Järnålderns ringamuletter med knoppar eller vulster Rundkvist, Martin Fornvännen 91:1, 13-25 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1996_013 Ingår i: samla.raa.se

Järnålderns ringamuletter med knoppar eller vulster Rundkvist, Martin

Fornvännen 91:1, 13-25

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1996_013

Ingår i: samla.raa.se

Järnålderns ringamuletter med knoppar eller vulster

Av Martin Rundkvist

Rundkvist, M. 1996. Järnålderns ringamuletter med knoppar eller vulster.

(Knobbed or ribbed ring amulets of the Iron Age). Fornvännen 91. Stockholm.

In Sweden several types of small, knobbed or ribbed bronze rings are found, which have previously been collectivdy described with the German term "Kno- tenringe". This term is primarily descriplive ("knobbed rings"), and denotes eve- rything circular and knobbed, but bas also been used more specifically to signify the class of knobbed or ribbed rings too large to be finger rings and too small to be arm rings.

This is a survey of Swedish finds of these rings. The typology of the artefact dass is defined, the geographical and chronological habitat of each type examined, and a functional interpretation of the rings as amulets is proposed.

Martin Rundkvist, Torsvägen 61 B, S133 38 Saltsjöbaden, Sweden, arador@salgonet.se

Vid sidan av alla de talrika och välkända före- målskategorierna i det svenska fornsaksmateri- alet finns en rad mera sällsynta om vilka forsk- ningen fortfarande har dimmiga eller inga be- g r e p p . Varje nyfynd av ett sådant föremål skapar ett ögonblicks förvirring, och arkeolo- gen tvingas konstatera att fyndet inte ingår i fornsakskanon utan får betraktas som en skva- der eller ett unikum.

Våren 1992 ä g n a d e j a g mig åt en av dessa föremålskategorier: knopp- eller vulstförsedda metallringar m e d en inre d i a m e t e r på högst 7 cm, dvs. föremålstyper som i litteraturen tidi- gare gått u n d e r samlingsbeteckningen »Kno- tenringe». D e n n a term har i princip fått om- fatta allt som är r u n t och försett med k n o p p a r eller vulster, och har alltså medfört en alldeles för grov klassifikation. De studerade ringarna är för små för att fungera som armringar och för stora för att fungera som fingerringar. Stu- dien omfattade en inventering av det svenska materialet, konstruktion av ett typologiskt klas- sifikationssystem, samt en b e d ö m n i n g av d e olika typernas kronologiska, geografiska, funk- tionella och tillverkningsteknologiska bak- g r u n d . Materialet och resultaten är utförligt re-

dovisade i en stcncilerad D-uppsats (Rundkvist 1992) som d e n intresserade kan rekvirera från institutionen för arkeologi vid Stockholms Uni- versitet. Med d e n n a artikel vill j a g presentera resultaten för Fornvännens läsare.

Avgränsning

Studien är geografiskt begränsad till d a g e n s Sverige. J a g har haft direkt tillgång till sam- lingarna på Statens Historiska Museum, Kal- mar Läns Museum och Stockholms Stadsmu- seum. Personalen på Hälsinglands Museum, Blekinge Läns Museum, L u n d s Historiska Museum, J ä m t l a n d s Läns Museum, Gotlands Fornsal och Malmö Museum har g e n o m kor- respondens givit mig insyn i dessa museers sam- lingar. Dessutom h a r man på Riksantik- varieämbetets uppdragsverksamhet låtit mig ta del av opublicerat rapportmaterial.

Begreppsdefinitioner

Jag har g e n o m g å e n d e använt den gängse sven- ska kronologiska terminologin, dvs. sekvensen förromersk j ä r n å l d e r - r o m e r s k järnålder-folk- vandringstid-vendeltid-vikingatid.

I diskussionen av de olika typernas utseende

Fornvännen 91 (1996)

14 Martin Rundkvisl

och kännetecken används följande begrepps- apparat.

En ring har fyra sidor - insida, utsida, ujypsida och nedsida. För dessa ringar finns ingen defi- nitionsmässig skillnad mellan upp- och nedsi- d o r n a , eftersom de i princip är likformiga - u p p eller ned beror på från vilket håll man be- traktar en ring.

Ringkroppen är den »ten» som bildar själva ringen.

Ringkroppens tjocklek vertikalt kallas höjd, horisontellt bredd.

Ringarna är antingen försedda med knoppar eller vulster. En k n o p p är i förhällande till ring- k r o p p e n s tvärsnitt en radiell protrusion vars bas omfattar m i n d r e än hälften av ringkrop- pens omkrets. En vulst är i förhållande till ring- kroppens tvärsnitt en förtjockning runt minst hälften av omkretsen.

Knoppar och vulster sitter oftast j ä m n t ut- placerade kring ringens omkrets. O m de sitter i direkt kontakt m e d varandra, kallas de lättsit- lande. Annars kallas de åtskilda.

Typsystemet

Materialet har delats u p p i två huvudkatego- rier: knoppringar (KR) ocb vulsiiingar (VR).

Kategorierna har delats u p p i sju n u m r e r a d e typer utifrån utseendet hos ringarnas k n o p p a r eller vulster. Två typer har delats u p p i alfabe- tiserade varianter utifrån de i n b ö r d e s place- ringsförhållandena hos ringarnas k n o p p a r eller vulster.

Det ursprungliga arbetet b e h a n d l a d e ytter- ligare sju ringtyper som j a g här har valt att ute- lämna: dels har de enligt min m e n i n g haft a n d r a funktioner än som a m u l e t t e r (bältes- p ä n n e n , redskapsspännen, smyckeringar), dels hade jag inte möjlighet atl inventera d e m or- dentligt. Det är skälet lill luckorna i den ivp- n u m r e r i n g som presenteras i det följande.

Typ KRL Definition: ringen är försedd med åt- skilda uppsättningar om tre k n o p p a r m e d in- snörd bas, riktade uppåt, nedåt och utåt (fig.

D-

Jag k ä n n e r till två svenska fynd av typ KR1 - ett från Ysane i Ysane socken i Blekinge och ett från Svie i Alva socken på Gotland. De hittades i gravar vid jordbruksarbete kring sekelskiftet,

Fig. I. Typ KR1. Ringen är försedd med åtskilda upp- sättningar om tre- knoppar me-el insnörd bas, riktade upp.il, ne-dål och utåt. Sen förromersk järnålder.

SHM 10929B (skala 1:1). Ange, Alva sn, Gotland.

Teckning J. Cirulis (Nylén 1956, s. 260, fig. 107:5).

-Type KR1. The- ring carries separate sets ol three knobs wilh narrowed bases, pointing upwards, down- wards and oulwards. I.atc pre-Roman Iron Age.

men i båda fallen finns fyndkombinationen och vissa uppgifter om fyndoniständiglieterna bevarade. Dessa pekar samstämmigt mot en da- tering till slutet av den förromerska järnåldern.

De härstammar med all sannolikhet från de keltiskspråkiga o m r å d e n a i sydöstra Central- europa, där typen var ganska vanlig u n d e r det första å r h u n d r a d e t f.Kj". (Keiling 1973, s. 164-168 och där anförd litteratur; Cizmar 1991, s. 274; Maier 1991, s. 418; Muller 1991, s.

528; Shchukin 1989, s. 461, fig. 24). I en rik o b r ä n d kvinnograv från första å r h u n d r a d e t f.ICr. påträffad i Dnepr-området i Ukraina, läg- en KKl-ring mellan den gravlagdas lår (Keiling 1973, s. 167), samma läge som det i vilket man påträffar knoppringar av typ KR6b i fem sekler yngre tyska Reihengräber (Roth 1982, s. 500).

Tredubbla k n o p p a r m e d insnörd bas förekom även på a r m r i n g a r och halsringar. Stildraget levde i Polen kvar in i romersk j ä r n å l d e r : nära staden C h e l m n o , drygt tio mil u p p längs Wisla från Gdansk, påträffades en ledad a r m r i n g med de lör KR1 typiska knoppuppsättningarna i en kvinnograv, som g e n o m övriga fynd date- ras till 100-talel e.Kr. (La Baume 1934, s. 124 cichpl. 60).

Typens vida geografiska spridning illustre- ras även av en liten KRl-ring som förvaras i SHM, tillhörig en samling fornsaker som in- köptes från F. R. Martin 1896. Marlin h a d e kommit över sakerna u n d e r en resa till Kertj på h a b o n Krim vid Azovska sjöns u t l o p p i Svarta havet.

G u n n a r Ekholm diskuterade 1919 fyndet

från Ysane i Blekinge, och noterade då att KR1-

Fornvännen 91 (1996)

Järnålderns ringamuletter med knoppar eller i mister 15

Fig. 2. Typ KR4. Ringen är försedd ine-d åtskilda knoppar som är bredast vid basen, sittande endasl på utsidan. Sen romersk järnälder. SHM 11743:5 (skala 1:1). Kälder, Linde sn. Golland. Teckning O.

Sörling (Efter Almgren 8c Nerman 1923, s. 106, text- fig. 188). - Type KR4. The ring carric-s separate knobs, wiclest al their base, on the outside only. Late Roman Iron Age.

lingen troligen härstammade från de- keltisk- språkiga o m r å d e n a i C e n t r a l e u r o p a . Till samma typ som d e n n a förde han den gotländ- ska KR 1-ringen och dessutom Skånes e n d a kända knoppring, som är av typ KR6a.

Oscar .Almgren och Birger N e r m a n date- rade 1923 den gotländska ringen till järnål- d e r n s period III, sen förromersk järnålder. De p å p e k a d e dess släktskap m e d keltiska förmer och hänvisade till fynd från Stradonice i Böh- m e n . Ringen diskuterades u n d e r r u b r i k e n

»bälteringar med knoppar» (Almgren & Ner- man 1923, s. 8).

Erik Nylén placerade 1956 den gotländska ringen i sin g r u p p B eller C u n d e r den yngre förromerska järnåldern, dvs. i första århundra- det f.Kr., och förmodade att den var importe- rad (Nylén 1956, s. 380).

Typ KR4. Definition: ringen är försedd med åt- skilda k n o p p a r som är bredast vid basen, sit- tande endast på utsidan (fig. 2).

J a g k ä n n e r till två exemplar av KR4, elt lös- fynd från Norra Kvinneby i Stenåsa socken på O l a n d och ett gravfynd från FLälder i Linde socken på Gotland. Det gotländska gravfyndet daterar typen till sen romersk järnålder, m e n ger förstås ingen vidare g r u n d för antaganden om längden på dess användniiigspei iod. J a g k ä n n e r inte till några utländska paralleller.

Oscar .Almgren och Birger N e r m a n place- rade 1923 m e d ledning av fyndkombinationen den gotländska ringen i järnålderns period V:2, sen romersk järnålder. De yttrade sig inte om

Fig. 3. - Typ KR5. Ringen är försedd med åtskilda uppsättningar om tre knoppar riktade uppåt, nedåt, och utåt, där knopparna uppåt och nedåt är bredast vid basen och knoppen mät har insnörd bas. Sen för- romersk järnälder? KLM 1203 (skala 1:1). Okänd fyndort, Resmo sn, Oland. Teckning A. Messner. - Type KR5. The ring carries separate sets of three knobs pointing upwards, downwards and outwards, where the upward and downward knobs are widesi at the base anel lhe outward knob has a narrowed base.

Late pre-Roman Iron Age?

dess funktion (Almgren & N e r m a n 1923, s.

106).

Typ KR5. Definition: ringen är försedd med åt- skilda uppsättningar om lie k n o p p a r riktade uppåt, nedåt, och utåt, där k n o p p a r n a uppåt och nedåt är bredast vid basen och k n o p p e n utåt har insnörd bas (fig. 3).

J a g k ä n n e r till en e n d a ring av d e n n a typ, nämligen den från Resmo socken på Ö l a n d . Ringen hittades förmodligen u n d e r 1800-talets a n d r a hälft, och inga uppgifter om upphitta- ren, fyndomständigheterna eller ens den mer specifika fyndorten finns bevarade. Formmäs- sigt är d e n ett mellanting mellan KR1 och KR6a, men antalet knoppuppsättningar pekar snarare mot ett samband m e d KR1, vilket ger en gissningsmässig datering till sen förromersk järnålder. Några utländska paralleller linns mig veterligt inte. Typen finns mig veterligt inte ti- digare o m n ä m n d i tryck.

Typ KR6n. Definition: ringen är försedd med åtskilda uppsättningar om tre k n o p p a r som är bredast vid basen, riktade uppåt, nedåt och utåt (fig-4).

Av knoppringstyperna är detta den allra tal- rik, isle i Sverige. Jag har bemödat mig om att

Fiirnväniini 91 (1996)

16 Martin Rundkvist

Fig. 4. Typ KR6a. Ringen är försedd med åtskilda uppsättningar om tre knoppar som är bredast vid ba- sen, riktade uppåt, nedåt och utåt. Tidig folkvan- dringstid. SHM 16470:94 (skala 1:1). Okänd fyndort, Oland. Teckning A. Messner. - Type KR6a. The ring carries separate sets of three knobs which are widest at the base, pointing upwards, downwards and out- wards. Early Migration Period.

spåra u p p alla tillgängliga e x e m p l a r av d e n , och funnit 30 stycken.

De allra flesta av dessa (23 st.) är funna på Öland, huvudsakligen i socknarna i höjd m e d Kalmar, fyra på Gotland, och en vardera i Upp- land, Småland och Skåne. Den geografiska spridningsbilden tyder starkt på att användan- det av typen var en öländsk specialitet, liksom troligen även dess tillverkning - ringar av d e n n a typ tillverkades bevisligen å t m i n s t o n e vid O r m ö g a i Bredsätra socken på Öland, där elt halvfärdigt exemplar hittats.

Källäget kring typen är ganska nedslående, då de allra flesta e x e m p l a r e n är lösfynd från

1800-talet. Uppgifter om fyndomständigheter och fyndkombination finns bara i fyra fall, var- av två m e d någon detaljrikedom, och inget av dessa är ett öländskt fynd. Den tillgängliga in- formationen ger dock en entydig datering av typen till folkvandringstid, med tonvikt på pe- r i o d e n s förra hälft. Eftersom tre av d e date- r a n d e fyndkombinationerna h ä r r ö r från Got- land bör d e n n a datering k u n n a gälla även för det öländska materialet, m e d tanke på öarnas närhet till varandra.

En lösfunnen KR6a-ring m e d sju k n o p p - uppsättningar h ä r r ö r från Egge, Brandbil sogn n o r r o m Oslo (Sjovold & Slomann 1970, s. 303 och fig. 11). En m e d åtta k n o p p u p p s ä t t n i n g a r har hittats i en kvinnograv u n d e r hög från tidig folkvandringstid i Kiisb0l, Lejrskov sogn på syd- västrajylland (Norling-Christensen 1957, s. 75

och fig. 17:4). En med nio knoppuppsättningar har påträffats i en gravhög från folkvandrings- tid vid Kaukola, Tyrvää socken i sydvästra Fin- land (Kivikoski 1973, s. 50 och Taf. 33:278). Ett e x e m p l a r m e d fem k n o p p u p p s ä t t n i n g a r h ä n g d e i pärluppsättningen hos en liten flicka begravd u n d e r vendeltid på ett alemanniskt

»Reihengräberfeld» vid Kösingen i Baden- Wurttemberg, sydvästra Tyskland (Knaut 1993, s. 344 och Taf. 55A). Utgrävaren tolkar ringen som amulett, eventuellt ganska gammal redan vid nedläggandet. Ett exemplar m e d 14 knopp- uppsättningar har hittats i en kvinnograv från tidig vendeltid på ett Reihengräberfeld utan- för Weimar i T h u r i n g e n , centrala Tyskland (Schmidt 1961, fig. 8 L L ) . Därutöver är typen mig veterligt endast k ä n d från t r a k t e r n a av Isjevsk i Ryssland, i floden Kamas dalgång väs- ter om Uralbergen (Spitsyn 1902 s. 25 och pl.

III). De ryska ringarna har oftast antingen sju eller nio knoppuppsättningar, och dateras till 700- och 800-talen e.Kr. Jag tolkar på g r u n d av d a t e r i n g a r n a och d e n sporadiska karaktären de utländska förekomsterna som tecken på m e r eller m i n d r e långväga öländsk kulturex- port - formen är så speciell att j a g inte tror det kan röra sig om o b e r o e n d e uppfinningar.

En liknande typ, som skiljer sig från FCRöa i det att bara några av k n o p p u p p s ä t t n i n g a r n a har k n o p p a r u p p å t och nedåt, och ringen för övrigt bara har k n o p p a r utåt, är för mig känd från Slovenien, där den dateras till förromersk j ä r n å l d e r (Dular 1991 s. 89 och fig. 51:18), från O d e r d a l e n på gränsen mellan Tyskland och Polen, där d e n dateras till romersk j ä r n å l d e r (Leube 1975, fig. 17:14), och från Jylland, där d e n dateras till folkvandringstid (Engelhardt 1881, s. 135, fig. 2). Uppenbarligen en seglivad form.

Nils Äberg tog 1923 i förbigående u p p k n o p p r i n g a r och vulstringar, och exemplifie- rade d e m m e d det e n d a kända exemplaret av typ VR2b. Han n ä m n d e dock att han kände till 28 stycken ringar av typen, alla utom en från Öland och den sista från Småland, vilket inne- bär atl de allra flesta måste ha varit av typ KR6a.

H a n k u n d e bara konstatera att de var svåra att

»till ålder och karaktär bestämma», och note- rade deras likhet m e d både centraleuropeiska ringar av typ KR1 och öländska ledade vulst-

Fomvännen 91 (1996)

Järnålderns ringamuletter med knoppar eller vulster 17 halsringar i brons, som formmässigt närmast är

befryndade m e d guldhalskragarna. Av de ringar Äberg åsyftade kan dock bara j u s t det e n d a exemplaret av VR2b sägas likna halsring- a r n a (Åberg 1923, s. 136).

1935 yttrade sig Birger N e r m a n försiktigt om de tre gotländska exemplaren av typen, och daterade d e m på grundval av fyndkombinatio- n e r n a till j ä r n å l d e r n s period VI: 1, tidig folk- vandringstid. H a n n o t e r a d e typens koppling till Öland, k n o p p r i n g a r n a s och vulstringarnas kontinentala parallellformer och deras talmys- tiska prägel, m e n gjorde ingen åtskillnad mel- lan referenser till ringar av typerna ICR6a, VR1 och VR2a ( N e r m a n 1935, s. 7).

I Vallhagarpublikationen från 1955 beskrev Mårten Stenberger d e n KR6a-ring som påträf- fats i det omkring år 500 e.Kr. n e d b r u n n a hus IV. Han betecknade den som unik och svårtol- kad samt drog paralleller till ringar av typerna KR6a, VR1, VR2a, VR2b och till en liten vi- kingatida vulstring från gravfältet på torget i Slite (Rundkvisl 1992, s. 16). Stenberger note- rade, även han, ringarnas kontinentala sprid- ning och talmystiska egenheter samt gissade att de använts som dräktprydnader (Stenberger &

Klindt

Jensen 1955, s. 1073 och där anförd lit- teratur) .

Typ KR6b. Definition: ringen är försedd m e d tättsittande uppsättningar om tre k n o p p a r som är bredast vid basen, riktade uppåt, nedåt och utåt (fig. 5).

Jag k ä n n e r till fyra ringar av d e n n a typ. Tre av de fyra är lösfynd från Öland, och den sista ett gravfynd från Älby i Ö s m o socken i Söder- manland. Detta innebär att g r u n d e n för date- ring av typen är ganska liten, nämligen endast den södermanländska graven och typens likhet m e d KR6a. Möjligen kan man också stödja sig på typens geografiska förankring till Ö l a n d , som d e n också har g e m e n s a m m e d KR6a.

Dessa indicier ger en samstämmig datering till folkvandringstid, m e n tillåter ingen noggran- nare datering inom perioden.

En KR6b-ring m e d 32 knoppuppsättningar har påträffats i en kvinnograv från tidig folk- vandringstid vid Stoiskoven, Kirke-Hvals0 sogn på centrala Själland (Norling-Christensen 1957, s. 60 8c fig. 18:3). Typen är även känd från

Fig. 5. - Typ KR6b. Ringen är försedd m e d tättsit- tande uppsättningar om tre k n o p p a r som är bredast vid basen, riktade u p p å t , n e d å t och utåt. Folkvan- dringstid. SHM 26284 (skala 1:1). Älby, Ö s m o sn, Sö- d e r m a n l a n d . Brottet i ringen på bilden är sekundärt.

Teckning B. Handel. - Type KR6b. T h e ring carries closely set rows of three knobs which are widest at the base, p o i n t i n g upwards, downwards a n d out- wards. Migration Period. T h e break in the depicted ring is secondary.

det alemanniska o m r å d e t , n u v a r a n d e Baden- Wiirttemberg i Tyskland, där d e n påträffats i kvinnogravar på Reihengräberfelder, och da- teras till första hälften av 500-talet e.Kr. (Roth 1982, s. 500). Skelettgravarna ger god inblick i dräktdetaljers placering på k r o p p e n , och visar att ringar av d e n n a typ satt som avslutning på snoddar eller remmar, h ä n g a n d e från livet n e d ungefär till knähöjd på sina bärarinnor. Kvin- n o r i stora delar av Nordvästeuropa bar r u n d a g e n o m b r u t n a skivor och a n d r a p r y d n a d e r i snoddar eller kedjor från bältet (Brown 1915, s.

399). Två ringar av rCR6b-typ m e d mera utsirad form än d e svenska har påträffats på Jylland (Engelhardt 1881, s. 135, fig. 4; Norling-Chris- tensen 1957, s. 72 och fig. 37:3), och en KR6b- liknande halsring i närheten av Leipzig i Tysk- land (Schmidt 1961, fig. 54:B). Den svenska fö- rekomsten av typen finns mig veterligt inte tidigare o m n ä m n d i tryck.

Typ KR7. Definition: ringen är försedd m e d få- gclfigurer på utsidan (fig. 6).

D e n n a typ tycks idag bara vara känd i två ex-

emplar: ett lösfynd från Källa socken på Öland

och ett väldokumenterat gravfynd från Skavsta

Fornvännen 91 (1996)

18 Martin Rundkvist

Fig. 6. Typ KR7. Ringen är försedd med fågelfigurer på utsidan. Folkvandringstid. SHM 6228 (skala 1:1).

Okänd fyndort, Källa sn, Öland. Foto SHM. - Type KR7. The ring carries bird figures on the outside. Mi- gration Period.

i Nicolai socken i S ö d e r m a n l a n d . Den e n d a g r u n d för d a t e r i n g som står oss till buds är alltsä den södermanländska graven, och med ledning av dess konstruktion och det där funna fragmentet av en fingerring kan man placera typen i skiftet mellan romersk järnålder och folkvandringstid. Utgrävaren såg även KR7- ringen som stöd för en sådan datering av gra- ven, men utgick därvid förmodligen från Ner- mans datering till j ä r n å l d e r n s period Vl:l av KR6a. U n d e r tidig vendcltid, järnålderns pe- riod VII:1, användes på Gotland små fågelfor- made bronsbeslag (Nerman 1969-75, s. 17 och Taf. 19) som formmässigt har mycket gemen- samt m e d fåglarna på KR7-ringariia. Dessa motstridiga indikationer pekar i alla fall m o t en grov datering av typen till folkvandringstid.

Ringar p r y d d a m e d djurfigurer finns på kontinenten u n d e r sen förromersk järnålder, och är då i allmänhet försedda m e d huvuden av gumsar eller oxar (Maier 1991, s. 418). Från Schweiz är en dylik ring känd, som förutom o x b u v u d e n och tredubbla k n o p p a r m e d in- snörd bas också är prydd med fågelfigurer. Där rör det sig dock om långhalsade gäss eller sva- nar, som ser helt a n n o r l u n d a ut än de svenska ringarnas h o p k u r a d e korpar (Muller 1991, s.

528).

I r a p p o r t e n över u n d e r s ö k n i n g a r n a vid Skavsta har m a n tolkat k n o p p r i n g e n som ett ringspänne som mist sin tunga, och utan litte- raturhänvisning daterat den till 400-talets första hälft (Olausson 1994, s. 3 4 - 3 5 ) . Graven, en myckel g r u n d b r a n d g r o p , kallas av någon an- ledning u r n e g r o p trots att inga spår av någon b e n b e h å l l a r e n ä m n s (Olausson 1994, s. 75).

Typ VR1. Definition: ringen är försedd med se- kvenser av tre branta vulster åtskilt alterne- r a n d e m e d e n s a m m a sfäriska vulster (fig. 7).

D e n n a typ har bara en känd representant, nämligen ett gravfynd från Ingarp i H ö r e d a socken i Småland. Fynden på platsen gjordes endast delvis vid arkeologisk u n d e r s ö k n i n g , m e n fyndkombinationen tycks vara helt plausi- bel, och indikerar en kvinnograv från tidig folk- vandringstid. Några utländska paralleller till ringen finns mig veterligt inte.

Jan Peder Lamm har u p p m ä r k s a m m a t det faktum att ringens vtilstsekvens är d e n s a m m a som den hos praktringsfragmentet från Köinge socken i Halland, som i sin tur är en frukt av samma tradition som guldhalskragarna. Lamm tolkade den småländska ringen som en minia- tyr av en praktring av Köinge-typ, och föreslog alt den kunde ha fungerat som amulett (Lamm

1994, s. 121).

Typ VR2a. Definition: ringen är försedd med åtskilda sekvenser av tre vulster (fig. 8 ) .

Sex ringar av d e n n a typ är kända, alla här- r ö r a n d e från gravar i de hälsingländska sock- n a r n a Forsa och Hälsingtuna nära Hudiksvall.

Endast ett av dessa fynd är väldokumenterat, men det pekar tillsammans med de övriga fynd- kombinationer som bevarats mot en datering av typen till folkvandringstid. Ringarna upp- träder tillsammans m e d korsformade spännen av d e n typ som i N e r m a n s gotländska lokal- kronologi dateras till tidig folkvandringstid, m e n m e d tanke på att nordligare trakter gene- rellt släpade efter stilistiskt bör man kanske för- skjuta dateringen av VR2a till periodens mitt.

Typen har mig veterligt inga direkta paral- leller i övriga Sverige eller utlandet, utan tycks ha varit en hälsingländsk specialitet. En vulst- ring av samma storlek men utan den för VR2a karakteristiska vulstsekvensen har dock hittats

Fornvännen 91 (1996)

Järnålderns ringamukller med knoppar eller vulster 19

Fig. 7. Typ VR1. Ringen är försedd med sekvenser av tre branta vulster åtskilt al- ternerande med ensamma sfäriska vulster. Tidig folk- vandringstid, järnålderns period VI: 1. SHM 16219 (skala 1:1). Ingarp, Höreda sn, Småland. Teckning:

Cecilia Bonnevier (Lamm, 1994 fig. 43:1).-Type VR1.

The ring carries sequences of three steep ribs altern- ating with lone spherical ribs. Early Migration Period.

på ett anglosaxiskt gravfält från mitten av 600- talet e.iKr. nära Cambridge i England (Leth- bridge 1931, s. 10).

Hans Hildebrand påtalade 1869 ringen från Söderhoga i Forsa socken, och d r o g paralleller mellan d e n n a och ringar av typerna KR6a och VR2b samt vulstförsedda ringsöljor. Han date-

rade allihop till järnålderns äldre hälft (Hilde- b r a n d 1869, s. 302).

Oscar Montelius n ä m n d e 1902 tre av VR2a- ringarna, och daterade d e m till å r h u n d r a d e n a kring mitten av första årtusendet e.Kr. (Monte- lius 1902, s. 15).

Nils Äberg diskuterade 1953 VR2a-ringarna

Fig. 8. Typ VR2a. Ringen är försedd med åtskilda sekvenser av tre vulster. Folkvan- dringstid. HsM 7569 (skala 1:1). Söder- hoga, Forsa sn, Hälsingland. Teckning:

Olof Sörling (Montelius 1902, s. 17, fig.

38). - Type VR2a. The ring carries sepa- rate sequences of three ribs. Migration Pe- riod.

Fornvännen 91 11990)

20 Martin Rundkvist

Fig 9. Typ VR2b. Ringen är försedd m e d åt- skilda vulster kantade på båda sidor av två myckel lägre och smalare vulster. Folkvand- ringstid. SHM 1304:1843:2 (skala 1:1). Len- stads borg, Torslunda sn, Öland. Foto ATA.

- Type VR2b. T h e ring carries separate ribs flanked by two much shallower, thinner ribs.

Migration Period.

och drog paralleller mellan dem och ringar av typerna KK6a, VR2b och VR1, samt vulstför- sedda ringsöljor och samma öländska hals- ringar som han 1923 n ä m n d e i samband med KJR6a. Han kallade d e m för armringar (vilket de är för små för) och daterade d e m till folk- vandringstid (Äberg 1953, s. 59).

Typ VR2b. Definition: ringen är försedd med åt- skilda vulster kantade på båda sidor av två mycket lägre och smalare vulster (fig. 9 ) .

D e n n a typ har bara en för mig känd repre- sentant, ett lösfynd från Lenstads borg i Tors- lunda socken på Öland. Dess datering kan bara bli en gissning, m e n j a g skulle med ledning av dess likhet m e d VR2a, fyndplatsen (en folk- vandringstida fornborg) och antalet vulstupp- säliningar (nio) placera den i folkvandringstid.

Några direkta paralleller utomlands finns mig veterligt inte.

Nils Äberg tog 1923 som tidigare n ä m n t s VR2b-ringen som exempel på b å d e k n o p p - ringar och vulstringar, och konstaterade för- siktigtvis att de var svårdaterade (Äberg 1923, s.

136).

Mårten Stenberger n ä m n d e 1933 ringen i s a m b a n d m e d f o r n b o r g e n där d e n hittades,

och b e d ö m d e d e n som h e m m a h ö r a n d e i 400- talete.Kr. (Stenberger 1933, s. 227).

Indikationer på ännu en svensk vulstringstyp Per Ramqvist p r e s e n t e r a d e i sin avhandling bl.a. gjutformsfragment som hittats på d e n folkvandringstida boplatsen vid G e n e s m o n i Ångermanland. Bland dessa märks fragment av en gjutform för en vulstring, eller möjligen en vulstförsedd ringsölja. Den ring som gjut- formsfragmenten r e p r e s e n t e r a r h a d e b r a n t a vulster åtskilda av tättsittande mycket smala vulster (Ramqvist 1983, s. 104). Ingen sådan ring är känd från Sverige, m e n i en skelettgrav vid Holme i Verdalen i Norge har en ringsölja med sex branta vulster åtskilda av mycket smala vulster hittats. Dess törne saknas och den är för- sedd m e d ett omböjt remfästebleck (Rygh 1880, s. 218 och fig. VII:38). Den e n d a parallell Ramqvist fann till sin vulstring var dock Ner- mans o m n ä m n a n d e av KR6a och VR2a i Die Völkerwanderungszeit Gotlands, 1935.

»N0gbmnge»

På N a t i o n a l m u s e u m i K ö p e n h a m n finns en

ringsölja med 16 åtskilda vulster och något som

Fornvännen 91 (1996)

Järnålderns ringamuletter med knoppar eller vulster 21 förmodligen är rester av en bortrostad j ä r n -

t o r n e . Den h a r u p p e n b a r l i g e n fungerat som nyckelring - fem nycklar sitter fastade på den m e d bronstrådsöglor (Brown 1915, s. 396 och fig. LXXXVIIL2). Förmodligen främst på g r u n d av d e n n a ring har danskarna kommit att kalla både knoppringar och vulstringar av alla slag för »n0gleringe», ett b e g r e p p som även tycks ha nått Kalmar. När personalen på Kal- mar Läns Museum överförde uppgifterna i mu- seets gamla inventarieliggare till katalogkort kom ringar av typ KR6a på flera ställen i kort- katalogen att kallas för nyckelringar, trots att b e n ä m n i n g e n helt saknas i liggarna, och trots att ingenting i museets samlingar rättfärdigar den. Idag vet ingen på KLM längre var t e r m e n kommit ifrån, m e n m a n är medveten om att d e n är missvisande.

Tillverkning

De tre KRl-ringarna är distinkta i formen och uppvisar inga spår av gjutsömmar. K n o p p a r n a på u p p - och n e d s i d o r n a är varandra precis motställda. K n o p p a r n a s insnörda baser med- för att d e t är omöjligt att gjuta en KRl-ring utan att slå sönder formen efteråt. Det är heller inte möjligt att göra direkta eftergjutningar av ringarna. De tycks ha gjutits som unika verk m e d cireperdue-teknik.

VR2a-ringarna har j a g inte haft tillgång till för besiktning, varför j a g inte kan yttra mig om h u r de tillverkats.

Den e n s a m m a VR2b-ringen är så välarbetad att inga synliga tillverkningsspår återstår. Ring- kroppen är mångkantig, m e d åtta kanter på de flesta av sina segment och nio eller tio på ett få- tal.

.Alla de övriga ringarna är gjutna i tvådelad gjutform m e d söm i ringens plan. Det framgår särskilt tydligt i och med att k n o p p a r n a på upp- och n e d s i d o r n a sällan är varandra ordentligt motställda, utan sitter något ur fas med varand- ra. Det rör sig inte om en allmän vridning av gjutformshalvorna i förhållande till varandra, utan ett eller två par k n o p p a r på ringens ena kant är i allmänhet varandra ordentligt mot- ställda, varefter diskrepansen ökar ju m e r man n ä r m a r sig ringens a n d r a kant. Detta beror för- modligen på att gjutformarna gjordes i lera, som k r y m p e r och d e f o r m e r a s en a n i n g när

d e n torkar. När m a n fann att gjutformshal- vorna inte passade ordentligt ihop gjorde man det bästa av situationen och såg till att knop- p a r n a var varandra motställda åtminstone på ringens ena kant.

Man tycks ha kopierat ringar g e n o m att pressa lera till en ny gjutform på en färdig ring.

Produkten av en sådan eftergjutning blir dels m i n d r e till formatet, dels m i n d r e distinkt i for- m e n än sin föregångare, på g r u n d av de ovan- n ä m n d a egenskaperna hos formleran och det faktum att gjutmetallen krymper när den stel- nar (Arrhenius 1975, s. 93). Ringar m e d indis- tinkt form bör alltså generellt vara m i n d r e än a n d r a ringar. Underlaget är här för litet för att en sådan beräkning skall ha någon större sta- tistisk signifikans, m e n hos d e n mest talrika typen, KR6a, har ringar m e d u p p e n b a r t indis- tinkta former en m i n d r e genomsnittlig inner- diameter än de övriga ringarna.

Det halvfärdiga KR6a-exemplaret från Orm- öga i Bredsätra socken på Öland visar att d e n n a gjutforms ingötskanal delade sig i två innan d e n n å d d e r i n g e n , och att själva gjutningen bara var en liten del av arbetet m e d en ring - det skulle krävas mycket filande och putsande för att avlägsna det hårda gjutskägget och få fa- son på ringens form.

AJla ringarna utom en består av brons. FCR7- ringen från Skavsta är gjuten i en silverlegering.

Funktion

Det finns fyra slags iakttagelser som kan ligga till g r u n d för en tolkning av ringarnas funk- tion: deras konstruktion, spår av nötning, fynd- k o m b i n a t i o n e r och fyndlägen i skelettgravar.

Materialet är magert eftersom så få d o k u m e n - terade fynd gjorts, men de uppgifter som finns medger en entydig tolkning av föremålsgrup- pen. Redan titeln på d e n n a artikel avslöjar vad j a g dragit för slutsats i frågan - r i n g a r n a var

sannolikt amuletter.

Många av ringarna uppvisar spår av slitage, och det rör sig i samtliga fall om samma karak- teristiska spår. På ringkroppens insida finns ett (eller i ett par fall flera) jack eller uttag orsakat av punktslitage, placerat mitt e m o t ringens tyngsta hälft. Det tyder på att ringen hängt fritt och dinglat i någon form av n ö t a n d e länk, tro- ligen en metalltrådsögla, så att dess ojämna

Fornvännen 91 (1996)

22 Martin Rundkvist

viktfördelning har kommit länken att nöta på samma punkt hela tiden. K n o p p a r n a eller vul- sterna har ytterligare h i n d r a t ringen från att rotera på länken. Själva länken finns dock inte bevarad i något fall, och inga korrosionsspår finns heller som kunde tyda på bortrostad järn- tråd. Förklaringen kan vara att de lösfunna ringarna tappats av sina bärare därför att tråd- länken brustit, vilket även skulle förklara att ringarna så sällan tycks ha hittats tillsammans med andra föremål. En a n n a n möjlighet är att bärarna avsiktligt d e p o n e r a t ringarna i j o r d e n . Länkar av något nu förmultnat organiskt ma- terial skulle inte k u n n a nöta så djupa spår i ringarnas brons. G a r n s n o d d a r eller läderrem- mar skulle dock k u n n a ligga bakom det faktum att många av ringarna inte uppvisar några spår av slitage alls. Som framgått tidigare erbjuder ett antal kontinentala skelettgravar en tolkning av h u r de svenska amulettringarna burils. De tycks ha h ä n g t från kvinnornas bälten, mitt fram n e d ungefär till knähöjd.

Båda de svenska fynden av KKl-ringar på- träffades tillsammans med detaljer från påkos- tade bälten. Bälten av den typ som ingick i det blekingska fyndet användes endast av kvinnor (Ekholm 1919, s. 229 och d ä r anförd littera- tur), m e d a n bälten av den typ som ingick i det gotländska fyndet tycks ha använts av båda kö- nen. Varken d e n gotländska ringen eller den från Krim visar spår av slitage. Den blekingska tycks av bilder att d ö m a heller inte ha några slitspår.

Den gotländska ICR4-ringen bär punktslit- Spår på insidan. Fyndkombinationen tyder på att den använts av en kvinna. Även KR5-ringen bär punktslitspår på insidan.

Typ KR6a är företrädd m e d flest exemplar, men även här är vi h a n d i k a p p a d e av det brist- fälliga källmaterialet. I tre av de fall där fynd- o m s t ä n d i g h e t e r n a är kända har ringarna be- gravts m e d sina bärare, i det fjärde påträffades ringen på golvet i ett av de n e d b r ä n d a husen i Vallhagar. En av de övriga ringarna, den från Vallstena socken på Gotland, är eldskadad, vil- ket tyder på att den legat på ett likbål. Märkligt nog finns inga tecken på att ringar av d e n n a typ begravts tillsammans med sina bärare i ty- pens c e n t r a l o m r å d e , på Ö l a n d . Detta skulle k u n n a ge en fingervisning om varför inga

öländska fyndkombinationer m e d typen är kända - man såg det kanske som olämpligt att lägga ned ringar av d e n n a typ i gravar, en idé som i så fall tydligen inte följde m e d de exem- plar som exporterades till det svenska fastlan- det. De tillgängliga fyndkombinationerna tyder m e d ett viss mått av osäkerhet på att åtmins- tone de exemplar som hittats utanför Ö l a n d användes av kvinnor. Att inget kan sägas o m könstillhörigheten hos de öländska ringbä- rarna beror även det på det otillfredsställande källäget. Elva av de trettio KR6a-ringarna upp- visar de karakteristiska slitspåren på insidan.

Alla utom två har nio knoppuppsättningar.

FvR6b uppvisar samma kombination av slit- spår och fyndomständigheter som KR6a: ring- a r n a tycks ha h ä n g t i ibland n ö t a n d e länkar, det e n d a fyndet av typen från en grav är ifrån fastlandet, fynden av typen är för övrigt kon- c e n t r e r a d e till Ö l a n d , och d e n tillgängliga fyndkombinationen tyder på att ringtypen an- vänts av kvinnor.

Båda KR7-ringarna uppvisar punktslitspår på insidan.

VRl-ringen saknar helt spår av slitage. Dess innehavare var av fyndkombinationen att döma en välbärgad kvinna. Alla de sex VR2a-ringarna h ä r r ö r från brandgravar, som åtminstone i de fall där fyndkombinationer bevarats bör ha hyst kvinnor. Jag har inte haft möjlighet att besik- tiga någon av ringarna, m e n av fotografier att d ö m a har åtminstone en av d e m ett markerat punktslitspår på insidan. Ringen från Söder- hoga i Forsa socken är den e n d a i hela materi- alet som är stor nog att k u n n a användas som armring.

Det finns inte mycket att utgå ifrån för att ut- röna VR2b-ringens funktion, eftersom de när- m a r e fyndomständigheterna är o k ä n d a och den helt saknar spår av slitage. Form och stor- lek tyder på att d e n haft samma funktion som verkar trolig för de flesta av KR-typerna, näm- ligen som amulett h ä n g a n d e i bärarens kläder.

Ringamuletter - sammanfattande tolkning U n d e r den sena förromerska j ä r n å l d e r n dök knoppringar av typ KK1 och kanske KR5 u p p åtminstone på Gotland och i Blekinge, dit de troligen importerats från keltiskspråkiga om- råden i C e n t r a l e u r o p a . De användes av kvin-

Fomvännen 91 (1996)

Järnålderns ringamuletter med knoppar eller vulster 23 nor, och de tycks ha hängt i deras bälten som

amuletter. Det svenska bruket av dessa ringar d o g med sina bärarinnor, och tycks sedan ha varit försvunnet u n d e r nästan hela den romer- ska j ä r n å l d e r n , även o m k n o p p r i n g a r fortfa- r a n d e användes på a n d r a håll i Europa.

I slutet av 300-talet e.Kr. u p p t r ä d d e så på Öland och Gotland en ny knoppringstyp, FCR4.

Även dessa ringar verkar ha använts av kvinnor som amuletter, m e n formen är inhemsk - tro- ligen fick m a n idén m e d r i n g a m u l e t t e r från kontinenten, och applicerade den på en egen föremålsform.

U n d e r folkvandringstiden b l o m m a d e bru- ket av ringamuletter u p p på allvar i Sverige. De- ras u t f o r m n i n g förknippades starkt m e d samma talmystiska föreställningar som styrde antalet stenar i tidens d o m a r r i n g a r : sju eller nio resta stenar i ring, m e r a sällan fem, elva el- ler tretton stycken (se knoppantalet i material- listan). På Öland bar kvinnor ringar av typerna KR6a, KR6b, KR7 eller VR2b, även dessa troli- gen h ä n g a n d e från bältet. Ringar av dessa typer och av typ VR1 användes mera sporadiskt också av kvinnor på fastlandet och på Gotland, för- modligen till följd av öländsk export, b å d e i form av själva ringarna och av bruket att bära d e m . I ett litet o m r å d e vid Hälsinglands kust bar kvinnor ringar av typ VR2a.

Även på kontinenten bar kvinnor ringamu- letter - knoppringar och vulstringar, men också ringar med ekrar eller djursvastikor. Tack vare att m a n praktiserade o b r ä n d gravsättning kan m a n se att r i n g a r n a där bars h ä n g a n d e ned mitt fram från bältet, i en förlängning av dess rem eller i en bältekedja. Även de svenska ring- arna kan ha burits på detta vis.

En amulett skall per definition betyda något och ge något särskilt åt sin bärare. Vad förvän- tade sig då folkvaiidringstidens kvinnor av sina ringamuletter? Doktor H. W. Böhme, direktör vid Römisch-Germanisches Z e n t r a l m u s e u m i Mainz, m e n a r att de kontinentala knoppring- a r n a u n d e r folkvandringstid är att betrakta som kvinnliga fruktbarhetsamuletter (pers.

k o m m . ) . I d e n n a tolkning utgår han såvitt jag förstår från iakttagelserna att ringarna bara an- vändes av kvinnor och att fruktsamhet var nå- got de inte h a d e någon makt över, samt antar att fruktsamhet var viktigt för d e m . Till stöd lör

Böhmes tolkning vill j a g peka på att m å n g a av de svenska r i n g a r n a har nio vulster eller knoppuppsättningar - lika många som havan- deskapsmånadernas antal.

Seden att bära ringamulett var i Sverige van- ligast u n d e r folkvandringstidens första hälft, och minskade sedan i betydelse för att vid pe- riodens slut helt ha försvunnit. U n d e r vendel- tid har vi dock på Gotland g e n o m b r u t n a ski- vor av ovan omtalat slag m e d åtskilda vulster längs k a n t e r n a och varierande ekerantal, som kan antas utgöra en fortsättning på traditionen ( N e r m a n 1969-75, s. 39 och Taf. 113).

Under fältinventering och dokumentation av gårds- samlingar på Oland påträffade utsända från Kalmar Läns Museum den 20 mars 1996 en tidigare okänd knoppring i privat ägo. Ringen tillhör typ KR6a, den har 9 knoppuppsättningar och en innerdiameter på 2,5 cm. Den uppvisar inga slitspär. Ringen framkom för flera årtionden sedan under jordbruksarbete nedanför Bårby fornborg i Mörbylånga socken. Fynd- platsens läge kan för ögonblicket inte preciseras när- mare än till mindre än en kilometer från borgen. Ny- fyndet är i alla avseenden precis vad man kunde för- vänta sig utifrån tillväxten hittills av det kända svenska ringamulellmalerialet. Ett varmt tack till Kenneth Alexandersson vid KLM för uppgifterna!

Referenser

Almgren, O. & Nerman, B. 1923. Die Ältere Eisenzeit Gotlands. KVHAA. Stockholm.

Arrhenius, B. 1975. Die technischen Vorausset- zungen fur die Entwicklung der germanischen Tierornamentik. Fruhmittelalterliche Studien 9.

Munster.

Brown, G. B. 1915. Saxon art and industry in the pa- gan period. The Arts in early F.ngland 3-4. London.

Cizmar, M. 1991. The Celtic population of Moravia in the Fourlh Century BC. The Cells. Palazzo Grassi, Venedig.

Dular, A. 1991. Prazgodnvinsha grobisca v okolici vinjega vrha nad lielo cerkvijo. Katalogi in monografije 26.

Narodni muzej. Ljubljana.

Ekholm, G. 1919. Två fynd från den förromerska järnåldern. Fornvännen 14. Stockholm.

Engelhardt, C. 1881. Jernalderens gravskikke i Jyl- land. Aarb0gerfirr nordisk oktkyndighed og historie ud- givne af del kongelige nordiske oldskriftselskab. Kö- penhamn.

Hildebrand, H. 1869. Den äldre jernåldern i Norr- land. Anliqvarish 'lidskrift för Sverige

!. Stockholm.

Keiling, H. 1973. Ein friihkaiserzeitliches ..Fiirsten- grab" von Lalendorf, Kreis Giistrow. Bodendenk-

malpflege in Mecklenburg. Jb 1972. Schwerin.

Kivikoski, E. 1973. Die Eisenzeit Finnlands. Helsinki.

Fornvännen 91 (1996)

24 Martin Rundkvist

Knaut, M. 1993. Die alamannischen Gräberfelder von Ner- esheim und Kösingen. Landesdenkmalamt Baden- Wurttemberg. Stuttgart.

La Baume, W. 1934. Urgeschichte der Ostgermanen. Ost- land-Forschungen 5. Danzig.

Lamm, J. P. 1994. Der Ring d e r Götter. Iconologia Sacra - Mythos, Bildkunst und Dichtung in der Reli- gions- und Sozialgeschichte Alteuropas. Festschrift fur Karl Hauck zum 75. Geburtstag hg. von Hagen Keller u n d Nikolaus Staubach. Berlin.

Lethbridge, T. C. 1931. Recent excavations in Anglo- Saxon cemeteries in Cambridgeshire and SujfoUc. Cam- bridge.

Leube, A. 1975. Die römische Kaiserzeit im Oder-Spree- Gebiet. Berlin.

Maier, F. 1991. T h e O p p i d a of t h e Second a n d First Centuries BC. The Celts. Palazzo Grassi, Venedig.

Montelius, O. 1902. H u r u gammal är bygden i Hel- singland? Helsingbinds Fornminnessällskaps Årsskrift 1901. Stockholm.

Muller, F. 1991. T h e river site of Port Nidau. The Celts.

Palazzo Grassi, Venedig.

N e r m a n , B. 1935. Die Vöbkerwanderungszeit Gollands.

KVHAA. Stockholm.

- 1969-75. Die Vendelzeit Gotlands. KVHAA. Stock- holm.

Norling-Christensen, H. 1957. Haraldstedgravplad- sen og jEldre G e r m a n s k J e r n a l d e r i Danmark.

Aarb0ger for nordisk oldkyndighed og historie udgivne af det kongelige nordiske oldskriftselskab 1956. Kö- p e n h a m n .

Nylén, E. 1955. Die jiingere vorrömische Eisenzeit Got- bands. Uppsala.

Olausson, Michael. 1994. Skavsta. Två gårdar från äldre järnålder vid Nyköpings flygplats. Raä och SHM Rapport UV 1992:6. Stockholm.

Ramqvist, P. H. 1983. Gene - on lhe origin, function and development of sedentary h o n Age settlement in Nor- thern Sweden. Archaeology a n d E n v i r o n m e n t 1.

Umeå.

Roth, H. 1982. Ein Reihengräberfeld bei Fellbach-Schmi- den, Rems-Murr-Kreis. F u n d b e r i c h t e aus Baden- W u r t t e m b e r g 7. Stuttgart.

Rundkvist, M. 1992. Svenska knoppringar, vulstringar och vulstförsedda ringsöljor. D-uppsats i arkeo- logi, Stockholms Universitet.

Rygh, K. 1880. Fortegnelse över d e til d e t T h r o n d - hjemske Videnskabers Selskabs samling i 1879 i n d k o m n e säger, a-ldre e n d Reformationen. Före- ningen til Norske fortidsmindesmerkers beväring - aars- beretningfor 1879. Oslo.

Schmidt, B. 1961. Die späte Völkerwanderungszeit in Mitteldeutschband. Veröffentlichungen des Lan- desmuseums fur Vorgeschichte in Halle 18. Halle.

Shchukin, M. B. 1989. Rome and the barbarians in Cen- tral and Eastern Europé, 1st century BC - 1 century AD. Part II: the beginning of the Early Roman Pe- riod. BAR International Series 542.

Sjevold, T. & Slomann, W. ( e d ) . 1970. Universitetets Oldsaksamlings Årbok 1967-1968. Oslo Universitet.

Spitsyn, A. A. 1902. Drevnosti kamskoj tjudi p o kol- lektsii Teploukhovykh. Materialy po archeologii Ros- sii 26. S:t Petersburg.

Stenberger, M. 1933. Öland under äldre järnäbiern.

Stockholm.

Stenberger, M. & Klindtjensen, O. 1955. Vallhagar. A Migration Period settkment on Gottand, Sweden. Kö- p e n h a m n .

Äberg, N. 1923. Kalmar läns förhistoria. Södra Kalmar län 1. Kalmar.

- 1953. Den historiska rebitionen mellan folkvandringstid och vendeltid. Stockholm.

Summary

Nine types of small, k n o b b e d or ribbed b r o n z e rings from the Swedish Iron Age are identified in t h e a r t i d e . T h e y were worn by w o m e n as amulets, h a n g i n g o n t h o n g s or loops of wire in their c l o t h i n g . T h e custom was briefly im- p o r t e d from t h e C o n t i n e n t in the late La T é n e , d i s a p p e a r e d d u r i n g t h e R o m a n p e r i o d , pro- liferated mainly on Ö l a n d d u r i n g t h e fifth cen- tury AD, a n d d i s a p p e a r e d again before the on- set of t h e Vendel period, in t h e mid-sixth cen- tury. T h e Migration p e r i o d heyday of t h e

custom in Sweden coincides chronologically with a similar custom on t h e C o n t i n e n t . T h e n u m b e r of knobs o r ribs on t h e rings (typically nine) was apparently d e t e r m i n e d by the same numerological system as that which underlies t h e uniform n u m b e r of standing stones in cer- tain graves of t h e p e r i o d , t h e so-called j u d g e circles. In view of the fact that these rings were worn by women, the nine m o n t h s of pregnancy might also be considered in t h e interpretation.

Fornvännen 91 (1996)

Järnålderns ringamuktter med knoppar eller vulster 25 Materiallista

0 avser inre diameter.

Inv.nr Fyndort Typ Vikt (g) 0 mm Knoppar

BLM 3710 SHM 10929 B SHM 10038:217 SHM 11743:5 KLM 5506 KLM 1203 SHM 11236:6 GF

SHM 5493 SHM 1358 LHM 19376 SHM 9170:1250 SHM

KLM 5802 KLM Skattfproj KLM 8339 SHM 1961:4 KLM 5693 KLM 5855 KLM 6061 SHM 14661 KLM 17899 KLM 6623 SHM 12617 KLM 8436 KLM 8435 KLM 7614 SHM 11196:1 SHM 11196:2 SHM 6051:34 SHM 2076:40 SHM 2076:41 SHM 16470:93 SHM 16470:94 SHM 1304:1834:134 SHM

SHM 26284 KLM 6237 KLM FrämSam KLM 3028 Raä-Uv SHM 6228 SHM 16219 HsM 7566 HsM 7569 HsM 8976 Raä-Uv HsM 7563 HsM 7568 SHM 1304:1843:2

Bl, Ysane, Ysane 11 Go, Alva, Svie Kertj, okänd fyndort Go, Linde, Kälder Öl, Stenåsa, N Kvinneby Ol, Resmo, okänd fyndort Go, Fröjel, Robsarve Go, Fröjel, Vallhagar Go, Vallstena, Vallstenarum Go, Visby, o k ä n d fyndort Sk, Hammarlöv, Bothildenlund Sm, Visingsö, okänd fyndort Up, Täby 124, Åkerby, a 140 Ol, j\lgutsrum, Algutsrum Öl, Bredsätra 16, O r m ö g a 3:6 Öl, Gårdby, Gårdby

Öl, Högby, Gaxa Öl, Högsrum, Högsrum Öl, Högsrum, Vedby Öl, N Möckleby, Bröttorp Öl, N Möckleby, Bläsinge Öl, Sandby, Eklunda Öl, Sandby, Sandby Öl, Stenåsa, N Kvinneby Öl, Torslunda, Lenstad Öl, Torslunda, Lenstad Öl, Torslunda, T ä v d s r u m Öl, okänd fyndort Öl, okänd fyndort Öl, o k ä n d fyndort Öl, okänd fyndort Öl, okänd fyndort Öl, okänd fyndort Öl, okänd fyndort Öl, okänd fyndort Öl?

Sö, ösmo 165, Alby, a 43 Öl, Högsrum, Högsrum Öl, Runsten, N Bäck Öl, okänd fyndort

Sö, Nicolai 4 1 , Skavsta, a 36 Öl, Källa, okänd fyndort Sm, Höreda, Ingarp Hs, Forsa, Nansta Hs, Forsa, Sörhoga Hs, Hälsingtuna, Björka Hs, Hälsingtuna, Björka, a 50 Hs, Hälsingtuna, Hallsta Hs, Hälsingtuna, Prästgården Öl, Torslunda, Lenstads borg

KR1 KR1 KR1 KR4 KR4 KR5 KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KRIia KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6a KR6b KR6b KR6b KR6b KR7 KR7 VRI VR2a VR2a VR2a VR2a VR2a VR2a VR2b

? 19,5

9,6 5,9 3,3 9,4 28,6

? 14,0

3,5

? 4,3 8,0 7,5 4,3 6,7 16,6 13,1 10,0 19,8 9.0 6,6 5,8 22,4 12,1 21,0 16,1 19,4 20,2 12,2 10,2 24,0 15,0 6,5 8,0 7,5 16,4 14.2

? 7,6 7,0 18,0 53,0

?

?

?

?

?

? 49,2

? 24,3 13,4 16,1 12,0 22,3 41,3 29,5 30,0 19,0 33,0 14,7 29,5 27,3 12,4 19,7 44,7 27,5 30,0 32,8 29,3 16,0 23,4 34,0 20,8 42,5 38,0 33,9 36,7 27,3 26,9 40,0 28,0 23,0 16,7 33,6 40,3 34,9 61,0 28,4 25,8 44,4 62,4 55,0 70,0 60,0 50,0 50,0 60,0 64,0

4 5 4 5 9 5 9 9 9 9 7 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 11 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 25 18 32 18 6 7 5 9 9 9 7 6 6 9

Firrnvännen 91 (1996)