/r IV. tC

o n * t C o r s k 1 e f v e r t r a n .

A l;a cl e m i s 1; A f h a n d l i n g ,

med vidtcrfarna M edicinska Facultetens

i Upsala tillstånd,

u n d e r i n s e e n d e a f

m o t .

c. o. Professor i P ractisk a M ed icin en ,

för M cdicinsha Gradens erhållande f ö r f a t t a d o c h u t g i f v e n

a f

JOHAN ÅNGSTRÖM

a f N o r rla n d s L a n d s k a p . L ä k a re 1 Ö h rb y h u s d is tr ic t.

och till olTentlig granskning framställd på M edicinska L ärosalen d. 16 Dec. 1850.

p . t. t . f . m .

IV.

U P S A L A , L E F F L E R OCH S E B E L L .

1 8 5 0 .

/ r

STATSRÅDET, CIJEFEfC FÖR SJÖFÖRSVARS-DEPARTSMENTET

n Ö S V Ä L B O R N E

HF.RB g r e f v r

B A L T Z A R

PLÅTSET

OCH

n Ö 6 V X L » O R N A

f r u g rrfv im n an

OEAR.LCTTE

PLÅTSET

FÖDD 6RK FY IXNA D E G E E R

med vördnad och tacksamhet

ar JoiTAN Ån g s t r ö m.

ni. fl. form er af s k r o f e l- e x a n t h e m , förekommande sa väl pä med hår b eväxta som andra kroppsdelar. D erem ot fann han medlet fullkomligt overksamt mot så kallad malign, hereditär eller kontagiös Tinea.

ß l a n d de många berättelser, man i detta ämne eger, anföra vi här endast några få.

H a u ff'* ) omtalar, att han m e d e ls t infrictioner af tran botat e t t s t a f k t v ä t s k a n d e o c h k l i a n d e i i e r - p e t i s k t u t s l a g , som länge, men ulan framgång, bl if—

vit före honom med en ic ke ringa m ängd andra medel

behandladt. '

En likartad kur har D e Jongh 2) lyckats inom 3 månader göra under samtidigt in- och utvärles användan­

de af medlet på en 10 års gammal H erpes m adidus och likaledes har Schenk 3) inom 4 m ånader kurerat ett flerårigt v e s i cu 1 ö s t - n 1 c e r a t i v t h e r p e i i s k t u t s l a g , sedan likväl, enligt hans egen u p p g ift, utslaget i början a f medlets bruk aggraverades.,

Skrofulösa Opthalrnier. O m o c k s å den erfa­

r e n h e t , man redan vunnit öfver lefvertran en s verksamhet i afseende på denna sju k d om sform , ic k e kan anses sär­

d ele s r i k , äro dock de facta, som man i ämnet eger, mer än tillräckliga att bevisa medlets utmärkta nytta ä f - ven uti ifrågavarande lidande. — J a , man kunde väl utan all empirisk kännedom h ärom , endast p å g r u n d d e r a f , a t t O p h t h a l m i e n ä r s k r o f u l ö s , a priori vå­

g a påyrka medlets användbarhet.

Bland de fall af op h th alm i, m ot hvilka man hos flere författare finner trauen med största framgång an-

1) Jernf. nyss anförda Annaler.

2) a. st. pag. 2 1 3 .

3 ) Hufelands Jou rn al, Br. 8 8 , Febr. 1Ô89*

vand, hafva de fleste, enligt livad vi kunnat finn a, varit

B l eph a ro pii th n l in in

Sa t. e x . uppger

S c h u tte

blepharophtluilm ij

förenad med hög grad af

piiutophobi

skrofulös caries.

Med lika framgång b lef m edlet i tem m eligen stor dos ( 4 — 5 uns på dagen) g ifvet af

A m m o n

c o n jiiu c liv itis corncæ

ser densamma, det ifrågavarande inflammatoriska lidandet må nu hafva härledt sig från s k r o f u l ö s e ller a n n a n d y s k r a s i.

B r e f eld

ligen ögonlo ckskanterna med tran och af 1 2 fall, som han behandlat, har han i endast 2:ne ic k e inom kort tid fullkomligt lyckats. Detta mindre lyckliga resu ltat anser han hafva haft sin grund i en betydligare erysipelatös ansvällning af ö g o n lo c k e n , hvarigenom in penslin gen n å ­ gon tid totalt blifvit förhindrad. Han tror sig hafva fun­

nit att medlet bättre slår an i invetererade än färska ophlhalmier.

B ertin i

macuice cornece

De Jongh

blephar- ophlhalm ij

macuice cornecCj conjuncti

1) a. st.

2 ) Z eitschr. f. d. O p h th alm o lo g ie. Bd. 1. H. 5. 3 ) a. st. pag. 3 e 3 och folj.

*oitis

chronisk corneitiSj

len b erodde på

skrojulos.

A tro p h i hos barn.

Scrophulœ meseraicœ}

ler, om det avancerat längre — i hvilken händelse det nödvändig t måste framkalla en större grad a f emacerering —

yJtrophia in fa n tu m

D e t är detta Fruktansvärda lid a n d e , som isynnerhet på sednare tider äfven hos o ss blifvit mer och mer in­

hem skt, syn nerligen hos de fattigare f o lk k la sse rn a i våra större städer. Såsom orsak härtill har man uppgifvit kal­

la, fuk tiga, öfverbefolk ade boningsrum ; och om vi för in gen d e l vilja neka, att dessa om ständigheter, hvilka vi i förbig ående sagdt gerna m edgifva förm ågan att fram­

k a lla h v ilk e n sjukdomsp rocess som h e lst , på ett gan ska v ä send tligt sätt bidraga till gru ndlä ggande af anlaget till den sjukdom, hvarom här är fråga, måste det dock före­

falla o s s mindre förklarligt, hvårföre j u s t detta till följe a f nyssnämda skadliga inflytelser utan tvifvel framkalla­

de anlag (skrofulösa d iath esen ), som i allmänhet sagdt är hos o ss gan ska gängse, b l a n d d e f a t t i g a r e f o l k ­ k l a s s e r n a v a n l i g e n u t v e c k l a r s i g u n d e r f o r ­ m e n a f

scrophulœ meseraicœ.

T i l l svar på denna fråga hafva vi intet annat att fra m lä gga än fattigdomen sjelf i hela vidden af sin fa- saväckande betydelse. D et är ic k e allenast de dåliga bonin gsrummen och den ofta föga ändam ålsenliga bekläd­

naden, utan dels brist på näringsämnen i allmänhet, dels det nästan uteslutande bruket af vissa så d a n a , mindre digestibla, som vi i g a n s k a väsendtlig mån anse härtill bidraga. D et är en känd s a k , att rotfrukter, isynnerhet potates, j e m te o jä sta m jölanrättningar hos oss utgöra det

h ufvudsaklig aste om icke en Ha suhslratet for de faltigas lifsuppehälle. Alt gen om d e ssa , äfvensom brist på om­

byte af nutrimenter, d igestion sorgan em a måsio i mer eller mindre mån blifva sjukligt afficierade och d erigenom upp­

komsten af den skrofelform, hvarom bär är fråga, lät—

teligen b e m e d la d , tyck es oss ligga i sakens natur. L ä g ­ g a vi härtill det af äldre personer nästan e n h ä llig t utta­

lade påståendet att ifrågavarande sjukdomsform varit i deras ungdom till d .n grad sällspord, att icke e n s sjelf- va namnet deraf var allmännare kändt; och sam m anstäl­

ler man slutligen med allt detta den om ständigheten, att det var isynnerhet i början af detta se k e l, som den of- vannärnda rotfrukten hos oss började mera allm änt sp ri­

das, så tyckes den hypolh es, ’) vi här vågat framställa, vinna så mycket större styrka och sannolikhet. Såsom stöd för densamma kan man ock anföra en e ller annan anctoritet bland läkare.

De J o n g h ’’)

liga ordalag, vid anordnandet af de dietetiska föreskrif­

terna för sina skrofelpatienter, allt förtärande af ifråga­

varande födoämne.

Efter denna lilla digression återgå vi till vårt äm ­ ne, till sjukdomen sjelf. Att denna är en, till och med för yttre undersöknin g märkbar, uppdrifning af de m e - seraiska körtlarna, och såle des till sitt inre v ä se n d e fullt analog ined en annan ofvnn anförd sk r o f e lf o r m , n e m li- gen uppdrifningen af de ytliga körtlarna, är redan gen om pathologiskt anatomiska undersökningar fullkomligt b e - kräftadt. D å man för öfrigt har sig b ek an t, att dessa körtlar på ett ganska väsentligt sätt deltaga i d igestion s-

l ) En anctoritet a f stor betydenhet, Prof. H w üsser, yr kar dock , att denna hypolhes är alldeles o ri g ti g , o c h , som det ty ck es , på g o d a grunder. Han anför nemligen, alt uti Irlcindj der potates utgör ett så hufvudsakligt (ödoäinue, skroflerna icke förekomma allmän nar e, än an­

norstädes.

a ) a. st. pag. 2 5 3 .

p r o c e s s e n , måste oundviklig en en sjuklig rubbning af det funktionella lifvet b o s detta organ djupt störande in ver­

ka p å nutritionen i allmänhet, hvilket ock all e r f a r e n h e t bekräftar.

D en hos barn så v a n l i g a , ofta k o p iö s a , fettafla- grin ge n saknas icke allenast helt och h å lle t, utan till och med sjelfva musculaturen är i hög grad försvagad, an sigtsdragen åldriga med ett ganska tydligt uttryck af lidande, blicken slö, nästan ih ålig, huden gråaktigt miss- färgad och sk ry n k lig , buken hard och starkt uppdrifven.

— Sedan nu dessa symptomer framträdt, har sjukdomen fått namn af Atrophi. — M atlu sten är alltid stark, ofta gränsande till voracité. A nm ärk ningstärdt är det ste­

grade begäret efter mjölaktiga (starkt s t ä ik else -h a ltig a fö ­ doämnen, hvaraf barnet ofta på en gång kan förtära nä­

stan orimlig a qvantiteter. D igestion en häraf eller af h \ i l ­ ka nutrim enter som helst blir, som \ i nyss anfört, all­

tid mer eller mindre ofu llstä n d ig, beständigt åtföljd af sura uppstötningar, stundom kräkningar, ilatulens och k o - lik p lagor. Sedan ett sådant tillstånd varat längre eller kortare tid, tillkommer understundom hektisk febricitering och döden.

Många äro de m ed el, man användt mot denna, I if—

v e t s innersta rot djupt genomgripande, sjukdomslöim — m en alla hafva de varit mer eller mindre vanmäktiga och man skulle l ät t , vid betraktandet af den betydliga rubb­

n ing reproductionsprocessen i den fullt utvecklade formen af ifrågavarande sjukdom redan undergått, betvifla möj­

ligh eten af någon räddande therapeutisk behandling. — D e n är dock möjlig — men ock så endast genom bruket af det stora, utmärkta medel, Ii vilket vi redan förut vå­

g a t beteckna såsom ett v erkligt specificum mot hvarje form af skrofulöst lidande.

D e fa cta , man har att åberopa till bevis härföre, äro alltför mångfaldiga, att här kunna anföras. Vi* an se

s o

«let tillräckligt att n ä m n a , det flere läkare, så so m

Gale- n u s, For tu a l, H einecken, H e y fe ld e r, K opp, Schm idt

m. fl. på stöd a f e g e n erfarenhet vitsordat tran ens för­

vånande verksam het äfven i denna högre form af sk ro­

fulös, och det torde vara nog att ur

B re f elds

ropade m onographi anföra följande: ’ D er Leberthran heilt das U e b e l (Scrophulæ meseraicaî) in allen Stadien*

w en n die L e benskräfte nur nicht bereits bis a u f ein Mi­

nimum reduzirt s in d , und man sich in Acht n im m t, a n ­ derweitige Krankheitsformen, als Anschoppungen der Ein­

g e w e i d e , W a s s e r s ü c h t e n u. m. damit zu v erw echseln . D e m V er v a sser ist es öfters g e l u n g e n , die k lein en noch vom Rande des Grabes damit zuriichzureissen.’’

H vad sj e lf v a sättet för användandet af m edlet an ­ går, har visserligen det i n v ä r t e s bruket varit «let, som oftast och med utmärkt framgång blifvit b eg a g n a d t; dock tillstyrker

B r e f eld

redd till form af liniment. V id are anmärker h a n , att vid betydligare irritabilité! h o s abdom inal-organerna det understundom kan h änd a, att tränen icke fördrages. I sådant fall bör man alltid, innan medlet användes, sö ka häfva denna retlighet t. e x . gen om bruk al blodiglar e l ­ ler retande infrictioner m. m. Sedan detta skett fördra­

g e s m edlet lätt och genom ett fortsatt bruk deraf kan man i de flesta fall vara säker att uppnå det önskade målet.

Engelska sjukan [Rachitis):

rekom m er såsom complication till föregående sju k d om s-

p. 1 5 3 .

SI

forrn, lior erfarenheten visat, äfvensorn att detsamma al­

drig fo rekom m er rent (1. v. s. utan mer eller mindre in­

blandning af andra skrofulösa affectioner. Men hvad som d ock såsom det mest constant a symptom utmärker detsamma är curvatur icke allenast af extrem iteternas ben (isynnerhet de nedre) utan äfven af sjelfva ryggra­

den. X id en mera framskriden ålder eller ungefär vid perioden för tandombytet tyckes sjukdom en blifva, om man s å får säga, mera fristående, i det att de andra in­

b land ade skrofelformcrna mer och mer försvinna, ehuru dock ännu vanligen alltid qvarstår en icke obetydlig >'pp- drifning af undcrlifvet äfvensorn m öjligen ett eller annat a f de symptomcr, hvnraf atrophien är karacteriserad.

F ör öfrrgt sällar sig vanligen äfven H elm in th ia sis här­

till; och om denna i och för sig sjelf också verkeligen har en till det protopathiska momentet uti ifrågavarande dyskrasi reactionär betydelse och således, om icke just mildrar, åtminstone förekommer sjukdom ens mest extra- vaganta framsteg, så måste man dock medgifva att detta lidande inverkar ganska djupt störande på reproduetio- nen och såle des bidrar till fortfarande af det atrophiska tillstå n d , h v ilk et, såsom vi sagdt, alltid utan afseende på denna sjukdomsforms närvaro eller ej utmärker ifrå­

gavarande skrofellidande.

D o c k , i hvilket stadium som helst och huru än till­

ståndet må v ara, enkelt eller compliceradt, eger i alla f a ll bruket a f lefvertran på detta lidande en fullkomligt kurativ verkan och öfvorträftar i detta hänseende hvarjo hittills bekant läkemedel.

Att anföra alla de vitsord, man häröfver eger, til­

låta o s s hvarken plan eller utrymme; det torde derförc vara tillräckligt att framställa, livad ett par utmärkte lä­

kare härom yttrat. P ru y s v a n der H oeven i sitt ar­

bete ’de a rte medica” ') meddelar fö lja n d e: ” neuliquairt

l ) p . Ô I J .

infitior, me ab hoc remedio prius alienum m agis ani­

mum habuisse, quia cognoveram, quam parum novorum remediorum encom iis fidendum ac martialibus, quarum salubritatem toties expertus eram, prorsus contrarium hoc oleum videbatur. N un c autem postquam longo usu ipsius virtutem medicam compertam habuerim fateor, m e nul­

lum cognoscere medicamentum antirachilicum, quod cum hujus possim salubritate comparare.” H r e fe h i, sotn med tran behandlat mer än hundrade rachitici och hvars rika erfarenhet således måste anses apodictiskt bevisande, y t­

trar sig i sin af oss ofta åberopade monographi, rörande ifrågavarande ämne, p åföljan de s ä t t : 1) ”Unglaublich sind in dieser Krankheilsform die Heilwirkungen des Leber- thrans und fast durch nichts beschränkt. Noch au f den äusserstcn L ehensgrenzen, w o die Patienten dem sichern T o d e zu verfallen s ch ein en , bringt er der R egel nach Hülfe. Jch kenne kein e contraindication, als einen e t ­ waig en intercurrenten acuten Fieberzustand, und das al- leräusserste Lebensende, den Todeskam pf selbst. Schlei­

chendes Fieber und Diarrhöe w eichen ihm so g u t , als die übrigen Erscheinungen der Rachitis! die sich eine nach der ändern allmählig verlieren. Gewöhnlich b e s­

sert sich zunächst der Verdauungsprocess und die davon ab hängige Ernährung. Mit den zunehmenden Kraften tritt auch die Lust und Fähigheit zu stehen und zu gehen allmählig wieder e i n, und selbst die R eg elw idrigk eiten in der Ernährung und Form der Knochen verlieren sich nach und nach, die schwarzen wakkelnden Zähne g ew in ­ nen an Festigkeit und bessern» Ansehen, die Knochen ver­

lieren ihre W e i c h e , Biegsamkeit und die Auftreibung ihrer E n d e n , die Krummungen schreiten nicht weiter vor und werden selbst durch die Heilkräfte der natur bei fort­

schreitendem W achsihum e mehr oder minder ausgeglichen, obgleich bedeutende Verschiebungen sich nicht immer

l ) pag. t 4 o — i i l.

ganz verlieren. Eine an gen eh m e neb envirkung ist dabei die anthelmintische Kraft des T h r a n e s , wodurch er die gew öhnlich in den Krötenbauchen residirenden W u rm n e - sten auf eine milde und wohlthälige W e i s e ausfigt. Der in nere Gebrauch des L eberihrans reicht hei den Rachitis allein aus und ist die Heilung g ew öh nlich in 3 — 4 Mo­

naten volle ndet, wenn man abrechnet die au sgleichung der verbildeten Knochen, die sich längere Zeit hinzieht,”

Ehuru dessa anföranden kunna an ses fullkomligt be­

visan de lefvertranens oöfverlräffliga användbarhet i alla m öjli ga former af Rachitis, vilja vi dock äfven intaga följande yttran de af I lu s t. ') ” Kinder, w elc h e d ie Reine nicht mehr streckten und bei jed em V e r su c h e , sie zu stellen , laut aufschrien, fingen nach 7 — 14 tägigem Ge­

brauche des Lehcrthrnns zu stehen und selbst zu gehen an, w o b e i die Aufgedunsenheit verschwand und die V e r ­ dauung besser w u r d e .”

Bland de många läk are , som för öfrigl vitsordat tranens utmärkta njtta i denna sjukdomsform, anföra vi bär endast K opp, F e h r , M ostj

OsberghauSj van

Boschj von

OsteomuZaci. Att här ic ke är fråga om den upp­

m ju kn in g af bensubstancen, som utgör ett särskildt ut­

tryck af den skrofulösa dyskrasien och hvilken vi nyss ofvanföre afiiandlat, torde förstås af sig sjellt. Men sam­

ma phenomen förekommer understundom ob eroende af nyssnämda dyskrasi och det är derom som vi här i kort­

h et skola anföra nagra ord. Hvad som isynnerhet s k il­

j e r denna från den rachitiska, är den olika tidsålder, vid hvilken den alltid inträder. L ik so m den sednare u teslu ­ tande tillhör barndomsperioden, så förekommer den förra oftast vid en mera avancerad ålder. Att denna upp­

mju knin g äfven måste halva sin rot i något djupare li-

l ) Tlieor. praclit. Haudb. ö- Chirurgie l 8 3 i p. 3 1 0 .

î>4

dande, Sir väl fu llk o m lig t klart- men af hvad charakter detta eg e n tlig en är, derom äro tankarne delade.

N ågra p åstå att g i k t och s y p h i l i s skulle kunna framkalla ifrågavarande symptom, hvilket vi i mån a f vår lilla kännedom våga anse mindre san nolikt, helst det är empirisk kändt att de nyssnärnda sjukdom sform erna icke så sällan åstadkomm a en viss skörhet (fragilité) hos ben­

substansen. A i hafva nem ligen svårt att in s e , huru ett och samma k ausalm om ent skulle hos samma organ kunna framkalla hvarandra så rakt motsatta verkningar, so m de här ifrågavarande.

Andra deremot förmoda att s k ö r b j u g g eller den carcinomalösa dyskrasien sk ulle utgöra grunden för den osteo m a la c i, hvarom här är fråga. Huruvida ett sådant påstående kan an ses m era ralionelt än nyss anförda, lem- na vi oafgjordt.

D en af D e Jongh uttalade förmodan, att äfven den­

na uppmjukning skulle hafva sin grund i den sk rofu- lö s a dyskrasien, förefaller o ss sannolikast. D e t bör nem­

lig en icke kunna vara o m ö jli g t, att denna dyskrasi, äf­

ven om inga tydliga spår deraf förekommit i barndomen, kunnat till och med en längre tid lig g a likasom slu m ­ rande och förborgad, till d ess den a f en eller annan or­

sak uppvaknar och framträder under form af ifrågava­

rande em olliering. D e n n a åsig t vin ner så mycket större antaglighet, som det ick e kan nekas att en annan sju k - domsform fin n es, s o m , on ek ligen hafvande sin grund i den skrofulösa d y s k r a s ie n , ändock ofta icke framträder förr än i en från barnaåldern betydligt afiägsen period;

vi mena den genuina tuberkulosen.

Likasom åsig terna i nu anförda hänseende äro be­

tydligt afvikande från hvarandra, så äro de det äfven rö­

rande Jefvertranens användbarhet mot ifrågavarande symp­

tom. S å t. e x . påstår Knood von H ehnenstreit> att

den icke i något fa ll af osteom ala ci h os fullväxta visat nå<>-on fördelakig v e r k a n , da deremot H ahnekrot och

Ö °

S c h e u t! yrka, att den till och med i detta lidande eger en verklig t specifik b etydelse. D e s s a stridiga påståenden kunna, som vi tro, ifall tranen v er k lig en varit äkta, e n ­ dast nöjaktigt förklaras genom antagandet af en different grundorsak till den ifrågavarande förändringen hos ben- systernet.

S k r o fu lö s Caries. D etta lidande utvecklar sig vanligen och fram förallt, om det till sin natur är verk- ligen sk rofuiöst, ur en föregående starkare eller lindri­

gare uppdrilning af sjelfva ben substansen. Såväl under detta stadium a f in tu m escen s, som ock sedan caries in- trädt, den må för öfrigt vara af h v d k en form som helst såsom p eripherisk, central, spina ven to sa o. s. v. har inan funnit le fv crtranen kurativ. Att tiden för denna dess verkan m åste blifva gan ska o l i k a , allt efter sju k ­ dom ens större eller mindre u t v e c k lin g , faller af sig sj el ft.

Så t. ex. har nian sett benuppdrifningar ofta inom några v ec kor vika för bruket a f ifrågavarande medel, då der­

em ot elakartade ulcerationer behöft för sin läkning må­

nader, j a år. Men om o ck så läkningen i ett eller annat fall fordrar en längre t i d, an m öjligen med någon an­

nan method såsom t. e x . den rent chir urgiska med cau­

terier o. s. v . , så är det dock em piriskt k änd t, at t , da denna sednare vanligen lemnar re c id iv e r , behandlingen med tran dereniot verkar radikal och varaktig kur. Detta borde man ock på rent theoretisk väg kunna förutse.

D e t är nemligen klart, att en localb ehandling af ett l i ­ d ande, som i sj e ‘lf va verket har en djupare dyskrasisk grund, alltid måst© <ara at* anse som endast pallierande, då dereniot den m e t h o d , som är riktad mot dyskrasien sjelf, blir den en da rationella och radicala. Att för tids vinnande den c l r r u r g is k a behandlingen kan och bör med bruket af tran fö r e n a s , anse vi i m ånga fall lämpligt.

S G

Såsom vi redan nämnt, torde det kunna anses bovi- sadt, alt det här, likasom i hvarje annan speciel skro- feiform , icke finnes något pharmaceutiskt m edel, som Öfverträffar eller ens kan i afseende på sin nytta jemfö- ras med lefvertranen.

B u sc h

B r e f c h i,

H a h n e k ro t, Kofjpj S chenkj Schutte

De Jongh

ut åberopade, comparativa försök öfver de särskilda lef- vertransorternas inbördes företräde ett fall al skrofulös caries, förenad med börjande hectik och så elakartade symptomer, att amputation ansågs fullt indicerad, isyn­

nerhet som ulcerationen tycktes motstå hvarje i slikt fall v an lig behandling. Denna caries lyckades han icke a l ­ lenast fullkomligt häfva, utan den 9 -å r ig a patienten, som ända från sin spädaste barndom lidit af än den ena, än dpn andra skrofelformen och således vid den började behandlingen med tran befann sig i en fullkom lig ut- m ärgling, blef i allmänhet i hög grad förbättrad. En ännu mera förvånande casus anföres af

/ H e x a n d e r

ru denna tyckes hafva varit mer af necrotisk än cariös beskatFenhet eller åtminstone en complication af båda.

Destructionen hade i detta fall nått den höjd, att ett 4 tums långt stycke af ena lårpipan var genom caries lös- gjordt. Sedan detta genom konstens åtgärd blifvit bort­

taget, reproducerades det förlorade benstycket och skadan lä k te s fullkomligt.

Men om till följe af dessa och d)lika uppgifter in­

gen torde kunna betvifla lefvertranens afgjorda företräde i skrofulös caries framför hvarje annat hittills kändt m e d e l , så är d remot dess nytta i andra slag af caries

i ) Han rekommenderar äfven b ä r det utvärles-bruket. Alt detia kan vara passande, så långe sjukdomen ännu liar formen af benininör, anse vi troligt, ehuru Ivifvelsutan det inre bruket icke heller bör för­

su m m as } meu huruvida det förra bör användas, sedan ulceratiou iulrädt, förefaller oss något problematiskt.

icke linnu fullt constaterai. Att i den rent svphilitiska formen denna är in g e n , anse vi sannolikt; i andra der- einot, ehuru något närmare sammanband med skrofulos hos dessa icke kan tydligen in s e s , cch desamma således vanligen antagas fullt oberoende af nyssnämda dyskrasi, ehuru de i sjelfva verket möjligen icke äro det, tro vi lefvertranen vara så mycket mera indicerad, som, om äf- ven det nyss berörda oberoendet eger rum, dess bruk i alla fall bör blifva fördelaktigt om ej för annat, åtmin­

stone för deu corroborerande värkan medlet onekligen eger.

Arlhrocace.

lenast ledgångarnes ligam entösa och cartilaginosa partier utan äfven af sjelfva ledgångsbufvudena och som icke sällan framkallar inom de mjukare delarne ett degenora- tivt, fungöst tillstånd äfvensom inom apophyserna sjelfva caries, bar hitintills ganska ofta trotsat all therapeutist behandling.

Sedan detta lidande längre eller kortare tid o b e s e - gradt qvarstått och krafterna genom den ofta profusa ichorösa afsöndringen betydligt sjunkit, inträder vanligen bectik och, om icke amputation nu eller helst förut räd­

dande mellankommit, döden. V i vilja dock icke härmed hafva påstått, att icke läkarebehandling ofta, förrän lef- vertranen kom i b ruk, lyckats hämma denna betänkliga sjukdomsform ; men vi våga yrka, att detta då oftast va­

rit fallet, sålä nge den icke uppnått en högre grad af ut­

veckling e ller öfvergått till caries. Att den ifrågavaran­

de sjukdom ens första stadium alllid är temmeligen rent inflammatoriskt, är otvifvelaktigt, hvarföre det också må­

ste ligga i sak en s natur, alt en tidigt och kraftfullt an-

\än d antiphlogistisk och derivatorisk behandling icke säl­

lan krönes med framgång. Men i de följande stadierna deremot har icke sällan all behandling misslyckats eller, om återgång till helsa änleligen vunnits, hafva betydliga lyten såsom anchyloser m. m. qvarstått.

L y c k lig a r e resultatcr dereinot har behandlingen af denna sjukdom ined här ifrågavarande medel lernnat oss.

Behrij Heine e k e r, K ittel, L u d ers, M ünzenthal e r t R ust

m. fl. hafva uied detsamma gjort inånga verklig en förvå­

nande kurer, och detta i hvad stadium sjukdomen än be­

funnit sig. Att icke detta skett eller någonsin hör för­

sökas utan samtidigt användande af de ofvannärnda ine- thoderna, förstår hvar och en lätt.

Hvad åter de speciella formerna a f detta lidan de vidkommer, såsom c o x - , spondylarthrocace m. fl. hafva de på behandlingens gån g icke tyckts utöfva något in­

flytande, utan alla blifvit ungefär lika lätt och fu llk om ­ ligt med ifrågavarande behandling häfda.

Slutligen förtjenar kansk e nämnas

B refeld s

D e Jonghs

undanröjdi.

Phlegm asia alba dolens ( Phlebitis cru ra lis p u - erperalis).

[lu ss

Ol, Jecor. A selli

” månader under småningom s k e e n d e förbättring, så att

’’den sjuka först kunde gå med tillh jelp af kryckor, se -

”dan med käpp, och i detta tillstånd började hon deref-

” ter gen om gå en brunnskur vid Sabbatsberg, efter h v i 1 -

”kens slut hon obeliindradt kunde g å , endast lidande af

’’någon styfhet i knäet med känsla af trötthet i benet,

”samt benägenhet till oedem atös svullnad af foten I l u d -

’’venernas uppdrifning var f ö r sv u n n e n , men cruralvenen

’’kändes förvandlad till ett ligam ent. ’

l ) A rsbeiattelse 1 8 4 2 pag. 13 1.

Ch roni s k Lur y in go-1 rache i! is.

na sju k d o m sfo rm , hviilka Prof.

H ilss

Chronisk Pneumoni.

H uss,

hindrande at vidare foi (spridande af den chroniska in­

flammationen; härföre äro hankar â bröstet samt oleuni j e c in o r is aselli de medel, som tyckas förtjena mesta af- se en d e” .

L u n g s o t, Tuberkulos j, P h th isis tuberculosa.

lingsform , »ner eller mindre uppenbart utgången ur en eller vanligen flera bland de ofvannämda skrofelaftektionerna och såle des är att anse såsom slutlänken af de mång- artade lid an d e n, som alla hafva sin rot i den sk rofulösa dyskrnsien, är en djupsinnig å s i g t , hvilken vi i alla h än ­ se en den vågc anse såsom fullkom ligt rigtig. Att här framställa de Auktoriteter, hvilka kunde åberopas till stöd för denna m en in g , tillhör icke vart ämne. D et kan vara nog att nämna, att det kausala sammanhanget emellan skro­

fulö s och tuberkulos ofta på empiriens väg blifvit så uppen­

bart ådagalagdt, alt icke ens det ringaste tvifvel härom kan ega r um, ehuru vi gerna m ed gifva, alt äfven fall finnas der detta Simmianhang är svårare att in s e , men der det dock, «enligt vår m en ing , kan och bör hypothe- tiskt antagas. — Ville man med sin betraktelse öfver

r) a. st. p ag. 2o, 3) a. st. pag. i , 7>

detta ämne utgå från en annan synpunkt, vi mena en pharmakodynamisk, så vin n e r det ofvannämda samman­

h anget ännu mera stöd for sin anlaglighet. V i veta nemligen att våra förnämsta , kanske specifica antiskro- fulösa m edel, Lefvertran och Jod, också nästan äro de enda, som på ifrågavarande gjukdomsform yttra någon kurativ inverkan. Man m åste således äfven till följe af detta förhållande finna sig föranledd att antaga den pa- t h o lo g isk a ligtigh eten af den å s ig t , vi här nyss fram­

ställt. Hvad särskildt vid kom m er den kurativa verkan, som man funnit det stora medel, h vil ket vi valt till före­

mål för denna afhandling, utölva på ifrågavarande sjuk­

d o m , måste vi väl inedgifva, att densamma i många fall i c k e kunnat lemna fullt nöjaktiga resultater, d, v. s.

icke fullkomligt b esegra sjukdom en i alla dess utveck­

lin gsgr ade r; men som icke heller något sådant resultat kunnat genom bruket af något annat medel u ppnås, tor­

de utan ringaste öfverdrift kunna y rk a s, att Lefvertranen äfven i detta hänseende utgör vårt största och utmärkta- ste medel. J a , ville man sätta tro till alla de uppgif­

ter man i detta ämne e g e r , sk u lle man nästan känna s ig frestad p åstå, att det icke finnes något stadium af T u b e r k u lo s, hvilket icke Lefvertranen mäktade fullkom­

lig t häfva. Men ett sådant yrkande måste vi d o ck , så väl på grund af vår egen lilla erfarenhet som till följd a f tillförlitligare och på noggrannare diagnoser grundade upp gifter, anse såsom öfverdrifvet. Lefvertranen kan s å ­ l e d e s , enligt vår tanke, icke anses fullt kurativ, men väl såsom det verksammaste medlet i de första stadierna af T u berk ulos; i de sednare deremot är den endast ett pal- liativt m ed el, men dock som sådant mäktigare och an­

vändbarare än något annat Så till exem pel känna vi e j , såsom fallet ofta är med andra m edel, någon be­

stämd kontraindikation mot bruket af tran, sjukdomen m å nu befinna sig i hvilken utvecklingsgrad som helst.

Och om det redan häri lig g e r ett afgjordt företräde,

blir rletta så mycket större, när man tager i betraktan­

de den onekligen starkt nutrierande eller korroborerande v erkan, som det ifrågavarande medlet nian tvifvel eger, och detta i högre grad än något annat kändt phannacon.

D e t torde också endast härigenom blifva möjligt att för­

k la ra medlets kända förmåga att ofta, ehuru endast för någon tid, mäkta uppehålla lifvet, sedan till och med full h e k tik och en nästan börjande allmän dissolutio bunio­

rum inträdt samt krafterna till följe häraf sjunkit snart sagdt till sitt minimum. — Efter dessa allmänna betrak­

telser öfvergå vi nu till en i korihet nflattad framställ­

ning af den erfarenhet, man eger öfver det berömda med­

lets användning inom Tuberkulosen i alla dess stadier.

B r e f eld *) recommenderar på grund af egen erfa­

renhet Lefvertranens bruk i ”P h th isis pulmonal i s” ^j i- synnerhet om denna ”står i någon slägtskap eller för­

ening med skrofulös”, men tillägger dock, att de facta, han för sitt vitsord öfver medlets nytta bar alt åberopa, äro af mindre vigt, dels emedan ”tydliga symptomer af P h th isis” i de fall, der han med sin behandling lyckats, icke varit för handen, dels också derföre, att han vid sina försök samtidigt med tran äfven användt andra läkem edel.

För öfrigt medgifrer han sig i flera fall utan all framgång hafva anordnU ifrågavarande medel.

Att icke den fullkomligt utvecklade, utan endast begynnande Tuberkulosen kan med tran kureras, är eit påstående, som H ankel2), liksom flera andra framställt.

A f ungefär samma mening är H œ se r3) , som redan för

1) Jrnf. hans ofvan cilerade raonographi pag. l 3 6 . 2) Med. Zeilung j ß 3 3 . N:o 4g. Beilage.

3 ) H u f elands Journal B:d 8 6. st. 1.

tuer «in ett decennium sedan behandlat trettio fallUl af Phthisis med ifrågavarande medel. D e t är till följttje af dessa sina många försök som han säger ”dass der ) L e- berlhran bei roh en , noch nicht in Erweichung iiberierge- gangenen oder erst eben in den Zustand der Ervveiclndiung übergehenden Tuberkeln alle ändern Mittel, selbst den Salmiak an W irksam keit übertrifft.’5

Kolkmann

R ic h te r

S c h e n k

minstone i några af de fall, der medlet åstadkommit ff full­

komlig kur. —

Sm eets

del uteslutande, utan gaf tillika jodkalium och yrlkkkar, lik som mången annan, i stöd af denna erfarenhet, , alt det icke finnes någon tillförlitligare method för behaiaand-

1) Hufelands Journal Cd. 5 9 . st. 6. 2 ) V ereins-Z eitung N:o 2 6 , l8 5 5. 3) H i if e /a n d s Journal Bd. 8 8, st. 2.

4) Moll et van E ld lk, prakt, tijdschrift Ja a rg . I 7 . Cl. 16>.’>.6.

linken af Phthisis, S n den på detta sätt af honom an­

tydda.

JJe Jorigh u pp ger sig med tran hafva behandlat blott ett enda fall af tub erku los, men detta var af sv a ­ raste beskaffenhet och tillhörde, för att sluta af hans egen beskrifning der o m , tvifvelsutan sjukdomens sista stadium. Fullkomlig hektik och profus naltsvett voro redan fö lh a n d en , upphostningcn högst y m nig, pulsen 1 5 0 , och krafterna följaktligen betydligt medtagne. U n­

der slik a omständigheter kunde man naturligtvis e annat än uppställa den mest missgynnande progno s’

Em edlertid inträdde redan efter trenne veckors bruk L e b e r t r a n en verkligen förvånande förbättring. N at1“

s v e tt e n upphörde, hektiken a flo g , pulsen nedgick ti"

1 0 0 , hostan bl ef mindre besvärlig och e\pectoration en mindre och lättare. Oaktadt man såle des tycktes e g a sk ä lig anledning till hopp om patientens återställande, afled dock denne just under dessa symptomer af sken­

bar förbättring.

A l e x a n d e r 2) omtalar ett fall af ’’s v å r a r t a d l u n g a f f e c t i o n , s ä k e r l i g e n f ö r e n a d m e d v o m i ­ c a ”, h v ilk e t, sodan detsamma med flerfaldiga medel för- g ä f v e s bl if v it behandladt, fullkomligt häfdes genom bru­

k e t af Lefvertran.

Ett ungefär liknrladt fall omtalar Lo/?c<73) , men i hvilket diagnosen tyckes med mera noggranhet hafva blifvit uppgjord, än hvad händelsen synes hafva varit i det nyss anförda fallot. S teth oskopet har nemligen här vid und<-r§Öikning§n |jlifvit användt. Ilan beskrifver till­

ståndet sålunda: ”m a c ie s , febris h e c t ic a , respiratio bre-

l ) Jmf . ofvan citerade arbete pag. 2 3 o . a) Ibid. pag. 2a7>

3 ) Ibid. pag. a39 .

vi s , tussis fere perpetua, sputum puriforme, striis san­

guin eis tinctum. Respiration is murmur in suprema d e x ­ tri pulmonis parte debilissimum erat ibique præter rhon- cutn humidum manifestum percipiebatur pcctoriloquium.”

Sedan genom brulc af åtskilliga medel ingen synnerlig förbättring vu nn its, gafs Lefvertran nära ett halft års tid.

Tillståndet b lef härigenom på ett nästan underbart sätt förbättradt, ja fullkom lig hälsa tyckes till och iued hafva inträdt. T v å år efter denna kur afled dock patienten

” i en häftig diarrhé.” Rörande obductionsföreteelsorna säger han följande: In superiore dextri pulmonis lobo hic illic pleuræ costali ad hæ rente, multa inveniebantur tubercula, partim cruda, partitu calcarea et vomicæ c i ­ catrix pollicet» fere longa.

Att vi med större utförlighet vidrört detta factum, har skedt af den an led ning, alt man med det samma möjligen kunde tro sig hafva b ev isa t, det läkningen af den ifrågavarande vomikan i detta fall varit en följd af Lefvertranens begagnande. Huruvida sådant verkligen kan vara fa lle t, lemna vi oafgjor dt, ehuru vi visserligen icke anse det osannolikt. — • Vi hafva ofvanföre närnt, att det enligt vår tanke ic ke finnes någon fullt bestämd contraindication mot bruket af lefvertran. V i hafva ut­

talat denna äsigt mindre på grund af egen erfarenhet, än med stöd af den nästan fullkomliga en h ä llig h et, hvar­

med vi funnit de flesta författare omfatta densamma. Ja det fin n es, så vidt vi kunnat erfara, blott några få Lä-_{7 O} kare, hvilka sökt uppgifva fullt bestämda contraindicalio- ner mot bruket af lefvertran. Hland dessa kan det vara nog att nämna

Sebastian

Ilan s ä g e r , att den endast bör användas, ”si non­

dum orta est febris h e c lic a , nec adsit diarrhoea. Nec adhibendum est contra phthisin floridam etc.”

i ) I b i d . 2 4 3 .

M ö j lig t kan väl vara, att han med dessa yttranden icke eg e ntlig en sökt uppställa några bestämda contra- indicationer mot bruket af lefvertran, utan endast i all­

mänhet velat antyda fruktlösheten af medlets användning under nyssnämda förhållanden. För öfrigt anmärker h a n , att medlet företrädesvis skulle slå an i den here- ditära formen af phthisis.

T i l l stöd för de påståenden om lefvertranens stora värde, hvilka vi ofvnnföre i korthet framställt, skulle vi väl k un na anföra ännu flere utmärkte författares intyg härom ; men utrymmet tillåter oss icke något sådant.

H vad slutligen medlets användning mot ifrågavaran­

de sjukdom inom vårt fädernesland an g å r, är det en allom bekant sa k , att denna redan en längre tid egt rum.

Ja — om vi icke missminne o s s , så var det just mot denna sjukdomsform, som medlet här först började an­

v ä n d a s , ehuru delsamma kort derefter fick ett till flera sjukdomsform er utsträckt bruk. Hvad soin vidare för- t je n a r anmärkas är den om stän digheten, att medlet hos oss vid behandling af T u berk ulos blifvit samtidigt såväl in- som utväl tes begagnadt; h vil k e t , såvidt vi kunnat finna, ic k e i andra länder varit fallet. Hvad ändtligen vid kom mer den erfarenhet, man hos oss vunnit öfver medlets verksam het, sammanstämmer denna i det vä- sendtligaste med utländska Läkares.

Prof. I I w a s ser säger härom: ”Lefvertranens ver­

kan är företrädesvis sedativ och passar således isynner­

h et i ei ethistiskai stadiet af skrofler och Tuberculos, och är så

m ycket

OG

Prof. H u s s*), so m i nästan oräkneliga fall mer eller mindre uteslutande användt lefvertranen, anser den säsotn ett högst verksiamt medel. Äfven han tillstyrker inunctioner af densamm a öfver hela thorax morgon och afton; under dessa insmörjningar hör den sjuke bära y lle tröja, samt oaktad t denna af oljan snart blir genom- dränkt, likvist utan ombyte begagna densamma så län­

g e som möjligt. A f dessa ingnidningar visar s ig hästa effecten vid närvaro a f stickningar och flyttande h å ll;

dessa försvinna gan ska hastigt under bruket häraf, de mildra äfven känslan af trångbröstighet och andtäppa, sam t böra städse användas i sådana fa ll, der de sjuk e ej invärtes kunna fördraga detta medel.

Innan vi afslute detta lilla arbete, torde höra a n ­ märkas, att lefvertranen äfven blifvit använd i ännu flera sjukdomsfortner, än d e , af oss här ofvan anförda. S*i t. e x . har man rekommenderat dess bruk i flera former af b len n or rh oee r, i helm in th iasis, fluor albus m. m. V i äro dock af den tan k en , att medlets användande i n yss- nämda sjukdomsfortner, på rationell väg icke kan a n ­ se s indiceradt, så framt icke desamma utgöra v er k lig a uttryck af den skrofulösa dyskrasien.

i ) Summarisk redogörelse för år i 8 4 4 . pag. 1 1 8.

R ä t t e l s e .

I i : a arket fö re k o m m e r p å åtskilliga stiillcu Jo/1gh} läs D e Jon gli.