FÖRSLAG TILL RESOLUTION

RE\863423SV.doc PE459.788v01-00

SV

SV

EUROPAPARLAMENTET 2009 - 2014

Plenarhandling

4.4.2011 B7-0251/2011

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen om Syrien, Bahrain och Jemen

Frieda Brepoels, Hélène Flautre, Margrete Auken, Malika Benarab-Attou, Franziska Katharina Brantner, Isabelle Durant, Catherine Grèze, Heidi Hautala, Barbara Lochbihler, Ulrike Lunacek, Nicole Kiil-Nielsen, Raül Romeva i Rueda, Judith Sargentini

för Verts/ALE-gruppen

PE459.788v01-00 2/8 RE\863423SV.doc

SV

B7-0251/2011

Europaparlamentets resolution om Syrien, Bahrain och Jemen

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien och Jemen,

– med beaktande av sitt betänkande av den 24 mars 2010 om Europeiska unionens förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd,

– med beaktande av sitt betänkande om Europaparlamentets rekommendation till rådet beträffande ingående av ett Europa–Medelhavsavtal om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och

Arabrepubliken Syrien, å andra sidan, som antogs den 10 oktober 2006,

– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, – med beaktande av FN:s internationella konvention om medborgerliga och

politiska rättigheter från 1966, som Syrien har anslutit sig till,

– med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1975, som ratificerades av Syrien den 18 september 2004,

– med beaktande av uttalandena av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant om Bahrain den 10, 15 och 17 mars 2011,

– med beaktande av uttalandena av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant om Jemen den 10 och 17 mars 2011,

– med beaktande av uttalandena av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant om Syrien den 18, 22, 24 och 26 mars 2011,

– med beaktande av slutsatserna från rådets (utrikes frågor) möte i Bryssel 21 mars 2011, – med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 24−25 mars 2011,

– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. I Bahrain, Syrien och Jemen, liksom i andra arabländer och länder i Nordafrika och Mellanöstern såsom Tunisien, Egypten, Libyen, Algeriet, Marocko, Jordanien, men även i Iran, har de senaste månaderna miljontals människor demonstrerat på gatorna för reformer som garanterar en bättre fördelning av makt och välstånd, skydd av de sociala och

medborgerliga rättigheterna samt ett mer demokratiskt politiskt system.

B. Den stora majoriteten av befolkningen i Mellanöstern och Nordafrika är under 35 år, och den unga generationens brist på framtidsutsikter förstärks i de mindre resursrika länderna

RE\863423SV.doc 3/8 PE459.788v01-00

SV

av den ekonomiska och finansiella krisens effekter.

C. Regeringarna har reagerat genom att öka det våldsamma förtrycket, utlysa

undantagstillstånd och införa lagstiftning mot terrorism för att rättfärdiga allvarliga brott, däribland utomrättsliga avrättningar, bortföranden och försvinnanden, godtyckliga frihetsberövanden, tortyr och orättvisa rättegångar.

Om Syrien

D. När Bashar al-Asad tog över presidentposten väcktes förhoppningar om och förväntningar på förändringar och politiska reformer i Syrien. Sedan al-Asad blev president har inga reformer genomförts och förväntningarna har kommit på skam.

E. Undantagstillståndet har rått kontinuerligt sedan 1963 och har utnyttjats för att slå ned alla former av opposition och dissidentverksamhet i landet och ge säkerhetstjänsten ökade befogenheter. Undantagstillståndet begränsar i praktiken medborgarnas utövande av sina medborgerliga och politiska rättigheter samtidigt som det ger de syriska myndigheterna en kontinuerlig kontroll över rättsväsendet och kränker den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Syrien har anslutit sig till.

F. Demonstrationerna började i staden Dara i södra Syrien och har sedan snabbt spridit sig till flera andra städer och byar i landet. De syriska myndigheterna har slagit ned

protesterna hårt, använt skarp ammunition för att skingra fredliga folksamlingar och gripit hundratals civila. Onsdagen den 23 mars gick den syriska armén in i al-Omarimoskén i Dara och började skjuta mot obeväpnade civilpersoner.

G. De syriska myndigheterna har infört sträng censur av inhemska och utländska

nyhetsmedier som försöker rapportera om demonstrationerna mot regeringen, och har gripit syriska och utländska journalister, bland vilka särskilt kan nämnas Ahmed Hadifa, en 28-årig bloggare och två Beirutbaserade libanesiska journalister som arbetar för Reuters.

H. President Bashar al-Asad reagerade på demonstrationerna genom att meddela att

undantagstillståndet skulle upphävas, att artikel 8 i Syriens författning, som föreskriver att Baathpartiet leder staten och samhället, skulle avskaffas och att 1962 års folkräkning i al-Hasakah, som innebar att hundratusentals kurder fråntogs sina pass och registrerades som utlänningar, skulle ogiltigförklaras.

I. Den framträdande syriska människorättsaktivisten och regeringskritikern

Haitham al-Maleh släpptes från fängelset i mars 2011, och han har uppmanat det internationella samfundet att utöva påtryckningar på den syriska regimen att respektera landets internationella skyldigheter när det gäller mänskliga rättigheter.

Om Bahrain

J. Demonstrationerna inleddes i Bahrain den 14 februari, inspirerade av proteströrelserna i Tunisien och Egypten. Demonstranterna begärde politiska reformer såsom en

konstitutionell monarki och en vald regering samt ett slut på korruptionen och marginaliseringen av shiiterna, som utgör över 60 procent av befolkningen.

PE459.788v01-00 4/8 RE\863423SV.doc

SV

K. Det våldsamma förtrycket upphörde under en kort tid när regeringen föreslog en nationell dialog som skulle involvera anhängare av oppositionen och politiska

sammanslutningar, men fortsatte när Saudiarabien sände ett tusen soldater till stöd för regeringen och 500 poliser anlände från Förenade Arabemiraten.

L. Kung Hamad ibn Isa al-Khalifs regering utlyste den 15 mars ett tre månader långt undantagstillstånd. Regeringen har med våld slagit ned demonstrationerna, varvid 11 människor rapporteras ha dött, de flesta av dem dödade av säkerhetsstyrkornas övervåld, med hjälp av utrustning för att hantera folksamlingar på ytterst nära håll och skarp ammunition. Fyra medlemmar av säkerhetsstyrkorna ska också ha dött,

hundratals människor skadats och dussintals försvunnit.

M. De större protesterna har slutat men kungadömet upprätthåller ett utegångsförbud mellan kl. 22 och kl. 4 i shiitiska byar och i delar av huvudstaden, enligt uppgift som täckmantel för räder nattetid och gripanden av politiska oppositionsledare, aktivister inom

proteströrelserna, observatörer av de mänskliga rättigheterna, konstnärer och till och med läkare och sjuksköterskor som har behandlat skadade demonstranter.

N. Säkerhetsstyrkorna rapporteras ha genomsökt ambulanser och vårdinrättningar efter skadade demonstranter, släpat allvarligt sjuka patienter ut från sjukhus och tvingat sjukvårdspersonalen att omvandla delar av sjukhuset till ett fängelse för skadade demonstranter, som sedan misshandlades av säkerhetsstyrkorna.

O. Advokater och familjemedlemmar till dem som gripits de senaste dagarna har inte kunnat få reda på var de är eller varför de har gripits.

P. Shiiter stoppas vid kontrollstationerna, förolämpas ofta och rånas sedan. Observatörer talar om kollektiv bestraffning och en fortgående skrämselkampanj mot shiiter. Många shiiter har förlorat sina statliga arbeten efter att ha deltagit i protester och generalstrejker och 40 studenter har förlorat sina stipendier på grund av sin roll i demonstrationerna.

Q. Åtminstone två ministrar i regeringen, fem medlemmar av shura-rådet, en av

kungens rådgivare och många domare i shariadomstolarna (al-Ja’fariya), som alla är shiamuslimer, har avgått i protest mot de bahrainska myndigheternas användning av övervåld.

Om Jemen

R. Sedan januari har miljontals medborgare demonstrerat, till övervägande del fredligt, i Jemen med krav liknande dem som framfördes i upproren i Tunisien och Egypten, och närmare hundra människor påstås ha dödats, främst av säkerhetsstyrkorna som använt skarp ammunition och skjutit mot folksamlingar från tak och offentliga byggnader, och hundratals människor påstås ha skadats. Skadade demonstranter ska ha vägrats tillträde till de statliga sjukhusen.

S. Efter demonstrationerna den 18 mars utlyste president Saleh undantagstillstånd och parlamentet antog en undantagslag den 23 mars som ger säkerhetsstyrkorna utökade befogenheter att kvarhålla personer, och som innebär stränga restriktioner för offentliga sammankomster och godkännande av en omfattande censur.

RE\863423SV.doc 5/8 PE459.788v01-00

SV

T. President Saleh, som har styrt den norra delen av landet de senaste 32 åren och den södra delen sedan enandet 1994, har reagerat på trycket från demokratirörelsen genom att inte ställa upp till omval 2013.

U. Jemen är det fattigaste landet av länderna i Mellanöstern och Nordafrika. Det beräknas att en tredjedel av befolkningen lider av kronisk hunger, att 80 procent av alla livsmedel måste importeras, och att över 40 procent av de 23 miljoner invånarna lever av mindre än 2 dollar per dag, samtidigt som olje- och vattentillgångarna håller på att ta slut.

V. Det finns en allvarlig oro för att Jemen ska upplösas. Sedan februari råder en bräcklig vapenvila med de shiitiska rebellerna i norra delen av landet, i södra delen finns en separatiströrelse och många al-Qaida-anhängare påstås använda Jemen som tillflyktsort.

Om Syrien

1. Europaparlamentet fördömer starkt säkerhetsstyrkornas och polisens våldsamma

kraftåtgärder mot fredliga demonstranter och uttrycker djup oro över situationen i Syrien och över det ökande antalet personer som dödas.

2. Europaparlamentet uppmanar de syriska myndigheterna att upphöra med det brutala förtrycket av demonstranter och avhålla sig från allt våld. Parlamentet kräver i synnerhet att de syriska myndigheterna vidtar omedelbara åtgärder för att sätta stopp för de

syriska säkerhetsstyrkornas framfart mot civila och kränkningar av internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter. Parlamentet kräver att fängslade demonstranter, journalister, människorättsförsvarare och politiska fångar omedelbart friges. Parlamentet kräver ett slut på Baathpartiets monopolställning i den syriska staten och det

syriska samhället.

3. Europaparlamentet uppmanar FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter att sända ett människorättsuppdrag på hög nivå till Syrien. Parlamentet kräver att det bildas en

oberoende internationell undersökningskommission om Syrien för att utreda de påstådda kränkningarna av internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter i samband med förtrycket av demonstranterna.

4. Europaparlamentet noterar att regeringen avgick den 29 mars men anser att denna handling inte räcker till för att hejda det syriska folkets växande frustration.

5. Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över president al-Asads televisionstal till parlamentsledamöterna i Damaskus den 30 mars som mer handlade om att vinna tid än om att ta upp det syriska folkets genuina krav på frihet och förändring. Parlamentet kräver i detta sammanhang att lagen om undantagstillstånd upphävs och att Högsta domstolen för statens säkerhet upplöses. Parlamentet motsätter sig starkt ett ersättande av denna lag med en antiterroristlag som skulle begränsa de grundläggande friheterna på samma sätt.

Parlamentet upprepar på nytt sitt krav om upphävande.

6. Europaparlamentet tillbakavisar president al-Asads påståenden om att ”konspiratörer” står bakom de protester mot regeringen som under två veckor skakat landet, påståenden med vilka han försökte tona ner protesternas karaktär och styrka.

PE459.788v01-00 6/8 RE\863423SV.doc

SV

7. Europaparlamentet uppmanar den kommitté som president al-Asad nyligen bildat för att studera en genomföranderekommendation för lösning av problemet i samband med 1962 års folkräkning i al-Hasakah, för att ge de syriska kurderna tillbaka sitt syriska medborgarskap och ge dem lika rättigheter.

8. Europaparlamentet framhåller åtagandena från vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen i det gemensamma meddelandet om ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet om att ge ytterligare stöd till den

demokratiska omvandlingen och det civila samhället som en reaktion på de historiska händelser som nu utspelar sig i regionen. Parlamentet uppmanar därför vice ordföranden/den höga representanten, rådet och kommissionen att stödja det

syriska folkets legitima ambitioner och politiska förväntningar och att sluta pressa på för ett ingående av associeringsavtalet mellan EU och Syrien, efter det våld som nu inträffat.

Parlamentet anser att ingåendet av detta avtal bör villkoras med de syriska

myndigheternas förmåga att genomföra förväntade demokratiska reformer, med särskilt beaktande av relevansen hos de reformer som inletts.

9. Europaparlamentet uppmanar i denna anda vice ordföranden/den höga representanten att öka stödet till det civila samhället i Syrien, eftersom det civila samhällets organisationer är EU:s trognaste och mäktigaste allierade i främjandet av demokratiska värden, goda

styrelseformer och mänskliga rättigheter.

Om Bahrain

10. Europaparlamentet fördömer med kraft de bahrainska säkerhetsstyrkornas användande av övervåld mot fredliga demonstranter, de utomrättsliga avrättningarna, de

godtyckliga gripandena och de påtvingade försvinnandena, den eventuella tortyren av frihetsberövade personer och, inte minst, attackerna mot ambulanser och sjukhus.

11. Europaparlamentet uppmanar den bahrainska regeringen att svara fredligt, med

politisk dialog, på folkets legitima strävanden och att uppfylla sina skyldigheter i enlighet med internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt.

12. Europaparlamentet uppmanar de bahrainska myndigheterna att häva undantagstillståndet, respektera medborgarnas rätt till yttrandefrihet, rörelsefrihet och församlingsfrihet, och att frige alla de fredliga demonstranter som nyligen gripits, tillsammans med alla övriga samvetsfångar.

13. Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över hur Gulfstaternas samarbetsråd och vissa av dess medlemmar reagerat då de aktivt ingripit mot de til största delen fredliga

protesterna i Bahrain och på samma gång vädjat till det internationella samfundet om undsättning för den folkliga proteströrelsen i Libyen. Europaparlamentet uppmanar Gulfstaternas samarbetsråd att göra sina möjligheter som regionalt kollektiv gällande, i syfte att medla för fredliga reformer i Bahrain.

14. Europaparlamentet kräver att regeringen offentligt redogör för varje person som dödats eller skadats eller fortfarande saknas samt utreder alla dödsfall, skador, gripanden, frihetsberövanden och andra eventuella kränkningar av de mänskliga rättigheterna som regeringsstyrkor och tjänstemän gjort sig skyldiga till sedan protesterna inleddes den

RE\863423SV.doc 7/8 PE459.788v01-00

SV

14 februari. Parlamentet kräver att alla som kränkt mänskliga rättigheter ställs inför rätta, oberoende av rang, ställning eller anknytning.

15. Europaparlamentet förvånas över Bahrains utrikesminister, shejk Khalid bin Ahmed al Khalifa delat in medborgarna i sitt land i två grupper som, enligt honom, hatat varandra i 1400 år, och uppmanar regeringen att förhindra att ytterligare antagonism mellan sunniter och shiiter frammanas samt att i synnerhet hindra hot mot och förföljelse av

shiitiska medborgare.

16. Europaparlamentet uttrycker oro över att Bahrain kan bli en konfliktzon mellan

Saudiarabien och Iran och välkomnar uttalandet av Ali Salman, en av shiiternas främsta oppositionsledare, som offentligt sagt nej till all utländsk inblandning i landet, även av Saudiarabien och Iran.

17. Europaparlamentet fördömer uttalandet av Europeiska utrikestjänstens rådgivare Robert Cooper inför Europaparlamentet den 22 mars i vilket han offentligt tog de bahrainska myndigheternas brutala kraftåtgärder i försvar och kallade dödsfallen bland obeväpnade demonstranter och åskådare för ”olyckor” som inträffar under

polisoperationer.

18. Europaparlamentet uppmanar EU att omedelbart förbjuda allt stöd på säkerhetsområdet till Bahrain, inklusive försäljning av utrustning för upploppskontroll och militär hårdvara tills de bahrainska myndigheterna sätter stopp för övergreppen och ställer de skyldiga till svars.

19. Europaparlamentet uppmanar EU att, mot bakgrund av den allt sämre

människorättssituationen i Bahrain, begära att FN:s råd för mänskliga rättigheter sammanträder i en extra session i syfte att stänga av Bahrains från detta råd tillsvidare.

Om Jemen

20. Europaparlamentet uppmanar president Saleh att avgå och bana väg för demokratiska val.

21. Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med folket i Jemen, välkomnar strävandena efter demokratisk förändring i landet och uttrycker sin tillfredsställelse över

demonstrationernas övervägande fredliga karaktär, trots att Jemen är ett av de tyngst beväpnade samhällena.

22. Europaparlamentet fördömer användningen av våld mot demonstranter, kräver att säkerhetsstyrkorna avstår från oproportionerliga kraftmetoder och uppmanar myndigheterna att utreda de dödsfall och skador som nyligen inträffat bland

demonstranterna, ställa gärningsmännen till dessa brott inför rätta och gottgöra offren och deras familjer.

23. Europaparlamentet uttrycker djup oro över fattigdomen och arbetslösheten samt

tilltagande politisk och ekonomisk instabilitet i Jemen. Parlamentet insisterar på att löftena från givarkonferensen 2006 måste uppfyllas på plats i snabbare takt. Parlamentet

uppmanar dessutom EU och Gulfstaternas samarbetsråd att göra en särskild insats i form av ekonomiskt och tekniskt stöd så snart som president Saleh är redo att ge plats åt en

PE459.788v01-00 8/8 RE\863423SV.doc

SV

demokratiskt vald regering.

24. Europaparlamentet uppmanar EU att omedelbart ta ledningen och sammankalla ett extra möte i FN:s råd för mänskliga rättigheter för att ta upp övergrepp som begåtts i Syrien, Jemen och Bahrain under kraftåtgärderna mot demonstrationer och repressalierna mot oppositionen.

25. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anordna en konferens under

EU:s beskydd och på grundval av enskilda fall undersöka en avskrivning av skulder eller omstrukturering av utländska lån för sådana länder i Mellanöstern och Nordafrika som satt igång påtagliga demokratiska reformer.

26. Europaparlamentet uppmanar EU att utan dröjsmål se över sin migrationspolitik med länderna i Mellanöstern och Nordafrika och inom EU, i syfte att göra sig beredd på en mycket större inströmning än tidigare av migranter från dessa länder, detta som en del av EU:s bidrag till ekonomisk utveckling i dessa regioner.

27. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till

vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, medlemsländerna i Maghreb- och Mashrekdelegationen och i Gulfstaternas samarbetsråd samt till FN:s råd för mänskliga rättigheter.