likhet med Van Marrewijks (2003) definierar Jutterström och Norberg (2011) CSR med hänsyn till tre områden; miljö, arbetsförhållanden och mänskliga rättigheter. Begreppet har en uppsjö av olika definitioner och problemet ligger i hur konceptet implementeras. Oftast definieras CSR partiskt enligt speciella intressen och hämmar därför utvecklingen och implementeringen av konceptet (Van Marrewijk 2003). Företag tolkar CSR till sin fördel och anpassar arbetet utifrån det som ger dem flest fördelar. Det finns således många definitioner av
begreppet CSR (Matten & Moon 2008), och det kan i sin tur vara ett problem eftersom människor kommer uppfatta innebörden av CSR olika (Dahlsrud 2006). Det är svårt att komma fram till en opartisk definition av begreppet eftersom det inte finns någon metod för att bevisa att definitionen blir just opartisk (Dahlsrud 2006). Dahlsrud (2006) kom i sin studie fram till 37 definitioner av begreppet CSR, av vilka de fem mest använda dimensionerna är ekonomi-, miljö- intressent-, den sociala och den frivilliga dimensionen.
2.2.1. Social Responsibility Tools
Siew (2015) påstår att efterfrågan på mer information angående företagens miljö- och samhällsarbete har lagt grunden till utvecklingen av Social Responsibility Tools (SRTs). SRTs underlättar för samhället att kunna mäta ett företags framsteg, utvärdera aktiviteter de utför i sitt hållbarhetsarbete samt jämföra resultat. De SRTs som företag arbetar med delas in i olika kategorier; ramverk, standarder, ratings och index. Ramverket syftar främst till principer, initiativ eller riktlinjer som företag använder sig av för att upprätta deras hållbarhetsredovisningar. I likhet med ramverken finns standarderna till hjälp vid arbetet med rapporterna men finns mer till för att tydliggöra de krav, specifikationer och egenskaper som bör användas för att försäkra sig om att ett godkänt hållbarhetsarbete uppnåtts. Slutligen används ratings och index som en tredje part utvärdering (Siew 2015).
Vanligen beskrivs CSR i enlighet med regler som säger hur företag borde arbeta och agera, men CSR uttrycks egentligen i form av standarder som är en speciell regeltyp. Standarder är i likhet med direktiv skrivna regler, däremot är de frivilliga att följa. Normer är vanligt förknippat med CSR och även de är frivilliga regler men är oskrivna och vanligen inte uttalade (Jutterström & Norberg 2011). Standarderna kan fokusera på olika aspekter. Några standarder fokuserar på endast på miljö aspekten, andra på den sociala aspekten och en del är baserade på Triple Bottom Line (TBL) (Siew 2015). Företag kan använda sig av standarder till hjälp vid rapporteringen av sitt CSR-arbete för att försäkra sig om att de presterar på en bra nivå (Székely & Knirsch 2005).
2.2.2. Triple Bottom Line
Triple Bottom Line (TBL) består av ekonomiska, sociala och miljömässiga faktorer och kan även benämnas “People”, “Planet” och “Profit” (Isaksson et al. 2015). Konceptet myntades av John Elkington i början på 1990-talet (Elkington 1999). Den ekonomiska dimensionen av ett företags
hållbarhetsarbete grundar sig på den ekonomiska effekten som företaget har på sina intressenter och vilken påverkan som företaget har på samhället i stort (Elkington 1999). Den miljömässiga dimensionen visar företagets påverkan på miljön, så som effekten på vatten, klimat och landområde. Et företag är även ansvarigt för hur de bearbetar intressenternas miljöpåverkan (Elkington 1999). Den sociala dimensionen av ett företags hållbarhetsarbete grundar sig på hur företaget påverkar det sociala i ett samhälle, till exempel hur de beaktar mänskliga rättigheter, etiska aspekter och produktansvar (Elkington 1999). Den sociala dimensionen inom TBL är den mest problematiska dimensionen eftersom den är svår att fastställa (Christofi et al. 2012) och mäta (Isaksson et al. 2015). Isaksson et al. (2015) föreslår därmed en utvecklad version av TBL, nämligen “the crippled bottom line”. Genom att fokusera på människors välmående samt sätta det i relation till miljön och vad som är skadligt för människor kan det underlätta att mäta ett företags arbete med hållbarhet (Isaksson et al. 2015). Isaksson et al. (2015) menar att “People value” bör jämföras med “Planet harm” och “People harm” och argumenterar för att det här är svaret på frågan om vad som ska mätas. “The crippled bottom line” är idén om en förändring och den sker genom att företag måste tänka logiskt och förstå, definiera, mäta och kommunicera för att kunna genomföra denna förändring. De två största intressenterna i det globala systemet är mänskligheten och naturen, det som Isaksson et al. (2015) beskriver som “People” och “Planet”. I en värld där vi lever med begränsade resurser bör företag använda resurserna så att de gynnar människors välmående och motverka det som skadar planeten. Problemet med den sociala dimensionen i TBL bör inte påverka konceptet negativt, eftersom problemet kommer att kvarstå även om konceptet skulle bortses ifrån. Istället ska TBL uppmärksamma att hållbart arbete från företagens sida är flerdimensionellt och att fler aspekter ska redovisas (Pava 2007).
2.3. Begreppet hållbar utveckling
Begreppet hållbar utveckling definierades år 1987 i Bruntlandrapporten som ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov” (WCED 1987). Hållbar utveckling fick en större uppmärksamhet och tankar kring hur samhället kunde bidra till den sociala välfärden utan att skada miljön uppmärksammades (Moneva et al. 2006). Begreppet delas sedan in i tre dimensioner; ekonomisk-, social- och ekologisk hållbarhet. Det här grundar sig på argumentet att ekonomisk och social välfärd inte kan förbättras och utvecklas med åtgärder
som är skadligt för miljön. Det arbete som görs för framtida utveckling av hållbarhet måste även vara varaktigt för framtida generationer (UNECE 2016). Hållbar utveckling handlar om individers och företagens ansvarstagande. Som Bruntlandrapporten säger så ska världen bli en beboelig planet inte bara för nuvarande generationer i varje land, utan även för kommande generationer. Mer av jordens resurser kommer att krävas i allt större utsträckning eftersom utvecklingsländer genom tiden blir allt mer industrialiserade Det här är emellertid inte möjligt, då jordens resurser redan börjar ta slut. För att nå en hållbar utveckling måste alla länder utvecklas, alla måste börja ta ansvar och snåla med jordens resurser, arbeta med problem i samhället, utbildning, jämlikhetsfrågor, mänskliga rättigheter med mera (Sachs 2015).
2.3.1. Hållbarhetsredovisningens utveckling
Att företag hållbarhetsredovisar är ett relativt nytt fenomen. Friedman (1970) argumenterade på 1970-talet för att företag endast var ekonomiskt ansvariga och att ta ansvar för miljön och samhället ansågs vara individens ansvar. Emellertid var det under samma årtionde som hållbarhetsbegreppet började väcka intresse och allt fler, både företag och individer, började få upp ögonen för hållbar utveckling (Borglund et al. 2010). Gray (1992) argumenterade i början på 1990-talet för att betona vikten av miljön och att denna sätts i centrum gällande ekonomiska beslut. Trots att det kommer att vara svårt och tidskrävande till en början, så är det av yttersta vikt att företag börjar visa sitt ansvarstagande genom hållbarhetsredovisning (Gray 1992).
Vad som Friedman (1970) ansåg var totalt främmande, anses i dag vara allmänt accepterat då antalet företag som tillhandahåller en hållbarhetsredovisning ökar (Mori et al. 2014). Att redovisa sitt hållbarhetsarbete är nu vanligt och de riktlinjer som har kommit att dominera marknaden är de utgivna av GRI (Borglund et al. 2010). Många företag utformar sina hållbarhetsredovisningar i enlighet med GRI och TBL, som riktlinjerna grundar sig på. I dagens samhälle förväntas således företag inte endast sammanställa finansiella rapporter, så som resultaträkningar och balansräkningar, utan förväntas också upprätta hållbarhetsredovisningar. Det är däremot endast obligatoriskt för statligt ägda företag i Sverige (GRI 2009). Det har under åren diskuterats hur företag ska mäta sina sociala och miljömässiga prestationer, då den typen av mätning är svårt (se t.ex. Cairns 2006). Argumentationer om att riktlinjerna utgivna av GRI borde förbättras
har förts (Székely & Knirsch 2005) och många har ansett att behovet av denna förbättring har varit stort (Hedberg & von Malmborg 2003). En utveckling av GRI:s riktlinjer skulle leda till att det skulle bli enklare att mäta hållbarhet och analysera hur hållbara företag är. Det är särskilt en grundpelare i TBL som är svårt att bedöma gällande mätningen, nämligen den sociala (Székely & Knirsch 2005). Mori et al. (2014) argumenterade också för att det finns brister med hållbarhetsredovisningen. De påstår att bara för att hållbarhetsredovisningen har ökat i popularitet och att många företag väljer att upprätta en hållbarhetsredovisning på frivillig basis, så medför det inte automatiskt att kvaliteten på hållbarhetsredovisningen har förbättrats. Allt det här tyder på att även om hållbarhetsredovisningen har utvecklats mycket under kort tid, finns det fortfarande flera svårigheter och problem där behovet av att hitta lösningar är stort.
2.3.2. Framväxten av CSR
Redan innan 1950-talet hade CSR börjat utvecklas, men det var under det här årtiondet som CSR började definieras (Carroll 2008). Definitionen av CSR har sedan genomgått fyra steg fram till 2000-talet. CSR började med att företag fokuserade på filantropi runt 1950- till 1960-talet och ägnade sig åt företagets rykte, till att senare under 1960- till 1970-talet interagera med intressenter för att svara på juridiska samhällskrav, till att under 1980- till 1990-talet även börja arbeta mer med etiska frågor kring intressenter och mänskliga rättigheter för att skapa etiska företagskulturer. Åren runt 1990- och 2000-talet kom att bli epoken för “global citizentship”, vilket betyder att företag har likadant ansvar gentemot samhället som civila människor har och att de som arbetar i företaget även är samhällsmedborgare. Multinationella företag är samhällsmedborgare i varje samhälle de verkar i och deras sociala ansvar sträcker sig således över hela världen (Frederick 2008).
Definitionen enligt Carroll (1991) har använts mycket genom åren och är användbar för att den även beaktar företagets ekonomiska ansvar som en del av CSR, vilket många företag föredrar då de anser att de inte endast verkar i egenintresse utan även för samhället i stort (Carroll & Shabana 2010). Enligt Carroll (1991) kan CSR beskrivas som en pyramidformad modell som omfattas av fyra områden; det ekonomiska, juridiska, etiska och filantropiska. Längst ner i pyramiden placeras den ekonomiska delen eftersom den är nödvändig för de resterande områdena ovanför. Det är viktigt att företaget är konkurrenskraftig och så lönsam det går. Över det ekonomiska området har
det juridiska placerats. Även den juridiska biten behövs huvudsakligen för ett företag då det är viktigt att följa regler och lagar. Det är vidare viktigt att uppfylla de förväntningar som finns från samhället när det kommer till etiska normer, därför är nästa område det etiska. På toppen av pyramiden hittas det filantropiska området, som innebär att ett företag bör agera på ett sätt som stödjer samhällets välfärd. De fyra områdena representerar en större helhet som verkar tillsammans, men är uppdelade för ett förtydligande (Carroll 1991).
Att maximera ett företags vinster kan inte längre vara det enda målet. Företag måste ta hänsyn till intressenters krav och arbeta med flera parallella målsättningar som till exempel goda arbetsförhållanden, ekologisk kvalité samt vinst. Det går inte längre att enbart se till ägarnas intresse att maximera vinsten (Friedman 1970), utan det är många intressenter som ska tillfredsställas (Brytting 2005). Däremot har CSR har kritiserats en del genom åren och många menar att CSR inte är lönsamt (Carroll & Shabana 2010), men ändå fortsätter fokusen kring området att öka. Större engagemang i hållbarbarhetsrelaterade aktiviteter leder till möjligheten för företag att sticka ut på marknaden och skapa sig en konkurrensmässig fördel (Shea & Hutchin 2015).
2.3.3. CSR och etik
Ett företags agerande gentemot intressenterna bör vara en del av företagets värdegrund och etik (Borglund et al. 2008). Förutom att företaget ska ta ansvar för frågor som rör intressenter, så handlar CSR även om de anställdas uppförande mot varandra, agerande från ledningen på grund av sin maktposition samt interna bestämmelser som hittas i företagets etiska kod. Som en del av ett företags ägarstyrning inkluderas även CSR, där företagets värderingar och ansvarstagande gentemot intressenterna ska bilda en helhet som består av huvudmän, styrelse, ledning och anställda (Borglund et al. 2008). Borglund et al. (2008) argumenterar för att allt hänger ihop. Aktiviteter som företaget engagerar sig i måste stämma överens med företagets värderingar (Borglund et al. 2008). Etisk teori handlar om att företag har ett ansvar, medan CSR-rapporter snarare visar att företag tar ett ansvar gentemot samhället (Jutterström & Norberg 2011).
Den normativa etiken undersöker hur människor bör vara mot varandra och avgör vilken handling som är den rätta eller mest välgrundade. Inom den normativa etiken hittas de synsätt som dominerar inom företagsetiken;
konsekvensetik och pliktetik (Brytting 2005). Vid försök till att förklara eller argumentera för etiska förhållningssätt kan de här två synsätten användas. Företag tänker på ett konsekventetiskt sätt då de beaktar de mest fördelaktiga konsekvenserna av deras handlande, för företaget och sina intressenter (Borglund et al. 2008). Utilitarismen är en del av konsekvensetiken och att tanken inom den är att maximera nyttan för största antalet människor (Brytting 2005). Inom pliktetiken spelar inte konsekvensen av en handling så stor roll, det är snarare handlingen i sig som är i fokus. Det här synsättet diskuterar om handlingen är acceptabel eller inte och en stor vikt ligger vid att vissa principer inte får brytas, oavsett om konsekvensen i slutändan blir bra eller inte. Det är inte etiskt försvarbart att bryta mot visa grundläggande etiska principer (Brytting 2005).
2.4. Legitimitetsteorin
Legitimitetsteorin handlar om att företag ständigt söker efter att uppfattas som legitima av intressenter (Deegan & Unerman 2011). Således kan företag genom hållbarhetsredovisningen erhålla legitimitet (Hahn & Kühnen 2013). Företag bör vara vaksamma för förändrade förväntningar från deras Både det som skadar och det intressenter. Det existerar legitimitetsgap, vilka kan förklaras som skillnaden mellan intressenters förväntningar på företagets aktiviteter, och företagets verkliga aktiviteter (O’Donovan 2002). Legitimitetsgapen uppstår med andra ord då företaget inte uppfattar att deras intressenter har ändrade förväntningar på företaget. Företag kan emellertid förhindra att sådana legitimitetsgap uppstår. För att göra det möjligt krävs att företagen är ständigt vaksamma för möjliga ändringar i intressenternas förväntningar genom att de engagerar sig i att följa deras förväntningar och anpassa företagets aktiviteter efter intressenternas förväntningar (Suchman 1995).
I figuren nedan argumenterar Mueller et al. (2009) för fem kriterier som kan tillämpas vid en uppskattning om en standard anses legitim eller inte. Legitimitet skapas om standarden accepteras av mottagarna. Det är den normativa uppskattningen som avgör vilka skäl som ligger till grund för att acceptera de sociala termer och strukturer som framförs. En standard kan anses vara legitim om kraven konkret specificeras samt att allmänt accepterade principer kring åtgärder finns. Legitimitet ses därför utifrån intressenternas synvinkel på ett kritiskt sätt. Vad som är viktigt med en standard är att den bidrar med transparens åt intressenterna om vad faktiskt ett företag gör med den hållbara utvecklingen, både det som skadar och bidrar till bättre hållbarhet.
Transparensen är en viktig del för kvaliteten på standarden och legitimiteten gentemot intressenterna (Mueller et al. 2009). När det kommer till hållbarhetsstandarder är det även viktigt att inkludera alla intressenter i utvecklingsprocessen för att få med allt som behövs för att förbättra beslutsprocesser (Beschorner & Muller 2007), samt integrera alla parter i distributionskedjan.
Figur 1: Mueller et al. (2009) 2.5. Intressentteorin
Hållbarhetsstandarder bidrar till att intressenter får efterfrågad information från företag om deras arbete mot hållbar utveckling (Mueller et al. 2009). Ett företags intressenter har däremot olika intressen gällande vad företaget ska fokusera på och det här förklarar intressentteorin (Deegan 2002). Intressenter kan delas upp i primära intressentgrupper och i sekundära intressentgrupper. De primära intressentgrupperna karaktäriseras av att de är nödvändiga för företagets fortlevnad, då de här intressenterna ofta är kreditgivare, anställda och aktieägare. De sekundära intressentgrupperna är däremot inte lika viktiga för företaget och består i flertalet fall av media, vilken inte är en intressentgrupp som tillhandahåller likvida medel och påverkar inte företaget i samma utsträckning som de primära intressentgrupperna (Clarkson 1995). Intressentteorin består av två olika grenar, den etiska grenen och den positiva grenen (Deegan & Underman 2011). Den etiska grenen betonar vikten av att alla intressenter är lika viktiga, både primära och sekundära, samt att företaget bör agera i alla intressenters intresse (Hasnas 1998). Vidare är en viktig del av den etiska grenen att alla intressenter får ta del av relevant information och att företag med hjälp av hållbarhetsredovisningen kan tillhandahålla alla intressenter med denna information (Deegan & Unerman 2011). Mori et al.
(2014) argumenterar också för att hållbarhetsredovisningen har kommit att bli ett sätt för företagen att kommunicera och nå ut till sina intressenter och visa dem hur de tar sitt ansvar genom att arbeta med hållbarhetsrelaterade frågor. Intressentteorin är normativ och säger emellertid endast hur företag bör agera och inte hur de faktiskt ska agera. Det kan få konsekvenser då den etiska grenen av intressentteorin inte anses nödvändig (Mori et al. 2014). Den alternativa grenen kan därmed anses vara mer lockande, då den handlar om att olika grupper av intressenter har olika mycket makt (Näsi et al. 1997). Intressenter som företag är beroende av, till exempel aktieägare, tenderar därför att få sina behov uppfyllda framför andra intressenter (Ullmann 1985; Näsi et al. 1997).
3. Metod
I metodkapitlet presenteras studiens metod och tillvägagångssätt. En förklaring till vetenskapligt synsätt görs, vilken design som tillämpats samt valet av standarder. Slutligen diskuteras studiens reliabilitet och validitet.
3.1. Kunskapsansats
Vi har inspirerats av det hermeneutiska synsättet då vi tolkat standarderna tillsammans med den tidigare teorin för att kunna genomföra en så bra analys som möjligt. Hermeneutiken inkluderar ytterligare en aspekt än de fem sinnena, nämligen igenkännandet, vilket i sin tur leder till att forskare med en hermeneutisk synvinkel strävar efter att förstå och inte bara begripa ett fenomen (Thurén 2007). Det hermeneutiska synsättet är tolkningsinriktat och fokuserar på att förstå ett fenomen grundligt, vilket medför att kvalitativa forskare med ett hermeneutiskt synsätt tenderar att tolka mer än vad kvantitativa forskare gör (Thurén 2007). Resultatet i studien kommer därmed innehålla ett visst mått av tolkning.
3.2. Metodval
Givet att syftet med uppsatsen är att skapa förståelse för hur hållbarhetsredovisningen har utvecklats över tid och hur samhället har påverkat vilka standarder som getts ut, lämpar sig en kvalitativ undersökning bra. Kvalitativa undersökningar är att föredra då syftet är explorativt och där fokus ligger på att förstå en given situation (Bryman & Bell 2013). Kvalitativa studier utgår från en kunskapsteoretisk ståndpunkt som är tolkningsinriktad eller interpretativ. En tolkningsinriktad ståndpunkt handlar om att förstå ett fenomen mycket grundligt och att kunna urskilja nyanseringar i den undersökta kontexten (Bryman & Bell 2013). Det här är av relevans då vi vill kunna urskilja nyanseringar i standarderna vi kommer att undersöka, för att sedan kunna dra slutsatser om hur utvecklingen av standarderna sett ut över tid samt förstå utvecklingen av hållbarhetsredovisningen.
Kvalitativ forskning tenderar att ha ett induktivt synsätt (Bryman & Bell 2013). Då vi däremot utgått från olika teorier som legitimitetsteorin samt intressentteorin så har vi därmed inte ett induktivt synsätt. Vårt synsätt är istället deduktivt, vilket egentligen är mer vanligt förekommande inom kvantitativ forskning (Bryman & Bell 2013). Vi valde att utgå från de här teorierna för att sedan med utgångspunkt i dem och det insamlade
datamaterialet kunna dra generella slutsatser. Ett deduktivt synsätt kan således förklaras som att tidigare teori styr forskningen i en viss riktning (Bryman & Bell 2013). Med valda teorier kan vi i vår analys försöka förklara varför vissa standarder har erhållit större genomslagskraft än andra, samt undersöka vad som påverkat och styrt utvecklingen av hållbarhetsredovisningen.
3.2.1. Val av design
Då vår undersökning handlar om hållbarhetsredovisningens förändring över tid så tillämpar vi en longitudinell design. Den longitudinella designen används just för att se förändringar över tid (Bryman & Bell 2013). Den longitudinella designen är relativt ovanlig inom företagsekonomisk forskning, men då vi i vår studie använder oss av sekundärdata möjliggör det ändå för oss att tillämpa denna typ av design (Bryman & Bell 2013).
3.2.2. Dokumentanalys
Vi har valt att i vår undersökning använda oss av metoden dokumentanalys. En dokumentanalys grundar sig på datamaterial insamlad av andra forskare som högst troligt haft annat syfte med datainsamlingen. Det rör sig således om sekundärdata (Bryman & Bell 2013). Vi valde i vår undersökning att använda oss just av den metoden. En dokumentanalys innebär följaktligen att datamaterialet består av sekundärdata i form av rapporter, vetenskapliga artiklar, böcker och information inhämtad från olika organisationers hemsidor på Internet. En dokumentanalys att föredra om den kunskap som behövs för att besvara frågeställningen går att få fram genom denna informationskälla och ger mer eller bättre information än andra tillvägagångssätt. I de här fallen finns det ingen anledning till att använda andra informationskällor (Merriam 1994). Givet syftet ansåg vi att all den information som var nödvändig för att besvara syftet kunde samlas in genom en dokumentanalys. Informationen som hittas i dokument kan användas på samma sätt som information som framställs i form av observationer och intervjuer (Merriam 1994). Dokumentdata är även objektiv i jämförelse med andra informationskällor (Merriam 1994).
Styrkan i en dokumentanalys är att kunna skapa en överblick över all insamlad data och på så vis presentera ett underlag för jämförelse (Bergström & Boréus 2005). Vår idé om att undersöka hållbarhetsredovisningens utveckling var att kunna jämföra olika standarder som har publicerats genom åren. Dokumentanalys som metod gjorde det möjligt för oss att skapa det underlag som vi behövde för att kunna besvara vårt syfte.
3.3. Litteratursökning
För att hitta användbart material till studien genomfördes en litteratursökning. Litteratursökningen gjordes via Karlstad universitetsbiblioteks databas, samt även andra databaser som till exempel Science Direct, Business Source Primier, Emerald, FAR Online samt Google Scholar. Sökorden som användes bestod bland annat av “sustainable development”, “sustainability reporting”,
“sustainability reporting development”, “CSR”, “ethics”, “triple bottom line”, “sustainability”, “GRI”, “accounting”, “accounting and society”, “changes in society”,
“legetimacy theory” och “stakeholder theory”. Det här är ett urval av våra främsta använda nyckelord vid sökningar i bibliotekets databaser. Enligt syftet har vi valt att inte enbart inkludera nyare artiklar, utan även artiklar, böcker och rapporter som är äldre. Vidare så har vi beaktat vilka författarna i de olika artiklarna refererat till för att få ytterligare idéer på användbara vetenskapliga artiklar. Vi har även tagit hänsyn till hur många gånger de vetenskapliga artiklarna blivit citerade av andra för att försäkra att artikeln har hög kvalitet.
3.4. Undersökningens genomförande
Utifrån problemdiskussionen formulerades ett syfte och frågeställningar. För att få frågeställningen besvarad började vi utforma en teoretisk referensram och samla in datamaterial. Datainsamlingen består av sekundärdata som samlats in av andra forskare (Bryman & Bell 2013). Insamlingen av data avslutades då vi ansåg att vi hade tillräckligt många standarder som tydligt utgjorde en tidslinje, vilken vi sedan kunde analysera utifrån. Empirin är insamlad med hjälp av olika artiklar, rapporter och internetsidor som förklarar standardernas innehåll och historia. Baserat på vårt syfte samt vår teoretiska referensram har vi kommit fram till fyra frågor som vi använt oss av för att analysera innehållet i varje standard vid insamlingen av vårt datamaterial.
• När publicerades standarden?
• Vad är standardens fokus (miljö, samhälle, TBL)? • Är standarden inspirerad av tidigare standarder? • Har betydande revideringar/uppdateringar gjorts?
Genom att utgå från frågorna kunde vi på ett enklare sätt urskilja informationen i varje standard och skapa en bättre struktur i empirin så att vi senare i analysen kunde jämföra och diskutera vår frågeställning och vårt syfte. Processen med insamling av materialet förenklades och gjorde det möjligt för oss att koppla data till litteraturen. Att ta hänsyn till tidpunkten då standarden publicerades var viktigt eftersom det möjliggjorde idén om att skapa en
tidslinje. Vi ansåg även att det var viktigt att ta reda på vad standardens fokus var, för att kunna analysera utvecklingen och samhällets påverkan. Slutligen har vi studerat om varje standard har påverkats av tidigare publicerade standarder för att skapa en större förståelse i tidslinjen, om så inte är fallet har inget nämnts i beskrivningen av standarden. Vi anser även att antal revideringar som gjorts sedan standarden publicerades är av intresse då det är relevant vid en analys av samhällsutvecklingens påverkan på redovisningen. I analysen kopplar vi vårt insamlade datamaterial till den teoretiska referensramen för att analysera vad vi kommit fram till. Vi har använt oss av vår frågeställning för att få samma argumentationslinje i analysen som i den teoretiska referensramen. Vårt mål med analysen var att genom den teoretiska referensramen kunna utläsa hur förändringen av hållbarhetsredovisningen sett ut över tid, hur samhällsutvecklingen har påverkat de standarder som publicerats samt varför vissa standarder inte fått samma genomslagskraft som andra. Vi började med att skapa en matris av våra valda standarder. Den skapade en förståelse för hur hållbarhetsredovisningen har förändrats över tid. Vidare blev vårt arbete med analysen enklare då vi tydligare kunde se samband mellan vad som förändrades i innehållet i standarderna och de teorier som kom vid liknande tidpunkter. Det gav oss även en struktur som hjälpte oss att kunna para ihop fler standarder med varandra. Slutligen sammanfattar vi vårt resultat av vår studie samt besvarar syftet i slutsatsen. I det här kapitlet kombineras både slutsats och diskussion, för att på så sätt kunna diskutera varför och hur vi kommit fram våra slutsatser.
3.4.1. Val av standarder
Vi har valt att inkludera både ramverk och standarder i vår studie, men vi väljer att benämna båda för standarder. Vid valet av standarder fokuserade vi på att välja de som främst behandlade socialt samt miljömässigt ansvarstagande. Andra standarder som till exempel handlar om kvalitet ansåg vi inte tillförde relevant information till vårt arbete och exkluderades därför. Givet avgränsningen valde vi att studera de mest omfattande publicerade standarderna som är ramverk eller riktlinjer för att upprätta en hållbarhetsredovisning. Det gjorde vi för att kunna få en förståelse för hur det kommit sig att vissa standarder har fått större uppmärksamhet än andra standarder inom området. Då vi skapat en tidslinje som täcker in flera välkända samt även också mer okända standarder anser vi att fler standarder inte skulle påverka oss i vår analys. Vi hade vid denna tidpunkt samlat
tillräckligt med standarder för att kunna göra en tidslinje över standardernas utveckling.
3.5. Metodkritik
Att använda sig av enbart sekundärdata innebär både för- och nackdelar. Fördelarna är att datamaterialet vanligtvis är av hög kvalitet och att det finns möjligheter att spara både tid och pengar (Bryman & Bell 2013). Ytterligare en fördel är möjligheten att kunna genomföra longitudinella analyser, som nämnts ovan, vilket vi har utnyttjat i vår undersökning. Genom användning av sekundärdata från olika tidsepoker kan vi därmed samla in användbar data och kan avgöra hur hållbarhetsredovisningens utveckling sett ut över tid. Det förekommer även brister med sekundärdata. Några nackdelar är sekundärdata är att det kan vara svårt att bedöma kvaliteten på materialet samt att det tar tid att bekanta sig med data som är framtagen av någon annan (Bryman & Bell 2013).
3.6. Validitet och reliabilitet
Ett debatterat område är huruvida kvalitativa forskare bör behandla validitet och reliabilitet på samma sätt som kvantitativa forskare, eller om kvalitativa forskare istället bör kalla det här för trovärdighet. Åsikterna går isär om vilket som anses rätt, men vi har i vårt arbete valt att tillämpa validitet och reliabilitet istället för trovärdighet, något som vi grundar på argumenten framförda av Larsen (2009). I grund och botten handlar begreppen om ungefär samma aspekter, nämligen hur väl genomförd undersökningen är och hur trovärdig den anses vara. Validitet och reliabilitet behandlar undersökningens kvalitet. Det handlar således om att datainsamlingen ska vara korrekt utförd och att möjliga felkällor ska minimeras. Vid kvalitativa undersökningar kan validitet och reliabilitet stärkas genom till exempel triangulering, vilket innebär multipla datainsamlingsmetoder för att stärka resultaten (Bryman & Bell 2013). Validitet handlar om väsentlighet (Larsen 2009). Väsentlighet kan vidare förklaras som att datainsamlingen ska stämma överens med frågeställningen. Allt insamlat material ska således vara relevant och kunna förankras i frågeställningen för att inkluderas i arbetet. Är datainsamlingen irrelevant bör den därmed avlägsnas ur undersökningen (Larsen 2009). Det här resonemanget förklarar varför vi i vår studie valt att inte ta med vissa standarder då vi utformade vår tidslinje, samt varför intervjuer eller annat datainsamlingsmaterial inte ansågs relevant. Reliabilitet berör tillförlitlighet (Bergström & Boréus 2005). Det handlar således om noggrannhet. Vad som är
viktigt att ha i åtanke under studiens gång är att tolkningsaspekten är en reliabilitetsfråga för de flesta textanalyser. Textläsningen bör vara tillräckligt noggrann för den frågeställningen som är given, oberoende av vilken tolkningsstrategi som använts (Bergström & Boréus 2005). Reliabiliteten kan många gånger vara lägre i en kvalitativ undersökning än i en kvantitativ undersökning, vilket beror på att en mycket högre grad av tolkning från forskarnas sida förekommer vid kvalitativa undersökningar (Larsen 2009). Kvalitativa studier kan innebära ett stort mått av tolkning från författarnas sida, och det här är något som vi genom hela vår studie har varit medvetna om. För att minimera tolkningar, värderingar och egna åsikter har vi därmed kritiskt granskat vad den andra av oss har skrivit. Granskningen kan ses som ett sätt att stärka validiteten och reliabiliteten (Larsen 2009). Ytterligare ett sätt att stärka validiteten och reliabiliteten på är att under hela arbetets gång redovisa allt mycket tydligt och noga, på så sätt kantas arbetet av transparens, och möjligheten för andra forskare att genomföra samma undersökning ökar därmed (Bryman & Bell 2013).
3.7. Etiska ställningstaganden
Inom all form av forskning bör etiska ställningstaganden tas upp. Särskilt vid kvalitativ forskning kan etiska aspekter vara ett problem, då kontakt med undersökningspersoner är större än vid kvantitativa undersökningar. Det är således viktigt att ha kännedom om etik, och speciellt när det gäller hur forskare ska uppträda gentemot undersökningspersoner (Bryman & Bell 2013). I vår undersökning har vi endast tillämpat oss av sekundärdata genom en dokumentanalys och har således aldrig varit i kontakt med undersökningspersoner. Inhämtad sekundärdata är även offentlig, vilket indikerar rätten att använda sig av sådana dokument och artiklar. Vi har därmed inte brutit mot några etiska principer.
4. Empiri
I följande kapitel presenteras valda standarder. Standarderna är strukturerade i en tidslinje för att på ett överskådligt sätt kunna följa med i utvecklingen. Innehållet i varje standard har strukturerats efter mallen med frågorna som presenterasdes i metodkapitlet.
Figur 2: Tidslinje
4.1. Standarder
1976: OECD Guidelines for Multinational Enterprises
OECD Guidelines for Multinational Enterprises fokuserar på den sociala delen av TBL och syftar till att skapa bättre sociala förutsättningar för alla länder och deras invånare vilka är anslutna till OECD (OECD 2016a). Standarden publicerades första gången år 1976, men har reviderats fem gånger och den senaste revideringen gjordes år 2011 (OECD 2016b). Standarden hjälper företag att agera hållbart och ansvarstagande på marknaden, och berör områden som sträcker sig från mänskliga rättigheter till taxering (OECD 2016b). Organisationen OECD arbetar för transparens, pålitlighet och en hållbar framtid. Fokus ligger på att identifiera eventuella kommande problem och förhindra att de uppstår (OECD 2016a).
1987: ISO 9001
ISO 9001 är en standard som fokuserar på att förbättra verksamheten för att enklare möta det kunderna efterfrågar. Det är en ledningssystemstandard som
arbetar för kvalitetsprocesserna i ett företag och hör till ISO 9000-serien som handlar om normer för kvalitéstyrning (SIS 2016a). Hela ISO 9000-familjen introducerades år 1987 (ISO 2016a). Standarden består av olika principer som bland annat baseras på medarbetarnas engagemang, relationshantering och kundfokus. Kvalitetsarbetet handlar om att hela tiden förbättra företaget och ledningssystemet, praktiker talar om Total Quality Management (TQM). Genom att följa och uppfylla de principer som ISO 9001 innehåller kan ett företag bli certifierad (SIS 2016b). För att anpassa sig till ISO 9001 följer företag de riktlinjer som finns för alla ISO-standarder. Hela ISO-familjen revideras var femte år för att vara relevant på marknaden och ISO 9001 reviderades senast år 2015 för att svara på de senaste trenderna (ISO 2016b).
1989: Ceres
Ceres grundades år 1989 på grund av Exxon Valdez katastrofen (Ceres 2016a). Ceres fungerar som ett ramverk för hållbarhetsredovisning och grundar sig i TBL. Organisationen har skapat en miljöinriktad uppförandekod, som ursprungligen kallades Valdez Principles, men som numera går under namnet
Ceres Principles. Organisationen förespråkar hållbart ledarskap och ämnar att
öka företagens ansvarstagande i syfte att skapa en hållbar utveckling. Organisationen är fortfarande verksam och skapar verktyg för att inkludera miljömässiga och sociala utmaningar i företag, investerares beslutsfattande och kapitalmarknaden i större utsträckning (Ceres 2016b).
1989: Natural Step
Natural Step fokuserar enbart på miljön och syftar till att skapa en hållbar utveckling inom naturens egna gränser (Det Naturliga Steget 2016a). Natural Step har utvecklat fyra hållbarhetsprinciper som hjälper företag att verka för en hållbar utveckling. Principerna har kontinuerligt uppdaterats. Vidare har organisationen valt att arbeta med backcasting, något som de beskriver med hjälp av deras ABCD-modell. Metoden syftar till att underlätta förståelsen för var företag befinner sig idag och ska skapa förståelse för att sättet att göra saker på och leva inte fungerar i syfte att skapa en hållbar utveckling och framtid. Modellen beskriver sedan hur det är viktigt att vara innovativ för att hitta nya lösningar och att planering och prioritering är viktiga ledord (Det Naturliga Steget 2016b).
1992: World business council for sustainable development (WBCSD)
WBCSD är ett ramverk som tillhandahåller flera olika verktyg som företag kan använda för att dels kunna mäta och utvärdera sitt arbete, dels för att implementera mer hållbara metoder i sina affärsstrategier. Ramverket grundades år 1992 vid världstoppmötet i Rio (WBCSD 2016a). WBCSD arbetar för att skapa hållbara affärslösningar och medlemmarna arbetar över gränserna mellan länder, sektorer och distributionskedjor. Arbetet har lett till att organisationen är erkänd som en av de mest framträdande organisationer för hållbart affärsutvecklande av bland andra FN och Världsbanken (WBCSD 2016b).
WBCSD arbetar efter olika ramverk som de benämner “vision” och “action” (WBCSD 2016a). “Action 2020” har nio olika punkter som sammansatts i sex kluster, vilka är klimat och energi, ekosystem och landskap, säkra material och produkter, social påverkan, hållbara livsstilar samt vatten. Organisationens “Vision 2050” är att ändra synen på värde. Målet är att vinst, värde och kostnader ska få en annan betydelse, genom att inte bara ta hänsyn till det ekonomiska värdet. Det menas att för att nå en hållbar utveckling och framtid behövs samverkan mellan olika investerare för att på så vis få fram nya sätt att mäta ett företags sanna värde, sanna kostnader och sanna vinst (WBSCD 2016c). “Action” står för vad som görs här och nu, medan “Vision” handlar om ett önskat läge som önskas uppnå innan år 2050.
1992: BS 7750
BS 7750 var den första standarden för miljöledningssystem i världen och publicerades år 1992 av BSI (BSI 2016a). Standarden handlade om miljöteknik, ekologi, styrningstekniker, miljöstyrning samt verifiering för att nämna några huvuddrag i standarden (BSI 2016b). År 1994 ersattes BS 7750 av den internationella standarden ISO 14001 som nu istället är den gällande standarden för ett företags miljöstyrning (BSI 2016a; BSI 2016b).
1993: EMAS
EMAS-förordningen trädde i kraft år 1993 och var då endast utformad åt industriföretag. Från och med år 2001 utökades EMAS så att den nu innefattar alla företag vars verksamhet har betydande miljöeffekter. Det är en frivillig EU-förordning som ska effektivisera och förbättra miljöarbetet i företag (FAR Online 2001). Miljöledningssystemet kan tillämpas av alla typer av företag och genom att de årligen publicerar en miljöredovisning enligt EMAS kan de öka
sin trovärdighet (Naturvårdsverket 2015). För att visa att ett företag är anslutet till EMAS används en liten symbol som är lätt att känna igen. EMAS har senare baserats på ISO 14001 (FAR Online 2001).
1995: Sustainable Process Index
Sustainable Process Index (SPI) är ett ramverk där den miljömässiga aspekten i TBL står i centrum. SPI utvecklades för att kunna mäta den totala påverkan på miljön. Indexet passar särskilt bra i den industriella sektorn, där föroreningar är särskilt stora och ofta förekommande, jämfört med andra sektorer. Genom det här ramverket eller måttet är det således möjligt att kunna mäta miljöpåverkan som människor eller industrier orsakar, genom olika teknologier. För att nämna ett exempel så har det påvisats genom användning av SPI att naturgas är mycket mer av en miljöbov än förnybar energi, i termer av miljöpåverkan. SPI utvecklades runt 1995 (Narodoslawsky & Krotscheck 2004).
1996: BS 8800
BS 8800 publicerades första gången 1996 av BSI. Standarden har reviderats genom åren och den nuvarande och uppdaterade versionen är från 2004. Standarden handlar om företagshälsovård och säkerhetssystem på arbetsplatser, och behandlar således bara den sociala delen i TBL. Förutom företagshälsovård i stort fungerar standarden som en guide för företag som är intresserade av hur de ska tillgodose och implementera frågor som till exempel behandlar miljön och hälsan på arbetsplatsen, säkerhetsmått, anställningsvillkor, personalhantering samt olycksförebyggande riktlinjer (BSI 2016d). Standarden har inspirerats av en rad olika standarder som till exempel BS 7750, OHSAS 18001 samt brittiska tolkningar av standarderna ISO 9001 och ISO 14001. Tillsammans har de hjälpt till att forma nuvarande BS 8800 (BSI 2016d; BSI 2016e). Nuvarande BS 8800 innehåller mycket mer information än föregångaren från 1996. Nya lagregleringar har tagits i beaktande vid utformningen av den uppdaterade versionen och BSI har fokuserat mycket på att addera förbättringar gällande riskbedömning (BSI 2016e). Standarden är anpassad för att passa alla olika typer av företag och verksamheter. Oavsett storlek på företaget och oavsett vilken form av aktiviteter företaget bedriver så är BS 8800 anpassad (BSI 2016e).
1996: ISO 14001
ISO 14001 inspirerades av BS 7750 (BSI 2016a) och innehåller standarder om hur företag bör arbeta med miljöarbeten. Genom standarden ISO 14001 kan företag erhålla ett certifikat om de uppfyller de krav som standarden ska tillämpa, samt arbetar med systemet i den dagliga verksamheten (SIS 2016b). ISO 14001 tillämpas därmed av företag som önskar bidra till en hållbar utveckling genom att fokusera på sina miljömässiga skyldigheter (ISO 2016d). Den senaste versionen av standarden är från 2004. Standarden ISO 14001 kan till exempel hjälpa företag att minska deras miljöpåverkan, sätta upp mål för förbättringar med miljöarbeten samt hjälpa dem att sätta upp en rutin för deras miljöarbeten (SIS 2016d).
1997: SA8000
Standarden SA8000 lanserades år 1997 av SAI och handlar om den sociala arbetsmiljön (SAI 2015a). SA8000 fokuserar på mänskliga rättigheter och SAI:s mål är att införa mänskliga rättigheter och en bra arbetsmiljö över hela världen (SAI 2015b). Standarden är en av världens första som fokuserar på sociala aspekter. Den bygger bland annat på FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, olika konventioner från ILO och FN samt nationell lag. SA8000 är heller inte bransch-specifik, utan den kan i stort sett appliceras på vilken form av verksamhet som helst (SAI 2015c). Den senaste versionen av SA8000 är från 2014. Standarden innehåller nio stycken olika principer som alla är normativa, vilket betyder att de säger hur företag bör agera. Principerna behandlar bland annat barnarbete, hälsa och säkerhet, diskriminering samt arbetstider. Viktigt att notera är att standarden förutsätter att företag som önskar följa SA8000 ska ha ett effektivt styrsystem, som ska fungera som kärnan i SA8000. Styrsystemet är nödvändigt för implementering, övervakning samt upprätthållande av SA8000 (SAI 2014).
1999: AA1000
AccountAbility är en global organisation som grundades år 1995. Standarderna har byggts upp kring tre olika kärnvärden, vilka är inkludering av intressenter, väsentlighet och lyhördhet (AccountAbility 2015a). AA1000 består av en rad principbaserad standarder som fokuserar på både integrerad redovisning och försäkran. Standarderna är utvecklade med hänsyn till så många intressenters intressen som möjligt och ska underlätta för företag att verka mer hållbart och ansvarsfullt (AccountAbility 2015b).
