När och av vem präglades uttrycket mesolitikum?
Niklasson, Nils Fornvännen 46-49
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1955_046
Ingår i: samla.raa.se
SMÄRRE MEDDELANDEN
NÄR OCH AV VEM PRÄGLADES UTTRYCKET MESOLITIKUM?
Frågan kan synas vara av mindre vikt och är det väl i stort sett ocksä.
Huvudsaken hos en vetenskaplig term är ju inte hur den först uppkommit, ulan att den visat sig användbar och att den säger något väsentligt. Vad uttrycket mesolitikum beträffar bör det dock kunna påräkna intresse, dä dess upphovsman var en svensk forskare och det präglades i anslutning till svenska fornfynd, ett förhållande som synbarligen råkat i glömska.
När jag för åtskilliga år sedan ställdes inför denna fråga meddelade frågeställaren, en i fornforskningens historia väl bevandrad äldre arkeolog och museiman, att uttrycket var förbundet med namnet Torell, varom också Obermaier upplyser i artikeln Mesolithikum i Eberts Bcallexikon der Vor- geschichte. Men detta är ju endast ett hälft svar och föga upplysande.
Spörsmålet blev åter aktuellt genom en uppsats av Gustav Schwantes i Zeitschrift fiir Morphologic und Anthropologie (1952) : Wann endete das Paläolithikum? som för helt kort tid sedan kom i mina händer. Förf.
skriver här: »Man betrachtete cs als logischer, das Friihneolithikum ganz abzugliedern und mittlere Steinzeit, Mesolithikum, zu nennen. Wer es zuerst getan hat, weiss man nicht. Vielleicht könnle es durch eine Doktorarbeit ermittelt werden.»
1Det är närmast dessa rader som givit anledning till följande anteckningar.
Trots sitt svenska ursprung har uttrycket mesolitikum — mesolitisk sten- ålder — mellanstenålder — aldrig fått riktig hemortsrätt 1 nordisk arkeo- logi; här ersattes det vanligen med »äldre stenåldern». Utanför Norden har det däremot allmänt vunnit burskap. Det slog dock först igenom ett stycke in på 1900-talet, ehuru det redan då var gammalt.
Mesolitikum har blivit ett sammelbcgrepp för de stenålderskulturer, del- vis sinsemellan besläktade, delvis heterogena, som tillhöra tiden mellan stnpaleolltikum, även kallad rentiden, och yngre stenåldern. Innan dessa upptäcktes och deras tidsställning blev klarlagd ansågs enligt en äldre
1
Schwantes använder här uttrycket Fruhneolithikum i samma betydelse
som Sarauw gav det vid den paleo-ctnologiska konferensen 1 Tubingen 1911,
dvs. ungefär densamma som inlägges i ordet mesolitikum. Numera har del
fått en annan och mera inskränkt innebörd. I C. J. Beckers arbete, Mosefun-
dene Lerkar fra yngre Stenålder (Aarb0ger 1947), omfattar »Tidlig Neo-
litisk Tid» i stort sett endast det avsnitt av yngre stenåldern, som hittills
gått under benämningen döstid.
S M X R R E M E D D E L A N D E N
f o r s k a r g e n e r a t i o n s u p p f a t t n i n g detta t i d s a v s n i t t ha utgjort ett t o m r u m - -
» h i a t u s » ; de m ä n n i s k o r som b u r o upp de paleolitiska k u l t u r e r n a h a d e dött u n d a n och först med m e g a l i t g r a v a r n a och den slipade flintan k o m m o de som å n y o skulle befolka E u r o p a . De första m e r a b e t y d a n d e fynd som visade a t t m ä n n i s k a n icke f ö r s v u n n i t t i l l s a m m a n s med renen voro de som gjordes vid F é r e - e n - T a r d e n o i s (1879) och i g r o t t a n Mas d'Azil (1887), b å d a o r t e r n a i F r a n k r i k e ; de fingo också ge n a m n åt v a r sin särpräglade k u l t u r g r u p p , tardenoisien efter den förra och asilicn efter den senare. Såsom övergångs- k u l t u r e r e r k ä n d e s de dock icke. Man b e t r a k t a d e dem som en f o r t s ä t t n i n g och sista l i v s y t t r i n g av den med renen f ö r s v i n n a n d e m a g d a l é n i e n k u l t u r e n . H i a t u s kvarstod.
En nordisk motsvarighet till dessa västeuropeiska fynd erbjöd den av- Georg S a r a u w år 1900 u n d e r s ö k t a möss- eller insjöboplatsen i Maglemose på Själland. Det är S a r a u w s största och en för sin tid mycket b e t y d a n d e i n s a t s i nordisk stenåldersforskning att kronologiskt och k u l t u r e l l t riktigt ha bedömt maglemosefyndet: »Dersom de slutninger, hvortil unders0gelsen af tidsbestcmmelsen h a r f0rt os, m å t t e vise sig at va-rc rigtigc, vilde et nyt a v s n i t af Nordens oldtid ved fundet fra Maglemose va;re oplukket for os.»
(Aarb0ger, 1903, sid. 312.)
F ö r s t a gången S a r a u w för ett u t l ä n d s k t forum framlade r e s u l t a t e t av sina u n d e r s ö k n i n g a r i Maglemose v a r vid en 1905 i Périgueux i F r a n k r i k e hallen arkeologkongress. Hans föredrag som hade den för t i d e n belysande t i t e l n : Sur les t r o u v a i l l e s faites dans le Nord de 1'Europe d a t a n t de la periode dite de 1'hiatus, ä r ett t u n g t vägande inlägg i diskussionen om hiatus.- En av dem som längst höllo fast vid d e t t a v a r ingen m i n d r e än den b e r ö m d e franske f o m f o r s k a r e n Emile Cartailhac, vilken vid kongressen vägrade att e r k ä n n a cn övergång m e l l a n å ena sidan asilicn, som han b e t r a k a d e som en direkt f o r t s ä t t n i n g av m a g d a l é n i e n , och de d a n s k a k ö k k e n m ö d d i n g a r n a , det gryende n e o l i t i k u m s ä l d s t a skede, å a n d r a sidan. D ä r e m o t v a n n h a n e r k ä n n a n d e av mötets ordförande professor A. de Mortillet, som replikerade C a r t a i l h a c » . . . que le pére de 1'hiatus ne pcut que défendre son enfant».
Några år senare, vid den paleo-etnologiska konferensen i Tubingen 1911, hade S a r a u w gjort u p p ett schema över utvecklingen från senpalcolitisk till neolitisk tid. Schemat u p p t a g e r u n d e r r u b r i k e n F r u h n c o l i t h i k u m sex efter v a r a n d r a t ä l j a n d e k u l t u r g r u p p e r , b ö r j a n d e med asilicn och s l u t a n d e med campignien och de yngre k ö k k e n m ö d d i n g a r n a / ' Hiatus i betydelsen av ett språng eller cn lucka i k u l t u r e n s utveckling hade förlorat sitt b e r ä t t i g a n d e . Något t o m r u m existerade i n l e . Mellanstenåldern, m e s o l i t i k u m , v a r erkänd e h u r u S a r a u w icke begagnar sig av d e n n a beteckning. Men h u r u v i d a skedets k u l t u r u t g ö r en f o r t s ä t t n i n g av den senpalcolitiska k u l t u r e n , m a g d a l é n i e n .
2
P r e m i e r Congrés P r é h i s t o r i q u e de F r a n c e . Session de P é r i g u e u x , 1905.
Périgueux 1906. Sid. 244 o. f.
3
G. P, L. S a r a u w , Vorkominen, U n t e r s u c h u n g und Gliederung des Friih-
n c o l i t h i k u m s . Bciheft zum Korrcspondenzblatt der Deutschen Gesellschaft
fur Anthropologie, Ethnologie u n d Urgeschichte. Braunschweig 1912.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
eller bör u p p f a t t a s som cn inledning eller elt f ö r s t a d i u m till den som möter oss u n d e r yngre stenåldern, d ä r o m voro m e n i n g a r n a delade. Genom b e - teckningen F r u h n e o l i t h i k u m gör sig denne till tolk för den senare åsikten.
Knut Stjerna däremot som i sitt vid s a m m a tid p o s t h u m t u t k o m n a arbete Före h ä l l k i s t t i d e n (Antikvarisk tidskrift för Sverige, del 19, 1911) också b e h a n d l a r maglcmosefyndet och a n d r a med d e t t a b e s l ä k t a d e , u n d e r s t r y k e r genom beteckningen epipaleolitisk s a m b a n d e t b a k å t .
Bedan före u p p t ä c k t e n av boplatsen i Maglemose voro i Skandinavien en del föremål k ä n d a , huvudsakligen h a r p u n e r och a n d r a spetsar av ben,
\ ilka icke höra h e m m a i yngre s t e n å l d e r n . Det mest b e t y d a n d e av dessa ä l d r e fynd är det som kom i dagen vid s ä n k n i n g e n av sjön Hästefjorden i Dalsland 1867—1868. Genom s ä n k n i n g e n klövs sjön i två hälfter, Ö. och V.
Hästefjorden, vilka förenas genom en k a n a l . Vid schaktningen för d e n n a påträffades på ett djup av 2,3—2,4 m u n d e r den t o r r l a g d a sjöns botten ett a n t a l djurben, enligt uppgift 16 stycken, b ä r r ö r a n d e från b j ö r n , älg, lodjur och sångsvan. Några av benen voro b e a r b e t a d e , h u r u många kan n u m e r a ej fastställas. Bevarade äro en s t o r t a n d a d h a r p u n och ett föremål, som t y l l s som förarbete till cn dylik, b å d a förfärdigade av m c l l a n h a n d s b e n av- älg. En av Harald T h o m a s s o n utförd p o l l e n a n a l y t i s k u n d e r s ö k n i n g såväl av lagcrföljden på fyndplatsen som av k v a r s i t t a n d e lerrester på de bevarade benföremålen gav till resultat, att dessa äro av s a m m a ålder som maglemosc- hoplatscn.' Hästef jordsfyndet uppvisades vid den i n t e r n a t i o n e l l a arkeo- logkongressen i Stockholm 1874 och a v h a n d l a d e s j ä m t e några a n d r a fynd av förneolitisk ålder, d ä r i b l a n d s t å n g e n ä s k r a n i e t , av Magnus Torell i ett föredrag som han r u b r i c e r a t : Sur les traces les plus anciennes de 1'existence de 1'hommc en Suéde. S a m m a n f a t t n i n g e n l y d e r : »Nous a u r i o n s de la sorte d a n s le Nord les restes ( r u n e étape de civilisation ct d'une periode q u i p a r a i s s e n t s'intercalcr entre la periode du renne et l'ägc du silex poli. Le j o u r viendra aussi, sans nul doutc, ou 1'on sera mis cn demeure de d i s - tingucr d a n s le väste äge de la pierre une subdivision nouvclle, la periode mésolilhique.v'
Detta ä r första gången uttrycket mesolitisk förekommer, dess u p p h o v s - man är professorn i Lund, sedermera chefen för Sveriges geologiska u n d e r - sökning Magnus Torell, polarforskningens och glacialgeologins stora n a m n u n d e r 1800-talet. Med i n t u i t i v skarpblick h a r h a n , tidigare än någon a n n a n och i n n a n de sedermera så berömda t a r d e n o i s i e n - , asilien- och maglemose- b o p l a t s e r n a voro kända, insett, att t i d s a v s n i t t e t m e l l a n istidens slut och den yngre stenåldern icke var cn fyndlös tid och s å l u n d a icke heller i n n e b a r ett a v b r o t t i den mänskliga k u l t u r e n s kontinuerliga fortgång. Denna slut- sats g r u n d a d e Torell — j ä m t e på några a n d r a iakttagelser — i h u v u d s a k på det i j ä m f ö r e l s e med de n ä m n d a fynden t ä m l i g e n obetydliga bästefjordsfyn-
1
H. Thomasson, H a r p u n f y n d e t från Hästefjorden. Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift 1937.
5
Congrés i n t e r n a t i o n a l d'anthropologie & d'archéologie p r é h i s t o r i q u e s .
Compte r e n d u II, sid. 876. Stockholm 1876.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
