Stickning och virkning psykologiska upplevelser av en hobby

Akademin för hälsa, vård och välfärd Avdelningen för psykologi

Stickning och virkning – psykologiska upplevelser av en hobby

Olga Moskaleva

Kandidatuppsats i psykologi, HT2021 Kurskod: PSA122

Program: Beteendevetenskapliga programmet Handledare: Per Lindström

Examinator: Wanja Astvik

Stickning och virkning – psykologiska upplevelser av en hobby

Olga Moskaleva

Kreativa hobbyer har tidigare visats vara gynnsamma för människors psykiska hälsa, både som preventiva åtgärder såväl som behandlingsmetoder. Deltagande i sådana hobbyer har tidigare visats kunna förbättra individens psykosociala förmågor och copingstrategier och vara användbart i behandlingssyfte för psykisk ohälsa. Denna studies syfte var att undersöka vilka upplevelser stickare och virkare har i samband med handarbetet och huruvida de anser att hobbyn påverkar dem på ett långsiktigt sätt. Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Deltagarna var åtta kvinnor mellan 27 och 75 år som hade stickning och/eller virkning som hobby.

Intervjuerna analyserades tematiskt genom kodning. Resultatet visade på en mängd positiva upplevelser i samband med stickning och virkning såsom avkoppling och gemenskap och en del negativa som dåligt samvete och överansträngning. De långsiktiga effekterna innefattade bland annat påverkan på psykisk och fysisk hälsa och lärande. Framtida studier skulle kunna undersöka effekten av stickning och/eller virkning som terapimetod.

Keywords: psychological well-being, positive psychology, knitting, flow, mental health

Psykisk ohälsa är ett viktigt och omtalat ämne i dagens samhälle, och inte bara i Sverige, utan över hela världen. Under senare år har man sett en ökning i psykisk ohälsa och drogmissbruk med så mycket som 13% enligt World Health Organization (2021b). Dessutom genomlever mänskligheten fortfarande Covid-19 pandemin, vilket bidrar till att människor känner mer osäkerhet, rädsla och stress än vanligt, då det inte finns något botemedel och viruset fortsätter att mutera och spridas vidare. Inte nog med det, så har pandemin även medfört stora förändringar i våra liv med tanke på den stora omställningen många människor har behövt göra för att minska smittspridningen, så som arbete och utbildning hemifrån, begränsade sociala kontakter, och för vissa även förlust av arbete (World Health Organization, 2021c). Med hänsyn till detta kan det vara intressant och viktigt att undersöka hur människor får positiva känslor och hur det påverkar deras psykiska välbefinnande. Det har tidigare påvisats att det finns en koppling mellan positiva upplevelser och psykiskt välbefinnande, både som en direkt påföljd och även på längre sikt, bland annat genom att de positiva upplevelserna och positiva emotioner bidrar till att man bygger upp ett psykologiskt motstånd och motarbetar negativa känslor, detta enligt ”Broaden-and-build” teorin (Fredrickson, 2001) vilket visar på vikten av positiva upplevelser för människors psykiska hälsa.

Men det är inte bara det psykiska välmåendet som förbättras: i en studie av Kushlev et al.

(2020) har man upptäckt att upplevelsen av lycka har en påverkan på den fysiska hälsan på ett positivt sätt. En intervention genomfördes som var riktad mot att förbättra människors psykiska välbefinnande och man undersökte hur de skattade sin psykiska och fysiska hälsa före, under och efter interventionen. Man fann att de individer som genomgick interventionen skattade både sin psykiska hälsa och tillfredsställelse med livet högre än innan behandlingen började och i

jämförelse med kontrollgruppen. Författarna kunde även påvisa en förbättring i den fysiska hälsan då de individer som deltog i interventionen sjukskrev sig mindre sällan och färre dagar åt gången vid interventionens slut än vid dess början. Med utgångspunkt i detta kan det vara värt att fundera över vilken roll positiva upplevelser egentligen spelar i våra liv. Seligman och Csikszentmihalyi (2000) har påpekat att psykologin behöver mer kunskap om vad som får människor att blomstra, i stället för att bara fokusera på hur man ska bota dem som redan har drabbats av psykisk ohälsa, så som det har varit under lång tid. Enligt författarna räcker det inte att hjälpa någon att komma ur en depression, man behöver också visa att det finns bra saker i livet som är värda att leva för. De nämner även att människor kan vara benägna att ta de positiva upplevelserna för givet. Därför kan det vara av extra vikt att faktiskt lyfta upp dem, och tala om dem, synliggöra dem, då de är essentiella för det psykiska välbefinnandet, och, som Kushlev et al. (2020) har påtalat, även det fysiska.

Hur får man då positiva emotioner? Det finns många sätt att göra det på och ett av dessa är att hänge sig åt något man tycker om att göra, exempelvis utöva en hobby. Men en hobby är inte endast ett medel att skaffa sig positiva känslor och upplevelser, att ägna sig åt det gör mer än så. Till exempel, har Bishop-Fitzpatrick et al. (2017) visat att regelbundet engagemang i hobbyer är viktigare för vuxna med autismspektrumtillstånd för att motverka stresspåverkan på den upplevda livskvaliteten än deltagande i sociala aktiviteter. Den upplevda stressen i det vardagliga livet kan kännas mindre påträngande om man har en hobby som man utövar regelbundet. Detta är inte bara tillämpbart på individer med autismspektrumtillstånd, utan förmodligen alla människor – andra tidigare genomförda studier visar att hobbyer som innefattar kreativitetsutövande, som exempelvis musicerande eller kreativt skrivande, kan påverka människors psykiska välmående till det bättre, och även främja psykisk hälsa (Gillam, 2018). Dessutom finns det ett stort antal aktiviteter att välja mellan som på ett eller annat sätt frambringar den kreativa sidan – må det vara teater, musik, snickrande, blomsterarrangemang eller handarbete, för att nämna några. En kvalitativ studie av Pöllänen och Weissmann-Hanski (2020) visade att kvinnor upplever att handarbete med textiler har positiva konsekvenser för deras psykiska välmående. Fokuset låg på det eudaimoniska välmåendet, alltså känsla av lycka genom självförverkligande, och man fann att textilhandarbete används i olika syften av olika kvinnor – självförverkligande, sociala syften, ”self-empowerment” och för att minska stress (Pöllänen & Weissmann-Hanski, 2020). En annan studie gjorde en kvantitativ undersökning av kvinnor som handarbetar med textiler och garn, och resultatet visade att de kvinnor som ägnar sig åt denna hobby mer regelbundet och använder det som ett sätt för coping, rapporterar ett bättre psykiskt mående än de kvinnor som inte handarbetar lika ofta och som inte har coping som mål vid sitt handarbete (Collier, 2011). Fokuset för denna studie ligger på kvinnor som ägnar sig åt en sådan hobby, dock mer avgränsat till att endast omfatta stickning och virkning.

Varför just stickning och virkning? Denna sorts sysselsättning har tidigare varit väldigt vanlig bland kvinnor bland annat som ett sätt att spara pengar genom att tillverka egna kläder i stället för att behöva köpa dem, och innan industrialiseringen och uppkomsten av maskiner som underlättade tillverkning var det ett av de få sätt man kunde få kläder överhuvudtaget. I och med andra vågens feminism har många kvinnor tagit avstånd från stickning och virkning och många andra sysselsättningar som tidigare har ansetts vara typiskt kvinnliga (Kelly, 2014). Nu verkar dock stickning och virkning ha rest sig ur askan igen, och allt fler människor, både män och kvinnor engagerar sig i denna hobby, och inte bara som ett sätt att tillverka egna kläder.

Till exempel, har det växt fram ett nytt sätt att uttrycka sig på – med hjälp av stickade och/eller virkade saker, som kallas för garnbombning eller garngraffiti – man hänger alltså upp virkade eller stickade mönster eller bilder för att visa ett tyst missnöje med exempelvis skogsavverkning eller kärnkraft (Goggin, 2013).

Men stickningens och virkningens fördelar slutar inte där. Riley et al. (2013) internationella undersökning kunde påvisa att det finns ett positivt samband mellan handarbete med garn och

den psykiska hälsan, och fann att stickningen beskrivs vara terapeutiskt, bidrar till att förbättra humöret och hjälper att komma till ro. Den sociala dimensionen kan också påverkas på ett positivt sätt av denna hobby, då många stickare är med i stickgrupper, och tack vare det globala nätverket Internet kan man delta i sådana även online. Detta kan vara av särskild vikt för sociala kontakter i dagsläget, då många ställen väljer att hålla stängt på grund av Covid-19.

Stickning har blivit mer populärt bland yngre kvinnor i USA enligt Stannard och Sanders (2015). De undersökte anledningarna till att kvinnor valde att engagera sig i stickning och resultatet visade att man väljer denna hobby av flera skäl: att kunna vara kreativ, att kunna göra fler än en sak åt gången, att kunna förändra mönster efter eget tycke och lära sig nya saker samtidigt, att få en färdig produkt som senare kan användas, den sociala aspekten, mängden av tillgänglig information om stickning och mönster, och själva processen. Förutom dessa anledningar, uppgav deltagarna i studien att stickning hjälpte dem att slappna av och att de fick positiv uppmärksamhet från andra människor vilket gav dem känslor av stolthet över att ha åstadkommit något.

Förutom de många positiva anledningarna att börja med stickning, har några av de ovan nämnda studierna även upptäckt att stickningen kan framkalla ett tillstånd av flow (ex. Riley et al., 2013, Stannard & Sanders, 2015). Begreppet myntades av Csikszentmihalyi (2014b) och beskriver ett tillstånd då man inte har någon tidsuppfattning och går in i sitt arbete helt, världen runt omkring en upphör att existera, det finns en matchning mellan utmaningens nivå och de egna kunskaperna, och arbetet flyter på. Upplevelse av ett flow-tillstånd är i sig positivt för den psykiska hälsan och kan uppnås på många olika sätt, till exempel genom att engagera sig i sportaktiviteter, skrivande eller skådespelande. Csikszentmihalyi (2014a) beskriver konceptet av flow och vilka fördelar det finns med att uppleva ett flow-tillstånd, exempelvis att det ger en möjlighet till utveckling av kunskaperna eftersom med tiden behöver man mer och mer utmaning inom aktiviteten för att uppnå flow. Sinnett et al. (2020) har funnit att den temporala perceptionen och den spatiala förmågan blir bättre efter att man har varit i ett flow-tillstånd, dock fanns det osäkerhet kring vad som var orsaken och vad som var verkan, det vill säga om man får bättre perception på grund av ett flow, eller om flow-tillståndet induceras på grund av bättre perception. Oavsett orsaksföljden, blir den temporala perceptionen och den spatiala förmågan bättre än den var innan man gick in i flow-tillståndet, vilket tyder på flow-tillståndets positiva effekter. Lynch och Troy (2021) har funnit att flow har också visat sig ha likheter med vissa former av meditation, och meditativa tillstånd i samband med flow-upplevelser leder till fler positiva emotioner direkt efter deltagandet i en kreativ verksamhet och högre livstillfredsställelse över tid, dessutom har man funnit ett samband mellan regelbundna flow- upplevelser och psykiskt välmående. Då flow-tillstånd kräver bland annat en matchning mellan de kunskaper man har och tillräcklig utmaning i uppgiften, ger det också en möjlighet till lärande, eftersom man blir allt bättre på uppgiften och större utmaningar behövs för att uppnå ett flow. Payne et al. (2011) undersökte flow-upplevelser hos äldre människor, och fann att individer med höga flytande kognitiva förmågor kunde uppnå höga nivåer av flow när de engagerade sig i kognitivt krävande uppgifter.

Med tanke på den alltmer ökande psykiska ohälsan är det intressant att undersöka olika sätt för människor att skaffa sig positiva emotioner. För denna studie ligger fokuset på individer som har stickning och/eller virkning som hobby, då det har tidigare visats att engagemang i dessa hobbyer kan medföra psykologiska fördelar. Det är också intressant att se om dessa individer upplever ett flow-tillstånd när de stickar och/eller virkar och hur det gestaltar sig.

Syftet med denna studie var alltså att ta reda på vad kvinnor upplever när de stickar och/eller virkar och vilken påverkan det har på deras upplevda hälsa. Begränsningen till endast kvinnliga deltagare gjordes eftersom det fortfarande är främst kvinnor som ägnar sig åt dessa hobbyer och det föreföll svårt att hitta manliga deltagare med tanke på tidsbegränsningen för studien.

Frågeställningarna för denna studie var:

1. Vad upplever stickare/virkare i samband med sitt handarbete?

2. Hur upplever stickare/virkare att handarbetet påverkar dem långsiktigt?

Metod

Deltagare

Urvalet för denna studie skedde genom målinriktat urval, vilket innebär att ett rekryteringsbrev har postats i olika ämnesgrupper på Facebook och två garnbutiker i Södermanland, där individer som har stickning och/eller virkning som hobby erbjöds att vara med i en undersökning.

Avgränsning gjordes i rekryteringsbrevet med avseende på personer som endast stickar eller virkar som en hobby, inte som ett medel för att tjäna pengar, och som stickar och/eller virkar regelbundet. De som var intresserade av att ställa upp på en intervju fick ta kontakt via e-post i stället för att skriva i kommentarsfältet på Facebook-inlägget för att bevara konfidentialiteten, och fick därmed ta del av ett missivbrev som innehöll information om studiens syfte – att undersökningen skulle handla om att ta reda på vad människor som stickar och/eller virkar upplever i samband med sitt handarbete, genomförande av studien och de etiska aspekterna – konfidentialitet, frivillighet och användning av data. Samtycke inhämtades innan bokning av intervjuerna.

Åtta deltagare valdes ut av de intresserade enligt kriteriet att de stickar och/eller virkar regelbundet. Intervjuerna bokades med dessa personer via e-post tills det nödvändiga antalet deltagare var uppnått. Deltagarnas ålder varierade mellan 27 och 75 år, alla deltagare var kvinnor varav sex var etnisk svenska och två hade annat ursprung. Hälften av deltagarna bodde i Södermanland och hälften på skilda geografiska orter i Sverige. Respondenterna kallades R1- R8 med hänvisning till konfidentialitetskravet. Två av deltagarna stickade och resterande både stickade och virkade. Deltagarnas erfarenhet inom stickning och virkning varierade mellan 16 och 68 år.

Material

För denna undersökning utarbetades en semistrukturerad intervjuguide. Frågorna var öppna och neutrala, och syftade till att erhålla så beskrivande svar som möjligt. Det fanns nio frågor, varav en öppningsfråga och en avslutningsfråga, med förslag till följdfrågor inom parentes. Upplägget användes då det gav möjlighet att ställa frågorna i den ordning som var mest passande under intervjuernas gång, och även tillfälle att följa upp nya spår som kom upp i deltagarnas berättelser. Frågorna handlade om de olika upplevelserna som stickningen och/eller virkningen medförde: Hur brukar du känna dig när du stickar/virkar? Vad finns det för positivt med att sticka/virka? Hur kom det sig att du började med stickning/virkning? Vad är viktigast för dig – processen eller det färdiga arbetet? Tror du att din valda hobby påverkar ditt psykiska välmående? Vad finns det för negativt med att sticka/virka? Berätta om senaste gången du gick in i stickningen/virkningen helt, vad kände du då?

Procedur

Deltagarna erbjöds att välja mellan att genomföra intervjun på plats eller online, med hänsyn till de rådande omständigheterna kring Covid-19. Alla de deltagarna som bodde i Södermanland

valde att ha intervjun i form av personligt möte, varpå tid och plats bestämdes tillsammans med deltagarna. De resterande intervjuerna genomfördes online, med hjälp av olika applikationer som möjliggör videosamtal. Alla intervjuer spelades in med hjälp av en mobiltelefon. De respondenter som hade online-intervju använde alla kamerafunktionen under intervjuernas gång. Alla deltagare blev informerade om de etiska aspekterna genom en extra muntlig genomgång och ett muntligt samtycke inhämtades innan inspelningen startade. Deltagarna blev även informerade att de har möjlighet att ta del av den färdiga rapporten efter att den har godkänts, varpå sju av deltagarna meddelade sitt intresse för det. Intervjuernas längd varierade mellan 19 och 50 minuter, med total intervjutid på ca 250 minuter. Intervjudeltagarnas berättelser var det som låg i fokus, hellre än den exakta strukturen på intervjuarguiden.

Respondenterna fick ingen ersättning för att delta i undersökningen.

Databearbetning

Som steg ett transkriberades intervjuerna, varpå ljudinspelningarna raderades. Transkriberingen var totalt 59 sidor för alla intervjuer tillsammans. Varje transkription skrevs ut och lästes igenom flera gånger och anteckningar inför kodningen gjordes. Sedan genomfördes kodningen i enlighet med Braun och Clarkes (2008) anvisningar för tematisk analys och relevant data valdes ut och färgmarkerades för varje kod som steg två. I det tredje steget fördelades koderna till möjliga teman och en ny färgkodning gjordes, denna gång för temana. Färgmarkeringar syftade till att lättare kunna se de olika temana och koderna som hörde ihop med varandra.

Därefter lästes varje tema för sig från alla transkriptioner och relevanta meningar valdes ut och skrevs ner i en tabell för att uppnå bättre översikt över teman och subteman som steg fyra. För frågeställning 1 fanns det tio teman och för frågeställning 2 fanns det fyra teman. I steg fem lästes varje färgmarkerade text hörande till ett tema från alla transkriptioner flera gånger och analyserades. Teman och subteman jämfördes med varandra för att utesluta överlappningar och säkerställa att all data var relevant och se till att de var internt homogena och externt heterogena, alltså att allt som ingick i ett tema var relevant för detta tema och att teman inte överlappade varandra. Slutligen benämndes varje tema och subtema för resultatbeskrivningen, deltagarcitat valdes ut som skulle användas i resultatdelen. Steg sex innefattade skrivningen av denna rapport och en extra genomgång av teman.

Resultat

Som inledningsfråga ombads deltagarna att berätta varför de hade valt stickning och/eller virkning som hobby. De flesta respondenterna började med handarbetet under barndomen, ofta på grund av att det fanns någon i deras släktkrets som höll på med stickning eller virkning vilket gjorde att de också blev intresserade och ville prova på själva. Deltagarnas beskrivningar av sin väg till handarbetet var lika varandra, R8 berättade exempelvis: ”Ja, det var för att min mamma alltid stickat eller virkat när jag var liten, och sen så var det så kul att se henne då, så då ville jag också lära mig.”. De andra respondenterna uttryckte sig på liknande sätt. R4 började däremot inte förrän hon var i vuxen ålder och skulle få sitt första barn och har fortsatt med stickning sedan dess, men hon hade också människor som handarbetade i sin närhet. Det intresseväckande och roliga var positiva upplevelser som fick deltagarna att börja sticka eller virka och vidare upptäckte de andra anledningar till att fortsätta med denna hobby. En sammanfattning av teman och subteman finns att se i Tabell 1.

Tabell 1

Upplevelser och långsiktiga effekter av stickning och virkning

Positiva upplevelser

Detta tema syftade till att besvara frågeställning 1 och sökte beskriva de positiva upplevelser som stickare och virkare har i samband med sitt handarbete. Deltagarna ombads att beskriva hur de brukar känna när de håller på med sitt handarbete. De subteman som tillhörde temat var, i bokstavsordning: avkoppling, flow, gemenskap, glädje och kontemplation.

Avkoppling. Detta subtema var återkommande i alla intervjuer. Respondenterna talade om stickning och virkning som ett sätt att komma undan vardagliga bekymmer och ha en stund för sig själv. Den avstressande effekten av handarbetet nämndes av alla deltagare och var bland det första som togs upp som en positiv anledning till att engagera sig i stickning och virkning. R5:s sätt att uttrycka detta var: ”Jag känner mig harmonisk … jag släpper … dagens elände eller vad det nu kan vara … Jag tänker mig att det är som när folk tar ett glas vin eller nånting så där …”.

Deltagarna berättade att avkopplingen som kommer med handarbetet leder till att man blir lugn.

R3 beskrev det på detta sätt: ”… det ger lugn och ro och det blir meditation … Det känns lugnt och fint i kroppen …”. De andra deltagarna använde likvärdiga uttryckssätt när de talade om denna upplevelse.

Flow. Ett subtema som framkom i deltagarnas berättelser var flow-tillstånd under stickning och/eller virkning. Nästan alla respondenter hade upplevt flow-tillstånd i samband med sitt handarbete. R8 berättade om en tröja hon stickade för ett tag sedan: ”… ibland så är det ju väldigt svårt att lägga ifrån sitt arbete … jag ska faktiskt bara göra några varv till … då var jag uppe till klockan ett … man glömmer bort både tid och rum … jag hade faktiskt ingen aning om vad klockan var …”. För alla undersökningsdeltagare var det processen som var viktigare än det färdiga objektet eftersom objektet mer eller mindre förlorade sin mening när det var klart:

”Själva processen, jag menar när den är klar, då … men sen fyller ju den ingen funktion. Det är som att ja, jo, jag har gjort den, men så går jag vidare till nästa …” (R4). Alla respondenterna uppgav att de vill ha en viss utmaning i deras handarbete eftersom det kunde upplevas som uttråkande att bara göra samma sak hela tiden. Respondenterna talade även om att utmaningen gör att man känner sig fokuserad på det man gör. Förlusten av tidsuppfattningen var en återkommande upplevelse bland deltagarna. R3 uttryckte detta som: ”Ja, man kan försvinna in totalt om man vill. Och så ska man sitta tio minuter bara för att, och sen visar det sig att det har blivit mörkt ute … och man har hållit på i flera timmar.”. Deltagarna berättade också om att de kroppsliga behoven inte ger sig tillkänna förrän man avslutar handarbetet: ”… det är inte förrän

Exempel kondenserad meningsenhet Tema

Det är som när folk tar ett glas vin Man kan försvinna in totalt om man vill Faktiskt ett sätt att umgås

Blir glad om den jag ger till blir glad Jag kan sortera tankarna

Avkoppling Flow Gemenskap Glädje Kontemplation Tiden och arbetet räknas inte

Arg, jättearg och trött Andra saker som måste göras Hinna med när man har satt deadlines Kan få ont i axlar, ändan, ryggen

Att bli utnyttjad Besvikelse Dåligt samvete Stress

Överansträngning Pulsen går från 100 till 65

Mår mycket bättre, för psyket är det guld värt Det känns utvecklande

Att hålla något i handen och visa upp

Förbättrad fysisk hälsa Förbättrad psykisk hälsa Lärande

Stärkt självkänsla

nån pratar med mig som jag tänker efter och känner att nu har jag nog suttit lite för länge, eller man känner att man börjar bli hungrig och så var det visst tio timmar sen man åt nånting.” (R1).

Gemenskap. För många människor kan stickning och virkning kanske te sig som ett ensamarbete – man föreställer sig att det är bara att sitta hemma och handarbeta framför tv:n eller dylikt, men så var nödvändigtvis inte fallet för deltagarna. Hälften av respondenterna hade vid något tillfälle deltagit i stickcaféer och ansåg alla att det var trevligt och givande: ”… själva idén, just att man träffar andra, man får utbyta idéer … Då får man ju höra om andras liv … det är inte bara stickning … det är ju i mitt fall faktiskt ett sätt att umgås.” (R4). Två av respondenterna berättade att de hade funderingar på att gå på ett stickcafé, men hade inte möjlighet att göra det på grund av småbarn hemma, och nu fanns det inga som var öppna på grund av Covid-19. Båda dessa deltagare talade om att de definitivt skulle pröva på det om möjligheten skulle komma, då det är ett sätt att umgås och träffa nya människor och handlar inte endast om handarbetet. För R2 fanns det däremot ingen lockelse med stickcaféer: ”Jag har en väninna som går på stickcafé och när jag har hört från henne så blir jag lite avskräckt för jag tycker … de ska överglänsa varandra på nåt sätt …”. Förutom stickcaféer fanns det även andra sätt att få uppleva gemenskap i samband med stickning och virkning. Några av deltagarna ordnade stickdejter med vänner, antingen genom att träffas eller ringa varandra på telefon eller med hjälp av videosamtal. Några vände sig till de olika Facebook-grupperna för att fråga om hjälp, eller bara för att se vilka projekt andra människor har och hur de gör. Besök i garnbutiker var ytterligare ett sätt som man kunde få socialt umgänge på, och även inspiration för nya saker att sticka eller virka: ”Ibland så går jag ner till lokala garnhandeln och frågar och kollar vad hon har för projekt eller vad hon har för mönster och sånt…” (R8). R2 berättade att eftersom hon stickar mycket till andra människor så brukar hon då sitta och tänka på den personen som plagget är menat för, och att hon kände sig mindre ensam vid sådana tillfällen.

Glädje. En annan positiv upplevelse som stickningen och virkningen medförde var glädje.

En anledning till glädje var att kunna skapa något som är användbart: ”... det är ju nyttosaker.

Det är ju inte nåt som du ställer i en hylla, utan det är ju saker som det blir nånting av, som förhoppningsvis används …” (R5). Skapandet gav också möjligheten att kunna ge bort handgjorda presenter och därmed en möjlighet till fler glädjekänslor. Detta, för några av deltagarna, förutsatte dock till viss del att mottagaren visade uppskattning över det: ”… men sen så är jag glad om den som jag ger till blir glad, blir nöjd” (R2). De saker som man skapade gav även positiva känslor i form av stolthet över att man har gjort det själv och att man klarade av att göra det. Om det gällde saker man behöll för sig själv såsom kläder eller heminredning kunde det fungera som en påminnelse om att man var kapabel till att göra något bra och slutföra det man påbörjade: ”… då känns det lite så här, wow, jag har faktiskt gjort nånting som jag kan använda idag … vad kul” (R3).

Kontemplation. Flera av deltagarna talade också om att under tiden man stickar så kan man bearbeta tankar och händelser. Deltagarna förklarade att stickning eller virkning som inte krävde stort fokus gav dem tillfälle att gå igenom sina bekymmer, till exempel sa R6: ”… har jag något som jag brottas med tankemässigt som jag inte kan släppa, då hjälper det till … jag kan sortera tankarna och kanske genom det komma fram till en lösning.”.

Negativa upplevelser

Detta tema syftade till att beskriva de negativa upplevelserna som handarbetet kunde medföra och besvarade frågeställning 1. De subteman som identifierades för temat var, i bokstavsordning: att bli utnyttjad, besvikelse, dåligt samvete, stress och överansträngning.

Att bli utnyttjad. För R3 kunde det bli negativa upplevelser i samband med att människor bad henne att sticka eller virka åt dem, hon jämförde det med att arbeta gratis: ”Det är som att

den tiden räknas inte, det arbetet räknas inte, som jag hantverkar.”. R6 hade en liknande upplevelse då människor inte ens var beredda att betala för garnet som hade gått åt till att göra plaggen.

Besvikelse. R1 talade om att hon kunde uppleva negativa känslor i form av besvikelse och ibland även ilska när det blev fel i stickningen eller virkningen och hon behövde repa upp, vid sådana tillfällen lät hon oftast handarbetet vara en stund och försökte igen senare. R4 hade en liknande strategi: ”… såvida man inte stöter på ett problem i stickningen, då hamnar den i skäms-korgen och sen tar man nästa …”.

Dåligt samvete. En sak som bedömdes av de flesta deltagarna som negativt med stickning och virkning var kostnaden: ”Det är ju inte så billigt. Jo, det är klart, man kan hitta billiga garner på extrapris och sånt men jag skulle inte säga att det är ett sätt att spara pengar, för jag tycker det är rätt så dyrt.” (R8). På grund av de höga priserna på garn kunde R2 känna att hon fick dåligt samvete om hon fick mycket garnrester och inte använde upp dem. För att motverka denna upplevelse gjorde hon antingen mindre projekt av dessa rester eller skänkte bort dem till förskolor. Några av respondenterna berättade att de främst köper garn när det reas ut, på loppmarknad eller via Facebook, och några har varit med om att få garn gratis när det har skänkts bort. För det mesta skapade deltagarna sig ett lager med garn hemma för att kunna handarbeta när de önskar och passade på att köpa hem extra garn när det reades ut.

Deltagarna kunde även få dåligt samvete över att andra aktiviteter, exempelvis hushållssysslor, blev försummade. R4s beskrev det på detta sätt: ”jag vet att jag måste städa, jag vet att jag måste tvätta, och allt det här blir så jobbigt.”. Hon berättade att hennes sätt att hantera de nödvändiga sysslorna var att starta en timer och sticka tills det ringde och sedan göra de sysslorna som behövde göras tills timern ringde igen och alternera däremellan.

Stress. R1 berättade att hon kunde bli stressad om hon inte hann med att sticka eller virka de plagg som hon hade planerat: ”Sen är det ju lätt också att planera en massa projekt, sätter man deadlines på dem … då kan det ju bli lite stressigt …”. Hon ansåg dock att det stressmomentet inte var påträngande eftersom det var hon själv som hade satt upp tidsbestämningar och kunde enkelt ändra på dem. R2 tyckte på ett liknande sätt att hon kunde planera in många projekt vilket kunde leda till stress. För henne handlade stressen mer om att det skulle bli för många klädesplagg som inte skulle användas men de gick åt i alla fall i slutändan. R4 ansåg att hon kunde få lite ångest över att hon redan hade så många påbörjade projekt och började på ett nytt ändå, men hon tyckte inte att det gjorde så mycket ändå eftersom hon stickar så pass mycket och ofta.

Överansträngning. Stickning och virkning kunde även medföra negativa fysiska upplevelser. Respondenterna berättade att eftersom man kan vara så inne i stickningen och/eller virkningen så kan det vara svårt att veta hur länge man egentligen har hållit på, och då kan det hända att händerna blir överansträngda och andra kroppsdelar också: ”… man kan få ont i axlar, man kan ju få ont i ändan, man kan ju få ont i ryggen, så det gäller ju att resa på sig emellanåt.

Så ibland måste jag sätta … äggklockan på ringning.” (R3). Stelhet i rygg, axlar, nacke och värkande hand- och fingerleder var de fysiska nackdelarna som deltagarna kunde nämna. R6 stickade så mycket under en period att det ledde till fysiska krämpor: ”… när Corona kom … då stickade jag mössor. Och då ådrog jag mig både tennisarmbåge och inflammation i armbågarna, så att jag kunde ju inte göra det på ett halvår … inflammationen ville inte ge med sig.”. Alla respondenterna var medvetna om dessa fysiska negativa upplevelser och hade olika strategier för att påminna sig själv när det var dags att röra på sig, som exempelvis en äggklocka eller alarm. R4 hittade en video på Youtube med särskilda övningar som var framtagna just för människor som håller på med stickning och virkning. R8 berättade att hon brukar ligga ner när hon handarbetar och undviker på så sätt att få ont i rygg och axlar.

Handarbetets långsiktiga effekter

Detta tema syftade till att besvara studiens andra frågeställning – huruvida stickare och virkare upplever att deras hobby påverkar dem på ett långsiktigt sätt. Subteman som tillhörde temat, i bokstavsordning var: förbättrad fysisk hälsa, förbättrad psykisk hälsa, lärande och stärkt självkänsla.

Förbättrad psykisk hälsa. De flesta deltagare uttryckte att de upplevde en positiv påverkan på deras psykiska mående av olika anledningar. R5 tyckte att stickning medförde endast positiva inslag i hennes liv: ”Jag tror jag blir en snällare människa, en mer harmonisk människa

… det är bara fördelar.”. R3 uttryckte att engagemang i handarbete var essentiellt för hennes hälsa: ”Man mår mycket bättre, jag kostar inte Landstinget nånting … väldigt sällan sjuk. Så för psyket och för livslusten och inre ro … det är ju guld värt.”. Hon berättade även att ett liv utan hantverk var inget hon kunde ens föreställa sig, det var ett sätt att hjälpa sig själv till ett bättre mående. R8 ansåg att den psykiska hälsan förbättrades tack vare att man kunde få en stund till att bearbeta tankarna. För R4 har stickningen varit en livlina: ” … det var ju så pass illa att jag har varit inlagd för att jag gick ju och … skulle avsluta precis allting. Så stickningen var ett sätt för mig att hålla tankarna i styr … det var ett utav de främsta sätten som jag hade bara för att kunna existera … allting handlade bara om att orka existera.”. R4 berättade om att hon fortfarande använder stickningen för att hantera ångest och orka med vardagen eftersom det hjälper henne att komma ner i varv, bearbeta dagens händelser och få energi till att utföra de vardagliga sysslorna. Endast R7 ansåg att hennes psykiska hälsa inte påverkades av just denna hobby: ”… jag är jättepositiv person och kan hitta massa andra grejer som kan ge mig positiva känslor, utan att bara sticka eller virka.”. Hon berättade att virkningen för henne är främst en vinterhobby då det inte går att vara ute så mycket, men hon framhöll även att hobbyer är viktiga eftersom de gör en glad och för med sig positiva upplevelser.

Förbättrad fysisk hälsa. R6 talade om att hon hade en sjukdom som får pulsen att gå upp, och stickningen var ett sätt som hon kunde ta till för att sänka den till normala värden igen: ”…

jag har jättehög puls, alltså upp mot 100 … när jag sätter mig och stickar en stund … den är nere på 65 … det fungerar.”. För hennes del påverkades den fysiska hälsan på ett positivt sätt.

Hon nämnde även att man får bättre kroppskännedom då man lär sig att märka när det är dags för paus och stretchning, och att stickning kan bidra till behållande av rörlighet i fingerleder vid artros. R7 ansåg att stickning och virkning kan hjälpa till vid utveckling av motorik i fingrar och händer.

Lärande. För flera av respondenterna fanns det en långsiktig påverkan i form av utveckling i sitt handarbetande: ”… man lär sig nya tekniker hela tiden. Och … det är lite ögonöppnande, att det finns ju tusen sätt att göra en sak på.” (R1). Några av deltagarna nämnde att de har vänt sig till Facebook-grupper och Youtube för att lära sig nya saker, dels för att det finns många förklarande videor, dels för att man kan ställa frågor till andra människor om något är oklart.

Respondenterna talade om möjligheten att använda sin fantasi och utveckla kreativiteten också som positiva anledningar till att sticka och virka eftersom man kan förändra befintliga mönster eller göra något helt eget.

Stärkt självkänsla. Ytterligare en fördel som nämndes av deltagarna som stickning och virkning medförde var stärkt självkänsla. R1 talade om att hennes självkänsla förbättrades genom att stickningen och virkningen gav något fysiskt som man kunde visa upp som tecken på att man har gjort något bra: ”… att hålla nånting i handen och kunna visa att det här har jag presterat … det känns bra.”.

Diskussion

Denna studie syftade till att ta reda på vilka upplevelser handarbete i form av stickning och virkning medför för de som utövar denna sorts hobby, om det påverkar dem långsiktigt och i så fall på vilket sätt. Respondenterna i studien berättade om de många fördelarna som stickning och virkning har, både för deras psykiska och i vissa fall även fysiska hälsa, och de positiva emotioner som de upplever i samband med utövandet av hobbyn. Precis som Pöllänen och Weissmann-Hanski (2020) upptäckte fanns det olika anledningar till att engagera sig i handarbete – respondenterna talade om känslan av stolthet över det färdiga arbetet, känslan av att vara duktig och klara av saker, möjligheter till socialt umgänge ihop med handarbetet och den avkopplande verkan som stickningen och virkningen har. Deltagarna nämnde även andra anledningar till att sticka och/eller virka, exempelvis kreativitetsutövande, multitasking och tillfälle för lärande, och detta var konsistent med Stannard och Sanders resultat (2015). Det fanns också några upplevelser i samband med stickning och virkning som inte hade nämnts i tidigare studier, till exempel glädjen av att kunna ge bort något och skaparglädjen.

Respondenterna beskrev sin hobby som terapiliknande och lugnande, precis som i Riley et al.

(2013).

Collier (2011) framhöll handarbetets potential för coping och kopplade det till fördelar för den psykiska hälsan. Respondenterna i denna studie berättade att de använder stickning och virkning som ett sätt att koppla av och varva ner och deras uppfattning om handarbetets påverkan på deras psykiska mående sammanfaller med Colliers resultat. Denna sorts handarbete gav enligt undersökningsdeltagarna möjlighet till kreativitetsutövande vilket enligt Gillam (2018) är fördelaktigt för den psykiska hälsan. Alla deltagare stickade och/eller virkade mer eller mindre regelbundet vilket kan minska den enskildes upplevelse av stress och dess påverkan på livskvaliteten som Bishop-Fitzpatrick et al. (2017) visade. Respondenterna talade om den stressreducerande verkan som handarbetet har för dem både under tiden de stickar eller virkar och efteråt.

Kelly (2014) undersökte huruvida stickningen kan anses vara en feministisk sysselsättning och fann bland annat att synsättet på stickning har förändrats från att vara något alla kvinnor gjorde och en nödvändighet till att bli en möjlighet – en hobby som man kan engagera sig i för att man tycker om det och kan välja vilka färger och mönster man vill. Detta framkom även i deltagarnas berättelser när de talade om sitt första möte med handarbetet – oftast var det någon i familje- eller vänskapskretsen som stickade eller virkade och då syftade det främst till att ha något att sälja eller fixa kläder till den egna familjen. För respondenterna själva var det däremot en fritidsaktivitet som de valde att lägga sin tid på för att de tyckte att det var givande och roligt, inte för att de var tvungna till det.

Respondenterna talade om stickning bland annat som ett sätt att få utlopp för sin kreativitet på, att skapa något som man kan använda eller ha som prydnad hemma. Ingen av deltagarna använde stickningen eller virkningen som det uttryckssätt Goggin (2013) skrev om, alltså garnbombning eller garngraffiti. Däremot nämnde en av deltagarna att ha sett en sådan tyst protest i sociala medier som tog plats i USA.

De flesta av studiens deltagare kunde uppleva flow-tillstånd i samband med sin stickning eller virkning. Deltagarnas beskrivningar av detta tillstånd uppfyllde Csikszentmihalyis kriterier för flow (2014a) – det finns ett tydligt mål som man arbetar emot (det färdiga objektet), direkt feedback (man ser plagget ”växa fram”), en matchning mellan förmåga och utmaning (alla deltagare ville ha lite utmaning i sitt handarbete), förvrängd tidsuppfattning, känslan av att världen runtom inte existerar, bortglömda kroppsliga behov och själva processen som det viktiga i arbetet, inte målet. Csikszentmihalyi skrev om hur det egna jaget blir ett med processen som man är involverad i under ett flow då all uppmärksamhet är riktad till det man gör och att förmågan att gå in i och behålla ett flow-tillstånd är beroende av individens tidigare erfarenheter av processen. Respondenterna i denna studie var erfarna inom stickning och/eller virkning då de har haft det som hobby i många år och hade således den nödvändiga erfarenheten av

processen och intresset som krävs för ett flow-tillstånd. Eftersom engagemang i handarbete möjliggjorde upplevelsen av flow för deltagarna kan man förvänta sig att de även får de fördelarna som det medför som nämndes tidigare (Lynch & Troy, 2021, Payne et al., 2011, Sinnett et al., 2020), detta var dock inte i fokus för denna undersökning.

Resultatet av denna studie visade på en mängd positiva emotioner som stickare och virkare upplever när de handarbetar. Deltagarna ansåg att deras psykiska hälsa påverkades på ett positivt sätt tack vare handarbetet. Detta kan dels bero på den terapeutiska effekten av stickning och virkning, dels på den inverkan som positiva emotionerna har på den psykiska hälsan (Fredrickson, 2001). Det fanns även negativa upplevelser, såsom höga kostnader och fysiska obehag, men respondenterna hittade olika sätt att kringgå dessa och tyckte generellt att det positiva övervägde det negativa. De höga materialkostnaderna kan verka avskräckande för någon som funderar på att börja med stickning eller virkning men ofta finns det möjligheter att köpa material på rea eller till och med få det gratis som deltagarna har påpekat. Kushlev et al.

(2020) visade att när människor känner sig lyckliga leder det till en förbättring av deras fysiska hälsa. Positiva emotioner främjar således den psykiska hälsan som i sin tur bidrar till bättre fysisk hälsa. Detta bekräftades även av en av deltagarna som ansåg att det var hennes engagemang i handarbete som var anledningen till att hon nästan aldrig är sjuk.

Förhoppningsvis kan denna studie bidra till kunskapen om de positiva upplevelsernas roll för människors hälsa och lyfta stickning och virkning som ett sätt att få sådana upplevelser, för som Seligman och Csikszentmihalyi (2000) poängterade finns det många skäl till att leva och det finns ett behov av att synliggöra dem. World Health Organization uppskattar att det finns ungefär 280 miljoner människor i världen som lider av depressioner och ogynnsamma livshändelser anges som en bidragande faktor till utveckling av depression (2021a). Med hänsyn till den fortfarande pågående Covid-19 pandemin och osäkerheten som är förknippad med den kan det vara särskilt viktigt att hitta både behandlingsmetoder och preventiva åtgärder mot psykisk ohälsa. Kreativa hobbyer har tidigare föreslagits som en möjlig terapimetod (ex.

Gillam, 2018, Riley et al., 2013) och med tanke på de många positiva upplevelser som benämnts av deltagarna i denna studie i samband med stickning och virkning bör det övervägas som en sådan.

Författarens förförståelse för studiens frågeställningar grundade sig i det egna intresset för stickning och virkning som hobby. Detta bedöms ha varit gynnsamt för studien då det bidrog till att relevanta följdfrågor kunde ställas under intervjuerna och skapa en mer förtrolig samtalston då deltagarna kunde berätta om sina erfarenheter utan att behöva förklara slanguttryck och fackspråkliga uttryck. Det kunde dock ha varit fördelaktigt att genomföra undersökningen tillsammans med en person som inte var insatt i stickning och virkning eftersom det kunde ge en annan synvinkel på ämnet. Respondenterna informerades om de etiska aspekterna och gavs möjlighet att ställa frågor både innan och efter intervjuerna. Längden på intervjuerna skilde sig åt en hel del då den kortaste intervjun var endast 19 minuter lång och de längsta ca 50 minuter. Detta kan ha berott på att under de längre intervjuerna talade deltagarna om kringliggande faktorer såsom psykisk ohälsa och andra närbesläktade intressen, en del av detta ansågs inte vara relevant för studiens resultat och fick därför inget utrymme i denna rapport.

Studiens validitet kontrollerades under hela processen, från planering av studien och litteratursökning till rapportskrivning, i enlighet med de sju stegen som Kvale och Brinkmann (2009) rekommenderar. En form av deltagarvalidering användes i samband med intervjuerna genom speglingar och kortare sammanfattningar av respondenternas svar för att säkerställa att deltagarberättelserna uppfattades på det sätt som respondenterna avsåg. Den valda metoden för studiens genomförande, den kvalitativa forskningsintervjun, var den mest lämpade för att kunna besvara frågeställningarna.

För att erhålla objektivitet som frihet från bias (Kvale & Brinkmann, 2009) i studien var författaren noga med att sätta den egna förförståelsen åt sidan under tolkning och analys av deltagarnas berättelser. Vad gäller studiens reliabilitet är det högst troligt att den är replikerbar.

Det är dock oklart om resultatet kan generaliseras. Tidigare studier om detta ämne (ex. Pöllänen

& Weissmann-Hanski, 2020, Stannard & Sanders, 2015) visade på liknande upplevelser hos deltagarna som denna undersökning, men dessa studier genomfördes inom Europa och USA.

Resultatet skulle kunna bli helt annorlunda om man valde att intervjua människor från andra delar av världen. Ett möjligt förslag för framtida studier är just att göra en sådan undersökning med deltagare från utvecklingsländer. Det vore även intressant att genomföra intervjuer med män som har stickning och/eller virkning som hobby och ta del av deras upplevelser i samband med handarbetet. Vidare skulle man kunna implementera stickning och virkning som terapimetod och utföra mätningar på det psykiska välbefinnandet före och efter.

Resultatet för denna undersökning visade att det finns många positiva upplevelser i samband med stickning och virkning, om än några negativa. De långsiktiga effekterna av hobbyn var även dem positiva till sin natur då deltagarna ansåg att deras hälsa, både den psykiska och den fysiska, påverkades på ett gynnsamt sätt och stickningen och virkningen medförde tillfällen för att lära och utvecklas. Förhoppningsvis kommer denna studie att väcka större intresse för stickning och virkning och fler kommer att vilja prova det själva med tanke på de fördelar det kan ge.

Referenser

Bishop-Fitzpatrick, L., Smith, L. E., Greenberg, J. S., & Mailick, M. R. (2017). Participation in recreational activities buffers the impact of percieved stress on quality of life in adults with Autism Spectrum Disorder. Autism Research, 10(5), 973–982. https://doi- org/10.1002/aur.1753

Braun, V., & Clarke, V. (2008). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in Psychology, 3(2), 77–101. https://doi.org/10.1191/1478088706qp063oa

Collier, A. F. (2011). The well-being of women who create with textiles: Implications for art therapy. Art Therapy, 28(3), 104–112. https://doi.org/10.1080/07421656.2011.597025 Csikszentmihalyi, M. (2014a). The concept of flow. In M. Csikszentmihalyi (Ed.), Flow and

the foundations of positive psychology: The collected works of Mihaly Csikszentmihalyi (pp.

239–263). Springer.

Csikszentmihalyi, M. (2014b). Flow. In M. Csikszentmihalyi (Ed.), Flow and the foundations of positive psychology: The collected works of Mihaly Csikszentmihalyi (pp. 227–238).

Springer.

Fredrickson, B. L. (2001). The role of positive emotions in positive psychology: The broaden- and-build theory of positive emotions. American Psychologist, 56(3), 218–226.

https://doi.org/10.1037/0003-066X.56.3.218

Gillam, T. (2018). Enhancing public mental health and wellbeing through creative arts participation. Journal of Public Mental Health, 17(4), 148–156.

https://doi.org/10.1108/JPMH-09-2018-0065

Goggin M. D. (2013). Knitting social identity: Yarn graffiti in transnational craftivist protests.

Hypercultura, 2(2), 1–18. http://doaj.org/article/e26c9905b00f4c84b2f439db0fb0e383 Kelly, M. (2014). Knitting as a feminist project? Women’s Studies International Forum, 44,

133–144. https://doi.org/10.1016/j.wsif.2013.10.011

Kushlev K., Heintzelman, S. J., Lutes, L. D., Wirtz, D., Kanippayoor, J. M., Leitner, D., &

Diener, E. (2020). Does happiness improve health? Evidence from a randomized controlled trial. Psychological Science, 31(7), 807–821. https://doi.org/10.1177/0956797620919673

Kvale, S., & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun (3e uppl.).

Studentlitteratur.

Lynch, J. M., & Troy, A. S. (2021). The role of nonduality in the relationship between flow states and well-being. Mindfullness, 12(7), 1639–1652. https://doi.org/10.1007/s12671-021- 01627-3

Payne, B. R., Jackson, J. J., Noh, S. R., Stine-Morrow, E. A. L., & Duberstein, P. (2011). In the zone: Flow state and cognition in older adults. Psychology and Aging, 26(3), 738–743.

https://doi.org/10.1037/a0022359

Pöllänen, S. H., & Weissmann-Hanski, M. K. (2020). Hand-made well-being: Textile crafts as a source of eudamonic well-being. Journal of Leisure Research, 51(3), 348–365.

https://doi.org/10.1080/00222216.2019.1688738

Riley, J., Corkhill, B., & Morris, C. (2013). The benefits of knitting for personal and social wellbeing in adulthood: Findings from an international survey. British Journal of Occupational Therapy, 76(2), 50–57. https://doi.org/10.4276/030802213X13603244419077 Seligman, M. E. P., & Csikszentmihalyi, M. (2000). Positive psychology: An introduction. The

American Psychologist, 55(1), 5–14. https://doi.org/10.1037/0003-066X.55.1.5

Sinnett, S., Jäger, J., Singer, S. M., & Antonini Philippe, R. (2020). Flow states and associated changes in spatial and temporal processing. Frontiers in Psychology, 11, Article 381.

https://doi.org/10.3389/fpsyg.2020.00381

Stannard, C. R., & Sanders, E. A. (2015). Motivations for participation in knitting among young women. Clothing and Textiles Research Journal, 33(2), 99-114.

https://doi.org/10.1177/0887302X14564619

World Health Organization. (2021a). Fact sheets. Depression. Retrieved 7 december 2021 from https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/depression

World Health Organization. (2021b). Health topics. Mental Health. Retrieved 7 december 2021 from https://www.who.int/health-topics/mental-health

World Health Organization. (2021c). Mental health and COVID-19. Retrieved 7 december 2021 from https://www.who.int/teams/mental-health-and-substance-use/mental-health-and- covid-19