Två sörmländska stormansgravar Särlvik, Ingegerd
Fornvännen 45-49
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1962_045
Ingår i: samla.raa.se
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
700 och under förra hälften av 700-talet, äro p ä r l o r n a ä n n u övervägande rätt små I omkring år 700 bli dock stora ganska vanliga), färgerna äro ganska omväxlande — de röda äro dock i motsats till under större delen av 600-talet fåtaliga — och nu bli mosaikpärlor talrikare än tidigare; sådant är just det pärlinventarium, som åtföljer vår b r o n s d o s a . Denna bör därför dateras till förra hälften av 700-talet.
Kanske h a r dosan varit en "nipperask". Huruvida p ä r l o r n a haft sin plats i dosan, n ä r den offrades eller lappades, är emellertid ovisst; u t r y m m e t synes vara i k n a p p a s t e laget härför.
Birger N e r m a n
TVÅ SÖRMLÄNDSKA STORMANSGRAVAR
S o m m a r e n 1959 undersöktes tvä gravhögar på gården Husby södra 51 i Trosa-Vagnhärads k o m m u n i Södermanland. H ö g a r n a h a r nr 177: 1 och 177: 3 i riksantikvarieämbetets förteckning över fasta fornlämningar i Trosa- Vagnhärads k o m m u n . Högarna ingick i elt höggravfäll, beläget på ömse sidor om Trosaån med fem högar på åns ena sida och tre på dess a n d r a . Om- rådet är odlat sedan ca 100 år och j o r d m å n e n iir lera. Högarna, som är uppbyggda av lera, är ca 20 m i diameter och ca 1,5 m höga.
Hög nr 177: 1.
Högen, som enligt uppgift planats ut något, varvid stenar påträffats och avlägsnats, hade en höjd av 0,7 m över ursprunglig m a r k y t a och en diameter av 22 m. 0,3—0,7 m under högens yta låg ett 0,02—0,08 m tjockt kolblandat lager b r ä n d lera, ca 1 6 x 2 1 m. I leran ovanför detta lager förekom strimmor och fläckar av b r ä n d lera. Gränsen för det s a m m a n h ä n g a n d e b r ä n d a ler- lagret sammanföll inte helt med högens ylterkontur. Ca 2 m ö om högens centrum f r a m k o m Ivå stenpackningar i ett lager med 0,1—0,4 m slora stenar, den ena 2.5 x ä ra och den a n d r a 1 x 2 m. Dessa stenpackningar utgör sanno- likt resterna av det k ä r n r ö s e , som en gång täckt själva gravgömman. Under den större stenpackiiingens N del fanns en r u n d a d , ca 0,2 m tjock kon- centration av sot, kol och b r ä n d a ben med 2,4 m diameter. I denna sot- och kolkonccnlralion och i dess omedelbara n ä r h e t påträffades samtliga föremål.
Under sot- och kolhögen fanns ett 0,06 m tjockt lager lera och d ä r u n d e r vidtog det b r ä n d a lerlagret. Nägra av stenarna ovanför kol- och sothögen var s k ö r b r ä n d a .
Följande föremal påträffades:
av guld: 1 pärla, 2 fingerringar, 1 len, 5 smala band, 17 trådar och 1 litet s a m m a n b ö j t guldbleck,
av b r o n s : 1 liten skålla och ca 15 k l u m p a r och fragment av olika slag, av Järn: 9 nitar, nithuvuden och fragment av sådana, ca 20 k l u m p a r och
a n d r a fragment,
av ben: 8 kamfragment och 1 fragmentarisk spelbricka,
S M A R R E M E I) I) E I. A N D E N
Fig. I. P ä r l a OO guld. — Gold lund.
av glas: 1 kantbit ocli 7 a n d r a tunna bilar med tunna pålagda trådar, 1 oor- nerad kantbit, 1 bit med fragment av två snablar, 1 bil med pålagd verkad slav, 1 bollenbit med pålagda trådar och bucklor, 51 a n d r a tunna fragment, delvis med svaga kannelyrcr och 21 eldskadade och smälta bilar, samtliga av grönt glas, 26 eldskadade och smälta bilar av gull glas saml 2 bilar av- smäll mörkblått lill svart glas,
av glas och glasfluss följande pärlor: 1 grön, 5 vila, 21 röda, varav I! spol- formiga, 2 orangefärgade, 2 röd-vita, 1 vit-röd-svart, 1 röd-gul-grön, :! av
obestämbar färg samt
av smälla fragment 5 röda, 4 orangefärgade, 1 vill-gull-grönl-blåll, 1 rölt- gult-vill, 2 orange-röd-gröna, 1 blåll-grönt-gult-rölt och 8 av obestämbar I arg.
Dessutom hittades liggande intill v a r a n d r a 1 oval svart sten, 1 vil slen och
1 korallformat petriflkal av kalksten.
Guldpärlan, som iir någol tillplattad vid ändarna, har en diameter av
1,5 cm (fig. 1). Den är indelad i fyra horisontala fäll, vari och etl ornerat med löpande spiral och mellan fälten vågräta band. All ornering är utförd med lie Irådar guldfiligran. P å tre ställen finns spår av eu vit inläggning.
Någon exakt motsvarighet lill p ä r l a n h a r jag bite funnit i svenskt ma- terial. Genom sin form, ornamentets indelning i horisontala fäll och filigran orneringen påminner den n ä r m a s t om vikingatida guldpärlor. Emellertid är
ornament av löpande spiral sällsynta.' De vinkingatida pärlorna anses vara
tillverkade på Gotland, enligt Arbman omkring år 800, enligt Stenberger i början av 900-talet.2
F i n g e r r i n g a r n a iir båda breda, bandformiga, med slutna ä n d a r (fig. 2).
Den ena är ornerad med fem rader instämplade trianglar och två rader in- Stämplade S-formade figurer med u p p h ö j d a punkter. Den andra ringen är
ornerad med tre punkterade horisontella rader och Ivå motställda V-formade
figurer, också bildade av punkter.
Ringarna påminner till formen närmast om vikingalida sådana från Gol- land.-1 Ornament av instämplade punkter i rader och figurer saml i rader instämplade trianglar är vanliga under hela yngre j ä r n å l d e r n . Instämplade
1 Salin. B.. Die altgermanische Thierornamentik, s. 160.
- Arbman. II., Schweden und das karolingische Reich, s. 196 f. Stenber- ger, M., Die Schatzfunde Gotlands der Wikingerzeit I, s. 208 f.
3 Stenberger. M., a. a. I. s. 134 f., s. 289.
S M A Ii II E M E I) D E L A N D E N
% 0, 4" » I U i . . i » " ' * » i .
/•'13. 2. Fingerringar av guld.
— GoW finger-rings.
Fig. •'!. K a n n d e m d bägare av grönt gla». Rekonstruktion nu II. Faith-Ell. — F/ufed ftenA-er
0/ grcen glass.
Fig. i. Snabelbägare m> grönt glas. Bekonstruktion av II.
Faith-Ell. — Lobed goblet of ijreen g l a t t .
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
S-formade figurer med u p p h ö j d a p u n k t e r är enligt Åberg elt motiv, typiskt för vendellid.4
F r å n Sveriges fastland finns, så vilt jag vet, inga fingerringar av ovan be- skriven typ. Stenberger anser formen vara gotländsk och d a l e r a r den till 1000-talet.5 Även i norsk vikingalid förekommer liknande ringar.6
Guldtenen, som är 5,5 cm lång och faslsmäll i cn grön glasklump, är en bit s. k. betalniugsguld.
De smala guldbanden kan möjligen ha hört lill ett cloisonnéarbele av något slag.
Guldtrådarna, som h a r cn sammanlagd längd av ca 175 cm, h a r troligen varit invävda i eller broderade på en d r ä k t .
Kamfraymenten iir o r n e r a d e med vågräta och lodräta streck samt punkter i grupper om tre och tre och h ä r r ö r från elt kamfodral.
Spelbrickan är låg, halvsfärisk. Denna lyp anses vara äldre än vikinga- tiden, dä spelbrickorna är ganska höga.7
Glasfragmenten med svaga k a n n e l g r e r liar delvis k u n n a t fogas ihop (fig. 3).
De h ä r r ö r frän ett k ä r l av s a m m a typ som ett från Grötlingbo socken, Golland.8
Glasfragmentet med snnbelfraymenten, det med pålagd veckad stav samt kantbiten med t u n n a pålagda t r å d a r h ä r r ö r frän en snabelbägare (fig. 4).
Bägaren h a r haft två rader snablar och liknar n ä r m a s t en bägare frän Roma socken, Golland, ehuru fragmenten från Husby lyder på en något högre bägare.9
De övriga glasfragmenten h a r inle k u n n a t bestämmas lill formen.
De i fyndet f ö r e k o m m a n d e p ä r l o r n a av glas och glasfluss är alla av former och färger som är vanliga u n d e r vendel- och vikingatid.1 0
Snabelbägaren och den ena fingerringens ornering med S-formade stämplar pekar alltså mot en datering av graven till vendellid m e d a n fingerringarnas form och guldpärlan n ä r m a s t talar för vikingatid.
Hög nr 177:3.
Denna hög var endasl delvis ö v e r p l ö j d 1 gränsen mellan odlad och ej odlad m a r k sänkte sig högen 0,8 m och gav därmed en viss uppfattning om
4 Åberg, N., Den historiska relationen mellan folkvandringstid och vendel- lid, s. 121.
5 Stenberger, M., a. a. I, s. 137, s. 242.
• Petersen, J., Vikingetidens smykker, s. 160 f.
7 Lindqvist, S., Uppsala högar och Ottarshögen, s. 216 f. Arne, T. J., Gravar från "vendeltid" vid Lagerlunda . . . F o r n v ä n n e n 1919, s. 18.
8 SHM 10658, avb. Månadsbladet 1898—99, fig. 55.
9 Enl. r e k o n s t r u k t i o n av H. Faith-Ell. R o m a b ä g a r e n SHM 13566: 7, avb.
F o r n v ä n n e n 1908, fig. 176.
10 Nerman, B., Gravfynden på Gotland . . . Antikvarisk tidskrift för Sverige, del 22, n r 4, 1919, s. 65 f. Klindt-Jensen, O., Bornholm i folkcvaudringslidcn, s. 121 f.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
hur mycket h ö g a r n a planats ut av odlingen. Plogskiktet var 0,2 m djupt.
Högens diameter var ca 18 m och höjden 2 m över ursprunglig m a r k y t a . E n vid T r o s a å n påträffad nederdel av en runsten var rest på högens topp.1 1
Den hade stöttats med en stenpackning av 0,1—0,5 m stora stenar.
Under vcgetationsskiklet fanns ett lager lera med iblandad b r ä n d lera med sot och kol i fläckar, gropar och strimmor liksom i den första högen.
Kärnröset, som hade en diameter av ca 5 m och en höjd av ca 1 m, läg i högens N del och bestod av 0,08—0,55 m stora stenar, varav några skör- b r ä u d a . Under detta fanns en kol-, sot- och benkoncentralion ca 2 x 3 m och u p p till 0,3 m tjock. H ä r u n d e r vidtog ett u p p till 0,1 m tjockt lager b r ä n d lera, vilket hade en utsträckning av ca 12 x 14 m och i högens centrum var starkt sotblandat. Under den b r ä n d a leran vidtog orörd lera. Samtliga fynd av föremål gjordes i kol-, sot- och benkoncenlrafionen.
Följande föremål påträffades:
av guld: 1 liten ring av två snodda pärlade t r å d a r , diameter 0,9 cm, av b r o n s : fragment av h j ä l m k a m , o r n e r a t med snedställda streck, av j ä r n : 7 nitar och fragment,
av ben: 2 kamfragment, o r n e r a d e med streck och koncentriska halvcirklar eller cirklar, h ä r r ö r a n d e från ett kamfodral, 8 fragment av låga, halvsfä- riska spelbrickor,
av k e r a m i k : 26 o o r n e r a d e k r u k s k ä r v o r av grovt, dåligt b r ä n t gods, svart pä insidan, rött p å utsidan.
Guldtrådsringen h a r paralleller bl. a. i g r a v a r n a från Badelunda, Västerås, Lejde. Skultuna socken och Skrävsta, Botkyrka socken.1 2
Hjälmkamfragmentct h a r säkerligen h ö r t till en hjälm av s a m m a typ som i Vendelgravarna I och XII och graven i Lackalänga, Skäne (SHM 2110).
Daleringen av d e n n a grav torde sälunda k u n n a sättas till vendellid.
Ingegerd Särlvik
11 Bråte, E., S ö d e r m a n l a n d s runinskrifter, nr 27.
12 Åberg, N., a. a. s. 111 f.
